Ändrad verksamhetsform för flygplatsverksamheten vid Luftfartsverket samt vissa luftfartsfrågor

Fru talman! I propositionen från regeringen som ligger till grund för det betänkande vi nu ska debattera, Ändrad verksamhetsform för flygplatsverksamheten vid Luftfartsverket samt vissa luftfartsfrågor , föreslås att flygplatsverksamheten vid Luftfartsverket överförs till ett eller flera av staten direkt eller indirekt helägda aktiebolag. Förslaget innebär att bolaget eller bolagen ska ansvara för drift, utveckling och finansiering av sina flygplatser, vilka på sikt utgörs av det av regeringen tidigare fastställda nationella basutbudet av flygplatser. Bolaget eller bolagen ska, inom ramen för affärsmässighet, aktivt medverka till en utveckling av transportsektorn och bidra till att de transportpolitiska målen uppnås. De flygplatser som inte ingår i det nationella basutbudet bör på sikt kunna övertas av regionala och lokala intressen, till exempel kommuner, landsting eller näringslivet. Flygtrafiktjänsten vid Luftfartsverket kommer även fortsättningsvis att bedrivas i myndighetsform. Bolagiseringen beräknas kunna genomföras tidigast den 1 april 2010. Med detta, fru talman, har jag gett en kort introduktion till det som dagens ärende handlar om. Jag överlämnar nu till resterande delen av trafikutskottet att ge sig i kast med detta betänkande.

Fru talman! Nu är det snart jul, och kanske kommer tomten på besök. Sedan blir det vår och sommar. Det är underbara tider, och jag kommer att njuta av dem alla. Men det jag längtar mest efter, fru talman, är nästa höst, september. Det gör jag inte främst för de vackra höstfärgernas skull och för att äpplet faller moget, utan därför att vi efter nästa september har en ny regering. Vi kommer att ha en rödgrön regering, som tror på de statliga bolagen och inte omvandlar våra statliga egendomar till bolag av ideologiska skäl, för att på sikt sälja ut dem till marknaden. Vi har hört det förut: Vägverket Produktion och Banverket Produktion. Och nu är det dags för flyget. Fru talman! Sverige är fantastiskt, men vi lever i ett avlångt och glesbefolkat land, och det har sina begränsningar. Vi behöver kompensera våra konkurrensnackdelar med bra vägar, snabba järnvägar, täta hamnar men även flygplatser för att kunna mötas. För många är flyget en nödvändig livlina och en del av svenskarnas internationella och nationella kollektivtrafiksystem. Därför bör målet vara att kunna komma till huvudstaden, Stockholm, på ett möte under dagen för att sedan åka hem på kvällen. Då räcker det inte med effektiva, moderna landtransporter. Vi behöver flyg som krymper avstånd och som möjliggör att vi kan ta oss snabbt fram till olika avlägsna orter i vårt land. Som jag ser det måste det vara en angelägenhet för alla i Sverige, för staten, fru talman. Fru talman! Varje arbetad timme behövs. Dagens arbetslöshet är ett slöseri med människors kraft och ambitioner. Klarar vi inte jobben klarar vi inte ekonomin. Klarar vi inte ekonomin klarar vi inte heller välfärden. Den höga arbetslösheten, särskilt bland ungdomar, de underfinansierade sektorerna inom offentlig verksamhet, de ökade klyftorna mellan dem som har avslutat sitt arbetsliv med pension och dem som fortfarande har ett arbete, går att åtgärda med rätt politik. Med politik går det att välja vilken väg man vill gå. Jag vill välja en väg som ger oss möjligheter, för det behövs satsningar på infrastruktur som ger jobb och fungerande kommunikationer i hela landet. Vi måste bli fler som reser kollektivt, och transportslagen måste samverka ännu bättre för att vi ska klara miljöutmaningarna. Det behövs även bättre styrning för att motverka flygets miljöeffekter. Vi anser att statliga flygplatser ska uppmanas till insatser som minskar koldioxidutsläppen samt att staten ska följa upp och uppmärksamma gjorda förbättringar. Här kan Sverige ligga i framkant, och flyget kan fortsatt vara en dragningskraft för nya, gröna jobb. Arlanda ses av många internationella bedömare som ett föredöme. Som första flygplats har Stockholm Arlanda Airport blivit ackrediterad i den högsta nivån i ett europeiskt program som graderar flygplatsers klimatpåverkan. Flyget, fru talman, har skapat möjligheter, och grunden för det har varit ett pärlband av flygplatser. Men nu ändras kartan, skulle man kunna säga, genom regeringens förslag att överföra flygplatsverksamheten vid Luftfartsverket till ett eller flera aktiebolag som ska ansvara för drift, utveckling och finansiering av flygplatser. Regeringen säger - med bistånd från de borgerliga kollegerna här i kammaren - att bolaget eller bolagen kommer inom ramen för affärsmässighet att aktivt medverka till en utveckling av transportsektorn och bidra till att de transportpolitiska målen uppnås. De flygplatser som inte ingår i det nationella basutbudet föreslås på sikt övertas av regionala och lokala intressen, till exempel kommuner, landsting eller näringslivet. Statens skyldigheter att upprätthålla en livskraftig infrastruktur blir allt svårare när man släpper kontrollen. Det betyder att där det inte lönar sig att starta och landa ska det lokala samhället stå för notan. Flyget kommer alltså att konkurrera med vård, skola och omsorg - för inte kommer näringslivet att betala för det som inte lönar sig. De flygplatser som i dag drivs av Luftfartsverket men inte kommer att ingå i basutbudet överlämnas i stället till hugade regionalintressenter. Om det saknas köpare ges Luftfartsverket exklusiv rätt att besluta om flygplatsen ska få finnas kvar eller inte. Jag ser att det finns andra möjligheter. Vi socialdemokrater anser att verksamheten även framgent ska styras utifrån de transportpolitiska målen. Vi anser att det är fortsatt viktigt att se till hela flygplatssystemet, inte bara till den enskilda flygplatsen, och att det statliga driftsbidraget säkerställer ett flygplatssystem i hela landet. Fru talman! Nästa år firar flyget 100 år. Det är alltså 100 år sedan Carl Cederström tog det första pilotcertifikatet och flög med det första svenska flygplanet. Sedan dess har svenska regioner kunnat utvecklas i takt med att de har varit möjliga att nå snabbt. Industrier har byggts upp för att bygga och utveckla flygplan. Flyget har varit en innovationskraft i detta avlånga och glest befolkade Sverige. Därför är det jätteviktigt med en nationell helhetssyn på flygverksamheten. Flygets utveckling är oerhört viktig för vårt land, för svenska folket. Avslutningsvis, fru talman, ställer jag mig bakom alla socialdemokratiska reservationer men väljer för tids vinnande att yrka bifall till reservation 1. I detta anförande instämde Claes-Göran Brandin (s).

