Aktuell debatt om attacker mot rättsväsendet

Aktuell debatt 16 november 2017
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 26

Anf. 121 Roger Haddad (L)

Herr talman! Vi har sett ett antal avskyvärda attacker mot samhällsviktiga funktioner i vårt samhälle. Tyvärr har vi sett att det har blivit alltmer hänsynslöst de senaste åren med angrepp och attacker mot polisstationer, fysiska byggnader, polisbilar, ambulanser, räddningstjänst och senast också mot polisers privata bostäder och familjeliv.

Därför har Liberalerna begärt en debatt för att uppmärksamma de avskyvärda hot och det våld som svensk polis har varit utsatt för den senaste tiden.

Aktuell debatt om attacker mot rätts-väsendet

När man följer den rättspolitiska debatten handlar det lätt om höjda straff och skärpta straff, om att fler ska sitta i fängelse och om att vi ska ha fler uniformerade poliser ute på stan. Men den här debatten, herr talman, handlar om människan bakom polisuniformen. Man blir väldigt tagen och berörd av alla de berättelser som enskilda poliser kommer ut med i medier och inför sina kolleger när de har blivit utsatta för dessa hot och detta våld. Det är trakasserier, förföljelser och otillbörlig påverkan där de kriminella alltmer vill tysta, skrämma och hota våra samhällsviktiga funktioner. Det kommer vi aldrig att acceptera. Den här debatten är till för att ge dem vårt stöd.

(Applåder)


Anf. 122 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Herr talman! Tack för initiativet till debatten! Min uppfattning är, herr talman, att det inte finns någon viktigare kriminalpolitisk uppgift än att knäcka den organiserade kriminaliteten.

Den har fått växa sig stark och etablerad i över 20 års tid. Vi har sett en tillväxt när det gäller så gott som alla brott som kopplas till den typen av kriminalitet: narkotikabrott, utpressning, misshandel, olaga hot, övergrepp i rättssak, våld och hot mot tjänsteman, skjutningar på öppen gata.

Den här typen av etablerad organiserad kriminalitet finns i hela Sverige, men särskilt allvarlig är förstås utvecklingen i de utsatta områdena. Det finns områden där det är de kriminella som bestämmer och där de kan angripa polis, ambulans och brandkår när dessa kommer för att hjälpa. Skjutningen i Västerås och sprängningen i Helsingborg kan vara ytterligare exempel på just det.

Det här är jag hjärtligt trött på. Svensk lag gäller överallt. Jag kommer aldrig att acceptera att det springer omkring individer i de här områdena och tror att de äger kvarteren. Om detta får fortsätta blir det nämligen systemhotande. Då kommer människor i allt högre utsträckning att dra sig för att anmäla brott, vittna om vad de har sett och medverka i rättsprocessen.

Det kan vi aldrig acceptera, för då är vi snart inte längre en rättsstat. Då har vi i stället släppt fram något slags anarki, där den starke kan ta för sig på den svages bekostnad.

Låt mig alltså bara säga på en gång: Svensk polis och svenskt rättsväsen ska ha den bemanning, den utrustning, de verktyg och de lagar som behövs för att en gång för alla rycka upp denna organiserade kriminalitet med rötterna. Vi måste sätta hårt mot hårt mot dessa kriminella gäng.

Därför, herr talman, rullar vi del för del ut ett åtgärdsprogram. Vi har redan skärpt straffen för de grova våldsbrotten - grovt olaga hot, grov misshandel, grov utpressning, grovt rån och de grövsta narkotikabrotten. Vi har gjort det lättare att gå på pengarna, att beslagta tillgångar som de kriminella tillgodogjort sig genom brott. Vi har gjort det möjligt att fälla en gängledare för de brott som hans gängmedlemmar har begått.

Nästa år kommer skärpta straff för grovt vapenbrott. Då blir det också häktningspresumtion och hemliga tvångsmedel för dem som misstänks för grovt vapenbrott. Om du går hemifrån med ett skarpladdat vapen riskerar du att inte få komma hem igen på två år, och du häktas i väntan på rättegång.

Regeringen satsar på kameraövervakning på de mest brottsutsatta platserna. Just nu sätts fler kameror upp än någonsin tidigare. Här i Stockholm är det i till exempel Husby, Rinkeby och Tensta samt alldeles nyligen i Ronna i Södertälje och Sevedsplan i Malmö. Det har tidigare varit omstritt att det skulle finnas kameror där, men nu finns de.

Regeringen kommer till våren att gå till riksdagen med ett lagförslag som ytterligare ökar möjligheterna till kameraövervakning på brottsutsatta platser. Regeringen kommer även att lägga fram förslag om att utveckla de hemliga tvångsmedlen. I eftermiddags tog jag emot en utredning där det föreslås en ny lag om hemlig dataavläsning. Det skulle ytterligare utöka möjligheterna att klara upp grova brott. Vi måste hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen. Vi måste också hålla jämna steg med hur brottsligheten utvecklas när brottslingarna försöker komma undan de åtgärder vi vidtar.

Regeringen utvecklar polisens verktyg, men det hjälper inte om det inte finns tillräcklig bemanning. Det måste också finnas. Därför gör vi nu en stor expansion av polisorganisationen. I går hade jag förmånen att vid en ceremoni i Stadshuset välkomna ytterligare 133 poliser. Det var de som gick ut från Södertörns polishögskola som nu har tagit sin examen. Totalt i landet går 295 poliser ut i höst. Det är bra, men det räcker inte. Vi har därför fördubblat intagningen till polisutbildningen från tidigare år när de var 600-700 per år till i år över 1 300 som påbörjar polisutbildningen. Aldrig tidigare har så många påbörjat sin polisutbildning som just i år, 2017. Vi kommer att fortsätta med detta. Dessutom har två nya utbildningsorter startat - en i Malmö och en i Västsverige. Om några år, 2024, har antalet polisanställda ökat med 10 000.

Fler behöver utbildas, men fler poliser måste behållas. Jag har många gånger sagt att den tiden är förbi när man kunde räkna med att en utbildad polis skulle stanna kvar i polisverksamheten hela livet. Så fungerar det inte längre. De är attraktiva också för privata arbetsgivare på arbetsmarknaden på ett annat sätt än vad vi har varit vana vid tidigare. När den privata sektorn rycker i poliserna på det sättet måste vi bli en attraktivare arbetsgivare så att vi klarar av att behålla de poliser vi har.

Vi måste återrekrytera de poliser vi har tappat. Vi gjorde en återrekryteringskampanj nu i somras. Glädjande nog kan jag säga att uppemot 150 poliser kan vara på väg tillbaka in i verksamheten igen.

Låt mig allra sist säga följande. Att ge sig på blåljuspersonal som rycker ut för att rädda liv är något av det värsta man kan göra. Det ska ge kännbara och långa fängelsestraff. Jag har därför bett riksåklagaren att se över lagstiftningen på denna punkt, och han kommer att återkomma till mig i januari. Här gäller det att se till att med hjälp av straffrätten öka respekten för poliser och övrig ordningsmakt. Här handlar det ytterst, herr talman, om att värna rättsstaten.

(Applåder)


Anf. 123 Tomas Tobé (M)

Herr talman! Rättsstaten lägger grunden för ett fungerande samhälle. Det är därför en attack på rättsstaten också är en attack på själva grundvalen i hela vårt samhälle, det vill säga vår gemensamma säkerhet och trygghet. Just nu befinner sig Sverige i en akut trygghetskris. Kriminella gäng flyttar fram sina positioner. Skottlossningen mot en polismans bostad i Västerås och attacken mot polishuset i Helsingborg är tyvärr bara de senaste exemplen på hur brottslighet och kriminella flyttar fram sina positioner. Det börjar nu komma till en mycket farlig gräns.

Jag menar att alla här inne har ett ansvar att se till att den farliga gränsen inte passeras. Sju av tio poliser anger att utsattheten för hot och våld har ökat under de senaste åren. Det här är illavarslande tecken. Det här handlar om kvinnor och män som sliter och arbetar för samhället, dag som natt, och som just nu utsätts för en mycket hård press från den organiserade brottsligheten.

Senast i dag kunde vi ta del av att fler än 800 poliser lämnar yrket bara i år. Samtidigt sjunker antalet poliser ned mot 19 000, trots politiska löften från regeringen om det motsatta. Så här kan det inte fortsätta, herr talman. De långsiktiga konsekvenserna av att poliser lämnar yrket eller inte kan göra sitt jobb är i grunden förödande för samhället. Resultatet kan då bli ett Sverige där den starke förtrycker den svage, där rättvisa är något som skipas godtyckligt, ett Sverige där kriminella inskränker hederliga människors frihet.

Vi moderater menar att det är dags att stärka rättsstaten Sverige - och göra det med full kraft. Det är därför vi vill göra den största satsningen på polisen samt på lag och ordning på över 20 år i Sverige. Det handlar om 10 000 fler polisanställda, skärpta straff och att ta kontroll över utsatta områden.

När rättsstaten attackeras menar vi att politisk prestige inte kan stå i vägen för de insatser som behövs. Då kan man inte låta Polismyndigheten ledas av en socialdemokrat i stället för att ledas av en polis. Då kan man inte säga att nu är inte läge att satsa på höjda polislöner eller att nu är inte läge att snabbt ta fram förslag för att förhindra attacker mot blåljuspersonal. Nu är tid för handling, alldeles oavsett vilket politiskt parti vi representerar i denna kammare.

Vi menar att Sverige just nu står inför ett vägval. Det är ingen naturlag som säger att just i Sverige ska det finnas 61 utsatta områden, 200 kriminella gäng, 5 000 livsstilskriminella och skjutningar i nivå med södra Italien. Det här är ett val som vi kan påverka. Nu är tiden att göra ordentliga satsningar, att inte säga nej till de förslag som är helt nödvändiga för att vända trygghetskrisen.

Min förhoppning är att den aktuella debatten ska göra det möjligt att ta fram fler förslag, där varenda krona som kan satsas på polisen ska tas fram, där vartenda lagstiftningsförslag som trycker tillbaka brottslighet ska komma fram och där vi menar allvar med att trycka tillbaka de kriminella gängen. Det är en skam för Sverige att vi har tillåtit det att gå så pass långt i många utsatta områden. Det är en skam att vi inte bättre har stått upp för vår blåljuspersonal. Låt den här aktuella debatten bli en möjlighet att lägga en del av den politiska prestigen åt sidan och få fram verkningsfulla förslag för Sverige.

