Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Herr talman! Vi sverigedemokrater har begärt den här debatten som ska handla om krisen inom sjukvården som drabbar både patienter och anställda mycket hårt.

När man ser att den här krisen förvärras dag efter dag duger det inte att, som sjukvårdsministern oftast brukar göra, frånsäga sig sitt eget ansvar och skylla på landstingen eller att gång på gång upprepa sitt mantra att sjukvården står inför utmaningar.

Först och främst, herr talman, anser jag att det är viktigt att kalla saker vid deras rätta namn. Endast så kan man lösa ett problem. Det är dags att regeringen och Gabriel Wikström börjar tala klarspråk. Svensk sjukvård befinner sig i en krissituation. Att påstå något annat är ohederligt.

Vi har Europas längsta vårdköer. Var fjärde patient i operationskön har väntat längre än vårdgarantins 90 dagar. Det är alltså 30 000 patienter som har väntat längre än vad som är tillåtet. Dessutom är bristen på intensivvårdsplatser för barn akut i hela landet, vilket innebär att svårt sjuka barn i stället måste transporteras till Oslo, Köpenhamn eller Helsingfors. Det anstår inte oss som välfärdsstat att överlåta ansvaret till våra grannländer att ta hand om våra svårt sjuka barn.

I går, herr talman, gick 17 specialistläkare i Linköping ut och varnade för att de inte längre kan ta ansvar för patientsäkerheten. Det är bara en fråga om vilken patient som dör först, säger en av specialistläkarna i ett brev till sjukhusledningen.

Nu förutsätter jag att Gabriel Wikström i dagens debatt kommer med konkreta åtgärder och förslag för att vända denna katastrofala utveckling på både kort och lång sikt men också att vi får slippa höra den ständiga frasen om att svensk sjukvård står inför utmaningar.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag välkomnar att vi i den här kammaren debatterar svensk hälso- och sjukvård.

Överfulla akutmottagningar, brister i förlossningsvården och växande vårdköer är några av de problem som det har rapporterats om i medierna under den senaste tiden och som vi har ett gemensamt ansvar mellan staten och landstingen att göra någonting åt. Men det finns en bakomliggande orsak till dessa problem som vi måste ha fokus på om vi på allvar vill lösa vårdens problem och om vi på allvar vill skapa en bättre hälso- och sjukvård, och det är personalens situation.

Det handlar om alla de hjältar som sliter under dygnets alla timmar för att vi andra ska kunna känna trygghet med den hälso- och sjukvård som vi har i det här landet. Nyckeln till att förbättra vården är just att ge personalen vettiga förutsättningar att göra sitt jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Samtidigt som vi gör detta måste vi komma ihåg att stora delar av svensk sjukvård fungerar väl. Fler överlever cancer och hjärtsjukdom än någonsin tidigare. Vi har medicinska resultat som är i världsklass när vi jämför oss med många andra länder. Trots bristen på vissa specialiteter har vi historiskt många läkare och sjuksköterskor, och i de nationella patientenkäter som görs är de flesta patienter nöjda med den vård de får. Vi måste helt enkelt kunna ha flera tankar i huvudet samtidigt. Det finns problem och det finns utmaningar som är stora och måste lösas, men nej, det är inte kris i vården överallt.

Många av de problem vi ser hänger som sagt ihop med personalfrågorna, eller enkelt uttryckt med att vården både kan utbilda, rekrytera och behålla personal med rätt kompetens och att de får möjlighet att använda sin kompetens till det som de är bäst på, vilket i de flesta fall är att möta patienter och ge en god vård och omvårdnad.

Det finns alltför många arbetsgivare i vården som inte är tillräckligt bra. Arbetssätt och strukturer är föråldrade, och det här bidrar till problemen. Regeringen gör därför flera olika satsningar för att stärka vården just på det här sättet och för att vi ska bidra till att ge personalen vettiga förutsättningar att göra ett bra jobb.

Vi har bland annat höjt de generella statsbidragen med miljardbelopp för att ge resurser till att anställa fler och kunna ge bättre villkor till personalen. Vi satsar en särskild professionsmiljard som just är riktad mot bemannings- och kompetensförsörjningsproblemen. Inom den miljarden har vi öronmärkt 300 miljoner kronor för att ge fler sjuksköterskor möjlighet att bli specialister med studielön.

Vi har byggt ut antalet utbildningsplatser för sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och barnmorskor så att fler än 1 500 personer i dag kan börja läsa på dessa utbildningar. Vi satsar på validering och kompletterande utbildning för många av de nyanlända som har kommit hit med sjukvårdserfarenhet, och vi gör också riktade satsningar på flera områden inom vården.

Ett av dem är förlossningsvården. Här presenterade vi tidigare i veckan i samband med vårändringsbudgeten ett kommande tillskott som innebär att vi mer än fördubblar den satsning på förlossningsvården som vi redan har i år. Det handlar om 500 miljoner kronor som får användas både under innevarande år och nästa år.

Fram till 2018 satsar vi 2 miljarder kronor på en stärkt cancervård för att ingen med misstänkt cancer ska behöva vänta en enda dag för länge på behandling. Det är mycket som görs, och det är mycket som görs från regeringens håll, men än mer behöver göras. Väntetiderna måste ned, och det viktigaste verktyget är att ge personalen vettiga förutsättningar att göra ett gott jobb.

Det är därför som vi väljer att investera i välfärden snarare än att prioritera skattesänkningar och privatiseringar som moderater, sverigedemokrater och andra här i rummet gör. Privatiseringar är inte lösningen på vårdens problem. Tvärtom är det något som inte är ofarligt.

I dag har vi kunnat läsa i Expressen om hur läkare ska ha fått bonusar för stora ingrepp och för att utan medicinsk anledning skära i kvinnor. Det skulle jag vilja kalla den värsta formen av girighet. Varken din eller någon annans plånbok ska styra vilken vård du får. Det är en grundbult i den svenska modellen, och jag vill inte bara försvara den modellen, utan jag vill också utveckla den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Det vi har kunnat läsa om i Expressen i dag är fullständigt oacceptabelt, men det visar också på riskerna med en alltmer privatiserad vård. Jag förväntar mig att den politiska ledningen i Stockholms läns landsting med Moderaterna i spetsen både ser till att händelserna i sig blir ordentligt utredda och att man tittar över sina vårdvalsregler och ersättningssystem och tar sitt ansvar för att förhindra att något sådant här kan hända igen.

(Applåder)

Herr talman! I veckan berättade ambulanssjuksköterskan Ulrika och hennes kollegor för mig i ett mycket känsloladdat samtal om ett uttryckningsuppdrag när de blev beskjutna med sex pistolskott. Ja, ni hörde rätt: Ambulanspersonal blev beskjuten. Det är helt oacceptabelt att de ska utföra sitt arbete med livet som insats.

Nu är inte bara Ulrika och hennes kollegor hjältar, utan alla som varje dag bär upp samhällets alla viktiga funktioner är det. Ulrika med kollegor, blåljuspersonal inom ambulans och räddningstjänst, är riktiga samhällsbärare. Varje dag, dygnet runt, står de till samhällets tjänst. Då är det helt orimligt att deras direkta arbetsmiljö blir alltmer otrygg, ja, till och med osäker. Nu får det vara nog. Vi ska inte ha en ordning där de patienter som behöver den allra mest akuta hjälpen inte kan få det därför att de som ska utföra jobbet inte känner trygghet.

Herr talman! Därför vill jag inleda med att ställa en fråga direkt till regeringen och ansvarigt statsråd Gabriel Wikström. Kommer regeringen att stödja och rösta för Moderaternas förslag om att införa en särskild straffskärpningsgrund som innebär att alla brott som innefattar ett angrepp mot dem som sköter samhällets viktiga funktioner leder till skärpta straff? I dag finns det ingen direkt straffskärpning när det gäller dessa individer och dessa brott.

Herr talman! Svensk hälso- och sjukvård håller hög internationell standard med goda medicinska resultat, men omfattas samtidigt av många utmaningar. Då krävs det ett tydligt nationellt ledarskap, ett tydligt ledarskap som visar framtidsplaner för vart man är på väg med svensk hälso- och sjukvård. Detta är någonting som vi ser brist på i dag. Regeringen har varken förslag eller tydliga målbeskrivningar för vad de vill med svensk hälso- och sjukvård.

Varje dag gör välfärdens medarbetare på golvet fantastiska insatser. De räddar människoliv, de vårdar och de smärtlindrar. Dem ska vi stärka, på kort och på lång sikt. Men deras arbetsmiljö räcker inte till. Och regeringen står utan handlingsplan och visioner. All vårdpersonal behöver fler möjligheter att växa i yrket, bättre möjligheter till vidareutbildning och löneutveckling.

Herr talman! Den allra största utmaningen handlar om att Sverige har några av Europas längsta väntetider, bristande tillgänglighet och kontinuitet. Det duger inte.

Vi vet att det går att korta väntetiderna. Gabriel Wikström och regeringen såg till att väldigt tydligt ta bort metoder som kortar väntetiderna. I stället för nya metoder för att fortsätta korta väntetiderna ersatte man dem med längre väntetider. I dag har över 100 000 patienter väntat i mer än 90 dagar på en helt nödvändig operation. Det duger inte. Då ska vi ha konkreta förslag för att förändra detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Den andra stora utmaningen, förutom växande vårdköer, är personalflykten. Det handlar om människor som inte känner att de kommer till sin rätt i vardagen, på sina arbetsplatser. Om tio år kommer det att finnas en brist på över 200 000 medarbetare i välfärden om vi inte stakar ut den nationella, viktiga och strategiska planen för kompetensförsörjningen av vårdens och omsorgens medarbetare. Det kräver konkreta förslag. Det kräver förslag till riksdagen. Och det kräver ett tydligt nationellt ledarskap.

Den tredje stora utmaningen som Sverige står inför är de multisjuka äldre. De skickas mellan olika sjukvårdshuvudmän och ses inte som patienter som helhet. Vi kan göra mycket mer, mycket snabbare och mycket tydligare. Förslagen ligger i byrålådan på Socialdepartementet men kommer inte hit till riksdagen i form av konkreta förslag. Var är förslagen?

Moderaterna och allianspartierna värnar om välfärden. Vi tillförde under åtta år 57 miljarder rakt in i svensk hälso- och sjukvård och välfärd. Vi tar gärna matchen om mer resurser till hälso- och sjukvården. Men vi vet att det måste kombineras med tydliga färdplaner och tydliga reformer.

Senast i dag diskuterade riksdagens socialutskott över 300 förslag som är kopplade till hälso- och sjukvården. När vi diskuterade de förslagen visade Socialdemokraterna inte intresse vid en enda tidpunkt - inte något som helst intresse för att ta tag i någon del eller något konkret förslag som allianspartierna presenterade.

