om ändring i körkortslagen (1977:477)

Proposition 1992/93:189

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1992/93:189

om ändring i körkortslagen Fel! Ogiltig hyperlänkreferens.)


Prop. 1992/93:189


Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som tagits upp i bifo­gade utdrag ur regeringsprotokollet den 1 april 1993.

På regeringens vägnar

Cari Bildt

Bo Lundgren

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till två ändringar i körkortslagen. Den ena innebär att omständighetema i det enskilda fellet skall beaktas vid prövningen av körkortsingripande vid allvarliga hastighetsöverträdelser och att dagens ordning med nästan obligatorisk återkallelse nyanseras. Den andra innebär att del av körkortsbehörighet skall kunna återkallas vid vissa former av brottslighet. Exempelvis skall en person som dömts för våldtäkt kunna få taxi- eller bussbehörighet återkallad. Den nya lagstiftningen foreslås träda i kraft den 1 juli 1993.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 189



Propositionens lagförslag                                Prop. 1992/93:189

Förslag till

Lag om ändring i körkortslagen (1977:477)

Härigenom foreskrivs att 17 och 22 §§ körkortslagen (1977:477)' skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

11 % I fall som avses i 16 § 7, 8, 9 eller 10 får återkallelsen begränsas till att avse viss del av behörigheten.

Om ett körkort omfattar behörig­heten D eller taxibehörighet får sådan behörighet återkallas om körkortshavaren har gjort sig skyl­dig till brottslig gärning som visar att han inte är lämplig an inneha körkort med sådan behörighet.

22 §-

I stället for att körkortet eller I stället för att körkortet eller körkortstillståndet återkallas skall körkortstillståndet återkallas skall körkortshavaren, utom dä han körkortshavaren meddelas vaming avsevärt överskridit högsta tillåtna i sådana fell som avses i 16 § 2-6, hastighet, meddelas vaming i om varaingen av särskilda skäl kan sådana fall som avses i 16 § 2-6, anses vara en tillräcklig åtgärd, om vamingen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

Detsamma gäller om körkortshavaren har bratit mot 4 § första stycket lagen (1951:649) om straff fcr vissa trafikbrott eller 30 § första stycket jämvägssäkerhetslagen (1990:1157) och alkoholkoncentrationen under eller efter färden inte uppgick till 0,5 promille i hans blod eller 0,25 milhgram per hter i hans utandningsluft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli  1993. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om gämingar som begåtts före ikraftträdandet.

'Lagen omtryckt 1980:977. -Senaste lydelse 1990:1160.



Kommunikationsdepartementet

Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde den 1 april 1993

Närvarande: statsministem Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask


Prop. 1992/93:189


Föredragande: statsrådet Lundgren

Proposition om ändring i körkortslagen (1977:477) 1     Inledning

Jag tar i det följande upp förslag till två ändringar i körkortslagen (1977:477). Den ena är föranledd av riksdagens önskemål om att betona vikten av att omständighetema i del enskilda fallet beaktas vid pröv­ningen av körkortsingripande när körkortshavaren gjort sig skyldig till hastighetsöveru-ädelse (bet. 199l/92:TU2, rskr. 1991/92:27). Den andra gäller att öppna en möjlighet att återkalla viss behörighet när körkortsha-vare gjort sig skyldig till vissa brott.

Regeringen beslöt den 26 mars 1993 att inhämta Lagrådets yttrande över ett inom Kommunikationsdepartementet upprättat lagforslag. Det re­mitterade förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Lagrådet har yttrat sig över förslaget den 30 mars 1993. Yttrandet bör fogas till protokollet som bilaga 2. Jag återkommer till Lagrådets synpunkter i det följande.

2     Användningen av återkallelse av körkort i samband med hastighetsöverträdelser

Mitt förslag: Körkortslagen ändras så att hänsyn tas till omständig­hetema i det enskilda fallet vid prövning av körkortsingripande i samband med hastighetsöverträdelser.

Bakgrunden till mitt förslag: Riksdagen antog under våren 1986 vissa ändringar i 16 § körkortslagen (1977:477) som bl.a. innebär att körkort skall återkallas i större utsti-äckning än vad som tidigare var fellet vid grova hastighetsöverträdelser (prop. 1985/86:115, bet. 1985/86:TU27, rskr. 1985/86:348). Ändringama i nu nämnt hänseende trädde i kraft den 1 juli 1986 och innebär att ett överskridande av den ullåma hastigheten

1* Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 189



med mer än 30 km/tim skaU anses vara av den arten att återkaUelse kan    Prop. 1992/93:189 komma i fråga. 1 vissa feU - vid begränsningar till låga hastigheter såsom tiU 30 km/tim utanför skolor m.m. - skall redan ett överskridande med 20 km/tim kunna anses vara av den karaktären att återkallelse bör komma i fråga.

