Avslutning

Avslutning 23 juni 2010
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 1

Anf. 90 Margareta Israelsson (S)

Ärade ledamöter! Detta riksmöte lider mot sitt slut och så även mandatperioden. Jag tänker inte summera arbetet i kammaren i siffror över antalet propositioner, motioner eller debatter. Statistik är ett sätt att beskriva riksdagsarbetet, men att vara ledamot är som ni alla vet så mycket mer. Vi har ett förtroendeuppdrag och är valda att företräda de människor som lagt en röst på just oss och på våra respektive partier. Det gör vi här i kammaren men också när vi är ute bland människor, syns i medierna och är ute på resor. Som ledamot är man alltid i tjänst. Därför kan det tyckas lite märkligt att vi kallar detta för avslutning - särskilt som många av oss ses här i kammaren igen redan på måndag och vi går mot en valrörelse som ju är långt ifrån en lugn period. Och så ska vi hinna med Almedalen också mitt emellan. Jag hoppas ändå att det ges tillfälle till någon vila denna sommar. Det är dock inte alla av er som ställer upp för omval. För några av er är det en avslutning på en kortare eller längre period som riksdagsledamot, även om uppdraget fortsätter tills den nya riksdagen är vald och samlad. Det är hela 74 ledamöter som lämnar sitt uppdrag, men det är ändå något färre än förra mandatperioden då det var rekordmånga. Er vill jag tacka särskilt. Men först några ord om två reformer som har införts under mandatperioden. Riksdagsstyrelsen har fattat beslut om att erbjuda rådgivningsinsatser för dem av er som fortfarande har yrkesverksamma år framför er. Det är en möjlighet jag hoppas att ni tar. Som riksdagsledamot har man ju en ovärderlig kunskap och erfarenhet, men världen förändras och det yrke man en gång lämnade för uppdraget kan ställa helt andra krav i dag. Då kan det behövas stöd och rådgivning, något som många företag och institutioner erbjuder och jag är glad att även riksdagen kan göra det. Jag vill också nämna de ändringar som har genomförts i vårt pensionssystem. Detta har varit något av en hjärtefråga för mig och jag är glad att vi kunde enas om ett nytt system där yngre ledamöter inte längre kraftigt missgynnas utan är likställda. Att sammanfatta en mandatperiod är inte enkelt, och jag ska heller inte försöka. Men jag vill nämna några händelser och frågor som präglat arbetet i kammaren: finanskrisen, sysselsättningsfrågorna, klimatfrågorna, förändringar i socialförsäkringar och EU-ordförandeskapet. Jag vill tacka er alla som ställt era krafter till riksdagens och svenska folkets förfogande, oavsett under hur lång tid. Som riksdagsledamot har man bland de finaste uppdrag man kan ha. Ni har alla bidragit med stor kunskap, arbetsinsatser och engagemang. Det ska naturligtvis inte bara belönas med en pension. Jag är därför stolt och glad att vi till sist även har kunnat enas i frågan vad ni som lämnar riksdagen skulle tackas av med. Efter många och långa diskussioner har det beslutats att de ledamöter som lämnar riksdagen får en medalj. Jag vågar säga att det avgörande argumentet var Skatteverket. Det kan tilläggas att det faktiskt nästan var svårare att enas om detta än om pensionsfrågan - det säger inte lite. Det är extra glädjande att kunna ge er beskedet att det blir både pension och en rejäl - nåja, men ändå - medalj för er som nu lämnar riksdagen. Jag önskar att det fanns tid att tacka av er alla med några personliga ord, men jag inser att det skulle pröva ert tålamod väl mycket. Som sagt är det 74 stycken av er som nu lämnar, och om jag skulle säga allt jag ville få sagt skulle ni få spendera en del av midsommarhelgen här i plenisalen. Därför kommer bara ni som tjänstgjort allra längst att få ett mer personligt avtackande. När ni hör ert namn vill jag be er resa er upp inför era kamrater. 