Jag ger därför regeringen och statsrådet chansen att svara på tre konkreta frågor i den här aktuella debatten.

För det första: Vilka konkreta åtgärder som leder till förbättring för den enskilde patienten kommer ni att föreslå inom kort? Vårpropositionen tycks vara populär för att kasta in förslag som berör hälso- och sjukvården. Det är läge att kasta in förslagen som kortar väntetiderna i svensk hälso och sjukvård där. Och då ska det gälla hela landet, oavsett var man bor.

För det andra: När kommer Socialdemokraterna i Sverige att se till att det inte längre är bostadsort som styr vilken del av hälso- och sjukvården man får ta del av, vilken behandling och vilken överlevnadschans man får? Hälso- och sjukvårdslagen är oerhört tydlig; oavsett var man bor, oavsett vem man är ska man vara lika inför lagen. Så är det inte i Socialdemokraternas Sverige. När kommer förslagen som sätter patienten i centrum och där bostadsorten inte spelar roll?

För det tredje: Ulrika, som arbetar som ambulanspersonal, förväntar sig en tydlig straffskärpningsgrund och dessutom ett tydligt skärpt straff för den som ger sig på personer och medarbetare som jobbar i samhällets funktioner varje dag. Det kan inte vara rimligt att det är utan straffskärpningsgrund i dag.

(Applåder)

Herr talman! I valrörelsen 2014 förklarade Stefan Löfven att något höll på att gå sönder i Sverige. Det har gått mer än tre år sedan dess. Den negativa utvecklingen inom flera välfärdsområden, bland annat sjukvården, fortsätter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Sjukvården är ett område som svenska folket prioriterar högt. Man är villig att betala en tämligen hög skatt så länge man vet att man får en tillgänglig sjukvård av hög kvalitet. Traditionellt sett har svensk sjukvård varit ett föredöme i omvärlden. Men på grund av regeringens oförmåga att ta itu med de kroniskt långa köerna och väntetiderna är så tyvärr inte längre fallet.

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har jämfört vården i Sverige med vården i tio jämförbara länder. Resultatet är nedslående. Bara en tredjedel av svenskarna anser att sjukvården fungerar bra. Det är en minskning med 13 procent jämfört med 2010. Därmed placerar sig Sverige näst sist bland jämförbara länder.

I undersökningen konstateras också att patienter i Sverige i många avseenden har sämre erfarenheter av vården än patienter i andra länder. De upplever att tillgängligheten brister och att det saknas möjlighet till delaktighet. Och de anser att samordningen av vårdens olika delar inte fungerar.

När det gäller tillgången till sjukvård på kvällar och helger placerar sig Sverige sist bland jämförbara länder. Bara 28 procent av svenskarna var nöjda med det. Det ska jämföras med Nederländerna där hela 74 procent var nöjda med tillgången till sjukvården på kvällar och helger.

Det här duger inte. Regeringens brist på handlingskraft har som sagt lett till Europas längsta vårdköer. Och det är ännu värre när det gäller väntan på operationer.

Den här negativa utvecklingen visar sig även inom akutsjukvården. Allt färre akutsjukhus klarar att hålla väntetiden på max fyra timmar.

Även de yngsta och sköraste drabbas. Bristen på intensivvårdsplatser för barn är akut i hela landet. Var fjärde plats, av dem som finns i dag, är stängd. Det innebär att sjuka barn får transporteras till andra länder för att få vård.

I helgen gick 28 barnläkare ut och varnade för en havererad barnsjukvård. De föreslår att man ska tillsätta en haverikommission. De berättar att operationer och undersökningar ställs in på grund av bristen på vårdplatser och om barn som vårdas i undersökningsrum - ibland under flera dygn - i väntan på ledig plats på avdelning.

Det här är inte värdigt ett land som Sverige. Och jag instämmer i barnläkarnas slutsats att detta är ett totalt sjukvårdshaveri.

Herr talman! Jag ska berätta om en liten pojke på åtta månader som har fått betala priset för sjukvårdskrisen i Sverige. Vi kan kalla honom för Alexander. Han hade oturen att födas med ett ovanligt hjärtfel och behövde därför genomgå en stor hjärtoperation.

Operationen skulle utföras på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. Alexander kom fram till sjukhuset och förbereddes för operation. Men fem minuter innan han skulle sövas fick familjen besked om att operationen skulle ställas in. Anledningen var att sjukhuset inte kunde erbjuda en intensivvårdsplats för Alexander. Familjen fick alltså åka hem.

Alexander fick en ny tid för operation. En månad senare packade familjen ihop sina saker för att åka till sjukhuset i Göteborg igen. Men när de kom fram fick de besked om att även den operationen hade ställts in. Även nästa och nästa operation ställdes in. Sammanlagt ställdes Alexanders operation in fyra gånger. Och varje gång fick de samma besked: Ingen intensivvårdsplats finns ledig. Det är fullt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Den här lille pojkens öde är inte unikt i dagens Sverige. 1 av 20 planerade operationer ställs in med mycket kort varsel på en stor del av landets sjukhus. Ibland ställs de in så sent att patienterna redan har fått på sig operationskläder och fått medicin. Omkring 20 000 planerade operationer ställs in i ett sent skede varje år, vilket naturligtvis innebär stort mänskligt lidande, både för patienten och för dess anhöriga.

I går kunde vi läsa i tidningen att Sahlgrenska i Göteborg lämnat besked om att man tvingas ställa in 100 operationer till.

Frågan som jag och många andra ställer oss är: Hur länge kan regeringen fortsätta att se på utan att agera? Hur länge kan man fortsätta att skylla på landstinget?

Om nu regeringen med Gabriel Wikström i spetsen är missnöjd med hur landstingen hanterar sjukvården har regeringen ju alla möjligheter att ge landstingen nya uppdrag, nya riktlinjer eller till och med förändra lagen. Men det är uppenbart att det finns en tydlig ovilja hos regeringen att ta tag i dessa tunga och för svenska folket viktiga frågor om hur man löser bristen på vårdplatser och de långa köerna.

Herr talman! Vi sverigedemokrater kommer inte att sitta passiva och se på medan krisen inom vården fortsätter. Därför kommer vi att satsa betydande resurser i vårbudgeten på sjukvården. Vi kommer också att presentera förslag till åtgärder för att korta vårdköerna och lösa personalbristen.

Herr talman! Den svenska sjukvården står inför stora utmaningar liksom hela det svenska samhället gör. Faktum är att hela jordens befolkning står inför stora utmaningar. Till och med planeten själv, så som vi känner den, står inför stora utmaningar.

Jag tycker att det kan vara lämpligt att sätta problem i relation till varandra, när man nu talar om problem. Det gäller hotet mot den biologiska mångfalden, förgiftningen av dricksvatten, nedskräpningen av haven, och då inte minst med plastrester som snart till volymen överskrider volymen av havens samlade fiskbestånd, och naturligtvis hotet av ett kraftigt förändrat klimat.

Herr talman! Det finns många saker som hotar den idyll och det samhälle som vi alla vill leva i. En del av hoten måste hanteras globalt, andra lokalt.

När den här debatten begärdes var rubriken: Det rådande akuta krisläget i hälso- och sjukvården. Akuta kriser brukar man tala om när det har inträffat en större olycka, exempelvis när viktiga samhällsfunktioner för en tid slås ut eller riskerar att slås ut, när dricksvattnet är otjänligt, telekommunikationerna utslagna eller när elen är borta, alternativt när det exempelvis sker en snabb smittspridning.

När det gäller vården har vi vid det här laget vant oss vid en annan innebörd av ordet kris. Varje sommar, åtminstone under de senaste tio somrarna, har vi hört om kris i sommarbemanningen. Personalkris har blivit ett vanligt, för att inte säga nästan normalt, tillstånd inom vården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Det är inte så att jag försöker förminska problemen eller förneka dem, men jag tror att vi ska vara väldigt försiktiga med att krisstämpla. Ska vi klara av att göra något åt ett problem, vilket som helst, behöver vi först förstå det. Det mesta är komplext och sammanlänkat, så det krävs ett helhetsperspektiv.

Vad består då hälso- och sjukvårdens problem i? Det enkla svaret sägs ofta vara att det saknas personal, eftersom det står en hel del tomma salar runt om i landet som stängts just på grund av svårigheten att rekrytera. Men varför är det svårt att rekrytera till de viktigaste yrken vi har?

Några anser säkert att det enkla svaret på den frågan är att lönerna är för låga inom vården. Det kan vara en del av svaret, men långt ifrån hela sanningen, och här kommer helhetsperspektivet in.

Det saknas lärare, det saknas lastbilschaufförer, det saknas verktygsmakare och verktygsoperatörer, det saknas svetsare, plåtslagare, elektriker, vvs:are, golvläggare och snickare. Det saknas kockar, serveringspersonal och diskare. Det är brist på farmaceuter, kemister, ingenjörer, receptionister, frisörer, tolkar, finmekaniker och massor av andra grupper. Det är alltså inte enbart inom vården som det är brist på personal.

Hur kan det vara personalbrist på så många områden? Kan det bero på att vi börjar yrkesarbeta senare i livet i Sverige än i många jämförbara länder, kanske tre till fem år senare i genomsnitt än exempelvis i England? Kan det bero på att många anser sig ha möjlighet att gå i pension rätt tidigt, en del redan före 60 års ålder?

Båda dessa möjliga orsaker är ju effekter av att vi lever i ett rikt och välmående land där individer kan kosta på sig ett alternativ till att arbeta. Det brukar vi ju betrakta som mycket positivt.

Att många försöker försörja sig som bloggare, skådisar, artister, musiker, konstnärer, komiker, författare eller på till exempel idrott är inget vi betraktar som negativt, tvärtom, även om många tvingas ge upp med åren och börja i ett något annat yrke.

Självklart är även alla som står utanför arbetsmarknaden en resurs som vi är dåliga på att inkludera, och självklart finns det de som drabbats av yrkesskador och många som på grund av sjukdom inte heller klarar av att yrkesarbeta. Observera att mitt syfte inte är att på något sätt skuldbelägga någon!

Att vi talar om problem med hälso- och sjukvården beror kanske på att vi har för höga eller felaktiga förväntningar. Vi förväntar oss att vården ska fungera dygnet runt i hela landet och prestera på topp hela tiden.

Men 280 000 anställda som årligen tar emot över 66 miljoner besök, varav 42 procent är läkarbesök, kan självklart begå misstag. Att Vårdguiden som årligen tar emot över 55 miljoner telefonsamtal kan slinta ibland är inte heller orimligt. Trots detta har vi en väldigt hög kvalitet på vården i Sverige.

