Allmänna motioner om beskattning av företag, kapital och fastighet

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1 om företagande och investeringar samt reservation 3 om skattevillkor för boenden. Betänkandet som vi ska avhandla här i kväll gäller beskattning av företag, kapital och fastigheter, men när man läser betänkandet kan man göra en reflexion, att borgerliga riksdagsledamöter är väldigt ivriga förslagsställare när det gäller skattesänkningar och åter skattesänkningar. Det kanske inte är så konstigt eftersom det verkar vara drivkraften och själva essensen i en moderatstyrd politik. En annan fundering som kan vara relevant i sammanhanget är att det inte verkar spela någon roll vilket ekonomiskt läge vårt land befinner sig i. Om man har bekymmer och problem vill man lösa dem med sänkta skatter. I dagens läge i Sverige med en arbetslöshet som rusar upp mot 10 procent och med en av de högsta ungdomsarbetslöshetssiffrorna, hela 25 procent, lånar regeringen till skattesänkningarna. Herr talman! Kontrollfrågan som vi socialdemokrater gärna vill ställa till regeringstrupperna här i riksdagen är om ni inte inser och ser att det finns ett klart och tydligt samband mellan skattenivåer och ambitionsnivåer för välfärdens omfattning och åtaganden. Nog måste väl även ni inse att kraftigt sänkta skatter får konsekvenser för möjligheterna att bedriva en bättre skola för barnen eller varför inte för att stärka konkurrensen hos vårt näringsliv, utveckla sjukvården och så vidare. Vi fick en ganska klar bild av det här - Annicka Engblom och jag med flera - när vi var i Chile. Där träffade vi arbetsgivarorganisationen som bland annat representerade koppargruvorna. Det är framför allt två saker som jag kommer ihåg därifrån. Det ena är att denne arbetsgivarrepresentant klagade över skatterna och skattenivån i Chile, att det var omöjligt att förändra dem. Det andra var att han klagade på att det var en urusel utbildningsnivå i Chile. Chile hade en skattekvot motsvarande 24 procent. Lägre skatter betyder att vi naggar på möjligheterna till bättre välfärd. Skattedebatten blir också ofullständig eller otillräcklig när man bara ser till effekterna av enskilda skatteförändringar. Därför måste man se till de samlade effekterna av alla skatter och det som är skattefinansierade utgifter. Tyvärr gör ni inte det i majoriteten. Ni ger er på varje skatteslag med stor iver utan att se till helheten eller konsekvenserna. Det är i regel lätt att se fördelar med sänkningar av en enskild skatt, men det är inte lika självklart att man hittar vinster om man lägger ihop vad som kan krävas av förändringar i de skattefinansierade åtagandena. Vi i oppositionen har många gånger fått höra regeringen försöka briljera med att de stora genomförda skattesänkningarna kunnat göras utan konsekvenser för finansieringen av den gemensamma välfärden. De stora skattesänkningarna har dock riktats till den rikare hälften av Sveriges befolkning på den andra hälftens bekostnad. När nu lågkonjunkturen ramlar ned över landet och jobbkrisen står för dörren räcker inte våra skatteintäkter för att upprätthålla nivån på välfärdstjänsterna. Det inser ni också. Staten lånar till skattesänkningar. Kommunernas ekonomi rasar. Det senaste jag hörde var att 350 miljoner ska tas bort i Gävle kommun. Ni förstärker jobbkrisen genom att tvinga kommunerna till uppsägningar av vårdbiträden, lärare, sjuksystrar och civilanställda inom polisen, för att några exempel. Självklart är det så att skattesänkningar på motsvarande 85 miljarder kronor får stora negativa konsekvenser. Vi vet alla att efter en högkonjunktur kommer en lågkonjunktur. Tyvärr har den moderatledda regeringen slarvat bort stora delar av våra möjligheter att upprätthålla välfärden på en tillräcklig nivå. Det ser vi tydligt i dag. Många kommuner och landsting har redan i dag svårt att finansiera de sociala åtagandena. Den demografiska utvecklingen ökar bara kraven. Det är fullständigt klart att det finns vissa kommuner som inte kommer att klara detta med egna resurser. Därför måste regeringen stå för en utjämning via statsbudgeten. Nu får ni verkligen tillfälle att visa det ni påstod i valrörelsen, nämligen att det går att sänka skatterna kraftigt utan att behöva skära i välfärden. Herr talman! Den socialdemokratiska skattepolitiken bygger på tanken att skatterna i första hand ska finansiera vår gemensamma välfärd, som sjukvård, utbildning, barn- och äldreomsorg och infrastruktur. Välfärden kan aldrig bli större än vad vi är beredda att betala för den gemensamt. En skattefinansierad välfärd innebär också att man borgar för rättvisa och trygghet i livets olika skeden. Det kräver långsiktighet och pålitlig finansiering. De skatteförändringar vi gör måste vara hållbara, effektiva och sammanhållna. Samtidigt måste de leda in oss i ett hållbart miljötänkande. Skatterna ska främja entreprenörskap, tillväxt och jobb. De ska vara enkla och tydligt utformade. När Sverige med sin öppna ekonomi drabbas hårt av snabba förändringar måste vi ha en pragmatisk inställning till detta och en öppen syn för enskilda skatter - men alltid utan att riskera välfärdens finansiering. För oss socialdemokrater är ett likformigt skattesystem viktigt. Det ska inte spela någon roll var inkomsten kommer från, om det är från näringsverksamhet, lön, sjukpenning eller a-kassa. Det ni har gjort innebär bara att de som är arbetslösa, sjuka eller pensionärer får betala en proportionellt större andel till vår gemensamma välfärd än vad höginkomsttagare får göra. Neutralitet i beskattningen måste upprätthållas mellan olika företagsformer och anställningsformer. Skatterna ska i så liten utsträckning som möjligt innebära att en viss produktion, företagsform eller anställningsform blir mer lönsam än någon annan. Det har vi skrivit i ett särskilt yttrande. Vi föreslår att vi ska göra en skatteöversyn, bland annat utifrån de riktlinjer som jag har talat om här i talarstolen och som finns redovisade i vår reservation. Herr talman! Analogt med resonemanget om neutralitet i beskattningen mellan olika företagsformer borde det också gälla de olika boendeformerna. Hyresrätterna är enligt vår uppfattning missgynnade i jämförelse med andra boendeformer. Förutom rättviseaspekterna är det viktigt med en väl fungerande hyresmarknad med bra bostäder över hela landet. Det underlättar rörligheten på arbetsmarknaden. Ett stort antal hyresrätter behöver byggas i Sverige. Samtidigt blir hyrorna i nyproducerade lägenheter mycket höga. Just det läget kräver bostadspolitiska överväganden. Vi föreslår därför att man skyndsamt tillsätter en utredning om neutralitet vid beskattning av olika boendeformer. I förra årets behandling av motsvarande motioner pekade Annicka Engblom på att det var den förra regeringen som hade dragit frågan om införande av tonnageskatt i långbänk. Jag kan bara konstatera att riksdagen via ett tillkännagivande har sagt till den moderatledda regeringen att den bör lägga fram ett förslag om tonnageskatt. Utskottet har yttrat sig vid ett flertal tillfällen. Nu tar majoriteten återigen tag i saken genom att kraftfullt anse att regeringens beredning ska ske skyndsamt. Samtidigt kan vi läsa i betänkandet att finansministern å sin sida har flaggat för att det inte blir något förslag i år. Med de orden yrkar jag återigen bifall till reservationerna 1 och 3.