Fru talman! Vi debatterar nu trafikutskottets betänkande nr 7, som dels behandlar regeringens proposition om ändrad verksamhetsform för flygplatsverksamheten vid Luftfartsverket, dels 13 motioner från den allmänna motionstiden. Jag kommer att uppehålla mig ganska mycket vid just regeringens proposition och förslaget till bolagisering, medan min efterföljare på talarlistan kommer att prata lite mer om de motioner från den allmänna motionstiden som behandlas i betänkandet och reservationerna. Fru talman! Vänsteroppositionen har här framfört sina åsikter. Mycket känner vi igen från tidigare debatter, inte minst från den vi hade för bara någon vecka sedan om bolagisering av Banverket Produktion. Men låt mig först berätta lite om Luftfartsverket. Luftfartsverket har under åren genomgått flera förändringar. Det blev en självständig myndighet 1995 för att två år senare bli ett affärsverk. Den 1 januari 2005 övergick myndighetsuppgifterna till den nybildade Luftfartsstyrelsen, numera en del av Transportstyrelsen. Detta var viktigt för att skilja mellan myndighetsroll och produktionsroll och för att anpassa den svenska strukturen till organisationen i övriga EU-länder. Det tyckte den dåvarande socialdemokratiska regeringen, som genomförde det här beslutet. Luftfarten är, till skillnad från övriga trafikslag, mer styrd av internationella regler, lagar och överenskommelser. I dag består Luftfartsverket av två huvuddelar: flygtrafiktjänsten och flygplatsverksamheten. Flygtrafiktjänsten omfattar trafikledningen för flygningar utanför flygplatsområdena och självklart också för flygningar på och i närheten av flygplatserna. Den verksamheten styrs till stora delar av regler på EU-nivå. Flygplatsverksamheten ansvarar för driften, utvecklingen och finansieringen av Luftfartsverkets flygplatser, i dag totalt 16 stycken. Intäkterna består av två huvuddelar: avgifterna för flygtrafiken, som utgör ca 60 procent, och den resterande delen är kommersiella intäkter, som utgör en allt större del av verksamheten. Totalt omsatte Luftfartsverket nästan 7 miljarder kronor 2008, där flygplatsverksamheten var den största delen på drygt 4,6 miljarder. Nu är det dags att ta nästa steg i utvecklingen av Luftfartsverket. För oss i alliansen är det viktigt med effektiva myndigheter och att staten koncentrerar sig på kärnuppgifterna. I betänkandet betonar vi i utskottsmajoriteten behovet av gränsdragningen mellan förvaltning, politik och marknad. Driften av flygplatser anser vi inte tillhöra statens kärnuppgifter. Det finns nu förutsättningar och fördelar med bolagisering av flygplatsverksamheten. Vi i utskottsmajoriteten ställer oss alltså bakom regeringens förslag om att föra över flygplatsverksamheten till ett eller flera av staten helägda aktiebolag, medan flygtrafiktjänsten även fortsättningsvis föreslås vara kvar i myndighetsform. Det är lämpligt med en delning i två fristående former då förutsättningarna för dessa båda verksamheter är olika. På detta sätt kan de utvecklas var och en på bästa sätt. I Västeuropa drivs allt fler flygplatser i aktiebolagsform, och man har också avskilt flygtrafiktjänsten från flygplatsverksamheten. Regeringens förslag grundar sig på den utredning som presenteras i betänkandet Framtidens flygplatser - utveckling av det svenska flygplatssystemet , men redan 1999 konstaterades det i en utredning utförd på uppdrag av den dåvarande socialdemokratiska regeringen att en bolagisering av Luftfartsverkets produktionsverksamhet skulle ge flera fördelar, till exempel ökad internationell konkurrensförmåga och ökad kundnytta. Flyget är viktigt för att tillgodose behovet av långväga resande både inrikes och utrikes. Flyget är väldigt viktigt för den regionala tillväxtpolitiken i Sverige, och statens ansvar är att säkerställa den interregionala tillgängligheten i hela landet. Riksdagen har redan tidigare ställt sig bakom regeringens förslag om ett nationellt basutbud av tio flygplatser som ska utgöra stommen i det svenska flygplatssystemet. I dag ansvarar Luftfartsverket som sagt för totalt 16 flygplatser. De flygplatser som inte ingår i det redan beslutade nationella basutbudet bör på sikt kunna tas över av regionala och lokala intressen om man regionalt och lokalt bedömer att flygplatsen fyller ett viktigt behov. Flera flygplatser ägs och drivs redan i dag av andra än Luftfartsverket. Vi i alliansen i utskottet konstaterar i betänkandet att det finns flera övervägande skäl som talar för en bolagisering. I huvudsak uppfylls de kriterier som riksdag och regering tidigare har ställt sig bakom när det gäller bolagisering av affärsverksamheter inom myndigheter. Förutsättningarna för konkurrensneutralitet kommer att öka genom att risken för underprissättning och korssubventionering elimineras. Det är grundläggande saker för att riktig konkurrens ska råda på en marknad. Vår uppfattning är också att marknadsmässiga avkastnings- och soliditetskrav inte behöver stå i konflikt med konkurrenskraftiga och låga flygplatsavgifter. Flygplatsverksamhetens kommersiella intäkter påverkar resultatet alltmer och utgör nu 40 procent av de totala intäkterna. En förstärkning av denna utveckling och en förutsättning för att den ska fortsätta är att verksamheten bedrivs i bolagsform. Fru talman! Att flygplatsverksamheten bedrivs i bolagsform behöver inte stå i konflikt med uppgiften att bidra till att de transportpolitiska målen uppfylls, som oppositionen hävdar i sin reservation. Genom lagstiftning kan politiken reglera en rad olika frågor rörande flygplatserna och verksamheterna. Vi i alliansen anser att en bolagisering i stället ger möjlighet att skapa en effektiv och lönsam verksamhet som aktivt kommer att medverka till utveckling av hela transportsektorn. Konkurrensutsatt verksamhet bör bedrivas i bolagsform för att undvika snedvriden konkurrens och för att ge ökade incitament för kostnadseffektivitet. De ekonomiska konsekvenserna vid en bolagisering brukar också diskuteras. Här kan konstateras att det i detta fall inte behövs något kapitaltillskott för att genomföra bolagiseringen. Fru talman! Med föreslagna förändringar får nu både flygplatsverksamheten och flygtrafiktjänsten bättre möjlighet att utveckla sina respektive verksamheter på bästa sätt. Staten koncentrerar sina kärnuppgifter. Vi kan också med detta få fram ett arbete som leder till effektivare myndigheter. Vänsteroppositionen har reserverat sig. I stället reserverar man sig även här mot bolagisering, mot utveckling och mot konkurrens på transportområdet. Jag har här anfört de argument och skäl som finns för en bolagisering. Jag kan också konstatera att reservationen ger tydligt besked om att Socialdemokraterna nu alltmer svänger vänsterut. Ni är emot bolagisering. Ni är emot konkurrens, och ni är emot förändringar. Men tidigare, när ni själva hade makten, lät ni och agerade ni annorlunda. Ni socialdemokrater genomförde när ni hade makten flera viktiga och betydelsefulla bolagiseringar, till exempel av Statens järnvägar. Det var också ni socialdemokrater som i budgetpropositionen för 2004, då för övrigt Lena Hallengren, ordföranden i trafikutskottet, satt med i den regering som lade fram förslaget, tyckte att det var viktigt att skilja på myndighetsrollen och produktionsrollen för Luftfartsverket, vilket jag tog upp tidigare i mitt anförande. Fru talman! I betänkandet behandlas också 13 motioner från den allmänna motionstiden som rör en rad olika frågor, bland annat miljö, jämställdhet och flygplatssystemet. Jag tänkte bara lite kort kommentera dem, för Christer Winbäck kommer som sagt att gå in lite djupare på dessa delar. Miljö och jämställdhet är viktiga frågeställningar också för luftfarten, liksom för övriga trafikslag. Det behövs ett ständigt pågående miljö- och jämställdhetsarbete även inom flyget. Dessa frågor finns väl integrerade i den nya målstruktur för transportpolitiken som riksdagen beslutade om före sommaren. Oppositionen har lämnat in sju reservationer som rör de 13 motionerna, och det spretar en hel del mellan partierna i åsikterna om flygets framtid i Sverige. Miljöpartiets åsikt är att inrikesflyg söder om Sundsvall är att betrakta som onödigt. Som jag uppfattar det är väl egentligen Miljöpartiets vision att vi inte behöver något flyg alls inom Sveriges gränser. Vidare framför Miljöpartiet att driftsbidrag inte bör utgå till flygplatser som ligger närmare än tre timmars restid från centrala Stockholm - tvärtemot vad Socialdemokraterna anför. Socialdemokraterna menar i stället att fler flygplatser än de som har beslutats ingå i det nationella basutbudet borde säkras finansiellt stöd och statligt ansvarstagande. Jag får faktiskt inte detta att gå ihop. Fru talman! Det vore verkligen intressant, inte bara för mig och andra här i kammaren utan framför allt för alla väljare därute, att få veta vad som är den samlade vänsteroppositionens politik när det gäller flyget och dess framtid i Sverige. Vi i alliansen arbetar för ett långsiktigt hållbart transportsystem som omfattar alla fyra trafikslagen. Vi anser att flyget fyller en viktig funktion för att hela Sverige ska leva och fungera, och vi ser utvecklingsmöjligheter för att på bästa sätt skapa en väl fungerande transportsektor också inom luftfartsområdet. Fru talman! Med dessa ord vill jag avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! LFV har tydliga politiska uppgifter och mål och bör därför inte bolagiseras. Vi menar att LFV har tydliga politiska uppgifter och mål och att kriterier för när det är lämpligt att bolagisera verksamheten därmed inte är uppfyllda. Det nya bolaget kommer i praktiken att få ensamrätt att driva flygplatser i Sverige. Och eftersom driftsbidraget fortsatt ska betalas ut kommer en monopolstruktur kombinerad med ett statligt driftsbidrag att uppstå. Ytterligare ett konkurrenshinder är flygplatsverksamheten. Den präglas av skalfördelar och systemeffekter, vilket gör att det är nödvändigt med korssubventionering, vilket, fru talman, visar på en totalt motsatt uppfattning i förhållande till alliansen. Man ser det som en risk som ska elimineras. Fru talman! Jag skulle vilja ställa frågan till Malin: Hur kommer detta att skapa fungerande konkurrensvillkor?

