Till innehåll på sidan

Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under år 2005

Skrivelse 2006/07:28

Ärendet är avslutat

Inlämnat av
Justitiedepartementet
Tilldelat
Justitieutskottet

Händelser

Registrering
2006-11-28
Inlämning
2006-11-28
Bordläggning
2006-11-28
Hänvisning
2006-11-29
Motionstid slutar
2006-12-13

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.

PDF
1
Regeringens skrivelse
2006/07:28
Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och
hemlig kameraövervakning vid förundersökning i
brottmål under år 2005
Skr.
2006/07:28
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 23 november 2006
Fredrik Reinfeldt
Beatrice Ask
(Justitiedepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen redogörs för tillämpningen under år 2005 av bestämmelserna
i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
och bestämmelserna i lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning.
Skrivelsen omfattar dock inte användningen av dessa tvångsmedel i
ärenden som handläggs av Säkerhetspolisen.
Skr. 2006/07:28
2
Innehållsförteckning
1 Ärendet och dess beredning...............................................................3
2 Reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och
hemlig kameraövervakning ...............................................................4
2.1 Allmänna principer för tvångsmedelsanvändning ..............4
2.2 Hemlig teleavlyssning.........................................................4
2.3 Hemlig teleövervakning......................................................5
2.4 Hemlig kameraövervakning................................................5
2.5 Systemet med offentliga ombud .........................................6
3 Åklagarmyndighetens och Rikspolisstyrelsens redovisning .............7
3.1 Tillämpningen av bestämmelserna om hemlig
teleavlyssning......................................................................7
3.2 Tillämpningen av bestämmelserna om hemlig
teleövervakning...................................................................9
3.3 Tillämpningen av bestämmelserna om hemlig
kameraövervakning...........................................................11
4 Riksdagens behandling av förra årets skrivelse ..............................12
4.1 Redovisningens innehåll ...................................................13
4.1.1 Antalet tillstånd till användning av hemliga
tvångsmedel ....................................................13
4.1.2 Avslag på ansökningar om användning av
hemliga tvångsmedel ......................................14
4.1.3 Andelen fall där åtgärden har haft betydelse för
förundersökningen ..........................................14
4.1.4 En fylligare redovisning av åtgärdernas
resultat.............................................................15
4.2 Stärkt parlamentarisk kontroll m.m. .................................16
5 Vilken verkan har tvångsmedlen haft? ............................................16
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 23 november 2006.............................................................................18

Skr. 2006/07:28
3
1 Ärendet och dess beredning
I enlighet med riksdagens önskemål (bet. 1981/82:JuU54, rskr.
1981/82:298) redovisar regeringen årligen hur reglerna om
teleavlyssning i rättegångsbalken har tillämpats. I samband med att
reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ändrades
den 1 september 1989 uttalades i lagstiftningsärendet (prop. 1988/89:124
s. 55) att regeringens redovisning till riksdagen angående tillämpningen
av bestämmelserna borde bibehållas och att en motsvarande redovisning
beträffande hemlig teleövervakning borde lämnas. Likaså uttalades i det
lagstiftningsärende som låg till grund för lagen (1995:1506) om hemlig
kameraövervakning att en redovisning av tillämpningen av bestämmelserna
i den lagen skulle lämnas (prop. 1995/96:85 s. 37).
Regeringen beslutade den 1 december 2005 skrivelsen Hemlig
teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning
vid förundersökning i brottmål under år 2004 (skr. 2005/06:53).
Skrivelsen behandlades i riksdagen under våren 2006 (bet.
2005/06:JuU12). Regeringen lämnar nu en redogörelse för år 2005. Den
bygger i huvudsak på uppgifter som Åklagarmyndigheten och
Rikspolisstyrelsen gemensamt lämnade i en skrivelse till regeringen den
18 september 2006 (Ju2006/7661/Å).
Skr. 2006/07:28
4
2 Reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig
teleövervakning och hemlig kameraövervakning
2.1 Allmänna principer för tvångsmedelsanvändning
Bestämmelserna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
som tvångsmedel vid utredning av brott finns i första hand i 27 kap. rättegångsbalken.
Sådana bestämmelser finns även i lagen (1952:98) med
särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen (1988:97)
om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna
under krig eller krigsfara m.m. samt lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll.
Bestämmelser om hemlig kameraövervakning som tvångsmedel vid utredning
av brott finns i första hand i lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning.
Även lagen med särskilda bestämmelser om tvångsmedel
i vissa brottmål samt lagen om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna
och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
innehåller bestämmelser i detta hänseende.
För all tvångsmedelsanvändning anses tre allmänna principer gälla.
Dessa principer, som anknyter till innehållet i 2 kap. 12 § regeringsformen,
är ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen.
Ändamålsprincipen innebär att en myndighets befogenhet att
använda ett tvångsmedel skall vara bundet till det ändamål för vilket
tvångsmedlet har beslutats. Behovsprincipen innebär att en myndighet får
använda ett tvångsmedel bara när det finns ett påtagligt behov av det och
en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig. Proportionalitetsprincipen,
som är lagfäst i bl.a. 27 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken och 3 §
första stycket 3 lagen om hemlig kameraövervakning, innebär att ett
tvångsmedel får tillgripas endast om skälen för åtgärden uppväger det
intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller
något annat motstående intresse.
2.2 Hemlig teleavlyssning
Hemlig teleavlyssning innebär att telemeddelanden som befordras eller
har befordrats till eller från ett telefonnummer, en kod eller annan
teleadress i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt
hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet (27 kap. 18 §
första stycket rättegångsbalken). För att sådan avlyssning skall få
användas vid förundersökning krävs det att någon är skäligen misstänkt
för ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i
två år. Från och med den 1 oktober 2004 får hemlig teleavlyssning också
användas vid förundersökning som gäller brott för vilket minimistraffet
inte uppgår till fängelse i minst två år, om brottets straffvärde överstiger
två års fängelse (prop. 2002/03:74, bet. 2003/04:JuU2, rskr.

