Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 46

Proposition 1893:46

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 46.

1

N:o 46.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående ändringar
i förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker
m. m.; gifven Stockholms slott den 17 mars 1893.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed inhemta Riksdagens
yttrande öfver de i berörda protokoll föreslagna ändringar i 1, 11 och
12 §§ af förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker, kokadt
kaffe och andra tillagade, icke spirituösa drycker den 24 oktober 1885.

De till ärendet börande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

0 S C A R.

V. L. Groll.

Bih. till It,hd. Prut. 1893. 1 Sund. I A/d. 29 Haft. (N-.o 46.)

1

2

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 46.

U tdrag

af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 17 mars

1893.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Bostköm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

GrOEL,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson.

3:o.

Departementschefen statsrådet Groll anförde härefter:

»Uti underdånig skrifvelse den 30 april 1892 har Riksdagen anfört,
att uti flera inom Riksdagen väckta motioner framhållits önskvärdheten
af en förändring i lagstiftningen angående handel med vin och
maltdrycker i syfte att motarbeta missbruket af dessa drycker inom

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

samhällets mindre bemedlade klasser samt att detta ändamål ansetts
kunna vinnas genom att dels underlätta åtkomsten af den oskadliga
och billiga dryck, som under namn af svagdricka allmänt förekomme,
dels ock skärpa bestämmelserna rörande vilkoren för rätt att till försäljning
hålla vin och maltdrycker å landsbygden och å passagerarefartyg.
Då Riksdagen ansett förslaget att bereda en lättare tillgång
till åtkomsten af svagdricka, hvilken dryck för de mindre bemedlade
blifvit snart sagdt en nödvändighetsvara, vara synnerligen beaktansvärdt
och böra af statsmakterna understödjas, för så vidt en följdriktig lagstiftning
i detta ämne kunde åstadkommas samt lagens tillämpning läte
sig praktiskt genomföra, har Riksdagen, som ansåge i hög grad önskvärdt
att mellan svagare och starkare maltdrycker uppdroges en så
bestämd gräns, att den kunde i lag fästas, men saknade förutsättningar
för att gifva anvisning, huru sådant lämpligast måtte kunna ske, anhållit
att Eders Kongl. Maj:t ville låta utreda, huru på det mest praktiska
sätt en gräns måtte kunna bestämmas mellan svagdricka, å ena sidan,
och starkare maltdrycker, å den andra, samt att Eders Kongl. Maj:t på
grund af sådan utredning ville vidtaga de förändringar i förordningen
den 24 oktober 1885 angående försäljning af vin och maltdrycker m. m.,
att en sådan gräns bestämdes, samt att handeln med svagdricka undandroges
de inskränkande bestämmelser, som för närvarande gälde för
handeln med maltdrycker i allmänhet, och stäldes på samma linie som
handeln med de i 8 § af nämnda förordning omförmälda drycker.

Beträffande den ifrågasatta skärpningen af gällande bestämmelser
rörande vilkoren för rätt att å landsbygden försälja vin och maltdrycker,
har Riksdagen väl funnit sig böra biträda den åsigt, att handeln med
vin och Öl å landsbygden borde från annan handel skiljas, men dock
uttalat den mening, att alltför skärpta bestämmelser borde undvikas,
såsom i viss mån innebärande en monopolisering af nämnda dryckers
försäljning och på samma gång en längre än nödigt och nyttigt vore
drifven inskränkning i den hittills varande rättigheten för såväl konsumenter
att anskaffa som för producenter att tillhandahålla samma
drycker, och har Riksdagen med anledning häraf anhållit om sådan
ändring i åberopade förordning den 24 oktober 1885 att

dels försäljningen af vin och maltdrycker till afhemtning ej må å
landsbygden förenas med annan handel, till hvars bedrifvande särskild
anmälan erfordras;

dels ock rättighet till försäljning af maltdrycker till mindre qvantitet
än tio liter må å landsbygden förvärfvas i den ordning, som 11 §
af nämnda förordning redan stadgar i fråga om försäljning af vin.