Fru talman! Ja, det står helt klart att vi har totalt motsatta uppfattningar när det gäller den här frågan. Jag skulle gärna vilja blicka tillbaka till 2004 och till den budgetproposition som Socialdemokraterna då lade fram: "Regeringen anser att den grundläggande rollkonflikten ligger i att Luftfartsverket bedriver både myndighets- och produktionsverksamhet. Myndighetsverksamheterna styrs av samhälls- och transportpolitiska mål medan produktionsverksamheterna till stor del styrs av företagsekonomiska mål." Du får gärna kontrollera. Det står på s. 97 i budgetpropositionen 2003/04:1. Där anförde regeringen vidare att Luftfartsverket som tjänsteproducent är part på en marknad med andra aktörer, till exempel flygbolag, kommunala och privata flygplatser. Jag tycker att det låter som att ni socialdemokrater har en syn på saken när ni sitter i majoritetsställning eller när ni sitter i regeringen och genomför förändringar och en annan när ni sitter i opposition. Jag tycker att det är ett märkligt agerande från er sida. Frågan är om detta är bevis på ett allt större inflytande från Vänsterpartiet på den socialdemokratiska politiken. Ska man ha en väl fungerande konkurrenssituation måste man också se till att spelreglerna blir lika för samtliga parter. Flyget och luftfarten är inte isolerade till just de svenska förhållandena, utan man agerar på en internationell marknad. Ni har ju själva konstaterat i era beslut tidigare att en bolagisering skulle stärka den internationella konkurrensen och öppna för verksamhetsutveckling som skulle kunna gynna luftfarten inom Sverige.

Fru talman! Regeringen har alltså bekänt färg. Om man så tydligt, som regeringen har gjort, reducerar LFV till vilket företag som helst undrar jag: Vad finns det för anledning att ha kvar det nya bolaget i statlig ägo? Det handlar uppenbarligen bara om att generera vinst, 8 procents avkastning på eget kapital, som det uttrycks i regleringsbrevet. Har man gjort den tolkningen av LFV:s uppdrag kan jag inte se att det finns någon anledning att fortsätta att äga. Eller har jag fel? Fru talman! Jag skulle vilja fråga Malin Löfsjögård: Är detta ett första steg? Och när kommer propositionen om privatisering?

Fru talman! Nu dök Socialdemokraternas standardfråga upp: När kommer privatiseringen? Det som finns angivet i den här propositionen är att vi nu bolagiserar. Det står ingenting om privatisering. Det är ingenting som diskuteras över huvud taget. Vi vill se till att föra över själva produktionsverksamheten inom Luftfartsverket till ett eller flera statligt ägda aktiebolag för att få större fokus på och utveckling av verksamheten. Då får vi nämligen större möjlighet att bland annat utveckla när det gäller de kommersiella intäkterna, som har visat sig vara alltmer viktigt vid driften av flygplatser. Vi vill eliminera korssubventioneringen och få till en bättre och konkurrensneutral marknad. Det är otroligt viktigt att vi får bort den snedvridna konkurrenssituationen. Vi anser inte att drift av flygplatser tillhör statens kärnuppgifter. Statens uppgift är att se till att vi har ett flygplatssystem, att vi har säkrat att vi har ett nationellt utbud, att vi får flyg till hela landet. Men själva driften är någonting som någon annan faktiskt kan sköta bättre än staten. Detta är också den utveckling som sker i Europa och som sker i Norden. Förra veckan, tror jag, gick Finland in med beslut om att bolagisera motsvarigheten till Luftfartsverket i Finland. Det är alltså den utveckling som sker i Europa och i Norden. Vi anpassar oss till detta. Och det kommer att öppna sig en större marknad på internationell nivå som kommer att gynna flyget i Sverige och Europa.