(Applåder)


Anf. 124 Adam Marttinen (SD)

Herr talman! Det finns bara ett parti i den här församlingen som under hela mandatperioden har satsat mer pengar på polisen än vad regeringen har gjort. Det är ett parti som har gjort satsningar på arbetsvillkor och förbättrade löner för poliser. Det är ett parti som under hela mandatperioden velat se fler utbildade poliser. Det är ett track record som gör att det partiet blir det mest trovärdiga partiet när det kommer till frågan om polisens grundläggande förutsättningar att klara av sitt samlade uppdrag. Det partiet, herr talman, är Sverigedemokraterna.

Sett till kriminalpolitikens utveckling under den här mandatperioden utgår i princip all politisk utveckling från att kopiera hela eller delar av de förslag som Sverigedemokraterna har förespråkat sedan dag ett.

Regeringen höjer straffet för grovt vapenbrott från ett till två års fängelse så att beväpnade gangstrar på stan kan sättas i häkte direkt. Gissa vilket parti som har förespråkat det under hela mandatperioden.

Moderaterna vill se ett nationellt tiggeriförbud och möjligheten att frånta IS-krigare medborgarskap. Senast i måndags ville de skärpa straffen för sexualbrott. Liberalerna gick ut i går och ville slopa den generella tvåtredjedelsfrigivningen, och Alliansen vill slopa olika straffrabatter. Gissa vilket parti som har föreslagit allt det här under hela mandatperioden.

Herr talman! Sverigedemokraterna är Sveriges främsta kriminalpolitiska parti, och även om ni aldrig kommer att erkänna det visar ni med allt tätare mellanrum att Sverigedemokraterna har haft rätt.

Herr talman! Attackerna mot rättsväsendet är ämnet för den här debatten. En del partier här i riksdagen sitter nog fortfarande som frågetecken och undrar vad den här utvecklingen beror på. Öppna gränser, okontrollerad invandring och skattemedel som splittrar samhället skulle ju skapa ett harmoniskt, mångkulturellt samhälle - trodde ni. Sverigedemokraterna har även här varit det mest klarsynta partiet när det gäller vilka grundläggande förutsättningar som skapar motsättningar, utanförskap och explosiv segregation.

Under 2000-talet har Alliansen och de rödgröna turats om att ha ansvar för utvecklingen, och nu har ni fått precis som ni har velat. Samhället som det ser ut i dag beror inte på otur. Det har skapats med medvetna politiska beslut av både Alliansen och de rödgröna partierna.

Till att börja med har er invandringspolitik resulterat i extrema utanförskap, utanförskap som fungerar som skräckexempel för våra nordiska grannländer. Det är dessa utanförskap som utgör grunden för det växande föraktet mot samhället och dess företrädare genom våra myndigheter.

Polismyndigheten är kanske den myndighet som fått möta det tydligaste hatet och föraktet, som ni medvetet odlat fram i vårt land. Vi har sett hur polisstationer beskjutits och bombats som bestraffning för att polisen gör sitt jobb. Polismän hotas och utsätts för beväpnat våld i sitt uppdrag och i sina hem. Situationen har under den här mandatperioden, med Stefan Löfven som statsminister, blivit värre för varje år.

Antalet områden där kriminella aktörer flyttar fram sina positioner har ökat drastiskt, och det kan inte ha undgått någon att våldet inom och mellan kriminella nätverk har satt skräck i allt fler bostadsområden när skotten träffat oskyldiga människors fönster och mord skett utanför deras dörrar.

Herr talman! Ska vi verkligen låta dem som haft makten, möjligheten och det yttersta ansvaret för den här utvecklingen få fortsatt förtroende att styra vårt land en mandatperiod till? Jag kommer att göra allt som står i min makt för att så inte ska bli fallet, men jag vill ändå tacka Liberalerna för initiativet till den här debatten. Ju fler debatter vi har i det här ämnet, desto större möjlighet får väljarna att förstå att Liberalerna inte är svaret. Alliansen är inte svaret, och den rödgröna regeringen är definitivt inte svaret.

Svaret på hur vi bäst löser de problem som dessa partier har skapat söker till och med de själva med allt tätare mellanrum i Sverigedemokraternas politik. Om vi hade haft regeringsmakten i det här landet under den här mandatperioden hade inte något parti i den här församlingen tyckt att den här debatten varit nödvändig. Vår politik hade resulterat i fler poliser i stället för fler kriminella. Vi hade också sett till att grovt kriminella enklare skulle kunna lagföras och sättas i fängelse med hårdare restriktioner och under betydligt längre tid än något annat parti har förespråkat i den här församlingen.

Men Sverigedemokraterna har inte 50 procent av rösterna, och vi kommer sannolikt inte att få det efter nästa val heller. På sin höjd får vi kanske 49 procent, så vi kommer att behöva andra partier för att få igenom vår politik.

Därför ber jag er nu: Ring era respektive kanslier! Be dem att sätta igång kopiatorn, för i mitt nästa anförande kommer jag att presentera delar av en nödvändig kriminalpolitik som ni ännu inte hunnit kopiera.

(Applåder)


Anf. 125 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Jag vill passa på att tacka liberalen Roger Haddad för denna debatt, för den är viktig.

Jag vill också tacka alla de poliser som antingen nu eller framöver kommer att lyssna på eller läsa den här debatten. Jag vill tacka dem för det otroligt viktiga arbete de gör ute i vårt avlånga land. De är värda all respekt, allt stöd och all ära för det arbete de gör för att upprätthålla ordningen i vårt land, oberoende av var, i allt från villasamhället till miljonprogramsområdet.

Vi har en stor utmaning i Sverige i dag när det gäller utsatta områden och attacker mot rättsväsendet. Men denna situation har inte dykt upp på en dag eller just nu. Det är en situation som har varit känd ganska länge.

För mig blev det nog tydligast - eller jag vaknade till, ska jag ärligt säga - en morgon i Södertälje 2005, när jag var kommunalråd där, då vi fick läsa och höra om att en lokal alkoholinspektör, Mats Hansson, hade fått en bomb placerad på sin bil. Varför? Jo, han hade inte vikt ned sig inför den organiserade brottsligheten. Eller 2006, när tyvärr än så länge okända avfyrade skott mot polishuset i Södertälje.

Det som vi gick igenom i Södertälje då innebar att vi så att säga låg i täten. Vi låg före resten av Sverige i den utvecklingen. Det var en fruktansvärd, bedrövlig, beklagansvärd ställning att gå i täten i en sådan utveckling med den organiserade brottsligheten.

Men tack vare ett bra arbete och stor improvisationsförmåga har vi också kommit någonstans i Södertälje. Och tack vare att vi nu, under denna mandatperiod, äntligen fått de lagar på plats som behövs för att bryta ned den organiserade brottsligheten och tack vare samarbete mellan myndigheter - sådant som man på den tiden var tvungen att improvisera mellan myndigheter och kommunen - har Södertälje lärt sig en hel del.

Därför väljer jag här och nu att tala en hel del om detta. Det handlar om förtroendet för myndigheter. Det är någonting som vi i Sverige har varit väldigt stolta över - att vi kan lita på våra myndigheter. Vi har en lång tradition ända sedan Axel Oxenstierna på 1600-talet av starka myndigheter. Men så är det inte längre automatiskt, för i dag är det inte så att man automatiskt tror på myndigheter eller litar på dem. Det är det vi måste bygga upp igen, och då gäller det att polisen och myndigheterna samarbetar.

Jag var i Södertälje för två veckor sedan och besökte lokalpolischefen Max Åkerwall tillsammans med min riksdagskollega från Malmö, Rasmus Ling. Vi frågade honom hur läget är nu. Ja, sa han, det är inte så att den organiserade brottsligheten har försvunnit. Men den är tillbakapressad. Många av gängledarna, de främsta kriminella, sitter inlåsta efter att ha fällts i domstol. Verksamheterna finns kvar, men kommunen och polisen har vunnit mark. Den stora satsningen Tore II har gett resultat.

Det är nog där, insåg jag när jag lyssnade på Rasmus Ling från Malmö, som Södertälje ligger före resten av Sverige i utvecklingen.

Vi frågade vad skillnaden är, vad det är som gör detta. Jo, något väldigt enkelt: ett mycket nära samarbete mellan polis och kommun, mellan de civila myndigheterna och polisen - och naturligtvis tillräckligt med resurser.

Justitieministern har ju precis förklarat och beskrivit de satsningar regeringen har gjort. De lägger grunden för framsteg. Det är detta det handlar om nu: att ta fasta på detta och se att det inte bara handlar om polisen. Det handlar om polisen och det civila samhället, som gemensamt ska bygga förtroendet, pressa tillbaka den organiserade brottsligheten och därigenom vinna denna strid.

(Applåder)


Anf. 126 Ola Johansson (C)

Herr talman! Den här debatten handlar om skrämmande händelser som drabbar människor och i förlängningen hotar vår gemensamma trygghet - själva grunden för vårt rättssamhälle.

Politiker har ett ansvar att se vad som händer i samhället. Men vår uppgift är inte bara att se det som händer utan även att agera snabbt och med tydlighet. Vi har också ett ansvar att hålla oss balanserade, att inte skylla allt som är fel på en viss grupp och, framför allt, att finna hållbara lösningar som skyddar människor.

De senaste åren har rapporterna duggat tätt om poliser och utryckningspersonal i tjänst som drabbats av stenkastning och sabotage mot fordon. Det, menar Centerpartiet, är fullständigt oacceptabelt.

Polisförbundet gjorde nyligen en medlemsundersökning som visar att sju av tio poliser upplever att utsattheten för hot och våld har ökat de senaste två åren. De upplever att det numera är en del av normalbilden att unga gemensamt går till angrepp mot polis. Våld, hot och stenkastning har normaliserats och blivit vardag.

De senaste månaderna har dessutom ett antal poliser och deras anhöriga utsatts för grova brott utanför sin tjänsteutövning. En anhörig till en polis utsattes för ett kidnappningsförsök. En polis med familj i Västerås blev beskjuten i bostaden mitt i natten, och ytterligare en polis i Örebro utsattes nyligen för stenkastning mot bostaden.

Händelser som dessa är angrepp inte bara mot personer - det är illa nog - utan mot själva rättsväsendet, som skapar hela grunden för vår trygghet och gör att vi sätter barn till världen, startar företag och vill gå till skolan och arbetet. Det är angrepp mot oss alla!

