Utformning av ersättning till markägare
Skriftlig fråga 2017/18:944 av Åsa Coenraads (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2018-03-01
- Överlämnad
- 2018-03-01
- Anmäld
- 2018-03-02
- Svarsdatum
- 2018-03-07
- Sista svarsdatum
- 2018-03-07
- Besvarad
- 2018-03-07
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Regeringen presenterade nyligen ett antal lagförslag om invasiva främmande arter i Sverige. Tanken är att förslagen ska underlätta åtgärder för att begränsa spridning samtidigt som de ska harmonisera med EU-regler. Det kan dock uppstå problem i de fall en markägare motsätter sig intrång på sin mark eller har synpunkter på hur det ska göras. Den som äger marken äger även jakträtten, vilket innebär att den som vill utrota en invasiv art måste ha tillåtelse från markägaren. Det här vill regeringen i och med de nya förslagen ändra på: ”Myndigheter och kommuner får tillträde till privat mark, även om fastighetsägaren skulle motsätta sig detta, för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.”
Även om det är önskvärt att hålla efter invasiva främmande arter för regeringens förslag osökt tankarna till den pågående debatten om skogsbrukets villkor. Samma oro som skogsägarna känner för ökade inskränkningar i rätten att bruka sin skog riskerar nu att drabba markägare som har jakträtten. Det finns även en oro för att regeringen inte har sett över modellen för ersättning till drabbade markägare vad gäller kostnaden för återställning av marker vid eventuell åverkan.
Med anledning av det ovanstående vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:
Hur har ministern och regeringen planerat att utforma ersättningen till markägare för återställning av mark som påverkas i samband med åtgärder för att utrota invasiva främmande arter?
Svar på skriftlig fråga 2017/18:944 besvarad av Miljöminister Karolina Skog (MP)
M2018/
00671/Nm
Miljö- och energidepartementet
Miljöministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2017/18:944 av Åsa Coenraads (M)
Utformning av ersättning till markägare
Åsa Coenraads har frågat mig hur jag och regeringen har planerat att utforma ersättningen till markägare för återställning av mark som påverkas i samband med åtgärder för att utrota invasiva främmande arter.
Jag vill inleda med att förtydliga att syftet med lagförslagen är att uppfylla Sveriges skyldigheter enligt EU-förordningen om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter.
EU-förordningen började gälla den 1 januari 2015.
Sverige är enligt EU-förordningen skyldigt att vidta åtgärder för att före-bygga och hantera att invasiva främmande arter kommer in i till eller sprids inom EU. Sverige måste bl.a. införa åtgärder för att minimera effekterna på biologisk mångfald och relaterade ekosystemtjänster samt, i förekommande fall, människors hälsa och ekonomin. För att kunna uppfylla kraven i förord-ningen och genomföra bl.a. de utrotningsåtgärder och återställandeåtgärder som avses där, i de fall när frivilliga åtgärder inte är tillräckliga, föreslår reger-ingen att den myndighet som regeringen bestämmer ska ansvara för att be-sluta om och vidta sådana åtgärder. Regeringen föreslår även ett bemyndi-gande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att få meddela föreskrifter om sådana åtgärder. Ett syfte med bemyndigandet är att en tillsynsmyndighet ska kunna ålägga t.ex. en fastighetsägare att vidta åtgär-der om inga åtgärder har vidtagits trots information från myndigheten om att det finns en invasiv främmande art som behöver åtgärdas.
Enligt svensk rätt gäller principen att ingripande från det allmänna, som har sin grund i hälso-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl, inte medför rätt till ersätt-ning. Som exempel på när ersättning inte utgår kan nämnas skyldigheten för verksamhetsutövare att uppfylla de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljö-balken. En verksamhetsutövare är enligt 2 kap. 3 § miljöbalken t.ex. skyldig att utföra de skyddsåtgärder och vidta försiktighetsmått som behövs. Bestämmelsen ger uttryck för den internationellt accepterade principen om förorenarens betalningsansvar (Polluter Pays Principle), vilken innebär att den som orsakar eller kan komma att orsaka skada eller olägenhet ska betala kostnaden för att förebygga eller avhjälpa skada eller olägenheten. Principen utgör del av EU-rätten genom bl.a. artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Myndigheters möjlighet att själva vidta åtgärder bör framför allt komma i fråga om det är brådskande att åtgärden vidtas för att hindra introduktion eller spridning av invasiva främmande arter eller det inte går att identifiera vilken enskild som bör vidta åtgärden, eller det av andra skäl inte anses vara lämpligt att den enskilde vidtar åtgärder. Tillträde till privat mark ska i första hand ske efter överenskommelse med ägaren eller innehavaren. Endast om ägaren eller innehavaren motsätter sig tillträde blir det aktuellt för en myn-dighet eller kommun att tvångsvis bereda sig tillträde. Det är viktigt att be-stämmelsen används med omdöme. En allmän behovs- och lämplighets-prövning ska alltid göras om en åtgärd behöver genomföras mot en ägares eller innehavares vilja för att pröva om effekten av åtgärden kan tillgodoses på annat sätt än genom tvångsvis tillträde. Ingrepp i egendomsskyddet är tillåtna enligt regeringsformen bara om de görs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Det är också rimligt att anta att t.ex. utrotning av en invasiv främmande art på en viss jordbruksfastighet kan vara ekonomiskt gynnsamt för lantbrukaren om det betyder att åtgärden minskar den eko-nomiska skada arten åsamkar lantbrukarens verksamhet.
Enligt 28 kap. 1 § miljöbalken har en myndighet rätt att mot en ägares eller innehavares vilja få tillträde till fastigheter, byggnader, andra anläggningar samt transportmedel och där vidta åtgärder, allt i den utsträckning det be-hövs för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt miljöbalken eller EU-förordningar inom balkens tillämpningsområde.
En bestämmelse om rätt till ersättning för skada och intrång kopplad till bestämmelsen finns redan i miljöbalken. Den innebär att staten betalar för skada och intrång som tillfogas fastighetsägaren genom sådana åtgärder. Om åtgärderna har vidtagits av en kommun eller av någon annan på uppdrag av en kommun, ska ersättning i stället betalas av kommunen. Ersättning ska dock inte betalas, om åtgärderna vidtas med anledning av tillsyn över en verksamhet som utövas på fastigheten.
Det kan finnas skäl att se över bestämmelserna om ersättning till markägare för skador som orsakas av åtgärder för att utrota invasiva främmande arter men det är för tidigt att avgöra.
Stockholm den 7 mars 2018
Karolina Skog
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.