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Derjemte har Riksdagen, som ansett det vara af behof påkalladt
att samma inskränkningar, som i nådiga förordningen den 31 december
1891 funnes stadgade för utskärning af bränvin å passagerarefartyg,
förklarades skola gälla jemväl för utskänkning af vin och maltdrycker å
nämnda fartyg, anhållit att 7 § 2 mom. i förordningen den 24 oktober
1885 angående försäljning af vin och maltdrycker in. m. måtte erhålla
följande ändrade lydelse:

»Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg sökes hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i det län, der fartygets rederi bär sitt hufvudsäte.
Sådan utskänkning må endast eg a rum till förtäring ombord å
fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast
ske till besättningen och till dem, som i fartygets restaurationslokal
intaga måltid; egande Kongl. Maj:ts befallningshafvande att jemväl
i öfrigt beträffande utskänkningen föreskrifva de inskränkningar,
som kunna finnas erforderliga.»

I fråga om lämpligaste sättet för bestämmande af en gräns mellan
svagdricka, å ena, samt starkare maltdrycker, å andra sidan, har finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå, till åtlydnad af nådig befallning,
afgifvit underdånigt utlåtande af den 8 oktober 1892. Af detta
utlåtande inhemtas: att icke hvarje alkoholsvag maltdryck är svagdricka;
att mellan maltdrycker af olika slag hvarken i afseende å materialets
beskaffenhet eller i afseende å tillverkningssättet finnes någon grundväsentlig
åtskilnad; att enligt bryggeritekniken skilnaden mellan porter
och Öl, å ena, samt dricka, å den andra sidan, är att de båda förra
dryckerna tillverkas af en stamvört med jemförelsevis hög extrakthalt,
under det att dricka har en stam vört med låg extrakthalt; att skilnaden
åter mellan bayerskt (pilsner in. m.) öl och iskällardricka, å
ena, samt svensköl och fatsvagdricka, å andra sidan, är att de förra
maltdryckerna äro underjästa, under det att svensköl och fatsvagdricka
äro tillverkade medelst öfverjäsning; att alkoholhalten i öl visserligen
betingas af stamvörtens extraktstyrka, men närmast af extraktets beskaffenhet;
att en och samma extrakthalt således efter utjäsningen icke
alltid gifver samma alkoholhalt; att till följd deraf alkoholhalten i Öl
och svagdricka icke blir så konstant, att den kan tjena till åtskilnad
mellan dem, enär det finnes svagdricka, i hvilket på grund af en fullständigare
utjäsning alkoholhalten till och med uppgår till samma värde
som i Öl; att högre alkoholhalt kan förekomma hos iskällardricka än
hos bayerskt och pilsneröl; att iskällardricka i allmänhet är alkoholstarkare
än svensköl och att äfven vanligt fatsvagdricka kan innehålla

5

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 46.

mera alkohol än svensköl; att hos öfverjästa maltdrycker och äfven
hos andra, fastän i mindre grad, inträder en ganska märkbar förökning
i alkoholhalten i mån som drycken blifver äldre; att, hvad särskildt angår
svagdricka, detsamma under alla förhållanden undergår en mer eller
mindre stark efterjäsning, tills denna hunnit en kulminationspunkt, hvarefter
alkoholhalten åter aftager; att derföre alkoholhalten ensam icke
kan användas att skilja dricka från andra maltdrycker; att det icke
heller går för sig att uppställa en viss alkoholhalt såsom gräns mellan
alkoholsvagare och alkoholstarkare maltdrycker, i fall man skulle vilja
sålunda, med bortseende från tillverkningssättet, klassificera maltdryckerna;
att det då nemligen skulle mycket lätt kunna inträffa att en
handlande, som ena dagen från ett bryggeri inköpte ett parti svagdricka,
hvilket då verkligen vore en alkoholsvag dryck, utsatte sig för
att begå lagbrott, när han ett par dagar senare åter sålde samma vara,
hvilken under tiden, honom ovetande och utan hans förvållande, undergått
en så väsentlig förändring, att den blifvit en alkoholstark dryck;
att faran att en maltdrycks alkoholhalt skulle genom efterjäsning öfverskrida
den bestämda alkoholgränsen naturligtvis blir större ju lägre
denna gräns är; att enär man genom bestämning af den färdiga maltdryckens
både alkohol- och extrakthalt kan beräkna stamvörtens styrka,
man skulle kunna utgå från denna och förklara att drycker, hvilkas
stamvört ligger öfver en viss styrka, böra hänföras till öl, hvaremot de,
hvilkas stamvört ligger vid eller under samma styrka, böra hänföras
till dricka; att den extrakthalt hos stamvörten, som sålunda skulle utgöra
gräns mellan dricka, å ena, samt Öl och andra maltdrycker, å
andra sidan, måste bestämmas så, att alkoholhalten hos de maltdrycker,
som enligt definitionen skulle anses såsom dricka, blir så låg som möjligt
och drycker, som för närvarande gå under benämningen dricka, så
vidt möjligt komma att fortfarande tillhöra denna klass; att alkoliolhalten
hos de drycker, som skulle hänföras till klassen dricka, hvarken
bör eller kan sättas högre än ungefär 2,5 volymprocent, om det mål,
som i Riksdagens skrifvelse afses, skall kunna uppnås; att byrån på
anförda grunder såsom gräns mellan dricka och andra maltdrycker föreslår
7 procent extrakthalt hos stamvörten och således anser dricka böra
definieras såsom en maltdryck beredd af en stamvört, hvilkens extrakthalt
icke öfverstiger 7 procent; att beträffande frågan, huru stamvörtens styrka
skall kunna med tillräcklig noggranhet bestämmas, ett af byrån anvisadt
sätt linnes, hvarpå under vissa förutsättningar bestämningen af alkohol
och extrakt kan temligen hastigt utföras; att för utförandet likväl förutsättes,
förutom nödiga apparater och ett passande arbetsrum, en viss