12 ledamöter har tillhört riksdagen innevarande mandatperiod: Lennart Levi, Solveig Ternström, Lisbeth Grönfeldt Bergman, Rolf K Nilsson, Stefan Tornberg, Mats G Nilsson, Helena Rivière, Reza Khelili Dylami, Patrik Forslund, Staffan Appelros, Lage Rahm och Anna Tenje. Tack ska ni ha! (Applåder) Det har sagts att denna riksdag har varit bland de yngsta och nyaste i den bemärkelsen att ovanligt många nya ledamöter kom in vid valet 2006 och att det var en yngre skara än tidigare. Men det är faktiskt färre som tackas av i dag än vid avslutningen det året då hela 96 ledamöter lämnade riksdagen. Nu de 14 ledamöter som har tillhört riksdagen i cirka åtta år. Det är Elina Linna, Tommy Ternemar, Anne-Marie Pålsson, Bertil Kjellberg, Jan Andersson, Anneli Särnblad, Cecilia Wigström i Göteborg, Claes Västerteg, Åke Sandström, Inger Jarl Beck, Björn Hamilton, Britta Rådström, Gunnel Wallin och Ameer Sachet. Tack för den här tiden. Vi hoppas få se er i olika sammanhang framöver. (Applåder) 13 ledamöter har tillhört riksdagen i cirka tolv år, sedan valet 1998 - det år socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna nådde överenskommelsen om pensionssystemet och riksdagen beslutade om att Sverige skulle anslutas till Schengenavtalet. Det är Ingemar Vänerlöv, Birgitta Sellén, Anna Lilliehöök, Rosita Runegrund, Karl Gustav Abramsson, Lars Wegendal, Gunilla Tjernberg, Gunilla Wahlén, Peter Pedersen, Kalle Larsson, Lars Lindblad, Anne Ludvigsson och Kjell Eldensjö. Tack även till er. Vi kommer säkert att se er i det fortsatta politiska arbetet i en eller annan form. (Applåder) 20 ledamöter har tillhört riksdagen i ca 16 år, sedan valet 1994 - det år svenskarna i folkomröstningen röstade ja till medlemskap i EU och det år då Estoniakatastrofen inträffade. Det är Tone Tingsgård, Margareta Persson, Rolf Gunnarsson, Agneta Lundberg, Claes-Göran Brandin, Ronny Olander, Ola Sundell, Kristina Zakrisson, Laila Bjurling, Lars U Granberg, Christina Axelsson, Siw Wittgren-Ahl, Elisebeth Markström, Ingvar Svensson, Mats Berglind, Marie Engström, Sven Bergström, Nikos Papadopoulos, Marina Pettersson och Bosse Ringholm. Stort tack till er alla. Jag skulle, som sagt, gärna velat säga några ord till var och en av er, men trots att det numera är tillåtet att dricka kaffe även i plenisalen verkar jag behöva snabba på lite om vi ska hålla uppmärksamheten uppe. Ni utgör en stor generation som kom in i riksdagen 1994. Ett stort tack för den här tiden. (Applåder) De 15 ledamöter som har tillhört riksdagen i mer än 16 år vill jag tacka av med några personliga ord. Michael Hagberg kom in i riksdagen som ersättare 1991 och på eget mandat 1994. Han var en gång svetsare på Scaniabussar i Katrineholm, men arbetet som skyddsombud väckte insikten att det inte räcker med att bara arbeta med viktiga frågor på arbetsplatsen. Michael gick med i SSU och blev sedan kommunalpolitiker. År 1994 kom han in i riksdagen och har suttit bland annat i försvarsutskottet och varit en del av Europarådets svenska delegation där han har ansvarat främst för försvars- och säkerhetsfrågor. Förutom det intresse som Michael har visat för minoritetsfolk är han också en naturmänniska som gärna ägnar sig åt jakt, fiske och idrott, något som han kanske får mer tid åt nu när riksdagsuppdraget avslutas, även om riksdagen kommer att fortsätta att vara närvarande i vardagen då Michaels fru