Dagens ungdomar har, nästan oberoende av vilken yrkesinriktning de väljer, hela världen som en möjlig arbetsmarknad. Vi kan inte förvänta oss att de ska bemanna vården om vi inte gör den till det attraktiva valet. Det handlar inte enbart om löner, utan det handlar om rutiner, arbetssätt, arbetstider och möjligheter att påverka och utvecklas. Det är vårdhuvudmännens ansvar att skapa dessa förutsättningar.

Regeringen har utökat flera utbildningar inom vården så att större årskullar snart kommer ut. Då gäller det att de också väljer att börja jobba i vården och i Sverige. Det är sjukvårdshuvudmännens uppgift att se till. Men det kan inte vara enkelt att lyckas med det för den politiker som bara prioriterar att sänka skatterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Herr talman! I alla hälso- och sjukvårdsdebatter tycker jag att det är väldigt viktigt att man tar sin utgångspunkt i hur dagsläget ser ut i Sverige. Vi har ett av världens bästa sjukvårdssystem. Vi har enastående medicinska resultat till en ändå begränsad kostnad.

Med detta sagt måste man också se de stora utmaningar som vi står inför. När alla här i kammaren, våra vänner och bekanta gör besök på sjukhus träffar vi dem som ser att det finns väldigt stora utmaningar för den svenska hälso- och sjukvården. Det finns saker som helt enkelt inte fungerar, till exempel överfulla väntrum på akutmottagningarna, en primärvård som sviktar, längre och längre köer, personal som väljer att säga upp sig och gå över till andra branscher.

I det läget, herr talman, är det illavarslande att vi har en regering som inte kommer med förslag. Sedan 2014 har det i stort sett inte kommit några mer omfattande propositioner alls på hälso- och sjukvårdens område, trots att utmaningarna finns där.

Det är framför allt två stora områden där jag ser att vi har stora bekymmer.

Till att börja med handlar det om primärvården. Vi har en primärvård som går på knäna i dag, en primärvård där allt färre har en fast läkarkontakt. Sverige ligger riktigt i strykklass här. Bara 50 procent av den svenska befolkningen har en fast läkarkontakt i primärvården. I alla andra länder är siffran 80-90 procent. I Norge är den närmare 100 procent. Detta får konsekvenser.

Primärvården är ju basen i hela den svenska hälso- och sjukvården. Har man inte där tillgång till en fast läkarkontakt, då innebär det att man inte får den hjälp man behöver. Man väljer därför att hellre gå till akutmottagningen och sitta där i väntrummet. Varför ska man vänta på en stafettläkare på hälsocentralen i ett läge där en okänd läkare på akutmottagningen kan ge mig samma hjälp?

Det här är en jättestor utmaning för att man ska få svensk sjukvård att fungera. Om man inte har en stabil och fungerande primärvård kan man inte heller få den övriga sjukvården att fungera.

Det skulle inte behöva att vara så här. Det går att förändra. Vi är ett av de länder i Europa som har den absolut högsta läkartätheten. Men från regeringens sida kommer det inga initiativ. Nej, det var fel sagt. Det har kommit ett initiativ från regeringen. Man har beslutat att tillsätta en samordningstjänsteman på Regeringskansliet som ska samordna utvecklingen i den svenska primärvården. Det finns 10 miljoner patienter och tusentals anställda. Det är mycket stora problem, och regeringens initiativ är att man tillsätter en samordningsperson som ska lösa dem.

Så här skulle det inte behöva vara. Vi behöver bara titta på vårt grannland. Norge hade precis samma problem på 90-talet. Endast hälften av den norska befolkningen hade tillgång till en fast läkarkontakt. Där fanns det en handlingskraftig regering, en Arbeiderpartiregering, som under Jens Stoltenbergs ledning sa att de inte kunde ha det på det där viset. De tyckte att det var fullständigt orimligt att halva den norska befolkningen hade en stafettläkare, inte sällan från Sverige, som bemannade. Därför genomförde de fastlegereformen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

På bara några år hade de fått en helt annan situation. I dag har 90-100 procent av den norska befolkningen tillgång till en fast läkarkontakt i primärvården. Utifrån detta kan man bygga vidare.

Arbeiderregeringen drev igenom detta med några enkla, strukturella förändringar. De sänkte tröskeln för läkares möjligheter att etablera sig privat i primärvården. De gav patienterna rätten att välja läkare, och de sänkte dessutom utbildningskraven. Detta har gjort att man i Norge har en välfungerande primärvård.

Det andra området som oroar mig väldigt mycket är de tilltagande köerna. Tillgängligheten är dålig i den svenska sjukvården. Det är förvånande att inte mer görs när vi har en socialdemokratisk regering. Långa köer i den svenska sjukvården drabbar de människor som har det sämst. De som varken har kontanter eller kontakter tar sig inte fram i ett kösamhälle.

Den som har en stark arbetsgivare eller en välfylld plånbok kan alltid skaffa sig en privat sjukförsäkring, vilket allt fler gör. Men den ensamstående mamman med två barn tar sig inte fram. Det är hon som drabbas. Detta får konsekvenser för klyftorna i det svenska samhället när det gäller tillgången till hälso- och sjukvård. Det får dessutom medicinska konsekvenser vid ett antal sjukdomar där tidig upptäckt är mycket viktig. I dag kan man få vänta en dag, en vecka eller en månad för länge.

Jag är förvånad över att regeringen inte gör skarpare saker. Här har vi två ganska lågt hängande frukter. Det handlar dels om att återinföra kömiljarden i en modernare form, dels att ge patienter adekvat information så att de själva kan se hur långa köerna är och därefter använda den möjlighet som patientlagen innebär, det vill säga att söka sig till en annan enhet där köerna är kortare. Här krävs krafttag. Detta är en helt oacceptabel situation.

Jag skulle vilja att regeringen lade den retorik åt sidan som handlar om att peka ut de privata vårdgivarna som orsak till bekymren. Regeringen borde försöka hitta blocköverskridande överenskommelser där vi på allvar kan ta hand om och hitta lösningar på de riktigt stora utmaningar som den svenska sjukvården har. Den borde inte ägna sig åt det skuggspel som angrepp på privata vårdgivare innebär eller åt att utse samordningspersoner som den allena saliggörande lösningen på utmaningen inom svensk sjukvård.

(Applåder)

Herr talman! Under åtta år vid makten fokuserade högerregeringen på att göra hälso- och sjukvården till en marknad, där styrmedlet är "här kan det tjänas pengar". Sedan 1990 har flera reformer genomförts i syfte att marknadsanpassa och privatisera svensk sjukvård.

Har det varit lyckosamt? Har det blivit bra? Vi kan titta på olika indikatorer, till exempel Sifos undersökning av svenskarnas förtroende för vården. År 2011 hade 60 procent av svenskarna högt eller mycket högt förtroende för vården. År 2014 var motsvarande siffra 41 procent. Jag vill göra er uppmärksamma på att detta skedde under den tid då den före detta Alliansen styrde riket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Vänsterpartiet ser sjukvården som en viktig del av den gemensamma välfärden. Resurserna måste styras dit där de bäst behövs. Vi vill se en sjukvård som jobbar förebyggande och hälsofrämjande och som också utgår från en social helhetssyn.

Skillnader i hälsan mellan olika grupper är fortfarande tydliga. Det handlar om utbildningsbakgrund. Alla stora dödsorsaker i befolkningen - hjärtsjukdom, stroke, cancer, olyckor, självmord och alkoholrelaterade diagnoser - är vanligare bland dem med kort utbildning. Man kan säga att den förra regeringens intresse för denna fråga var minimalistisk.

Kvinnor med endast grundskoleutbildning har haft den minst gynnsamma utvecklingen i denna grupp. Den återstående medellivslängden vid 30 års ålder har nästan inte ökat alls under de senaste 20 åren. Den ojämlika hälsan borde ligga högt upp på dagordningen, men Sverigedemokraterna är knappast ett parti som tillsammans med den före detta Alliansen skulle begära en aktuell debatt om detta. Det gör de inte.

Resurser är inte allt, men utan Vänstern i budgetförhandlingarna hade inte 10 miljarder till välfärden per år under mandatperioden blivit verklighet. Dessa kommer att stärka hälso- och sjukvården. Vänstern har dessutom förhandlat fram medel till förlossningsvård, psykisk hälsa och fri mammografi samt resurser riktade till insatser i ekonomiskt utsatta områden.

Nu undrar jag förstås en sak. Ni i den förra regeringen sänkte skatterna med 140 miljarder på åtta år. Tror ni att det på något sätt påverkar välfärden? Påverkar det sjukvården? Fick Sverige bättre vård av de sänkta skatterna? Detta kan man fundera över.

Nu yr ni runt som yra höns för att hitta bästa sättet att hindra en minimal skattehöjning på 200 kronor för dem som tjänar 55 000. Jag måste tyvärr säga att välfärden inte riktigt är er grej.

Efter många år av nedskärningar och en stressad arbetsmiljö är det lätt att förstå alla dem inom sjukvården - läkare, sjuksköterskor, undersköterskor med flera - som lyssnar på bemanningsföretagens lockrop om högre löner och bättre villkor. Kvar står dock den fasta personalen med en allt tyngre arbetsbörda.

För vården som helhet utgör detta en ond cirkel som leder till bristande kontinuitet och sämre teamarbete, specifikt på de stora akutsjukhusen. Vi kommer att stå med avdelningar som måste stängas på grund av personalbrist. Till sommaren tvingas sjuksköterskor och barnmorskor på akutavdelningar och förlossningsavdelningar att återigen skjuta på sina semestrar. Så ser det ut år efter år.

Inom hälso- och sjukvården finns stora systemfel som handlar om styrning. Sverige har i förhållande till många andra länder sämre resultat i koordinering av sjukvård för patienter och färre fasta läkarkontakter. Skillnaderna mellan landstingen i Sverige är för stora vad gäller innehåll, struktur och vård. Vi behöver en tydligare nationell styrning utan att detaljstyra. Hälso- och sjukvården kan inte skilja sig för mycket runt om i landet.

Vänsterpartiet vill att all personal i vården ska ha bra löner och bättre villkor. Nyckeln till en bra vård är bättre villkor för personalen. Vi kommer aldrig runt detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Öka resurserna till vården! Ge nationell styrning utan att detaljstyra! Satsa på jämlik vård! Det ska vara specifika satsningar som gynnar dem med kort utbildning och dem med sämst hälsa. De behöver guidning. Erbjud fasta anställningar! Ge patienter större inflytande genom att utveckla möten, inte genom löpande-band-principen, som ju råder i exempelvis Stockholmsregionen.

