Störningar på webbplatsen

Under onsdagen pågår ett planerat tekniskt arbete på webbplatsen. Det kan innebära vissa störningar. Vid frågor kontakta riksdagsinformation.

Åtgärder för att förhindra bortförande av barn

Svar på skriftlig fråga 2016/17:808
Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Hela dokumentet

Åtgärder för att förhindra bortförande av barn (docx, 44 kB)

Dnr Ju2017/01214/POL

Justitiedepartementet

Justitie- och migrationsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2016/17:808 av Tina Ghasemi (M) Åtgärder för att förhindra bortförande av barn

Tina Ghasemi har frågat mig vad jag och regeringen avser att vidta för åtgärder för att förhindra att personer förs bort mot sin vilja i de fall då det finns tydliga indikationer på att det föreligger en risk härför.

Att unga personer gifts bort mot sin vilja är naturligtvis oacceptabelt.

Den 1 juli 2014 infördes två nya brott i brottsbalken: äktenskapstvång och vilseledande till tvångsäktenskapsresa. Den senare bestämmelsen omfattar den som genom vilseledande förmår en person att resa till en annan stat än den där han eller hon bor, i syfte att personen genom olaga tvång eller utnyttjande av hans eller hennes utsatta belägenhet ska förmås att ingå ett formellt eller informellt äktenskap. De nya straffbestämmelserna ska nu utvärderas av en särskild utredare. Vi behöver bl.a. få veta om det finns några särskilda tolkningsproblem eller andra svårigheter vid tillämpningen av straffbestämmelserna.

Lagstiftningen utgör en viktig del i arbetet med att förebygga och bekämpa tvångsäktenskap och barnäktenskap, men problematiken kräver också andra åtgärder. En förutsättning för att samhället ska kunna bekämpa den här typen av brott och ge brottsutsatta det stöd och skydd de behöver är att det finns en fungerande samverkan mellan berörda myndigheter och organisationer. Utredarens uppdrag är därför tänkt att omfatta också en analys av hur samverkan mellan berörda myndigheter fungerar och om ansvarsfördelningen mellan myndigheterna är tydlig och ändamålsenligt utformad. Vi måste försäkra oss om att det inte finns luckor så att något ärende inte riskerar att falla mellan stolarna.

Socialtjänsten är den aktör som har det yttersta ansvaret för alla barn och unga som riskerar att fara illa. Alla rekommenderas att anmäla misstankar om att barn far illa till socialtjänsten och anställda på vissa myndigheter och i vissa verksamheter som berör barn och unga, som skola och hälso- och sjukvård är skyldiga att genast anmäla om de i sitt arbete misstänker att ett barn far illa. Vid en orosanmälan ska socialnämnden göra en omedelbar skyddsbedömning. Vid allvarlig oro får socialnämnden besluta att den som är under 20 år omedelbart ska omhändertas. Detta kan ske om det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, och rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras. Skäl att tillämpa LVU har ansetts föreligga i situationer där barn eller unga riskerat att bli bortgifta mot sin vilja. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av LVU bör hemsändning av en svensk medborgare till ett ursprungsland för äktenskap mot den unges vilja kunna utgöra grund för vård med stöd av LVU med åberopande av annat förhållande i hemmet.

Det finns således möjligheter att förhindra att personer förs bort mot sin vilja i de fall då det finns tydliga indikationer på att det föreligger en risk för det. Min uppfattning är att vi ständigt måste arbeta för att myndigheter och andra får bättre kunskap och förbättrar sina arbetsmetoder, för att vi ska kunna förhindra att barn och unga gifts bort mot sin vilja.

Stockholm den 17 februari 2017

Morgan Johansson

Skriftlig fråga (Inlämnad 2017-02-07)