Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

säkerheten på flyktingförläggningar

Skriftlig fråga 2001/02:1628 av Ångström, Lars (mp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-09-12
Besvarad
2002-09-25
Anmäld
2002-09-30

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 12 september

Fråga 2001/02:1628

 av Lars Ångström (mp) till statsrådet Jan O Karlsson om säkerheten på flyktingförläggningar

Förra veckan kunde vi läsa i tidningarna om att en misstänkt pedofil är anställd på en flyktingförläggning i Alingsås, mannen misstänks även för att ha "förmedlat" flyktingbarn till andra män. Denna vecka uppmärksammas att barn försvinner från flyktingförläggningarna och ingen vet var de tar vägen. Återvänder de till sina hemländer, åker de vidare för att söka asyl någon annanstans eller försvinner de in i prostitutionen? Ingen verkar veta.

Förra året försvann 43 barn och ungdomar från Migrationsverkets ungdomsenheter. Hittills i år har ytterligare 49 spårlöst försvunnit. Men de allra flesta barnen kommer ändå hit tillsammans med sina föräldrar men är ändå väldigt utsatta då många vuxna på grund av sina upplevelser inte orkar ta ett vuxenansvar. Hela familjen är i och med sin situation beroende av de människor som finns tillgängliga på flyktingförläggningar m.m.

Samhället och ytterst regeringen måste ta ansvar så att den personal flyktingar och främst flyktingbarnen möter inte är sjuka människor som missbrukar sin ställning. Att barn försvinner från förläggningar och att ingen vet var de tar vägen är inte heller acceptabelt. Det krävs bättre kontroll av de anställda samt ytterligare resurser och samverkan för att lösa problemet med att så många barn försvinner. Vi anser att en större samverkan mellan kommunerna, polisen, Migrationsverket och flyktingförläggningar måste starta omedelbart.

Avser ministern att agera så att barns säkerhet och trygghet säkerställs på flyktingförläggningarna?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:1628 besvarad av

den 25 september

Svar på frågorna 2001/02:1626 om flyktingmottagandet för barn och 1628 om säkerheten på flyktingförläggningar

Statsrådet Jan O Karlsson

Lena Ek och Lars Ångström har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att förbättra flyktingmottagandet för barn samt hur jag avser agera så att barns säkerhet och trygghet säkerställs på flyktingförläggningarna, frågor som jag valt att besvara gemensamt.

Barn och ungdomar som kommer till Sverige utan vårdnadshavare har rätt till det skydd och det stöd som de behöver. Ett intensivt arbete har under det senaste året pågått för att förbättra mottagandet av dessa ensamkommande barn och ungdomar. Som exempel kan nämnas att Migrationsverket har förbättrat boendet och minskat antalet barn på sina barn- och ungdomsenheter. Speciella barnhandläggare har utbildats. Arbetet med att genomföra de förslag till förbättringar av mottagandet av ensamkommande barn och ungdomar som Socialstyrelsen och Migrationsverket lämnade till regeringen den 3 juni 2002 pågår. Man håller t.ex. på att skilja den boende- och omsorgsrelaterade verksamheten från utrednings- och tillståndsverksamheten. Regeringen har också gett Migrationsverket i uppdrag att träffa överenskommelser med ett mindre antal kommuner som ska ansvara för mottagandet av ensamkommande barn och ungdomar och utveckla särskild kompetens för att ta hand om dessa barn. Detta arbete är i full gång och redovisningen av hela uppdraget ska ske senast den 31 oktober 2002.

Såväl Migrationsverket som socialtjänsten och polismyndigheter ser allvarligt på de fall då barn och ungdomar som är registrerade som asylsökande hos Migrationsverket avviker. Migrationsverket anmäler omedelbart ett försvinnande till berörd polismyndighet, till barnets gode man och till barnets offentliga biträde. Socialtjänsten i berörd kommun informeras omgående. Polismyndigheten utreder därefter försvinnandet och Migrationsverkets personal försöker så långt möjligt via sina kontakter med släktingar och andra närstående till barnet att ta reda på var barnet befinner sig. I de flesta fall har myndigheterna också lyckats få information om vart dessa avvikna barn och ungdomar har tagit vägen. Det har visat sig att det ofta rör sig om barn som har lämnat Sverige för att, ofta tillsammans med släktingar, åka till sitt hemland eller till något annat land. Försvinnandet sker i många fall efter det att de har fått avslag på sin asylansökan.

Migrationsverket har ingen laglig rätt att hindra ett barn från att lämna verkets anläggning när t.ex. släktingar vill hämta barnet. Detta faktum uppmärksammades bl.a. i Migrationsverkets och Socialstyrelsens förslag till förbättringar i mottagandet av ensamkommande barn. Där föreslås att man genom en ändring i lagen inrättar en särskild företrädare för ensamkommande barn bl.a. med rätt att besluta om var barnet ska bo. Förslagen till förändringar av lagstiftningen rörande företrädare för ensamkommande barn prövas inom ramen för Justitiedepartementets utredning (Ju 2002:04) om förmyndare, gode män och förvaltare.

Som beskrivits ovan pågår arbete både på kort och på lång sikt för att förbättra mottagandet av de ensamkommande asylsökande barnen och ungdomarna. Jag följer detta arbete noggrant. FN:s konvention om barnets rättigheter ska efterlevas och de ensamkommande asylsökande barnen ska skyddas och ges den omsorg de behöver.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.