ÅterkaUas ett körkort på grand av hastighetsöverträdelse skall en spärrtid på lägst en månad och högst tre år bestämmas.

1 22 § körkortslagen stadgas bl.a. att körkortshavaren skaU, utom då han avsevärt överskridit högsta tUlåma hastighet, meddelas vaming i sådana faU som avses i 16 § 2-6 i stället för att körkortet eller kör­kortstillståndet återkallas, om vamingen av särskilda skäl kan anses vara en tiUräckhg åtgärd.

En genereU regel under rabriken "Underlätelse av körkortsingripande m.m." återfinns i 24 § körkortslagen, som bl.a. stadgar följande: "Föreligger synnerliga skäl får med avvikelse från denna lag återkallelse underlåtas eller spärrtid sättas ned, om det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Underlåtes återkallelse får vaming meddelas i stället."

I trafikutskottets betänkande 199l/92:TU2 Trafiksäkerhet och trafik­föreskrifter m.m. behandlade utskottet två motioner i vilka motionärema vänt sig mot att körkortsåterkallelse sker vid fortköming utan hänsyn till forhållandena i de enskilda fallen. I betänkandet sägs bl.a. följande (s. 25): "Utskottet har vid behandling tidigare av likartade motionsförslag - senast i betänkande 1990/91 :TU5 (s. 18-19) - framhållit att nuvarande körkortslagstiftning allmänt föratsätter en individualiserad bedömning och utskottet har med största skärpa uttalat att bedömningen i fråga om körkortsåterkallelse för hastighetsöverskridande kan - och bör - påverkas av omständighetema i det enskilda fallet. () För att det anförda skall få genomslag i rättstillämpningen bör regeringen återkomma till riksdagen med forslag till ändring i nuvarande körkortslag eller till ny körkortslag, som grandas på vad utskottet nu har uttalat. Vad utskottet sålunda har anfört med anledning av här aktuella motionsförslag bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna." Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1991/92:27).

Skälen för mitt förslag: För att tillmötesgå riksdagens begäran har inom Kommunikationsdepartementet tagits fram ett förslag till en justerad lydelse av 22 § körkortslagen. Riksdagens önskemål får tolkas så att det nu får bli en återgång till samma lagtext i 22 § som gällde före den 1 juli 1986. En skillnad mot vad som gällde före sismämnda datum är att den lagliga granden för återkallelse, som återfinns i 16 § 4, inte har samma lydelse i dag.

Avsikten med ändringen är att betona vikten av att domstolama verkli­gen beaktar omständighetema i de enskilda fallen när de skall handlägga mål om körkortsingripande vid hastighetsöverträdelser. Det är däremot inte någon avsikt med lagändringen att få till stånd någon ändring av den i praxis fastiagda huvudprincipen art den som har kört mer än 30 km/tim (eller i vissa fell 20 km/tim) för fort har åsidosart gällande regler på ett sådant sätt att återkallelse skall komma i fråga.

I sammanhanget är det av vikt att erinra om att hastigheten har stor      4

betydelse för uppkomsten av en. olycka genom att en högre hastighet



lämnar kortare tid för upptäckt av en olycksrisk liksom for beslut och åtgärd för att undvika olyckan. Den höga hastigheten innebär ökade risker inte bara för föraren av fordonet utan även för medtrafikantema. 1 detta persf)ektiv kan även hastighetsöverskridanden med mindre än 30 km/tim som begås inom tädDebyggda områden med begränsad sikt, utanför skolor m.m. betecknas som så grova att en återkallelse av körkortet bör ske. A andra sidan bör det inte alltid betraktas som en grov hastighetsöverträdelse som med nödvändighet skall medföra körkortsåter-kaUelse om en person kör mer än 30 km/tim for fort på en motorväg där 110 km/tim är högsta tillåma hastighet när sikten är god och trafikintensi­teten är mycket låg (jfr RÅ 1988 ref 1).


Prop. 1992/93:189


3     Ökad möjlighet att återkalla viss del av behörighet

Mitt förslag: Körkortslagen ändras så att det blir möjligt att återkalla körkortsbehörighet till viss del när körkortshavaren har gjort sig skyldig till vissa brott.