Det är många barns och ungas dröm att bli polis. Att arbeta med något som är själva grunden för samhällets stabilitet, för vår trygghet och för upprätthållandet av ordning ska inte innebära en rädsla för sin egen, sin partners eller sina barns trygghet. Man har rätt att känna sig trygg och ha det övriga samhällets stöd. Ingen som valt att gå in i yrket som polis eller ambulans- eller räddningstjänstpersonal ska oroas över att familjen kan komma att lida av det yrkesval man har gjort.

Det finns många engagerade medarbetare inom polisen, men fler och fler poliser tycker att arbetssituationen känns svår och funderar på att lämna yrket. Vi har hört att detta redan sker. Om man till detta lägger rädslan för hot mot sig själv som privatperson och mot familjen är det inte svårt att tänka sig hur diskussionen går hemma i en familj där någon har valt polisyrket.

Att bekämpa den organiserade brottsligheten är kanske den viktigaste rättspolitiska uppgift vi har just nu. Polisen har en central roll för att skapa trygghet och för att begränsa och lösa brott.

Herr talman! Det behövs ett nytt ledarskap för Sverige. Kraftiga resursförstärkningar till polisen är nödvändiga. Centerpartiet vill satsa nära 1 miljard kronor mer än regeringen på rättsväsendet för att skapa trygghet. Allra mest behövs medel för att kunna höja polisers löner.

Det behövs ny lagstiftning med hårdare tag mot vapenbrott och grova våldsbrott, och våld mot tjänsteman måste tas på större allvar - detta för att få stopp på den brottslighet som vi ser vilja ta över Sverige.

De nya förslag som regeringen äntligen lagt fram för att skärpa straffen för vapenbrott är bra, men de räcker inte. Ett synnerligen grovt vapenbrott måste ge ett synnerligen grovt straff - som när tonåringar är ute och åker taxi med fem kalasjnikovar. Det är bra att regeringen höjer straffen för de andra vapenbrotten, men att låta den övre ribban för synnerligen grova brott ligga kvar räcker inte till.

Trots att tunga remissinstanser som Åklagarmyndigheten och Svea hovrätt lyfter fram vikten av att höja maxstraffen även för de synnerligen grova brotten väljer regeringen att inte röra detta, som Centerpartiet tillsammans med Alliansen vill ändra på.

Poliser ska inte behöva stå ut med att bli spottade i ansiktet eller få stenar kastade på sig. Det är exempel på kränkning inte bara av personer utan av hela rättssystemet.

Herr talman! Alliansen har genom ett tillkännagivande till regeringen drivit på för att polisers rätt till ersättning vid allvarlig kränkning ska utredas. Av svårbegripliga skäl röstade regeringspartierna mot det. Men nu, till slut, har regeringen sett vikten av att utreda detta. Det är bra, men senkommet. Det är alltid Alliansen som går före.

Herr talman! Poliser är tyvärr vana vid att utsättas för hotfulla eller våldsamma situationer i tjänsten, men vi kan aldrig acceptera att de utsätts för våld eller hot. Respektlösheten vi ser mot poliser är oroande för att den smittar av sig. Våld mot tjänsteman ska alltid leda till minst sex månaders fängelse. När man begår brott som stenkastning mot poliser eller räddningstjänst och angrepp mot andra väsentliga samhällsfunktioner måste det leda till skärpta straff.

Regeringen släpar benen efter sig medan Centerpartiet och Alliansen skjuter på. När de som ska skydda vår demokrati och vårt rättsväsen hotas, då hotas vi alla.

Vi har en regering och en justitieminister som bröstar upp sig och tycker att de har tagit tag i de utmaningar vi har. Men om inte Alliansen drivit på undrar vi hur mycket av det som egentligen hade hänt. Ökade möjligheter till kränkningsersättning till poliser, skarpare vapenlagar och ökat skydd för all slags blåljuspersonal är några frågor där Alliansen vill knuffa på medan regeringen släpar benen efter sig.

Regeringen har utvecklat ett beteende där de först i riksdagen säger nej till förslag från Centerpartiet och Alliansen för att sedan fiska upp dem på andra sidan vattnet och presentera dem som nyfångad fisk. Vi måste ge större rätt till kränkningsersättning och ge polisen ökade resurser att komma åt de fulaste fiskarna.

(Applåder)


Anf. 127 Jens Holm (V)

Herr talman! Vi har under de senaste månaderna kunnat se flera väldigt brutala attacker mot poliser och annan blåljuspersonal. Det har handlat om stenkastning, uppskurna däck, bränder och annat sabotage, men också om rent våld, hot och skjutningar med vapen. Sprängningen av entrén till polishuset i Helsingborg har nämnts, liksom den fruktansvärda skjutningen mot polismannens och hans familjs hus i Västerås.

Detta är fullständigt oacceptabelt. Varje attack mot poliser och andra utövare av det som vi fattar beslut om här i kammaren är fullständigt oacceptabel och en för mycket.

Vi kan inte dalta med dem som utför dessa dåd. Gärningsmännen ska sökas upp, fångas in och dras inför rätta. I de fall gärningsmännen är minderåriga måste socialtjänst, skola och familjer omedelbart kopplas in. Grova kriminella ska punktbevakas. Vapenlagar ska skärpas, och jag är väldigt glad över att vi nu är överens om detta över partigränserna. Ekonomisk brottslighet måste prioriteras mer, för den föder annan brottslighet. Även knarkhandel måste prioriteras ännu mer.

Men vi måste också tala om det faktum att den stora majoriteten av de grovt kriminella i vårt land är män. Att synliggöra och ifrågasätta unkna könsroller och sexistiskt beteende är därför också en brottsförebyggande gärning.

Detta är exempel på akuta frågor som vi måste ta itu med omedelbart. Alla poliser, ambulansförare, brandmän och brandkvinnor är samhällets hjältar. De är i frontlinjen och räddar liv. Det ska de kunna fortsätta att göra utan rädsla för att motarbetas på något tänkbart sätt.

Men det handlar också om de boende i områden där det stundtals har varit oroligt. Alla invånare i Sverige ska förstås kunna känna sig trygga. Därför är ett övergrepp mot en polis, en ambulansman eller en ambulanskvinna också ett övergrepp mot dem som bor i området.

Det är därför vi i den budget som Vänsterpartiet är med och stöder återigen, vill jag understryka, satsar mer pengar på polisen. Polisen ska kunna få fler medarbetare, kunna lösa fler brott och överlag få bättre arbetsvillkor.

Det är också därför vi satsar mer på polisutbildningen så att vi ska få fler poliser, på Forensiskt centrum så att vi ska kunna klarlägga fler brott och på att stärka arbetsmiljön och karriärmöjligheterna för poliser.

Jag noterar att de borgerliga partierna också vill anslå ökade resurser till polisen. Det är bra att vi är överens om detta.

Men räcker det med mer resurser till polisen? Nej, minst lika viktigt är att bygga ett samhälle som hänger ihop, ett samhälle som är tryggt och stabilt. Här är jag inte riktigt lika säker på att vi har de borgerliga partierna med oss fullt ut.

I hela västvärlden har vi de senaste decennierna kunnat se kraftigt ökade klyftor. De rikaste har blivit allt rikare, och de fattigaste har blivit fattigare. Massarbetslösheten har bitit sig fast. Sverige är faktiskt det OECD-land där klyftorna har ökat snabbast.

Samtidigt har vi ett samhälle där offentlig sektor har blivit allt mindre. Vi har förhållandevis mindre resurser till skolor, sjukvård, äldreomsorg och ungdomsverksamheter i dag än tidigare. Vad tror ni händer i ett samhälle där de superrika drar ifrån och lever ett liv i lyxbubblor medan stora grupper i samhället lämnas därhän? Jag tror att vi får ett samhälle med spänningar - spänningar mellan stad och land, mellan rika och fattiga, mellan olika bostadsområden och mellan olika ungdomsgäng. Vi får kort och gott ett samhälle som inte längre håller ihop. Detta är en utveckling som ärligt talat skrämmer mig.

Vi kan inte skapa ett samhälle som håller ihop genom att enbart ropa på fler poliser. Det räcker helt enkelt inte. Vi måste också ha förebyggande satsningar. Till exempel måste alla skolor vara lika bra. Om vi verkligen menar vad vi säger innebär det att vissa skolor med större behov måste kunna få mer resurser än andra skolor. Det innebär också att vissa bostadsområden måste rustas upp i grunden. Då måste vi se till att alla resurser hamnar just hos de bostadsområdena.

Det måste finnas meningsfulla aktiviteter för unga i vartenda kvarter. På sommaren ska unga kunna erbjudas sommarjobb. Det ska vara avgiftsfritt att vara med i kulturskolan. Unga ska kunna resa gratis i kollektivtrafiken. Idrott och kulturverksamhet ska vara öppna och inkluderande. Det ska finnas ungdomsgårdar och replokaler för alla unga som vill syssla med sådant.

Därför är jag glad och stolt över att mitt parti ger sitt stöd till en budget som kraftigt ökar investeringarna i de här verksamheterna. Det handlar om reformer och investeringar på 40 miljarder och årliga investeringar på 10 miljarder till kommuner och landsting.

Men det handlar också om att vi ska göra öronmärkta investeringar i polis och annan blåljuspersonal. Detta måste vi göra, för vi vill ha ett Sverige där alla har samma förutsättningar - ett Sverige som håller ihop.


Anf. 128 Roger Haddad (L)

Herr talman! Liberalerna har begärt denna särskilda debatt. Det är egentligen ingen ny fråga som vi nu hanterar. Det låter som om det är först nu som vi inser hur allvarlig situationen är. När jag stod här i juni 2015, då vi hade begärt en särskild debatt om de särskilt utsatta områdena, valde regeringen att representeras av statsrådet Ibrahim Baylan, som visserligen försökte medverka i debatten på ett konstruktivt sätt genom att tala om integrationsinsatser i skolan. Men själva problemet i de utsatta områdena kan vi nu, två och ett halvt år senare, konstatera är att den grova brottsligheten ökar. Hänsynslösheten i de grova brotten ökar, och antalet särskilt utsatta områden ökar.

Parallellt med detta har vi allt färre poliser i Sverige och allt färre poliser i yttre tjänst. Det är i dag färre poliser i Sverige än när Alliansen hade ansvaret 2010 och vid mätningen 2014. Varför är detta då viktigt? Statsrådet Johansson var själv inne på frågan om antalet poliser. Men låt mig beröra den delen.

