Läkarutbildning och barncancer
Skriftlig fråga 2018/19:344 av Camilla Waltersson Grönvall (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-03-04
- Överlämnad
- 2019-03-04
- Anmäld
- 2019-03-05
- Svarsdatum
- 2019-03-13
- Sista svarsdatum
- 2019-03-13
- Besvarad
- 2019-03-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Socialminister Lena Hallengren (S)
I Sverige är cancer den vanligaste dödsorsaken för barn i åldern 1–14 år. Hoppfullt är ändå att 80 procent av alla barn som får en diagnos överlever sin cancer. För att få de bästa utsikterna för att kunna bli frisk så behövs sjukvård i världsklass och där personal i vården har en utbildning som är inriktad på just barncancer.
Barncancerfonden finansierar en nationell utbildning i barncancervård för barnläkare. På Barncancerfondens hemsida går följande att läsa: ”Utbildningen ska bidra till att barnen möts av större kunskap när de vårdas på sitt hemsjukhus, samtidigt som Barncancerfonden hoppas öka intresset för barnonkologi utanför landets universitetssjukhus.”
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Är det ministerns uppfattning att även staten ska ta ansvar för att utbilda läkare inom barncancervård?
Svar på skriftlig fråga 2018/19:344 besvarad av Socialminister Lena Hallengren (S)
S2019/01063/FS, S2019/01064/FS
Socialdepartementet
Socialministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2018/19:344 Läkarutbildning och barncancer och fråga 2018/19:345 Nationell utbildning i barnonkologisk vård för sjuksköterskor av Camilla Waltersson Grönvall (M)
Camilla Waltersson Grönvall har frågat mig om det är min uppfattning att även staten ska ta ansvar för att utbilda läkare inom barncancervård samt vilka åtgärder jag avser vidta för att fler i sin profession ska kunna utbilda sig inom barnonkologisk vård.
I januariavtalet framkommer att cancervården ska stärkas och att investeringar ska göras i personalen inom vården och omsorgen, vilket bl.a. innebär att införa en nationell samordning för långsiktig planering av personal- och kompetensförsörjning inom vården. Regeringen har de senaste åren tillfört resurser för en utökning av antalet utbildningsplatser för bl.a. sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor. Inom utbildningen till specialistsjuksköterskeexamen finns bl.a. inriktningar mot onkologi och mot hälso- och sjukvård för barn och ungdomar. Landstingen ansvarar för fortbildningen av sjukvårdspersonalen.
Under de senaste åren har även regeringen avsatt särskilda medel inom professionsmiljarden för att ge möjlighet till specialistutbildning av sjuksköterskor. Även för 2019 är särskilda medel avsatta för detta ändamål. Socialstyrelsen har i sin uppföljning av den s.k. professionsmiljarden visat att dessa medel har bidragit till att fler har kunnat vidareutbilda sig till specialistsjuksköterska. Regeringen har även tagit emot en statlig utredning som har sett över specialistsjuksköterskeutbildningen (SOU 2018:77). Betänkandet har remitterats.
Ansvaret för att tillhandahålla utbildningstjänster, s.k. ST-tjänster, för läkare att genomgå specialisering ligger hos vårdgivarna. Det är vårdgivarna som beslutar om vilka ST-tjänster som ska finnas inom vilka specialiteter. Staten finansierar dock en rad olika specialistkompetenskurser. Socialstyrelsen erbjuder bl.a. en kurs i ämnet barnonkologi för basspecialiteten barn- och ungdomsmedicin.
Det behövs kompetens och resurser för att möta de särskilda behov inom cancervården som barnen har. I budgeten för 2019 avsätts 500 miljoner kronor per år till cancervården för 2019 och framåt. Av dessa medel riktas särskilt 60 miljoner kronor per år till de sex regionala barncancercentrumen. Regeringen anser att det är prioriterat att stärka barncancervården. Alla barn och anhöriga ska kunna uppleva trygghet innan, under och efter behandling av cancer.
Stockholm den 13 mars 2019
Lena Hallengren
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.