också är ledamot av riksdagen. Dessutom har han vid sidan om ledamotsuppdraget engagerat sig starkt för barn och unga. Tack! (Applåder) Karin Pilsäter kom in i riksdagen som ersättare 1991. Hon började sin bana i FPU, Folkpartiets ungdomsförbund. På 80-talet blev hon valombudsman i Folkpartiet. Karin har suttit i sitt länsförbunds styrelse under 1990-talet, hon var ordförande i dess arbetsutskott och tillika valledare i valet 1994. Hon har under många år varit Folkpartiets ekonomisk-politiska talesperson och tillika jämställdhetstalesperson. Hon har en stor arbetskapacitet, och tack vare den och hennes envishet har hon lyckats få igenom flera politiska förslag, bland annat på jämställdhetsområdet. Karin kommer också att bli ihågkommen som den som sista dygnet på motionstiden höjde volymen på sin stereo och lät schlager- och dansbandsmusik fylla Folkpartiets korridorer. Det är ett bra sätt att göra alla på bättre humör, enligt Karin. Karin utsågs i våras till statssekreterare i Utbildningsdepartementet med ansvar för vuxenutbildning, yrkesutbildning, folkbildning och studiestödssystemet. Tack, Karin! (Applåder) Alf Eriksson kom in i riksdagen 1992 men hade dessförinnan varit ersättare i kammaren. Som tidigare anställd på pappersbruk är Alf Eriksson van att hantera papper, och det har han verkligen också fått göra här i riksdagen. Under sina ca 20 år i riksdagen - Alf kom in i riksdagen första gången 1989 - har han hunnit med att vara ordinarie ledamot i fyra utskott och suppleant i inte mindre än sju utskott. Alf har också under fyra år suttit i Riksrevisionens styrelse. Jag har hört sägas att riksdagen är det förnämsta universitet man kan studera vid, men enligt Alf är det bästa universitetet Folkets Hus i Varberg. Under den senaste mandatperioden har Alf varit ledamot i näringsutskottet och främst arbetat med frågor om statliga företag och energipolitik, frågor som har tagit upp en stor del av näringsutskottets sammanträden. Tidigare satt Alf under många år som ordinarie ledamot i miljö- och jordbruksutskottet. Där var han bland annat mycket engagerad i klimatfrågor men också i skogsfrågor. Just i skogen trivs nämligen Alf då han är en flitig jägare. Senast nu i vår har han jagat vildsvin, vilket han också försökt att lära mig ett och annat om. Alf har också tidigare i kammaren berättat om hur han efter stormen Gudrun var ute med motorsågen på sina marker för att ta reda på alla omkullvräkta träd. Nu när Alf slutar i riksdagen hoppas jag att han får mer tid för jakten, utfärder med husbilen och oftare besök hos släkten i USA. Tack, Alf! (Applåder) Berit Andnor växte upp i en arbetarfamilj i Göteborg. Pappan var fackligt aktiv, och de många och långa samtalen om facket och politiken vid köksbordet väckte intresset för politik. Hon kom in i riksdagen 1991. Att arbeta för ett rättvist, jämlikt och jämställt samhälle har alltid varit hennes drivkraft både i arbetet som socialchef och som politiker. Hon var med och startade kvinnojouren i Östersund. År 1998 blev hon ordförande i socialförsäkringsutskottet i riksdagen, var sedan barn- och familjeminister 2002-2004, socialminister 2004-2006 och därefter ordförande i konstitutionsutskottet. Berit har en mycket stark drivkraft och ett starkt patos och kan hantera både komplicerade och mindre angenäma arbetsuppgifter, vilket man ibland får göra i konstitutionsutskottet. Tack, Berit! (Applåder) Hans Stenberg arbetade som rörsvetsare och rörmontör åt ett stort företag innan han blev avdelningsordförande i Byggnads avdelning 19 i Sundsvall-Ådalen 1985. Han kom in i riksdagen redan 