Det är polisen som är vårt främsta medel för att upprätthålla lag och ordning, och den polisiära närvaron ska vara närmare medborgarna. Men vi har i stället kommit längre från medborgarna. Vi har indirekt eller direkt tillåtit kriminella personer att verka ostört i många av dessa områden.

Det här är inget nytt problem, men situationen har överskridit alla gränser. I augusti 2015 kastade man en handgranat mot en polisbuss i Tumba. Det som var ännu mer provocerande var att när domen kom i mars 2016 dömdes visserligen den 18-årige gärningsmannen för andra brott men inte för själva handgranatkastningen mot en buss där det satt fyra poliser. Det fanns 105 hål i polisbussen, som stod i ett gathörn och bevakade en plats i Stockholmsområdet. De fyra poliserna hade faktiskt kunnat dödas av denna splitterhandgranat.

Det är oerhört allvarligt att hela rättsväsendet inte ser tuffare på dessa incidenter. De som jobbar som poliser och är vårt yttersta skydd i det här samhället måste känna extra stöd.

Vi ser också att personer i de utsatta områdena inte vågar vittna. Personer vågar inte ställa upp och tipsa. Personer vågar inte berätta för skolan, och inte ens lärarna vågar berätta för polisen om de hör att någon har begått ett brott.

Denna tystnadskultur, denna kriminella utveckling och de påtryckningar som de kriminella använder är väldigt alarmerande och skadliga för vår demokrati.

Vi har nämnt Västerås. Jag själv bor i Västerås, där en polis blev utsatt i sin egen bostad, möjligen som ett sätt att få tyst på honom och skrämma honom på grund av att han är polis.

Jag läste en artikel av Åsa Wulff vid Skånepolisen. Hon berättar hur hon fick skyddad identitet och fick flytta till en annan kommun på grund av att hon jobbar som polis och på grund av att hon har stått upp mot buset och de kriminella. Det är anmärkningsvärt att hon sedan blev av med sin skyddade identitet. Det är oerhört allvarligt.

Regeringen talar om skärpta straff. Oavsett vad vi har föreslagit tidigare i höst och under våren har regeringen tyvärr sett det som en prestigefråga, som kollegan Tomas Tobé sa. Har vi talat om Blåljusutredningen har vi fått nej. Har vi talat om kränkningsersättning har vi också fått nej. Vi i Alliansen har sannerligen varit konstruktiva i justitieutskottet, men varför ska vi acceptera ett nej när vi här plötsligt låter överens?

Om regeringen i god tid hade sett den här samhällsutvecklingen hade man kunnat ta egna initiativ och inte väntat i ett år på att tillsätta en blåljusutredning. Under hela 2016 pratade regeringen om att tillsätta en blåljusutredning. Den kom till slut, men vi tappar fart och mark. Vi kan inte fatta beslut om att skärpa straffet för våld och hot mot tjänstemän över en dag. Det ska utredas, remitteras och behandlas i vanlig ordning i Sveriges riksdag.

Vi har inte sett en enda åtgärd för att locka tillbaka de hundratals poliser som har slutat. Vi har inte sett någon satsning på tullen innevarande år eller förra året för att komma åt den illegala införseln av de vapen som används. Det finns inget förslag i vårändringspropositionen om att förstärka tullen. Vi lade fram ett förslag om 100 miljoner kronor, men vi fick inte stöd av regeringen. Först nästa år kommer det. Det är mycket som ska komma nästa år, men tyvärr är det för sent.


Anf. 129 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Vi debatterar i dag de allvarliga attacker som har riktats mot polisstationer och enskilda poliser och deras familjer. Det handlar om handgranater som har kastats mot fler polisstationer, om sprängningen mot polisstationen i Helsingborg och om attacken mot en polismans hem i Västerås. I somras blev en anhörig till en polischef utsatt för kidnappningsförsök. Detta är allvarliga attacker mot hela rättsväsendet och i förlängningen mot hela vårt demokratiska system.

Att detta är en kriminell taktik blir allt tydligare, och det måste mötas med kraftfulla åtgärder.

Herr talman! Några av de åtgärder som Kristdemokraterna och Alliansen har drivit att vi ska få till handlar om straffskärpningar. Det handlar om straffskärpningar när det gäller våld mot tjänsteman och grova vapenbrott. Här har Alliansen drivit på. Men det behövs mer. Det finns mer att göra för att stärka polisens ställning.

De poliser som utsätts för hot och våld ska självklart ha rätt till kränkningsersättning, för vi värderar deras arbete. Vi tar allvarligt på de hot som de utsätts för. Ingen yrkesgrupp, vågar jag påstå, behöver utstå så mycket som polisen. Det borde därför vara en självklarhet att de får kränkningsersättning.

För att kränkningar, hot och våld ska kunna dokumenteras behöver polisen få större möjlighet att utrustas med kroppskameror av den senaste tekniken. Det blir ett skydd både för de poliser som har kameror på sig och för de personer som möts av polis på gator och torg.

Poliser som sjukskrivs på grund av hot eller våld som de har utsatts för i tjänsten behöver få en sjukersättning som motsvarar 100 procent av lönen. För de poliser som väljer att arbeta i utsatta områden tycker vi att det bör finnas en större riskpremie. Det behöver också, som en polisman i Helsingborg var inne på, vara mer än en skylt vid ett skyddsobjekt. Ett skyddsobjekt kan inte bara karakteriseras av att det finns en skylt där det står att det är ett skyddsobjekt. Det behövs ett mycket bättre skalskydd för många av polisstationerna i Sverige. Det behövs också bättre kameraövervakning i anslutning till landets polisstationer.

Roger Haddad var inne på det brev som Åsa Wulff skrev. Jag blev också väldigt berörd av det brevet och hennes berättelse om att det var svårt att få skyddad identitet och om att de skyddade personuppgifter som hon hade fått hade fråntagits henne. Det måste bli lättare för poliser att få skyddade personuppgifter. Uppgifterna ska inte ligga ute för alla och envar att samla ihop på internet. När hoten skärps måste lagstiftningen hänga med.

Den öppenhet som har präglat Sverige när det gäller enskilda människors privata uppgifter är en guldgruva för kriminella. Det behövs en översyn, framför allt för utsatta grupper, som polisen är. Flera av Alliansens ledamöter har varit inne på att sju av tio poliser anser att utsattheten har ökat bara under de senaste två åren. Vi har en aktuell debatt i dag, vilket jag välkomnar. Men frågan är om vi inte borde ha en ständig debatt i kammaren om poliskrisen.

Herr talman! Jag skulle vilja bredda debatten lite. Vi talar om attackerna mot rättsväsendet, men vi behöver också tala om attackerna mot andra vitala delar av statlig och kommunal verksamhet och om hur välfärdens kärnfunktioner är under attack.

Jag ska ge ett exempel: För knappt ett år sedan fick Mönsterås socialkontor flytta hela sin verksamhet. Ett beslut som de hade fattat uppskattades inte av en person. Den personen samlade ihop en grupp som vid detta kontor betedde sig så pass hotfullt att personalens säkerhet inte kunde garanteras. Väktare fick kallas in, men det hjälpte inte. Senare på dagen fick man organisera en flytt av de 20 anställda, som fick fortsätta att arbeta på hemlig ort.

Vi ser exempel på skolor som får stänga tillfälligt på grund av hot och våld. Till och med facket bedömer att det helt enkelt är för farligt för både elever och lärare att vistas i skolan.

Herr talman! Det tål att upprepas: Skolor i Sverige bedöms vara en så farlig arbetsmiljö att de stängs. Hur det ser ut på bibliotek på flera håll vet vi sedan länge. När en gräns är överträdd är det enkelt att ta nästa steg. Det är därför reaktionerna måste komma tidigt och snabbt.

Herr talman! För att bekämpa hot och våld som drabbar poliser behövs fler poliser. Därför är det med stigande frustration som jag läser Svenska Dagbladet i dag. Där avslöjas att antalet poliser som är i tjänst i dag, om man räknar bort tjänstlediga och föräldralediga, är nere i 18 361. Över 800 poliser har slutat i år.

Regeringen talar gärna vitt och brett om hur mycket de satsar på polisen. Vi hörde Morgan Johansson tala om det i talarstolen alldeles nyss också. Men alla ser vad som händer. Varenda månad skakas polisen av nya uppgifter. Det är fler människor som utsätts för brott. Det är poliser som slutar i förtid. Om dessa uppgifter stämmer - ingen av regeringens företrädare har svarat på detta - kan vi notera att man för tre år sedan sa: 19 000 eller 20 000 poliser spelar inte så stor roll.

Inser inte justitie- och inrikesministern att regeringens nonchalanta inställning till antalet poliser har förvärrat den poliskris som vi i dag ser?

(Applåder)


Anf. 130 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Herr talman! Det är lätt att en diskussion som denna rör frågor just om antalet poliser. En sådan diskussion välkomnar jag.

När man tar diskussionen med allianspartierna om antalet poliser blir en av mina huvudfrågor: Varför utbildade ni så få poliser om ni ville ha fler poliser? År efter år under er regeringsperiod utbildade ni 600-700 poliser per år.

Ett vanligt år går mellan 400 och 500 poliser i pension. Ni talar om att 800 har slutat i år. Då glömmer ni att nämna att hälften av dem har gått i pension. Det ligger ungefär där. Det är 400-500 som går i pension varje år. Då kan man inte ha en utbildningstakt som ligger på 600-700 per år. Den marginalen är alldeles för liten. Den måste upp. Det är precis därför som vi nu har fördubblat intagningen till polisutbildningen. 1 300 har börjat sin polisutbildning i år.

Moderaterna säger att de vill göra den största satsningen på polisen på 20 år. Ja, men det gör vi redan. Vi går in med drygt 7 miljarder de kommande tre åren. Det är 2 miljarder redan från nästa år. Ni regerade i åtta år. Ni ökade polisanslagen med ungefär 5 miljarder, på åtta år. Samtidigt sänkte ni skatten med 140 miljarder. Det visar lite vilka prioriteringar som ni gjorde.

Roger Haddad säger att han inte har sett någon satsning på tullen. Läs budgeten! Där ser du en satsning på tullen. Men grundproblemet under era år var just att ni prioriterade annat. Så är det. När ni i Alliansen får välja mellan sänkt skatt och ökade anslag till polisen väljer ni alltid sänkt skatt. Problemet för er i Alliansen är och har varit att det är väldigt lätt för er att stå och prata i opposition men att ni aldrig levererar när ni väl hamnar i regeringsställning.