Fru talman! Jag tänkte uppehålla mig lite grann vid miljöfrågorna. Jag tycker att de är väldigt viktiga att diskutera när vi pratar om flyget. Det är intressant att se hur reservanterna - s, v och mp - skiljer sig åt i sina reservationer när de pratar om flygfrågor. Vissa reservanter tycker att flyget endast ska tas när det är oundgängligen nödvändigt. Vem protesterar mot det? Men det är upp till resenären att avgöra detta. Miljön är viktig. Därför ska vi agera för att minimera alla utsläpp, så långt det är rimligt, oaktat vilken sektor det är. Transportsektorn är en sektor, och flyget är en del av den. Det finns också andra sektorer som behöver se över utsläpp. Här ska vi prata om flygets ansvar och det som görs. I reservation 2 från Socialdemokraterna pratar man om vikten av ett aktivt miljöarbete. Men jag tycker att man har ganska lågt ställda förväntningar. Man anser att man ska uppmana statliga flygplatser att vidta åtgärder och att staten ska följa upp och uppmärksamma gjorda förbättringar. Men, vad då: beordra? Vi äger dem ju. Och varför endast statliga? Vi har regionala, kommunala och privata flygplatser. Vi kan på olika sätt se till att de följer regelverk och framför allt får incitament att göra miljöförbättringar. Själv är jag ordförande för ett kommunalt flygplatsbolag. Vi har miljöpunkten på varenda styrelseagenda. Det har vi haft sedan ett år tillbaka. Vi pratar mycket om miljöfrågorna. Det handlar inte bara om att se till att flygrörelserna och flygplanen blir bättre. Det handlar också om att se hela kretsloppet runt flygplatser och annat. Det kom en branschtidning i dag i era fack. Det finns andra som har kommit de senaste dagarna. I vartenda nummer finns i dag miljöfrågan som en av de absolut viktigaste på agendan. Jag tycker att det är viktigt. Arlanda har nyligen fått ett miljöomnämnande som den flygplats som för närvarande jobbar bäst i världen med klimatfrågor. Det finns många andra också. Jag tycker att det är viktigt att konstatera att miljöfrågorna på olika sätt ska bejakas. Men det handlar om att vi ska ge incitament till branschen på olika sätt. Branschen själv ser det som en överlevnadsfråga. Man får kritik. Det är berättigat många gånger. Men man jobbar seriöst och strukturerat med frågorna. Flygbranschen har tagit fram tio punkter för hur man ska förbättra sitt miljöarbete. Det handlar om gröna inflygningar, raka flygvägar, som vi jobbar med i hela Europa och i världen i övrigt, och effektivare motorer. Vi har Volvo Aero som jobbar med att ta fram andra och lättare motorer än vi har i dag och bättre komponenter. Det innebär att vi med forskning och utveckling, där vi är världsledande i Sverige i många delar, också jobbar för att få bättre och lättare motorer och lättare komponenter i flygplan. Därmed drar de mindre bränsle. Alternativa bränslen är också en intressant diskussion. Där har man rätt långt kvar, men man håller ändå på att jobba med alger och annat som gör att man kommer att klara detta på sikt. Lars Mejern från Socialdemokraterna pratade tidigare här. Jag skulle vilja stämma in i delar av det han sade. Men tyvärr kan man inte trycka på knappen för att delvis instämma. Du sade att flyget är viktigt och att man behöver använda detta. Jag håller med om det. Därför är det extra viktigt att konstatera att några av era samarbetspartner tycker annorlunda. Nu är varken v eller mp här i dag så jag har svårt att angripa dem men måste ändå ta upp några saker som jag tycker är viktiga i debatten. Miljöpartiet säger genom Karin Svensson Smith att all persontrafik söder om Sundsvall kan utföras med tåg senast 2020. Vad säger Brandin om att göteborgarna ska åka tåg upp till Arlanda för att ta flyget ut i världen? Vad säger Lena Hallengren och Krister Örnfjäder om att lägga ned Kalmar Airport som förra året 177 734 passagerare flög ifrån? Det är en ökning med 2 procent från året innan. Det är mycket charter. Allt pekar åt rätt håll där, även om man just nu i finanskrisen har haft lite sämre siffror. Värmland har, Lars Mejern, som du själv påpekade nyss behov av en god flygtrafik, eftersom det på många ställen inte finns alternativ som går tillräckligt snabbt för att man ska komma dit man vill. Flyget finns och måste utvecklas. Därför ser vi med oro på de samarbetspartner som ni har i en rödgrön koalition. Ni får kämpa för att få flyget på ett bra sätt för Sverige. Väljarna vill ha besked om ni kommer att gå med Miljöpartiet och Vänstern och lägga ned flygplatser eller om ni kommer att tycka som vi, att vi ska utveckla flygplatssystemet till något som är bra och fungerar som en del av infrastrukturen i Sverige. Som sagt, väljarna vill ha besked. Jag ser fram emot, Krister Örnfjäder, ditt kommande inlägg. Ska du resonera runt nedläggning av Kalmar flygplats eller ska du se till att den blir en fortsatt vital del av flygplatssystemet i Sverige? Vi ska använda flyget när det är rimligt. Vi ska bekämpa flygets utsläpp med ekonomiska incitament, vid behov med lagstiftning, men vi kan inte döda flyget. Vi använder det, inte dagligdags. Det är inte det man använder till arbetspendling. Vi använder det när vi behöver det. Det handlar om semesterresa, affärsflyg eller annat med betydande tidsvinster eller platser som är omöjliga eller svåra att nå på annat sätt. Låt oss ge flyget en möjlighet att utvecklas till att bli bättre och miljövänligare. Jag avslutar med vad vår miljöminister Andreas Carlgren sade i en interpellationsdebatt våren 2007 här i kammaren: Vi ska inte jaga flyget, men vi ska jaga flygets utsläpp. Det är en ganska bra sammanfattning av miljöfrågorna. Där tror jag faktiskt att vi är eniga.

Fru talman! Vad det gäller miljöfrågan håller jag med om en hel del av vad Christer Winbäck säger. Men vi socialdemokrater ser kraften i att använda det vi äger tillsammans för att göra det bättre för alla. Till skillnad från den moderatledda regeringen vill vi inte avhända oss möjligheten att styra genom att avhända oss vissa verksamheter. Vi socialdemokrater tycker att det är oansvarigt att man inte tar ansvar för Sveriges luftburna kollektivtrafik. Det nya bolaget kommer i praktiken att få ensamrätt att driva flygplatser i Sverige. Genom att man fortsättningsvis betalar ett driftsbidrag innebär detta en monopolstruktur kombinerat med statligt driftsbidrag. Alliansen tycker att vi tjatar om privatiseringen. Det är för att vi aldrig får något svar. Fru talman! Det skulle vara intressant att höra varför man genomför denna bolagisering.

Fru talman! Vi är inte på något sätt ensamma i Sverige, Lars Mejern, om att bolagisera den här typen av verksamhet. Det är vanligt i Europa och andra ställen i världen. Ni lyckades hitta några exempel på länder där man inte har gjort detta i er reservation. Men ska man renodla en verksamhet är bolagisering ett sätt som är ganska bra att göra det på. Det innebär inte att vi måste avhända oss regelverk och annat som finns om hur det ska fungera. Vi tycker att det här uppfyller de mål som vi sätter på flygverksamhet. Bolaget, som Luftfartsverket nu kommer att bli, kommer att sköta detta. Vi som ägare ger också instruktioner som gör att vi kan följa upp det som vi anser att de ska göra. Vi ser inget motsatsförhållande i den delen.

Fru talman! Jag skulle vilja kommentera enigheten och samsynen i oppositionen som Christer tog upp. Vi har en gemensam reservation som säger nej till bolagiseringen. Det är det vi diskuterar. För de långväga transporterna har flyget en jätteuppgift. Därför är det helt orimligt att driften av vissa flygplatser ska vara ett regionalt ansvar och inte statligt. Fru talman! Vad säger vi till de kommuner och kommunalråd som redan i dag har tvingats att göra nedskärningar inom skolan, äldrevården, socialtjänsten och barnomsorgen på grund av att det är svårt att få ekonomin att gå runt? Nu får de ytterligare bördor på sina axlar genom att de får ta över kostnaden för flygplatser och infrastruktur.