1991. Han har alltid varit intresserad av trafikpolitiska frågor och har därför trivts bra i trafikutskottet. De flesta från Västernorrland tycks vara intresserade av trafikpolitik. Hans är allmänt omvittnad som en gediget påläst, humoristisk och god utskottskamrat som är sprängfull av praktisk erfarenhet om allt från enskild väghållning till hamnförvaltning, lastbilstrafik och kollektivtrafik. Åtskilliga utskottsmöten har också förhöjts kompetensmässigt av inpass från Hans om praktiska konsekvenser av utskottstexter men också av kvicktänkta inspel till allmän munterhet och nytta för en konstruktiv utskottsmiljö i trafikutskottet. Hans har också ett starkt engagemang för fackliga rättigheter och är något av en kollektivavtalskämpe, i stark konkurrens med arbetsmarknadsministern, får man nästan säga, som påstår samma sak. Tack, Hans! (Applåder) Inger Davidson är lärare och kom in i riksdagen 1991 men blev genast civilminister - vi var kolleger i den regeringen - och var därför tjänstledig från riksdagen fram till 1994. Innan dess var hon Sveriges första kvinnliga partisekreterare. I riksdagen har hon varit bland annat ordförande i kulturutskottet och vice ordförande i justitieutskottet. Frågor om barns och ungdomars situation har alltid legat Inger nära. Hon lade fram den första ungdomspolitiska propositionen när hon var ungdomsminister. Många motioner har också handlat om barnfrågor. Inger har varit ordförande i riksdagens tvärpolitiska barngrupp. Att utveckla den ideella sektorn är också en av hennes hjärtefrågor. Inger har sagt att hon vill ha mer tid för familj och vänner, och det hoppas jag att du nu får. Tack, Inger! (Applåder) Kent Olsson var mellan 1991, då han kom i riksdagen, och 2002 ledamot i arbetsmarknadsutskottet. Han har även suttit i kulturutskottet och fungerat som idrotts- och kulturpolitisk talesperson för Moderaterna. I dag sitter Kent i riksdagens utrikesutskott. Han är vice ordförande i organisationen Parliamentarians for Global Action, PGA, som samlar 1 800 parlamentariker från 114 länder. Kent är ordförande i Svensk-tibetanska Parlamentarikerförbundet. Dessutom sitter han i Europarådet och i OSSE-delegationen. I Nordiska rådet har Kent varit medlem sedan år 1998. Han är vice ordförande för den konservativa partigruppen och medlem av presidiet. För Kent är det nordiska samarbetet mycket viktigt. Han är väldigt engagerad i de gränshinder som fortfarande återstår att lösa, även efter hans avgång, vilka påverkar tusentals svenskar som arbetspendlar till framför allt Norge och Danmark. Kent eller "nordiske" Olsson har ibland även kunnat ses i Riksdagshuset. Tack, Kent! (Applåder) Göran Lennmarker har under sina 19 år i riksdagen bland annat hunnit med att vara ordförande för utrikesutskottet, konstitutionsutskottet, EU-nämnden, Försvarsberedningen och OSSE:s parlamentariska församling. Göran är även sedan en kort tid tillbaka ordförande för Jarl Hjalmarsson-stiftelsen. Han är oskså OSSE:s sändebud för Georgien. Han var Moderaternas representant vid utformandet av det europeiska konventet 2002-2003 och ordförande för Ja till Europa. Göran har även varit Moderaternas internationella sekreterare. Att Göran gillar att resa framgår tydligt av hans digra reseschema. Han svarar nästan alltid i mobilen, och varje gång är det lika spännande att få höra var i världen han befinner sig just då. Trots allt detta har han ett sommarställe i Bohuslän som han gärna är på de få stunder han är ledig, och fortfarande är han en entusiastisk vindsurfare - kanske en av de få återstående. Även Göran har ibland kunnat ses här i