Vidare behövs nationell koordinering av vårdutbildningarna. Arbetstiderna behöver förkortas, vilket Vårdförbundet tillsammans med SKL nu bygger upp. För att få personal att vilja jobba inom välfärdsyrkena krävs inte enbart höjda löner utan även en bättre arbetsmiljö.

Inför nya riktlinjer för hyrpersonal så att den minskar kraftigt på sikt! SKL har nu börjat jobba med detta på ett lite mer effektivt sätt. Låt sjuksköterskor specialutbilda sig med full betalning, precis som läkare! Även här har projekt dragits igång av Vårdförbundet och SKL. Jättebra!

Anställ fler administratörer och undersköterskor! Anpassa strukturer så att de anställda får mer makt över sin arbetssituation! Ha fokus på patienterna, inte på marknaden!

Herr talman! Inledningsvis vill jag i denna debatt slå fast att den svenska sjukvården håller väldigt hög kvalitet, och det är tack vare skickliga, dedikerade och hårt arbetande medarbetare. Sjukvården når fantastiskt goda resultat, faktiskt i världsklass, vilket flera talare har sagt. Patienter kan vara trygga med att den behandling de får är väldigt bra.

Herr talman! Varje människa ska själv ha frihet att styra sitt liv, sin hälsa och sin framtid efter sina önskningar, behov och förutsättningar. Människor stärks av makt och kunskap att välja, av möjligheten att vara delaktiga och av ett bemötande som gör vården personlig, en vård som ser enskilda behov och helhetsbehov och inte ser till en anonym patient eller patientgrupp.

Den debatt som vi nu för är viktig och bra. Men den är också ganska märklig. Den är begärd av Sverigedemokraterna. Jag gjorde en sökning på SD:s hemsida för att se vad partiets sjukvårdspolitik egentligen står för. Jag möttes av fyra punkter, herr talman. Den första var "rätt till heltid för personal inom offentlig sektor - fler händer i vården". Den hade vi inte hört förut. De andra var "stärkt högkostnadsskydd för vård och mediciner", "ingen patientavgift för personer över 85 år" och "riktade statliga anslag för att åtgärda bristen på vårdplatser". Det fanns inget mer, herr talman. Det var tomt.

Men icke förty är det ett viktigt debattinitiativ som SD har tagit inom en av de allra mest centrala delarna av välfärdens kärna. Tack till Sverigedemokraterna för initiativet!

Herr talman! Liberal hälso- och sjukvård sätter människan i centrum - som patient, medarbetare och närstående. Medicinska framsteg, ökad kunskap och ett aktivt folkhälsoarbete har lett till ett allt längre och rikare liv för väldigt många och fler friska år i befolkningen. Bara den här arbetsveckan har förlängt livslängden med tre och en halv timme, möjligtvis inte för oss som har jobbat hela veckan, men för befolkningen som helhet.

Liberalerna är övertygade om att morgondagens sjukvård kan ges på ett nytt sätt och mycket mer på patientens villkor. Vi strävar efter en stark patientställning. Vi strävar efter att säkerställa jämlik vård, tillgänglig vård och en vård där alla är sedda, var man än bor. Men då måste vi byta inriktning. Vi måste gå från en politik med åsikt till en politik med insikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Herr talman! Verkligheten ligger på många håll ganska långt från den beskrivning jag just har gjort. Svensk vård har alltför många brister, ofta i tillgänglighet. Det tar för lång tid att få vård, och när man väl får den är den ofta fragmentiserad och osammanhängande. Det finns också problem med bemötandet. Det handlar om att få känna sig som en hel människa och inte bara som en diagnos eller en kroppsdel. Personal saknas för ofta, och kvalitetsarbetet slackar efter.

Herr talman! Med detta sagt måste man också fundera på vad regeringen gör. Jo, det blir ofta riktade tillskott rakt ut i verksamheter i 21 olika verkligheter. Därför blir de här riktade insatserna mest bara symboliska. Ja, Västernorrland behöver mer pengar för att stärka förlossningsvården. Mitt Halland behöver det sannolikt inte. Inget av de 21 länen behöver kortsiktiga oplanerbara insatser, men alla behöver långsiktighet och frihet att verka efter de regionala förhållandena.

Herr talman! Svag ledning och styrning är ett återkommande mantra i Riksrevisionens och andra myndigheters granskning av regeringens beslut. Man tar bort framgångsrika och effektiva stimulanser, exempelvis kömiljarden, som andra har varit inne på. Man lägger en död hand över stimulerande konkurrens och nytänkande genom att diskutera vinster och driftsformer i stället för att se de verkliga bakomliggande problemen.

Mångfald och valfrihet, herr talman, stärker både patienten och vården. Att vården kan drivas och organiseras på olika sätt gör att olika delar av vården kan lära av varandra. Det inspirerar och bidrar till utveckling av hela hälso- och sjukvården. När patienterna själva får makt att välja uppstår en positiv konkurrens om vårdidéer som kan pressa kvaliteten uppåt. Mångfald ger också människor som arbetar i vården fler arbetsgivare att välja mellan och pressar löner uppåt.

Herr talman! Vi måste byta inriktning. Vi måste byta riktning totalt i svensk hälso- och sjukvård. Vi måste gå från åsikt till insikt.

(Applåder)

Herr talman! För några veckor sedan kunde vi i Sjukhusläkaren läsa en genomgång av ett antal lex Maria-anmälningar, där sjukvården hade lett till dödsfall och detta hade anmälts. Vi kunde läsa om ett fall där fel patient fick blodförtunnande läkemedel och denna patient avled. Vi kunde läsa om en 72-årig man med behov av aktiv andningsvård och intermediär vårdplats som i stället lades på urologen och därefter avled. Vi kunde läsa om en kvinna som flyttades runt utan ordentlig kontroll. När hon opererades var det för sent. Kvinnan avled. Vi kunde läsa om en ryggopererad patient som flyttades på natten trots operatörens protester och avled.

I en fjärdedel av fallen berodde dödsfallet på vårdplatsbrist, personalbrist eller extrem arbetsbelastning. De här orsakerna ledde till i genomsnitt ett dödsfall i månaden. Att det inte är fler - med det inte sagt att inte varje enskilt fall är ett fall för mycket - beror på de enorma, heroiska insatser som vårdpersonal i alla kategorier varje dag gör för att få vården att fungera.

I mätning efter mätning ligger Sverige i topp vad gäller vårdens resultat. Det gäller överlevnad, allvarliga sjukdomar och även bot och lindring. Men det här är ingen självklarhet för framtiden. Vi måste ta de utmaningar som vi står inför på allvar. I dag skriver två debattörer med fokus på framtidsanalyser i Dagens Samhälle: Framtiden för sjukvården kan uppfattas som en snabb nedräkning mot undergången. Så illa behöver det inte bli.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Det var väl tur att de skrev det där sista: Så illa behöver det inte bli. Men om vi inte tar utmaningarna på allvar och ser de strukturutmaningar vi har framför oss kommer vi inte att fortsätta att ligga i topp. Vi har en vård som inte kommer att klara utmaningarna om vi inte använder våra vårdresurser bättre.

Därför har vi kristdemokrater lagt fram förslag om att flytta över ansvaret för den avancerade sjukhusvården till staten. Det är inte acceptabelt att vi har ett land där ens överlevnad beror på var man bor. Det är inte acceptabelt att ens bostadsadress påverkar hur lång tid man kommer att få vänta på en livsnödvändig operation eller att ens möjlighet att få smärtlindring inför döden påverkas av var man bor. De skillnader vi har i vården kan vi jobba bort. Men då måste vi ha en organisation som är anpassad för framtidens vårdbehov.

Förutom ett förstatligande av sjukhusvården har vi kristdemokrater föreslagit att man ska införa vårdserviceteam för att ta vara på all personals specifika kunskap. Den som har en lång vårdutbildning ska kunna fokusera på sin uppgift. Sedan ska man ta in fler personalkategorier som kan jobba med andra saker som också är nödvändiga för att vården ska fungera.

Vi har sagt att det är hög tid att regeringen återinför kömiljarden. Effekten när man tog bort kömiljarden var precis den väntade: att köerna ökade. Det är inte anständigt.

Vi har föreslagit att man ska införa hemtagningsteam. När man är klar att åka hem från sjukhuset till sitt tidigare boende eller till ett annat anpassat boende ska det finnas någon som tar ansvar för hela processen för att man direkt ska få den rehabilitering man behöver och för att man ska vara trygg när man åker hem. Det gör också att vi kan få bort en del proppar på sjukhusen snabbare, så att människor som behöver komma upp på en avdelning inte blir tvungna att ligga kvar på en överfull akutmottagning.

Vi hörde tidigare i debatten Karin Rågsjö nämna vilken tilltro befolkningen har till vården. Jag förstår att Karin Rågsjö inte berättade om vad som sägs om det senaste året i jämförelse med alliansregeringen. I den rapport från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys som släpptes före jul förra året kan man läsa att det nu är 31 procent som är nöjda jämfört med 43 procent tre år tidigare.

Tilltron till vården sjunker eftersom vi nu har en regering som inte tar de stora utmaningarna på allvar.

(Applåder)

Herr talman! Jag har nu lyssnat till oppositionens företrädare när de beskriver läget i svensk hälso- och sjukvård och inser att det finns många likheter mellan min beskrivning och oppositionens beskrivningar. Vi har alldeles för långa vårdköer, och de har vuxit de senaste åren. Vi har problem när det gäller samordningen mellan olika delar av svensk hälso- och sjukvård och inte minst när det gäller samarbetet mellan landsting och kommuner. Vi har också stora problem när det gäller kompetensförsörjningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Men om man vill bli tagen på allvar som debattör och om man vill bli betraktad som seriös när man sitter i opposition räcker det inte med att bara lyfta fram de problem som finns, utan man måste också presentera lösningar. Där är det mer tunt på oppositionens handlingslista.

Det som man dock lyckas prestera är välkända förslag från borgerlighet och sverigedemokrater. Det handlar om privatiseringar för att lösa vårdens bekymmer. Något paradoxalt handlar det också om förstatligande, i form av Kristdemokraternas byte av huvudmannaskap. Men framför allt handlar det om stora skattesänkningar.

När man går igenom de budgetförslag som oppositionen har presenterat inser man att talet om att prioritera hälso- och sjukvård och talet om att lyfta frågan högre upp på den politiska dagordningen bara är tomt prat. När de i konkreta siffror, i handling, ska visa vilka prioriteringar de vill göra för framtiden är det återigen skattesänkningar, skattesänkningar och skattesänkningar som står på dagordningen.