Herr talman! Vem här vill inte ha ett bra företagsklimat? Jag tror att vi alla drömmer om ett företagsklimat där människor som har en idé ska kunna omsätta den i ett företag och där nya företag ska kunna växa, gro och ta över när andra företag går vidare mot nya mål. Vi har lite olika idéer om hur det ska se ut. Från regeringens sida vill man gärna lyfta fram några favoritbranscher som man vill ska få växa lite extra. Vi från oppositionen är kanske mer inne på att man ska ha sjysta villkor för alla företag. Det är inte upp till oss att peka ut några specifika branscher, i alla fall inte om vi inte kan se någon anledning utöver att vi just gillar dem. Man skulle kunna hävda att vi kan ta tillfället i akt att i klimatkrisens och jobbkrisens spår ha någon sorts kombination, men på det hela taget är breda och likformiga skattevillkor att föredra. På företagsområdet tror jag att regeringen vill väl, även om jag ibland kan bli lite bekymrad över hur man krånglar till det med olika regler. Men vi ser också positiva förändringar. En ständig följetong är de så kallade 3:12-reglerna och reglerna för fåmansbolag som sakta men säkert filas på. En vacker dag kanske vi ska få ordning på dem också. I somliga frågor går det lite långsammare, typ tonnageskatten. I andra skulle jag rent av vilja säga att det går åt fel håll, typ rättvisan och likformigheten i fastighetsbeskattningen. Nu har vi lämnat företagsbeskattningen och raskt klivit vidare till fastighetsbeskattningen. Här är det viktigt för mig som grön att vi har en rättvisa och likformighet och inte efter godtycke pekar ut någon boendeform som bättre än någon annan och därmed skattegynnar den. Tyvärr ser vi i dag att hyresrätten som boendeform är missgynnad jämfört med andra boendeformer. Regeringens reformering av fastighetsbeskattningen har inte direkt minskat den orättvisan, snarare tvärtom. Vi från Miljöpartiet skulle vilja se en bredare översyn av fastighetsbeskattningen där man i stället för att lappa och laga i de orättvisor och olikheter som uppstått försöker hitta ett rättvist system som hänger ihop. Redan nu skulle vi kunna fixa till några detaljer som jag tror att det gick lite väl snabbt när man beslutade om. Det gäller till exempel frågan om de så kallade enkla sommarhusen och husen som står på arrendetomter. De omfattas inte av takregeln för fastighetsavgiften, som det numera heter, utan ägarna betalar den klassiska fastighetsskatten som är beräknad på taxeringsvärdet. Det finns ingen rimlig anledning att göra så. Ska man ha ett tak är det väl rimligt att det gäller oavsett vem som äger marken. Därför vore det fint om man kunde få en lösning på det. Utskottet flaggar för att det kommer att hända något där. Jag håller tummarna för att det också händer. När vi har fått ordning på det kan vi gå vidare och börja se över hur vi kan få större rättvisa och större likformighet i fastighetsbeskattningen. Så det så!

Herr talman! Skatteutskottets betänkande nr 23 behandlar motioner från den allmänna motionstiden om beskattning av företag, kapital och fastighet. Det är i runda slängar 80 motioner. Till betänkandet har lämnats tre reservationer och fem särskilda yttranden. Det är många förslag som presenteras i motionerna. Som tidigare noterats är det roligt att konstatera att 80 procent av motionerna kommer från allianspartierna. Det är uppenbart att företagares villkor och tillvaro är något som verkligen engagerar allianspartierna. De flesta av förslagen i motionerna är både framsynta och framåtsyftande. Trots det avstyrks de i gängse termer i formell mening. Det görs i huvudsak av den anledningen att det pågår ett väldigt intensivt arbete i Finansdepartementet med just de här frågorna. Regeringen har tillsatt ett flertal utredningar som ska belysa flera av de förslag som lyfts fram i motionerna. Jag kommer att debattera företag och kapital. Fastighetsfrågorna kommer min käre kollega Fredrik Schulte att debattera. Det finns därför tillfälle för både Raimo Pärssinen och Helena Leander att ta en ytterligare runda om dessa väldigt intressanta frågor. Herr talman! I sin motion och i sin reservation skriver Socialdemokraterna att det skattemässigt inte ska spela någon roll om inkomsten kommer från lön eller näringsverksamhet. Här skiljer vi oss lite åt. Det är självklart skillnad på att vara arbetstagare och företagare. Företagaren är inte ett streck i statistiken. Man är inte en mjölkko vars första uppgift är att leverera in skatter till det offentliga systemet. Nej, en företagare är en människa av kött och blod, en människa som tar stora personliga risker för att driva sitt företag med en idé, produkt eller tjänst. Det är skillnad på att vara företagare och anställd. Här skiljer vi oss som sagt åt. Herr talman! Människor som funderar på att starta ett företag är av olika slag. Vi har de oövervinnerliga entreprenörerna som frustande av entusiasm driver sina idéer även om alla runt omkring dem tycker att de är ganska tokiga. Det finns privat- och offentliganställda som tror att det finns bättre sätt att driva den egna verksamheten, men tvekar att ge upp jobbet och tryggheten för en mer osäker tillvaro som företagare. Det finns forskare på universitet eller högskola som har en briljant uppfinning men som tyvärr inte riktigt vet hur landvinningen ska kunna kommersialiseras. Ett företagande genomgår olika stadier från nystart till utveckling. I nystartsskedet kan man identifiera ett antal olika faktorer som har avgörande betydelse för företagets start och utveckling. Några av dessa är startkapital, regelkrångel och trygghetssystem. Många av de motioner som vi har att behandla i betänkandet handlar om just detta. De handlar om att skapa bättre villkor för entreprenörskapande, företagande, innovationer och investeringar som ska ge en grund för arbetslinjen - en varaktigt ökad sysselsättning och utvecklingskraft i hela landet. Herr talman! För att ett företag ska kunna etableras krävs ett rörelsekapital. Ofta krävs även vissa medel till investeringar. Det är ibland svårt för potentiella företag att få tillgång till riskvilligt kapital. Det handlar många av motionerna i betänkandet om. Åtgärder har redan vidtagits av alliansregeringen för att förbättra tillgången till riskkapital som till exempel avskaffandet av förmögenhetsskatten. Lån som Almi och andra offentliga aktörer kan ge har självklart också betydelse, särskilt när de ordinarie finansiella marknaderna inte fungerar. Statens roll som långivare till näringslivet bör ske med eftertänksamhet och i begränsad omfattning. Det är i grunden inte statens uppgift att ta risker i det privata näringslivet med skattebetalarnas pengar. Utgångspunkten bör vara att kapital för start av nya företag ska komma från privata finansiärer - friends, fools and family - eller riskkapitalister och banker. I december 2007 tillsatte regeringen en utredning om statliga finansieringsinsatser för nya stora och medelstora företag. Under 2008 beslutade regeringen om en utredning om just skatteincitament för investeringar till mindre företag. Till detta har regeringen lagt fram en mängd förslag som inte bara gynnar nystartsföretagandet och småföretagandet utan också företagandet i stort. Förmögenhetsskatten har jag nämnt. Vi har jobbskatteavdraget som givetvis också gynnar företagarna. Vi har den sänkta bolagsskatten. Vi har förbättring av 3:12-regler. Vi har momsredovisningsperioden. Dessutom pågår ett intensivt arbete på EU-nivå när det gäller bolagsskattebaser och moms. Herr talman! Vi ser i dag en historiskt stor nedgång på kort tid på världsmarknaden, men också i svensk exportindustri. Nedgången har följts av stora varsel och ökad arbetslöshet i Sverige när industrins huvudmarknader världen över tvärbromsar. Den svenska riksbanken har sänkt styrräntan till en rekordlåg nivå på 1 procent för att försöka hindra och lindra lågkonjunkturen. I USA godkände kongressen över 6 500 miljarder kronor i ett krispaket för att rädda banker, jobb och företag. I Tyskland röstade parlamentet igenom 540 miljarder kronor i ett krispaket med stora skattesänkningar. Märk väl: I Tyskland har vi en koalitionsregering där socialdemokraterna ingår. Även Sveriges riksdag har beslutat om viktiga åtgärder, men fler satsningar kan självklart bli nödvändiga under kristiden. Alla reformer måste prövas mot de offentliga finanserna och samhällsekonomin. Finanskrisen har ökat osäkerheten om den framtida utvecklingen och därmed svårigheten att bedöma budgetutrymmet. I vilken omfattning och vid vilken tidpunkt olika reformer kan genomföras är således för tidigt att avgöra. Ljuset är på. Regeringen är hemma. Det sker väldigt mycket arbete på andra sidan vattnet. Jag yrkar bifall till förslagen i skatteutskottets betänkande nr 23.

