Allmänna motioner om punktskatter

Debatt om förslag 28 mars 2012
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenHans Olsson (S)
  2. Hoppa till i videospelarenMats Pertoft (MP)
  3. Hoppa till i videospelarenThoralf Alfsson (SD)
  4. Hoppa till i videospelarenEmma Wallrup (V)
  5. Hoppa till i videospelarenLena Asplund (M)
  6. Hoppa till i videospelarenMats Pertoft (MP)
  7. Hoppa till i videospelarenLena Asplund (M)
  8. Hoppa till i videospelarenMats Pertoft (MP)
  9. Hoppa till i videospelarenLena Asplund (M)
  10. Hoppa till i videospelarenHans Olsson (S)
  11. Hoppa till i videospelarenLena Asplund (M)
  12. Hoppa till i videospelarenHans Olsson (S)
  13. Hoppa till i videospelarenLena Asplund (M)
  14. Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (FP)
  15. Hoppa till i videospelarenHans Olsson (S)
  16. Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (FP)
  17. Hoppa till i videospelarenHans Olsson (S)
  18. Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (FP)
  19. Hoppa till i videospelarenMats Pertoft (MP)
  20. Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (FP)
  21. Hoppa till i videospelarenMats Pertoft (MP)
  22. Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (FP)
  23. Hoppa till i videospelarenKarin Nilsson (C)
  24. Hoppa till i videospelarenHans Olsson (S)
  25. Hoppa till i videospelarenKarin Nilsson (C)
  26. Hoppa till i videospelarenHans Olsson (S)
  27. Hoppa till i videospelarenKarin Nilsson (C)
  28. Hoppa till i videospelarenMats Pertoft (MP)
  29. Hoppa till i videospelarenKarin Nilsson (C)
  30. Hoppa till i videospelarenMats Pertoft (MP)
  31. Hoppa till i videospelarenKarin Nilsson (C)
  32. Hoppa till i videospelarenEmma Wallrup (V)
  33. Hoppa till i videospelarenKarin Nilsson (C)
  34. Hoppa till i videospelarenEmma Wallrup (V)
  35. Hoppa till i videospelarenKarin Nilsson (C)
  36. Hoppa till i videospelarenLars Gustafsson (KD)
  37. Hoppa till i videospelarenKew Nordqvist (MP)
  38. Hoppa till i videospelarenHenrik Ripa (M)
  39. Hoppa till i videospelarenHelena Leander (MP)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 39

Anf. 36 Hans Olsson (S)

Herr talman! Jag måste väl erkänna att i de mörkaste av stunder man har kan man ibland fundera över vilken nytta det gör när man står i talarstolen och argumenterar, ibland på kvällarna. Ni vet hur det är. Men plötsligt insåg jag att det kanske ändå gör en viss nytta. För ungefär tre veckor sedan, tror jag att det var, hade vi också en debatt här. Då skällde vi socialdemokrater på regeringen för att den inte fick fram någonting mot fusket inom skrotbranschen. De hade hållit på i fem år. Efter en vecka kom det ett förslag. Tydligen finns det de som lyssnar på det vi säger. Förra året vid den här tiden hade vi också en debatt om punktskatterna. Då hade vi bland annat förslag från socialdemokratin om skatt på handelsgödsel. Nu visar det sig att Folkpartiet lyssnade rejält på den debatten och ångrar att det var med och tog bort skatten. Det är klart att det gör nytta. Nu tänker inte jag dra några höga växlar på att Folkpartiet har ändrat sig. Jag vet hur det är. Om man ska hålla ihop är det inte så konstigt att man får ge avkall på sina frågor. Men eftersom vad vi säger här verkar fungera tänkte jag argumentera utifrån en viktig sak i betänkandet, nämligen vägslitageavgifterna och reservation nr 11. Det är dags att ta ett samlat grepp för hållbara lastbilstransporter med sjysta villkor och ökad trafiksäkerhet. Jag tror att vägslitageavgifterna kan vara en del. Sedan 1990 har koldioxidutsläppen från tung trafik ökat med 45 procent. Det är oacceptabelt när de sjunker i andra sektorer. Nu ska jag inte lägga mig i så mycket regeringens klimatmål och klimatpolitik, men jag vill ändå uppmärksamma er på att ett av målen för transporter i klimat- och energiöverenskommelsen som ni träffade 2009 är att Sveriges fordonsflotta bör vara oberoende av fossila bränslen år 2030. År 2010 kom 92 procent av energin till transporter från olja och naturgas. Ni har gjort ett gigantiskt åtagande. Nu är det 18 år kvar tills fordonsflottan ska vara helt oberoende av fossila bränslen. 18 år går fort. Min grabb fyller 20 i år, och det var inte länge sedan han tyckte att pappa var det bästa som fanns. De 18 år ni har på er kommer att gå fort. Jag tror att en vägslitageavgift är en hjälp på vägen. Om avgiften differentieras så att den blir dyrare för dem som släpper ut mycket, och de som kan köra lastbilar med andra bränslen än fossila får en billigare avgift, kan den vara ett sätt att skynda på omställningen av fordonsflottan och hjälpa er på traven med målen. Framför allt är det rättvist mot de svenska åkarna. De utländska lastbilarna får också vara med och betala. Här har vi ett problem i Sverige, som inte bara handlar om miljön för lastbilstransporter utan att det på vissa håll är lite grann som vilda västern. Där måste vi hjälpa till att få ordning. Det skulle vara bra att få in de utländska åkarna i systemet. 62 procent av vägslitaget står de tunga transporterna för, och de står för enbart 25 procent av kostnaderna. Med hjälp av vägslitageavgiften, som väntas inbringa 4-5 miljarder årligen, kan man investera och förbättra i infrastrukturen. Det kan vara fråga om säkra uppställningsplatser. Det är ett bekymmer för åkarna som kommer till Sverige, och även svenska åkare, och behöver sova efter vägarna. Sammantaget tror jag att skatten kommer att bidra till att främja lastbilstransporter från seriösa åkare, göra det mer besvärligt för oseriösa åkare, öka trafiksäkerheten, förbättra miljön och hjälpa åkerinäringen i konkurrens mot utländska åkare. Skatten är en bra väg mot en bättre ordning inom branschen. Den är inte allt, men den är ett viktigt steg. Vi måste ta tag i åkerinäringen. Det är inte så att det land som inför skatterna sist kommer att vinna. De finns i Tyskland. Där har de funnits sedan 2005 och fungerar. De finns i Polen. Där infördes de mer nyligen. Jag har förstått - fast jag har inte exakt vetenskapligt belägg - att de kommer att införas i Nederländerna, Danmark och Frankrike. Så småningom kommer svensk åkerinäring inte att acceptera att få betala avgifter när de kör utanför Sverige och att utländska åkare tillåts köra gratis i Sverige och konkurrera ut näringen. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 11. Självklart står jag bakom alla andra av våra reservationer. Men ni vet hur det är när vi ska votera. Det är många tåg och flyg som väntar på oss. För tids vinnande väljer jag att yrka bifall till enbart reservation nr 11. (Applåder)

Anf. 37 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 5, 11 och 16. Låt mig anknyta till föregående talare. Det här handlar om att skapa rättvisa och likvärdiga förutsättningar för lastbilstrafiken i Sverige. Jag gillar ordet likvärdiga i transporthänseende. Det handlar om att skapa likvärdiga förutsättningar för svenska och utländska åkare, precis som den konservativa regeringen i Tyskland har skapat. Det handlar om att skapa incitament, att det ska löna sig att satsa på moderna maskiner, på moderna förnybara bränslen, och att skrota gamla stinkande lastbilar som släpper ut på tok för mycket avgaser. Det handlar om att skapa hållbara transportsätt i hela landet dit inte järnvägen når. Transportsätten ska vara så moderna och rättvisa möjligt. Vi ska inte tillåta att åkare från andra länder åker gratis om de använder alltför gamla maskiner, kanske de som vi har utrangerat i vårt land. Det handlar om att bygga framtidens transportpolitik och transportstruktur i Sverige. Det intressanta är att flera länder, som vi hörde av föregående talare, inför sådana system. Det finns moderna fungerande gps-baserade system som till och med kan skilja på vägar och vägar, regioner och olika delar av landet. Här kan vi konstatera att alliansregeringen verkar tävla i divisionen sist-ut-i-Europa. Är det modernt? Knappast. Är det rättvist? Knappast. Är det hållbart? Inte alls. Det skapar sämre förutsättningar för svenska åkerier, sämre förutsättningar för konkurrensen, färre jobb i Sverige och fortsatta höga koldioxidutsläpp. Det är dålig miljöpolitik. Det blir underkänt på jobbsidan, infrastruktursidan och miljösidan. Min fråga till Alliansen är enkel: Varför ställer ni upp på detta? Jag trodde att ni ändå försökte föra en modern politik. Ni vill i alla fall det. För oss i Miljöpartiet är det naturligtvis en viktig fråga, och har varit det länge. Om vi tittar på resultatet i Tyskland ser vi också att man har fått resurser som man kan använda för infrastrukturinvesteringar, som man kan använda för att lyfta upp landet infrastrukturmässigt. Och jag konstaterar när jag kollar de tyska åkeriernas hemsidor att de inte har några problem med systemet. De klagar inte. De deltar däremot konstruktivt i den fortsatta ökade miljöviktningen av det nya systemet och att det ska utvidgas ännu mer. Då menar jag: Måste Sverige vara sist ut? Måste Sverige, som annars berömmer sig av att ha en stark miljöprofil, vara det land som sist fattar vad det handlar om? Jag tror inte att det måste vara så. Vi får se vid omröstningen i kammaren i dag om Sverige fortfarande måste vara sist ut, skapa färre jobb i svenska åkerier och skapa dåliga miljöincitament för investeringar i åkerierna. Men det är upp till partierna att visa var man står i denna fråga, för det är när vi röstar här i kammaren som vi avgör vilken bild vi vill skapa av våra partier. Det är därför jag yrkar bifall till reservation nr 5, efter att vi i Miljöpartiet har motionerat om att återinföra skatten på konstgödsel. Det blir intressant att se hur Folkpartiet kommer att rösta. Bara en vecka innan vi fattade beslut i utskottet hade Folkpartiets partiledning en mycket intressant DN Debatt-artikel där man sade att man ville lyfta upp miljöprofilen. Man skrev att alliansregeringen hade gjort fel, att Alliansen hade fattat fel beslut genom att avskaffa skatten på konstgödsel, som innehåller kadmium. Ja, jag tyckte att Folkpartiet hade förstått någonting. Det var klokt att man skrev att Alliansen hade fattat fel beslut. Det var fel beslut att avskaffa skatten på konstgödsel. Men bara en vecka efter att man skrev debattartikeln vägrade Folkpartiet att rösta för denna motion i skatteutskottet. Ett löfte att profilera sig miljömässigt höll alltså en vecka. Jag tycker att det är allvarligt när väljarna inte respekteras, när väljarna får ett budskap och det efter en vecka inte gäller längre. Det är problematiskt. Det är problematiskt inte bara för Folkpartiet utan för hela alliansregeringen. Det här är en viktig fråga som jag tycker att Folkpartiet borde fundera närmare över. Står man för den politik man har haft när man säger att Alliansen har fattat fel beslut? Eller har man inordnat sig i ledet? Jan Björklund brukar annars vara väldigt duktig på att sticka ut, men han kanske ordnar in sig i ledet till slut ändå för att inte väcka alltför mycket uppmärksamhet. En tredje sak jag skulle vilja lyfta fram i mitt anförande är frågan om etanolens skattebefrielse och låginblandningen som också tas upp i flera motioner. Det är bedrövligt för näringen, för industrin och för tillverkarna att vi inte vet vad som gäller efter 2013. Ryktena säger att departementen inte är ense och att man därför inte kan komma fram med något besked. Alliansen sjunger näringslivets lov. Och det är rätt - näringslivet är otroligt viktigt för Sveriges välmående och utveckling. Men om det är någonting näringslivet behöver är det stabila regler med lång framförhållning så att man vet vad som gäller, vilka investeringar man kan göra, vilka investeringar man måste avveckla och vilka som kommer att bli olönsamma. Därför behövs det långtgående framförhållning i sådana beslut. Att alliansregeringen nu inte kan lämna besked om etanolens och andra biobränslens skattebefrielse framöver efter 2013 är ett ynkedomsbevis. Det innebär att man lägger en död hand på investeringarna. Jag skulle önska att vi i dag här i kammardebatten får ett besked från Alliansen: Var står man i denna fråga? Kan näringslivet räkna med fortsatt skattebefrielse efter 2013? Sedan vill jag nämna, som jag sade inledningsvis, att jag yrkar bifall även till Vänsterpartiets reservation med anledning av Miljöpartiets motion om att utreda en skatt på animaliska livsmedel. Miljöpartiet står naturligtvis bakom alla sina reservationer, men för tids vinnande håller jag mig till tre reservationer.

