Till innehåll på sidan

Ansvarsfördelningen inom vården

Svar på skriftlig fråga 2016/17:1772 besvarad av Socialminister Annika Strandhäll (S)

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

DOCX

Dnr S2017/04353/FS

Socialdepartementet

Socialministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2016/17:1772 av Cecilia Widegren (M) Ansvarsfördelning inom vården

Cecilia Widegren har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att förtydliga ansvarsrollen och vem som har det övergripande ansvaret för att Sverige får förenklade nationella strukturer för utbyte av data, alternativt säkerställa att det finns en organisation som arbetar med detta, med krav på standardisering för interoperabilitet mellan olika system och lösningar i syfte att det i större utsträckning ska kunna komma patienter och vårdens medarbetare till del.

Digitalisering och e-hälsa är en av regeringens prioriterade frågor på hälso- och sjukvårdsområdet. IT-stöd av olika slag kan både underlätta för patienten att vara delaktig i sin egen vård och förenkla vardagen för vårdens medarbetare samtidigt som de kan bidra till en effektivare verksamhet. Landstingen har enligt hälso- och sjukvårdslagen ansvaret för vården och ska på ett övergripande plan erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget. Inom ramen för detta ansvar ligger bl.a. att säkerställa att det finns ändamålsenliga informationssystem.

För att utveckla digitaliseringen i hälso-och sjukvården och förbättra samordningen på e-hälsoområdet har regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) undertecknat en gemensam överenskommelse om en handlingsplan för genomförande av Vision e-hälsa 2025. Visionen slår fast att Sverige år 2025 ska vara bäst i världen på att ta tillvara på digitaliseringens möjligheter för att främja en jämlik hälsa och välfärd samt stärka egna resurser för ökad självständighet och delaktighet i samhällslivet.

Handlingsplanen redogör för hur det gemensamma arbetet inom e-hälsoområdet ska utformas, styras samt drivas framåt och en struktur för en gemensam styr- och samverkansorganisation presenteras. Handlingsplanen åsidosätter dock inte medverkande aktörers grundläggande ansvar enligt lagar och förordningar. Syftet är att skapa ett strukturerat samverkansarbete på e-hälsoområdet och ambitionen är att förtydliga vem som gör vad under rådande ansvarsförhållanden. Ansvaret är delat, men genom det gemensamma arbetet mellan regeringen och SKL finns förutsättningar för att säkerställa att frågor inte ramlar mellan stolarna samt lösa eventuella motsättningar eller missförstånd.

Handlingsplanen pekar ut tre insatsområden som utgör väsentliga grundförutsättningar för att möjliggöra en högre takt i e-hälsoutvecklingen; regelverk, enhetligare begreppsanvändning samt standarder. Inom respektive insatsområde har målsättningar tydliggjorts samt planerade initiativ tagits fram.

Målsättningen för arbetet inom insatsområdet enhetligare begreppsanvändning är att begrepp, termer och klassifikationer som är nödvändiga för verksamheterna ska kunna hanteras enhetligt och tolkas likartat vid utbyte mellan system eller verksamheter. Inom ramen för arbetet inom insatsområdet standarder är målsättningen att verksamheternas informations- och kommunikationssystem ska kunna skicka och ta emot relevanta informationsmängder på ett ändamålsenligt sätt och utan behov av extra åtgärder. I detta arbete ingår bl.a. att säkra en långsiktig förvaltning av ett gemensamt ramverk av standarder för interoperabilitet.

Sammantaget har regeringen tillsammans med berörda aktörer tagit ett antal initiativ för att stärka arbetet inom e-hälsoområdet.

Stockholm den 16 augusti 2017

Annika Strandhäll

Skriftlig fråga 2016/17:1772 av Cecilia Widegren (M) (Besvarad 2017-07-26)

Fråga 2016/17:1772 Ansvarsfördelningen inom vården

av Cecilia Widegren (M)

till Socialminister Annika Strandhäll (S)

 

Någonting så enkelt som tillgång till information och data, samordnat och insamlat på ett etiskt och säkert sätt, höjer kvaliteten inom vården. I dagsläget har varken patienter, forskare, företag eller vårdgivare möjlighet att bidra på det sätt som behövs för att Sverige ska kunna öka sin konkurrenskraft inom life science och bedriva forskning över tid genom exempelvis utförliga uppföljningsstudier.

Det är nödvändigt att regeringen och ansvarig minister Strandhäll förtydligar vilken organisation som har det övergripande ansvaret att arbeta för att Sverige får förenklade nationella strukturer för utbyte av data, med krav på standardisering för interoperabilitet mellan olika system och lösningar.

Sverige har en enorm potential med sina befolknings- och hälsodataregister tillsammans med personnummer, kvalitetsregister och biobanker, men det finns i dag begränsningar som gör att dessa resurser inte används optimalt. Det saknas register på vissa områden och i en del befintliga register är informationen otillräcklig och kvaliteten och täckningsgraden låg.

Användningen försvåras eller omöjliggörs också av att insamling och lagring inte alltid initierats med syftet att följa upp exempelvis behandlingseffekt. Vi ser en ökad efterfrågan på uppföljning av användningen av metoder, medicintekniska produkter och läkemedel, så kallade real life data. Detta beror bland annat på krav från patienterna själva, regulatoriska myndigheter, pris- och subventionsmyndigheter, försäkringsinstitut, vårdgivare och betalare. Forskare, vårdgivare och företag globalt jobbar med att förbättra diagnostik och behandlingar, baserat på uppföljningsdata. Digitaliseringen utgör en positiv drivkraft i den här utvecklingen.

Sverige bör ligga i framkant här, inte minst för att stärka vårdkvaliteten.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:

 

Vilka konkreta åtgärder avser ministern att vidta för att förtydliga ansvarsrollen och vem som har det övergripande ansvaret för att Sverige får förenklade nationella strukturer för utbyte av data, alternativt säkerställa att det finns en organisation som arbetar med detta, med krav på standardisering för interoperabilitet mellan olika system och lösningar i syfte att det i större utsträckning ska kunna komma patienter och vårdens medarbetare till del?

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.