Herr talman! Annicka Engblom säger att det är skillnad på en företagare och en anställd. En företagare är faktiskt av kött och blod - men det är vi ju allihop. Utifrån det försökte Annicka Engblom resonera kring att det kanske inte behövs någon likformighet i skattesystemet. Då måste jag fråga igen - jag har frågat tidigare, men jag kanske kan få ett tydligare svar den här gången: Säger nu Annicka Engblom och den moderatledda majoriteten här i kammaren öppet och tydligt att man går ifrån ambitionen att ha ett likformigt skattesystem? Det hedrar Annicka Engblom att hon tog upp frågan om jobbkrisen. Det är något som det egentligen borde resoneras om i varje debatt. Den ramlar över oss. Det handlar inte om varsel nu utan om rena uppsägningar. Fram emot sommaren är det ytterligare 100 000 som kommer att gå ut i arbetslöshet. Prognoserna späds på hela tiden. Vi kanske inte pratar om 10 procents arbetslöshet till 2010 utan 10 procents arbetslöshet under 2009. Det är oerhört viktiga och angelägna frågor. Ni har ju gjort skatteförändringen med jobbskatteavdraget som slår ojämlikt och sagt att det ger jobb. Ni har sänkt andra skatter som ger jobb. Kommer det nu ett nytt paket med skattesänkningar som ska ge fler jobb? Vad händer med intäkterna till dem som har de offentliga jobben? Kommer ni att lämna dem därhän så att jobbkrisen späds på? Jag vill ställa en knepig fråga. På s. 26 i betänkandet skriver ni att en utredare ska ta fram ett förslag och oavsett om de negativa aspekterna överväger ska man ta fram en lagtext om det.

Herr talman! Vi backar lite till det anförande som Raimo Pärssinen höll före mig här i talarstolen. Det är lite märkligt att han drog upp att alla motioner - som ju är väldigt positiva och framåtsyftande, som jag sade - om skattesänkningar lades fram när de lades fram trots att det var nedgång. Raimo Pärssinen vet mycket väl att allmänna motionstiden var före den ekonomiska djupdykning som skedde därefter. Jag tror inte i min vildaste fantasi att ens Raimo Pärssinen hade kunnat förutse den kraftiga nedgång som har skett därefter om han inte har tillgång till en alldeles särskild kristallkula. Vi delar oron inför utvecklingen på arbetsmarknaden. Därför är det intressant hur framför allt Socialdemokraterna lägger fram sin skattepolitik. Det finns en sak som ändå bör späda på arbetslösheten för en väldigt utsatt grupp, nämligen ungdomarna, som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Hur kan ni socialdemokrater stå här och prata om att ni är oroliga över arbetslösheten när ni själva, om ni hade varit i regeringsställning, hade spätt på detta? Ni har föreslagit att man ska ta bort vår nedsättning av arbetsgivaravgifterna för ungdomarna. Det är en fullkomlig bombmatta av skatter som ni måste genomföra för att uppfylla ert löftesmaskineri. Det skulle vara väldigt intressant att höra vad det gör både för arbetsmarknaden och för företagarna. Det är inte företagarvänligt.

Herr talman! Skillnaden är ganska enkel, Annicka Engblom. Det som ni gör generellt när det gäller ungdomar som redan är anställda är att ni ger en liten gratifikation till arbetsgivarna, medan vi vill vidta selektiva åtgärder. Vi vill rikta pengarna till och investera i de ungdomar som behöver det bäst. Det är en mycket bättre åtgärd som fungerar. Trots den högkonjunktur som vi hade var det närmare 100 000 ungdomar som inte kom ut på arbetsmarknaden. Där måste man sätta kraft. Detta måste verkligen bli ett prioriterat område. Men ni sprätter bara ut pengarna och säger: Titta vad många jobb det här gav. Nu när lågkonjunkturen kommer står vi där. Men då har vi mycket mindre riktade resurser. Vi vill investera i en starkare utbildningslinje. Vi vill investera i gröna jobb. Vi vill investera i välfärdsjobben. Nog är det väl bättre, Annicka Engblom, att man låter kommunerna få lite hjälp så att de slipper säga upp sjuksyrrorna, vårdbiträdena och så vidare? Är det inte det som vi måste värna om - välfärdslinjen som är fundamentet i den socialdemokratiska modellen och i den nordiska modellen och som är utjämnande? Men ni sprätter ut pengarna. När vi vill återföra detta till en linje som innebär att man satsar på välfärdsjobben, investerar i människor och investerar i kunskap, då säger ni att vi drar i gång sedelpressarna. Men vem var det som hade sedelpressar tidigare när ni vräkte ut dessa skattesänkningar som liksom nu gjorde att vi får mycket sämre förutsättningar? Sedan kan man säga att det var Socialdemokraternas fel. Men det är ni som har genomfört dessa skattesänkningar. Era kompisar sitter nu med Centerpartiet i Gävleborg och funderar på hur de ska klara detta. De säger precis samma sak som jag: Nu måste staten ställa upp.

Herr talman! En klok man sade till mig en gång: Med hög och tydlig röst kan man övervinna oceaner av okunskap, både sin egen och andras. Det äger kanske sin tydlighet här. Jag ska också avslöja en annan hemlighet för kammaren, nämligen att Raimo Pärssinen har lovat att han ska försöka reta upp mig i kväll. Det tyckte han skulle vara roligt att göra i en debatt när vi äntligen träffas så här finskugrier emellan med finskt påbrå och ungerskt påbrå. Jag är ledsen, Raimo Pärssinen, men det lyckas inte riktigt i kväll. I sin första replik ställer Raimo Pärssinen frågan om likformigheten och efterlyser den i regeringens förslag. I nästa replik lyfter han fram just hur Socialdemokraterna tänker lösa arbetslösheten. Det ska man göra med selektiva åtgärder. Är det att likställa med likformighet? I alla lägen strävar givetvis både ni och vi efter den överenskommelse som vi faktiskt träffade under den förra krisen på 90-talet, nämligen att det ska vara så stor likformighet i skattesystemen som möjligt. Men varken ni eller vi är främmande för att när det behövs särskilda åtgärder, stimulansåtgärder, kan det vara nödvändigt när det gäller den politiska inriktningen. Ni kallar det för bidrag. Vi kallar det för stimulansåtgärder och avdrag. Där finns den stora skillnaden mellan oss. Men ljuset i tunneln finns. Dagens Industri vittnade för en vecka sedan om att fler småföretag än någonsin har startat inom två olika businessområden, och det under lågkonjunkturen. Det är inom hemnära tjänster och inom nöjes- och reklambranschen. Orsaken till detta är skatterabatter och regeringens skattesänkningar. I detta anförande instämde Fredrik Schulte (m).

