Till innehåll på sidan

likställande av svenska och utländska yrkesförare

Skriftlig fråga 1999/2000:1400 av Rådhström, Jan-Evert (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-09-06
Besvarad
2000-09-18
Anmäld
2000-09-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 6 september

Fråga 1999/2000:1400

av Jan-Evert Rådhström (m) till justitieminister Laila Freivalds om likställande av svenska och utländska yrkesförare

Utländska yrkestrafikförare som befinner sig tillfälligt i Sverige, och som underlåter att betala böter för trafikbrott som de gör sig skyldiga till i samband med vistelsen här, är med nuvarande ordning i praktiken straffimmuna. Trafikutskottet har i två tillkännagivanden begärt att regeringen ska ändra på detta förhållande. Justitieministern har därvid hävdat att frågan endast kan lösas på EU-nivå.

Denna möjlighet finns i dag i norsk och dansk rätt. Nu har även Belgien, med giltighet från den 1 september i år, infört ett nytt system för bötfällning av bussföretag och åkerier, som vid kontroll visar brister i fråga om erforderliga dokument, kör- och vilotider och färdskrivare. Detta visar enligt min mening på att det inte är EU som är hindret. Den belgiska lagändringen går ut på att samtidigt som böterna höjs kraftigt, ska de i normalfallet betalas direkt "vid vägkanten". Om man inte godkänner detta förfarande får man i stället deponera en summa motsvarande bötesbeloppet, plus en avgift som ska täcka initialkostnaden för en rättslig process. Om man inte heller vill göra en sådan deposition kan fordonet beslagtas och i förlängningen säljas om det blir en fällande dom, och böter tillsammans med rättegångskostnader ej blir betalda.

Vad avser justitieministern vidta för åtgärder för att även Sverige ska införa ett system som likställer svenska och utländska trafikbrottslingar?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1400 besvarad av

den 18 september

Svar på fråga 1999/2000:1400 om likställande av svenska och utländska yrkesförare

Justitieminister Laila Freivalds

Jan-Evert Rådhström har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att ett lagbrott ska ge samma konsekvenser i Sverige som i andra länder oavsett vem som begår brottet. Frågan rör indrivning av trafikböter från yrkestrafikanter.

Jan-Evert Rådhström har redogjort för att Belgien den 1 september 2000 infört ett nytt system för säkerställande av verkställighet av böter för bl.a. brott mot regler om kör- och vilotider innebärande att ett fordon kan tas i beslag om föraren inte är beredd att deponera erforderligt belopp till säkerställande av framtida bötesverkställighet. Dessutom har Belgien enligt Jan-Evert Rådhström höjt bötesnivåerna kraftigt.

Storleken på sanktioner mot yrkestrafikanter i Sverige tillhör näringsministerns ansvarsområde och jag går därför inte in på den frågan. När det gäller verkställighet av trafikböter är det självfallet angeläget att det, inte minst ur rättvisesynpunkt, finns ett effektivt system för att driva in bl.a. böter även från fordonsförare som inte har hemvist i Sverige. Möjligheterna till verkställighet har naturligtvis också betydelse för efterlevnaden av reglerna.

Som jag tidigare redogjort för i kammaren (interpellation 1999/2000:71) kan verkställighet av böter säkerställas genom möjligheterna till kvarstad enligt rättegångsbalken. Det är emellertid tveksamt om ett sådant tvångsmedel kan användas i dessa fall med hänsyn till proportionalitetsprincipen dvs. principen om att åtgärden måste stå i rimlig proportion till brottet och till vad som kan vinnas med ingripandet. För att genom lagstiftning frångå proportionalitetsprincipen vid ingripande med tvångsmedel mot enskilda bör enligt min mening krävas starka skäl.

Trafikförordningen och fordonskungörelsen innehåller bl.a. regler om hindrande av fortsatt färd vilka kan tillämpas så fort en fortsatt färd inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet. Den preventiva effekt som risken för kvarhållande innebär bör inte underskattas, särskilt inte på yrkestrafikens område där ett stillestånd är betydligt mer kostsamt ur ett företagsekonomiskt perspektiv än trafikböterna. Vidare är det så att den nordiska verkställighetslagen medger att indrivning av böter verkställs i annat nordiskt land. Det kan även nämnas att ett arbete med att utveckla ett konventionsgrundat internationellt verkställighetssamarbete pågår. Arbetet har bl.a. lett till framtagandet av en trafikbrottskonvention inom ramen för Schengensamarbetet. Slutligen bör uppmärksamhet fästas på det inom EU pågående arbetet rörande ömsesidigt erkännande av domstolsavgöranden. Sverige verkar aktivt för att bötesdomar meddelade i en EU-stat ska kunna verkställas i andra EU-stater.

I Regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med att se över frågor som rör åkerinäringens konkurrensvillkor. Inom ramen för detta görs en analys av hur utbrett problemet med verkställighet är och vilka konsekvenser det har i bl.a. konkurrenshänseende.

Som jag nyss angett bör det krävas starka skäl för att frångå den proportionalitetsprincip som gäller för alla tvångsingripanden. Om det emellertid skulle visa sig att utländska förare bryter mot trafikreglerna i större utsträckning än svenska förare och andra åtgärder inte visar sig tillräckliga för att upprätthålla efterlevnaden av trafikreglerna, är jag beredd att överväga att skapa ett särskilt kvarstadsinstitut för trafikbrott.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.