Ni klagar på oss och säger: Det går för sakta. Ni borde göra mer. Från Justitiedepartementet har vi hittills lagt fram 115 propositioner till denna kammare. Alla har gått igenom i riksdagen. Jag drog en del av dem tidigare när det gäller straffskärpningar, men det gäller också mycket annat.

Det vi nu satsar på handlar just om fler poliser, straffskärpningar riktade mot den organiserade kriminaliteten, ökad kameraövervakning och hemliga tvångsmedel. På det sättet, med den typen av åtgärder, är vi säkra på att det går att knäcka gängen. Det har man också visat. Jag tyckte att Mats Pertoft visade det väldigt tydligt när det gäller Södertälje. Det går att knäcka dessa gäng om man samlar sig kring en gemensam uppgift.

Men glöm inte att vi inte bara talar om polisen. Det måste vara bredare. Jag har jobbat med dessa frågor i nästan 20 år. Den yrkesgrupp jag träffar mest och har pratat med mest är just polisen. Bara hittills i höst har jag varit i Malmö, Göteborg, Helsingborg, Västernorrland och Södertälje. I går träffade jag polisen på Södermalm, på Medborgarplatsen. När man pratar med poliser på fältet säger de ofta två saker.

Det ena är: Ja, vi måste bli fler. Ja, vi måste få bättre verktyg.

Det andra är: Kom ihåg att det inte bara gäller oss. Det måste finnas en skola som fungerar i dessa områden. Det måste finnas en fritidsverksamhet som fungerar för de barn som är på väg att hamna i bekymmer. Det måste finnas en socialtjänst som kan ingripa och till exempel göra LVU-omhändertaganden eller andra öppna sociala insatser.

Detta måste man också orka med att finansiera med skattemedel. Då kan man inte i ena ändan hela tiden prioritera skattesänkningar samtidigt som man i andra ändan skär ned på denna typ av välfärdssatsningar.

Sedan måste det finnas eldsjälar i Organisationssverige - i idrotten och i kulturen - som kan bidra på sitt sätt. Vi måste bekämpa både brotten och brottens orsaker.

(Applåder)


Anf. 131 Tomas Tobé (M)

Herr talman! Vi har just nu ett läge i Sverige där rättsstaten utmanas. Vi har en poliskris, och vi har en justitieminister som deltar i debatten och vill försöka göra gällande att huvudproblemet är att Alliansen sänkte skatten.

Det är korrekt - Alliansen sänkte skatten, och vi tycker i grunden att det ska löna sig att arbeta. Men Alliansen såg också till att antalet poliser ökade till 20 000 stycken.

Nu talar justitieministern om att även regeringen vill satsa på polisen och att även regeringen vill att antalet poliser ska bli större. Men finns det någon i denna kammare som på allvar tror att vi ska kunna locka fler erfarna poliser att stanna kvar i yrket och att vi ska få rekordmånga att söka sig till polisyrket utan en riktad satsning på rejält höjda polislöner?

Jag undrar på allvar om justitieministern verkligen menar det. Hur ska vi kunna klara av denna stora uppgift om vi inte är beredda att satsa på höjda polislöner?

Jag tycker också att det är hög tid att fundera över straffskärpningar. Även här slår sig regeringen för bröstet och säger att den också vill skärpa straffen. Gott så - det är bra när vi kan vara överens och göra gemensam sak här i kammaren.

Men låt mig ge ytterligare ett exempel på någonting som vi måste göra: Vi behöver slopa dagens form av mängdrabatt. Det är inte rimligt att vi har livsstilskriminella som begår brott efter brott utan att vi dömer efter straffvärde. Detta är till och med en arbetsmiljöfråga för landets poliser, som upplever att det knappt är värt att arbeta med att utreda vissa av brotten, eftersom de knappt får något straffvärde.

Det hävdas att vi nu ska knäcka de kriminella gängen, men hur ser verkligheten ut? Antalet utsatta områden ökar. Den organiserade brottsligheten får alltmer kontroll över allt fler områden.

Vi är beredda att ge allt stöd till alla förslag som skulle kunna trycka tillbaka detta. Låt mig ge några förslag:

Inför en gängbestämmelse - ge de gängkriminella dubbla straff.

Se till att få bort ledargestalterna från dessa områden, så att de inte varenda dag enkelt kan rekrytera unga människor rakt in i ett liv av kriminalitet.

Ge polisen ordentliga befogenheter i områdena. Varför dröjer regeringen till exempel med förslag om att polisen ska kunna få sätta upp kameror i utsatta områden, och varför ger man inte polisen ordentliga möjligheter att använda sig av zonförbud?

Förslagen är många. Vi moderater kommer att vara kompromissvilliga, men huvudpoängen är att vi har en regering som pratar men inte agerar.

Jag menar att detta är en fråga som är så central för det svenska samhället att det inte duger att försöka stå och prata om att huvudproblemet är att vi har lite olika syn i den ekonomiska politiken.

Grunden är att vi behöver göra rekordstora satsningar på rättsväsendet, alldeles oavsett regering. Det är dags för justitieministern att börja ta eget ansvar för det som nu sker i Sverige. Vi har en poliskris. Vi har en trygghetskris. Nu är det dags att agera.

(Applåder)


Anf. 132 Adam Marttinen (SD)

Herr talman! Jag tror ändå att vi här i församlingen kan vara eniga om att det är den organiserade brottsligheten och de kriminella nätverken som utgör det största problemet när det gäller attacker mot rättssamhället.

Lösningen finns alltså i de förslag som bäst bryter ned kriminella nätverk och som straffar deras medlemmar så hårt att de inte ens törs gå mot röd gubbe om de väl släpps ut igen.

För detta har Sverigedemokraterna sedan länge lagt fram ganska omfattande lagförslag. Till att börja med kan jag åter presentera våra DIKO-lagar - DIKO står för deltagande i kriminell organisation.

Vi vill alltså kriminalisera själva deltagandet i en kriminell organisation, så att exempelvis ledande personer inom kriminella nätverk kan åtalas och fängslas även om de själva inte har gjort sig skyldiga till någon brottslig handling för sitt nätverk.

Inspirationen kommer från USA:s RICO-lagar, som i USA anses ha varit avgörande för att kunna bryta ned maffialiknande organisationer. Om åklagare vill inleda en förundersökning mot ett kriminellt nätverk ska de kunna ansöka om särskilda befogenheter om det är ett DIKO-fall.

Det handlar om att göra det enklare att använda sig av avlyssningsmetoder för att kunna samla bevis för brott. Det gäller också att lätta på reglerna för hur bevisen får användas som underlag för åtal.

Vid sidan av bristen på kriminalisering av organiserad brottslighet är det nämligen just bevisen för brott som är ett problem. Därför vill Sverigedemokraterna också bland annat införa ett kronvittnessystem, som gör att polisen får handlingsutrymme för att få kriminella att vittna mot andra kriminella.

Ingen polis kommer någonsin att kunna sitta på lika mycket information om de kriminella som de kriminella själva gör. Om vi öppnar möjligheten för rättsväsendet att börja få in uppgifter från kriminella på detta sätt får vi ovärderlig information i kampen mot de kriminella nätverken.

Poliser runt om i landet vittnar om att kriminella nätverk under regeringens sabbatsår inom kriminalpolitiken har lyckats bygga upp ett våldskapital som skrämmer samtliga vittnen till tystnad.

För att lösa upp sådana problem har Sverigedemokraterna föreslagit att polisen enklare ska kunna använda sig av kameraövervakning, även i bostadsområden. Detta kan ha flera fördelar: En brottslig handling kan fastna på film, flyktvägar kan säkerställas och vittnen som befunnit sig i närheten kan identifieras.

Vittnen till brott som är kopplade till kriminella nätverk ska kunna erbjudas möjlighet att vittna anonymt. Vi vet att ett anonymt vittne inte har lika högt värde som ett vanligt vittne, men vi anser att ett anonymt vittne i de här fallen är bättre än inget vittne alls.

Vi måste givetvis också förena grova kriminella handlingar med ordentliga straff. Vi har i dag ett system där nästan alla livstidsdömda får sitt straff tidsbestämt. När de har fått sitt straff tidsbestämt avtjänar de i sann rödgrön anda bara två tredjedelar av sitt utdömda straff. Därefter blir de fria, alldeles oavsett hur farliga de anses vara av kriminalvården.

Kriminalvården kan till med ange att det finns en påtaglig risk för återfall i brott utan att samhället kan vidta några ytterligare åtgärder. Detta gör att farliga terrorister, våldtäktsmän och grovt kriminella gängmedlemmar släpps fria när det tidsbestämda straffet upphör.

Sverigedemokraterna har i en ny motion i år föreslagit att personer som blivit dömda till livstidsstraff eller för väldigt grova brott och som vid tiden för frisläppandet anses vara farliga för allmänheten ska kunna få sitt tidsbestämda straff förlängt genom förvar.

För oss är det inte bara viktigt att säkerställa att farliga individer inte får straffrabatter eller villkorlig frigivning - för oss är det också viktigt att det finns möjlighet att hålla dem kvar i fängelse om de är farliga för allmänheten.

(Applåder)


Anf. 133 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Jag tycker att denna debatt är för viktig för att slösas bort på att rada upp förslag om straff på straff.

Straffen är viktiga. Det är väldigt viktigt att polisen har de resurser man behöver för att slå till mot den organiserade brottsligheten och mot all brottslighet över huvud taget, för att säkerställa tryggheten och för att återerövra makten i utsatta områden.

Men det måste gå längre än så. För två veckor sedan var vi på utskottsresa i USA och besökte Chicago och andra utsatta områden. Jag frågade poliserna där vad som är det viktigaste för att förändra verkligheten i dessa områden. Vad är det viktigaste för att förhindra att de kriminella gängen får nya medlemmar? Vad är det viktigaste för framtiden och för att bygga framtiden?

Jag förväntade mig någonting som handlade om straff, ökade resurser eller fler poliser, men svaret jag fick var: utbildning och skola. Flera gånger ställde jag frågan, och svaret var detsamma varje gång. Baltimore och Chicago var överens på den punkten: Det viktigaste är utbildning och skola. Det är nätverken - de sociala möjligheterna att bygga en framtid och ett liv.