Herr talman! Alliansregeringen gick till val på att minska utanförskapet i Sverige genom en stark och målmedveten satsning på åtgärder för att få fler människor i arbete och på att fler företag skulle startas och växa. Bättre villkor för entreprenörskap, företagande, investeringar och innovationer ska ge en varaktig grund för ökad sysselsättning och utvecklingskraft i hela landet. Skatterna har sänkts i väsentlig grad för både löntagare och företag, vilket tillsammans med justeringar i socialförsäkringssystemet och andra åtgärder givit goda resultat så att runt 200 000 fler människor har kommit i arbete. Den förra socialdemokratiska regeringen tog bort beskattningen på arv och gåvor, vilken fortfarande används i en hel del andra länder. Men detta gjordes med stöd av de borgerliga partierna. Alliansregeringen har tagit bort förmögenhetsskatten, vilket de allra flesta länder i världen också gjort på grund av dess negativa effekter i olika avseenden i en värld där kapital så lätt flyttar över gränserna. Tyvärr skedde det utan stöd av Socialdemokraterna trots att de närt tanken rätt länge. Trots att oppositionen rasat mot att låg- och medelinkomsttagarna nu har en eller två tusenlappar mer i plånboken varje månad har man i efterhand valt att acceptera merparten av skattesänkningarna, och det tycker jag ändå är bra. Jag vet inte om Raimo Pärssinens anförande innebär att Socialdemokraterna nu i denna lågkonjunktur vill höja skatterna kraftigt igen för låg- och medelinkomsttagarna. Jag skulle i så fall se fram mot en valkampanj hösten 2010 där vi möts och ni vill återställa dem och vi står fast vid dem. Jag tyckte att Helena Leanders inlägg i denna fråga var intressant och balanserat. Nu har USA och världen utan alliansregeringens förskyllan drabbats av en djup finanskris och lågkonjunktur. Arbetslösheten ökar, och krisinsatser genomförs över världen, så även i Sverige. Jag tycker att alliansregeringen agerar starkt och omdömesgillt. Jag uppfattar att även svenska folket reagerar så. Minskar nu behovet av alliansregeringens politik för fler jobb och fler företag? Självfallet gör det inte det. Tvärtom blir den politiken ännu viktigare även om målet nu när arbetslösheten på grund av krisen växer måste ändras till att bryta ökningen genom att näringslivet i Sverige ökar sin relativa konkurrenskraft genom fortsatt enklare regelverk och väl avpassade skatter och stimulanser. Centerpartiet lägger, som alla vet, mycket stor vikt vid att skattesänkningar riktas till låg- och medelinkomsttagare och till de mindre företagen, och vi är glada över att se att detta har förverkligats i alliansregeringens politik. Dagens debatt handlar mot denna bakgrund om ett antal motioner om beskattning, och jag ska kommentera några av de områden som behandlas, där utskottet avstyrker samtliga motioner, vilket är brukligt. Motionerna är dock i många fall intressanta och tänkvärda, och utskottet hänvisar rätt ofta till att regeringen arbetar med och utreder en hel del av dessa frågor. Låt mig som ett exempel på detta nämna att beskattningen av sparande ska ses över, liksom finansieringsinsatser för nya små och medelstora företag samt åtgärder för att stimulera investeringar i dessa företag. Herr talman! Både den tidigare socialdemokratiska regeringen och sedan i betydande grad alliansregeringen har lindrat beskattningen för fåmansföretag så att en större del av inkomsten kan beskattas under kapital i stället för under tjänst. Utskottet redovisar i stor enighet att det finns ytterligare åtgärder att vidta, vilket jag tycker är positivt. Fastighetsbeskattningen behandlas självfallet i det här betänkandet. Som väl alla minns var fastighetsskatten väsentligt högre innan Allians för Sverige reformerade den beskattningen och ersatte skatten med en kommunal fastighetsavgift på 0,75 procent av taxeringsvärdet, i dag med ett takbelopp på 6 363 kronor. Socialdemokraterna har i allt väsentligt - efter sedvanlig massiv kritik i inledningsskedet - valt att acceptera alliansreformen. Det hälsar jag självfallet med tillfredsställelse. Det finns motionsförslag om att helt slopa fastighetstaxeringen. Utskottet bejakar inte det bland annat eftersom det leder till en lägre fastighetsskatt för fastigheter som inte uppnår maxbeloppet. En annan aktuell diskussion som föranlett motioner är den om att icke bebyggda tomter eller tomter med småhus under byggnad har en fastighetsskatt på 1 procent och inget takbelopp. Detta kan även gälla för arrenderade tomter. Effekterna kan bli höga skattekostnader. Här hänvisar utskottet till att regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag just för att lösa dessa problem, vilket jag välkomnar. Herr talman! En sista fråga som jag vill kommentera är den om hur statliga ersättningar till skogsägare för intrång genom till exempel naturvårdsavtal ska behandlas. I dag måste markägaren tåla ett så kallat toleransavdrag på nivån 5 procent när ersättning för ett statligt intrång ska erhållas. Detta är mycket tveksamt eftersom staten vill skydda marken. Det är bra att en utredning i sitt förslag sagt att detta avdrag från ersättningen inte längre ska göras. Vad gäller de motioner som föreligger här och där samma sak föreslås hänvisar utskottet till att regeringen bereder frågan. Mot denna bakgrund är det rätt märkligt att den statliga myndigheten Skogsstyrelsen beslutat att i stället öka toleransavdraget till 10 procent. Jag utgår från att regeringen granskar även detta. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. I detta anförande instämde Jörgen Johansson och Karin Nilsson (båda c).

Herr talman! Jag tänker fråga Staffan Danielsson om valrörelsen 2010. Låt säga att vi då möts, även om vi kommer från olika valkretsar. Om jobbkrisen fördjupas och arbetslösheten stiger kraftigt och så vidare och kommunerna är tvungna att skära ned skulle Staffan Danielsson och Centerpartiet då kunna säga att det behövs förstärkningar av de offentliga inkomsterna - det vill säga en justering av skatterna uppåt - för att kunna klara välfärden? Det är min första fråga. Om man inbillar sig, tror, att det går att fortsätta på linjen att sänka skatter och att samtidigt klara de åtaganden som behövs och de behov som vi vet finns bland gamla och unga måste jag säga att det inte går ihop. Jag tycker därför att min fråga till Staffan Danielsson är en klar, tydlig och enkel fråga. Jag måste också fråga om den text som jag i replikskiftet med Annicka Engblom slarvade bort. På s. 26 i betänkandet skriver majoriteten att i september 2008 tillsattes utredningen om skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet. Längre ned på samma sida skriver man: "Utredaren ska bedöma om fördelarna med en ordning med skatteincitament överväger nackdelarna. Även om utredaren bedömer att nackdelarna överväger fördelarna ska emellertid ett förslag med författningstext om sådana incitament utarbetas." Det är ganska ovanligt att skriva så. Även om det visar sig vara ett dåligt förslag ska man alltså ta fram en lagstiftning om detta. Vad beror det på?