Eftersom det stora problemet inom svensk hälso- och sjukvård är just bristen på personal eller, för den delen, brister i fråga om personalens möjligheter att ägna sin tid åt att möta patienterna är min fråga till oppositionspartierna: Hur ska mindre resurser - det handlar om resurser som finansierar era skattesänkningar - till vården kunna bidra till att det blir fler händer och fötter i vården? Hur ska det bidra till att alla som i dag sliter - det handlar om alla hjältar i den svenska hälso- och sjukvården - ska få fler kollegor, ska få avlastning och under ett långt arbetspass ska kunna få en paus för att kunna gå på toaletten eller äta sin lådlunch? Hur ska fler skattesänkningar kunna lösa den problematiken?

Från regeringens sida har vi valt att fokusera på just det som är sjukvårdens stora utmaning. Det handlar bland annat om att få fler utbildade, framför allt specialistsjuksköterskor men också andra sjuksköterskor, barnmorskor och inte minst undersköterskor. Här ser vi i dag de stora bristerna, och vi ser hur det påverkar och leder till att man får ställa in operationer eller till att väntetiderna växer.

Men vi vill också förbättra arbetsmiljön. En av de viktigaste arbetsmiljöfrågorna för personal inom vården är att man ska slippa känna samvetsstress. Den finns när man går hem från jobbet och inte känner att man har kunnat göra sitt jobb så väl som man vet att man kan göra. Det beror ofta på att man har fått ägna sin tid åt andra saker än att träffa patienterna. Det beror på att man har tyngts av administration, eller det beror på att man har fått täcka upp för kollegor som inte finns där. Det är därför som regeringen har gjort stora satsningar på en bättre e-hälsa inom vården men också på att tillföra medel för att man ska kunna anställa fler människor i den svenska hälso- och sjukvården.

Det är genom att satsa på personalen som vi möter och löser sjukvårdens problem, inte via nya stora skattesänkningar.

(Applåder)

Herr talman! Det märktes tyvärr att statsrådet hade valt att skriva sitt anförande innan han kom hit i stället för att lyssna på riksdagens olika företrädare.

Kvaliteten i välfärden uppstår i det fantastiska mötet mellan vårdens medarbetare och patienten, och den gör det varje dag. Kvaliteten i välfärden är det som vi vill stärka. Då ska vi se till att göra allt vad gäller lagstiftning och vad gäller incitament för att tydliggöra den utvecklingspotential som behövs i detta möte för att stärka just kvaliteten i välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Herr talman! Det kräver reformer. Det kräver konkreta åtgärder. Det kräver konkreta förslag. Nu har drygt halva mandatperioden gått. Statsrådet har varit här i riksdagen flera gånger. Propositionslistan är fortfarande tom. Vi inväntar fortfarande vårdreformerna. Vi får besked om att utredningarna nu ska processas. De ska bearbetas. Utredningarna har legat på departementet i drygt ett år. Remissvaren har kommit in. Men detta lämnar aldrig byrålådan. Det kommer inte upp på propositionslistan, och det kommer absolut inte till riksdagen.

Detta är oerhört beklagligt. Det är hit det ska för att manglas och diskuteras för att vi ska få fram en färdplan för vårdens viktiga utmaningar. Man kan stå här, herr talman, och tala om hur viktig vården är och hur viktiga hjältarna i vården är. Men man måste också ge dem ett innehåll, konkreta förslag och konkreta åtgärder.

Jag valde därför, herr talman, att titta på vad statsrådet gjorde innan han kom hit i dag. Det är torsdag. Det är regeringssammanträde. Regeringen har haft möte på förmiddagen. Jag tittade på statsrådets lista. Den är ungefär lika tom som propositionslistan. Nu gäller detta denna vecka, men det är bara ett exempel på att regeringen inte fyller torsdagssammanträdena. Konkreta förslag behövs för att man ska kunna ta sig an de utmaningar som vi nu har diskuterat.

Då måste jag ändå konkretisera detta. I dag diskuterade vi i riksdagen ungefär 300 konkreta förslag. Det är 300 konkreta förslag kring bara hälso och sjukvården. De flesta kom från allianspartierna och Moderaterna. Ynka tio stycken kom från Sverigedemokraterna. Det finns alltså en hel del kvar att göra för Sverigedemokraternas del om man ska ta sig an de stora utmaningar som finns för hälso- och sjukvården. Jobbet kvarstår.

Hur var det då med regeringspartierna? Det finns inte något intresse av att ta sig an någon del av detta. Det handlade om de multisjuka äldre. Det handlade om fasta vårdkontakter. Det handlade om att korta väntetiderna. Det handlade om att förbättra tillgängligheten. Det fanns inget intresse hos regeringspartierna. Då är bollen kvar hos regeringspartierna. När kommer de här förslagen?

Jag hade tre konkreta frågor till statsrådet.

Den första var hur han skulle förbättra tillgängligheten och när regeringen skulle komma med förslagen. Kommer de i vårpropositionen? Det verkar ju vara ett populärt ställe att lägga förslagen i.

Sedan hade jag en andra fråga. Man ska hela tiden förbättra och skärpa hälso- och sjukvårdslagens intentioner. Oavsett var någonstans i Sverige du är patient ska du få vård inom rimlig tid. Den ska vara lika oavsett var du är. När kommer de konkreta förslagen?

Min tredje fråga var kopplad till ambulanspersonalen och blåljuspersonalen, som utsätts för brott. När kommer den särskilda straffskärpningsgrunden för dessa? När kommer straffen för dessa brott att skärpas? Kommer regeringspartierna att rösta nej till de förslagen i riksdagen? Eller är regeringen beredd att stå upp för att hjälpa vårdens medarbetare i den tuffa miljö som de befinner sig i?

Hälso- och sjukvården kräver extra resurser. Det är tydligt att regeringspartierna inte ens har läst Moderaternas förslag i riksdagen. Vi föreslog 20 miljarder till hälso- och sjukvården och till välfärden. Det ligger i utgiftsområde 25 och behandlades i riksdagen. Ni avslog det förslaget. Det finns mer resurser till hälso- och sjukvården. Ni sa nej.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

(Applåder)

Herr talman! Jag ska bara ge ett snabbt svar till Liberalernas Bengt Eliasson, som tror att partiernas hela politik för sjukvård ligger på partiernas hemsidor. Nej, så är det inte. Partiernas hela sjukvårdspolitik framförs i budgetmotioner eller i utgiftsområdesmotioner här i riksdagen. Det borde även Bengt Eliasson, som är riksdagsledamot, veta.

Vi sverigedemokrater ser tillgänglighet och bristen på vårdplatser i sjukvården som den absolut viktigaste frågan att komma till rätta med. Den bristande tillgängligheten har flera orsaker, och därför kommer det naturligtvis att behövas ett batteri av åtgärder. Både resursmässiga och organisatoriska förändringar kommer att behövas.

Som en röd tråd kan man dock konstatera att problemet med stängda vårdplatser oftast beror på brist på utbildad personal, oftast specialistsjuksköterskor. Vi är helt övertygade om att en del av lösningen på problemet med stängda vårdplatser och bristen på tillgänglighet i vården är att sätta in kraftfulla och riktade åtgärder dels för att behålla befintlig personal, dels för att locka tillbaka personal som av någon anledning har slutat.

I nuläget finns det ca 9 000 utbildade sjuksköterskor som har lämnat vården och arbetar inom annan verksamhet. Det innebär att 8 procent av Sveriges totala antal sjuksköterskor har lämnat yrket helt. Många av dessa kan dock tänka sig att återvända om villkoren blir bättre.

Vi anser att dessa sjuksköterskor är en outnyttjad resurs som skulle kunna lockas tillbaka med rätt villkor och under rätt förutsättningar. Bland sjuksköterskor mellan 25 och 49 år kunde mer än hälften tänka sig att återvända till sjukvården om de fick större möjligheter att styra över sin arbetssituation och fick rimligare arbetsbelastning.

Om man bara kunde få en del av dem som har lämnat sjukvården att återvända vore det en stor tillgång för sjukvården. Därför, herr talman, kommer vi som sagt att presentera flera stora satsningar och förslag som alla syftar till att förbättra arbetssituationen för sjukvårdens personal genom att göra det mer attraktivt att arbeta inom sjukvården, vilket i förlängningen kommer att innebära kortare vårdköer för patienterna men också att alla de stängda vårdplatserna som finns i landet öppnas upp. En kartläggning visar nämligen att ca 1 500 vårdplatser i dag står tomma på landets största sjukhus. Det motsvarar var tionde säng.

Herr talman! Vi kommer att satsa på alla de undersköterskor, sjuksköterskor och läkare som utgör sjukvårdens grundbult och som gör att sjukvården fungerar i dag. Man ska komma ihåg att sjukvårdens personal utgör en av välfärdssamhällets viktigaste tillgångar. Därför måste de ges rätt förutsättningar och möjligheter att verka i en bra arbetsmiljö men också ges möjligheter att vidareutbilda sig och öka sin kompetens inom sitt yrke.

Bristen på specialistsjuksköterskor är som vi har hört ett stort problem inom den svenska sjukvården. Det har inneburit att man får ställa in operationer och stänga vårdavdelningar. Bristen beror till viss del på att sjuksköterskor har fått bekosta sin specialistutbildning själva. Många väljer därför att inte vidareutbilda sig till specialister, även om de själva skulle önska det. Därför kommer vi också att införa ett rejält kompetenslyft med bibehållen lön under specialistutbildningen för sjuksköterskor så att fler har möjlighet att utbilda sig till specialister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Herr talman! Vi vill också höja statusen för undersköterskeyrket. Undersköterskor utgör en mycket viktig del av sjukvårdens personal. Vi menar att det är dags att införa en gemensam, nationell utbildning för undersköterskor som kvalitetssäkrar yrket och leder till legitimation. I merparten av Europas länder och i samtliga våra nordiska grannländer är undersköterskeyrket ett legitimationsyrke. Det handlar dels om att förbättra patientsäkerheten och öka kvaliteten inom sjukvården, dels om att det ska bli mer attraktivt att utbilda sig till undersköterska.

Herr talman! Moderaterna säger att propositionslistan är tom. Jag kan bara konstatera att det finns 182 propositioner uppräknade, varav 25 från Socialdepartementet.

Sveriges befolkning växer. Vi har nu passerat 10 miljoner, och vi förväntas fortsätta att växa. Genomsnittsåldern fortsätter också att öka med tre och en halv timme per dygn, enligt Pensionsgruppens informationsmaterial.