Och det är detta vi måste göra samtidigt. Vi måste se till att polisen har resurser och möjligheter att slå ned. Det är därför regeringen gör den största satsningen på polisen i budgeten nu. Men vi måste samtidigt göra stora satsningar på utbildning i de utsatta områdena. Det är därför regeringen lägger fram förslag med speciellt riktade pengar till skolorna i de utsatta områdena. Detta måste ske gemensamt.

Jag frågade polisen i Södertälje, som betonade hur viktiga de extra resurserna har varit, vad det är speciellt som gör att de i Södertälje har lyckats med detta. Jo, något så enkelt som att områdespolischefen vid varje kommunstyrelsesammanträde får 15 minuter att tala till de politiska företrädarna utan agenda. I den viktigaste politiska beslutsförsamling som kommunen har, där man fattar de viktiga besluten, har polischefen en inledande kvart vid varje möte för att ge sin bild av behoven. Socialtjänsten har medarbetare som sitter i polishuset. Man samarbetar hela vägen mellan det offentliga samhället - skola, socialtjänst och äldreomsorg - och polisen. Detta samarbete gör att förtroende byggs i området, för vi får aldrig vittnen att ställa upp, oberoende av vittnesskydd, om de inte litar på samhället.

Detta förtroende i samhället bygger också på att barnen känner att de har en bra skola, att de äldre känner att de har en bra äldreomsorg och att socialtjänsten upplever en trygghet. Vi har ett så stort förtroende för samhället i Sverige. Det måste vi bygga vidare på, både hos polisen och hos resten av samhället, för att vi ska kunna bygga ett tryggare Sverige.

Det är detta som det hela handlar om, och det är därför som regeringens budget ser ut som den gör. Vi satsar både på polisen och på skolan. Om vi fortsätter med det tror jag att vi kan lyckas i den här kampen, men den är inte lätt.

(Applåder)


Anf. 134 Ola Johansson (C)

Herr talman! Jag är glad att Liberalerna i dag lyfter fram en fråga som kan vara en av de viktigaste som vi har i Sverige nu. Om vi misslyckas skadar det grunderna för vårt samhälle så att det blir väldigt svårt att reparera dem. När poliser och deras anhöriga känner sig otrygga på grund av sitt yrkesval ger det ringar på vattnet som skapar otrygghet i hela landet.

Det är viktigt med skarpare straff för våld mot tjänsteman och grova våldsbrott, att poliser får större rätt till kränkningsersättning och att polisen får mer resurser som ger möjlighet att höja lönerna. Utbildning är inte det enda svaret på frågan om hur poliser ska förmås att stanna kvar på sin tjänst. Parterna ska givetvis bestämma lönerna, men när vi ser hur situationen eskalerar måste vi ge arbetsgivaren förutsättningar att göra det som behövs för att behålla personal och rekrytera de kvinnor och män som kanske redan har utbildat sig och har de bästa förutsättningarna för detta viktiga yrke.

Herr talman! Tystnadskulturen breder ut sig i de hårdast belastade områdena. Det gör att den organiserade brottsligheten i Sverige befäster sin ställning. Brottsligheten vill föra över tystnadskulturen till rättsväsendet genom att skrämma enskilda poliser till tystnad eller få dem att lämna yrket. Det får inte hända. Och det är det vi diskuterar nu, inte historiska budgetsatsningar eller alla Alliansens reformer för jobb, utbildning och företag.

För att stoppa den organiserade brottslighetens framfart vill Centerpartiet satsa mer på vittnesskydd, så att människor som har något att berätta vågar vittna och kriminella vågar lämna gängen bakom sig. Vi vill också att ansvar ska flyttas över från socialtjänsten till polisen, som då får ansvaret för både skydd och stöd till vittnen. Det är nödvändigt för att människor ska kunna lämna ett kriminellt liv bakom sig.

Viktigast för att råda bot på den grova brottsligheten och hoten och våldet mot polisen är att polisen och det övriga rättsväsendet är lokalt förankrat, och andra talare har varit inne på det.

Vi vet också att den grova organiserade brottsligheten kan stoppas med lokalt brottsförebyggande arbete genom att kommuner och dess politiker, fastighetsägare, polis och lokala företag jobbar tillsammans. Det är bland annat därför som vi i Centerpartiet satsar på lokalt brottsförebyggande arbete i vår budget. Vi vill ge möjlighet för kommuner att få ekonomisk hjälp med en trygghetsskapande stadsplanering, och här kommer jag in som bostadspolitisk talesperson. För detta har vi avsatt 70 miljoner kronor mer än regeringen på utgiftsområde 18.

Inte någonstans i Sverige ska kriminella kunna utnyttja en bristande planering av befintliga bostadsområden för att hindra polis, räddningstjänst eller sjukvårdspersonal från att hjälpa de boende. De ska inte kunna gömma sig och kasta sten eller på andra sätt skapa rädsla och oro.

Herr talman! Kameraövervakning är också något som man måste använda mer för att motverka tystnadskulturen. Att förenkla polisens möjlighet till kameraövervakning skulle vara ett stort steg för att få bevisning mot dem som begår brott mot poliser. Centerpartiet vill tillsammans med Alliansen få till ett tillkännagivande om hur polisen i större utsträckning än i dag ska få använda sig av kameraövervakning i områden där brottsligheten är som störst.

Herr talman! Återigen: Regeringen släpar benen efter sig och Alliansen knuffar på. Det är tydligt att det behövs ett nytt ledarskap för Sverige.

(Applåder)


Anf. 135 Jens Holm (V)

Herr talman! Det är flera saker som vi är överens om i den här debatten. Vi är helt överens om att den grova brottsligheten måste bekämpas mycket hårdare än nu. Vi är helt överens om att attackerna mot polis, blåljuspersonal och rättsväsendet är helt oacceptabla och måste få konsekvenser. Vi är också relativt överens om att polisen behöver få mer resurser, även om vi inte är helt överens om hur de ska finansieras.

Vi i Vänsterpartiet stöder en budget som de närmaste tre åren anslår drygt 7 miljarder mer, alltså nya pengar, till polisen. Då kommer fler att kunna anställas, vi kommer att kunna bygga ut polisutbildningen, vi kommer att kunna få fler poliser som förebygger och löser brott, bättre karriärmöjligheter för poliser och så vidare.

Det finns dock ett antal frågor som rör just polisens arbete där jag känner att vi kanske inte är helt överens. Jag har helt enkelt ett antal frågor efter att ha lyssnat på de borgerliga företrädarna.

Jag skulle kunna vända mig till Roger Haddad. Det är ni i Liberalerna som har begärt den här debatten. När jag hör dig, Roger, tala är det väldigt mycket tal om hårdare straff. Du är i dina anföranden också inne på ganska många detaljer som jag inte är helt säker på att vi politiker här i riksdagens kammare kan reglera.

Vad jag skulle vilja höra Liberalerna tala mer om är polisens roll i det förebyggande arbetet. Anser Liberalerna, som vi i Vänsterpartiet, att det ska finnas fler lokala poliser, kvarterspoliser kan vi kalla dem, som känner i princip alla ungdomar som hänger på torget, på ungdomsgården och utanför skolan vid namn - att man bygger förtroende och respekt för varandra? Jag tror inte att någon ungdom sedan går och skär upp bildäcken när man vet att poliserna här heter Maria, Tobias, Roger eller något annat. Hur ser Liberalerna på detta?

Hur ser de borgerliga partierna på möjligheten att utveckla det förebyggande samarbetet mellan polis och socialtjänst, mellan polis och skolor, mellan polis och ungdomsgårdar och föreningar? När jag hör de borgerliga partiernas företrädare tala låter det som att den grova brottsligheten, som är helt och hållet förkastlig, existerar i en bubbla för sig. Jag tror inte att det är så, Tomas Tobé. Om ett samhälle under decennier har rustats ned, om skolor förfaller, om man stänger ungdomsgårdar, bibliotek, replokaler och andra fritidsverksamheter, vad lämnar det då våra ungdomar till för öde?

Jag säger inte på något vis att de ska gå och skära upp däcken på en polisbil, men jag är rädd för att ungdomar som inte har meningsfulla fritidsaktiviteter är en grogrund för just grov kriminalitet.

Jag skulle vilja höra Moderaterna tala mer om det förebyggande arbetet och om att vi behöver resurser för att bygga ett samhälle som ser alla medborgare - ett samhälle där vi omfördelar från Danderyd till norra Järva och ser till att alla skolor, även de i norra Botkyrka och Rosengård, är lika bra som de som finns i exempelvis Bromma i Stockholm.

Men det är borgerlighetens svaga punkt. Ni vill inte omfördela från rik till fattig. Ni vill inte höja skatter för att ha mer pengar att investera i välfärden och det förebyggande arbetet. Svara gärna på detta!


Anf. 136 Roger Haddad (L)

Herr talman! Jag uppskattar verkligen Jens Holms fråga. Liberalerna och jag personligen är de som har ställt mest frågor i Sveriges riksdag om just områdespoliser, alltså de gamla närpoliserna eller kvarterspoliserna.

Det är viktigt att komma tillbaka till antalet poliser och att det har minskat jämfört med 2010 och 2014. När vi tappar allt fler poliser finns inte förmågan att både ingripa mot den grova brottsligheten, som är i fokus i dag, och bedriva det viktiga brottsförebyggande arbetet.

Straff eller skola - det finns inga motsättningar. Vi satsar på skolan i vår budget men också på polisen. När jag besöker skolor, när jag besökte Coop i Fagersta häromdagen eller när jag besöker andra företrädare säger de att de behöver satsningar på skolan men också poliser som hinner besöka skolan, för det är där rekryteringen till narkotikaförsäljning och unga kriminella sker. Hittar vi inte kontaktytorna och kan skapa tillit och förtroende mellan polis och ungdomar får vi denna utveckling, precis som Jens Holm sa.

Herr talman! Polisen bekräftar att de inte klarar av sitt uppdrag när det gäller det viktiga brottsförebyggande arbetet. Det är därför Alliansen återkommande påminner regeringen om att Sverige under denna regering har fått färre poliser i landet och färre poliser i yttre tjänst och att polisen har kommit längre från medborgarna. Situationen är så allvarlig att svensk polis måste prioritera även bland grova brott, bland annat anmälda våldtäkter.