Herr talman! Ja, Raimo Pärssinen, det är alliansregeringen som har genomfört skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagarna i Sverige, och Socialdemokraterna i Sveriges riksdag har i allt väsentligt accepterat de skattesänkningarna. Det tycker jag är väldigt bra. En gemensam grund är alltså att vi tycker att det är bra med de 1 000 eller 1 500 kronor mer i fickan som medborgarna nu har varje månad. Jag tror inte att bästa sättet att lotsa Sverige ur krisen är att höja skatterna för vanligt folk och för företag, utan jag tror att det är bättre att kunna konkurrera med omvärlden och att öka sysselsättningen och jobben så fort det är möjligt sedan när det efter den här krisen tar fart igen. I extrema lägen kan man alltså även diskutera skattehöjningar. Men vi går till val på den politik som vi har genomfört. Sedan får vi se hur läget är 2010. Jag hoppas verkligen att Barack Obamas insatser i USA och alliansregeringens insatser i Sverige leder till att den här lågkonjunkturen bryts och att vi återigen kan få i gång jobben och företagen. Som jag tidigare sagt: Om alliansregeringens politik var viktig i valet 2006 så är det ännu viktigare att nu när det är lågkonjunktur få i gång företag och jobb; det är en riktig politik. Raimo Pärssinen hävdade i ett tidigare inlägg likformighet i fråga om skatterna och även för företagen. Det är vi överens om. Jag kan väl ge Socialdemokraterna erkänsla som ju gick ifrån likformigheten och hade ett 5-procentigt skatteavdrag för småföretag beträffande arbetsgivaravgiften. Sådan icke-likformighet tycker jag ibland kan vara intressant att diskutera. När det gäller utformningen har vi en variant, men principen - att i sådana här lägen kunna vara praktisk, utifrån en given grundmodell - är bra, tycker jag.

Herr talman! Kanske skulle Staffan Danielsson kunna tänka sig att vi hamnar i samma svåra läge som förra gången det begav sig, 1994, då vi tillsammans med Centerpartiet genomförde förändringar för att få landet på fötter igen. Däri ingår naturligtvis att säkra välfärdens kärna. Självfallet ingår då också att se över vilka intäkter som finns. Precis som sagts tidigare i debatten här gäller det att gasa och bromsa på rätt sätt. Om vi skulle ha den stora lyckan med oss i valet kommer vi att jobba för en minskning av effekterna av jobbskatteavdraget därför att vi vill ha ett likformigt skattesystem. Men vägen dit är lång eftersom ni har gjort så kraftiga skattesänkningar. Frågan blir därför om Staffan Danielsson tror att man i en så här djup kris kan klara välfärden utan att behöva justera någon skatt uppåt och om han tror att ni kan gå till val på nya skattesänkningar nu när man ser att kommunerna också måste säga upp folk. Krisen har övergått till en riktig jobbkris, först på den privata sidan och nu också på den offentliga sidan. Som jag tidigare sagt: Staffan Danielssons partivänner i Gävleborg ser landstingets behov. Någonting måste till; det krävs mer resurser. För att klara av det gemensamt krävs det naturligtvis att vi är beredda att diskutera justeringar på skattesidan. Något annat är orimligt. Jag tror visst att andra centerpartister skulle ställa upp på det. Men att förena hög välfärd med mycket lägre skatter håller inte; det går inte. Det vet vi, och det vet också Staffan Danielsson. Det vore tacknämligt om han också kunde säga: Ja, vi kan komma i det läget att vi måste höja skatterna om krisen över oss är alldeles för djup.

Herr talman! Jag utesluter inte att det i extrema lägen kan behövas riktade skattehöjningar. Jag ska svara på Raimo Pärssinens fråga om gåvor till forskningen och så vidare, något som ska utredas. Som Raimo Pärssinen säger är direktivet att utredningen ska visa på för- och nackdelar och återkomma med förslag till författningstext. Sedan ska det beredas av regeringen och remissbehandlas. Det är alltså rätt citerat. Statens budget handlar om inkomster, Raimo Pärssinen, och om utgifter. Det är viktigt att ha inkomster då, genom att vi har många i jobb och få i utanförskap, genom att arbetslinjen gäller, genom att klara lågkonjunkturen och genom rimliga och väl avvägda skatter. Men det handlar också om att ha utgifter under kontroll. Och det är klart, om man i ett krisläge öser på med utgifter - vi får ju förslag från Socialdemokraterna varje dag och vecka här med väldigt stora belopp för än det ena, än det andra - då kan behovet bli, om man tar i för mycket, att man måste höja skatterna. Sedan är jag rädd för att Sverige i den här konjunkturen kan komma in i en dålig cirkel. Jag tror inte att det är lösningen, utan lösningen är att ge utrymme för folk att konsumera, för företagen att kunna konkurrera, att satsa på krisåtgärder men att ha lite is i magen. Jag ser fram emot de balanserade förslag som regeringen kommer att lägga fram här i riksdagen den 15 april. Jag noterar att Raimo Pärssinen har varit väldigt tydlig här med att det som Sverige behöver mest av allt just nu är rejäla skattehöjningar, på vanligt folk, på låg- och medelinkomsttagare, på småföretag och kanske på storföretag. Den medicinen tror jag inte är den bästa för Sverige i en allvarlig kris då vi måste få hjulen att snurra. Jag rekommenderar medborgarna att gärna rösta på alliansen, och kanske på Centerpartiet.