kammaren och i huset. Tack, Göran! (Applåder) Lennart Hedquist kom in i riksdagen som ersättare 1991 och på eget mandat 1994. Han är en duktig motionslöpare - "snabbast i riksdagen", men jag tror inte att det då rör motionslöpning utan mer syftar på någon fortkörning vid något tillfälle. Han är dessutom mycket aktieintresserad. Han är ordförande i skatteutskottet men också ordförande i landstingsfullmäktige i Uppsala län. Dessutom är han ordförande i småbarnsskolan Liten Lär, en föregångsskola för tidigt lärande. Lennart har köpt ett hus på västkusten där han med all säkerhet kommer att hinna spendera mer tid framöver. Men det är mycket troligt att han kommer att vara aktiv i Uppsala läns landsting även i framtiden. Tack, Lennart! (Applåder) Sylvia Lindgren arbetade som tidningsbud i ca 15 år innan hon blev heltidsengagerad facklig-politiskt. Hon har varit landstingsråd i Stockholms län, och hjärtefrågorna handlar om arbetsmarknadspolitik och personalfrågor. Hösten 2006 blev Sylvia ordinarie ledamot i arbetsmarknadsutskottet och suppleant i näringsutskottet efter att det i flera år varit tvärtom - ordinarie i mitt kära NU och suppleant i AU. Sylvia har också drivit frågor om arbetsmiljö och arbetslivsforskning och är utomordentligt kunnig på området. Hon är sprungen ur fackföreningsrörelsen och har hela tiden hållit den kontakten och sett det som sin uppgift att föra in de fackliga synpunkterna i riksdagsarbetet. Hon har under många år aktivt sökt sina gotländska rötter och så snart tillfälle getts tagit sig till Gotland och sitt hus i Sanda. Man kan vara alldeles säker på att Sylvia när hon lämnat riksdagen kommer att tillbringa ännu mer tid där även om hon för mig är urtypen för en stockholmare; det måste jag säga. Tack, Sylvia! (Applåder) Inger René kom in i riksdagen 1991. Hon är en ärkepolitiker med ett mycket, mycket stort engagemang för utsatta människor. Hon är alltid redo att i svensk familjepolitik kämpa för barnens rättigheter och mot mödradödlighet i utvecklingsländer. Parlamentariska grupper från andra kulturer bestående av enbart män som träffar svenska riksdagens IPU-delegation får en gång för alla lära sig att hälsa ordentligt även på en ordförande som är kvinna. Inger är en omtänksam person med ett stort hjärta. Hon är mycket mån om ett fungerande och respektfullt samarbete i kommittén, alliansen, partiet och utskottet. Inger ser till att stämningen hålls på topp genom sociala tillställningar. Management by Trivsel och Omtänksamhet är hennes metod - uppenbarligen en mycket framgångsrik sådan. Inger har nämligen lyckats hålla ihop civilutskottets alliansgrupp genom den för Alliansen så prövosamma processen att införa könsneutrala äktenskap. Tack, Inger! (Applåder) Sinikka Bohlin föddes 1947 i Finland och flyttade till Sverige 1968. Hon är folkskollärare med finsk examen och arbetade som hemspråkslärare i Gävle från 1975 och fram till dess att hon blev riksdagsledamot 1988. Hon var tidigare också aktiv inom kommunpolitiken i Gävle. I riksdagen har hon varit gruppledare i miljö- och jordbruksutskottet, något som passat hennes utomordentligt starka engagemang speciellt för miljöfrågor. Hon har också berikat kammaren med sin omisskännliga finlandssvenska accent. Sinikka har även ett långvarigt engagemang i Nordiska rådet, ett engagemang som kröntes med uppdraget som dess president. Sinikka är både jordnära och viljestark och fäster dessutom stor vikt vid ordning och reda - även på barnen när det gäller tapetsering i lägenheter, har vi fått lära oss. Tack, Sinikka! (Applåder) Sonia Karlsson kom in i riksdagen 1988. Hon