Anf. 38 Thoralf Alfsson (SD)

Herr talman! Det är nu dags för nästa betänkande, och det gäller motioner om punktskatter - punktskatter som kan betecknas på gott och ont. Eller man skulle lika gärna kunna kalla det straffskatter, för det är väl egentligen det som det handlar om, att vi ska försöka styra bruket av vissa produkter eller beteenden i samhället. Det handlar om straffskatter på drivmedel, straffskatter på fordonstrafik, straffskatter på alkohol och tobak, för att ta några exempel ur motionsskörden som behandlas i betänkandet. Ibland måste man dock stilla sig lite och fundera över vilka konsekvenser det får i samhället i olika avseenden. Enligt LRF produceras bara ca 50 procent av vår livsmedelsförsörjning i dag i Sverige. Den andra halvan importeras således. En av förklaringarna till detta är det svenska kostnadsläget för lantbrukarna. Drivmedelskostnaderna är en viktig komponent i denna ekvation där straffskatterna eller punktskatterna påverkar lantbrukarna negativt. En annan näring som lider av det höga kostnadsläget i Sverige är skogsföretagen. Det gröna guldet i våra skogar är väldigt viktigt för vår stora basnäring inom skogsindustrin och förädlingen av träråvaror men också för massa- och pappersindustrin. Det är då väldigt viktigt att skogsråvaran når fram till industrierna till en rimlig och konkurrenskraftig kostnad. Regeringen har beslutat att fram till 2015 minska återbetalningen av koldioxidskatten för jord- och skogsbruksmaskiner från 2:10 kronor per liter till 90 öre per liter. Regeringen har även beslutat att generellt höja energiskatten på dieselolja med 20 öre per liter. Dessa kostnadspåslag kommer på en femårsperiod att kosta mer än en halv miljard kronor per år för jord- och skogsbrukssektorn. Med tanke på jordbrukets lönsamhetsproblem är detta ett problematiskt beslut som riskerar att ytterligare driva jordbruket ut från Sverige. Därför vill vi inte minska återbetalningen av koldioxidskatten för jord- och skogsbruksmaskiner, för att på så vis förbättra den svenska konkurrensnivån inom dessa näringar. Herr talman! En annan punktskatt som kan ifrågasättas är den på snus, eller rättare sagt nivån på punktskatten. Jag vill då säga att jag inte är vare sig snusare eller rökare, så jag pratar inte i egen sak här. Denna punktskatt har höjts rejält under de senaste åren. Sedan 2006 har skatten på snus ökat med 210 procent. Enligt Tullverket har detta nu inneburit att smugglingen av snus ökat rejält. Det handlar inte längre om att snusare plockar med sig extra dosor på resan utan om organiserad smuggling. Enligt ett inslag i SVT den 27 februari har smugglingen av snus ökat 800 gånger sedan 2007. Samtidigt innebär det skatteförluster för samhället på 300 miljoner kronor. En annan aspekt när det gäller snuset som också borde betänkas är vilken nyttofunktion som snuset har. Jag tror att det är allmänt vedertaget att snus inte är lika farligt som rökning. Det finns flera undersökningar som påvisar att snus inte är lika farligt, även om det absolut inte är ofarligt. Det positiva med snus är att det är ett alternativ för många som vill sluta röka. Det finns nikotintuggummin, plåster och så vidare, men det absolut vanligaste sättet att sluta röka, att sluta använda cigaretter, är faktiskt att gå över till snus. Det är också den metod som har den bästa verkningsgraden. Bland män är det nästan hälften av dem som försöker sluta röka som går över till snus, och av dem som försöker är det 70 procent som lyckas sluta röka. Det får givetvis effekter för samhällets kostnader. Som jämförelse kan nämnas att bara 16 procent försöker med nikotintuggummi som ett substitut, och av dessa är det bara 40 procent som klarar av att sluta med cigaretter. När det gäller nikotinplåster är resultaten sämre. Snus kan med andra ord vara en "bra ersättning" för cigaretter. Därför vill vi också se till att det finns ett ekonomiskt incitament för att gå över till snus, genom att straffskatten på snus alltid hålls på en förhållandevis lägre nivå än för cigaretter. Herr talman! När det gäller kilometerskatt för lastbilstrafik har vi ett särskilt yttrande i betänkandet. Kilometerskatt för lastbilstrafik kan införas av flera olika bevekelsegrunder. Socialdemokraterna och framför allt Miljöpartiet har sina argument för kilometerskatten. Det handlar mycket om att flytta över lastbilstransporter till järnväg. Det låter bra, men hur fungerar det i praktiken? Jag kommer från södra Sverige, Kalmar. Jag vill påstå att sydöstra Sverige är närmast en vit fläck när det gäller järnvägstrafik, speciellt beträffande godstransporter på järnväg. Vi saknar vad jag skulle kalla en sydostkustbana som går längs kusten från Blekinge längs hela Smålandskusten och ansluter till stamnätet i Linköping eller Norrköping. Sverigedemokraterna har delvis andra argument när det gäller kilometerskatten. Att den tunga trafiken betalar efter hur lång sträcka man kör på de svenska vägarna är väl en ganska logisk slutsats. Det finns en rad exempel på detta i olika former ute i Europa, och jag tror att det så småningom kommer att bli verklighet även i Sverige. Med dagens gps-teknik är det dessutom fullt möjligt att göra än mer övervakning och kontroll av transporter, hålla ordning på farligt gods och så vidare. Problemet med att införa den typen av övervakning handlar snarare om integritet, som kan bli en komplikation i det hela. En kilometerskatt kan också differentieras, så att den har en koppling till vilken miljöklass det är på bilen, där en väldigt bra miljöklass ger lägre skatt och vice versa. En kilometerskatt kan dessutom vara ett instrument för att komma till rätta med den osunda konkurrensen i fråga om lastbilstransporter genom Sverige. Våra lagliga medel för att komma åt detta problem är alldeles för tandlösa, och lagstiftaren tycks ha väldigt svårt att förändra detta i dag, trots att man inom branschen efterfrågar det. Det får till följd att till exempel polismyndigheten som ska övervaka detta har prioriterat ned verksamheten, då antalet fällda är ganska litet. Att den osunda konkurrensen hotar att slå ut stora delar av den svenska transportnäringen hör man ganska ofta från svenska åkare, då utländska åkare kör under helt andra förutsättningar och dessutom inte följer svenska regler och lagar. Det leder till en osund konkurrens. Jag förstår deras oro för jobben och arbetstillfällena inom branschen. Vi tror att en rätt utformad kilometerskatt mycket väl skulle kunna leda till att branschen fick mer rättvisa förutsättningar. Det kan även leda till att cabotageregler följs, om man använder sig av ett liknande system som det tyska MAUT-systemet för kilometerskatt som bygger på gps-teknik. När det gäller kilometerskatt återkommer vi i höst med en egen motion som tar upp de problem som vi ser och de grunder som vi skulle vilja ta med i en sådan kilometerskatt. Därför nöjer vi oss nu med att vi har vårt eget särskilda yttrande vad gäller kilometerskatt. Till sist vill jag även ge mitt stöd till ett förslag som knappast kan komma att kosta statskassan så mycket. Det gäller veteranbilshobbyn. Fordon som är 30 år eller äldre och inte används i yrkesmässig trafik är i dag befriade från fordonsskatt. För att göra det lite mer enhetligt vill vi att även husvagnar omfattas av befrielse från fordonsskatt. Därmed, herr talman, vill jag yrka bifall till våra reservationer 4, 10 och 14.

Anf. 39 Emma Wallrup (V)

Herr talman! Det är viktigt att vi har en stadig koldioxidskatt där industrin vet vad som kommer att komma och som också har en inriktning mot att vi ska fasa ut de fossila bränslena - inte att de ska vara kvar. Det gäller att skynda på den utvecklingen, och då gäller det att vara tydlig med hur koldioxidskatten ska höjas. Vänsterpartiet föreslår en omfattande satsning på kollektivtrafik och järnväg för att kompensera höjda bensinpriser. Vi vill satsa 1 000 miljoner kronor per år för att gynna kollektivtrafiken. Vi vill också stödja efterkonverteringen av bilar genom en efterkonverteringspremie för byte till etanol, biogas eller el. Det är också viktigt att biobränsle produceras på ett sätt så att den biologiska mångfalden inte hotas. Tyvärr motverkar regeringen ett arbete i EU kring denna fråga. EU håller på att ta fram kriterier för fasta biobränslen för att säkra biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Det har den svenska regeringen motsatt sig. I ett brev till energikommissionären uppmanar man kommissionen att i stället fokusera sina insatser på implementering av skogsrelaterad lagstiftning. Det gör man alltså i stället för att arbeta för att garantera att den biologiska mångfalden inte hotas. Det tycker jag är mycket allvarligt. Vänsterpartiet vill stödja en inriktning mot en bensinskatt som gynnar en omställning och gynnar de alternativa bränslena. Men vi vill samtidigt underlätta i glesbygd, där man har svårt att klara sig och där kollektivtrafiken inte är utbyggd. Jag vill också lyfta fram skatten på handelsgödsel. Skatten på handelsgödsel behövs för att styra om jordbruket till att bli hållbart. Pengarna ska gå tillbaka i miljöstöd till lantbrukaren. Eftersom handelsgödsel bidrar till en avgång av lustgas, som är 300 gånger starkare än koldioxid, är det viktigt att man agerar även på det här området. Det är ytterligare en viktig klimatåtgärd som regeringen har tagit bort. Vi har tappat plats på den internationella klimatrankningen. Vi låg på åttonde och nionde plats tidigare. I dag ligger vi på plats 34. Det är mycket anmärkningsvärt. Men det är inte så konstigt när så många viktiga åtgärder har tagits bort. Det är dags att ta krafttag och vända utvecklingen. Just nu pågår i allt högre takt utsläpp av metan från tundran i Sibirien. Det går fortare än vad forskarna hade trott. Jag frågade Carl Bildt om man tänker agera inom Barentssamarbetet mot den allt högre takten av metanavgång. Han svarade mig att det enda vi kan göra i dag är att minska de fossila utsläppen. Det handlar om en förstärkningsmekanism som är mycket allvarlig om den fortsätter. Varför går inte Sverige med sin stora potential före ordentligt och tar fram funktionella åtgärder som faktiskt har effekt? Man har till exempel tagit bort klimatinvesteringsprogrammet, som var mycket effektivt. Det är dags att vakna upp och ta rejäla tag för att ställa om samhället på allvar. Det handlar om vår framtid. Det handlar om oss alla. Jag vill också lyfta fram fordonsskatten. Eftersom tranportkostnaderna utgör ett par procent av varuvärdet finns det i dag små incitament för att ställa om till ett mer ekologiskt hållbart tranportsätt. Det behövs massiva satsningar på järnväg för att gynna en omställning. Det är viktigt att miljöbilsdefinitionen är enhetlig och utgår från bilens faktiska miljöbelastning. Det förslag som nu är framlagt definierar miljöbilar utifrån storleksklass. Det är mycket olyckligt då det kommer att öka utsläppen från de stora, bränsletörstande bilarna som då kommer att klassas som miljöbilar. Vad håller man på med egentligen? Jag vill också ta upp kilometerskatten. Det är viktigt att också Sverige, precis som många andra länder i EU har gjort, inför en kilometerskatt. Det kommer åt de tunga lastbilstransporterna och styr över dem på järnväg - om vi bygger ut järnvägen, vill säga. Skatten ska dock vara differentierad beroende på om det finns alternativa transportmedel eller inte. Skatten bör vara lägre där det inte finns alternativa transportmedel. Trängselskatten är också en viktig sak att arbeta med. Det man har upptäckt inom trafikforskningen är att mer vägar ger mer trafik. Precis som ett blodomlopp kommer det att fyllas med bilar så fort en ny väg byggs. På grund av detta faktum behövs trängselskatterna. De rödgröna vill att det ska vara möjligt att införa trängselskatt för alla kommuner som vill. Helst skulle den också gå tillbaka till kollektivtrafiken för att vi ska få den samhällsomställning vi behöver i den takt vi behöver. Men det är upp till kommunerna att välja det, även enligt vårt förslag. Vi vill också se en skatt på animaliska livsmedel. Den stora utsläppsökningen i dag kommer från transportsektorn, där utsläppen bara ökar och ökar. Samtidigt kommer de ökande utsläppen också från en ökad köttkonsumtion. Sedan vi gick med i EU har köttkonsumtionen ökat drastiskt. På grund av metanutsläpp från kor och på grund av sojaproduktionen på tidigare regnskogsmark motsvarar utsläppen från köttproduktionen hela transportsektorn. Därför tycker vi att en punktskatt på animaliska livsmedel bör utredas. Avfallsförbränningsskatten som tidigare fanns var också ett styrmedel för att ställa om till ett hållbart samhälle. När den togs bort försämrades de ekonomiska incitamenten för investeringar i separering, insamling och rötning av den organiska delen av hushållsavfallet. Avfallsförbränningsskatten bör återinföras och förbättras. Förbränningsskatten har en potential för ökad materialåtervinning och minskad klimatbelastning och bör utvecklas. Det är då betydelsefullt att skatten inte vältras över direkt på medborgarna utan att medborgarna har möjlighet att påverka kostnaden för avfallshanteringen. Skatten var en signal att vi ska återvinna mer. Det finns en rapport som Återvinningsindustrierna har presenterat, Återvunnen råvara - en god affär för klimatet , som visar just klimatnyttan med en ökad materialåtervinning - upp till 10 kilo minskade koldioxidutsläpp per kilo återvunnen vara. Redan med dagens återvinningsnivåer när det gäller aluminium, glas, papper, plast och stål undviks utsläpp på omkring 6,2 miljoner ton koldioxid. En ökad återvinning skulle innebära minskade koldioxidutsläpp med 685 000 ton. Det motsvarar omkring en fjärdedel av det svenska klimatmålet. Det finns en rad förslag i det betänkande vi nu har framför oss som skulle gynna klimatet, och ni har sagt nej till alla dem. Det oroar mig att man inte tar klimatfrågan på större allvar. Det handlar om vår framtid. Vi har kort tid på oss. Aktuella forskare säger att vi har tio år på oss att vända utvecklingen. Det är kort tid. Det är en stor färja vi måste styra om. Den går åt fel håll. Vi måste göra något effektivt. Jag yrkar bifall till reservation 17.

