Arbetslöshet och ekonomiskt bistånd

Herr talman! Vi har i dag samlats för att debattera propositionen om arbetslöshet och ekonomiskt bistånd. I propositionen föreslås en ny bestämmelse i socialtjänstlagen som innebär ett förtydligande av vilka krav som ska gälla för arbetslösa personer som söker ekonomiskt bistånd. Målgruppen är arbetslösa personer som är arbetsföra och oförhindrade att arbeta.

Det övergripande syftet med förslaget är enligt regeringen att påskynda att dessa personer får ett arbete och blir självförsörjande.

Vi i Vänsterpartiet är kritiska till regeringens förslag av flera skäl. Vår övergripande kritik är att förslaget tenderar att fokusera på att arbetslöshet är ett individuellt snarare än ett strukturellt problem. Vidare anser vi att förslaget är överflödigt och för detaljerat och inte bidrar med några konkreta förändringar gentemot rådande ordning. Men vi ser också att förslaget innebär stora risker för onödig reglering och skickar många problematiska signaler.

Vi kan alla vara överens om att det bästa för individer, men också för samhället, är att människor får möjlighet till egen försörjning. Den delen behöver vi inte diskutera, för det är en självklarhet.

Det som skiljer oss åt är hur vi ser på vägen till arbete och vilken syn vi har på människor och deras förmågor. Det som skiljer oss åt är vår syn på socialtjänstens uppdrag.

Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att arbetslöshet är ett reellt problem som det behövs kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med. Dessa åtgärder består inte i att öka pressen på de arbetslösa utifrån den felaktiga utgångspunkten att arbetslösa inte vill arbeta.

Det bästa sättet för att få människor ut ur långvarigt ekonomiskt stöd och arbetslöshet är att skapa arbetstillfällen. Att människor som är arbetslösa, fast de är oförhindrade att arbeta, över huvud taget är en fråga för socialtjänsten beror mycket sällan på fri vilja utan är alltför ofta ett resultat av vad regeringen Reinfeldt lyckades åstadkomma med våra trygghetssystem under sin tid vid makten.

Efter regeringsskiftet 2006 raserade den dåvarande regeringen snabbt och strategiskt viktiga grundstenar i arbetslöshetsförsäkringen. Till exempel höjdes medlemsavgifterna i a-kassorna kraftigt, kvalificeringsreglerna försämrades, ersättningsnivån och den högsta dagpenningen sänktes och grundbeloppet urholkades.

Det otal förändringar som regeringen Reinfeldt verkställde innebar sammantaget att allt färre personer omfattades av a-kassan. Det har varit ett mycket effektivt sätt att vältra över kostnaderna för arbetslösheten på kommunerna genom att personer som tidigare omfattades av a-kassa i dag måste uppbära försörjningsstöd. Det har också varit ett effektivt sätt att lägga ansvaret för strukturella problem i knät på individer.

Vi tycker därför att det är bra att regeringen tillsammans med oss i Vänsterpartiet har tagit vissa kliv för att återupprätta anständigheten i det skyddsnät som socialförsäkringarna består av. Men det räcker inte.

Jag är rädd att propositionen i dag är ett bakslag. Det är olyckligt att regeringen väljer att lägga fram denna typ av förslag där individen ska kontrolleras till sysselsättning i stället för att man fokuserar på det som är grundproblemet.

Herr talman! Låt mig gå vidare med vår kritik genom att upplysa om att vi redan i dag har krav på att individer som uppbär ekonomiskt bistånd ska stå till arbetsmarknadens förfogande, vilket är rimligt och redan efterlevs.

I förslaget kan vi läsa att de krav som kan ställas på den som ansöker om bistånd har utvecklats genom rättspraxis och förarbeten, vilket har kommit till uttryck i Socialstyrelsens allmänna råd. Kraven har dessutom historiskt en nära koppling till de krav som kan ställas på den som får sin ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.

Vidare går att läsa att socialtjänstlagen emellertid inte ger explicit uttryck för vilka krav som kan ställas på den som ansöker om ekonomiskt bistånd. Därför vill regeringen med hänvisning till rättssäkerhet och förutsägbarhet förtydliga lagtexten.

Det är här det blir tydligt att propositionen också handlar om människosyn och ideologi, och jag är glad att jag får tillfälle att debattera det. Det är viktiga frågor, och det är bra att skiljelinjerna tydliggörs. När det kommer till socialtjänstens roll är min rädsla att skillnaderna är större än vad jag hade hoppats på.

Anledningen till att lagtexten inte ger explicit uttryck för vilka krav som ska ställas på individen är att intentionen i socialtjänstlagen syftar till att människors enskilda behov ska ligga till grund för vilka beslut som ska fattas. Därför är lagen utformad så att det ska finnas ett tydligt utrymme för professionen att göra individuella bedömningar för att på bästa sätt kunna stötta människor i att själva förändra sin situation grundat på deras egna behov. Det är en väg som vi har valt med insikten om att vi alla vill leva goda liv och att vi kommer att göra allt som står i vår makt för att komma dit.

