Utländska läkare i Sverige

Svar på skriftlig fråga 2008/09:1188 besvarad av Statsrådet Tobias Krantz

den 15 september

Svar på fråga

2008/09:1188 Utländska läkare i Sverige

Statsrådet Tobias Krantz

Lennart Axelsson har frågat statsminister Fredrik Reinfeldt vilka initiativ till åtgärder statsministern avser att ta med anledning av att landets behov av läkare i stor utsträckning fylls av läkare utbildade utomlands. Frågan har överlämnats till mig att besvara.

Genom bland annat de internationella överenskommelser Sverige har rörande utbildningssamarbete samt till följd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, har Sverige ett inflöde av personer som har möjlighet att erhålla läkarlegitimation och därmed rätt att utöva yrket i Sverige.

Regeringen verkar för att rörlighet över gränserna blir något som främjar utvecklingsländernas åtgärder för fattigdomsbekämpning och utveckling.  Rörligheten är också en del av Sveriges och EU:s strategier för utvecklingssamarbetet. Statistik från Socialstyrelsen visar att andelen personer med utländsk läkarexamen som erhåller svensk läkarlegitimation ökar medan andelen av dessa som faktiskt arbetar i Sverige sjunker. Den utländskt utbildade hälso- och sjukvårdspersonalen i Sverige är huvudsakligen utbildad inom EU/EES.

Regeringen försöker att möta den ökade efterfrågan på läkare och har i samtliga budgetpropositioner under mandatperioden föreslagit att medel anvisas för att möjliggöra en utbyggnad av läkarutbildningen, vilket också har beslutats av riksdagen. Regeringen kommer i budgetpropositionen för 2010 att redovisa ett förslag om ytterligare utbyggnad av läkarutbildningen. Efter att de föreslagna satsningarna är genomförda kommer antalet studenter i läkarutbildning att ha ökat med ca 27 procent under den aktuella perioden 2006–2015.

Flera parter har ansvar för tillgången på kvalificerad vårdpersonal. Det är viktigt att lärosäten samarbetar med landsting och kommuner så att högskoleutbildningarna kan dimensioneras för att möta den ökade efterfrågan på bland andra läkare. Landstingen är ansvariga för att tillhandahålla platser för läkarnas allmäntjänstgöring och för att utbilda läkare inom olika specialistkompetenser i sådan utsträckning att det motsvarar den framtida efterfrågan.

Försörjningen av kvalificerad personal inom hälso- och sjukvårdsområdet är en angelägen fråga och jag avser att noga följa utvecklingen och överväga behovet av vidare åtgärder.