Fru talman! Så här dags i den intressanta debatten om allmänna motioner om beskattning av företag, kapital och fastigheter finner jag att det är dags för en liten dikt, tagen ur minnet. Den är skriven av den kände författaren Alf Henrikson, signaturen H i Dagens Nyheter. Den heter - tror jag - Journalisten , och var, som jag minns det, införd i tidningen Pressens Tidning, som jag en gång var chefredaktör för. Den lyder så här, apropå detta om perfektionism som vi diskuterar här, skatteteknisk perfektionism: Vad du i afton skriver ner i morgon mångtusenden ser De imponeras av den kunskap du dem ger men glöm ej att många vet ändå mer. Fru talman! Det här är en klokskap som Alf Henrikson visar och som gäller väldigt många områden. Jag tror att det är väldigt viktigt att man funderar på: Är den här regeringens skattepolitik den optimala? Det kan man kanske tycka. Är oppositionens den optimala? Ja, det kan man säkert också tycka. Men jag tror ändå att man måste vara beredd att inse att samhället är under utveckling och att vi därför alltid måste vara beredda att vidta förändringar i skattesystemet, också när det gäller företag, kapital och fastigheter. Jag skulle kunna tala väldigt länge om bostadsbeskattningen, som jag vet att Fredrik Schulte kommer att gå närmare in på sedan. Jag ska avstå från det. Jag ska bara notera att det inte finns något område, vill jag påstå, där det har skett sådana radikala förändringar i förhållande till hur det hade varit om vi hade haft kvar den tidigare majoriteten. För då hade, fru talman - det kan man läsa i Pär Nuders sista budget - skattetrycket i bostadsbeskattningen varit ungefär 6, 7 eller 8 miljarder högre än det är nu. Det är väldigt mycket. Man ska komma ihåg att en del av de här pengarna och skatterna inte bara gällde villaägare, utan man hade då också genomfört 2007 års väldigt stora reform när det gäller fastställandet av taxeringsvärden för flerbostadshus. Det är fråga om flera hundratals kronor per månad för väldigt många människor. Jag lämnar bostadsbeskattningen. Jag tror aldrig att vi kommer att få uppleva någonting liknande som den skenande beskattning av vanliga människors boende som vi upplevde de sista åren där. Det andra jag skulle vilja tala om är skattefusket, också på de här områdena. Det diskuteras ju nu mycket om de 133 miljarderna och vad det är för någonting. Ja, ibland kan man få intrycket att alla dessa 133 miljarder uppstod den 6 oktober 2006, då det var regeringsskifte. Men så är det ju inte. Jag tycker att vi alla ska vara besjälade av att begränsa de här skattefelen och det här skattefusket, men jag ogillar det höga tonläge som ibland förekommer från oppositionen, som om inte deras skattepolitik, före den 6 oktober 2006, åtminstone delvis skulle ha bidragit till det här. I dessa dagar ser vi olika exempel på hur hög etik och moral kan vara. Jag tror för min del att det allvarligaste när det gäller skattefel eller skattefiffel är det moraliska haveri som det här representerar, därför att det hotar dem som är ärliga människor. Det är det som är det verkligt bekymmersamma med skattefelen, inte i första hand att staten går miste om ett antal miljarder. Det är det moraliska haveriet som de här 133 miljarderna representerar, och vi har alla, från alla partier, skyldighet att se till att minska det haveriet. Fru talman! Jag ska säga lite om de allmänna skatteprinciperna. De finns egentligen väl formulerade på s. 10 och 11 i det här betänkandet, som åhörarna rekommenderas att läsa i den mån de inte har gjort det redan. Jag ska läsa innantill: "En av skattesystemets grundpelare är principen om likformig beskattning. Detta innebär i princip att beskattningen inom varje skatteslag ska vara enhetlig och utan undantag. En likformighetsprincip ligger till grund för den jämförelsenorm som används för att avgöra bl.a. i vad mån skatteregler innebär ett samhälleligt stöd till företag och hushåll som redovisas på statsbudgetens inkomstsida." Sedan diskuteras mera om denna likformighetsprincip. Jag tror för min del att om det är någonting som vi kan fundera på är det om likformighetsprincipen fungerade väl tidigare också. Jag säger inte att den är perfekt nu heller, men enligt mitt förmenande var det så många undantag från den här principen att det blev en del i det haveri som jag har talat om tidigare, nämligen att man sökte sig alla möjligheter att komma förbi den likformighetsprincip som vi alla ställer upp bakom. De fem skatteprinciper som vägleder den här regeringens skattepolitik finns väl redovisade på s. 5. Skattereglerna ska utformas så att de kan finansiera de offentliga utgifterna på ett hållbart sätt, det som Raimo Pärssinen väl talade om i sitt första inlägg. De ska vara generella. Existerande särregler ska alltid prövas. De ska vara förenliga med ett rättsligt EG-perspektiv. Det var uppe i en annan debatt här, och Laila Bjurling ondgjorde sig över att vissa skatteregler när det gäller hushållsnära tjänster kanske inte överensstämmer exakt. Bland annat gäller det att få göra avdrag i andra länder. Det har jag sagt ofta: Detta är inte i överensstämmelse med syftet med den här reformen, men det är en följd av att vi är anslutna till EU. Jag tycker inte att man ska vifta bort det och säga att det är någonting som vi absolut ville ha, för det var inte själva syftet med reformen. Det är en effekt av att vi ska ha ett enhetligt skattesystem där vi inte kan bortse ifrån att vi också är en del av Europeiska unionen. Om vi hade fått göra detta hade den här regeringen inte lagt in att man ska kunna göra avdrag för städning på Riva del Sole eller några andra orter. Vidare ska beskattningen ske i nära anslutning till inkomsttillfället. Jag tror att det är väldigt viktigt att uppskjuten beskattning ska undvikas, för det är också en grund för fiffel och båg. Vidare ska arbetet med att förenkla skattereglerna drivas vidare. Jag tycker att det är viktigt att vi håller oss till dessa principer. När jag går igenom utskottsbetänkandet finns det väldigt många motioner med goda ambitioner, men de strider nästan allihop mot just den här principen om att vi ska undvika särregler. Det finns dock en motion av en socialdemokrat som jag tycker är väldigt intressant. Det är motion 361 av Johan Löfstrand, där han rekommenderar att man ska kunna ha preliminärskatteavdrag också vid aktieförsäljningar. Det tycker jag är ett förslag som man kan överväga i positiv anda. Vi har det redan på ränteinkomster. Om det skulle kunna göras frivilligt tror jag att det skulle befria väldigt många människor från bekymmer med taxeringen och värderingen av aktier. Jag tycker att det ligger mycket i det, och om det kommer upp igen ska jag försöka arbeta för att den delen utreds. Jag tror att det är en plåga för väldigt många människor att man ska försöka värdera aktier fram och tillbaka när det finns andra möjligheter till detta. Man kunde lika gärna göra preliminärskatteavdraget direkt så skulle man slippa ifrån det där. Allra sist vill jag säga två saker. En av de viktigaste sakerna som jag var inne på tidigare är att vi får klart med att Skatteverket kan göra oannonserade besök hos företag för att klara ut om det förekommer skattefiffel. Det är Cecilia Wigström i Göteborg som har drivit detta väldigt häftigt, och jag tycker att det är mycket bra. Jag har en allra sista fråga, fru talman. Den riktar sig till Raimo Pärssinen, eftersom han är företrädare för Socialdemokraterna. Men den riktar sig också till skatteutskottets värderade vice ordförande Lars Johansson. Jag har ställt frågan så många gånger, men jag har aldrig fått något svar på den. Den har varit uppe till diskussion i dag också. Det gäller skattesystemet och jobbavdraget. Jag har alltså en fråga till Raimo Pärssinen som Lars Johansson inte har besvarat trots att jag har ställt den väldigt många gånger. Jag ställer den en gång till: Hur många Volvobilar extra säljs det om vi höjer skatterna med ungefär 80 miljarder kronor? Hur många nya jobb blir det av detta? Ni måste fundera på hur många nya Volvobilar sjuksköterskor och andra kan köpa och hur många nya jobb det blir i Göteborg och på Volvo om man höjer skatterna för vanligt folk med 80 miljarder kronor. I detta anförande instämde Agneta Berliner (fp), Ulf Berg, Annicka Engblom och Fredrik Schulte (alla m) samt Staffan Danielsson, Jörgen Johansson och Karin Nilsson (alla c).