Anf. 40 Lena Asplund (M)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet SkU16. Hans - nu lyssnar han - talade om skrotbranschen. Nu lägger ju inte regeringen fram ett förslag på en vecka. Det var nog berett innan vi hade debatten här. Vi är väl rätt överens om frågan. Du kanske inte ska ta åt dig hela äran i alla fall. Vi kanske ska dela på den. Det här är ett motionsbetänkande som behandlar ett fyrtiotal motioner. Det finns som vanligt en hel hög motioner från oppositionen om att höja skatter och öka kostnader för både hushåll och företag. Jag tänkte koncentrera mig på två olika saker, nämligen skatten på drivmedel och kilometerskatt för tunga lastbilar. Herr talman! Nu har bensinpriset stigit ytterligare och slagit rekord. Det är snart uppe i 16 kronor litern. Blyfri 98-oktanig bensin kostar faktiskt över 16 kronor på vissa mackar. För ett par år sedan var det ett lägre pris som både Vänstern och Miljöpartiet tyckte var rimligt. Nu är den nivån nådd, men ni vill fortfarande höja skatten. Jag har frågat det tidigare och jag frågar det igen: När är Vänstern och Miljöpartiet nöjda? Ett bättre instrument är att som regeringen har gjort ge morötter för att man ska köra CO2-snåla bilar. Försäljningen av bilar med utsläpp under 120 gram har ökat ordentligt sedan befrielse från fordonsskatt under de första åren infördes den 1 januari 2010. Under 2010 och 2011 såldes drygt 42 000 fler bilar med låga koldioxidutsläpp. Herr talman! Nu har faktiskt inte alla råd att köpa en ny, koldioxidsnål bil. Varför vill Vänstern och Miljöpartiet straffa dessa? Det är många gånger barnfamiljer i glesbygd som inte har så stora ekonomiska marginaler. Hur ska de klara av sin vardag när priset nu är rekordhögt och när Vänstern och Miljöpartiet vill höja det ytterligare? Varje år gör vi justeringar av skatten beroende på prisindex. Den 1 januari i år höjdes koldioxid- och energiskatten på bensin med 17,88 öre inklusive moms, och på diesel höjdes den med 14,85 öre inklusive moms. Räcker inte detta? Vi tycker att det är fullt tillräckligt. Herr talman! I betänkandet finns också en gemensam reservation från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern om att införa en kilometerskatt för tunga lastbilar. Hans Olsson stod häruppe och kallade det för "vägslitageavgift" och nämnde också koldioxidutsläpp. Bestäm er - vad är det ni vill komma åt? Är det vägslitage eller är det miljön? Jag skulle vilja att ni förklarar vad det är ni vill uppnå med det här. I reservationen står att den tunga trafiken står för en betydande del av slitaget på vägsystemet, och ni skriver även att det har betydelse för klimatproblematiken. Vidare finns en argumentation om att det skulle gynna de svenska åkarna. Det finns inget heltäckande kilometerskattesystem i något EU-land. Det finns vägavgiftssystem, men inte över hela vägnätet på det sätt som de rödgröna vill införa. Här nämndes bland annat Holland. Där har man tittat på det i tio år och ännu inte kommit fram med något förslag. Mats Pertoft tyckte att vi ska följa med resten av EU och inte vara sist. Men vi kommer ju i så fall att bli först med ett heltäckande system! Om nu hela EU skulle införa ett kilometerskattesystem för alla länder skulle det möjligen kunna vara något, för då har vi en helt annan konkurrenssituation, men ett kilometerskattesystem som skulle slå ut svenska åkare skulle inte gynna miljön. Det som skulle kunna hända är ju att vi får mindre seriösa och billigare åkare från exempelvis öststaterna som kommer hit, kör på dålig diesel, har lägre löner och sämre lastbilar. Är det detta ni vill åstadkomma med kilometerskatten? Hans Olsson sade också att man skulle ta tag i åkerinäringen. Anser Hans Olsson att den svenska åkerinäringen är oseriös? I så fall skulle jag vilja att han utvecklade det ordentligt. Sedan var det detta med att det ska gynna. I dag finns det faktiskt ett vägavgiftssystem, en eurovinjett som ska betalas av utländska åkare i Sverige. Det här är någonting som det fuskas rätt ordentligt med. Man betalar inte. Vad är det då som säger att det inte skulle bli likadant med en kilometerskatt? Annars måste vi stoppa och kontrollera varenda lastbil som kommer in vid gränsen. Det finns det inte resurser för. Och kostnaderna skulle vara enorma. Det här differentierade kilometerskattesystemet är väldigt dyrt också. Ska vi lägga sådana här resurser på det kommer det inte att dra in några pengar till statskassan, utan det kommer bara att läggas på konsumenterna. Jag återkommer till det lite längre fram. Nästa argument är att det ska vara bra för klimatpolitiken. Dieselpriset är redan tillräckligt högt. Och vem tror att man kör runt med en lastbil bara för att det är roligt? Åkeriernas marginal är redan ansträngd. Därför försöker de i möjligaste mån ha gods på bägge vägarna, alltså returgods också. Det här är oerhört viktigt för dem. Det händer också väldigt mycket när det gäller miljövänligare tung trafik. Det är biodiesel. Och det är hybrider på gång. Är det okej att man för en eldriven lastbil eller en lastbil som kör på biodiesel ska betala samma kilometerskatt? Eller ska det också differentieras? Hur sköter man det, och vad kommer det att kosta? Då kommer nästa argument, att det sliter på vägarna. Det måste väl vara så när ni pratar om vägslitageavgift från Socialdemokraterna. Ja, det sliter på vägarna. Och de tar plats. Det blir en himla massa snörök på vintern - det vet jag som ligger bakom dem. Men det måste faktiskt få vara så här. De måste få ta plats på vägarna. Hur ska vi annars få ut virket från skogen? Hur ska vi transportera mjölken till handlarna? Hur ska vi få mjölken från gårdarna? Och hur ska vi få ut våra produkter från fabrikerna om vi inte har lastbilarna? Då argumenterar man för att mer transporter måste ske på järnväg. Till en viss del kan jag hålla med. Men nu är problemet att det är väldigt trångt på de svenska järnvägarna. Socialdemokraterna och deras stödpartier har under föregående decennier inte direkt prioriterat underhåll samt utbyggnad av det svenska järnvägsnätet. Men nu går det jättebra att skrika. Att bygga bort flaskhalsar och utöka kapaciteten på spåren tar tid. Det är långa ledtider, och det är dyrt. En mil ny järnväg kostar ungefär 1 miljard kronor. Alliansregeringen satsar stora resurser på det svenska järnvägsnätet. Men under tiden måste vi ha vägtransporter. Vi får inte heller glömma att nio av tio lastbilstransporter är kortare än 30 mil och att åtta av tio är under 10 mil. Det här är avstånd på vilka järnvägen inte kan konkurrera. Herr talman! Som en liten upplysning, om det finns någon som lyssnar någon annanstans, vill jag säga att alliansregeringen har satsat 497 miljarder, inklusive medfinansiering med mera, i infrastrukturplanen. Det S gjorde i sin plan 2004-2015 var att man satsade 364 miljarder, inklusive medfinansieringar. Av dem var 58 miljarder inte finansierade. Alliansregeringen gör alltså mycket för infrastrukturen på järnväg. Vi jobbar med miljöfrågorna, men under tiden straffbeskattar vi inte vår åkerinäring. Vi straffbeskattar inte våra hushåll och våra barnfamiljer. Vi måste ha en väg framåt som är framkomlig och som alla kan klara av. (Applåder)

Anf. 41 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Det är intressant att lyssna på Lena Asplund. Allianspartierna gör en massa för infrastrukturen, säger hon. Ja, det är väldigt bra, men det är på tok för lite. Och jag förstår inte riktigt vilken planet Lena Asplund lever på när hon beskriver svenska åkerinäringars svårigheter. Det som jag har hört från åkerinäringen är att man hukar under konkurrensen från billiga öststatsåkerier, som dessutom tar med sig dålig diesel hit. Men det gör ni ingenting åt. Det vi föreslår från Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är ju en konkret åtgärd som i alla fall har visat sig fungera i andra länder när det gäller detta, nämligen en kilometerskatt, lastbilsskatt, vägslitageavgift eller vad man nu vill kalla det som alla åkare som använder svenska vägar ska betala. Vi vill dessutom att det ska vara billigare för dem som satsar på miljövänliga och moderna maskiner. Och det är regionalt olika. Där det inte finns järnvägar ska man naturligtvis inte behöva betala så mycket heller. Men detta är en lösning som är övergripande. Det här skulle lösa de problem som åkerinäringen i dag hukar under. Det är dessa lösningar ni säger nej till. Sedan säger man att det inte finns någon annanstans, lika stort och allomfattande. Okej, börja då lite grann! Men gör inte som ni gör! Ni låter bli att göra någonting. Det är det ni gör. Ni gör ingenting, och det skapar enorma problem för åkerinäringen i Sverige.

Anf. 42 Lena Asplund (M)

Herr talman! Hur tror du, Mats Pertoft, att det ska fungera bättre när eurovinjetten inte fungerar? Då måste vi ju stoppa varenda lastbil vid gränsen. Och då vill jag att ni förklarar hur vi ska kunna klara det med resurser och bra ordning. Du säger: Ja, men då startar vi bara med lite. Det handlar då om att vi ska ha gps på lastbilarna för att vi ska kunna veta var de kör. Jag har funderat lite grann på det. Jag skulle vilja att du förklarar för mig hur ni kan tycka att det är okej att sätta gps på lastbilar, så att vi vet exakt var de kör. Hur fungerar det med integriteten när ni säger nej till datalagringsdirektiv? Ni säger nej till FRA. Men här går det bra att hålla kontroll på våra lastbilschaufförer och åkare. För mig rimmar inte det riktigt. Jag skulle vilja att du förklarar hur det kan vara okej med integritetstrång för en lastbilschaufför men inte när det gäller FRA. När det gäller rikets säkerhet är det inte okej. Sedan är det argumentet att Sveriges åkerinäring vill ha detta. Nej, det är nog inte riktigt så. De säger: Ska vi ha en kilometerskatt ska den vara över hela EU och lika. Jag tror tyvärr inte att vi slår ut de oseriösa åkarna på det sättet. Vi måste hitta andra sätt att göra det. Där är polisens arbete väldigt viktigt, bland annat.

Anf. 43 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Jag ser framför mig att det finns länder där detta fungerar. Det gäller det där med gps och att se till att man får betalt för statens investeringar, att räkningen går ihop och att man får pengar över till infrastrukturinvesteringar. Lena Asplund! Kan inte du och jag göra en resa tillsammans? Kan vi inte åka till Tyskland och titta på hur det fungerar där och prata med åkarna? Lena Asplund säger: Nej, det finns så många problem. Vi gör ingenting. Att stoppa huvudet i sanden leder inte till någon utveckling. Som jag sade i mitt anförande: Jag trodde att Alliansen påstod att man ville ha ett modernt land som fungerar, där man tar tag i problemen. Ni tar inte tag i problemen. Vi har visat att problemen blir större för varje år. Åkerinäringen hukar under den osjysta konkurrensen från utländska åkare, och ni gör ingenting. Vi erbjuder någonting som fungerar, åtminstone i andra länder. Kanske kan vi lära oss någonting av det. Jag föreslår att du och jag tillsammans åker till Tyskland och tittar på hur det fungerar där. Sedan kommer vi tillbaka och gör ett gemensamt förslag om hur vi ska lösa problemet. Vore inte det ett sjyst sätt att komma åt det här och försöka förändra verkligheten i stället för att bara backa och låtsas som att det inte finns problem? Dessutom kan vi få ett ännu bättre ekonomiskt incitament för en modern lastbilsflotta i Sverige.