Detta innebär att hälso- och sjukvårdens uppgifter hela tiden ökar. De svenska landstingens totala verksamhetskostnad var enligt siffror på SKL:s hemsida 318 miljarder 2015 och året därpå 331 miljarder. I år förväntas kostnaden landa på 348 miljarder kronor. Det är en ökningstakt på ungefär 5 procent. Verksamheter som expanderar så snabbt har ofta problem. Det är svårt att växa fort.

De senaste tio åren har hälso- och sjukvårdens personalbehov ökat med nästan 20 000 personer. I dag arbetar alltså ungefär 280 000 människor inom hälso- och sjukvården. Åldersfördelningen bland de anställda inom hälso- och sjukvården är inte heller den mest lämpliga - det är nämligen väldigt många som inte har så långt kvar till pensionsåldern, och pucklar och ojämn fördelning i arbetskraften är aldrig riktigt bra för den som ska driva, sköta och fördela arbetet. Det är faktiskt så illa att 2015 var hela 1 300 personer anställda inom landstingen över 70 år.

Den här situationen har naturligtvis inte uppstått under bara några få år, utan det är årtionden av historia som ligger bakom. Jag ifrågasätter därför påståendet att det skulle handla om en akut kris. Det här är en utveckling som har pågått länge.

Vården har dock många och stora problem. Men de har alltså inte uppkommit akut, och jag menar att det inte heller råder någon verklig kris utom möjligen i Stockholm. Vi har i Sverige huvudsakligen en bra vård. De flesta patienter är faktiskt nöjda. Allt fler överlever efter cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Ingenting är dock så bra att det inte kan bli bättre.

Man får inte heller glömma att Sverige förändras, och det gör vården också. Nya specialiteter utvecklas, och specialisternas specialiteter blir allt smalare. Vården kan på det sättet också göra väldigt mycket mer i dag än för 20 år sedan, så det som då kallades högspecialiserad vård kan i dag ofta vara ganska vardagsnära verksamhet i vården.

Så får vi inte glömma att den geografiska och demografiska utvecklingen i Sverige gör att det på många platser i landet är svårt att upprätthålla hög kvalitet eftersom det inte finns underlag för det. När Kristdemokraterna säger att man ska ha samma vård överallt kan man därför tolka det som att man inte tillåter folk att bosätta sig var som helst. Det går faktiskt inte att ha den bästa vården på varje plats i landet. Den bästa vården kan bara finnas på ett ställe - den som är näst bäst är bara näst bäst. Jag tycker därför att den diskussionen är lite märklig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Jag menar att den vård som den utbyggda primärvården inte klarar av måste samlas vid mycket större enheter om man ska kunna upprätthålla den kompetens som jag anser att både personal och patienter har rätt att kräva, för det är också en arbetsmiljöfråga.

Herr talman! Sjukvårdsministern sa: Hur kan mindre resurser till vården ge bättre vård? Det där är ett av de vanligaste socialdemokratiska argumenten. Tittar man på perioden 2006 till 2014 så javisst, vi sänkte skatten med 140 miljarder. Men 2014 var det år då vi fick in absolut mest skattepengar i det här landet. Bara landstings- och kommunsektorn hade 200 miljarder mer 2014 än vad de hade 2006. Vi såg till att det tillfördes mer resurser till hälso- och sjukvården, delvis genom höjda statsbidrag men inte minst genom att väldigt många fler människor kom i arbete.

Sjukvårdsministern säger att privatisering inte är lösningen. Men vad jag gör när det gäller primärvården är att peka på exemplet Norge. De hade en precis lika bedrövlig situation i mitten av 90-talet som vi hade. Bara hälften av befolkningen hade tillgång till en fast läkarkontakt.

Där var det en handlingskraftig arbeiderpartiregering under Jens Stoltenberg som sa att det är fullständigt oacceptabelt att svenska stafettläkare skär guld med täljkniv och erbjuder en dålig sjukvård och en dålig primärvård till den norska befolkningen.

Stoltenberg drev igenom en kraftfull reform som gör att de i dag ligger i topp - 98 procent av den norska befolkningen har fast läkarkontakt i primärvården, låt vara att i stort sett hela den norska primärvården är privat i dag. Men där ansåg man målet, en fungerande primärvård, vara viktigare än en dogmatisk socialism som innebär att allt det privata ska bort.

När det gäller de satsningar som sjukvårdsministern pekar på är utbildningssatsningen förstås jätteviktig. En sådan satsning gjorde vi under alliansregeringens tid också. Läkarutbildningen ökade från 900 till 1 400 per år, och det var även ökningar på de andra områdena. Vi står bakom det. Vi tycker att det är helt rätt. Vi behöver utbilda fler, och inte minst behöver vi ta till vara alla de kompetenta sjuksköterskor, barnmorskor, läkare, tandläkare och apotekare som i dag kommer från andra länder. Men det är inte det som är lösningen på de svenska problemen.

Sedan var det frågan om de riktade satsningarna till förlossningsvården. Ja, förlossningsvården i Sverige har problem, men dem löser man inte med specialdestinerade bidrag.

Jag har ringt runt och pratat med flera vänner och kollegor som i dag sitter som verksamhetschefer på kvinnokliniker och bedriver förlossningsverksamhet. Jag har frågat vad de använder pengarna till, om de till exempel höjer lönerna. Nej, Anders, säger de. Jag måste begripa att de inte kan höja lönerna för ett tillfälligt statsbidrag. Då undrar jag var de gör i stället, om de anställer fler barnmorskor. Nej, säger de. För det första borde jag veta att det inte finns barnmorskor att anställa, och för det andra kan de inte för ett tillfälligt statsbidrag anställa mer personal. Den kostnaden finns kvar den dag statsbidraget försvinner. Då undrar jag vad de använder pengarna till. De säger att de förnyar maskinparken, investerar i nya apparater och gör tillfälliga utbildningssatsningar för befintlig personal. Men det är inte tillfälliga statsbidrag som kommer att lösa de stora bekymren i den svenska förlossningsvården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Det allvarligaste hotet jag ser i dag mot den svenska sjukvården är vad regeringen tillsammans med Vänsterpartiet driver på, nämligen att rycka undan benen för den delen av svensk hälso- och sjukvård som bedrivs privat. 40 procent av den svenska befolkningen har valt en privat hälsocentral. Stora delar av dem kommer inte att kunna leva vidare i ett läge där Reepaluutredningens förslag genomförs.

Jag har besökt Söderhamnsfjärdens Hälsocentral. Det är en fantastiskt bra verksamhet. Jag frågade dem hur de kommer att göra. De säger att ett alternativ är att investera stort i fastigheter, men det vill de inte göra. De har berett sig på att kunna stänga verksamheten inom tre månader.

Om det är något som verkligen skulle skapa kris i den svenska hälso och sjukvården är det just att Reepaluutredningens förslag går igenom. Mitt absoluta råd till regeringen är att se till att lägga utredningen i papperskorgen. Det finns tillräckligt stora utmaningar i svensk hälso- och sjukvård utan att ännu mer förvärra situationen.

Herr talman! Nu har vi inte rätt till repliker, men jag tycker att Anders W Jonsson ska ta en sväng runt vinsternas paradis Stockholms läns landsting och titta. Ta en sväng förbi, så får du se vad som händer.

Herr talman! Tillbaka till mitt anförande. Vad som är påfallande inom vården är att de med störst behov står längst bort från vården, det vill säga de med beroendeproblem, psykisk ohälsa, de som är multisjuka och de som har cancer. Det är som Vårdanalys säger i en av sina rapporter, nämligen att vården är bäst på att fånga in dem med avgränsade behov - inte dem som behöver fler insatser som kräver samarbete.

I alliansstyrda Stockholms läns landsting fattas precis nu 535 vårdplatser på grund av personalbrist. Under jul- och nyårshelgen var det 900 platser. I den här regionen är motsvarande ett helt sjukhus konstant stängt.

Stockholms läns landsting var tidigare högerns stora skyltfönster mot resten av Sverige. Här pratar man mycket om vårdval, men för de sjukaste är det en vårdkris i regionen.

Sverigedemokraterna pratar om en artikel skriven av barnläkarna. De jobbar på Nya Karolinska Sjukhuset. Det är det sjukhuset, förutom Sahlgrenska i Göteborg och Lunds sjukhus, som har stängt igen sina vårdplatser. Det är väl era kompisar, om jag inte missminner mig helt.

Låt mig återgå till Nya Karolinska Sjukhuset. Det skulle bli ett flaggskepp. 1 529 läkare har besvarat en enkät. 75 procent av läkarna känner till patienter som har lidit skada på grund av vårdplatsbristen de senaste åren. Det är nästan 50 procent fler än 2015.

Det här är en politik som bärs upp av Alliansen. Moderater, centerpartister, liberaler, kristdemokrater och sverigedemokrater trycker på samma knappar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Det är inte bara i Stockholms läns landsting det ser illa ut. Låt oss titta runt i de stora regionerna. Vi kan göra nedslag i Västra Götaland och Region Skåne. De har stora befolkningar att ta hand om. Här borde det vara fantastiskt tack vare er politik, men det går inte som tåget där.

Har ni tagit fram förslag som gynnar personal i Stockholmsregionen, Västra Götaland och Skåneregionen? Inte vad jag hör och ser. Utan personal som känner att politiker lyssnar och förstår strukturproblemen sitter vi i ett läckande såll.

En annan vård måste vara möjlig, men då krävs en politik som prioriterar välfärd framför skattesänkningar. Sjuksköterskor, undersköterskor och läkare kämpar för bättre arbetsmiljö, bättre arbetsvillkor och relevanta löner. Det får de knappast med hjälp av skattesänkningar eller befrielse från skatt för de absolut rikaste i landet eller extrema vinstuttag. Allt hänger ihop.

Hälso- och sjukvård som en marknad kommer aldrig att svara mot de behov som finns hos dem som behöver vården allra mest - snarare är det mot bolagens behov.

Jag har åkt runt mycket i Sverige och talat med dem som bär upp sjukvården. I en debatt från högern låter det som att krisen har kommit som anden ur flaskan, men det här är en kris som har vuxit fram under ungefär tio år. Nu har vi en Aktuell debatt om välfärden. Den är aktuell varje dag. Vården är aktuell varje dag. Jag tycker att ni ska ringa era kompisar i Stockholm, Göteborg och Malmö och ge dem ett budskap, nämligen att satsa på personalen så att patienterna får en patientsäker vård.

Herr talman! Jag kan konstatera att vi i Liberalerna använder vår hemsida och andra nätverk till att sprida vår politik och visa vad vi vill. Men det är kanske ett framgångsrecept att inte göra det om man inte har några aktiva förslag. På vår hemsida finns i dagsläget 171 skarpa förslag om sjukvård och omsorg, och det finns aktiva länkar till alla motioner som vi har väckt här.