Herr talman! Justitieministern är lite ohederlig i denna debatt. Man kan faktiskt, som Alliansen, både sänka skatten och satsa på polisen. Polisens budget ökade ju vartenda år med alliansregeringen. År 2011, 2013 och 2014 utbildade vi fler poliser än 2015 när ni hade ansvaret. År 2012 utbildade vi fler poliser än 2016. Tappet, alltså de som slutade och lämnade polisyrket, var inte heller lika dramatiskt som det har varit sedan 2015. Dessa avhopp beror givetvis på olika saker. Därför är det viktigt att satsa på arbetsmiljö, högre löner och så vidare.

Till Miljöpartiet om straffen: Ja, angriper man en polisstation måste man få ett högre straff. Angriper man en polis i en bil och gör sig skyldig till våld mot tjänsteman måste vi höja minimistraffet till sex månaders fängelse. Är Miljöpartiet emot en sådan straffhöjning? Ge i så fall det beskedet!

Vi måste höja straffen för vapenbrott då det är synnerligen grova vapenbrott. Vi kan inte ha en ordning där fem automatkarbiner inte anses vara synnerligen grovt vapenbrott.

Liberalerna har även andra förslag. Vi vill skärpa lagen mot insmuggling av vapen. Jag nämnde tidigare förstärkning av tullen. Sedan i våras har vi också på bordet att vi vill underlätta för polisen att sätta upp kameror i brottsförebyggande syfte.

För att summera: Trovärdigheten i Socialdemokraternas polispolitik är lika med noll. Inför detta verksamhetsår ville ni bara lägga 100 miljoner på polisen. Varför kom ni inte på den här historiska satsningen redan i höstas?

(Applåder)


Anf. 137 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Jag skulle kunna fortsätta där Roger Haddad slutade. Han frågade: Varför kom ni inte på den här historiska satsningen i höstas? Jag frågar: Varför kom ni inte på den här historiska satsningen för tre år sedan, i stället för att, enligt Svenska Dagbladet, raljera om att det inte spelar någon roll om det är 19 000 eller 20 000 poliser? Jag frågade justitie- och inrikesministern om han inte tror att denna nonchalanta inställning faktiskt har påverkat och förvärrat poliskrisen. Jag förväntar mig ett svar.

Om man trampar en socialdemokrat på en öm tå i en debatt kommer det ett automatiskt svar i repliken: skattesänkningar. De kan alltid dra fram det kortet. De har lärt sig, kanske på sina utbildningar, att de alltid kan angripa skattesänkningar.

Problemen för Morgan Johansson är tre. För det första har de stora skattesänkningarna gjort att fler har kommit i arbete och att skatteintäkterna in till staten inte har minskat, utan vi har kunnat satsa mycket på polisen och andra områden.

För det andra har Morgan Johansson och Socialdemokraterna i stort sett accepterat varenda en av dessa skattesänkningar.

För det tredje har dessa skattesänkningar gett exempelvis en polisman ungefär en månadslön mer om året i rena pengar.

Vi är inte nöjda. Vi vill höja polislönerna ytterligare. Det är en av våra viktigaste satsningar för att öka polisyrkets attraktivitet och locka fler till utbildningarna. Vi vill se över arbetsvillkor och förbättra arbetsmiljö. Vi ser gärna att ob-ersättningen höjs, och vi vill ha fler poliser. Det är en viktig del i vår satsning på en ökad trygghet. Det är också en viktig del i det vi debatterar, nämligen hur man ska komma till rätta med attackerna på polisen. Det viktigaste svaret är: Det behövs fler poliser.

Polisen är inte svaret på alla problem, som Jens Holm var inne på. Givetvis är det viktigt med förebyggande arbete. Att det behövs områdespoliser för det förebyggande arbetet är något vi kristdemokrater ofta lyfter fram. Skolorna behöver veta att det finns en polisiär närvaro om det skulle hända något men också för att kunna fråga om råd och bolla olika saker i tuffa situationer så att lärarna känner sig trygga i sitt arbete.

Jag pratade med min gamla lärare så sent som i går, och han berättade hur viktigt det var att områdespolisen fanns i närheten av Trollehöjdskolan i Mullsjö. Men på grund av resursproblem kan polisen inte längre finnas i Mullsjö utan måste vara i andra prioriterade områden. Det är allvarligt. Vi behöver satsa stenhårt på det förebyggande arbetet för att stärka kopplingen till skolan och för att ett aktivt civilsamhälle ska kunna breda ut sig och känna trygghet.

Jag var i Vivalla för ett halvår sedan och träffade de som nattvandrar där. Många var mammor, och de kände en stor trygghet i att de hade ett direktnummer till den områdespolis som var ute just den kvällen.

En förutsättning för ett aktivt arbete i skola och civilsamhälle med sociala insatser för företagsetablering i utanförskapsområden är en polisiär närvaro som garanterar tryggheten.

Herr talman! Låt mig återgå till artikeln i Svenska Dagbladet. Regeringen är svaret skyldig. Tycker man att det inte spelar någon roll om Sverige har 19 000 eller 20 000 poliser, varför står man då i riksdagens kammare i dag och talar om att man gör en sådan historiskt stor satsning? Regeringen måste ta ansvar för den nonchalanta inställning man har haft och som faktiskt har förvärrat den poliskris vi nu ser.

(Applåder)


Anf. 138 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Herr talman! Jag ska börja med polislönerna, som Tomas Tobé tog upp. Det är klart att vi behöver ha höjda polislöner. Just nu sitter parterna - Polisförbundet och Polismyndigheten - och förhandlar om framtidens löner, för de kommande tre åren. Jag följer detta, och jag tror att det kommer att gå utmärkt.

Nu finns det ju pengar i kassan för polisen att fördela. Det kommer att bli en bra löneutveckling, betydligt bättre än vad den var under Alliansens regeringsår, för då gjorde man ingenting i den riktningen.

Vi gör detta till en fråga för parterna. Vi vill inte ha ett läge där det är riksdagen som ska sitta och besluta om lönerna. Om vi gör på det sättet - att vi börjar tala om polislönerna här och att det är riksdagen som ska besluta om dem - har vi snart sjuksköterskelönerna här också, och brandbefälslönerna och läkarlönerna och en massa andra löner som vi ska sitta och besluta om. Det funkar inte. Det är parterna som ska göra dessa avtal, och då gäller det att sätta av pengar till det.

Tomas Tobé och ett par av er andra var irriterade över att jag sa att ni sänkte skatten med 140 miljarder och bara satsade 5 miljarder på polisen. Det var mitt sätt att visa hur ni prioriterar. Min förmodan är att om ni fortsätter att göra sådana prioriteringar, om ni kommer tillbaka till regeringsmakten, skulle ni göra precis samma fördelning igen. Då skulle vi stå där med samma situation och samma låga utbildningstakt.

Andreas Carlson frågade: Varför satsade ni inte tidigare? Men vi var ju tvungna att först ta hand om era underskott - det budgetunderskott på 60 miljarder som vi fick ärva av er. Det är klart att man måste ordna upp statsfinanserna innan man kan göra stora satsningar, och det har vi gjort nu.

Det finns saker som ni aldrig klarar av. Ni klarar aldrig statsfinanserna, ni klarar aldrig jobben och ni klarar heller aldrig att starta någon ny polisutbildning. De nya polisutbildningar som har startats har vi ordnat, och nu startar vi ytterligare två i Malmö och Västsverige.

(Applåder)


Anf. 139 Tomas Tobé (M)

Herr talman! Jag tror att det har blivit ganska tydligt för alla som har följt denna debatt att vi har en regering som försöker förminska de faktiska problemen i samhället - att vi har färre poliser och en mycket oroande utveckling av kriminaliteten - och som helst vill tala om andra politiska områden. Det gör jag gärna. Vi har en hel valrörelse framför oss där vi kan diskutera huruvida vi ska sänka skatterna på arbete eller satsa på bidrag.

Men här i dag har vi ansvar för att berätta vad som är vår väg för att säkerställa att vi får en rättsstat som fungerar i Sverige. Jag vill att alla ska känna sig trygga med vad Moderaterna kommer att prioritera. Vi kommer att prioritera svensk polis. Vi lägger nu fram förslag på de största satsningarna på över 20 år. Det handlar om 10 miljarder till svensk polis.

Vi kommer att göra en riktad lönesatsning, för det kommer att krävas, och givetvis kommer det att behöva förhandlas med arbetsmarknadens parter. Men höjda polislöner krävs om man menar allvar med 10 000 fler poliser.

Det andra löftet är att vi kommer att skärpa straffen för de kriminella i vårt samhälle. Vi måste säkerställa att de får högre straff och att vi får bort ett antal människor från de utsatta områdena över en längre tid.

Det tredje är att vi kommer att ta kontroll över de utsatta områdena. Vi kommer att ge polisen de befogenheter som krävs. Och ja, Jens Holm, det handlar såklart om satsningar på skola och om att skapa framtidstro, men svaret är inte höjd skatt även om det möjligen skulle glädja Vänsterpartiets riksdagsgrupp.

Jag tror att ett jobb och en närvarande rättsstat är början till bra framtidstro.

(Applåder)


Anf. 140 Adam Marttinen (SD)

Herr talman! Det är ett väldigt högt tonläge i debatten, inte minst från Liberalerna, som har initierat den.

Man talar aggressivt om att vi har för få poliser i dag. Nu är vi inne på andra halvåret 2017. Om man hade velat ha fler poliser i dag skulle man ha satsat pengar på det i budgeten hösten 2014. Om vi tittar tillbaka på vad som hände hösten 2014 ser vi att Liberalerna satsade 0 kronor mer än regeringen på att utbilda fler poliser i Sverige. Faktum är att hela Alliansen satsade 0 kronor mer på att utbilda fler poliser. Det är därför vi har det antal poliser som vi har i dag: Ni var överens med regeringen hösten 2014 om att vi inte skulle utbilda fler poliser.

Herr talman! I debatten hoppas jag att jag har lyckats belysa huvudproblemet och hur vi bäst kan möta problemen. Allt som de respektive partierna vill göra hinner vi av förklarliga skäl inte ta upp i denna debatt.

För oss är det viktiga och mest akuta att utöka den polisiära kapaciteten, skärpa straffen och göra det enklare för rättsväsendet att samla in tillräckliga bevis som kan leda till fler fällande domar. Därför kommer vi att fortsätta att driva på för utökade resurser till polis och rättsväsen.