Bakgrunden till förslaget: Föreningen för allmänna ombud i kör­kortsfrågor har i en skrivelse till regeringen den 26 febraari 1993 foreslagit en ändring i körkortslagen (1977:477). Man har pekat på art nuvarande lydelse av 17 § inte ger möjlighet att återkalla del av behörighet då en körkortshavare gjort sig skyldig till brottslig gäming enligt 16 § 6. Enligt nuvarande praxis torde i allmänhet en körkortsha­vare inte kunna anses olämplig som motorfordonsförare på grand av exempelvis våldtäkt och narkotikabrott om inte brotten bedömts som grova. Föreningen föreslår därför att en möjlighet införs i körkortslagen art återkalla behörigheten "TAXI" och bussbehörigheten D för körkorts­havare som gjort sig skyldiga till angivna brott som inte bedömts vara grova. Föreningen anför bl.a. art man måste kunna ställa högre krav på de personer som har till arbete art mot betalning utföra personbefordran än på andra körkortshavare.

Remissinstansernas inställning: Vägverket, Svenska busstrafikförbun­det och Svenska taxiförbundet har yttrat sig över forslaget.

Vägverket tillstyrker förslaget. Verket har dock framhållit art även 21 § körkortslagen bör kompletteras med en föreskrift om att spärrtid inte skall bestämmas vid återkallelse av delbehörighet enligt 16 § 6 samma lag. Ett beslut om spärrtid skulle i dessa fall kunna ge fel signaler.

Svenska taxiförbundet tillstyrker förslaget. Förbundet anser också att det bör övervägas om inte personer som gjort sig skyldiga till vissa andra våldsbrott också bör komma i fråga för indragen behörighet.

Svenska husstrafikförbundet har i princip inget art erinra mot forslaget. Man har dock pekat på vissa komplikationer vad gäller bussbehörigheten, då det finns fordon som är registrerade som bussar, men som inte



används för yrkesmässig personbefordran.                          Prop. 1992/93:189

Skälen för mitt förslag: Regeringen har tidigare i år gett Statskontoret i uppdrag att utreda vissa frågor rörande taxinäringen. Det uppdraget skall redovisas den 1 juni 1993.

I dagens läge med en avreglerad taxinäring kan det inte uteslutas att en person som dömts för exempelvis våldtäkt arbetar som taxichaufför. Detta kan skapa oro och rädsla hos allmänheten för att anhta taxi for transport, vilket är negativt för taxirörelsen som helhet.

Den föreslagna lydelsen pekar inte direkt ut de två exempel på brott som föreningen angett. Jag gör den bedömningen att det kan finnas fler brott än de som nämnts i framställningen som i och för sig inte dis­kvalificerar en körkortshavare som förare av körkortspliktigt fordon, men som innebär att den dömde får betraktas som direkt olämplig att mot betalning utföra personbefordran. Ofta rör det sig om speciella om­ständigheter i de enskilda fellen som kan utgöra skäl för att återkalla delar av en körkortsbehörighet, och någon fullständig brottsforteckning låter sig inte göras. I 83 § körkortsförordningen (1977:722) återfinns en forteckning över de brort som skall föranleda en underrättelse om brottet från Rikspolisstyrelsen till Vägverket. Det blir därför huvudsakligen dessa brott som kan komma i fråga.

Lagrådet har i sitt yttrande framhållit att den i lagrådsremissen före­slagna ändringen i 17 § med koppling till 16 § 6 inte synes leda till den avsedda effekten eftersom återkallelsegranderna i 16 § endast tar sikte på en persons lämplighet art föra körkortspliktigt fordon. En lagändring borde därför i stället inriktas på att behörigheten att föra taxi eller buss skall kunna återkallas på grand av körkortshavarens personliga for­hållanden. Lagrådet anger därför som en möjlig lösning art man till 17 § fogar ett andra stycke av innebörd art ert körkort får återkallas såvitt avser behörigheten D eller taxibehörighet om körkortshavaren på gmnd av personliga förhållanden inte bör ha körkort med sådan behörighet.

På Lagrådets inrådan har lagförslaget omarbetats i denna del.

Beträffande frågan om ett beslut om partiell återkallelse skall förenas
med spärrtid enligt 21 § körkortslagen vill jag anföra följande. Spärrtid
skall i dag bestämmas vid återkallelse av körkortet på grand av åter-
kallelsegrandema i 16 § 1-6. Dessa behandlar huvudsakligen olika brort,
förseelser och opålitiighet i nykterhetshänseende vilka tyder på art
körkortshavaren är olämplig som förare av körkortspliktigt fordon. Det
förslag som nu är aktuellt har visserligen en knyming till olika former av
brottslighet, men brottet blir där mer en indikation på art berörd
körkortshavare visserligen inte är direkt olämplig som bilförare men ändå
har inslag i sin personlighet som gör honom eller henne olämplig art
inneha viss behörighet. Vid sådant förhållande liknar en partiell
återkallelse mer sådan återkallelsegrand där ert beslut om spärrtid inte
skall meddelas. Till skillnad från det remirterade förslaget föreslår jag
därför att ett beslut om återkallelse av viss behörighet enligt propositio­
nens förslag till ny lydelse av 17 § körkortslagen inte skall kombineras
med ett beslut om spärrtid. Vid detta förhållande foreligger inget behov
av en sådan ändring av 10 §, som fanns med i det remitterade förslaget.
    5

Jag tror inte art andelen olämpliga och dömda personer som behöver



bussbehörigheten D for att köra fordon som visserligen är registrerade    Prop. 1992/93:189 som buss men som inte används för personbefordran är så stor att den motiverar en speciallösning. Jag är därför inte beredd att foreslå en sådan.