Fru talman! Jag får väl börja med att säga att jag förstår varför Raimo Pärssinen inte tog replik på Gunnar Andrén. Det var svåra frågor att svara på. Vi får se om jag lyckas locka upp Raimo. Jag har nämligen en hel del frågor till honom och hans parti. Jag ska alltså, som Annicka Engblom sade, redogöra lite för Moderaternas syn på skattefrågor kopplat till det här med beskattning av fastigheter som detta motionsbetänkande delvis behandlar. Vi yrkar avslag på samtliga motioner, men detta, fru talman, behöver inte innebära att vissa av de kloka idéer som faktiskt finns i ett flertal av de här motionerna inte blir verklighet. På två punkter har nämligen regeringen tydligt signalerat att man kommer att komma tillbaka till riksdagen med förslag på förändringar. Det gäller detta med arrendetomter, där den som arrenderar marken betalar den kommunala fastighetsavgiften medan den som arrenderar ut marken betalar den gamla statliga fastighetsskatten - en ordning som kanske inte är fullt rimlig. Vi har också golvet i fastighetsavgiftssystemet, där de fastigheter som är taxerade under 50 000 kronor i dag beskattas enligt den statliga fastighetsskatten, och då kan vi få en aningen märklig situation där ett litet ruckel till fritidshus beskattas med tiotusentals kronor, medan villan bredvid beskattas med den kommunala fastighetsavgiften på högst 6 300 kronor. Detta är två skönhetsfel som regeringen har sagt att man ska återkomma med förändringar kring. Fru talman! Precis som några av mina kolleger från alliansen har påpekat har det under alliansens två år vid makten skett en hel del väldigt bra och omfattande reformer av beskattningen av fastigheter. Vi avvecklade fastighetsskatten för ett år sedan, och i den här deklarationen behöver svenska hushåll inte vara rädda för att fastighetsskatten kommer att stjäla en väsentligt stor del av inkomsten. Man behöver inte vara rädd för att ytterligare tiotusentals kronor går till att betala denna orimliga skatt. Den är nu avvecklad, och man betalar som mest 6 300 kronor. Vi har inte längre en orimlig skatt som tar en orimligt stor del av svenska folkets hushållsinkomster. Vi har inte längre en orimlig skatt som är omöjlig att förutse, som kan slå till på helt bisarra sätt och tvinga människor från hus och hem. Vi har i stället ett balanserat och rättvist sätt att beskatta bostäder, och vi är väldigt stolta över att ha genomfört detta. När vi genomförde den här reformen, fru talman, införde vi också en ränta på uppskoven. Det var en ny skatt som kanske inte var så väldigt populär att införa. Ibland är det så att det som är impopulärt ändå måste göras, eftersom det är rätt och ansvarstagande att göra det. Det var rätt att införa denna ränta på uppskoven av ett antal olika skäl. Precis som Gunnar Andrén har varit inne på är det inte rimligt i en alltmer globaliserad värld att vi tillåter människor att skjuta upp betalningen av skatten. I en tid när det blir lättare och lättare att flytta härifrån och bosätta sig någon annanstans blir det också lättare och lättare att undvika att betala den uppskjutna skatten. När vi dessutom har en situation med ungefär 200 miljarder i fordringar till staten på grund av dessa uppskov kommer vi i en situation där vi måste börja jobba ned det och se till att få skatter som människor faktiskt betalar. Annars är de ganska meningslösa. Därför var detta det ansvarsfulla att göra. Även om det politiska minnet är kort kan det vara värt att påminna sig den debatt som fördes i anslutning till reformeringen av fastighetsskatten. Det var många debattörer, inte minst från de partier som sitter här till vänster om talarstolen, som påpekade att när vi reformerar fastighetsskatten finns det risk för att priserna skjuter i höjden och att vi får en fastighetsbubbla. Så skedde inte, och jag tror att det berodde mycket just på den här räntan på uppskoven som såg till att priserna inte stack iväg för de absolut mest exklusiva och dyra bostadsrätterna och villorna. Framför allt tycker jag att räntan på uppskoven var en rättvis finansiering av reformen. Det var en rättvis finansiering därför att det innebar att man flyttade över en del av det stora beskattningsok som villa- och radhusägare drabbades av till att också omfatta bostadsrättsinnehavare. Jag tycker att det är lite märkligt hur Raimo Pärssinen kan stå här i riksdagens talarstol och indignerat prata om att vi måste ha en mer likformig beskattning av vårt boende när vi tidigare hade en situation där villa- och radhusägare kunde betala tiotusentals kronor, medan ägarna av bostadsrätterna på Strandvägen kom undan med hundralappar. Är det en rättvis och likformig beskattning, Raimo Pärssinen? Uppskovsräntan var rättvis också för att det var en rättvis finansiering av reformen sett till inkomstgrupperna. När vi gjorde analyserna såg vi nämligen att den här räntan väldigt träffsäkert, nästan lika träffsäkert som värnskatten, träffar den tiondel av befolkningen som har det absolut bäst ställt ekonomiskt. Varför lägger jag då så mycket vikt vid att motivera uppskovsräntan och påtala detta? Jo, därför att för inte alltför många dagar sedan presenterade Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesman Thomas Östros en debattartikel på DN Debatt där han gav, för att citera honom, "ett tydligt besked" till väljarna att de kommer att avveckla den här räntan på uppskoven i fall de kommer till makten. Är det här rättvist, Raimo Pärssinen? Är det en politik som är rättvis att vi i kristider ska ge en skattesänkning till dem som har det absolut bäst ställt i Sverige? Jag måste säga att just detta väl är höjden av hyckleri i svensk politik. Vi har nu sett hur en av representanterna i Socialdemokraternas verkställande utskott, Wanja Lundby-Wedin, har suttit med och beviljat rekordlöner på 60 miljoner kronor, och nu föreslår Socialdemokraterna att vi ska ta bort räntan på uppskoven. De pengarna går direkt i fickorna på de absolut mest välbeställda. Och ni har haft mage att stå här i talarstolen under två och ett halvt års tid och klandra oss för att föra en orättvis politik, när ni nu gör exakt det. Jag skulle vilja rikta en fråga till Helena Leander och Vänsterpartiet, som inte tycks vara representerat här i kväll: Hur ställer ni er i den här frågan? Helena Leander har vid upprepade tillfällen stått i talarstolen och påtalat att våra skattesänkningar riktar sig för mycket till dem som har god ekonomi, vilket inte är fallet eftersom vi har sänkt skatten för låg- och medelinkomsttagare. Hur motiverar du nu och hur ställer du dig till att din samarbetspartner Socialdemokraterna föreslår en skattesänkning som direkt går till de mest välbeställda? Det kan också vara värt att påtala och tänka på när Raimo Pärssinen står här i talarstolen och pratar om att vi föreslår skattesänkningar till de rika som raserar välfärden och statens finanser. Det finns bara ett parti här inne i dag som föreslår skattesänkningar inom boendesektorn, nämligen Socialdemokraterna. Jag tycker att Raimo Pärssinen är väljarna svaret skyldig i den här frågan. Sedan kan det också vara intressant att reflektera över att det i en tid när vi har en finanskris beroende på att det har varit alldeles för lätt och billigt att låna kommer ett förslag från Socialdemokraterna om att det ska bli ännu billigare och lättare att låna pengar på sitt boende. Fru talman! Vi har också infört ägarlägenheter, vilket vi tror är väldigt positivt. Det skapar en mångfald på bostadsmarknaden och gör det mer attraktivt att investera i bostadsmarknaden, vilket också skapar fler hyresrätter. Det tyder all forskning på. Det var ganska intressant när vi förde den debatten för några veckor sedan. Då föreslog oppositionen att vi inte skulle ha några skatteregler för ägarlägenheter. En nästan nyliberal position, får man väl lov att säga, men icke desto mindre ett förslag som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern förde fram. Helena Leander och Birgitta Eriksson var väl mer eller mindre tydliga med att det där tror vi inte är någon bra idé. Jag tycker att det kanske är dags för Raimo Pärssinen att äntra talarstolen och berätta vad Socialdemokraterna tycker att vi ska ha för typ av beskattning på ägarlägenheter. Det räcker liksom inte bara med att vara emot. Återigen, det skulle vara intressant att höra Raimo Pärssinens svar på frågorna. Annars blir det lätt som att man bara är emot den sittande regeringens politik, och det är inte en regeringsduglig politik. Jag tycker att svaren snart måste börja komma. Mona Sahlin har sagt att beskeden ska komma i god tid före valet. Om bara nio månader är det valår. Man kan fråga sig vilket val hon egentligen åsyftade. Var det valet 2014? Man måste ha en politik som inte bara bygger på att vara emot den styrande majoriteten. Annars, fru talman, blir det ungefär som att åka till McDonalds och gå fram till kassan och säga: Jag vill inte ha en Chicken McNuggets och jag vill inte ha en cheeseburgare. Vad vill du ha då? Det ska jag avslöja i god tid innan du lagar maten. Den typen av besked håller inte. Svenska folket förtjänar bättre. Svenska folket förtjänar en alliansregering. I detta anförande instämde Ulf Berg och Annicka Engblom (båda m).