Därför skickar detta förslag en signal om att regeringen inte anser att människor själva vill komma i egen försörjning och att de själva väljer att leva på existensminimum. Det skickar en signal om att regeringen därför anser att det är nödvändigt att piska och kontrollera människor för att få dem i arbete. Detta förslag skickar en signal om att socialtjänstens uppdrag ska gå mer mot att kontrollera människor än att ge dem verktyg för att använda sina egna resurser.

Herr talman! Vi i Vänsterpartiet är helt övertygade om att vägen till sysselsättning är en väl fungerande arbetsmarknad och trygga försäkringssystem. Vi är omåttligt trötta på politik som syftar till att jaga människor. Vi vill ha en socialtjänst som stärker människor och inte stjälper dem. Därför yrkar jag avslag på hela regeringens förslag.

Vi ställer oss självklart bakom båda våra reservationer, men för att spara tid yrkar jag bifall bara till reservation 1.

Herr talman! Dagens debatt handlar om ett betänkande, med anledning av regeringens proposition, där det föreslås förändringar i lagtexten när det gäller arbetslösa personer som söker ekonomiskt bistånd.

I huvudsak handlar det om ett tydliggörande av krav på den enskilde som redan finns i lagen att i första hand själv tillgodose sina behov. Bestämmelsen innebär att den som inte kan försörja sig men kan arbeta har rätt till försörjningsstöd om hon eller han står till arbetsmarknadens förfogande. Men om man har godtagbara skäl har man naturligtvis rätt till stöd även om man inte klarar av att ta ett jobb. Det föreslås att detta träder i kraft den 1 juli i år.

Ekonomiskt bistånd är det yttersta skyddsnätet i vårt sociala trygghetssystem. Rätten till bistånd bygger på en individuell behovsbedömning. Enligt Socialstyrelsens årsrapport om ekonomiskt bistånd från 2014 betalades det ut drygt 10 miljarder under 2014, och det var ungefär 4,2 procent av befolkningen som var nödgad att ta emot detta stöd. Arbetslöshet är den vanligaste orsaken till att man söker ekonomiskt bistånd.

Denna utveckling kan naturligtvis ses mot bakgrund av nedmonteringen av transfereringssystemen som skedde under Alliansens åtta år vid makten. Där delar jag det som föregående talare, Maj Karlsson, sa. Vi såg då ett stort antal människor som var arbetslösa och som kom till socialtjänsten men som tidigare inte hade kommit dit.

I 4 kap. 1 § i socialtjänstlagen regleras individens rätt till bistånd. Det är viktigt att i detta sammanhang påpeka att det handlar om en individuell bedömning som är relaterad till vilket behov man har. Insatserna ska vara utformade så att den enskilde så fort som möjligt ska kunna försörja sig själv. Socialtjänsten har dessutom skyldighet att samarbeta med andra myndigheter för att kunna förbättra denna hjälp.

Det som regeringen föreslår i propositionen är egentligen att de krav som redan finns, och som under åren har fastställts genom olika domar och rättspraxis, ska tydliggöras.

Därför föreslås en generell bestämmelse. Det är fortfarande socialnämnderna ute i kommunerna som ska kunna anpassa insatserna utifrån behoven. Förslaget kommer att tydliggöra för den enskilde vad som förväntas av honom eller henne vid arbetslöshet, då kraven i princip kommer att bli desamma när man söker ekonomiskt bistånd och arbetslöshetsersättning.

Det kommer också att ge en bättre förutsebarhet för sökande, och rättssäkerheten kommer att öka. Framför allt kommer förslaget att ge en bättre ansvarsfördelning mellan socialtjänsten och Arbetsförmedlingen, eftersom målgruppen tydliggörs. Det innebär att den enskilde i första hand, om han eller hon är arbetsför och obehindrad att arbeta, ska vara tillgänglig för arbetsmarknaden.

Det innebär dock inte, herr talman, att den som är sjuk eller har behov av andra insatser - till exempel arbetsträning eller medicinsk rehabilitering - ska tvingas stå till arbetsmarknadens förfogande. Det är viktigt att i detta sammanhang påpeka betydelsen av rehabiliteringsinsatser för att ge den enskilde människan ett självständigt liv. Där är lagen väldigt tydlig, och den är även tydlig om att en individuell bedömning ska göras.

Att vara arbetslös ökar markant risken för framför allt psykisk ohälsa. Jobbet står för mycket mer än bara ekonomin; det står också för ens identitet, självförtroende och sociala tillhörighet. Arbetslöshet kan till och med leda till för tidig död, enligt vetenskapliga rapporter. Att ställa rimliga krav på den enskilde är därför en preventiv åtgärd för att ge bättre förutsättningar till hälsa. Ingen mår bra av vara utan meningsfull sysselsättning. Men det är i sammanhanget viktigt att poängtera att man ska ha fysiska eller psykiska möjligheter att ta ett jobb. Att uppbringa stöd utan andra insatser är fundamentalt fel. Vi vet att man mår bättre när man upplever ett sammanhang i livet.