2003/04:14).
Även försök, förberedelse eller stämpling till angivna brott omfattas av
Skr. 2006/07:28
5
bestämmelsen, om gärningen är belagd med straff (27 kap. 18 § andra
stycket rättegångsbalken). Sedan den 1 oktober 2004 får hemlig
teleavlyssning omfatta redan befordrade meddelanden och avlyssning får
ske, förutom av teleadresser som innehas eller används av den
misstänkte, även av teleadresser som det finns synnerlig anledning att
anta att den misstänkte har kontaktat eller kommer att kontakta (27 kap.
20 § första stycket rättegångsbalken). För tillstånd till hemlig
teleavlyssning krävs vidare att vissa andra omständigheter är uppfyllda.
Åtgärden måste bl.a. vara av synnerlig vikt för utredningen.
Tvångsmedlet kan användas både för avlyssning av telefonsamtal och för
upptagning av annan telekommunikation än muntlig sådan, t.ex. telefax
och datakommunikation. Avlyssning kan med vissa begränsningar också
ske utanför allmänt tillgängliga telenät, t.ex. inom större företagsnät.
2.3 Hemlig teleövervakning
Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hemlighet hämtas in om
telemeddelanden som befordras eller har befordrats till eller från en viss
teleadress eller att sådana meddelanden hindras från att nå fram. När det
gäller mobiltelefonsamtal är det också möjligt att kontrollera från vilket
geografiskt område ett telefonsamtal rings och var mottagaren av
samtalet befinner sig. Uppgifter om innehållet i telemeddelandet omfattas
inte av detta tvångsmedel. Tvångsmedlet får enligt 27 kap. 19 § rättegångsbalken
användas vid förundersökning som gäller brott för vilket det
inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader, brott enligt
1 § narkotikastrafflagen (1968:64) samt brott enligt 6 § första eller tredje
stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Från och med den 1
oktober 2004 får teleövervakning också användas vid förundersökning
om barnpornografibrott och dataintrång. Tillstånd till hemlig teleövervakning
får meddelas vid försök, förberedelse eller stämpling till angivna
brott, om sådana gärningar är belagda med straff (prop. 2002/03:74, bet.
2003/04:JuU12, rskr. 2003/04:14). I övrigt gäller motsvarande regler som
för hemlig teleavlyssning.
2.4 Hemlig kameraövervakning
Hemlig kameraövervakning innebär att fjärrstyrda TV-kameror, andra
optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar används
för optisk personövervakning vid förundersökning i brottmål utan
att upplysning om övervakningen lämnas. Förutsättningarna för att sådan
övervakning skall få ske är i övrigt i huvudsak desamma som för hemlig
teleavlyssning. Övervakningen får även omfatta den plats där brottet har
begåtts eller en nära omgivning till denna plats i syfte att fastställa vem
som skäligen kan misstänkas för brottet.

Lagen om hemlig kameraövervakning trädde i kraft den 1 februari
1996. Vid ikraftträdandet var lagens giltighetstid begränsad till utgången
av år 1996. Lagens giltighetstid har sedan förlängts, senast till utgången
av år 2007 (prop. 2003/04:74, bet. 2003/04:JuU2, rskr. 2003/04:219, SFS
2004:618).