Anf. 44 Lena Asplund (M)

Herr talman! Tack så mycket för reseinbjudan! Vi får väl fundera på det, men vi skulle kunna göra en enklare sak. Vi skulle kunna sätta oss tillsammans med svensk åkerinäring och diskutera frågan och höra vad de tycker egentligen och vad de har för förslag. Då kan vi kanske göra det på lite närmare håll, här hemma i Sverige. Jag fortsätter att med en dåres envishet hävda att det inte finns någon ekonomi i att införa kilometerskatt på så sätt att det skulle ge staten mycket pengar tillbaka, så att man skulle kunna lägga alla dessa miljarder på infrastruktur. Det fungerar inte så. I dagsläget är det för dyrt att administrera. Administrationskostnaderna är rätt höga. Om man har en kilometerskatt är de betydligt högre än de skulle vara om man i stället hade vägavgift på vissa vägar. Det har vi inte diskuterat. Sådana lösningar kan man ha - jag säger inte att man ska ha det - och då är den administrativa kostnaden lägre. Jag fick inget svar av Mats Pertoft på frågan om gps och integritet. Jag hade kanske inte förväntat mig det heller. Frågan hänger fortfarande i luften: Varför är det okej att göra intrång i integriteten när det gäller våra lastbilschaufförer men inte när det gäller rikets säkerhet?

Anf. 45 Hans Olsson (S)

Herr talman! Det var tråkigt att Lena Asplund tog ifrån mig det. Jag trodde att jag hade påverkat Finansdepartementet. Jag får försöka leva med det; det är smällar man får ta. Ni talar om ekonomin i statskassan, att det är omöjligt, att det är dyrt och att allt är fel. Hur ska det gå för landsbygden? Det är bara elände. Jag kan avslöja för Lena Asplund att jag var i Tyskland i helgen. Jag svängde av autobahn, och vet Lena Asplund vad jag hittade? Jag hittade en väldig massa landsbygd som behöver transporter. Hur kan det fungera här? tänkte jag. De har ju haft kilometerskatt sedan 2005, och de har också landsbygd. Om man vill förändra går det naturligtvis. Det är inte bara Sverige som har landsbygd. Polen har det. Det är ett stort landsbygdsland. Det är klart att det fungerar även i Sverige. I det tyska systemet kan man välja betalningssätt. Det finns tre alternativ. Ett är att man betalar manuellt - de har 3 500 betalstationer, men i Tyskland är det mer trafik än här - ett annat är via gps och det tredje är via internet. Den administrativa kostnaden i det tyska systemet bedöms vara 20-25 procent av intäkterna. Resten går till statskassan för att användas till infrastruktursatsningar. Ingenting talar för att det skulle vara sämre i Sverige. Häng på tåget mot framtiden, Lena Asplund!

Anf. 46 Lena Asplund (M)

Herr talman! Vi hänger nog med på tåget mot framtiden. Vi investerar ju i tåget mot framtiden. Men vi värnar också om svenska åkare. Jag tror inte att man gör det genom att införa en landstäckande kilometerskatt. Det har man inte i Tyskland heller. Det bör du väl veta, Hans Olsson, om du var där. Men du körde antagligen inte lastbil utan personbil. Vilka sträckor som är belagda med kilometerskatt vet jag inte, men jag utgår från att det är de större vägarna. Det finns ingen kilometerskatt i Polen ännu. Man planerar eller utreder frågan, men det finns ingen ännu. Det finns i Schweiz sedan 2001. I Österrike infördes det 2004, i Tyskland 2005 och i Tjeckien 2007. Det är vad som finns i Europa i dagsläget. Ingen har någon heltäckande kilometerskatt, som ni föreslår, utan det är på vissa vägsträckor och det är mer som vägavgift. Man har inte eurovinjetten eftersom man inte kan ha både eurovinjett och kilometerskatt. Problemen med eurovinjetten har vi pratat om tidigare. Jag tror att det kommer att bli samma problem om vi inför kilometerskatt i Sverige, om vi inte ökar kontrollen. Hans Olsson kan ju tänka sig hur det blir om man ska stoppa varenda lastbil vid svenska gränsen för att kolla att de har gps och sköter sin betalning. Det kommer att kosta om man ska kontrollera bilarna när de kommer in i landet. Polisen har tillräckligt svårt i dag att kontrollera eurovinjetten och alla oseriösa utländska åkare. Det finns mycket annat som man måste ta itu med, bland annat grov brottslighet.

Anf. 47 Hans Olsson (S)

Herr talman! Enligt riksdagens utredningstjänst drog det polska systemet i gång den 3 juli 2011. Jag vet inte vem jag ska lita på, men det är en petitess. Enligt riksdagens utredningstjänst finns det i Polen, men det är ett något enklare system än det tyska. En gång i tiden lärde jag mig att tänka så här: Jag kan ha fel. Det är inte så dumt. Det vill jag skicka med Lena Asplund. Ibland kan det vara bra att tänka så: Jag kan ha fel. Jag vet att Lena Asplund är en klok kvinna. Jag tror att ni har fel. Jag tror att det kommer att visa sig så småningom. Vi kommer att införa detta i Sverige. Jag tror att det är rätt väg. Man har mycket omfattande marknadsstörningar inom åkeribranschen. Det var Lena Asplund också inne på. Många kommer till Sverige från de forna öststaterna och kör på fuldiesel, och de bor i lastbilarna. Det gör att den svenska åkeribranschen pressas hårt och får svårt att vara seriös och betala riktigt. Det här kan faktiskt vara en hjälp för den svenska åkeribranschen eftersom det inte går att komma hit och köra på fuldiesel och dumpa lönerna. Tänk så ibland: Jag kan ha fel. Jag tror faktiskt att ni har fel när det gäller detta.

Anf. 48 Lena Asplund (M)

Herr talman! Det är bra att du säger att man kan ha fel, Hans Olsson. Jag kan ha fel; det har jag lite då och då. Ni kan också ha fel i den här frågan. Du äger ju inte svaret. Jag tror nog att vi någon gång i framtiden kommer att ha kilometerskatt i Sverige, men då är det när hela Europa är med. Inte hindrar en kilometerskatt öststatsbilar från att komma hit med fuldiesel. Ska man tömma deras bensintankar innan de far in i landet? Det hjälper inte mot cabotagefusket. Det fuskas en hel del med cabotage. Man måste ha en mycket striktare kontroll. Det kanske kan vara bra, men vilka resurser tar det, och vad vill vi att polisen ska använda sina resurser till? Ska de jaga grov organiserad brottslighet? Ska de leta upp våldtäktsmän? Eller ska de kontrollera att man inte har kört in i landet utan gps? För mig är det viktigare att polisen just nu hanterar andra brott. Under tiden måste vi givetvis hitta ett sätt att hantera cabotageproblemen och kontrollera om man har betalat sin eurovinjett. Att införa en nationell heltäckande kilometerskatt, vägslitageavgift eller vad ni nu vill kalla det, är inte rätt lösning. Jag tror att det finns bättre lösningar. Du får be dina kolleger arbeta hårt i EU-parlamentet så att vi får en likadan skatt i hela Europa på lika villkor. När vi har kommit så långt kan vi diskutera frågan.

Anf. 49 Martin Andreasson (FP)

Herr talman! Jag vill börja med att påminna om vad vi debatterade här i morse när vi behandlade skatteutskottets betänkande 13. Då talade oppositionspartierna sig varma för likformighet och enhetlighet i skattesystemet. I den ena reservationen efter den andra lyftes detta fram som ett viktigt mål vid översynen av de svenska skatterna. Det var då det. Sedan bytte vi betänkande, och glömskans förlåtande slöja lades över debatten. Nu talar samma företrädare sig varma för den ena punktskatten efter den andra. Det handlar om skatter på transportrörelser, skatter på kött och fisk och skatter på ägg- och mjölkprodukter. Det finns också motioner om speciella skattesatser på frukt och grönsaker. En gång i tiden hade Sverige en ganska vildvuxen bukett av punktskatter. Punktskatternas historia i Sverige är lång. Det handlar om allt från fönsterrutor till choklad. Vi har rensat upp ganska mycket i denna punktskatteflora, inte minst i och med 1990 års skattereform, och det fanns goda skäl. Punktskatterna kostar ofta mycket mer än de smakar. Därför är det viktigt att vi reserverar punktskatterna för de ändamål där det finns starka skäl att ha dem, till exempel för att förbättra folkhälsan eller för att minska miljöbelastningen på samhället. Ekonomiska styrmedel genom punktskatter är viktiga för att åstadkomma en omställning till ett miljövänligare samhälle. Därför har Sverige tillsammans med andra länder höga skatter på fossila bränslen. Vi har en koldioxidbeskattning. Vi behöver i vissa sammanhang punktskatter som viktiga styrmedel. Men vi ska ändå ha helheten klar för oss. Jag skulle vilja ägna större delen av mitt anförande åt diskussionen om en kilometerskatt. När man lyssnar på oppositionen finns det ingen ände på vilka bra saker som skulle följa med en kilometerskatt. Det sägs att en kilometerskatt skulle förbättra för svenska åkerier. Den svenska åkerinäringen har varit öppen för en kilometerskatt, men under förutsättning att den införs i EU och under förutsättning att det totala skatteuttaget inte ökar. Men det är precis tvärtom. Det talas om att man genom en kilometerskatt ska lägga en extraskatt på ungefär 5 miljarder på den svenska åkerinäringen jämfört med hur det är i dag. Vi har hört att dessa skattepengar ska användas för att till exempel förbättra vägunderhållet och åstadkomma bättre avställningsplatser för åkerinäringen på det svenska vägnätet. Det räcker att titta på vad samma partier sade i sin regeringsplattform inför valet 2010. Då var det i stället så att samma kilometerskatt skulle utgöra huvudfinansieringen för en utbyggnad av järnvägen. Då var det inget tal om att man skulle förbättra vägunderhållet eller underlätta för åkerinäringen på svenska vägar. Det sägs att man ska förbättra konkurrensen mellan svenska och utländska åkare. Jag undrar om ni egentligen har tänkt igenom detta argument i och med att samma skattesats läggs på både svenska och utländska åkare. Det sägs att det handlar om att driva på och underlätta för klimatomställningen. Det säger ni i så fall i era anföranden, men det framgår inte på något sätt av er reservation. Där står det bara att skatten ska differentieras utifrån om det i ett område finns alternativa transportmedel eller inte. Säg till dem som till exempel ska köra mjölken från bonden till det lokala mejeriet i Sydsverige att de ska betala en kilometerskatt oavsett om det är möjligt att lasta mjölken på en järnvägsvagn eller inte! Precis som Hans Olsson sade i sitt anförande ska de som gör större utsläpp betala mer och de som gör mindre utsläpp betala mindre. Det är därför som vi har en dieselskatt, och det är precis därför som vi har en koldioxidskatt på bränsle. Det är viktigt. Men jag skulle vilja ber er att resonera lite grann om huruvida denna kilometerskatt verkligen är alla goda gåvors givare och om det verkligen är så att Sveriges åkerinäring kommer att jubla när de får en ökad skattebörda på 5 miljarder. Vi hade tidigare en diskussion om Öresundssamarbetet. Jag tycker att den kan illustrera att det tvärtom kan bli konkurrensnackdelar för svensk åkerinäring och för svenska företagare, till exempel i gränstrakter. En kilometerskatt som införs uteslutande i Sverige leder till att det blir dyrare för en svensk leverantör att sälja sina varor på Själland, Fyn, Lolland eller i andra delar av Danmark jämfört med vad det blir för en konkurrent i Danmark som kör samma sträcka enbart på danska vägar. Vi behöver punktskatter, vi behöver ett genomtänkt skattesystem, och vi behöver framför allt ha en mycket tydlig konsekvensanalys av de skatter som vi inför, framför allt innan vi hux flux rusar åstad och ökar skattetrycket med ytterligare 5 miljarder på en transportnäring i Sverige. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Anf. 50 Hans Olsson (S)

Herr talman! Jag skulle vilja säga att lika starkt och kraftigt som Martin Andreasson argumenterar mot kilometerskatten i år, lika kraftfullt argumenterade Martin Andreassons företrädare i skatteutskottet här förra året för att införa skatt på handelsgödsel. Sedan ändrade man sig. Det kan därför hända att även Martin Andreasson ändrar sig som man gjorde när det gäller handelsgödselskatten efter förra årets debatt. Jag vill bara nämna det. Martin Andreasson talade om glömskans förlåtande slöja när man jämför de två debatter som vi har haft här i dag. Han ironiserar lite grann och säger att vi inte längre vill ha enhetliga skatter. Det är klart att vi vill ha enhetliga skatter. Men ibland tror vi att det kan vara värt att prova att gå ifrån det på olika områden. Martin Andreassons vänner i regeringen har alldeles nyss provat att gå ifrån enhetliga skatter. Jag tänker då närmast på sänkningen av restaurangmomsen. Martin Andreasson säger också att vi vill lägga på svensk åkerinäring 4-5 miljarder i ökade skatter. Det är inte sant. Av dessa pengar kommer mycket från de utländska åkarna som det inte kommer ett öre från i dag. Det är klart att det skulle underlätta för svensk åkerinäring om de utländska åkarna också börjar bidra med att betala denna typ av avgifter.