4    Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Kommunikationsdepar­tementet upprättats ett förslag till

lag om ändring i körkortslagen (1977:477).

5     Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att anta lagförslaget. Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

6     Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar art genom proposition föreslå riksdagen art anta det förslag som före­draganden lagt fram.



Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till

lag om ändring i körkortslagen (1977:477)

Härigenom föreskrivs art 10, 17 och 22 §§ körkortslagen (1977:477)' skall ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:189 Bilaga 1



Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


10 §

Körkortet får inte lämnas ut under tid dä spärrtid som avses i 21 § löper.

Körkortet får inte lämnas ut under tid då spärrtid som avses i 21 § löper.

Om en viss del av behörigheten återkallats och spärrtid bestämts får körkort utfärdas for återstående behörighet.


I fall som avses i 16 § 7, 8, 9 eller 10 får återkallelsen begrän­sas till att avse viss del av be­hörigheten.


17 §

I fall som avses i 16 § 6, 7, 8 9 eller 10 får återkallelsen be­gränsas till att avse viss del av behörigheten.


22 §-


I stället för att körkortet eUer körkortstillståndet återkallas skaU körkortshavaren meddelas vaming i sådana faU som avses i 16 § 2-6, om vamingen av särskUda skäl kan anses vara en tUlräckUg åtgärd.

I stället för att körkortet eller körkortstillståndet återkallas skall körkortshavaren, utom dä han avsevärt överskridit högsta tillåt­na hastighet, meddelas vaming i sådana fall som avses i 16 § 2-6, om vamingen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åt­gärd.

Detsamma gäller om körkortshavaren har bratit mot 4 § första stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 30 § första stycket jämvägssäkerhetslagen (1990:1157) och alkoholkoncen­trationen under eller efter färden inte uppgick till 0,5 promille i hans blod eller 0,25 milligram per liter i hans utandningsluft.

Denna lag träder i kraft den I juh 1993. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om gämingar som begåtts före ikraftträdandet.

'Lagen omtryckt 1980:977. 'Senaste lydelse 1990:1160.



Lagrådet                                                                      Prop. 1992/93:189

Bilaga 2 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-30

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar Solerad, regeringsrådet Anders Swartiing.

Enhgt protokoU vid regeringssammanträde den 26 mars 1993 har regeringen på hemställan av statsrådet Odell beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i körkortslagen (1977:477).

Förslaget har inför lagrådet foredragits av kammarrättsassessom Olof Hedberg.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

När det gäller forslaget om ökad möjlighet att återkalla viss del av den behörighet som ett körkort medför synes den föreslagna ändringen i 17 § inte kunna leda till den avsedda effekten, eftersom den faUer tiUbaka på återkallelsegranderna i 16 §, som endast tar sikte på en persons lämphghet att föra körkortspliktigt fordon. En lagändring borde därför i stället inriktas på att behörigheten art föra taxi eller buss skall kunna återkallas på grand av körkortshavarens personliga forhållanden.

En möjlighet skulle vara art till 17 § foga ett andra stycke av innebörd att ett körkort får återkallas såvitt avser behörigheten D eller taxibe­hörighet om körkortshavaren på grand av personliga forhållanden inte bör ha körkort med sådan behörighet.

Beträffande frågan huravida spärrtid skall bestämmas vid en åter­kallelse av detta slag kan med hänsyn till att återkallelsen har ert annat syfte än återkaUelse enligt 16 § 1-6 skäl anföras mot art reglema om spärrtid tillämpas. Från systematisk synpunkt kan å andra sidan skäl anföras till förmån for att spärrtidsreglema skall göras tillämphga. Lagrådet anser sig emellertid inte ha möjlighet art, med den beredning som ärendet hittills fart, ta ställning i denna fråga och inte heller att lämna förslag till lagtext.

I övrigt lämnar lagrådet forslaget utan erinran.




Händelser

Inlämning: 1993-04-06 Bordläggning: 1993-04-13 Motionstid slutar: 1993-04-28 Hänvisning: 1994-04-14
Förslagspunkter (2)