Vargangrepp på landsbygden

Skriftlig fråga 2017/18:1273 av Sten Bergheden (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2018-05-07
Överlämnad
2018-05-08
Anmäld
2018-05-14
Svarsdatum
2018-05-16
Sista svarsdatum
2018-05-16
Besvarad
2018-05-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

 

Återigen har vargen slagit till och dödat djur på Molstaberg.

Först ett angrepp på ca 50 får som dödades direkt eller fick avlivas, och sedan ett nytt angrepp dagen efter på ytterligare ca 10–20 får. Detta trots att man har rovdjursavvisande stängsel.

Molstaberg har sedan starten förlorat ca 150 av sina får på grund av vargangrepp, vilket självklart är oerhört jobbigt för alla inblandade.

Sveriges riksdag har tagit beslut på att ställa sig bakom en vargstam på 170–270 vargar, men i dag är vargstammen betydligt större vilket skapar enorma problem för landsbygden. Dessutom är vargstammen begränsad till Mellansverige, vilket gör att påfrestningarna där blir ännu större.

Sveriges riksdag har också ställt sig bakom ett beslut i livsmedelsstrategin som säger att vi ska öka livsmedelsproduktionen i Sverige, men en för stor vargstam äventyrar även detta mål.

En för stor vargstam förstör både för jägare, djuruppfödare och hundägare och minskar möjligheterna att kunna leva och bo på landsbygden.

Vargstammen är för stor i dag, och skadorna är enorma för de drabbade djurägarna.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

 

Vad avser ministern att göra för att minska antalet vargar till 170–270 vargar och därmed följa riksdagens beslut? 

Svar på skriftlig fråga 2017/18:1273 besvarad av Miljöminister Karolina Skog (MP)



M2018/

01441/Nm

Miljö- och energidepartementet

Miljöministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2017/18:1273 av Sten Bergheden (M)
Vargangrepp på landsbygden

Sten Bergheden har frågat landsbygdsministern vad han avser göra för att minska antalet vargar till 170-270 och därmed följa riksdagens beslut.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

I sin proposition En hållbar rovdjurspolitik (2012/13:191) föreslog den då-varande regeringen att Naturvårdsverket efter Riksdagens behandling skulle slutföra rapporteringen till kommissionen av bl.a. rovdjursstammarnas referensvärden enligt art- och habitatdirektivet. Riksdagen slog fast att vargens referensvärde för en gynnsam bevarandestatus när det gäller popu-lationen i Sverige, med utgångspunkt i Skandulvs redovisning av minsta livskraftiga population om 100 individer, ska vara 170–270 individer. Natur-vårdsverket rapporterade 2013 att referensvärdet för vargpopulationen var minst 270 vargar. Den svenska vargstammen har dock haft en högre in-avelsgrad än vad som anses acceptabelt. Den sårbarhetsanalys som låg till grund för referensvärdet kritiserades för att inte beakta de genetiska aspek-terna och regeringen gav därför under 2015 Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera sårbarhetsanalysen. Med den nya sårbarhetsanalysen som grund skulle Naturvårdsverket utreda vad som krävs för att vargpopulationen i Sverige ska anses ha gynnsam bevaran-destatus enligt art- och habitatdirektivet. Analysen (Delredovisning av reger-ingsuppdraget att utreda gynnsam bevarandestatus för varg, NV-02945-15) utgick från två vetenskapliga rapporter från två forskargrupper i Sverige respektive USA om när den svenska vargpopulationen anses ha gynnsam bevarandestatus. Den visade att givet att de svenska och skandinaviska vargarna utgör en del av den nordeuropeiska vargpopulationen behövs det minst 300 vargar i Sverige och att minst en invandrad varg från Finland eller Ryssland reproducerar sig med en skandinavisk varg under naturliga förhåll-anden varje femårsperiod.

Naturvårdsverket har det övergripande nationella ansvaret för rovdjursförvaltningen. Verket har delegerat rätten att besluta om vargjakt till berörda länsstyrelser, efter den ändring i jaktförordningen som alliansregeringen genomförde. Regeringen kan inte ha några synpunkter på länsstyrelsernas bedömning i ärenden om skyddsjakt och licensjakt på varg.

I det aktuella fallet som Sten Bergheden refererar till beslutade länsstyrelsen i Stockholm den 7 maj 2018 att avslå en ansökan om skyddsjakt efter varg i Södertälje kommun. Bakgrunden till ansökan om skyddsjakt är att den aktu-ella vargen vid två tillfällen angripit får i området. Länsstyrelsen har utrett omständigheterna på platsen och konstaterar att det finns andra lämpliga lösningar för att förhindra angrepp. Länsstyrelsen konstaterar i sitt beslut att varg vid båda angreppen har kunnat nå fåren utan att passera några stängsel. Hagarna har stått helt öppna för vargen på grund av frånvaro av stängsel i vissa delar. Därmed finns andra lösningar, det vill säga att säkerställa full-ständiga stängsel av någon typ runt hagarna.

Förutsättningarna, i jaktförordningen 23 a §, för att medge skyddsjakt var således inte uppfyllda.

Stockholm den 16 maj 2018

Karolina Skog

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.