Skr. 2006/07:28
6
2.5 Systemet med offentliga ombud
Den 1 oktober 2004 infördes ett system med offentliga ombud i ärenden
om hemlig teleavlyssning och hemlig kameraövervakning. Syftet med
systemet är bl.a. att stärka den enskildes rättsskydd och att, utöver att det
är domstol som prövar en ansökan om tillstånd, skapa ytterligare
rättssäkerhetsgarantier redan vid tillståndsprövningen (prop. 2002/03:74,
bet. 2003/04:JuU12, rskr. 2003/04:14). Det offentliga ombudet är
motpart till åklagaren vid sammanträden inför domstol och har till
uppgift att bevaka enskildas rätt och integritetsintressen i allmänhet. Han
eller hon skall lyfta fram alla aspekter, även t.ex. skydd för tredje mans
integritet. Det offentliga ombudet skall också bevaka att de
grundläggande principerna för tvångsmedelsanvändning följs, dvs.
ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Det
offentliga ombudet skall ha tillgång till allt material som ligger till grund
för domstolens prövning och ha möjlighet att yttra sig i ärendet och rätt
att överklaga domstolens beslut.
Skr. 2006/07:28
7
3 Åklagarmyndighetens och Rikspolisstyrelsens
redovisning
3.1 Tillämpningen av bestämmelserna om hemlig
teleavlyssning
Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen har i en skrivelse till
regeringen lämnat uppgifter om tillämpningen under år 2005 av
bestämmelserna om hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och
hemlig kameraövervakning. Av redovisningen framgår att domstolarna
under år 2005 har meddelat totalt 833 tillstånd till hemlig teleavlyssning,
dvs. 833 personer fick avlyssnas. Inget av dessa tillstånd var knutet till
personer med s.k. särställning, t.ex. advokater, läkare, präster eller
journalister. När det gäller förundersökningar som rört grovt
narkotikabrott eller grov narkotikasmuggling, har tillstånd till hemlig
teleavlyssning meddelats beträffande 542 personer. Som jämförelse
anges nedan i diagramform antalet redovisade tillstånd de senaste tio
åren.
306
281
251
216
242
277
367
446
493
542
0
100
200
300
400
500
600
1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
Hemlig teleavlyssning,
narkotikarelaterad brottslighet
När det gäller andra grova brott har under år 2005 tillstånd till hemlig
teleavlyssning meddelats beträffande 291 personer. Det har i flertalet av
fallen varit frågan om förundersökningar som rört grovt rån och mord
eller dråp men även grovt skattebrott, grovt bokföringsbrott, grovt
koppleri, människohandel för sexuella ändamål, människorov, grov
utpressning, grov stöld, grovt häleri och grov mordbrand. Enstaka
tillstånd har rört förundersökningar om allmänfarlig ödeläggelse,
övergrepp i rättssak, grov våldtäkt, grovt vapenbrott, människohandel
med barn, grov misshandel, olaga hot (grovt brott) och brott mot lagen
om straff för smuggling. I följande diagram redovisas antalet tillstånd till
hemlig teleavlyssning när det gäller andra grova brott än grovt
narkotikabrott eller grov narkotikasmuggling under de senaste tio åren.

Skr. 2006/07:28
8
91
58 6165
70
121
166
185
221
291
0
50
100
150
200
250
300
1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
Hemlig teleavlyssning, övriga brott
I nästa diagram anges den genomsnittliga avlyssningstiden i dagar för
samtliga brottstyper under den senaste tioårsperioden. Siffrorna är
avrundande till antalet hela dagar.
47
49
3736
39
45
38
37
40
41
0
10
20
30
40
50
1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
Genomsnittlig avlyssningstid (i dagar)
Vid en jämförelse med tidigare år måste en viss försiktighet iakttas. I
redovisningen för 1997 och tidigare år har en polismyndighet räknat
tidsåtgången per avlyssnat abonnemang oavsett om det varit inom ramen
för samma tillstånd eller inte, medan de andra myndigheterna har räknat
tidsåtgången per meddelat tillstånd. För åren 1998–2005 har dock samma
beräkningsgrund använts, dvs. tidsåtgång per tillstånd.
I årets redovisning från myndigheterna har definitionen av vad som
avses med att avlyssningen har haft betydelse för förundersökningen
ändrats i förhållande till tidigare år (se avsnitt 4.1.3) varför försiktighet
vid jämförelser med tidigare år även här måste iakttas. När det gäller 353
tillstånd, dvs. i 42 procent av fallen under år 2005, har avlyssningen haft
betydelse för förundersökningen i fråga om den misstänkte. Av de 480
tillstånd där åtgärden inte har gett något resultat i fråga om den
misstänkte har ingripande kunnat ske mot andra än den avlyssnade i 139
fall. I 90 fall har avlyssning inte kunnat ske i önskad omfattning på grund
av att t.ex. tekniska problem uppstått, att den misstänkte rest utomlands,
att abonnemanget upphört, att den misstänkte gripits för något annat brott
eller på grund av resursbrist. I 251 fall har förundersökningen lagts ned
på grund av att brott inte har kunnat bevisas.