Vi kommer att propagera för våra DIKO-lagar mot organiserad brottslighet, försöka införa ett kronvittnessystem, göra det enklare för polisen att använda kameraövervakning, göra det möjligt att vittna anonymt och givetvis se till att riktigt farliga terrorister, våldtäktsmän och gängmedlemmar inte släpps fria om det finns en påtaglig risk för återfall i brott.

Jag tackar återigen för initiativet till denna debatt. Om jag kunde yrka bifall till något, herr talman, skulle det vara till allt som jag har sagt.

(Applåder)


Anf. 141 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Jag vill börja med att svara på några kommentarer.

Till ledamoten Roger Haddad: Jag kommer inte att göra dig den tjänsten att leva upp till fördomar kring Miljöpartiet. Vi vill satsa på en starkare polis. Vi står bakom regeringens budget, som vi har varit med och tagit fram, med starka satsningar på både polis och rättsväsen. Det är detta som behövs i dag i Sverige; vi behöver inte vara oense om den frågan.

Det handlar om att problemet är att detta har grundlagts mycket tidigare. I mitt första inlägg citerade jag händelser från 2005, året innan Alliansen tog över. Jag såg inte de satsningar på trygghet som vi hade behövt under de åtta åren. Nu arbetar vi för fullt för att få dem på plats, och det finns många lagar på plats.

Vi satsar på polisen och rättsväsendet, och detta ska kunna ge oss den trygghet som vi behöver. Vi tar ansvar för det, för att Sverige ska kunna bli tryggare. Låt oss göra det tillsammans. Jag tror att alla i denna sal vill se trygghet, och tryggheten är både en rejäl satsning på polisen och en rejäl satsning på skola och utbildning för att skapa ett tryggare Sverige, speciellt i de utsatta områdena. Det är detta som folket har valt oss för. Låt oss enas kring det!

(Applåder)


Anf. 142 Ola Johansson (C)

Herr talman! I den debatt som förts i dag har vi till stora delar pratat förbi varandra, så som brukligt kan vara, men det har ändå blivit tydligt att regeringen släpar benen efter sig och att Centerpartiet och Alliansen knuffar på. Det är tydligt att det behövs ett nytt ledarskap för Sverige.

En sak som jag vill säga till Jens Holm är att det förebyggande arbetet handlar om att få fler i arbete, att skapa förutsättningar för företag och möjligheter för människor att välja skola åt sina barn och att vi får en fungerande bostadsmarknad som leder bort från utanförskap. Men nu talar vi inte om detta utan om attacker mot blåljuspersonal.

Det finns en annan bild i min mobiltelefon. EU-toppmötet i Göteborg inleds i helgen. Utanför stadshuset hemma i Kungsbacka stod ett tiotal piketbussar parkerade. Polisen som ska övervaka toppmötet övernattar på vårt stadshotell. Låt oss tacka dem för det de gör, för vi kan förvänta oss att det de kommer att behöva utstå under den här tiden är precis det som vi talar om. Låt oss hoppas och tro att det inte blir så illa som vi har befarat.

Polisen i Göteborg har varnat människor för att ens ta sig till arbetet under de här dagarna. Låt oss tacka polisen för den insats de gör där och i andra sammanhang runt om i vårt samhälle och i hela vårt land.

Jag vill tacka Liberalerna, som har tagit initiativ till denna debatt.

(Applåder)


Anf. 143 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag vill också tacka Liberalerna, och i synnerhet Roger Haddad, för att ha tagit initiativ till denna viktiga debatt.

Denna debatt har tydliggjort en del saker. Den har tydliggjort att vi är överens om flera saker, nämligen att attackerna mot rättsväsendet och blåljuspersonal är helt oacceptabla och att det finns grovt kriminella gäng i vårt land som måste punktbevakas, sökas upp, fångas in och lagföras. Om detta råder det inga tvivel. Vi är också överens om att polisen behöver mer resurser för att kunna utföra detta viktiga jobb. Det har varit lite sifferbingo här fram och tillbaka. Men vi kan i alla fall enas om att vi behöver investera mycket mer i polisen.

Jag tycker också att det är glädjande att höra från till exempel Liberalerna och Kristdemokraterna att polisen måste vara en helt naturlig del av det förebyggande arbetet. Men jag skulle vilja höra det lite mer naturligt från er när ni talar, eftersom det blir mycket tal om hårdare straff och teknikaliteter fram och tillbaka.

Sedan finns den andra delen, och det är det generellt förebyggande arbetet. Jag tror inte att sådana här attacker sker i en bubbla, hur förfärliga de än är. Jag tror att de är en avspegling av ett samhälle som har blivit hårdare, ett samhälle med ökade klyftor, ett samhälle där superrika drar iväg och där stora grupper i vårt land lämnas utanför. Då tycker inte jag att det är trovärdigt att sänka skatter för höginkomsttagare och storföretag, eftersom vi behöver varje krona för att investera i våra områden som så väl behöver en ny ungdomsgård, som behöver fler lärare i skolan och så vidare.

Jag tackar för den här debatten.


Anf. 144 Roger Haddad (L)

Herr talman! De senaste månaderna har jag naturligtvis följt de dramatiska händelserna som drabbade en polisfamilj i Västerås, eftersom jag bor där. Jag besökte för några månader sedan Hallstahammar i min valkrets där polisstationen fick sin entré bortsprängd. Jag besökte för någon månad sedan också Helsingborg ett par dagar efter den fasansfulla attacken mot polisstationen, där hela entrén var bortsprängd, och det var stora skador hela vägen ned till garaget och upp till taket. Så kraftfull var den sprängladdningen, där de kriminella ville markera det hänsynslösa sätt som de jobbar på för att tysta och skrämma våra samhällsviktiga funktioner.

Vi begärde denna debatt för att påvisa att situationen är mycket bekymmersam. Därefter har det hänt saker i Stockholmsförorter, i Växjö, i Katrineholm med flera områden, och situationen är bekymmersam.

Ett viktigt budskap från Liberalerna är att stoppa polisavhoppen och locka tillbaka de hundratals poliser som har slutat. Man försöker nu se över arbetsmiljön för att behålla poliser. Men ingenting görs för att locka tillbaka de hundratals poliser som slutade på myndigheten under 2015, 2016 och 2017. Vi har i dag färre poliser och färre poliser i yttre tjänst. Det är därför som vi inte klarar av att ens i de utsatta områdena möta upp med polisiär närvaro. Det är därför som man kan leva hyfsat som kriminell utan ingrepp från rättsväsendet. Det är det som oroar människor, och det är det som borde oroa oss i riksdagen. Vi kommer att skärpa straffen, och vi kommer att satsa mer på polisen. Men regeringen har inte gjort det under de senaste tre åren; det är budskapet. Det är konsekvensen av den politik som vi ser i dag.

(Applåder)


Anf. 145 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Jag hade i mitt avslutningsanförande tänkt tacka Liberalerna för initiativet till denna debatt, jag hade tänkt återupprepa några av de förträffliga förslag som vi kristdemokrater har och jag hade tänkt säga hur laddad Alliansen är att ta över regeringsmakten för att ställa en hel del till rätta av det som den här regeringen sent har vaknat upp och insett behöver göras. Men jag kommer inte att göra det, utan jag kommer att hänga kvar vid en fråga som jag faktiskt har berört två gånger tidigare i den här debatten. Den föranleds av den artikel som jag har visat tre gånger i kammaren i kväll. Det handlar om sådant som den dåvarande inrikesministern påstås ha sagt till landets ledande polischefer, till exempel: 19 000 eller 20 000 poliser spelar ingen roll.

Jag har ställt frågan till Morgan Johansson om inte denna nonchalanta inställning har förvärrat den poliskris som vi nu ser. Jag är nämligen helt övertygad om att 1 000 områdespoliser hade kunnat göra enormt mycket arbete för att förebygga brott, för att avlasta, hjälpa och stötta andra goda aktörer och krafter i samhället som kan arbeta förebyggande. De hade behövts för att se till att vi inte hade hamnat i den situation som vi nu befinner oss i med attacker mot vitala samhällsfunktioner, mot poliser, mot polisfamiljers hem och mot polisstationer.

Herr talman! Jag återupprepar därför min fråga: Har inte denna nonchalanta inställning haft en påverkan och förvärrat den poliskris som vi nu ser?

Justitieministern har två minuter på sig för att svara på denna ganska enkla fråga, och jag förväntar mig att han gör det.

(Applåder)


Anf. 146 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Herr talman! Regeringen har inte någon nonchalant inställning när det gäller antalet poliser. Den som är nonchalant är den som utbildar 600-700 poliser per år när det samtidigt är 400-500 som går i pension. Då är man nonchalant. Det var precis det som den borgerliga regeringen gjorde. Det är därför som vi nu lever med ett bekymmer och en polisbrist som vi måste göra någonting åt, eftersom det tar två och ett halvt år att utbilda nya poliser.

Herr talman! I går var jag på Södermalm och träffade poliser där, bland andra befälen på Medborgarplatsen. Jag träffade också Ted Eriksson, den polis som blev knivhuggen på Medborgarplatsen för ett par månader sedan. Han har nu kunnat återgå i tjänst. Men det kunde ha gått mycket illa för honom.

Ted och jag hade ett bra samtal, och han är ett exempel på alla de hängivna poliser som gör ett storartat arbete varje dag för vår trygghet. Detta måste vi hela tiden ha i åtanke.

Denna regerings inställning är att dessa poliser ska ha de resurser, de verktyg och den bemanning som de behöver för att medverka till att kunna rycka upp den organiserade kriminaliteten med rötterna. Där är jag beredd att vidta alla de åtgärder som behövs för att uppnå just detta.

Påståendet att ingenting görs för att återrekrytera poliser är faktiskt inte sant. Jag berättade i mitt inledningsanförande att 150 poliser är på väg tillbaka just till följd av en återrekryteringskampanj.

Vi måste vara beredda att sätta av tillräckligt med resurser, och vi bygger därför ut polisutbildningen. Det ska bli 10 000 fler anställda i polisorganisationen till 2024. Då gäller det också att man som regering faktiskt är beredd att prioritera detta och att inte prioritera annat.

Herr talman! Vi kan knäcka dessa gäng. Staten är alltid starkare än gängen. Men då kräver det att vi också är beredda att vidta de åtgärder som behövs.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Den 16 november, efter voteringen, hålls en aktuell debatt om attacker mot rättsväsendet. Debatten har begärts av Liberalerna. Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S) deltar. Debatten går att se direkt och i efterhand via webb-tv.