Anf. 51 Martin Andreasson (FP)

Herr talman! Jag vet inte riktigt om åkerinäringen i Sverige håller med om att man förbättrar för den genom att höja skatten. Det är faktiskt det ni föreslår. Låt oss tänka oss en helt annan debatt där det handlar om att ni skulle föreslå någon form av skatteväxling mellan bränsleskatter och kilometerskatt. Det hade varit en annan sak. Då har man ett konstant skatteuttag, och det handlar i så fall mer om hur vi justerar de olika styrmedlen så att vi får bästa möjliga effekt. Men det vill ni inte. Ni vill lägga denna skatt ovanpå det skatteuttag som man har i dag. Det är där som jag tycker att ni måste vara ärliga i er argumentation. Man kan inte använda samma skattepengar två gånger. Man kan inte använda dem både för att bygga ut järnvägsnätet och för att rusta upp vägnätet och dessutom säga till åkerinäringen att det blir bättre för den om den betalar mer skatt än i dag. Vi ska, som sagt, ha höga skatter på vägtransporter. Det är därför som Sverige har en högre dieselbeskattning, har en koldioxidskatt. Dessutom noterar jag att dieselpriset i importledet under de senaste två åren ökat med över 25 procent, så visst kan man säga att det redan i dag finns starka ekonomiska drivkrafter för en klimatomställning. Jag tycker, som sagt, att ni lite tydligare ska resonera med er själva om det verkligen är så att ni har hittat ett förslag som samtidigt ger er alla goda effekter. Jag tror inte det och tror inte att de svenska åkarna heller tror det.

Anf. 52 Hans Olsson (S)

Herr talman! Även jag tror att de problem som finns i åkeribranschen är ganska stora - lite grann har vi här talat om dem. Jag tror också att det behövs långt fler åtgärder för att komma till rätta med problemen. Men som jag förut sagt här i talarstolen är det vi talar om ett steg i riktning mot att komma till rätta med problemen. Hur kontrollerar vi att alla systemen fungerar? Ja, i Tyskland har man ett effektivt system för övervakning av att de här skatterna är betalda. Den administrativa kostnaden utgör bara 20-25 procent i sammanhanget. Fortfarande tror jag på - egentligen är detta ert problem - det ni sagt om att Sveriges fordonsflotta om 18 år bör vara oberoende av fossila bränslen. Men i dag återstår 90 procent för att klara det målet. Vårt förslag om kilometerskatt är en väg att försöka komma till rätta med problemen. Man tjänar på att köra med bättre miljöbilar, med bilar som går på alternativa drivmedel, som alstrar mindre utsläpp och så vidare. Det är vårt sätt. Vidare tror vi att vi kommer att kunna få pengar över som kan användas till infrastrukturinvesteringar, något som också är väldigt viktigt. Med vårt förslag hoppas vi kunna sätta stopp för flera av de oseriösa åkarna, få lite pengar till att investera för framtiden, kunna hjälpa till med att göra Sverige lite miljövänligare och klara ert mål om en fossilfri fordonsflotta om 18 år, vilket ni inte kommer att klara om ni inte gör någonting.

Anf. 53 Martin Andreasson (FP)

Herr talman! Det här är någonting helt annat än vad som står i er reservation. Där skriver ni inte alls om en kilometerskatt på fordon som använder fossila bränslen, utan där står det om en avståndsbaserad skatt på vägslitage. Herr talman! Är det så att fordon som använder miljövänliga bränslen inte sliter på våra vägar? Självklart gör de det! Givetvis ser ni här en ny intäktskälla för staten. Det kan man mycket väl diskutera. Men det går inte att införa detta om man samtidigt låtsas att det är någonting som inte kommer att få effekter. Därför menar jag att man måste se helheten när det gäller beskattningen av transportsektorn. Här är det inte fråga om en skatt på miljöskadliga transporter, utan det är fråga om en skatt på transporter. Det är någonting helt annat. Detta tycker jag är ganska bekymmersamt för ett land som för sitt välstånd och sina jobb till största delen är beroende av import och export. (Applåder)

Anf. 54 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Min första fråga till Martin Andreasson handlar om skatten på konstgödsel. Det är intressant att man på DN Debatt skriver att regeringens beslut om att avskaffa skatten på konstgödsel var olyckligt och att man så till den milda grad ångrar sig. Det är både intressant och bekymmersamt att man i dag antagligen - jag förutsätter det men vill ändå ge Martin Andreasson en chans att ge en förklaring - här i kammaren kommer att rösta mot sin övertygelse. Ni i Folkpartiet har ju sagt att det var fel att avskaffa skatten på konstgödsel. I dag ligger på kammarens bord en motion som vi i dag gemensamt ska rösta om och där man skriver att man vill återinföra skatten på konstgödsel och att resultatet av skatten ska gå tillbaka till näringen. Ni har tydligt sagt att det var fel beslut som alliansregeringen fattade och att Folkpartiet nu för att lyfta fram sin miljöprofil vill tydliggöra att fel beslut fattades och att man ångrar sig. Jag hoppas att Folkpartiet vill göra bättre. Min tydliga fråga till Martin Andreasson är därför: Kommer Folkpartiet i dag att rösta mot sin övertygelse och inte rösta för ett återinförande av skatten på konstgödsel? Kommer ni alltså här i kammaren att rösta mot er övertygelse?

Anf. 55 Martin Andreasson (FP)

Herr talman! Det kan vara bra att lite grann ha historieskrivningen klar för sig. Det beslut som regeringen fattade år 2010, om jag minns rätt - i varje fall i samband med budgetpropositionen inför år 2010 - gick ut på att avskaffa skatten på handelsgödsel samtidigt som vi höjde dieselbeskattningen avseende jordbrukssektorn och därmed tog bort den skatterabatt på diesel inom jordbrukssektorn som fanns under Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets tid vid makten. Det är ganska viktigt att ha den bilden med sig. När det väl är sagt är Folkpartiets besked naturligtvis att vi anser att det behövs en översyn. Vi vill ha en kadmiumskatt på handelsgödsel. Men den frågan hanterar inte vi här, utan den frågan hanterar vi i regeringssamarbetet - tillsammans med våra regeringskolleger. Naturligtvis återkommer vi om detta. Det här är ju en del av budgetbehandlingen. Vi ser skatter och utgifter som en helhet. Det är därför vi i Sverige har en sammanhållen budgetprocess - en budgetprocess där det har varit till fördel för Sverige att riksdagen inte bryter ut en enskild skattefråga och fattar beslut om den lösryckt. I stället fattar man beslut om statens intäkter och utgifter som helhet. Detta har tjänat oss väl, och detta står vi naturligtvis bakom. Därför kom frågan inte in i det här betänkandet, utan den kommer med vid budgetbehandlingen.

Anf. 56 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Jag tackar Martin Andreasson för det svaret. Men fortfarande undrar jag om det är så att Folkpartiet i dag här i kammaren kommer att rösta mot sin övertygelse. Ni har sagt att ni är självkritiska och att det var olyckligt att avskaffa skatten i fråga, och ni föreslår att en ny skatt införs. Det är precis vad den motion som i dag behandlas handlar om. Motionen handlar ju om ett återinförande av nämnda skatt. För det parlamentariska systemet är det, tycker jag, bedrövligt när man i ett parti här i riksdagen säger att man ska rösta mot sin övertygelse därför att man inte klarar av att stå för den. Men då skulle ni inte ha skrivit DN Debatt-artikeln. Det hade varit bättre om ni hade väntat och tagit med frågan i alliansbudgeten. Det här måste jag tyda så att Folkpartiets DN Debatt-artiklar i framtiden inte är någonting som jag ska läsa, utan jag ska bläddra förbi dem eftersom de inte kommer att vara värda någonting. Det blir väldigt allvarligt när ni självkritiskt säger att det var fel att rösta igenom tidigare förslag. Nu vill ni göra rätt, vilket jag tycker är jättebra. Men slutsatsen blir att ni inte gör rätt. Ni låter det hela vara, så artikeln kan man glömma. Jag ser det som ett allvarligt hot mot den demokratiska traditionen i det här landet. Ett parti som säger en sak måste vara berett att göra samma sak i verkligheten. Om inte kan jag ju hitta på vad som helst för Miljöpartiets del och skriva vad som helst i tidningen. Men jag behöver inte göra så som Folkpartiet gjort. Min fråga till Martin Andreasson är alltså fortfarande: Hur kan ni förklara och försvara inför väljarna att ni säger en sak och nästan exakt på dagen en månad därefter gör tvärtom?

Anf. 57 Martin Andreasson (FP)

Herr talman! Jag blir faktiskt lite rörd över Mats Pertofts omsorg om Folkpartiets inflytande i svensk politik. Det är naturligtvis så att om Mats Pertoft ytterligare vill öka Folkpartiets ställning och inflytande i Sverige välkomnar jag honom över. Allvarligt talat är det dock så att vi måste diskutera frågor inom ramen för den budgetprocess vi har här i Sverige. Jag blir lite bekymrad när jag hör Mats Pertoft på något sätt argumentera som att frågor ska ryckas loss ur budget- och skattehelheten och beslutas var och en för sig i kammaren. Då är vi nämligen tillbaka i den trasiga budgetprocess som ledde Sverige ned i ekonomisk stagnation och en djup ekonomisk kris under 80- och 90-talen. Jag vet att detta är en öm tå för Miljöpartiet, för inte minst ert manliga språkrör Gustav Fridolin har ofta beklagat sig över den budgetprocess vi har. Jag anser dock att det ändå är viktigt för Sverige att vi tar skatte- och budgetbeslut i ett sammanhang. Jag välkomnar som sagt Mats Pertofts engagemang för att Folkpartiet ska få så stort inflytande som möjligt i svensk politik, men jag tror ärligt talat att budgetdebatten får anstå till hösten.

Anf. 58 Karin Nilsson (C)