Skr. 2006/07:28
9
I det följande diagrammet anges för de senaste tio åren i vilken
omfattning avlyssningen har haft betydelse för förundersökningen i fråga
om den missänkte. Siffrorna är avrundade till heltal.
49
42
45
52
46
42
46 46
50
42
0
10
20
30
40
50
60
1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
Antalet fall (i procent) där åtgärden har haft
betydelse för förundersökningen
Under år 2005 har 12 ansökningar om hemlig teleavlyssning avslagits av
domstol. I 30 fall har tillstånd om teleavlyssning meddelats efter begäran
om rättslig hjälp från ett annat land.
3.2 Tillämpningen av bestämmelserna om hemlig
teleövervakning
Av myndigheternas redovisning framgår att det under år 2005 lämnades
tillstånd till hemlig teleövervakning i 1 027 fall, dvs. 1 027 personer fick
övervakas. Av redovisningen framgår att i samtliga fall där hemlig
teleavlyssning har beviljats har även tillstånd till hemlig teleövervakning
meddelats. I 194 fall har tillstånd enbart till hemlig teleövervakning
meddelats. Av meddelade tillstånd till hemlig teleövervakning avsåg 562
fall grovt narkotikabrott eller grov narkotikasmuggling. När det gäller
andra grova brott har hemlig teleövervakning främst använts vid
förundersökningar som rört grovt rån, mord eller dråp, grov stöld eller
grovt häleri men även grovt bokföringsbrott, grovt skattebrott,
människorov, grov utpressning, övergrepp i rättssak, grovt koppleri,
människohandel för sexuella ändamål, grovt bedrägeri och grov
mordbrand. Enstaka tillstånd har rört förundersökningar om grov
misshandel, allmänfarlig ödeläggelse, grovt vapenbrott, brott mot lagen
om straff för smuggling, grov våldtäkt, grovt olaga hot, människohandel
med barn, tillgrepp av fortskaffningsmedel, grovt brott mot alkohollagen,
grov trolöshet mot huvudman och brott mot insiderlagen. Som en
jämförelse anges i följande diagram antalet tillstånd för varje år sedan år
1996.

Skr. 2006/07:28
10
0
200
400
600
800
1000
1200
1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
Hemlig teleövervakning
Narkotikabrott Total
I nästa diagram anges den genomsnittliga övervakningstiden för
samtliga brottstyper under den senaste tioårsperioden. Siffrorna är
avrundande till antalet hela dagar.
44
49
3936 38
45
38
3739
42
0
10
20
30
40
50
1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
Genomsnittlig övervakningstid (i dagar)
Av samma skäl som angetts i fråga om hemlig teleavlyssning kan en
säker jämförelse med tidigare år inte göras.
Av intresse är också vilken betydelse övervakningen har haft för
förundersökningen när det gäller den misstänkte. Liksom beträffande
hemlig teleavlyssning kan det inte heller här göras en säker jämförelse
med tidigare år (se avsnitt 4.1.3) Under år 2005 hade övervakningen
betydelse för förundersökningen när det gäller 479 tillstånd, dvs. i 47
procent av fallen. Av de 548 tillstånd där övervakningen inte gett något
resultat i fråga om den misstänkte har i 140 fall ingripande kunnat ske
mot andra än den övervakade. I 127 fall har övervakningen inte kunnat
ske i önskad omfattning på grund av t.ex. tekniska problem, att den
misstänkte rest utomlands, att abonnemanget upphört eller att den
misstänkte gripits för annat brott. I 281 fall har förundersökningen lagts
ned på grund av att brott inte kunnat bevisas. I det följande diagrammet
anges för varje år sedan 1996 i vilken omfattning övervakningen har haft
betydelse för förundersökningen i fråga om den misstänkte. Sifforna är
avrundade till heltal.

