Riksdagens Skrifvelse N:o 100

Riksdagsskrivelse 1891:100

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 100.

N:o 100.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1891.
— — -- — Andra Kammaren den 14 —- —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående stämpelafgiften.
(Bevillningsutskottets betänkande n:is 2 och 20 samt memorial n:o 18.)

Till Konungen.

Uti den 10 sistlidne april till Riksdagen aflåten proposition bar
Eders Kongl. Maj:t — med förklarande att Eders Kongl. Maj:t, under
förutsättning af Riksdagens bifall till här nedan omförmälda förslag
om stämpelfrihet i vissa fall för utslag i fattigvårdsmål, vore sinnad
att låta utfärda en författning med föreskrift, att utslag i fattigvårdsmål
af sådan beskaffenhet, som omförmäles i 48 § 1 mom. af kongl.
förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871, sådant berörda
moment lyder i kongl. kungörelsen den 11 februari 1881, skall skyndsamt
af Eders Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande genom
magistraters eller kronobetjentes och fjerdingsmäns handräckning delgifvas,
förutom sökande och klagande, jemväl förklarande i de fall, då
antingen genom utslaget försörjnings- eller ersättningsskyldighet honom
ådömts, eller ock målet af honom såsom sökande först anhängigjorts,
samt att, bevis om delgifningen skall af Eders Kongl. Maj:t,s befallningshafvande
vederbörande vid anfordran tillhandahållas — föreslagit Riksdagen
att besluta, att 7 § i kongl. förordningen angående stämpelafgiften
den 5 september 1890 skall erhålla följande förändrade lydelse :

»Från stämpelafgift enligt denna art. äro befriade:

Akademier och statens undervisningsverk;

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 100.

Arrendatorer och brukare å egendomar, som genom domänstyrelsens
försorg utarrenderas, äfvensom å dylika egendomar bosatte
torpare och lägenhetsinnehafvare, i sådana på Konungens, domänstyrelsens
eller Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning beroende
frågor, som beröra deras rättigheter och skyldigheter gent emot kronan
såsom jordens egare, dock med undantag af resolutioner angående medgifven
öfverlåtelse af arrende- eller nyttjanderätt;

Embete- eller tjensteman —--— — —----tjensten;

Fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar; så ock annan,
som är förklarande part i fattigvårdsmål; beträffande beslut, hvithet
enligt lag bör genom vederbörande myndighets försorg honom delgifvas;

Hushållningssällskap, länens;

Häktad person i mål angående brott, hvarför han sitter häktad;

Innehafvare af nyttjanderätt till sådana statens fasta egendomar,
som innehafvas såsom boställen af embets- och tjenstemän inom civil-,
militie- och ecklesiastikstaterna, eller blifvit anslagna kyrkor, akademier,
hospitaler eller andra allmänna inrättningar, i sådana på förvaltningsmyndighets
pröfning beroende mål och ärenden, som angå förhållandet
mellan nyttjanderättsinnehafvaren såsom egendomens brukare och
kronan såsom densammas egare;

Kronan;

Frihet från stämpel -— — -— — —--justieombudsman».

Vid behandling af detta ärende har Riksdagen, under förutsättning
att ofvan omförmälda författning angående delgifning i vissa fall
af utslag i fattigvårdsmål jemväl åt förklarande part kommer till stånd,
beslutat, att ofvan omförmälda delar af förordningen angående stämpelafgiften
skola erhålla den förändrade lydelse, som af Eders Kongl.
Maj:t föreslagits.

På förekomna anledningar har Riksdagen härjemte funnit sig böra
vidtaga vissa andra ändringar i förordningen angående stämpelafgiften.
Jiinligt denna förordning förses patentbref för närvarande med en
stämpelafgift af tjugufem kronor. Denna afgift har synts Riksdagen
väl hög. Parter, hvilka utan särskild begäran äro skyldige att lösa
utslag af kommerskollegium, under hvilket kongl. patentbyrån lyder,
eller af de öfriga centrala embetsverken, skola, för så vidt utslaget
icke upptager mer än ett ark, erlägga en stämpelafgift af allenast tio
kronor. Det synes då hårdt, att uppfinnare, hvilkas verksamhet häraf
staten underlättas och uppmuntras, skola nödgas erlägga en stämpelBih.
till Riksd. Vrot. 1891. 10 Sami. 1 Afä. I Band. 19 Raft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 100.

skatt af tjugufem kronor. Och Riksdagen har derför funnit det vara
billigt och lämpligt, att stämpelafgiften för patentbref nedsättes till
tio kronor.

Med anledning häraf har Riksdagen derför beslutat, det rubriken
»patentbref» under § 3 i förevarande förordning skall erhålla följande
förändrade lydelse: *

»Patentbref — 4:de afdelningen 10 kronor.»

För närvarande utgår stämpelafgiften för hvarje protokollsutdrag
rörande lagfart vid underdomstolar å landet med 2 kronor för första
arket och 1 krona 50 öre för hvarje af de öfriga arken samt vid underdomstolar
i stad med 1 krona för hvardera af första och andra arken
samt 1 krona 25 öre för hvarje af de öfriga arken. Stämpelfrihet är
allenast medgifven för lagfarter, hvilka meddelas å fång till fast egendom
genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet å egendomen i dess
helhet icke uppgår till 1,000 kronor.

Särskild! uti de delar af landet, der jorden är mycket styckad,
drabbar berörda skatt ganska hårdt.

Till följd häraf afskräckas ofta arfvingar af mindre jordlotter från
att inom lag stadgad tid lagfara sina fång, och såmedelst fördröjes
det ordnande af lagfartsväsendet, som ifrån såväl statens som den enskildes
synpunkt är synnerligen önskligt. Riksdagen har derför funnit
eu utsträckning af den nu stadgade stämpelfriheten böra ske och med
anledning deraf beslutat, att under rubriken »protokoll» i § 3 af förordningen
angående stämpelafgiften orden »protokoll angående lagfart
å fång till fast egendom genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet
å egendomen i dess helhet icke uppgår till 1,000 kronor» skola utbytas
mot orden »protokoll angående lagfart å fång till fast egendom
genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet å den egendom, hvarå
lagfart sökes, icke uppgår till 1,000 kronor».

Med anmälan härom får Riksdagen tillika tillkännagifva, att i
öfrigt ej några förändringar i förordningen angående stämpelafgiften
blifvit vid innevarande riksdag vidtagna.

Stockholm den 14 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad.