Riksdagens Skrifvelse N:o 101

Riksdagsskrivelse 1893:101

Riksdagens Skrifvelse N:o 101.

1

No 101.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 6 maj 1893.
— — — — Andra Kammaren den 6 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om förbättring i de nuvarande
pensionsvilkoren i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts [n:o 2] utlåtande n:o 8.)

(Andra — — — [n:o 1] — — 7.)

Till Konungen.

Enligt det för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa gällande
reglemente af den 15 oktober 1875 utgår pensionen för ensam enka
med 20 procent af den lön, efter hvilken tjensten är delaktig i folkskolelärarnes
pensionsinrättning, för enka med ett eller flera pensionsberättigade
barn med 30 procent, för ett ensamt barn med 10 procent
och för två eller flera barn med 20 procent af samma lönebelopp. Då
delaktighetsbeloppet från början af år 1892 var lägst 700 kronor, utgör
pensionen numera i regeln 140 kronor för ensam enka och 210 kronor
för enka med barn, under det att för redan afgångna folkskolelärares
enkor pensionen kan vara lägre än 140 kronor. Vid 1890 års slut lära
Bill. till Riksd. Prot. 1893. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 23 Haft. (N:is 101-104.) 1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 101.

pensioner hafva utgått till tjugu enkor med blott 80 kronor, till tolf
med hvardera 100 kronor och till tvåhundratrettiofyra med hvardera
120 kronor.

Hos Riksdagen har i väckt motion framhållits önskvärdheten
deraf, att en utredning verkstäldes, huruvida — utan höjning af vare
sig statsbidraget eller delegarnes afgifter — en sådan förbättring i de
nuvarande pensionsvilkoren i nämnda kassa kunde ega rum, att samtliga
pensioner komme att utgå med högre procent af delaktighetsbeloppet,
än hvad nu är fallet.

Detta förslag torde innefatta ett för landets folkskolelärarepersonal
redan mångårigt önskningsmål, om hvars behjertansvärda beskaffenhet
blott en mening lärer kunna hysas. Under de sistförflutna åren har
ämnet vid flere tillfällen bringats på tal af de revisorer, som i följd af
Eders Kongl. Maj:ts uppdrag granskat kassans förvaltning. På allt
starkare grunder har man nemligen ansett sig kunna ifrågasätta, huruvida
icke kassans ställning i sjelfva verket vore betydligt förmånligare,
än hvad som efter de ursprungliga beräkningarna antagits. De revisorer,
som granskat kassans förvaltning under treårsperioden 1888—1890, ansågo
sig derför böra i sin den 8 augusti 1891 till Eders Kongl. Maj:t
afgifna berättelse hemställa om, jemte annat, en noggrann utredning af
kassans ställning i försäkringstekniskt afseende. Sedan Eders Kong!.
Maj:t i anledning häraf infordrat yttrande af kassans direktion samt
direktionen begärt utlåtande i saken af inspektören öfver försäkringsanstalterna,
har denne utan att direkt vilja påstå, att kassans ställning
vore så fördelaktig, att förbättringar i de nuvarande pensionsvilkoren
kunde ernås, dock medgifva, att de af revisorerna anförda siffror och
skäl syntes hänvisa på en sådan möjlighet, hvarefter direktionen i utlåtande
den 24 mars 1892 funnit sig böra tillstyrka företagandet af den
föreslagna utredningen.

Den 10 juni sistlidne år fann Eders Kongl. Maj:t dock skäligt
förordna, att med den föreslagna utredningen borde tills vidare anstå.

Enär emellertid det »tills vidare», som i nämnda beslut användts,
torde antyda, att Eders Kongl. Maj:t icke finner den ifrågasatta utredningen
öfverflödig, om den än vid då förevarande tillfälle icke syntes
vara af omständigheterna nödvändiggjord, har Riksdagen icke funnit
sagda beslut böra betraktas såsom hinderligt för en fullföljd af frågan,
och då den alltjemt befästa öfvertygelsen om möjligheten af ett bättre
tillgodoseende af efterlefvande enkors och barns intresse måste, der
den icke vare sig klarligen vederlägges eller ock vinner förtjent afseende,
hos landets talrika folkskolelärarepersonal åstadkomma en miss -

Riksdagens Skrifvelse N:o 101. 3

stämning, livilkens befogenhet knappast torde kunna förnekas, får Riksdagen,
som anser, att den begärda utredningen icke bör förvägras,
härmed anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes luta utreda, huruvida,
utan höjning af vare sig statsbidraget eller delegarnes afgifter, en sådan
förbättring i de nuvarande pensionsvilkoren i folkskolplärarnes enkeoch
pupillkassa må kunna ega rum, att samtliga pensioner utgå med
högre procent af delaktighetsbeloppet än hvad nu är fallet, samt att
Eders Kongl. Maj:t ville till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill
utredningen kan föranleda.

Stockholm den 6 maj 1893.

Med undersåtlig vördnad.