Till innehåll på sidan

En översyn av informationsplikten för personer som lever med hiv

Svar på skriftlig fråga 2017/18:1492 besvarad av Socialminister Annika Strandhäll (S)

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

DOCX


S2018/03653/FS

Socialdepartementet

Socialministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2017/18:1492 av Robert Hannah (L)
En översyn av informationsplikten för personer som lever med hiv

Robert Hannah har frågat mig om jag och regeringen anser att informationsplikten för personer som lever med smittfri hiv uppfyller sitt ändamål, och om så inte är fallet, om jag och regeringen är beredda att agera för att ändra reglerna.

Inledningsvis vill jag i likhet med frågeställaren understryka att välfungerande medicinsk behandling gör att risken för att hiv ska överföras generellt är minimal. Det är också något Högsta domstolen har beaktat i domen som det refereras till i frågan.

Regeringen beslutade 2017 en nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar. Mål och delmål i strategin har bäring på föreliggande fråga genom att lyfta fram behov av att nå fram med hälsofrämjande och förebyggande insatser, att tidigt identifiera och behandla hivinfektion samt att minimera stigma och diskriminering. Folkhälsomyndigheten fick 2018 i uppdrag att redovisa en plan för hur myndigheten kan följa upp mål och delmål i den nationella strategin.

Enligt smittskyddslagen (2004:168) är den som vet att han eller hon bär på en allmänfarlig sjukdom skyldig att lämna information om smittan till andra människor som han eller hon kommer i sådan kontakt med att beaktansvärd risk för smittoöverföring kan uppkomma. Regelverket särbehandlar inte hiv i förhållande till andra sjukdomar.

Folkhälsomyndigheten och Referensgruppen för antiviral terapi (RAV) publicerade 2014 kunskapsunderlaget Smittsamhet vid behandlad hivinfektion. I underlaget görs utifrån det rådande kunskapsläget bedömningar av smittrisken vid olika situationer. Det är angeläget att det finns kännedom om det aktuella kunskapsläget när det behövs. Folkhälsomyndigheten redovisade under 2018 ett uppdrag om att följa upp tillämpningen av kunskapsunderlaget. Av rapporten framgår bl.a. att Folkhälsomyndigheten, ur ett medicinskt och vetenskapligt perspektiv, anser att en person med välbehandlad hivinfektion inte bör ställas inför rätta för att ha framkallat fara för annans liv enligt brottsbalken, om inte annat brott föreligger, eftersom överföringsrisken generellt är minimal.

Nuvarande rättsliga reglering i smittskyddslagen har tillkommit bl.a. för att säkerställa likabehandling och rättssäkerhet i dessa frågor. Ambitionen att undvika särreglering av hivinfektion var en viktig utgångspunkt. Det är även viktigt att smittskyddsåtgärderna kan anpassas utifrån ny kunskap och behovet av åtgärder i det enskilda fallet. Det finns numera effektiv behandling mot hivinfektion och kunskapsläget har förbättrats vad avser smittsamhet vid hivinfektion. Det medför att behandlande läkare tillsammans med sin patient bättre kan precisera när det finns skäl för den smittade att informera om sin infektion för att inte utsätta andra för en beaktansvärd smittorisk.

Det kommer även framöver vara av vikt att aktuell kunskap finns tillgänglig och tillämpas. Regeringen kommer fortsatt följa frågan.

Stockholm den 20 juni 2018

Annika Strandhäll

Skriftlig fråga 2017/18:1492 av Robert Hannah (L) (Besvarad 2018-06-13)

Fråga 2017/18:1492 En översyn av informationsplikten för personer som lever med hiv

av Robert Hannah (L)

till Socialminister Annika Strandhäll (S)

 

Den som lever med diagnostiserad hivinfektion har i dag en skyldighet att lämna information om smittan till andra som hen till exempel har sexuellt umgänge med. Nyligen frikände Högsta domstolen (HD:s mål nr B 2441-17) emellertid en man som inte hade följt denna informationsplikt från ett åtal om framkallande av fara för annan. Mot bakgrund av aktuellt kunskapsunderlag menade domstolen att det inte förelegat en konkret fara för överföring av hiv. Målet väcker frågor kring om reglerna om en individuellt utformad informationsplikt för personer som lever med hiv inte är överspelade och förlegade.

Smittorisken vid välinställd hivbehandling är minimal, och nästan 95 procent av alla hivpositiva i Sverige har sådan smittfri hiv. Om detta råder det i forskningen en bred internationell enighet. Informationsplikten leder däremot till ökad stigmatisering och sämre livskvalitet för hivpositiva personer. Åtgärden kan till och med vara kontraproduktiv och leda till ökad spridning av hiv. Den som, kanske på grund av rädsla för den långtgående informationsplikten, inte testar sig regelbundet utgör en långt mycket större smittorisk än de som är medvetna om diagnosen och behandlas för den. Forskning visar att en majoritet av dem som i dag får hiv blir smittade av någon som inte vet att hen bär på viruset.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:

 

Anser ministern och regeringen att informationsplikten för personer som lever med smittfri hiv uppfyller sitt ändamål, och om så inte är fallet, är ministern och regeringen beredda att agera för att ändra reglerna?

Intressenter

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.