Herr talman! Vi hade nyss en debatt om inkomstskatten där Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern ville ha en bred överenskommelse om en parlamentarisk skatteöversyn. Då handlade det om att få ett enklare skatteförslag, fattade jag det som. Men puts väck är alla de tankarna; här haglar det av nya förslag om skatter. I detta betänkande om punktskatter har oppositionen lagt fram två förslag som är rena straffskatterna på landsbygden. De tre rödgröna partierna vill återinföra skatten på handelsgödsel och införa skatt på transporter. Herr talman! De gröna näringarna i Sverige befinner sig i framkant i världen i fråga om miljöhänsyn och djurhållning. Det är ett arbete som näringarna har utfört i dialog med politiken och som har lett till egna värdefulla initiativ, till exempel Greppa näringen, vilket handlar om att planera gödslingen för att undvika övergödning. Detta projekt ligger väl i linje med ett ekonomiskt rationellt jordbruk, där övergödning även innebär onödiga kostnader. Däremot finns det mycket lite som talar för att extra skattepålagor påverkar förbrukningen av handelsgödsel, då handelsgödsel är nödvändigt i ett intensivt jordbruk. Det arbete som har pågått inom själva näringen riskerar att göras om intet då oppositionen kraftigt vill försämra villkoren för de areella näringarna i Sverige. Ett förslag från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern om att återinföra skatten på handelsgödsel saknar därför miljömässig logik. Det gynnar nämligen importerade varor, som i de flesta fall produceras med långt större insatser av handelsgödsel och med mindre miljöhänsyn än i det svenska jordbruket. Det saknar näringspolitisk logik, då det ensidigt drabbar näringen i Sverige. Det gynnar konkurrenter utomlands och leder till att produktion och arbetstillfällen försvinner från Sverige. Det sker dessutom i ett läge då svensk produktion minskar och nya utslagningar hotar sektorn. Centerpartiets bestämda uppfattning är att politikens roll måste vara att stärka det svenska lantbrukets konkurrenskraft. Handelsgödsel har stigit kraftigt i pris de senaste decennierna, och hektargivorna är anpassade till vad grödorna kan ta upp. Växtnäringsläckage har därför mycket liten koppling till tillförsel av växtnäring genom handelsgödsel. Då är det kanske till och med viktigare att minimera läckageriskerna från stallgödseln. Sverige har också redan internationellt sett stränga krav på låga kadmiumhalter i handelsgödseln. Lönsamheten i det svenska jordbruket är redan pressad, och de senaste 25 åren har produktionen minskat med en tredjedel. Importen av mat från andra länder har under samma tid fördubblats, och Sverige är nu ett av de länder i Europa som sämst utnyttjar sina åkrars produktionsförmåga. Vår självförsörjning riskerar snart att sjunka under 50 procent. Hur kan det vara miljö- och djuromsorgsvänligt att öka regel- och skattekostnaderna så mycket för just det svenska jordbruket att det tappar i konkurrenskraft och konsumenterna i stället köper billig importmat som förorenar mer? Hur kan näringssituationen i Östersjön bli bättre av att utsläppen i Sverige, som redan läcker minst, ska minska ytterligare och ersättas av större utsläpp från jordbruken i till exempel Danmark och Tyskland? Centerpartiet anser att det svenska jordbruket måste kunna öka sin konkurrenskraft, stå emot importkonkurrensen och växa. Då går det inte att öka skattebelastningen och regelkrånglet, utan båda dessa saker måste minska. Oppositionens förslag är missriktat och gagnar varken miljö eller djuromsorg. Herr talman! Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänstern och Sverigedemokraterna föreslår en kilometerskatt för lastbilar. Nu är det tack och lov så att Sverigedemokraterna har deklarerat att de inte kommer att rösta för detta just i dag. Det tackar jag för. De övriga partierna verkar dock tro att man genom ett högre pris på transporter kan tvinga över godset till miljövänligare alternativ. Det finns inga transporter på väg som sker enbart för nöjes skull. Transporter är inte heller så billiga i dag så att de tål en straffbeskattning. Högre transportkostnader försämrar konkurrenssituationen för svenska varor på exportmarknaden. Av transporterna med lastbil har 60 procent en längd under 10 mil och kan inte ersättas med tåg - föreställ dig gärna en last med grus från en grusgrop till ett vägbygge, betong till ett husbygge eller timmer till ett sågverk. Sträckorna mellan avsändare och mottagare är ofta relativt korta, eller också utförs transporterna på sträckor som saknar järnväg. De kan också vara av en sådan beskaffenhet att de faktiskt inte kan ske med järnvägsvagn. Vi har heller inte järnväg överallt i hela Sverige, och landets producenter och konsumenter finns inte enbart utmed befintliga järnvägar. De järnvägar vi har är dessutom redan tungt överbelastade med trafik. Självklart vill jag se en utveckling av järnvägstrafiken. Självklart vill jag se mer både gods och passagerare, och regeringen satsar otroligt mycket mer nu än tidigare på att bygga ut infrastrukturen vad gäller både vägar och järnvägar. Man bygger mötesspår, bygger bort flaskhalsar och satsar som sagt många fler miljarder än tidigare. Man ser också till att finansiera alla löften man går ut med. Åkerinäringen, som jag nämnde tidigare, har inte marginaler för att bära kostnaden. De har en marginal på mellan 2 och 4 procent. Där finns inte detta utrymme, utan det kommer att gå över till andra som får bära kostnaden. Det är alltså slutkonsumenten som får bära det höjda priset. Denna skatt drabbar inte heller enbart utländska åkare, vilket en del tycks tro. Sverige varken kan eller tillåts göra skillnad på nationalitet. Argumentationen om att utländska åkare ska vara med och betala för slitaget på de svenska vägarna och jämförelsen med vägskatter i andra länder i Europa håller inte heller, eftersom Sverige inte är något transitland. Utländska åkare som passerar gränsen ska i huvudsak leverera sina varor till svenska kunder, och kostnaden för kilometerskatten drabbar då just svenska kunder. Kilometerskatten kommer inte att flytta transporter från lastbil till järnvägar eftersom detta alternativ alltså inte finns. Där det redan finns och där det är möjligt tillämpas det genom kombiterminaler, där lastbilarna kör fram och lastar över till tåg. Kilometerskatten ger inte den miljöeffekt oppositionen hävdar utan omvandlas alltså till en ökad kostnad för butikernas dagligvaror och detaljhandeln. Det blir bara en ökad konsumentskatt som urskillningslöst drabbar barnfamiljer och pensionärer, gammal som ung. Maten, kläderna, toapappret, ja allt vi köper omfattas till någon del av en lastbilstransport. Vill oppositionen höja skatten på varor kan de lika gärna göra det utan att gå omvägen via åkerinäringen. Ska vi åstadkomma en riktig miljöeffekt kan vi inte heller inrikta oss på vägsträckans längd. Avståndet mellan punkt A och punkt B är ju lika långt oavsett skattenivå. Det viktigaste är vad man använder för drivmedel och hur man kör. Precis som med personbilar är vi centerpartister inte motståndare till lastbilen eftersom vi inser att den inte är utbytbar om hela landet ska leva. Jag kan hålla med om att punktskatt är ett mycket bra sätt att styra konsumtion till mer miljöriktiga alternativ, men i just de här två förslagen tycker jag nog att oppositionen är fel ute. Man uppnår inte något miljöresultat. Det blir bara skatteprat. Regeringen bygger som sagt ut järnvägar, bygger bort flaskhalsar och fixar mötesspår för många miljarder. I alliansregeringens energiöverenskommelse har man satt upp målet en fossilbränslefri fordonsflotta 2030, och det gäller även lastbilar. Sedan fick vi, som sagt, en inbjudan från Miljöpartiets företrädare här att åka till Tyskland. Det kan jag nog tycka är en miljöbelastande och onödig resa. Jag skulle mycket hellre se att vi tar ett besök nere i Växjö hos Magnus Gunnarsson som jag skrev en artikel tillsammans med under förra valrörelsen. Han hjälpte mig med det underlag som jag behövde för att räkna fram vad en kilometerskatt kostar, och då var det också tal om höjda koldioxidskatter. Det var åtskilliga pengar. Jag tror att det vore värdefullt att lyssna mer på de svenska åkarna. Jag tror inte att de blir hjälpta av att vi höjer skatten och att det blir ett rättvisare system om vi höjer den för både de svenska och de utländska åkarna. Det blir likväl en skattehöjning som drabbar alla.

Anf. 59 Hans Olsson (S)

Fru talman! Jag ska försöka bena upp det hela lite grann när det gäller kilometerskatten. Nu har jag hört företrädare för regeringspartierna vrida och vända på argumenten för att inte vilja göra någonting. Vi försöker komma med förslag som ska förbättra för Sverige, för näringen, och förhindra att utländska åkare konkurrerar ut den svenska näringen. Men, nej, ni vill inte, vill inte. Det ska bli intressant att se hur många år det tar innan ni kommer att ändra er när det gäller kilometerskatten, för det är så att det kommer så småningom. Annars är vi inte speciellt smarta. Men det är ingen idé att tjata längre om det här, för vi har gjort det så mycket, och ni vill inte det, förstår jag. Karin Nilsson får det att låta som att vi vore fiender till svenskt jordbruk. Jag vill då bara påminna om några saker när det gäller jordbruket. När alliansregeringen tillträdde var LRF efter några år väldigt upprörda och pekade på några saker som hade ställt till det rejält för jordbruket. Jag tror att man räknade med att det skulle bli extra kostnader på 500 miljarder. Det var att ni höjde arbetsgivaravgifterna, som vi hade sänkt, och att ni lade på skatt på trafikförsäkringen som gjorde dem väldigt upprörda. Sedan har ni tagit bort återföringen av dieselskatten för att ställa om till miljövänliga alternativ. Ni har gjort en hel del som gått mot det svenska jordbruket.

Anf. 60 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Jag ska försöka ta det i tur och ordning. När det gäller kilometerskatten kommer jag att fortsätta säga: Jag vill inte, vill inte. Jag anser att det är ett effektlöst förslag när det gäller miljön. Jag tycker att vi ska prata om biodiesel, biogaser och andra alternativa drivmedel. Det finns en flora och det kommer att finnas en ännu större flora av alternativ. Men att ersätta de transporter som måste ske från leverantör till kund med någonting annat, att de ska kunna ske med andra färdmedel som tåg, båt eller någonting annat än lastbil, är inte möjligt, därför att vi inte har avsändare och mottagare utmed järnvägen. Och det blir inte miljövänligare av att lägga på en skatt på en resa som ändå är nödvändig att genomföra. Jag fortsätter nog att vidhålla åren framöver att jag inte vill, för det är inte sträckan som avgör miljöbelastningen om man har en punkt A och en punkt B att utgå från. När det gäller handelsgödselskatten är det ett bekymmer att man vill lägga på nya skatter på jordbruket i Sverige där vi redan har kommit längst. Vi har hårdare regler när det gäller innehållet i handelsgödsel. Vi har hårdare regler för vilken mängd som får spridas och när det får spridas. Vi har över huvud taget hårdare regler för vår landsbygds- och jordbruksproduktion. Nu hinner jag inte säga något om återföringen av dieselskatten. Men just de här två sakerna var just de som stod emot varandra och som nämndes av Folkpartiets företrädare alldeles nyss.

Anf. 61 Hans Olsson (S)

Fru talman! Det måste vara tråkigt att bara säga: Jag vill inte, vill inte. Jag kommer nog mer att säga: Jag vill, jag vill. Och det känns faktiskt lite trevligare. Jag är helt övertygad om att om man inför kilometerskatt kan man skruva in olika parametrar när systemet är i gång som kan stödja övergången till biodiesel och vad som helst framöver som syns vara viktigt. Detta är ju ett kanoninstrument för att ställa om. Sedan kan man lägga in olika parametrar som man blir överens om. När det gäller handelsgödselskatten har Karin Nilsson egentligen inte det största problemet med mig eller oppositionen, för vi är ju i minoritet här. Jag har för mig att det fanns en film en gång i tiden som hette Sova med fienden . Det är väl lite grann det som är Karin Nilssons problem om det är så besvärligt med skatten på handelsgödsel, för problemet har ju Karin Nilsson i sin egen regeringskonstellation. Som jag har förstått när jag har lyssnat på Folkpartiets representant kommer man ju att stenhårt driva frågan om skatt på handelsgödsel i budgetförhandlingarna, så där sitter Karin Nilssons problem. Börja på den egna bakgården, så får jag väl önska Karin Nilsson lycka till. En sak som är viktig - och som jag tror att ni inte har löst - är att handelsgödselskatten återfördes till näringen för att hjälpa till med forskning och utveckling. Jag vet inte om de pengarna har kommit jordbruket till del.

Anf. 62 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Självklart vill jag också säga att jag vill, jag vill, men inte när det gäller kilometerskatten. Vi har andra tankar, och vi vill ha annat i tankarna. Bilen är inte fienden. Vi vill jaga utsläppen, och utsläppen ska då inte komma från fossila bränslen eller drivmedel. Där har vi väldigt många tankar om vad vi vill och kommer också att genomföra dem för att nå en fossilbränslefri transportsektor till 2030. Återföringen av dieselskatt kommer också att blandas in i detta med utsläppsdelarna. Där kommer skatt in för att hjälpa till att klara av en omställning från ett fossilbränsleberoende till alternativa drivmedel. Den omställningen, kan jag villigt erkänna, har inte varit enkel. Det finns inte särskilt många alternativa fordon. Möjligtvis kan man börja konvertera, men i dag finns det bara en traktor som är konverterad, vad jag förstår, och som går på dispens. Omställningen har alltså inte varit så enkel som jag skulle önska. Jag vill givetvis att vi får fler miljövänliga fordon och ett miljövänligt jordbruk. Vi är ju väldigt beroende av maskiner för att klara jordbruksproduktionen, särskilt inom det miljövänliga ekojordbruket. Det hindrar inte att vi måste minska pålagorna på jordbruket. I detta fall plockade man bort handelsgödselskatten eftersom Sverige var ensamt om att ha en handelsgödselskatt. Våra konkurrentländer hade inte denna skatt, och därför befann vi oss i ett underläge.

Anf. 63 Mats Pertoft (MP)

Fru talman! Jag ser med spänning fram mot debatten mellan Centerpartiet och Folkpartiet om konstgödselskatten efter att vårbudgeten har presenterats. Det jag vill ta upp med Karin Nilsson är frågan om lastbilstransporter. Jag har aldrig sagt att vi ska avskaffa lastbilar. De kommer alltid att behövas för korta transporter. Däremot ska de helst inte användas för långa transporter. De ska också vara så miljövänliga som möjligt. Här är nog Karin Nilsson och jag överens. Frågan är hur man skapar system för det. Jag utökar gärna min inbjudan. Karin Nilsson och jag kan åka till Tyskland via Växjö som ligger på vägen. I Tyskland utökar de systemet från att omfatta alla motorvägar till att omfatta en betydligt större andel av de tyska vägarna. De har en tydlig miljöprofilering där man betalar mer om man åker med en skitig gammal lastbil än om man åker med en modern miljöanpassad. Ett sådant system handlar om avstånd, område och miljö. Åkerinäringen har i dag problem med osjyst konkurrens från utländska åkare, och Sverige är visst ett transitland. Titta bara på motorvägarna utanför Stockholm. Problemet är att utländska åkare även tar över annan trafik än transittrafiken. Här har Alliansen inga lösningar. Till och med Svenska Dagbladet klagar på att Alliansen har för få förslag och lösningar på Sveriges problem. Varför detta envisa motstånd?