Fru talman! Det var många frågor som Lars Mejern ställde. Det finns ett antal flygplatser i Sverige som fungerar på ett bra sätt och ger ekonomiskt tillskott till staten. De ingår till vissa delar i det nya statliga flygplatssystemet med de tio nationella flygplatserna. En och annan av de flygplatser som finns i Sverige i dag kommer kanske inte att finnas i framtiden av olika skäl. De ligger för tätt inpå varandra eller det finns andra förbindelser. Jag är inte på något sätt motståndare till tåg. Min egen flygplats i Skövde är en av dem som har konkurrerats ut delvis av tåget. Jag tycker att det är bra att tåget finns. Där man anser, i en kommun eller region, att flygplatsen är viktig är det angeläget att man får svara för att den fyller ett syfte och kanske betala för att den ska finnas. Det finns alltid undantag. Vi har uppköpta flygtjänster till glesbygder. Det får man ta i särskild ordning, tycker jag. Man får se till de flygplatser som finns. Det är inte säkert att alla flygplatser kommer att finnas i framtiden. Vi vet att Luftfartsverket nu säljer ut sex flygplatser. Där diskuterar kommunen eller regionen om de ska ta över. Det ska ske, tycker jag, på mer marknadsmässiga villkor, där man ser att flygplatsen genererar ett tillskott till kommun och region eller att den annars fyller en så pass betydelsefull roll för den regiondel den betjänar så att den ska finnas där. Flygplatser gynnar i många delar tillväxten. Gynnas tillväxten blir ekonomin bättre. Då får man mer pengar till vård, skola och omsorg.

Fru talman! Jag har anmält mig till den här debatten för att diskutera bolagiseringen av Luftfartsverket ur ett regionalpolitiskt perspektiv. Det är väl tur det, för de borgerliga ledamöterna har inte sagt ett ord om regionalpolitik så här långt. Jag vill meddela att jag instämmer i Lars Mejern Larssons yrkande. Fru talman! Jag är förvånad men inte överraskad att ännu en gång få se att alliansregeringen inte tar regionalpolitiska hänsyn när de genomför sin politik. Här får vi ännu en gång se en bolagisering som görs på ideologiska grunder av den borgerliga regeringen. Det är en bolagisering och ett beslut där moderater, folkpartister, kristdemokrater och inte minst centerpartister ännu en gång saknar förmåga att inse hur ett enskilt beslut - det är dubbelsidigt manus, jag ber om ursäkt - påverkar de regioner som utsätts för den försämring som förslaget innebär. Fru talman! Jag hade möjlighet att träffa organisationen Småkoms arbetsutskott nu på förmiddagen. Det är en organisation som består av små kommuner i samverkan. De kommer till riksdagen med jämna mellanrum för att diskutera med oss riksdagsledamöter från alla partier om frågor de tycker är angelägna. På sin höstkonferens gjorde de ett uttalande med följande överskrift: "Säg nej till statens reträtt från landsbygden". Jag tycker att den rubriken mycket väl beskriver den situation som råder och att den kan användas även när det gäller andra beslut och inom områden som inte är landsbygd. Fru talman! Dagens ärende är ett sådant. Det handlar om att staten ska dra sig tillbaka. De borgerliga partierna vill flytta över ansvaret till regioner, kommuner, landsting och privata utövare, ja, det ska bli snart sagt vad som helst utom statligt ansvar och engagemang. Jag vill därför fråga de borgerliga ledamöterna i trafikutskottet: Träffar ni dessa företrädare för Småkom? Hör ni vad de säger? Om svaret är ja på de här två frågorna, varför fortsätter ni då på den här vägen där ni utsätter kommuner och regioner för ökade påfrestningar oavsett vilka förutsättningar som råder? Fru talman! Jag har inför det här mötet även tittat på många av de remissvar som kommit in till regeringen med anledning av infrastrukturplaneringen. Där kan man se att luftfarten betraktas som en viktig del i regioners och kommuners förutsättningar för goda kommunikationer och utveckling. Har ni pratat med era partikamrater på de här platserna? Har ni hört vad de säger och vilka synpunkter de har skickat in i sina remissvar? Om svaret är ja på de här frågorna, varför minskar ni då på statens engagemang och tvingar på de här olika kommunerna och regionerna ett ökat ansvar i stället för att även i fortsättningen anse att staten har ett ansvar för de här områdena och inom det här transportslaget? Vi hade i Sverige en gång ett sätt att beskriva den statliga regionalpolitiken. Vi sade att hela Sverige ska leva. Under den borgerliga alliansregeringen är det inte så längre. Nu ska varje kommun och region klara sig själv, oavsett behov och förutsättningar. Förslaget till beslut från de borgerliga ledamöterna i trafikutskottet är ytterligare ett bevis på det. Fru talman! Jag ska ta tillfället i akt och svara på några synpunkter och frågor som har ställts från talarstolen av de borgerliga ledamöterna. Man pratar om kärnverksamhet. Var slutar det ansvarsområdet? Är det den gamla staten vi ska ha tillbaka, det man började med en gång i tiden? Är det där någonstans gränsen går för vad som är kärnverksamhet? Anser man inte längre att det är bra om hela Sverige kan utvecklas? Man pratar om s och tidigare socialdemokratisk politik, men man sätter den information man har helt ur sitt sammanhang. Man pratar om korssubventionering. Det var väl inte så konstigt. Vi har alltså haft ett system som har varit uppbyggt på att vi skulle ha ett antal statliga flygplatser för att möjliggöra för personer, oavsett var de bor i Sverige, att kunna ta sig till och från Stockholm över dagen och tillbringa åtta timmar här. För att klara det är man tvungen att se till att de flygplatser som inte bär sina egna kostnader får del av det här korssubventioneringssystemet. I den här handlingen som nu regeringen och de borgerliga ledamöterna står bakom pratar man själv om det, fast man nämner bara Luftfartsverkets direkta andel till de kommunala flygplatserna. Christer Winbäck ställde en fråga om jag inte anser att Kalmar flygplats ska vara kvar. Jo, det ska den, för den fyller precis den funktion som vi har uttalat från talarstolen och som vi har tagit beslut om. Det går nämligen inte att ta sig från Kalmar upp hit till Stockholm med det system vi har i dag, och om jag tittar på det utkast, eller vad jag ska kalla det för, som ni har skickat ut i Sverige i dag till hur de framtida investeringarna ska ske mellan 2010 och 2021 så inte lär det bli bättre. Christer Winbäck pratar också om marknadsmässiga villkor. Vadå för marknadsmässiga villkor? Vad är det för flygplats som ska konkurrera med de flygplatser man nu diskuterar? Hur ser flygplatssystemet ut i Sverige i dag? Ligger flygplatserna bredvid varandra så att det kommer att vara en konkurrenssituation? Nej - Sverige har inte så många flygplatser så att man konkurrerar med varandra. Det ni pratar om att ni vill uppnå finns det alltså inga förutsättningar för, eftersom vi är för glest befolkade och har ett för lågt passagerarunderlag. Det har i sin tur inneburit att antalet flygplatser är väldigt litet. Som avslutning kan jag nämna att jag tycker att i princip har varje flygplats som vi har i dag och som ingår i inrikes- eller utrikessystemet en funktion att fylla. Den funktionen har de att fylla ända tills det finns ett bättre alternativ som man i så fall som resenär kan använda sig av. Men då gäller det att ni satsar på att bygga upp dessa alternativ.

