Insatser för att få hem bortförda barn
Skriftlig fråga 2016/17:911 av Tina Ghasemi (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2017-02-22
- Överlämnad
- 2017-02-22
- Anmäld
- 2017-02-23
- Sista svarsdatum
- 2017-03-01
- Svarsdatum
- 2017-03-02
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Varje år förs flera barn ut ur Sverige för att giftas bort i något annat land. Anledningen härtill är ofta ett planerat tvångsäktenskap. Det planerade tvångsäktenskapet föranleds av att föräldrar eller släktingar fått reda på att flickan – eller i vissa fall pojken – haft en kärleksrelation som inte accepteras.
Efter att bortförandet har genomförts återvänder föräldrarna ofta till Sverige. Barnet som förts bort kan då själv ta kontakt med både myndigheter och privatpersoner i Sverige för att informera om sin situation och för att be om hjälp att återvända. När berörda myndigheter som en följd av detta tagit kontakt med barnets vårdnadshavare har dessa uppgivit att barnet befunnit sig utomlands av egen vilja. Efter detta besked är det inte ovanligt att ärendet läggs ned utan vidare uppföljning.
Regeringen hävdar att man bedriver en feministisk utrikespolitik. Men man har inte gjort mycket för att hjälpa de flickor och unga kvinnor som rövats bort till utlandet. De är bortglömda, svikna och övergivna av det land som skulle skydda dem. De behöver hjälp men får ingen.
Med anledning av det som ovan anförs vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Vad avser utrikesministern och regeringen att vidta för åtgärder för att hjälpa personer som förts bort till utlandet mot sin vilja att återvända till Sverige?
Svar på skriftlig fråga 2016/17:911 besvarad av Utrikesminister Margot Wallström (S)
Utrikesdepartementet |
Utrikesministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2016/17:911 av Tina Ghasemi (M) Insatser för att få hem bortförda barn
Tina Ghasemi har frågat mig vad jag och regeringen avser att vidta för åtgärder för att hjälpa personer som förts bort till utlandet mot sin vilja att återvända till Sverige.
Att stärka skyddet mot barnäktenskap och tvångsäktenskap är en mycket angelägen fråga för regeringen. I Sverige tillåter vi inte att barn ingår äktenskap. På många håll i världen ser det tyvärr fortfarande annorlunda ut.
Att bistå barn och unga personer som hamnar i en nödsituation utomlands ingår i det konsulära uppdraget för utrikesförvaltningen. Varje år kontaktas utlandsmyndigheter av personer som utsatts för familjerelaterat våld och hot, och som hindras från att återvända till Sverige. Bland dessa personer finns bl.a. barn som är strandsatta utan vårdnadshavare och barn som berättar att de har utsatts eller riskerar att utsättas för ett tvångsäktenskap.
De folkrättsliga ramarna för utrikesförvaltningens agerande i andra
länder framgår av Wienkonventionen om konsulära förbindelser
(SÖ 1974:10). De konsulära uppgifterna beskrivs i artikel 5 i konventionen. Där nämns bl.a. uppgiften att ge hjälp och bistånd åt den sändande statens medborgare. Av artikel 55 i konventionen följer att en utlandsmyndighet har att följa gällande lagar och förordningar i verksamhetslandet.
I den mån internationella överenskommelser saknas mellan respektive land, kan därmed utlandsmyndigheternas möjligheter att erbjuda hjälp och stöd i utlandet vara begränsade.
Barn och unga personer som söker hjälp vid utlandsmyndigheterna med att återvända hem till Sverige, saknar vanligtvis resehandlingar och medel för att bekosta hemresebiljetter. Utlandsmyndigheterna blir därför i dessa situationer en förmedlande länk till behöriga myndigheter i den svenska hemkommunen, t.ex. socialtjänsten, och i vissa fall till utländska myndigheter i vistelselandet. Bedömningen om eventuell kontakt ska tas med en underårigs vårdnadshavare lämnas regelmässigt över till socialtjänsten, t.ex. utfärdar utlandsmyndigheter provisoriska pass utan vårdnadshavares medgivande efter yttrande från socialtjänsten enligt 11 och 11a §§ passlagen.
Regeringen tar arbetet mot barnäktenskap och tvångsäktenskap på största allvar. Inom kort beslutar regeringen kommittédirektiv om ett starkare civilrättsligt och straffrättsligt skydd mot barnäktenskap, tvångsäktenskap och brott med hedersmotiv. Vidare har en rad åtgärder genomförts på senare år i syfte att förebygga och bekämpa dessa brott samt för att utveckla samverkan mellan berörda myndigheter. Inom de rättsliga ramar och praktiska förutsättningar som finns fortsätter utrikesförvaltningen med att prioritera arbetet med att bistå barn, och unga kvinnor och män som utsatts eller riskerar att utsättas för barnäktenskap eller tvångsäktenskap.
Regeringen är också beredd att vidta ytterligare åtgärder för att skydda barn och unga mot barnäktenskap och tvångsäktenskap.
Stockholm den 2 mars 2017
Margot Wallström
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.