Arbetskraftsinvandring

Skriftlig fråga 2017/18:374 av Cecilia Widegren (M)

till Statsrådet Heléne Fritzon (S)

Det ska vara lätt att jobba och göra rätt för sig i Sverige. Arbetskraftsinvandringen har ett stort värde för Sveriges kompetensförsörjning och ekonomi.

Varje år bidrar arbetskraftsinvandringen till Sverige med ungefär 10 miljarder i ökad produktion och drygt 4 miljarder i skatteintäkter.

Vi vill därför att förutsättningarna för arbetskraftinvandring förbättras. Missbruk måste motverkas, men dagens tillämpning har lett till helt orimliga konsekvenser.

Det är helt orimligt att arbetskraftsinvandrare utvisas härifrån enbart på grund av att arbetsgivaren utan uppsåt har begått mindre eller smärre fel enligt villkoren för arbetstillstånd. Samma sak gäller om vederbörande har haft sjukfrånvaro under kortare tid och blivit utan inkomst på grund av att personen inte varit berättigad till svensk sjukförsäkring under denna period. Det torde inte ligga i proportionaliteten att detta är något som ligger den sökande i fatet vid framtida individuella bedömningar.

Individuella prövningar vid arbetstillstånd är ett koduttryck men torde även kräva proportionalitet.

Tyvärr tycks regeringen hysa ovilja och vara senfärdig, vilket leder till allvarliga konsekvenser såväl för enskilda som för arbetskraftsinvandringen till Sverige i stort. Sverige har fortsatt stora behov av arbetskraftsinvandring.

Såväl offentliga aktörer, såsom Arbetsförmedlingen, regioner, landsting och kommuner, som privata arbetar aktivt med att attrahera fler att jobba i de bristyrken Sverige har, i Sverige och utanför Sveriges gränser. Det är till och med så att behoven av arbetskraft är så stora att man använder skattemedel för att finansiera kampanjer i andra länder för att locka hit nya medarbetare till bristyrken.

För att inte smärre misstag, fel, avbrott eller kortare tids sjukdom ska ligga sökande till last bör proportionalitetsprincipen bli generell och inte bara handla om eventuella fel arbetsgivaren har begått. Är man inte berättigad till svenska välfärdssystem och det uppfattas som avbrott ska man använda proprotionalitetsprincipen om rimlighet vid bedömning.

Enligt riksdagens beslut ska regeringen senast till sommaren 2018 återkomma till riksdagen med förslag om proportionalitetsprincipen.

Utskottet skrev följande:

”Utskottet vill därför åter understryka att det är ytterst angeläget att regeringen skyndsamt återkommer med ett förslag som kan träda i kraft så snart som möjligt, dock senast den 1 juli 2018, och som stärker proportionaliteten och säkerställer att en arbetskraftsinvandrare inte ska utvisas på grund av att arbetsgivaren utan uppsåt begått mindre eller obetydliga fel i fråga om villkoren för arbetstillstånd, även om felet upptäcks efter det att tillståndstiden löpt ut eller om Migrationsverket uppmärksammat det. Det anförda föreslår utskottet att riksdagen ska tillkännage för regeringen.”

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Heléne Fritzon:

Vilka åtgärder anser statsrådet och regeringen är nödvändiga att vidta för att stärka proportionalitetsprincipen generellt, så att inte bara smärre fel som arbetsgivaren själv har rättat till inte ska ligga arbetskraftsinvandrare i fatet?