Skr. 2006/07:28
11
33
36
48 48
44
41
46 46
51
47
0
10
20
30
40
50
60
1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
Antalet fall (i procent) där åtgärden har haft
betydelse för förundersökningen
Under år 2004 har elva ansökningar om hemlig teleövervakning
avslagits av domstol. I 35 fall har tillstånd till teleövervakning meddelats
efter begäran om rättslig hjälp från ett annat land.
3.3 Tillämpningen av bestämmelserna om hemlig
kameraövervakning
Av myndigheternas redovisning framgår att det under år 2005 lämnades
tillstånd till hemlig kameraövervakning i 49 fall, dvs. 49 personer fick
övervakas. Av dessa avsåg 23 fall grovt narkotikabrott eller grov
narkotikasmuggling. Övriga fall avsåg människohandel för sexuella
ändamål eller grovt koppleri, mord, grov mordbrand, grovt rån, grovt
skattebrott eller grovt bokföringsbrott, människorov, olaga hot (grovt
brott) och grov människosmuggling.
0
10
20
30
40
50
1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
Hemlig kameraövervakning
Grova narkotikabrott Total
Den genomsnittliga tiden för hemlig kameraövervakning var 38 dagar.
Motsvarande siffror för åren 2002 och 2003 var 26 respektive 22 dagar.
I 30 fall då polisen har haft tillstånd att använda sig av hemlig
kameraövervakning har övervakningen haft betydelse för förundersökningen
när det gäller den misstänkte, dvs. i 61 procent av fallen. Av de
Skr. 2006/07:28
12
19 tillstånd till hemlig kameraövervakning där åtgärden inte gett något
resultat beträffande den misstänkte har i ett fall ingripande kunnat ske
mot andra än den övervakade och i elva fall har kameraövervakningen
inte kunnat ske i önskad omfattning t.ex. på grund av tekniska problem. I
sju fall har förundersökningen lagts ned på grund av att brott inte har
kunnat bevisas. Liksom beträffande hemlig teleavlyssning och hemlig
teleövervakning har i årets redovisning från myndigheterna definitionen
av vad som avses med att övervakningen har haft betydelse för
förundersökningen ändrats i förhållande till tidigare år (se avsnitt 4.1.3)
varför en viss försiktighet vid jämförelser med tidigare år måste iakttas.
Av diagrammet nedan framgår för varje år sedan 1996, då lagstiftningen
trädde i kraft, i vilken utsträckning övervakningen haft betydelse för
förundersökningen när det gäller den misstänkte.
0
10
20
30
40
50
60
70
1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
Antalet fall (i procent) där åtgärden har haft
betydelse för förundersökningen
Under år 2005 har samtliga ansökningar om hemlig
kameraövervakning beviljats av domstol. Enligt vad som redovisats av
myndigheterna har den hemliga kameraövervakningen genomförts på
sådant sätt att hänsyn tagits till för övervakningen ovidkommande
personers integritet.
4 Riksdagens behandling av förra årets
skrivelse
I betänkandet Hemlig teleavlyssning, m.m. (bet. 2005/06:JuU12)
behandlades regeringens skrivelse Hemlig teleavlyssning, hemlig
teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i
brottmål under år 2004 (skr. 2005/06:53). Genom riksdagsskrivelsen
2005/06:161 överlämnades betänkandet till regeringen, varvid riksdagen
tillkännagav dels att en tydlig och snar förändring av redovisningens
innehåll är nödvändig för att riksdagen skall kunna utföra sin
granskningsuppgift, dels att regeringen skyndsamt bör återkomma till
riksdagen med ett förslag om hur tillämpningen av hemliga tvångsmedel
kan underställas en stärkt parlamentarisk kontroll. Beträffande

Skr. 2006/07:28
13
redovisningens innehåll angavs att upplysningar om i hur många fall
berörda förundersökningar leder till fällande dom och i vilken mån
brottsrubricering vid tillståndsgivning och dom överensstämmer måste
framgå av regeringens redovisning, att vad som avses med antalet fall där
”åtgärden har haft betydelse för förundersökningen” måste preciseras och
att en analys bör presenteras av den låga andelen avslag på ansökningar
om tillstånd till hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. I de
följande avsnitten (4.1 och 4.2) lämnas redovisningar i dessa avseenden.
4.1 Redovisningens innehåll
4.1.1 Antalet tillstånd till användning av hemliga tvångsmedel
Av redovisningen framgår att tvångsmedlen, i likhet med tidigare år,
främst har använts vid förundersökningar där det funnits misstanke om
organiserad eller annars omfattande narkotikabrottslighet och där andra
spaningsmetoder har prövats utan resultat eller redan från början bedömts
som otillräckliga. Huvudsyftet har liksom tidigare varit att avslöja grov
narkotikabrottslighet. Vidare har tvångsmedlen använts i förhållandevis
stor omfattning vid förundersökningar som rört annan grov brottslighet,
bl.a. mord och grova rån.
Ökningen av antalet tillstånd till hemliga tvångsmedel har flera olika
förklaringar. Grov brottslighet har i dag en mer organiserad struktur och
det är vanligt att större grupperingar deltar i planeringen och utförandet
av brott. Detta medför att det ofta finns ett antal misstänkta personer i ett
enskilt ärende. Inom ramen för en och samma förundersökning kan
således ett flertal tillstånd till hemliga tvångsmedel komma att meddelas.
Grov brottslighet har också blivit allt mer internationell. Det gäller
särskilt grov narkotikabrottslighet och handel med kvinnor och barn för
sexuella ändamål, s.k. trafficking, som är ett allvarligt och växande
problem inom EU. Det internationella inslaget är också tydligt vid
exempelvis grova rån och grova våldsbrott. Det krävs en
vidareutveckling av det internationella samarbetet för att effektivare
bekämpa grov internationell brottslighet. Antalet tillstånd till hemlig
teleavlyssning och hemlig teleövervakning som meddelats efter begäran
om rättslig hjälp från annat land har fördubblats i jämförelse med år
2004. Den nya lagstiftningen om hemlig teleavlyssning och hemlig
teleövervakning som trädde i kraft den 1 oktober 2004 (se avsnitt 2) har
också medfört att antalet meddelade tillstånd ökat. Myndigheterna har
under hela år 2005 haft möjlighet att använda den nya lagstiftningen som
bl.a. innebär att tvångsmedlen får användas vid fler typer av brott.
Exempelvis har hemlig teleavlyssning använts vid förundersökningar
angående grovt skattebrott, grovt bokföringsbrott, grov stöld och grovt
häleri.