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

vana vid finare vågning och vid afösning af finare instrument, hvaremot
förkunskap i kemi eller fysik ej i nämnvärd grad erfordras; att ehuru
hithörande operationer helt visst räknas till de lättare på ett kemiskt
laboratorium, de dock ej kunna anförtros åt alldeles oöfvade personer;
men att ifrågavarande operationer, der kemister och kemiska laboratorier
icke finnas att tillgå, dock torde kunna å hvarje apotek med
lätthet utföras.

Vidare anför byrån beträffande frågan huruvida det i praktiken
blir möjligt att öfvervaka att den af byrån föreslagna skilnaden mellan
Öl och dricka, om den blefve i lag bestämd, icke öfverskrides, att det
till en början torde vara tydligt att en återförsäljare, som hos en bryggare
inköper ett parti dricka, icke sjelf kan kontrollera, att den vara
han erhåller verkligen är dricka, likasom det icke torde kunna ifrågasättas,
särskildt när man fäster afseende på hvilka personer i detta fall
skulle blifva återförsäljare, att de för eu dylik undersökning skola anlita
sakkunnig person; att återförsäljaren alltså, som i första hand kommer
att drabbas af ansvaret, skulle nödgas att uteslutande lita på bryggarens
uppgift; att man vid sådant förhållande måste befara att i många
fall återförsäljarne blifva utsatta för allt för stort äfventyr att få bota
för bryggarnes försummelse eller okunnighet, då ännu säkerligen finnas
rätt många små bryggerier, hvilka skötas af personer, som sakna alla
förkunskaper och som svårligen kunna bedöma huruvida vörten har den
rätta styrkan eller icke; att det äfven för polismyndigheterna, som
skulle öfvervaka förordningens efterlefnad, säkerligen blefve mycket
svårt att fullgöra sina skyldigheter, om hela kontrolle^ skulle hvila på
dem, enär de icke sjelfva kunde verkställa den behöfiiga undersökningen
på drickat, utan denna måste göras af en kemist; att det enligt byråns
uppfattning sålunda knappt blifver möjligt att i afseende å vilkoren för
försäljningen skilja svagdricka från öfriga maltdrycker utan att underkasta
drickstillverkningen en viss kontroll, gående ut på att tillse att
vörten, när den sättes till jäsning, ej har för hög extrakthalt; att
emellertid till följd af de dryga kostnaderna eu sådan kontroll icke lärer
kunna anordnas annorledes än i samband med en beskattning åt maltdrycker;
att genom kontrollens förläggande till bryggerierna återförsäljarne
visserligen blefve fredade för ofrivilliga lagöfverträdelser, men att polismyndighetens
biträde derför icke blefve öfverflödigt, enär det naturligtvis
tillkomme denna att tillse, det icke en handlande, som hade rättighet
att sälja dricka, begagnade denna rättighet såsom täckmantel för
smyghandel med öl; att polismyndigheten således i detta afseende finge
samma åliggande, som nu tillkommer den i afseende å försäljning af

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

vin, i det att den skall öfvervaka att icke drycker af mera än 25 proc.
alkoholhalt säljas under benämningen vin, hvilken tillsyn visserligen
skulle i någon mån underlättas, derest det stadgades förbud att vid
handel begagna benämningen dricka för drycker, beredda af en vört
med större extraktkalt än den föreslagna gränsen (7 proc.).