Fru talman! Kiruna, Luleå, Ronneby, Visby, Åre, Östersund - fem av de tio flygplatser som finns i det nationella flygplatssystemet är sådana som man skulle kunna säga ligger i glesbygd eller långt från Stockholm och de centrala naven. Vi blir här anklagade för att inte ta regionalpolitisk hänsyn, men jag tycker att detta snarare visar på motsatsen. Krister Örnfjäder pratar om dubbelsidig utskrift; jag skulle snarare vilja säga att jag tolkar det han sade lite dubbelsidigt. Det är ändå så att den utredning som Socialdemokraterna själva gjorde för ett antal år sedan i den här frågan väldigt tydligt visade det som vi från den borgerliga sidan nu har framfört. Jag skulle fortfarande vilja ställa en fråga med tanke på de flygplatser som Krister Örnfjäder säger inte är så många i Sverige. Om man undantar de privata flygplatserna och de mindre allmänflygplatserna, som är hur många som helst, har vi 42 flygplatser i Sverige som trafikeras på olika sätt. 15 av dessa har drivits av Luftfartsverket. Tre var militära flottiljflygplatser där flygtrafiken administreras av Luftfartsverket. Vi har många flygplatser. Jag säger inte att någon av dem är onödig. Det jag säger är att det driftsbidrag som Krister Örnfjäder pratade om ju finns kvar fram till 2011. Från 2012 är det tänkt att de ska gå över till regionen och motsvarande andra huvudmän som i sin tur får avgöra huruvida flygplatserna ska ha eller inte ha bidrag utifrån vilken nytta man tycker att de gör för den egna regionen. Jag tror att det är viktigt att konstatera att staten inte ska bestämma allt i alla detaljer.

Fru talman! Jag börjar från slutet. Det där var väl ett jättebra exempel från Christer Winbäck på hur man från den borgerliga regeringens sida avlövar kommunerna och regionerna de ekonomiska förutsättningarna. För att de ska kunna ha kvar de här flygplatserna måste de ta av sina regionala pengar. Tidigare har man alltså fått ett bidrag till den här verksamheten. Nu ska det gå in i den här potten. Det innebär att man alltså kommer att ta från de regionala pengarna för att flygplatserna efter 2012 ska ingå i samma pott som man i dag ska använda för att betala det regionala vägnätet. Det var väl ett jättebra exempel på hur man inte ska bete sig. Ja, vi har 42 flygplatser, men det kanske hade varit på sin plats att Christer Winbäck hade talat om vilken sorts verksamhet som respektive flygplats står för. Det är ju som att jämföra äpplen och päron. Att de har flygplatser där plan startar och går upp och ned är en sak, men vad är det för syfte med själva flygplatsen? Vad är det för kundunderlag som de betjänar? Det är någonting helt annat. Hur många av de här flygplatserna har exempelvis utrikestrafik? Det kanske skulle vara intressant att veta för en person som lyssnar på det här och inte har en aning om hur strukturen ser ut. Om du nu har åsikter om vad det var vi kom fram till i vår utredning och varför vi inte har verkställt den, varför inte redovisa resultatet i stället för att prata i gåtor? Du skulle kunna säga att det gjordes en utredning som var klar 2004, precis som om du skulle kunna luta dig mot det resultatet. Men det kan du inte, för vi förverkligade inte det.

Fru talman! Det är intressant att lyssna på Krister Örnfjäder. Vi har några saker gemensamt. Det är att vi vill utveckla flygtrafiken i Sverige på olika sätt. Det som jag tycker skulle vara rätt intressant att höra är hur Krister Örnfjäder och Socialdemokraterna ska försöka hitta någon form av samarbetsformer i detta med v och mp som snarare vill avveckla det hela. Krister Örnfjäder säger att vi avlövar kommunerna pengar. Så är det ju inte. Tanken är att pengarna ska gå till de delar som vi i dag ger driftsbidrag till i kommuner och regioner. Där ska man själv besluta hur man vill använda pengarna. Det är inte vi som ska besluta huruvida flygplatsen ska finnas kvar och det ska finnas mindre pengar till vägen som går till och från staden i regionen utan det är de själva som ska besluta om detta. Då är det bättre om de får disponera pengarna och fatta beslut så att pengarna går dit där man tycker att de gör bäst nytta. Vill man sedan lägga ned en flygplats eller utveckla den är det upp till regionen eller motsvarande att göra detta. Jag tycker att det visar på en större lyhördhet att de själva får ta det initiativet. Syftet med de olika flygplatserna frågade Krister Örnfjäder efter. Självklart är syftet med många flygplatser att resenärer ska kunna ta sig till ett nav, många gånger till Stockholm-Arlanda eller till Göteborg-Landvetter för att kunna flyga vidare om man ska utrikes. Alternativet är att flyga inom Sverige. Därför är det extra viktigt att konstatera att det samarbete som ni har med Vänstern och Miljöpartiet, där man säger "inga flygplatser söder om Sundsvall", innebär att på den karta jag håller i handen är det ganska många flygplatser som försvinner, Krister Örnfjäder. Det vore intressant att höra hur ni tänker förklara för de väljare som bor i de här landsdelarna att de här flygplatserna inte ska vara kvar eftersom ni ska samarbeta med v och mp.

Fru talman! Jag kommer inte att leverera det budskapet. Det är det enkla svaret på den frågan. Jag kommer att leverera budskapet att vi ska ha kvar de flygplatser som vi behöver ha för ett väl fungerande transportsystem i Sverige. Det är det budskap som jag kommer att lämna. Det var det vi gjorde under förra perioden också när vi samarbetade med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Då hade de också sina egna planer och vi hade våra. Du måste vara mycket väl medveten om att jag framförde exakt samma åsikt då till ledamöterna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi är inte intresserade av att lägga ned den verksamhet som behövs för att ha goda kommunikationer. Tillbaka till ekonomin! Jag tycker att man kan acceptera väldigt stora förändringar i olika system. Men om det är så att man förändrar system och exempelvis vill att kommuner och regioner själva ska kunna ta initiativ och prioritera vilket av olika transportsystem som gör störst nytta ska man också se till att de har pengar till det. Inom ramen för det system som ni håller på att bygga upp nu blir det inte mer pengar utan det blir mindre pengar, därför att ansvarsområdena ökar. De ökar inte i takt med de här resurserna utan de ökar mycket mer än i takt med resurserna. De här två sakerna går inte hand i hand. Om ni hade tagit på er att se till att det fanns pengar så att det gick att göra de här avvägningarna hade vi inte klagat. Om jag nu tar Kalmar län som ett exempel kan jag peka på att vi kommer att få använda de regionala pengarna för att betala till flygplatserna. Vi har två. Inte nog med det, vi får ta av de regionala pengarna för att lägga på de två järnvägar som vi har i Kalmar län därför att det krävs medfinansiering.