Herr talman! Det singlar mycket genom luften i debatten, och det är intressant att penetrera allt detta. Låt mig ta personalbristen som ett exempel.

Sverige har faktiskt internationellt sett många läkare. Det är så. Det finns långt fler sjuksköterskor än i andra länder. Det finns 4,1 utbildade läkare per 1 000 invånare jämfört med OECD-snittet som ligger på 3,1. Det finns 11,2 praktiserande sjuksköterskor per 1 000 invånare jämfört med OECD-snittet på 8,8. Men vi får ut få läkarbesök och sjuksköterskebesök av denna mängd. Det sker 2,4 läkarbesök per 1 000 invånare, och EU-snittet är 7,1. Det är en lite snedbelastad siffra eftersom det finns olika personalkategorier som gör olika saker - men ändå.

Ändå återkommer hela tiden rapporterna om svårigheter att rekrytera personal. De bilderna går inte ihop. Personalen finns på plats, utbildad och klar, i Sverige i dag - men de finns på andra jobb. Varför?

Många gånger beror detta på att arbetsvillkoren är för dåliga. Man väljer att arbeta någon annanstans, där schemaläggningen är bättre, lönen är bättre, ledningen är bättre, styrningen är bättre, man förstår vart arbetsplatsen är på väg och man har inflytande. Det här är insikter som måste finnas om man ska leda svensk hälso- och sjukvård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Det finns två offentliga grupper där det har lagts fram liknande rapporter. Det är polisen och hälso- och sjukvården. Båda talar om personalflykt, att ingen vill arbeta där, att det är dålig ledning och styrning och att de inte vet vart arbetsplatsen är på väg.

Herr talman! Det andra exemplet är vårdköerna. Den frågan har diskuterats flera gånger. En patient har rätt till vård i tid. En av den rödgröna regeringens första insatser var att avskaffa kömiljarden. Till och med ministern säger att sedan dess har vårdköerna blivit allt längre. Som lök på laxen diskuteras driftsformer, och valfrihet utmålas som ett stort problem. Undersökning efter undersökning visar att tillgängligheten och bemötandet försämras.

Herr talman! Liberalerna vill återinföra en permanent modern kömiljard och sätta fokus på korta väntetider genom hela vården. Det är inte bara fråga om det första besöket utan på respektive vårdnivå. Den moderna kömiljarden måste inkludera diagnostik och återbesök samt också belöna samordning och kontinuitet.

Pengarna finns för detta, herr talman. Om fler är i arbete kommer också mer skatteintäkter in. Då behöver man inte beskatta ihjäl dem som fortfarande har ett jobb.

Herr talman! I de här debatterna återkommer vi alltid till vad som hände under de år då Alliansen styrde Sverige och inte minst svensk hälso och sjukvård. Det slängs lite vidlyftigt med summor i skattesänkningar, men det nämns väldigt sällan vad de gjorde med skatteintäkterna.

Det är ju det som är det viktiga. Det är hur mycket pengar vi har att röra oss med som avgör hur mycket vi har råd att utveckla välfärden.

Det gjordes under de år då vi hade ansvar för Sverige. Välfärden utvecklades. Mellan 2006 och 2014 blev det 3 500 fler läkare och 5 200 fler sjuksköterskor. Detta eftersom vi tog ansvar för Sverige. Vi såg till att ha en skattepolitik som gör att det lönar sig att arbeta. Vi fick drivkrafter till arbete som gör att fler arbetar så att vi har råd med mer.

Nu har regeringen aviserat ytterligare skattehöjningar. Det är till och med så att Konjunkturinstitutet går ut och varnar för att vi kommer att få marginalskatter som på 70-talet, marginalskatter som är skadliga. Konjunkturinstitutet varnar för att arbetsutbudet kommer att hämmas och incitamenten för att arbeta utebli.

Detta samtidigt som vi har en situation där vi när Arbetsförmedlingen listar de 20 yrken som det är störst brist på kan se att sju är inom hälso och sjukvård: specialistsjuksköterskor inom akut hälso och sjukvård och inom allmän hälso och sjukvård, röntgensjuksköterskor, grundutbildade sjuksköterskor, barnmorskor, psykologer och läkare. De sju finns med på den listan - och många av dem är just precis de som kommer att drabbas av regeringens nya förslag på skattehöjningar.

Vi hörde tidigare företrädare för regeringen tala om hur viktigt det är med äldre arbetskraft. Men den nuvarande regeringen har ju med precision gått in och sett till att arbetsutbudet för äldre arbetskraft minskar igen.

Vi tog bort den särskilda löneskatten för äldre anställda. Vi såg till att den som är över 65 år fick ett fördubblat jobbskatteavdrag, vilket gjorde att fler valde att stanna kvar och jobba, ge lite fler timmar och framför allt dela med sig av sin viktiga erfarenhet och kompetens. Är det värt att göra det när man inte får behålla någonting själv? Nej, är tydligen svaret från de äldre själva eftersom de inte längre väljer att fortsätta jobba i samma utsträckning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Det här är kompetens som vi behöver. När vi har vårdpersonalbrist måste vi ta varje tillfälle vi får att ta vara på dem som har den långa utbildning och kompetens som behövs, att ta vara på den resursen. Regeringens politik är inte bara avsaknad av politik, utan den är direkt kontraproduktiv.

Slutligen, herr talman, gör det mig väldigt orolig när det visar sig att det finns ett regeringsparti som inte alls har förstått hur viktigt det är att patienter i hela landet kan få tillgång till den bästa vården. Det är just de som inte bor där den bästa vården finns som skulle dra nytta av tillgång till vård över hela landet. Ingen vill vara den patient som kommer till sjukhuset och får operatören att säga: "Vad roligt! Nu får jag göra en sådan här operation." Alla ska få opereras där man har den bästa kompetensen.

(Applåder)

Herr talman! Tyvärr blev inte omgång två så olik omgång ett som den borde ha blivit. Det är fortsatt förslag om skattesänkningar och privatiseringar som dominerar hos oppositionspartierna.

Jag skulle vilja komma tillbaka till det som är huvudutmaningen för svensk hälso och sjukvård: att investera i personalen.

Vi vet att vi har brister inom olika specialiteter. Vi vet att vi har brister på många håll i landet. Vi vet att vi behöver göra mer för att personalen ska kunna ägna sin tid åt att faktiskt möta patienterna.

Detta har också varit regeringens stora projekt från dag ett. Läser man våra budgetpropositioner kan man konstatera att vi gjort stora investeringar i just personalen.

Det har handlat om en professionsmiljard, där delar nu senast har riktats mot studielön för dem som väljer att vidareutbilda sig till specialistsjuksköterskor.

Vi har gett ett antal myndighetsuppdrag för att kunna förbättra personalförsörjningen, och vi har kraftigt byggt ut utbildningsplatserna för dem som utbildar sig till barnmorska, specialistsjuksköterska och sjuksköterska.

Nu senast har vi presenterat en halvmiljardssatsning på förlossningsvården - pengar som kan gå till bland annat studielön för dem som väljer att vidareutbilda sig till barnmorska.

Vi kommer att behöva göra mycket mer när det gäller personalförsörjningen inom svensk hälso och sjukvård. Men vi är inte betjänta av att dra undan resurser för att i stället satsa på skattesänkningar. Personalen inom hälso och sjukvården är inte betjänt av att vi privatiserar mer verksamhet. I stället handlar det om investeringar i den offentliga vården och om att tillföra resurser, inte dra ifrån.

Jag kommer i mitt slutanförande att komma tillbaka till några av de punkter som jag ser att vi behöver arbeta med de närmaste åren.

Avslutningsvis kan jag svara på Cecilia Widegrens fråga: Ja, vi kommer att se över skärpta straffsatser för dem som attackerar blåljuspersonal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Herr talman! Hälso och sjukvårdens utmaningar förtjänar mer än retorik. Det förtjänar även välfärden och vårdens viktiga medarbetare. Det förtjänar också de patienter som väntar i vårdkö. Vi är i dag över 100 000 som har väntat i mer än 90 dagar.

Då duger det inte att konstatera att väntetiderna växer. Det gjorde statsministern när han var här för ett par timmar sedan. Han konstaterade att de växer. Men de konkreta förslagen förväntar vi oss nu kommer tillbaka till riksdagen.

Vi ser en öppning i vårpropositionen och hoppas självklart att det kommer konkreta förslag i den som hanterar de växande vårdköerna. Vi är alla överens om att den utmaningen är bland de främsta, och det ska vi göra någonting av. Det uppfattade jag även från statsministern här inne i dag.

Den andra utmaningen handlar om att det i Socialdemokraternas Sverige i dag är bostadsort som avgör vilken vård man får, vilken behandling man får och vilken överlevnadschans man får. Då är det en klar fördel att bo i Halland eller i Jönköping. Det är mycket sämre för den som blir patient att bo i Västernorrland, i Västerbotten eller i Jämtland. Detta för att nämna några exempel - jag utgår från de öppna jämförelser som Socialstyrelsen regelbundet uppdaterar på sin hemsida.

Det här duger inte. Hälso och sjukvårdslagen är oerhört tydlig. Även på det här området förväntar sig riksdagen konkreta förslag.

Jag kan konstatera att ambulanspersonalen har att se fram emot oerhört tydliga besked från regeringen och riksdagen. Det kommer skärpningar så att man som blåljuspersonal inte ska behöva hamna i otrygghet och osäkerhet om det man hanterar.

Jag är väldigt glad att vi har haft den här debatten här i dag, men den förutsätter att det kommer konkreta förslag från regeringen. Den ställer också stora krav på Sverigedemokraterna att återkomma till riksdagen med konkreta förslag för att förbättra svensk sjukvård. Det är inte bara att öppna en debatt; den måste avslutas med konkreta förslag.

Herr talman! Nyligen släppte Myndigheten för vård och omsorgsanalys en rapport där man har utvärderat den nya patientlagen.

Syftet med lagen var att stärka patienternas ställning i vården. Men på en rad punkter i utvärderingen framkommer det att lagen är tandlös och att patienternas ställning inte har stärkts. I vissa fall har den till och med blivit sämre. Det gör mig rejält orolig.

Ett område är samordning av vårdkontakter. Det framgår av rapporten att Sverige vid en internationell jämförelse är det land där patienterna i minst utsträckning får hjälp att koordinera sin vård. Det kan handla om hjälp med att få vård i ett annat landsting när vårdgarantin har gått ut. I stället läggs ett stort ansvar på patienten själv att koordinera vården. Det kan naturligtvis inte vara rimligt att patientens initiativförmåga ska vara avgörande för vilken vård och hjälp man får.