Sedan vidare dels svenska bryggareföreningen inkommit med en
skrift, deri föreningen af anförda skäl anhållit att Riksdagens skrifvelse,
i hvad den afsåge skiljandet från annan handel å landsbygden af handeln
med vin och maltdrycker äfvensom att rättighet till försäljning af
maltdrycker i mindre qvantitet än tio liter skulle å landsbygden förvärfvas
i den ordning, som nu vore stadgad i fråga om försäljning af
vin, icke måtte vinna nådigt bifall, dels till Eders Kongl. Maj:t ingifvits
protokoll, hållet vid allmänt möte af Linköpings nykterhetsvänner, dels
ock C. A. Bladh m. fl., å ett i Motala hållet nykterhetsmötes vägnar,
samt A\ ilhelm Tliam m. fl., å Husqvarna samhälles nykterhetsvänners
vägnar, ingifvit särskilda skrifter i ämnet, hafva till följd af nådig remiss
öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
rikets samtliga län i ärendet afgifvit underdåniga utlåtanden, hvarjemte
framställningar i ämnet jemväl inkommit från åtskilliga nykterhetsvänner
i Norrköping, Jönköping, Eksjö och Grennatrakten samt af Skillingaryds
och Hults blåbandsföreningar i Tofteryds socken af Jönköpings län.))

Sedan departementschefen redogjort för innehållet af dessa handlingar,
yttrade departementschefen vidare:

»Genom hvad kontroll- och justeringsbyrån i sitt utlåtande anfört
synes det mig vara ådagalagdt att det svårligen låter sig göra att i
fråga om vilkoren för försäljning fastställa en gräns mellan svagdricka
och andra maltdrycker, utan att de bryggerier, som tillverka svagdricka,
underkastas en kontroll, gående ut derpå att vörten, när den sättes till
jäsning, icke har för hög extrakthalt; men då en sådan kontroll måste
blifva förenad med dryga kostnader, synes den mig icke kunna ifrågakomma
annat än i förening med beskattning af maltdrycker. Vid sådant
förhållande anser jag frågan om bestämmande af en dylik gräns
böra för det närvarande förfalla och tillstyrker följaktligen att Riksdagens
framställning i denna del icke måtte till någon vidare Eders
Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Om min nu uttalade åsigt gillas, följer deraf att man, vid bedömande
af de utaf Riksdagen i öfrigt ifrågasatta förändringar i lagstiftningen
angående maltdryckshandeln, har att utgå derifrån att samma
bestämmelser måste gälla för svagdricka som för andra maltdrycker.

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.

Hvad då först angår Riksdagens framställning att försäljningen af
vin och maltdrycker till afhemtning ej skulle å landsbygden få förenas
med annan handel, så framgår af den redogörelse jag lemnat för länsstyrelsernas
yttranden, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Elfsborgs, Skaraborgs,
Örebro, Vestmanlands, Kopparbergs, Jemtlands och Vesterbottens län
afstyrkt bifall till denna framställning och såsom skäl derför hufvudsakligen
anfört, att om ett förbud för handlande å landet att till afhemtning
försälja maltdrycker meddelades, dylik handel skulle komma
att bedrifvas å särskilda ställen, uteslutande inrättade för ölförsäljning
och hvilkas innehafvare, för sin utkomst hänvisade endast till inkomsten
af denna rörelse, skulle helt naturligen söka uppdrifva omsättningen så
mycket som möjligt och sålunda bedrifva handeln på ett sätt, som ingalunda
befrämjade nykterheten; att sådana särskilda ölförsäljningsställen,
hvad sedlighet och ordning beträffade, säkerligen skulle gifva anledning
till stora och befogade klagomål; att, då sedan lång tid tillbaka maltdrycker,
och särskildt svagdricka, ingått uti allmänhetens näringsbehof,
åtkomsten af sagda drycker icke borde allt för mycket försvåras, helst
användandet af desamma uti icke oväsentlig grad inskränkt bruket af
bränvin och andra spirituösa drycker samt i sin mån bidragit till hämmande
af lönkrögeriet; samt att den rättighet, som enligt nu gällande
stadganden tillkommer kommunalnämnd att förbjuda handlande att
till afhemtning sälja maltdrycker, om derigenom oloflig utskänkning
främjas eller oordningar eljest föranledas, utgör en tillräckligt kraftig
utväg att förhindra missbruk. På de af länsstyrelserna sålunda anförda
skäl och då ett stadgande i det af Riksdagen ifrågasatta syfte måste
under nuvarande förhållanden blifva gällande äfven i fråga om svagdricka,
hemställer jag att Riksdagens framställning i denna del icke
måtte till någon Eders Kongl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Vidkommande derefter förslaget att rättighet till försäljning af
maltdrycker i mindre qvantitet än tio liter skulle å landsbygden kunna
förvärfvas endast i den ordning, som 11 § af förordningen den 24
oktober 1885 stadgar i fråga om försäljning af vin, så har Eders Kongl.
Maj:t af min redogörelse för länsstyrelsernas utlåtanden inhemtat, att
detta förslag tillstyrkts af länsstyrelserna i Upsala, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Vermlands, Gefleborgs,
Vesternorrlands och Norrbottens län, af livilka länsstyrelser dock
åtskilliga förordat förslaget endast under den förutsättning att förändringen
icke tillämpades å svagdricka, samt att såsom skäl för bifall till för -

