Konflikter mellan lantbruksföretag och grannar
Skriftlig fråga 2008/09:1122 av Sacrédeus, Lennart (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-08-05
- Anmäld
- 2009-08-13
- Besvarad
- 2009-08-19
- Svar anmält
- 2009-08-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 5 augusti
Fråga
2008/09:1122 Konflikter mellan lantbruksföretag och grannar
av Lennart Sacrédeus (kd)
till miljöminister Andreas Carlgren (c)
Enligt en dom i miljödomstolen tidigare i år blev en lantbrukare i Orrbyn i Luleå kommun tvungen att genomföra en rad investeringar, till en kostnad av ca 1 ½ miljon kronor, till följd av de besvär lukten från hans verksamhet orsakat en granne. Med en så stor investering, som inte på något sätt skulle öka intäkterna, var företagaren enligt egen utsago i princip tvungen att lägga ned sitt lantbruk. Då hade en av kommunens miljöinspektörer tidigare ålagt lantbrukaren att åtgärda luktproblemen efter grannens klagomål, medan kommunens miljönämnd hade mildrat åläggandet. Även länsstyrelsen hade avvisat grannens olika krav. Efter miljödomstolens dom sökte lantbrukaren prövningstillstånd hos Miljööverdomstolen och fick det.
Den kompromiss som Miljööverdomstolen nu slagit fast innebär ett krav på en ny ventilation med hög utsläppspunkt till en investering om 70 000–100 000 kronor. Domen får nu prejudicerande verkan för ett stort antal lantbrukare och försvårar till viss del möjligheterna att driva lantbruk i Sverige.
En företagare som nu kan drabbas på ett liknande sätt i Tibble by i Leksands kommun har agerat mot att byggnadsnämnden i kommunen gett tillstånd för byggnationen av en privatvilla endast 40 meter från hans verksamhet, då han befarar att den ovan refererade domen kan leda till ett liknande framtidsscenario. Det vore rimligt att nybyggnationer på landsbygden inte beviljas för nära redan existerande lantbruk mot bakgrund av det ovan beskrivna händelseförloppet, alternativt att plan- och bygglagens krav på lukt, ljud och bullernivåer för lantbruksfastigheter modifieras.
Vad avser miljöministern att vidta för åtgärder för att bestämmelser i plan- och bygglagen inte ska underminera möjligheterna att bedriva lantbruksföretag när byggnationen av villor nu ökar i många av Sveriges jordbruksbyar?
Svar på skriftlig fråga 2008/09:1122 besvarad av Miljöminister Andreas Carlgren
den 19 augusti
Svar på fråga
2008/09:1122 Konflikter mellan lantbruksföretag och grannar
Miljöminister Andreas Carlgren
Lennart Sacrédeus har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att bestämmelser i plan- och bygglagen inte ska underminera möjligheterna att bedriva lantbruksföretag när byggnationen av villor nu ökar i många av Sveriges jordbruksbyar.
Jag kan självfallet inte kommentera de enskilda ärenden som Lennart Sacrédeus refererar till i sin fråga. Jag vill i stället fästa uppmärksamhet vid några av utgångspunkterna för tillämpningen av plan- och bygglagen (PBL) och miljöbalken i förhållande till frågor om dels lokalisering av bebyggelse, dels en verksamhetsutövares ansvar.
Av PBL framgår att det är kommunen som har huvudansvaret för att planlägga användningen av mark och vatten. Mark- och vattenområden ska enligt PBL användas för de ändamål för vilka de är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Varje kommun ska ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunen. När kommunen prövar ärenden om bland annat uppförande av bostadshus ska såväl allmänna som enskilda intressen beaktas, och översiktsplanen ska tjäna till vägledning. Vid lokalisering av ny bebyggelse ska hänsyn tas till de boendes och övrigas hälsa och säkerhet. Ny bebyggelse ska vidare placeras och utformas så att dess avsedda användning inte medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. Det innebär också att kommunen är skyldig att ta hänsyn till befintliga förhållanden och befintliga verksamheters möjlighet till utveckling, till exempel till lantbruksföretag.
Av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken följer bland annat att alla som bedriver en verksamhet ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.
Miljöbalken ska tillämpas så att människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter. Dessa krav gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid bedömningen ska bland annat nyttan av åtgärder och kostnader för dessa beaktas.
I båda dessa fall – det vill säga vid prövning av ny bebyggelse enligt plan- och bygglagen respektive vid prövning av en verksamhet enligt miljöbalken – blir det ofta fråga om avvägningar mellan olika allmänna och enskilda intressen. Utgången av en sådan prövning är naturligtvis beroende av de speciella omständigheter och förhållanden som råder i det enskilda fallet.
Jag har full förståelse för att denna prövning ofta innebär en svår avvägning mellan motstående intressen exempelvis mellan bostadsbyggande på landsbygd i förhållande till ett hållbart lantbruksföretagande. Det kan naturligtvis inte vara rimligt att en kommuns beslut enligt plan- och bygglagen i ett lokaliseringsärende skulle underminera möjligheterna att bedriva ett existerande bärkraftigt lantbruksföretag. Det är därför viktigt att kommunen vid prövningen tar hänsyn till existerande verksamheters utvecklingsbehov. Den kommunala prövningens omfattning och innehåll, möjligheterna att efter överklagande få ett beslut överprövat samt miljöbalkens krav på en rimlighetsavvägning utgör dock enligt min uppfattning tillräckliga garantier för att möjligheterna att bedriva lantbruksföretag inte ska undermineras av regelverket på det nu aktuella området.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.