Anf. 64 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Folkpartiets artikel var intressant. Den innehöll mycket om havsmiljön och om andra insatser där vår regering redan har gjort mycket och kommer att fortsätta göra mycket och där man satsat miljömiljarder på Östersjön och Västerhavet. Det var ett insiktsfullt uppvaknande att man skrev så mycket om miljön i denna artikel. Däremot är jag fortfarande tveksam till delen om handelsgödselskatt, men det blir som sagt en förhandlingsfråga mellan fyra partier. Mats Pertoft och Miljöpartiet argumenterar för att man ska göra skillnad på långa och korta transporter. Hur ska man kunna göra det? I en del diskussioner vi har haft i kammaren ska man ta hänsyn till resorna i Norrland, och ibland ska man ta hänsyn till skogsnäringen. Ibland ska man ta hänsyn till avståndet till tänkbar järnväg, och nu ska man ta hänsyn till långa transporter kontra korta transporter. Man ska dessutom komma åt osjyst konkurrens genom att särbehandla utländska åkare. Jag förstår inte hur många parametrar vi ska ha i systemet för att få en effekt som innebär att vi klarar av en miljöåtgärd. Transporten måste utföras. Oavsett om transporten utförs av en åkare som har eller inte har ett svenskregistrerat fordon kommer en skattehöjning att belasta konsumenten, och transporten har utförts. Om det är fuldiesel, eller hur ni uttrycker det, som används kommer vi inte åt det genom en kilometerskatt. Vi kommer bara att belasta transportnäringen överlag med en höjd kostnad som får betalas av någon annan.

Anf. 65 Mats Pertoft (MP)

Fru talman! Jag inser att Karin Nilsson skulle behöva göra den där resan till Tyskland. Erbjudandet kvarstår, och jag tar tacksamt emot svar. I mitt anförande tog jag upp etanolundantaget. Kommer undantaget för beskattning av etanol, alltså biobränsle, att fortsätta efter 2013? Jag antar att detta behandlas på något av Centerpartiets departement, antingen Näringsdepartementet eller Miljödepartementet. Kan man få ett besked i frågan? Alla som använder etanolbilar skulle vilja veta. De som producerar och säljer etanolbilar skulle vilja veta. Jag får allt fler oroväckande samtal som handlar om detta. Kan Karin Nilsson ge mig ett besked? Vad gäller för etanolundantaget?

Anf. 66 Karin Nilsson (C)

Fru talman! När det gäller den osjysta konkurrensen inom åkerinäringen handlar det inte om vem som kör utan att man följer de lagar och regler som finns i Sverige. Jag skrev tidigare motioner efter att ha träffat ett åkeriföretag i Kalmar län. Man berättade om dygnsreglerna med rätt antal timmar vila och att det är viktigt att följa dessa regler och den svenska lagstiftningen för de svenska åkarna. Det påverkar givetvis priset för transportern. Mitt förslag i det fallet var att vi skulle göra det enklare att ta fast dem som bryter mot regelverken och omedelbart avkräva dem böter så att de inte kunde fortsätta att fuska i systemet. Det handlar dock inte alls om kilometersträckor. När det gäller etanolundantaget efter 2013 har regeringen bedömt att etanolbilarna är första generationens miljöbilar och att man måste gå vidare i utvecklingen. Det är en stor volym etanol som krävs, och den är inte så energieffektiv som man skulle kunna önska. Det bidrar också till utsläpp. Jag håller dock med om att vi har byggt upp ett system och en infrastruktur för etanolfordon, så det är viktigt att vi kan hålla nere kostnaden för bränslet även om inte bilen i sig har ett undantag. Det är ett miljövänligt bränsle, och inblandningen av etanol i den vanliga bensinen är viktig att få med för att kunna uppnå de resultat med sänkt fossildrivmedelsanvändning som vi tänkt oss.

Anf. 67 Emma Wallrup (V)

Fru talman! Handelsgödsel bidrar till övergödning, vilket är ett stort problem, och har även stor klimateffekt vid tillverkning då det går åt mycket energi. Ofta produceras den dessutom i länder med kolkraft, så det är stora växthusgasutsläpp kopplade till produktionen av handelsgödsel. Det avgår också mycket lustgas när man använder handelsgödsel på markerna, och det är en mycket starkare växthusgas än koldioxid. Handelsgödsel är alltså ett stort problem på många sätt. Sverige låg tidigare före och hade skatt på handelsgödsel, men den har tagits bort. Det känns som att Centerpartiet som kallar sig ett miljöparti går med på att ta myrsteg i politiken. Det är allvarligt eftersom vi har kort tid på oss för att ställa om. Som jag sade tidigare är forskarna osäkra. Vi kan ha tio år på oss, men det kanske är mindre. Samma sak gäller kilometerskatten. Här har vi en möjlighet att påverka industrin så att den börjar frakta på ett bättre sätt, ställer om lastbilarna så att de blir effektivare och har incitament till förändring. Det är från lastbilstransporterna som ökningen av utsläppen kommer i dag i Sverige. Det är ett väldigt stort problem att utsläppen fortsätter att öka samtidigt som man har som mål att de ska minska. Jag undrar - och detta har jag frågat dig i en tidigare debatt också: Hur ser ni framför er att transportsystemet ska ställas om, och hur ska det göras i tid? Fungerar det verkligen i den här takten?

Anf. 68 Karin Nilsson (C)

Fru talman! När det gäller handelsgödsel har vi som sagt i dag ett mycket strängare krav när det gäller kadmiumhalter. Vi har en insikt när det gäller hektargivorna så att vi inte lägger ut mer gödsel på markerna än vad växterna faktiskt tar åt sig. Jag känner att det finns en god kontroll från näringen när det gäller att jobba aktivt med de här frågorna och minimera läckagen från markerna. Därför tycker jag att det är mycket märkligt att man vill lägga på en skatt som i stället flyttar ut produktionen utanför Sveriges gränser. Vi vet att våra grannländer runt omkring oss inte har de här stränga reglerna när det gäller kadmiumhalten, vi vet att de inte har de här stränga reglerna när det gäller mängden som får läggas ut på markerna, och vi vet att de har en annan form av djurproduktion med större stallar och mer fabriksliknande produktion av livsmedel, vilket gör att man också har ett stort läckage från stallgödsel. Det är detta man ger våra konsumenter som alternativ eftersom det blir högre kostnader på de svenska jordbruksprodukterna. Jag ser inte att det förbättrar miljönyttan eller klimatnyttan i Sverige eller globalt, för den delen. Det är ju faktiskt inte bara lilla Sverige som är viktigt i sammanhanget när det handlar om jordens framtid. Jag hinner inte säga någonting om kilometerskatten nu, utan det får vi ta i nästa omgång.

Anf. 69 Emma Wallrup (V)

Fru talman! För att kunna påverka sin omvärld behöver man gå före, och som ett litet land tror jag att den sak som man kanske kan påverka mest med är att vara ett gott exempel. Jag håller med om att vi behöver minska utsläppen i världen totalt sett och att det är ett gigantiskt problem, men Sverige har goda förutsättningar - vi har infrastruktur, mycket skog, vind och vatten och därför stora möjligheter att ställa om. Det är jätteviktigt att vi använder de möjligheterna. Vi är ett av få länder på jorden som är ett välfärdsland och har möjligheter att gå före när jorden nu är i en sådan situation att det behöver ske en omställning och det fort, och det behövs massor av goda exempel. Jag vet att LRF har ifrågasatt den borgerliga regeringen och det borgerliga styret i kommunerna för att man inte använder den offentliga upphandlingen till att upphandla lokalt producerad mat, vilket skulle gynna den lokala produktionen. I stället upphandlar man till exempel kött producerat i andra länder. Det här är ett väldigt stort problem, tycker bönderna och LRF. Det är ganska konstigt att man för en politik där man pratar om att produktionen flyttar utomlands samtidigt som man inte själv gynnar den inhemska produktionen när vi också behöver börja gynna mer lokal produktion ur omställningssynpunkt. Jag undrar fortfarande: Vilka incitament ser du framför dig som kan styra om utvecklingen så att vi får en omställning i tid? Ni hänvisar ofta till jobben och att det är på grund av dem som vi inte kan göra det ena eller det andra för att de kan försvinna utomlands. Men jag tycker att det är väldigt visionslöst. Man måste väl kunna se en hållbar framtid framför sig? Man måste väl kunna skapa gröna jobb som faktiskt leder till hållbar utveckling? Var finns de visionerna hos er?

Anf. 70 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Jag kan inte hålla med om att vi är visionslösa. Jag menar att de förslag som har kommit fram från oppositionen när det gäller både kilometerskatten och handelsgödselskatten faktiskt inte har en funktion i sammanhanget. De har inte en miljöeffekt. De leder inte dit vi har tänkt oss för att förbättra miljön. Transporterna måste på något vis genomföras, men de blir dyrare. Maten måste på något vis produceras, men den blir dyrare i Sverige, och då köper man mindre miljövänligt producerad mat någon annanstans ifrån. Alltså har det inte blivit avsedd effekt med alla de argument som vi hör från oppositionen. Jag vill inte på något vis säga att jag motsätter mig några påståenden när det gäller att Sverige måste ha ett högt mål och att Sverige måste gå före, men jag måste förstås bejaka förslag som leder dit vi vill nå. Vi vill nå en miljöomställning på många områden. Den offentliga upphandlingen är ett otroligt bra exempel där Centerpartiet för flera år sedan utarbetade lathundar för kommunpolitiker över hela landet för att hitta exakta formuleringar utifrån de krav som vi ställer på de svenska livsmedelsproducenterna och köpa in utifrån samma krav. Likväl har vi haft problem med EU och de regelverken, men det man nu jobbar aktivt med är att bryta ned upphandlingsunderlagen i små delar så att de producenter som finns lokalt kan gå in med ekologiskt och närproducerat och ta hand om vissa delar och uttrycka kvalitet och leva upp till de regler som vi ställer på jordbruket. Då kan underlagen motsvara det när vi handlar upp. Där är vi definitivt inte oense, utan det är vägen som når fram till detta som är avgörande. Jag vill gärna skicka vidare de exempel som finns i landet i dag där man har kunnat gå runt EU i de här frågorna och uppnå kvalitet och miljömål.

Anf. 71 Lars Gustafsson (KD)

Fru talman! Det är många tankar som far runt när man kommer in så här i slutet på debatten och det påstås än det ena och än det andra. Ofta är replikväxlingarna repriser. Punktskatter är ofta avsedda att vara styrmedel. Vi har exempelvis alkoholskatt och miljöskatt för att man vill styra i en viss riktning. Tyvärr har ibland också punktskatter haft brister i transparens och träffsäkerhet och fått motsatt verkan. Ett exempel på kontraproduktivitet är hur man utformar fordonsskatten och att det är lika skatt för likadana fordon i stället för att utgå från vad som borde vara utsläppsvärde eller liknande. Alltså är det samma skatt för fordon som inte används på ett helt år som för ett som används. Styrmedlen är alltså ganska dåliga. Så kommer vi till nästa fråga. Om man har ett område och lägger på lika mycket beskattning på alla som finns inom detta område, hur kommer det att förändra den snedvridna konkurrensen? Det kommer inte att göra någonting, utan det kommer bara att innebära att man ökar fiskaliteten och tar in mer pengar för att lägga mer börda på en bransch som redan har det svårt. Vi från Hallandsbänken besökte i höstas ett större företag - jag ska inte nämna namnet här - tillsammans med Sveriges Åkeriföretag i Halland. Redan i dag går alla deras norrgående transporter mellan Stockholm och Luleå på järnväg. Man använder järnvägen så mycket som det går, men ofta är det omöjligt att transportera någonting annat än på väg. Jag ställde frågan till dem hur de ser på resonemanget om kilometerskatt och om riksdagen skulle besluta om en pålaga som kilometerskatten. Svaret från Sveriges Åkeriföretag och från åkaren var att en sådan skatt endast kommer att utdebiteras på konsumenten. Det kommer bara att bli dyrare, helt enkelt, men det kommer inte att ta bort problemen för de svenska åkarna med oseriösa utländska företag därför att alla ska betala cabotageavgift, Euro VI och så vidare. I stället kommer en sådan skatt att ytterligare försämra kostnadsläget för svensk åkerinäring och därmed hota fler jobb. Det upprop som skedde i Vara för bara några dagar sedan visar också på detta. Man nämnde över huvud taget inte kilometerskatten som ett problem, utan man hade problem med oseriösa arbetstider, körscheman, svartjobb och en mängd andra saker. Jag brukar alltid vända mig till professionen, till dem som verkligen kan det här, eftersom jag inte är expert på allting. Per Kågeson, professor vid Kungliga Tekniska högskolan, gav för något år sedan ut en bok med titeln Miljöbil på villovägar . Jag rekommenderar er att läsa den. Han visar hur fel man kan hamna genom att använda pengarna på ett felaktigt sätt. Vid ett tillfälle fick han frågan vad som vore effektivt om vi satsade 400 miljarder kronor till att förbättra och minska utsläppen i Sverige. Han ansåg att vi i första hand inte skulle satsa dem på järnväg. Det visar sig nämligen att 90 procent av alla transporter är under 30 mil. 60 procent av alla transporter med lastbil är under 10 mil. Det innebär att man skulle behöva satsa 300-400 miljarder kronor för att minska lastbilstrafiken med 10 procent. Det är bra att ha lite siffror i huvudet när man diskuterar detta. Om man verkligen vill göra någonting är det klokare, enligt min och Kristdemokraternas uppfattning, att hitta ett pragmatiskt sätt för att minska utsläppen. Det hade varit bättre om denna kammare satt upp ett mål om att minska utsläppen över en viss tid. Då hade vi nått mycket längre än att bara fokusera på exakt vilket bränsle vi ska ha. Låt oss se på transporter av skogsråvara. Jag tror att skogen är den största inkomstkällan i Sverige. Jag har hört siffran 450 miljarder i omsättning. Om man lade på branschen en kilometerskatt skulle kostnaden enligt beräkningar öka med 1,8 miljarder, vilket helt skulle sopa bort möjligheten för svenska sågverk att fortsätta sin verksamhet. Det kan vara bra att veta. Man kan säga att vi ska ha undantag från EU-reglerna, men vi vet att det inte kommer att fungera. Vi vet att det blir mycket svårt att ha undantag regionalt och så vidare. När det exempelvis gäller skogsråvaran går stora mängder transporter i södra Sverige tvärs över landet, inte minst från Småland till västkusten. Det innebär i praktiken att vi inte kommer att nå det mål som man påstår att man vill nå, varken miljömässigt eller konkurrensmässigt. I stället måste de nås genom andra åtgärder. Ska man införa något bör det ske inom EU-zonen. Det är det rimligaste sättet för att få likvärdiga förutsättningar. Dessutom borde vi optimera kostnadseffektiviteten i de insatser vi gör. Ett förslag från Socialdemokraterna är att den svenska fiskeflottan inte ska få någon skattenedsättning för sitt drivmedel. Ska vi slå ut svensk fiskenäring också? Nu har vi snart slagit ut jordbruket, rennäringen och fiskenäringen. Ska vi i stället låta alla andra komma hit? Om vi ska ha en långsiktig politik måste vi driva den gemensamt. Vi befinner oss i den situationen att vi tillhör EU, och de flesta partier i denna kammare tycker att vi bör hitta övergripande lösningar. Vill vi nå ytterligare miljöförbättringar bör det ske inom ramen för EU. Det anser jag och Kristdemokraterna. Härmed yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 72 Kew Nordqvist (MP)