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.

slaget hufvudsakligen anförts, hurusom erfarenheten ådagalagt att på
landsbygden en mindre qvantitet inköpt Öl endast undantagsvis medföres
från handelsboden till hemmet, utan vanligtvis förtäres på inköpsplatsen
eller i dess närhet under förhållanden, som kräfva nästan lika
mycken uppsigt som i fråga om utskänkning anses nödig; att från
landtkommuner ej sällan förspordes klagan deröfver att de saknade allt
inflytande i fråga om huruvida handel med maltdrycker till afhemtning inom
deras område finge idkas; samt att med afseende å de för allmän ordning
och sedlighet menliga följder, en dylik handel kunde medföra,
denna klagan icke kunde anses obefogad. Ehuru de skäl, som af åtskilliga
länsstyrelser till stöd för deras afstyrkande af ifrågavarande förslag
anförts — eller att en följd af den af Riksdagen föreslagna förändringen
blefve att, derest både kommunalnämnd och kommunalstämma sådant
beslöte, all försäljning af maltdrycker för afhemtning till mindre belopp
än tio liter skulle kunna inom en kommun förhindras, hvarigenom det
blefve kommunens medlemmar förbjudet att inom kommunen förse sig
med maltdrycker annat än i en jemförelsevis så stor qvantitet som tio
liter; att den föreslagna förändringen helt visst komme att för dem,
hvilka endast måttligt använde Öl, försvåra och fördyra tillgången på
denna vara, utan att kunna inskränka bruket för dem, hvilka vore
omåttliga eller sökte berusa sig och hvilka antagligen icke läte hindra
sig af nödvändigheten att utsträcka sitt inköp till tio liter; samt att
förändringen skulle framkalla uppkomsten af s. k. salning och konsumtionen
hos köparne derigenom väsentligen ökas, enär säkerligen
icke sällan de inköpta tio literna komme att på en gång förtäras -icke kunna frånkännas eu viss vigt, anser jag dock öfvervägande skäl
tala för en förändring i nu förevarande hänseende uti det af Riksdagen
ifrågasatta syfte, äfven fastän under nuvarande förhållanden svagdricka
icke kan undantagas från de bestämmelser, som blifva gällande
för andra maltdrycker. Härvid bör dock uttryckligt undantag göras
för den försäljning, som en tillverkare idkar å tillverkningsstället, då
det icke skäligen bör ifrågakomma att göra dennes rätt att i hvad qvantitet
som helst å tillverkningsstället afyttra sina tillverkningar beroende
af kommunalmyndigheternas tillstånd.

I öfverensstämmelse härmed har jag låtit uppgöra följande förslag
till ändrad lydelse af vissa delar af oftanämnda förordning den 24 oktober
1885:

Bill. till Rilcsd. Fiol. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 29 Haft.

C)

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

1 §■

1. Ej må någon, utan att hafva dertill jemlikt denna förordning
forvärfvat rättighet, i stad eller på landet, till förtäring på stället, sälja
vin, maltdrycker, kokadt kaffe, té, chokolad eller andra tillagade, icke
spirituösa drycker, eller på landet idka försäljning af vin eller maltdrycker
för afhemtning till mindre belopp än tio liter, utom i de fall,
som här nedan i denna § sägs.

Hvad sålunda stadgats afser icke försäljning af vin eller maltdrycker
till afhemtning från tillverkningsstället.

5. Rättighet att på landet idka försäljning af vin eller maltdrycker
för afhemtning till mindre belopp än tio liter tillkommer jemväl utan
tillstånd, som i 11 § sägs, den som forvärfvat rätt till minuthandel med
eller utskänkning af bränvin eller till sådan utskänkning af vin, som i
3 § afses; och enligt sistnämnda § förvärfvad rättighet att utskänka
maltdrycker medför behörighet att utan särskildt tillstånd å landet för
afhemtning försälja dylika drycker till mindre belopp än tio liter.