Vidare har det under hela denna period funnits möjlighet att
inhämta uppgifter för förfluten tid. Ökningen av antalet tillstånd till
hemliga teleavlyssningar beror också till viss del på att polisen har fått
bättre tekniska möjligheter till avlyssning.
Skr. 2006/07:28
14
4.1.2 Avslag på ansökningar om användning av hemliga
tvångsmedel
Under år 2005 har domstol avslagit tolv ansökningar om tillstånd till
hemlig teleavlyssning och elva ansökningar om tillstånd till hemlig
teleövervakning. Det var fler avslag än under år 2004.
Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen har i sin skrivelse förklarat
och kommenterat dessa avslag. Fyra avslag, varav ett enbart avsåg
hemlig teleövervakning, avsåg ansökningar om förlängning av pågående
avlyssning respektive övervakning. I tre fall fann domstolen att det inte
förelåg misstanke om brott som medger tillstånd till hemlig
teleavlyssning (däremot beviljades tillstånd till hemlig teleövervakning i
två av dessa fall). Ett avslag avsåg en begäran om rättslig hjälp från annat
land. Ett avslag beslutades av hovrätten efter överklagande av
tingsrättens beslut. I fyra fall saknas uppgifter om anledningen till
avslagen.
En förklaring till varför så relativt få ansökningar om användning av
dessa tvångsmedel avslås är, enligt myndigheternas bedömning, att
underlagen som ligger till grund för domstolarnas prövning är
välgrundade, vilket bl.a. framgår av avslagens antal och i viss mån av
deras karaktär. Eftersom hemlig teleavlyssning är en resurskrävande
åtgärd görs noggranna överväganden av behovet, proportionaliteten och
av möjligheten att använda andra spaningsmetoder innan en begäran om
hemlig teleavlyssning lämnas in. Det kan påpekas att de
brottsbekämpande myndigheterna, bl.a. av resursskäl, i ett initialskede av
brottsutredningen ofta inskränker en ansökan om tillstånd till att avse
enbart teleövervakning, och först när det finns ett bättre underlag görs en
ansökan om tillstånd till hemlig teleavlyssning.
4.1.3 Andelen fall där åtgärden har haft betydelse för
förundersökningen
Som framgår av avsnitt 3.1. har den totala andelen fall där hemlig
teleavlyssning har haft betydelse för förundersökningen varit relativt
konstant under de senaste tio åren. Andelen har varierat mellan 42 och 52
procent. Variationen är något större när det gäller hemlig
teleövervakning och hemlig kameraövervakning. I förra årets skrivelse
angavs att innebörden av att ”åtgärden har haft betydelse för
förundersökningen beträffande den misstänkte” är att den har lett till
polisingripande (t.ex. att den misstänkte har gripits, anhållits eller
häktats) eller att den på andra sätt har fört förundersökningen framåt, dvs.
utgjort en viktig del i utredningen. Av årets redovisning från
Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen framgår att de fall som
under år 2005 har räknats till denna kategori är de där åtgärden har lett
till användning av ett annat tvångsmedel (t.ex.