Fru talman! Krister Örnfjäder har pratat om regionalt politiskt ansvar, att flytta över ansvaret från staten till regioner och lokalt. Då skulle jag gärna vilja ta upp driftsbidraget och den osanning som Socialdemokraterna faktiskt för fram, inte bara i den här debatten utan även i motioner och på andra ställen när det gäller det här området. Först och främst när det gäller luftfart och driftsbidraget vill jag säga att det inte sker några nedskärningar på det området. Däremot gör man en förändring av systemet. Från och med 2012 kommer driftsbidraget att läggas till utöver de övriga pengarna i de regionala planerna. Sedan är det upp till regionen själv att lokalt prioritera mellan väg, spår, luftfart och andra åtgärder. Där har ni i regionerna ett eget ansvar att fundera på vad det är ni vill prioritera. Ni kan inte skylla på någon annan. Och det tillförs extra pengar, det som tidigare var det driftsbidrag som gick på annat sätt. Det här skulle jag gärna vilja ha en kommentar till från Krister Örnfjäder eftersom han här i kammaren faktiskt påstår något helt annat. Vi kan också konstatera att det är väldigt lätt för en region eller en kommun att ha önskemål och krav när man själv inte behöver ta ansvar. Jag har varit ute på väldigt många möten och deltagit i diskussioner med dem som driver flygplatser i dag, det vill säga inte Luftfartsverket utan kommuner och andra, och jag brukar då ställa frågan: Hur ser er resepolicy ut i kommunen och i företagen i regionen? Många gånger är den helt motsägelsefull mot de krav man ställer. Man har en resepolicy i kommuner och i företag som säger: Åk inte med flyg! Åk med tåg! Ändå kräver man en flygplats. Jag tror att det finns en hel del för Krister Örnfjäder att fundera på och också svara på när det gäller de här frågorna.

Fru talman! Jag börjar från slutet. Jag tror att de flesta kommunalpolitiker och landstingspolitiker eller regionpolitiker är tillräckligt rationella för att själva kunna göra bedömningarna av vilka transportsätt som gynnar både deras egen och andras verksamheter och behov. Jag tror att det är så. Men vi kanske känner olika personer. De kanske fungerar på olika sätt. Jag kan bara svara för dem jag umgås med och har erfarenhet av. Sedan har vi frågan om finansieringen. Hörde jag rätt att Malin Löfsjögård sade: Vi ska inte minska på pengarna till driftsbidragen? I stället tillför man sex nya flygplatser som inom ramen för den här summan pengar också ska ha bidrag. Vad blir resultatet? Som jag ser det blir det mindre pengar över eftersom det är fler som vill vara med och dela på dem. Det är den information som jag har fått från ert eget regeringskansli på en direkt fråga. Jag förutsätter att den uppgiften stämmer. Om jag har fel backar jag gärna. Jag kan erkänna att jag har fel om jag har fel information. Jag tror att det i stället är så att Malin Löfsjögård inte har koll på läget.

Fru talman! Jag tror att jag har väldigt bra koll på läget, speciellt när det gäller luftfarten. Det står också i infrastrukturpropositionen att vi tillför de här resurserna från det statliga driftsbidraget till de regionala infrastrukturplanerna. Man jobbar med att använda de regionala pengarna på det sätt som regionen själv tycker är bäst. Det kommer att innebära att man ser hur man kan prioritera. Man kan inte bara ställa krav och ha önskemål utan att själv vara med och ta ansvar. Det är det vår politik går ut på. Staten sätter ramarna. Sedan kör vi ned mer makt på regionerna. Vi fyller på länsplanerna. Länsplanerna är betydligt större nu än vad de var under er tid. Vi lägger också ned driftsbidraget. Visst stämmer uppgifterna från Regeringskansliet om att det kommer att tillföras fler flygplatser. Vi har också diskussionen om hur flygplatserna ska arrangeras, hur verksamheten ska styras och framför allt om alla kommer att vara kvar. När man i en region och i en kommun får ta ansvar för egen verksamhet, till exempel en flygplats, har det visat sig att den kan utvecklas på ett bättre sätt och bli mer kostnadseffektiv. Man får också mer pengar över till annat. Att staten bara pumpar ut pengar till det ena eller andra är ingen lösning på samhällets problem. Det ger inte tillväxt, och det ger framför allt inte pengar till framtidens välfärd. Det handlar om att man får ta ett ökat ansvar från regionalt håll, men man får också medel och anslag i de regionplaner som finns för att kunna ta det ansvaret. Driftsbidraget kommer att flyttas ned, och man har höjt anslagen till länsplanerna.

Fru talman! Jag ska ta Kalmar län som exempel ytterligare en gång. För ett år sedan klappade sig alla borgerliga ledamöter för bröstet och sade: Tänk, så mycket pengar vi får. Anslaget ska öka med 2,3 procent. Vi kommer att få 783 miljoner. Vi har aldrig haft så mycket. Det stämmer med 783 miljoner. Vi hade aldrig haft så mycket i kronor räknat. Vad har hänt? Nu har man svarat på remissen och man har överlagt med Vägverket och Banverket. Av de 783 miljonerna får man ta 190 miljoner och lägga på järnvägsavsnitten för att det ska medfinansieras, som det så vackert heter. Redan där har man kommit lägre än man var under den föregående perioden. Inte nog med det. De pengar man pratar om när det gäller investering och underhåll har Finansdepartementet räknat upp med 2 procent om året. De senaste fem åren, som är underlag för Vägverket och Banverket i deras planering, har kostnaden varit mellan 5 och 7 procent om året. Det innebär att om den borgerliga regeringen ligger fast vid sina 418 miljarder har man redan där ett underskott på drygt 60 miljarder. På grund av att man inte har värdesäkrat pengarna kommer man att få ut så mycket mindre. Dessutom ska kommunerna vara med och medfinansiera. Det är inte alla kommuner som har råd med det. De får ta av de regionala medlen för att över huvud taget få något gjort. Jag skulle inte slå mig för bröstet om jag var Malin Löfsjögård. Det här är ingen bra utveckling. Det innebär att det kommer att gå åt fel håll för Sverige.

Fru talman! Det är lätt att uppskatta Krister Örnfjäders engagemang i politiken, i synnerhet i den regionala politiken vilket jag som centerpartist kan känna starkt för. Det måste ändå finnas vissa krav på sans och balans i det som sägs från riksdagens talarstol. Lars Mejern Larsson kanske kan leva med att han blir övertrumfad som socialdemokratisk talesman i de här frågorna, men det måste ändå vara krav på substans och fakta. När det gäller regionalpolitik har ju inte den tidigare regeringen någon särskilt lång och hedrande meritlista, Krister Örnfjäder. Om den hade det skulle det vara förståeligt att du eldar på som du gör. När det gäller substansen i dagens debatt om Luftfartsverket och regionala flygplatser är det en händelse som ser ut som en tanke att på den socialdemokratiska regeringens tid, 2005 eller 2006, gick det socialdemokratiska kommunalrådet Johan Persson i Krister Örnfjäders valkrets Kalmar ut och sade: Vi är inte nöjda med hur Luftfartsverket driver sina flygplatser. Vi vill ta över vår egen flygplats i Kalmar län för att få inflytande och kunna påverka hur den styrs. Det fick man. Kalmar flygplats togs över på eget initiativ av kommunen och lokala intressenter - med ett socialdemokratiskt kommunalråd i spetsen. Det visar att det finns möjligheter för ett dynamiskt och framåt kommunalråd och andra regionala företrädare att driva flygplatser med större framgång än ett statligt luftfartsverk med säte i Stockholm. Det kommer inte att bli en katastrof för de flygplatser som har bärighet och intressenter som kan driva dem vidare. Om allting vore statiskt skulle det naturligtvis vara så att de flygplatser som en gång är statliga alltid ska vara det. Jag är övertygad om att regionala flygplatser kan drivas framgångsrikt. Det är fantastiskt att Socialdemokraternas egen flygplats i Kalmar den 1 januari 2007 togs över med ett socialdemokratiskt kommunalråd i spetsen.