11 §•

Vill den, som icke på grund af stadgandet i 1 § 5 mom. är dertill
berättigad, på landet idka försäljning af vin eller maltdrycker för afhemtning
till mindre belopp än tio liter, göre skriftligen derom ansökan
hos kommunalnämnden samt loge vid ansökningen betyg om god frejd
och uppgift å det ställe, der försäljningen skall ega rum. Kommunalnämnden
afgifve öfver ansökningen utlåtande, innefattande bestämdt ti 11-eller afstyrkande, samt öfverlemne derefter ärendet till kommunalstämmans
yttrande. Varder ansökningen afstyrkt af både kommunalnämnden
och kommunalstämman, anses frågan hafva förfallit; är åter ansökningen
tillstyrkt af endera eller båda, har kommunalnämnden att skyndsamt
insända handlingarna till Konungens befallningshafvande, som derefter
eger att i ärendet besluta; och galle om Konungens befallningshafvandes
beslut i sådant ärende och om återkallelse af meddeladt tillstånd hvad
i 2 § 2 och 3 mom. är stadgadt.

Hvad i denna § är föreskrifvet skall iakttagas hvarje gång försäljningsställe
ombytes.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 46.

11

12 §•

1. Den, som, utan att hafva i stadgad, ordning dertill erhållit
rättighet, i stad eller på landet utskänker vin eller maltdrycker eller på
landet idkar försäljning af vin eller maltdrycker för afhemtning till
mindre belopp än tio liter, böte första gången från och med fem till
och med femtio kronor och andra gången från femtio till och med ett
hundra kronor. Sker det tredje gången eller oftare, vare bot från ett
hundra till och med två hundra kronor. Har förbrytelse, hvarom nu är
sagdt, skett å sön- eller helgedag, ökas straffet med böter från och med
fem till och med tjugufem kronor.

Idkar någon sådan försäljning, som i 8 § är nämnd, utan att hafva
derom gjort anmälan eller dertill erhållit tillstånd, efter som för hvarje
fall är stadgadt, eller öfverskrider någon den rättighet till sådan försäljning
eller till utskänkning af vin eller maltdrycker, han erhållit, böte
från och med fem till och med tjugu kronor.

Då emellertid af Riksdagens framställning i ämnet, icke tydligt framgår,
huruvida enligt Riksdagens åsigt den ifrågavarande skärpningen af
vilkoren för försäljning af maltdrycker till afhemtning borde vidtagas
oberoende af huruvida svagdricka blefve i afseende å försäljningsvilkoren
skild! från andra maltdrycker eller icke, men, såsom redan blifvit nämndt,
ett dylikt särskiljande icke under nuvarande förhållanden kan genomföras,
anser jag Riksdagen böra lemnas tillfälle att yttra sig i ämnet,
innan Eders Kong! Maj:t deruti fattar beslut, och jag hemställer fördenskull
att Eders Kongl. Maj:t behagade genom nådig proposition inhemta
Riksdagens yttrande öfver de af mig föreslagna förändringar i
1, 11 och 12 §§ af oftanämnda förordning den 24 oktober 1885.

Vidkommande slutligen Riksdagens framställning i fråga om inskränkning
i rättigheten till utskänkning af vin och maltdrycker å
passagerarefartyg, mot hvilken framställnings syfte ingen af de hörda
myndigheterna haft något att erinra, så synes mig densamma böra af
Eders Kongl. Maj:t godkännas, om ock tilläfventyrs med någon mindre
redaktionsjemkning. Men, derest Eders Kongl. Maj:t bifaller hvad jag
nyss hemstält, torde med utfärdande af kungörelse i ämnet lämpligen
böra anstå, intilldess, efter det Riksdagen yttrat sig i fråga om de af
mig här ofvan föreslagna förändringar i afseende å försäljning af maltdrycker
till afhemtning, Eders Kongl. Maj:t företager denna fråga till slutlig
pröfning.))

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Uti hvad departementschefen sålunda yttrat och hemstält instämde
Statsrådets öfrige ledamöter;

Och behagade Hans Maj:t Konungen bifalla hvad
Statsrådet sålunda hemstält samt förordna att nådig
proposition i ämnet af den lydelse bilagan till detta
protokoll utvisar skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
Chr. L. Tenow.

Stockholm, K. L. Beckman, 1893.