är undersköterska till yrket. Hon kom in i politiken via SSU, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, och kommunpolitiken i Motala och har även varit fackligt aktiv i Svenska Kommunalarbetareförbundet, framför allt i sektionen på Motala lasarett. Sonia är närmast extremt plikttrogen - där får vi alla dåligt samvete - och tillhör de verkliga veteranerna i finansutskottet. De andra ledamöterna frågar sig ofta vad Sonia tycker eller vad Sonia skulle ha gjort. Kanske beror det på att hon verkligen läser vartenda dokument, och noggrant. Ibland rättar hon även korrekturfel i dokumenten. Hon är dessutom den enda ledamoten i utskottet som varit verksam under två finanskriser, något som ytterligare bidrar till hennes erfarenhet och kompetens. Sonia är särskilt engagerad i frågor om arbete och sysselsättning, välfärden och kampen mot arbetslösheten. Dessutom bjuder hon gärna på tårta, vilket är lite orättvist mot oss andra som inte har samma förutsättningar som Sonia som verkar kunna äta hur mycket tårta som helst utan att det syns. Tack, Sonia! (Applåder) Margareta Israelsson har suttit i riksdagen nästan lika länge som jag har gjort. Hon kom in i riksdagen som ersättare 1982 och är vår, kan vi kalla det för, tillförordnade ålderspresident, något som hon skött med utomordentlig bravur. Margareta är utbildad lågstadielärare. Även hon blev aktiv genom det socialdemokratiska ungdomsförbundet, och hon var med i ett klubbgäng som hette Livslust & Spelglädje. Under många år stod hon tillsammans med bland annat sin nuvarande partiledare också för underhållningen på Socialdemokraternas gruppfester. Margareta har varit mycket engagerad i frågor som rör barns förhållanden och i internationella frågor och frågor om internationellt samarbete. Hon var 1986-1988 ordförande för Europarådets ungdomsfond. Hon har också deltagit i den svenska delegationen vid FN:s möte om befolkningsfrågor och vid andra barntoppmöten. Margaretas dotter Anna tillhörde den första kullen av barn i riksdagens barnverksamhet, men var då redan så hemtam i riksdagen att hon fick agera vägvisare för föreståndaren när gruppen var ute och rörde sig i riksdagsbyggnaderna. Tack, Margareta! (Applåder) Ärade ledamöter! Jag vill tacka de vice talmännen Jan Björkman, Birgitta Sellén och Liselott Hagberg för det mycket goda samarbete vi har haft under hela mandatperioden. Jag vill särskilt rikta några ord till Jan Björkman och Birgitta Sellén som nu lämnar riksdagen efter 22 respektive 12 år. De har det gemensamt att de båda vuxit upp på landsbygden och har suttit i utbildningsutskottet. Men Birgitta Sellén har också intresserat sig för kultur- och näringslivsfrågor. Och så klart - som västernorrlänning värnar hon som alla andra också om arbetstillfällen och infrastruktur i Norrland. Birgitta är som vi alla vet glad och positiv, och hon ställer gärna upp för familjen. Birgitta kommer med stor säkerhet att ägna mer tid åt trädgårdsarbete och spendera mer tid i fjällstugan nu när hennes uppdrag avslutas, och med all säkerhet även hos barnbarnen här i Stockholm. Detta har varit till fördel för oss övriga i presidiet när vi haft brist på talmän. Jag tror också att hon hoppas kunna fortsätta att få närvara på ambassadmottagningar. Det har blivit något av Birgittas specialinriktning som vice talman. Tack, Birgitta! (Applåder) Jan Björkman har sagt att man bör lämna sitt uppdrag innan folk börjar ställa sig frågan varför man inte gjort det tidigare. Vi har inte ställt oss den frågan ännu, så man kan väl säga att du inte överskridit den gränsen. Jan har en bakgrund som