att den misstänkte har
gripits, anhållits eller häktats). De fall då användningen av det hemliga
tvångsmedlet på annat sätt har fört förundersökningen framåt räknas
alltså inte längre in i antalet fall där åtgärden har haft betydelse för
förundersökningen. Detta innebär att försiktighet måste iakttas vid
jämförelser med tidigare år.
Skr. 2006/07:28
15
Det finns olika anledningar till varför antalet fall där ”åtgärden inte har
haft betydelse för förundersökningen” var relativt många. I en del fall har
åtgärden visserligen fört förundersökningen framåt men inte lett till
användning av ett annat tvångsmedel. I andra fall har avlyssningen inte
kunnat ske i önskad omfattning, t.ex. på grund av tekniska problem. Det
har också funnits fall där ingripande kunnat ske mot andra än den
avlyssnade. Det skall också lyftas fram att i de fall då åtgärden inte har
redovisats ha haft någon betydelse för förundersökningen beträffande
den misstänkte, kan den ändå ha haft betydelse i annat avseende, t.ex. på
så sätt att den misstänkte har kunnat avföras från utredningen.
Ett förhållande som på ett negativt sätt har påverkat effektiviteten av
den hemliga teleavlyssning och teleövervakningen är att mobiltelefoner
som utrustats med anonyma kontantkort fortsätter att öka liksom
användningen av andra nya kommunikationsvägar. De personer som
misstänks för grova brott använder sig i allt större omfattning av flera
olika telefonabonnemang och av flera olika anonyma kontantkort för
mobiltelefoner, vilket försvårar användningen av hemlig teleavlyssning
och hemlig teleövervakning.
4.1.4 En fylligare redovisning av åtgärdernas resultat
För att tillgodose riksdagens önskemål om en fylligare redovisning av
åtgärdernas resultat presenteras här ytterligare uppgifter om de
förundersökningar där man har fått tillstånd att använda hemliga
tvångsmedel.
De 833 personer som man har haft tillstånd att avlyssna genom hemlig
teleavlyssning har förekommit i 308 förundersökningar (i samtliga dessa
fall har man även haft tillstånd till hemlig teleövervakning). 125 av dessa
förundersökningar har föranlett ett eller flera åtal och 280 fällande domar
för brott som låg till grund för besluten om avlyssning. 14 av de 308
förundersökningarna har föranlett domar för andra brott än de som låg till
grund för besluten om avlyssning. Vid tiden för redovisningen hade 41
förundersökningar ännu inte avslutats. I resterande 128
förundersökningar ledde tillstånden till hemlig teleavlyssning inte till
några ytterligare utredningsresultat, varav 13 förundersökningar var
föranledda av begäran om rättslig hjälp från annat land med oredovisat
resultat.
De 194 personer som man har haft tillstånd att övervaka genom enbart
hemlig teleövervakning har förekommit i 100 förundersökningar. 45 av
dessa förundersökningar har föranlett ett eller flera åtal och 84 fällande
domar för brott som låg till grund för besluten om övervakningen.

Fyra
av de 100 förundersökningarna har föranlett domar för andra brott än de
som låg till grund för besluten om övervakning. Vid tiden för
redovisningen hade 15 förundersökningar ännu inte avslutats. I
resterande 36 förundersökningar ledde tillstånden till hemlig
teleövervakning inte till några ytterligare utredningsresultat, varav fem
förundersökningar var föranledda av begäran om rättslig hjälp från annat
land med oredovisat resultat.
Hemlig teleavlyssning respektive hemlig teleövervakning har
åberopats som bevis i domstol i 93 respektive 129 mål. Det kan här
Skr. 2006/07:28
16
påpekas att tillgången till uppgifter från nämnda tvångsmedel inte sällan
har den effekten under förundersökningen att den misstänkte erkänner
brott, vilket kan få till följd att uppgifter från t.ex. teleavlyssningen inte
behöver åberopas som bevisning i domstol.
De 49 personer som man har haft tillstånd att övervaka genom hemlig
kameraövervakning har förekommit i 38 förundersökningar. 19 av dessa
förundersökningar har föranlett ett eller flera åtal och 37 fällande domar
för brott som låg till grund för besluten om övervakningen. Vid tiden för
redovisningen hade sju förundersökningar ännu inte avslutats. I
resterande tolv förundersökningar ledde tillstånden till hemlig
kameraövervakning inte till några ytterligare utredningsresultat.
Kameraövervakning har åberopats som bevis i domstol i tre mål.
4.2 Stärkt parlamentarisk kontroll m.m.
I promemorian Hemliga tvångsmedel m.m. under en stärkt
parlamentarisk kontroll (Ds 2005:53) föreslås att det under regeringen
inrättas en särskild nämnd med parlamentariska inslag och med uppgift
att granska att myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel m.m.
sker i enlighet med gällande författningar. Förslaget kritiserades starkt
vid remissbehandlingen. Bland annat ansåg flera remissinstanser att
förslaget kan innebära en inskränkning i domstolarnas grundlagsfästa
självständighet.
En särskild utredare har haft i uppdrag att överväga frågor angående
rättssäkerhet vid användningen av hemliga tvångsmedel. Den 10
november 2006 redovisade utredningen sitt betänkande Ytterligare
rättssäkerhetsgarantier vid användandet av hemliga tvångsmedel, m.m.
(SOU 2006:98). Som ett komplement till de förslag som lämnas om
underrättelseskyldighet föreslås i betänkandet att en nämnd under
regeringen skall få till uppgift att utöva särskild tillsyn av den
verksamhet där det förekommer verkställighet av hemliga tvångsmedel
m.m. Enligt förslaget skall ledamöterna i denna nämnd, förutom
ordföranden och vice ordföranden, utses bland sådana personer som
föreslagits av partigrupperna i riksdagen. Betänkandet bereds i
Justitiedepartementet.
5 Vilken verkan har tvångsmedlen haft?
De brottsbekämpande myndigheterna är alltid beroende av information
för att kunna driva brottsutredningar framåt. Insamling av information
sker på många olika sätt, t.ex. genom förhör eller teknisk utredning. Som
ett yttersta hjälpmedel för myndigheterna att inhämta information i vissa
förundersökningar angående grova brott finns möjligheten att använda
hemliga tvångsmedel. Av flera skäl används dessa tvångsmedel i relativt
få förundersökningar.