Fru talman! Där fick Fredrik Schulte faktiskt till det lite fyndigt på slutet. Den kredden ska jag i alla fall ge honom. Däremot vet jag inte om jag ger så mycket kredd att jag håller med om att ni bara skulle sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare. Jag vet att ni brukar säga det ganska många gånger, men det blir inte mer sant för det. De utredningar som har gjorts av riksdagens utredningstjänst visar ganska tydligt att era skatteförändringar totalt har en ganska kraftig slagsida åt välbeställda. Nåväl, Fredrik Schulte frågar hur vi ställer oss till Socialdemokraternas förslag om att ta bort räntan på uppskov. Det är förstås en fråga som förtjänar ett svar. Jag måste dock göra Fredrik Schulte lite besviken och säga att vi håller på med ett arbete i vårt parti om hur vi vill se på fastighetsbeskattningen framöver. Jag tror inte att det är läge att jag går ut här och lovar exakt hur vi kan göra. Däremot vill jag vara lite ödmjuk och ändå ta upp de svåra avvägningar som man har att göra i fastighetsbeskattningen. Det är ju många goda mål som står emot varandra. Den tidigare fastighetsbeskattningen byggde ju på det mer skattetekniska synsättet att vi ska ha likformighet i kapitalbeskattningen. Fastigheter är en tillgång, och man beskattar dem hyfsat likformigt. Det hade väl sina förtjänster, men också problemet att det kunde vara väldigt oförutsägbart när taxeringsvärdena steg utan att man riktigt kunde planera inför det. Den förändring som ni har gjort går ju lite grann ifrån den här likformigheten i kapitalbeskattningen som princip och är kanske mer av en bostadspolitiskt inriktad skatt. Självklart måste vi ta bostadspolitiska hänsyn också. Jag tror att det är i det ljuset man ska se Socialdemokraternas förslag. Någonstans vill vi ändå kunna ha en rörlighet på bostadsmarknaden där människor inte ska känna att de är fastlåsta i en bostad som kanske är alldeles för stor för deras behov när barnen har flugit ut eller vad det kan vara, men att man av skatteskäl väljer att behålla den ändå därför att man skulle få betala så mycket i skatt om man säljer den och köper ned sig. Jag tror att det är många avvägningar som vi måste göra för att kunna hitta en princip som både är rättvis och likformig och innebär en sjyst bostadspolitik.

Fru talman! Jag ska börja med att bara kommentera vilka som berörs av våra skattesänkningar. Anledningen till att ni i den analys som ni har tagit fram kommer fram till slutsatsen att våra skattesänkningar går till de mest välbeställda är ju att ni tittar på befolkningen i dess helhet. Det är mycket riktigt så att våra skattesänkningar har varit inriktade på att göra det mer lönsamt att arbeta, och de som arbetar får mer än de som inte arbetar. Men det är fortfarande så att de skattesänkningar som vi gör som andel av inkomsten är absolut störst till låg- och medelinkomsttagare. I övrigt vet jag inte om det finns så mycket att kommentera. Helena Leander resonerade lite kring problemen vad gäller beskattningen av fastigheter, och jag kan hålla med på en del punkter. På andra håller jag inte med. Men cloun här, det som jag egentligen var ute efter, var att det förslag som Socialdemokraterna nu lägger fram om att ta bort räntan på uppskoven är en skattesänkning som väldigt tydligt går till de absolut mest välbeställda. Du har kritiserat våra jobbskatteavdrag. Du har kritiserat när vi har lyft taket för den statliga inkomstskatten och för värnskatten och sagt att vi inte kan sänka skatter för de absolut rikaste. Den här räntan träffar just den gruppen, den tiondel av befolkningen som tjänar mest, nästan lika bra som värnskatten. Tycker du inte att det är lite jobbigt att stå här och prata om vikten av att föra en rättvis skattepolitik och inte bara gynna dem som har högst inkomster och sedan kanske i framtiden tvingas stå här i talarstolen och försvara att ni måste signera en gemensam budget med Socialdemokraterna med förslag på att ta bort den här uppskovsräntan som så tydligt gynnar de absolut mest välbeställda? Finns det inte, Helena Leander, ett litet inslag av hyckleri här?

Fru talman! Jag tycker att man kanske ska vänta med att anklaga mig för hyckleri tills vi ser vad exakt det är jag signerar. Om vi försöker återvända till det Fredrik Schulte började med, att det är konstigt av oss att klaga på att fördelningen är skev bara för att vi tittar på hela befolkningen, leder det väl snarare till en motfråga: Är det inte lite konstigt att bara titta på dem som jobbar och säga att vi struntar i alla andra? Tittar man på bara dem som jobbar ser det lite småsjyst ut. Även om man bara tittar på dem som jobbar får man väl ändå fråga sig: Den här sänkningen av fastighetsskatten för alla som har dyra hus, hur många fler jobb skapar det? Blir det mer lönsamt att jobba när de som har dyra hus får lägre fastighetsskatt? Jag är lite tveksam till det. Nåväl, förändringen av fastighetsskatten och räntan på uppskov är någonting som jag inte tror att man kan se isolerat. Man måste väga dels fördelningspolitiken, dels bostadspolitiken och dels de skattetekniska principerna och försöka hitta en bra helhet. När vi i de rödgröna samarbetsgrupperna ska diskutera skattepolitiken tror jag att vi kommer att kunna göra avvägningar. Man kanske gör en förändring åt ett håll för att få en bra bostadspolitik och en förändring åt andra håll för att få en bra fördelningspolitik och försöka upprätthålla att det ändå blir ett vettigt och sammanhängande skattesystem av det hela. Jag tror inte att det är så meningsfullt att lyfta ut en detalj och säga att om man bara genomför den isolerat så blir det en dålig effekt på just det här området. Målsättningen måste vara att kunna presentera en sammanhängande fastighetsbeskattning som faktiskt ger vettiga utslag i stort sett.

Fru talman! Varför vill vi gynna just dem som jobbar? Jo, Helena Leander, det beror på att det fanns inget land där det lönade sig så dåligt att arbeta, där den som gick upp på morgonen, jobbade åtta timmar eller mer och gjorde en insats för att bidra till välståndet och välfärden fick så lite för det i jämförelse med att leva på bidrag. Det gjorde att många människor fastnade i utanförskap. Det är bakgrunden till varför vi ville göra det mer lönsamt att jobba, varför vi ville sänka skatten för dem som är arbetstagare. Jag är väl medveten om att fastighetsskatten inte skapar några jobb, men det finns också andra aspekter av att sänka skatterna. I det här fallet handlar det om att det var en helt orimlig beskattning av fastigheter som tvingade människor från hus och hem, som inte var moralisk och därför viktig att ta bort. Jag ska gå tillbaka till det som var min fråga och som var anledningen till att Helena Leander gick upp i replik, nämligen räntan på uppskoven. Jag kan konstatera att Helena Leander var undvikande i sina svar. Det är antagligen ett tecken på att Miljöpartiet öppnar för att gå med på att genomföra den skattesänkning som Thomas Östros och Socialdemokraterna föreslår och som Raimo Pärssinen uppenbarligen inte vill gå upp och försvara, nämligen att ta bort räntan på uppskoven. Det skulle så tydligt innebära en skattesänkning för de absolut rikaste. Vi får väl tolka det som att det är en pinsam situation som den rödgröna röran befinner sig i därför att man har byggt hela sin oppositionspolitik på att vi bedriver en orättvis politik. Sedan föreslår man en skattesänkning som så träffsäkert går till de absolut mest välbeställda. Det finns bara ett ord för det, och det är precis vad LO:s ordförande i Skånedistriktet sade: Hyckleri.