studieombudsman och arbetade i många år med utbildningspolitik. Han var ordförande i utbildningsutskottet under hela den långa perioden 1994-2006. Det är få som slår detta. Det är en bakgrund som kommer väl till pass i det nya uppdraget som styrelseordförande för högskolan i Kristianstad och förmodligen också i lokalpolitiken i Olofström, som jag tror att du har ambitionen att engagera dig i. Tack, Jan! (Applåder) Jag vill också tacka gruppledarna och riksdagsstyrelsen för deras arbete och vårt goda samarbete under mandatperioden. Jag vill rikta ett särskilt tack till Lars Lindblad, som inte ställer upp för omval. Lars kom in i riksdagen 1998. Han har sagt att det aldrig varit hans ambition att leva ett helt liv i riksdagen men har ändå spenderat nästan en tredjedel av det som riksdagsledamot. Lars har bland annat varit ledamot i miljö- och jordbruksutskottet och EU-nämnden. Jag vill önska dig all lycka i framtiden. (Applåder) Dessutom vill jag passa på att särskilt tacka hela den mängd av mer eller mindre långa tjänstetider som det stora antalet ålderspresidenter har fått tjänstgöra här i kammaren. Tack! (Applåder) Ärade ledamöter! Jag vill också uttrycka min och ledamöternas uppskattning för riksdagsdirektör Anders Forsbergs arbete. Anders, som ju snart ska gå i pension, började som föredragande i Arbetsmarknadsutskottet 1975 för att sedan bli tf kanslichef och därefter kanslichef. De som inte sett hans första bild från arbetsmarknadsutskottet 1975 rekommenderas att titta på den. Det är svårt att känna igen de personerna. År 1988 blev Anders förvaltningsdirektör, och han har sedan 1998 varit riksdagsdirektör. Han kom att bli den förste riksdagsdirektören som var chef för den samlade myndigheten riksdagsförvaltningen. Med en mångårig bakgrund både i utskottsorganisationen och i den tidigare myndigheten, riksdagens förvaltningskontor, samt med erfarenhet som facklig företrädare var han väl skickad att vara den som såg till att organisationsförändringarna fick genomslag i praktiken. Det är i hög grad Anders förtjänst att det som tidigare kunde beskrivas som ett konglomerat blev en myndighet och att man därmed fick en mycket mer sammanhållen förvaltning under en och samma chef. Under Anders ledning har det bedrivits ett målmedvetet arbete med att öka samarbetet mellan utskottens och EU-nämndens kanslier inbördes, men också mellan utredningstjänsten, utskottskanslierna och centralkansliet - allt i syfte att på bästa sätt utnyttja de samlade personalresurserna till stöd för den parlamentariska processen. Ombyggnaden av plenisalen hade aldrig kommit till stånd om det inte varit för att Anders med lyhördhet för ledamöternas synpunkter men också med betydande envishet drivit projektet framåt. Han har på ett lika helhjärtat sätt engagerat sig i arbetet för att skapa nya och moderna sammanträdeslokaler på den så kallade Puckeln, även om det arbetet ännu inte blivit lika framgångsrikt. Anders är också en hängiven körsångare - riksdagskörens stöttepelare. Han är dessutom ålderspresident i riksdagskören. Han har även vid en karaokekväll på Bali inför parlamentsdirektörer från hela världen framfört en bejublad version av Frank Sinatras Fly me to the moon . Tack, Anders! (Applåder) Jag vill framföra mitt och alla ledamöters tack till Anders och till all personal i riksdagsförvaltningen: kammarkansliet, utskottskanslierna, internationella kansliet, administrativa kontoret och kommunikationsavdelningen - kort sagt hela riksdagsförvaltningen. Tack för det arbete ni utför för att underlätta för oss ledamöter i det vardagliga arbetet!

Avslutning