Som jag sa tidigare i debatten kommer vi med en hel del förslag i budgeten. Det handlar om åtgärder för att öka tillgängligheten till sjukvården men också för att stärka patienternas ställning i vården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Till sist vill jag tacka för debatten och tacka alla som deltog; det har ändå varit en rätt bra debatt. Vi får hoppas att sjukvården blir bättre för alla.

Herr talman! Allianspartiernas företrädare verkar leva väldigt långt från verkligheten, eller också får de inte sitt pussel att gå ihop. Å ena sidan berättar man att operationsköerna är långa, å andra sidan säger man att alla ska få göra sina operationer på det ställe där den bästa kompetensen finns. Ni ska alltså lägga ned alla andra operationskliniker i landet än just det bästa stället.

Fascinerande information! Jag hoppas att ni inte menar allvar med vad ni säger. Ni påstår att det är oacceptabelt att man bosätter sig så att man inte har tillgång till den bästa vården i sin närhet. Jag tror faktiskt att svenska folket vill bestämma var man bosätter sig, oavsett hur de offentligt finansierade verksamheterna ser ut och är placerade och distribuerade i landet.

Herr talman! Det har påpekats att vi har gott om sjuksköterskor och läkare här i landet men att vi trots det har problem. Jag har redogjort för många av de orsaker som jag tror ligger bakom att vi har de problemen. Vi behöver självklart utbilda fler eftersom vi har en ålderspyramid inom vården. Detta är ett problem som har uppstått under lång tid och kommer att ta lång tid att åtgärda. Risken är att stora insatser med utbildning nu leder till att vi får nya pucklar - detta är jättesvårt. Det är en samhällsingenjörskonst som inte är lätt att hantera, och ännu svårare, kanske, när man har många privata aktörer på marknaden.

Vi vet att ungefär 80 procent av vårdens resurser går till patienter som har någon kronisk sjukdom. Från vår sida menar vi att det är viktigt att vi försöker se till att de vårdbehoven kan flyttas från sjukhusvården till den patientnära vård som i första hand kan ges inom vad vi i Sverige kallar för primärvård.

Herr talman! Jag blev glatt överraskad när Sverigedemokraterna begärde denna aktuella debatt om hälso- och sjukvård. Jag tänkte att det nu kommer att komma konkreta besked; nu ger de sig in i den seriösa sjukvårdsdebatten.

Tidigare har det kommit rätt bisarra förslag från Sverigedemokraternas sida. Man har velat minska tillgången till tolkar på akutmottagningarna, införa obligatorisk hivtestning av alla flyktingar - dock inte av de svenska män som åker till Thailand - och se till att de som inte har uppehållstillstånd i landet inte heller ska få tillgång till vård.

Nu har vi haft en diskussion, och det har varit helt tomt från Sverigedemokraternas sida. Nu har Per Ramhorn aviserat att man senare kommer att komma med ett antal konkreta förslag.

Herr talman! I den sjukvård där jag arbetar har jag många kollegor, arbetsvänner, som heter till exempel Mahmud, Ziaul, Akram och Sheela. De har två saker gemensamt. För det första är de fantastiskt duktiga barnläkare, barnsjuksköterskor, barnsköterskor, vaktmästare och lokalvårdare. För det andra spelar det ingen roll vilket år de har flytt och kommit till Sverige. Det har alltid funnits en sverigedemokrat som har sagt: Håll dig härifrån; du är inte välkommen. Sådana som dig vill vi inte ha här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Den svenska sjukvården bärs i dag till 25-30 procent upp av människor som har kommit till vårt land från andra länder. De har kommit hit som flyktingar eller som anhöriga. Det är på deras axlar en stor del av den svenska hälso- och sjukvården bärs. Utan dem skulle vi verkligen ha en kris i den svenska sjukvården.

Detta gör mig än mer bestämd i att aldrig någonsin medverka till att Sverigedemokraterna får något som helst inflytande, inte ens på hälso- och sjukvårdens område. Däremot uppmanar jag Sverigedemokraterna och Per Ramhorn att nu börja leverera konkreta förslag gällande de utmaningar som svensk sjukvård står inför. Det har hittills saknats, herr talman.

Herr talman! Vi kan alla se att det finns stora systemfel inom den svenska hälso- och sjukvården. Det handlar mycket om styrning och även om de alltför stora skillnaderna mellan landsting vad gäller innehåll, struktur och vård.

Vi i Vänsterpartiet vill att all personal i vården ska ha bra löner och villkor; det kommer väl ingen att säga emot här. Utan en dräglig arbetsmiljö och relevanta löner kommer inte personalen tillbaka. Systemet med uthyrningspersonal leder, som vi sett, till brist på kontinuitet.

Välfärden är helt beroende av skatteintag men också, som Anders säger, av de personer som har flytt över haven. Snyggt, Anders Jonsson!

Personalen är nyckeln till att vård är möjlig. Öka resurserna till vården, och satsa på välfärden. Inför nationell styrning utan att detaljstyra. Satsa på den jämlika vården genom specifika satsningar som gynnar dem med kort utbildning. De som har sämst hälsa måste lotsas på ett annat sätt. Satsa på fasta anställningar. Ge patienterna större inflytande att utveckla möten, inte enligt löpandebandprincipen som nu, med new public management - snabba, korta besök. Det funkar inte. Prioritera dem med låg utbildning, som behöver extra guidning.

Förkorta arbetstiden för dem som jobbar skift. Där jobbar man nu med SKL och Vårdförbundet - jättebra! Inför nya riktlinjer för hur hyrpersonalen ska minska.

En annan vård är möjlig, men då krävs det också att välfärden inte är en marknad utan ämnad för befolkningen. Det krävs satsningar, innovationer och en inriktning mot jämlik hälsa. Det som inte behövs är skattesänkningar som dränerar vården. Det är det ni prioriterar.

Herr talman! Det har framförts mycket åsikter om svensk hälso- och sjukvård i denna debatt, högt och lågt, men ganska få insikter. Men det har varit en tydliggörande debatt, och på det sättet har den varit bra. Sjukdomsinsikten, herr talman, får man ändå konstatera är ganska hög, men lösningsinsikterna är desto färre.

Du som patient har faktiskt rätt att förvänta dig bra mycket mer av vården. Och du som arbetar, eller kan tänka dig att arbeta, i vården har rätt att förvänta dig mer av din nuvarande eller kommande arbetsgivare - den saken är klar. Men då behövs det ledning och styrning med insikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Vi i Alliansen har, vilket blivit tydligt under debatten, ett antal förslag på det sjukvårdspolitiska området, som faktiskt bygger på den insikten och skulle förstärka rätten att förvänta sig mer av vården, både för patienter och för personal. Vi kommer att återkomma med fler gemensamma goda inslag för att stärka hälso- och sjukvården i Sverige. Vi är fast beslutna att leverera förbättringar som stärker friheten för Sveriges patienter; vi gör det tillsammans.

Tack, alla, för en god debatt! Det har varit mycket inspirerande att få delta i den.

Herr talman! Oavsett var i Sverige du bor, oavsett vem du är, oavsett ditt kön och oavsett dina kontakter och resurser ska du ha tillgång till den bästa vården när du är som allra sjukast. Den nära vården behöver mer resurser och ska finnas tillgänglig. Där behöver vi inte fler stopplagar.

Men vid de tillfällen i livet där man behöver den absolut bästa kompetensen för att över huvud taget överleva ska man få välja att få tillgång till den vården. Uppenbarligen är det inte regeringens politik. Man vill inte värna patienten, utan man funderar mer på att värna sjukhusen.

För oss kristdemokrater är det otroligt viktigt att den bästa vården finns tillgänglig för dem som behöver den bäst, oavsett vilka de är eller var de bor. Den organisation vår hälso- och sjukvård har i dag tillkom i en tid då vi inte botade. Då kunde vi i bästa fall lindra. I dag kan vi bota, men hur stora ens chanser att överleva är beror på var man bor. Det är inte acceptabelt. Man ska kunna bo kvar precis där i landet man vill men ändå ha tillgång till den bästa vården. Din chans att få vård ska inte bero på detta.

Väntetiden på akuten ökar. Längst får de vänta som är över 80 år. I det socialdemokratiskt styrda landsting där Mälarsjukhuset i Eskilstuna ligger får en person över 80 år i snitt vänta fem timmar. Den som väntade längst fick vänta i tio och en halv timme. Detta är inte bara en fråga om resurser - det är en fråga om struktur och om framtidens organisering av vården. Det borde den fortsatta debatten handla om.

Jag hoppas att ministern tar det sista tillfället i akt att svara: Vad är regeringens framtidsvisioner?

Herr talman! Detta var nästan en P3-övergång, för det är just detta jag tänkte ägna mina sista två minuter åt.

Den här debatten har handlat väldigt mycket om de akuta problemen i hälso- och sjukvården här och nu. Det är viktigt att diskutera dem. Där har regeringen prioriterat det största problemet, nämligen kompetensförsörjningen.

Men nästa debatt vi har om hälso- och sjukvården, här i kammaren eller någon annanstans, borde handla just om de framtida utmaningarna. Den största utmaningen är att flytta vården närmare patienterna.

Ambitionen, om man vill lösa problemet med att äldre tvingas vänta på akuten i tio och en halv timme, är inte att bygga större akutmottagningar eller en särskild entré för de svårast sjuka, utan den är att flytta vården närmare patienterna. Regeringens vision är tydlig: Vi ska ha mer av vården utförd i patienternas hem. Vi ska ha en utbyggd primärvård som bättre motsvarar de behov som inte minst multisjuka patienter, många gånger äldre som lider av kroniska sjukdomar, har. Det är därför som regeringen har satt igång ett stort arbete med att reformera svensk hälso- och sjukvård.

Aktuell debatt om hälso- och sjukvårdens utmaningar

Vi kommer i höst att återkomma med propositioner som behandlar ett antal delar i detta för att komma vidare. Vi återkommer också i budgetpropositionen för nästa år med hur vi tar den här reformen vidare.

Jag vill poängtera det som jag sa i början: Detta är inget enskilt ansvar för regeringen, lika lite som det är ett enskilt ansvar för landstingen. Detta är en gemensam utmaning som vi måste möta just gemensamt. Jag hoppas att nästkommande debatt kommer att handla om framtidens utmaningar och att oppositionspartierna kan lämna gamla käpphästar om privatiseringar och skattesänkningar därhän.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag tacka för den hälso- och sjukvårdsdebatt som vi har haft här i riksdagen i dag. Tack så mycket!

Överläggningen var härmed avslutad.