Fru talman! Jag tror inte att jag skulle ha varit uppe i den här talarstolen i dag om regeringen hade behandlat den här frågan så som frågan behandlades när Kalmar kommun ville ta över. Jag tror inte att jag då hade känt något inre behov av att ta en sådan här diskussion. Om kommunerna och regionerna själva vill ta över köper jag det. Då är det ett eget fritt val. Däremot tycker jag inte om - det är egentligen huvudanledningen - att staten vill lämna ifrån sig ansvaret för en verksamhet för att man sedan, som det har sagts från talarstolen, ska ägna sig åt kärnverksamheterna. Precis som om bra kommunikationer för alla inte är en kärnverksamhet. Det är det för mig. Jag tycker att det är rimligt att man var man än bor i Sverige ska ha rimliga behov av bra kommunikationer tillgodosedda. För att man ska få det måste staten spela en roll. Jag tror inte att det är bra om man går in på den här vägen och avhänder sig detta och säger att regionerna själva får ta hand om det. Vilka regioner har råd med det? Vilkas behov är det då som hamnar i första rummet? Svaret på det känner jag mig inte bekväm med. Jag vill att alla ska ha samma möjligheter.

Fru talman! Det var lite annan ton i skällan i Krister Örnfjäders inlägg nu. En del kan man till och med instämma i; alla delar av Sverige måste ha tillgång till bra kommunikationer, och det är ett statligt ansvar att hela Sverige ges rimliga förutsättningar att leva och utvecklas. Det är bland annat därför den här regeringen sopade ihop resterna av den tidigare politiken och det svarta hålet på 20 miljarder hos Vägverket i eftersatt underhåll och ungefär lika mycket hos Banverket. Det är därför den här regeringen dubblerade satsningarna på järnvägen från 5 miljarder år 2006 till 11 miljarder i investeringar år 2009. Det är därför den här regeringen ökade anslaget till de enskilda vägarna, som är blodomloppet ute på landsbygden, till över 1 miljard kronor numera. Vi får till och med beröm. När Sven Ivarsson från Riksförbundet Enskilda Vägar hälsar på oss i trafikutskottet säger han: Ni har gjort ett förbaskat bra jobb. Nu kan vi som driver de enskilda vägarna vara rätt nöjda. Krister Örnfjäder kommenterar inte - i alla fall inte med någon substans - det faktum att det till och med på den socialdemokratiska regeringens tid fanns en del socialdemokraterna ute i landet med Johan Persson i Kalmar som främste företrädare som såg möjligheterna med ett regionalt kommando och ett regionalt inflytande över flygplatser i stället för att Luftfartsverket i Stockholm ska ha kommandot. För oss som tror på decentralisering och på underifrånperspektivet är det en ganska tilltalande tanke. Det är lite kul också att det är ett socialdemokratiskt kommunalråd och kommunstyrelseordförande som tar detta initiativ. Självfallet kommer det att finnas kvar ett antal flygplatser. Självfallet kommer en del att försvinna därför att snabbtåg, och kanske till och med höghastighetståg så småningom, är ett bättre alternativ inte minst ur miljösynpunkt. Vi kan inte bita oss fast i en struktur som alltid har funnits och tro att staten ska ta ansvar för den i evig tid. Så kommer det inte att fungera oavsett regering efter år 2010.

Fru talman! Jag ägnade den första halvan av mitt inlägg åt att svara just på varför jag tyckte att det var bra att man från Kalmars sida har tagit över detta. Men jag sade också att jag gillar att man gör det på frivillighetens grund. Jag håller med Sven om resonemanget att jag har en lite annorlunda ton. Det beror på att du själv har en annorlunda ton. När jag hörde de kommentarer som fälldes här uppifrån tyckte jag att det var fullständigt åt skogen, och jag ville svara med samma mynt. Nu säger du själv att ni jobbar för regionalpolitiska åtgärder och att det ska finnas en regionalpolitik. Men det finns ju ingenting regionalpolitiskt i det här! Jag accepterar att flygplatser läggs ned. Men ska inte alternativet till kommunikationer finnas innan man lägger ned dem? Jag tror inte heller att flygplatser ska finnas till för sin egen skull. De fyller ett behov. Om man ska ersätta flygplatser med snabbtåg tycker jag att man ska bygga ut snabbtågen först. När det sedan visar sig att folk inte har behov av att flyga längre kan man lägga ned flygplatsen - inte tvärtom. Jag känner mig ganska bekväm i det här sättet att argumentera. Jag ser ingen motsättning i det resonemang som Sven Bergström tog upp nu om att det satsas så mycket pengar på enskilda vägar och så vidare. Det är väl jättebra. Men hemma hos mig ser vi ingenting av det, för vi har bara fått minskade pengar. I den värld som jag lever i pratar man inte om några nybyggda järnvägar. Vad händer där? Där tar man bort de pengar som skulle användas för investeringar i järnvägar. Jag ser inte det resultatet. Jag skulle inte ha klagat på regeringen när det gäller de järnvägssträckor där hemma som jag åker på om man hade tillfört några pengar. Men det har man inte gjort. Man har tagit bort dem i stället. Om du återför dem till dess att regeringen nu ska fastställa planen i januari kommer jag att tycka att det är bra.

Fru talman! Om inte Krister Örnfjäder ser några resultat i Kalmar län av till exempel ökningen med fler hundra miljoner av stödet till de enskilda vägarna måste han vara både blind och döv. Även Länsstyrelsen i Kalmar fördelar ut pengar till enskilda vägar vilket ger resultat i bättre drift och underhåll och bättre möjligheter att driva vägarna. När det gäller järnvägar undrar jag om det inte finns en järnväg i dina trakter förbi Emmaboda som har pekats ut av Åsa Torstensson som en viktig, mindre bana som man ska satsa på framöver. Malin Löfsjögård redovisar tydligt att regeringen tar ansvar och skickar med pengar. Men man bygger på principen att det ska bestämmas underifrån, regionalt, hur pengarna sak fördelas. När det gäller flygplatser har jag erfarenhet från mitt eget hemlän, Gävleborgs län. Där hade vi flygplats i Gävle, i Söderhamn och i Hudiksvall. Efter hand som snabbtåget nu har utvecklats till att gå ända upp till Sundsvall är också Sundsvalls flygplats i farozonen. I Gävleborg har vi inte en enda flygplats kvar. Ingen gråter och sörjer över detta, utan man säger att det ur miljösynpunkt är ett bättre alternativ att vi kan åka snabbtåg, buss eller vad man nu väljer att åka. Vi får se om flygplatsen i Sundsvall klarar sig. Men om det finns ett starkt engagemang lokalt och regionalt tror jag att också den har möjlighet precis som en del andra flygplatser som befinner sig i zonen 30, 40 eller 50 mil från Stockholm. De är utsatta för konkurrens av snabbussar, snabbtåg och annat. När det här kokar ned till kärnan är det ändå en ganska rimlig avvägning. Den är väl i linje med det som Björn Rosengren på sin tid drev och som Ulrica Messing på sin tid drev. Man bolagiserade till exempel SJ i maj 2000. Den ideologiska djupa klyftan mellan alliansen och den rödgröna sidan finns egentligen inte. Det är bara det att man vid olika tidpunkter har gjort olika bedömningar. När det gäller Luftfartsverket illustrerade Malin skillnaden mellan 2005 och 2009 i hur ni ser på det från socialdemokratiskt håll. Jag tycker inte att ni lyckades förklara den svängning i synsätt som ni nu har redovisat.