Fru talman! Först vill jag tacka för att jag fått tillfälle att delta i skatteutskottets debatt. Sedan vill jag yrka bifall till reservation 5 om skatt på handelsgödsel. Min motion om återinförd skatt på konstgödsel är skriven för att skydda miljön, klimatet och vår folkhälsa. Skatteutskottets betänkande nr 16 Allmänna motioner om punktskatter må för ovana öron låta knastertorrt. Men det vet såväl ni, ärade skatteutskottets ledamöter, som jag att det kan innehålla en hel del dramatik. Skatt är inte bara ett sätt för staten att skaffa sig inkomster utan även ett sätt att styra olika skeenden i samhället. Just för att styra användningen av konstgödsel och spridningen av den giftiga tungmetallen kadmium har jag väckt en motion i riksdagen om att återinföra skatt på densamma. Fru talman! När jag relativt sent i livet engagerade mig i partipolitiken var det med föresatsen att rädda världen. Naivt? Kanske det. Patetiskt? Må så vara. Men det är mitt rättesnöre för mitt arbete i riksdagen. Jag har min bakgrund som småländsk ekobonde i 25 år, med kossor och får. Jag har velat kunna säga till mina barnbarn att jag gjort vad jag kunnat för att ge dem, våra kommande generationer, en hyfsat ren jord att förvalta vidare. Likadant vill jag kunna säga till dem om mitt arbete i denna kammare. Det är den yttersta anledningen till att jag väcker min motion, inte för att bråka och ställa till besvär för mina före detta kolleger. Varje år lägger svenskt lantbruk ut ungefär 200 000 ton industriellt framställt kväve på våra åkrar. Slår vi ut det hamnar vi på ungefär 80 kilo kväve per hektar. Varje kilo kväve kräver i tillverkningen fossil energi i storleksordningen 1-1 ½ liter olja, beroende på process. Man kan alltså säga att det läggs ut närmare 100 liter olja på varje hektar åker varje år. Om vi översätter det till riksnivå innebär det att svenskt lantbruk lägger på en supertanker olja på våra åkrar - varje år. Konstgödseln ska dessutom distribueras till varje enskild gård och spridas på varje hektar. Till det går det som bekant också åt olja. Vid såväl spridning som tillverkning släpps stora mängder växthusgaser ut i atmosfären. Det gäller både koldioxid och den betydligt mer potenta växthusgasen lustgas. Ett annat växtnäringsämne i konstgödseln är fosfor. Som det nu är har vi ett linjärt tänkande med brytning av ändlig fosfor ur jordskorpan, vilket är ett brott mot systemvillkoren. Via åkern hamnar det sedan i ett förorenat rötslam eller som sediment i någon recipient. Många menar att vi inom kort står inför ett peak fosfor, alltså att tillgången sinar och priset rusar. Ett akut problem är fosforns förorening av kadmium. Kadmium är en mycket lömsk och giftig tungmetall, speciellt farligt för våra barn och gravida kvinnor. Framför allt är det njurskador och benskörhet som visar sig. Spridningen av kadmium står i direkt strid med de av oss i riksdagen fattade miljömålen. Kadmium ackumuleras i åkerjorden och har på många ställen nått farliga nivåer. Till exempel tas inte gröda till barnmat från speciellt utsatta jordar. Det lömska består i att kroppen inte gör sig av med kadmium, utan den ackumuleras under livet. För mig som gammal bonde är det obegripligt hur man kan försvara fortsatt giftspridning. Det får kommande generationer dras med. Giftspridningen är helt oförenlig med den hederskodex som säger att vi ska lämna efter oss en jord i minst lika gott skick som när vi tog över den. Varför ska vi inte beskatta det som är farligt? Varför vill regeringen göra det billigare att sprida kadmium? Vägledande i min värld har varit att den som förorenar ska betala. 28 framstående internationella forskare har under ledning av professor Johan Rockström vid Stockholm Environmental Institute tagit fram nio planetära gränsvärden för hur mycket mänsklig aktivitet jorden klarar av. Man varnar för att abrupta miljöförändringar kan ske då vissa trösklar överträds. Redan i dag har gränserna överskridits inom tre områden: utsläpp av koldioxid, biologisk mångfald och utsläpp av kväve och fosfor. Det finns alltså all anledning att begränsa utsläppen av kväve och fosfor, och här passar förslaget om beskattning av konstgödsel väl. En skatt kommer att leda till minskad användning av konstgödsel, vilket har till effekt att bekämpningsmedelsanvändningen ges förutsättningar att minska. I går gästades miljö- och jordbruksutskottet av Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson och dess generalsekreterare Svante Axelsson. De önskade beskattning av konstgödsel, precis av de skäl jag här anför. Det är alltså en stor opinion som stöder mig i detta avseende. Ett annat skäl till att föreslå skatt på konstgödsel är att det gör det ekologiska lantbruket, relativt sett, lönsammare. Det skulle gynna en övergång till ekologisk produktion, och på så vis skulle vi snabbare nå riksdagens uppsatta mål om 20 procent ekologiskt odlad areal. Ekologiskt lantbruk drar nytta av det faktum att luften består av närmare 80 procent kväve. Genom att dra nytta av kvävefixerande växter, såsom klöver och ärter, kan den ekologiske bonden alltså få kväveförsörjningen tryggad. Sedan, fru talman, kan jag inte låta bli att kommentera artikeln på DN Debatt lördagen den 10 mars, där ledande folkpartister, däribland Jan Björklund, Marit Paulsen och Anita Brodén, skriver att partiet är självkritiskt till att alliansregeringen tog bort skatten på handelsgödsel. De föreslår ny skatt "med sikte på att minska användningen av kadmium i jordbruket". De skriver också om övergödning och hur intäkterna ska användas. Det är uppenbart att det inte bara är kadmium som ska beskattas utan även kväve, likt den skatt som avskaffades. Naturligtvis vore jag väldigt glad om Folkpartiet nu tog chansen och röstade för sin egen nyligen aviserade politik genom att lite senare i dag i kammaren rösta för mitt förslag. Jag lyssnade tidigare på Folkpartiets Martin Andreasson när han sade att punktskatter skulle kunna vara motiverade av folkhälsoskäl och miljöskydd. Varsågod och tryck på rätt knapp! Fru talman! Jag vill slutligen påminna om att konstgödselskatten inte är föreslagen för att försvinna in i statsbudgetens svarta hål. Den ska återgå till lantbruksnäringen för att finansiera olika miljöåtgärder. Skatten får då dubbel miljönytta, eller styrning om man så vill.

Anf. 73 Henrik Ripa (M)

Fru talman och ledamöter! Jag vill säga några ord om min motion om höjd tobaksskatt. Jag önskar att det som stod i den var sant, men det är det tyvärr inte. Motivet för att följa WHO:s rekommendation om en höjning på 5 procent om året för tobaksskatterna är självklart att rädda liv. Man vet att en höjning på 10 procent skulle ge någonstans mellan 2 ½ procent och 6 procent minskad rökning. I trafiken dog det förra året 314 personer. Av det dödliga våldet dog 100 personer. I min motion står att 700 dör om året av rökning, men det saknas en nolla. Det skulle vara 7 000. Jag vill därför ta detta tillfälle i akt och rätta till det misstag som står där. Det var en nolla som föll bort i skrivningen. Det innebär att i dag dör 22 gånger fler av rökning än i trafiken. Regeringen har gjort mycket genom att höja skatter för att minska andelen som börjar röka och för att de som röker faktiskt slutar. Men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Jag vill avsluta mitt anförande med att konstatera att jag personligen anser att rökning bör förbjudas. (Applåder)

Anf. 74 Helena Leander (MP)

Fru talman och kära skatteutskott! Det är kul att se er igen. Det kliar lite i fingrarna på mig att gå in i alla möjliga debatter som varit här om kilometerskatter, lastbilsskatter, eller vad man nu vill kalla det för, och konstgödselskatter. Men jag har redan två partikamrater som tagit de diskussionerna. Ni är säkert lite trötta och hungriga allihop. Jag ska koncentrera mig på ett enda område. För er som är hungriga blir det extra roligt att det är livsmedel. Detta är ett område där man i dag inte riktigt använder punktskatter på samma sätt som man gör på många av de andra områden som nu diskuteras där vi har eller föreslås få olika former av skatter. Vi vet att miljöskatter som låter förorenaren betala är erkänt effektiva styrmedel för att minska vår miljöpåverkan. Men på livsmedelsområdet är det inte så välanvänt. Det är väldigt mycket som avgör hur stor miljöpåverkan det vi äter har. En grov skiljelinje går mellan mat från djurriket och mat från växtriket. Mat från djurriket har den lilla nackdelen att eftersom man går omvägen via ett djur får man automatiskt förluster av energi på vägen. Det kräver mer energi och mer mark jämfört med om man hade ätit växterna direkt. Man kan så klart äta djur som betat på områden där det inte växer någonting som människor kan äta. Men tyvärr går utvecklingen i dag åt helt fel håll. Djuren äter kraftfoder som kommer från marker som mycket väl skulle kunna användas av människor. Med tanke på den konkurrens vi ser om marken, där marken ska räcka till att föda en växande befolkning och till bioenergi, och att vi också gärna vill ha kvar lite biologisk mångfald, är detta problematiskt. Det är problematiskt att FN:s jordbruks- och livsmedelsorgan har slagit fast att djuruppfödningen står för 18 procent av mänsklighetens klimatpåverkan. Det finns all anledning att vara oroad av att köttkonsumtionen i Sverige bara ökar. Varför tar vi inte och prövar de ekonomiska styrmedel som vi vet har varit väldigt effektiva på andra områden? Det är mitt lilla förslag. Hur man sedan ska göra det kräver lite funderande. Ska man till exempel ha skatter i produktionsledet eller i konsumtionsledet? På sitt sätt blir det mer miljömässigt träffsäkert om man går in i produktionen, förutsatt att man kan mäta miljöpåverkan på något vettigt sätt. Å andra sidan vill vi inte ha en situation där vi bara beskattar svenska lantbrukare och det är fritt fram att köpa kött som är framställt under sämre förhållanden utomlands. Det kan tala för att lägga skatten i konsumtionsledet. Det är också frågan om det ska vara en enhetlig skatt, vilket är enklare, eller om den ska vara differentierad. Miljöpåverkan ser trots allt väldigt olika ut beroende på vad det är för djur och var och hur det är uppfött. Det är inte minst väldigt stor skillnad vad gäller biologisk mångfald. Det är vikigt att vi har med oss och att vi inte bara tittar på klimatet och får effekter som är helt negativa för den biologiska mångfalden. Det finns en del att fundera på. Jag tror att det är bra att vi nu sätter i gång ett sådant funderande. Att ha den situation vi har i dag där köttätandet och miljöpåverkan bara ökar är inte bra. Jag yrkar bifall till reservation nr 16.

Beslut

Nej till motioner om punktskatter (SkU16)

Riksdagen sa nej till motioner om punktskatter från allmänna motionstiden 2011. Orsaker är bland annat att riksdagen redan har tagit ställning i flera av de frågor som motionerna tar upp och att det redan pågår arbete i andra frågor. Motionerna handlar bland annat om drivmedelsskatt, bränslebeskattning inom jordbruk och växthusnäring, skatt på handelsgödsel, trängselskatt samt alkohol- och tobaksskatt.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.