För det första får de hemliga tvångsmedlen endast
användas vid förundersökningar som rör vissa brott, främst brott med
visst föreskrivet lägsta straff eller straffvärde. Dessutom krävs att
åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Av behovsprincipen följer
Skr. 2006/07:28
17
att de hemliga tvångsmedlen bara får användas när en mindre ingripande
åtgärd inte är tillräcklig. Eftersom dessa tvångsmedel dessutom är
mycket resurskrävande görs noggranna överväganden innan en ansökan
om användning av ett hemligt tvångsmedel görs. Samtidigt är det
ofrånkomligen så att inte alla förundersökningar vid vilka man använder
sig av hemliga tvångsmedel leder till fällande domar. De hemliga
tvångsmedlen får användas vid förundersökningar där någon är skäligen
misstänkt för brottet (utom när det gäller hemlig kameraövervakning i
syfte att fastställa vem som skäligen kan misstänkas för brottet.) Graden
av brottmisstanke för användning av hemliga tvångsmedel kan inte vara
alltför hög om tvångsmedlen skall kunna användas i ett tidigt skede av
brottsutredningen och viktig information inte gå förlorad.
Resultatet av myndigheternas bekämpning av grova brott är beroende
av en mängd faktorer såsom exempelvis resurser, utbildning,
arbetsmetoder och lagstiftning. För att mäta hur effektiv användningen
av de hemliga tvångsmedlen har varit har regeringen årligen för
respektive hemligt tvångsmedel redovisat ”antalet fall där åtgärden haft
betydelse för förundersökningen” (se avsnitt 4.1). För hemlig
teleavlyssning har detta antal enligt myndigheternas bedömning legat
mellan 42 och 50 procent. Variationen är något större när det gäller
hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning där motsvarande
antal för år 2005 var 47 respektive 61 procent. Enligt regeringens
bedömning får dessa resultat i sig anses som goda. Man kan heller inte
mot denna bakgrund dra slutsatsen att i övriga fall har användningen av
tvångsmedlet alltid varit resultatlös. Som tidigare angetts har
användningen av tvångsmedlet i en del av dessa fall fört
förundersökningen framåt men inte lett till användning av ett annat
tvångsmedel. I andra fall har avlyssningen inte kunnat ske alls eller i inte
önskad omfattning, t.ex. på grund av tekniska problem. Det har också
funnits fall där ingripande kunnat ske mot andra än den misstänkte.
Åtgärden kan också ha haft betydelse t.ex. på så sätt att den misstänkte
har kunnat avföras från utredningen.
Sammanfattningsvis bedömer regeringen att användningen av hemliga
tvångsmedel under år 2005 har varit framgångsrik och utgjort ett viktigt
instrument i den brottsbekämpande verksamheten.

Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 november 2006
Närvarande: Statsministern Reinfeldt, statsråden, Odell, Bildt, Ask,
Husmark Pehrsson, Leijonborg, Odenberg, Larsson, Erlandsson,
Carlgren, Hägglund, Björklund, Littorin, Borg, Malmström, Sabuni,
Adelsohn Liljeroth, Tolgfors
Föredragande: statsrådet Ask
Regeringen beslutar skrivelse 2006/07:28 Hemlig teleavlyssning, hemlig
teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i
brottmål under år 2005.
18

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.