Avslutningsvis innebär detta att man ska vara aktivt arbetssökande och inskriven hos Arbetsförmedlingen. Regeringen anser att kraven ska vara generella. Det är individuell bedömning som gäller, och socialtjänsten ute i kommunerna ska ha rätt att slipa på utformningen. Som jag tidigare nämnt kan dock kravet att stå till arbetsmarknadens förfogande förändras om det finns sjukdom i familjen eller särskilda skäl hos barnen. Barnperspektivet gäller.

Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på kommittémotionen.

Herr talman! Jag måste ställa en fråga. Kan du förklara för mig på vilket sätt ert förslag kommer att bidra till att fler människor kommer i försörjning eller egen sysselsättning, Mikael Dahlqvist? Vi vet ju att dessa krav redan ställs men inte är reglerade i lag. Anledningen till att de inte är reglerade i lag är att vi vill ha individuella bedömningar utifrån människors behov.

Du säger att det inte kommer att vara ett problem om det finns självklara orsaker till att man inte kan arbeta, men det finns ju en massa personer som hamnar i detta där det kanske inte är tydligt redan från början. Hur kommer deras behov att vara styrande för bedömningarna i framtiden?

Herr talman! Jag skulle egentligen behöva ställa en motfråga direkt till dig, Maj Karlsson. På vilket sätt skulle förslaget inte leda till fler jobb? Vad är motsättningen? Jag har svårt att se den. Det måste väl ändå vara rimligt och bra att ställa krav på dem som söker ekonomiskt stöd. Om de har möjlighet och förmåga att ta ett jobb har de det kravet på sig - naturligtvis, vilket jag sa i mitt anförande, under förutsättning att man har fysisk eller psykisk hälsa.

Jag kan ta ett exempel från min hemkommun. För fem sex år sedan började vi ställa kravet på ungdomar som kom till socialtjänsten att de måste vara med i någon form av arbetsmarknadspolitiskt projekt. Vi såg då att dessa människor mådde bra av det. De växte, fick gå upp på morgonen och kunde ta initiativ. De fick också så småningom förmågan att kanske skaffa sig en fullödig utbildning, vilket de tidigare saknade.

Jag förstår inte varför vi ska ha ett "kravlöst" samhälle. Dessutom ger ju detta en tydlighet, inte bara för myndigheterna utan också - framför allt, som jag ser det - för den enskilde att veta vilka krav och förväntningar som ställs på en, Maj Karlsson. Det innebär också att man kan undvika det som i dag sker alltför ofta, nämligen att människor hamnar mellan två stolar. Nu är det tydligt i det här förslaget att det är socialtjänstens och Arbetsförmedlingens ansvar.

Herr talman! Menar du på allvar att det är kravlöst att uppbära ekonomiskt bistånd i dag, Mikael Dahlqvist? Vi har ju ett rigoröst kontrollsystem med väldigt hårda sanktioner mot den som inte uppfyller kraven. Menar du att det är kravlöst att uppbära ekonomiskt bistånd i dag? Den frågan vill jag jättegärna ha svar på.

Jag fick inte heller svar på min första fråga. Detta är regler som redan finns. De är inte skrivna i lagen, men de praktiseras - inget tvivel om den saken. Ert förslag innebär de facto att vi frångår viktiga principer inom socialtjänstens arbete genom att detaljstyra den. Hur kommer det att bidra till att fler människor kommer i sysselsättning?

Herr talman! Jag blir lite bekymrad när jag lyssnar på dig, Maj Karlsson. Jag får känslan av att Vänsterpartiet tycker att man inte ska ha så höga krav på den som söker stöd. Det är andemeningen.

Jag säger inte att det är kravlöst, men jag undrar vad problemet är. Ja, detta tillämpas mer eller mindre ute i socialtjänsten i dag. Skillnaden är att det nu kommer på pränt. Det blir tydligt för den som söker hjälp, och det blir tydligt för handläggaren. Det blir tydligt för de lokala politikerna, och det blir tydligt vem som får kravet och ansvaret. Jag ser inte vad som är bekymret i det.

Om man läser hela betänkandet ser man också tydligt att det fortfarande är en generell skrivning. Det är utifrån socialtjänstens grundläggande fundament, som är en ramlag med individuell bedömning utifrån behov. Jag är därför helt säker på att de individuella bedömningarna kommer att tillämpas precis som i dag. Det vi däremot ser i dag är tyvärr att alltför många hamnar mellan två stolar på grund av att myndigheterna lite grann skjuter problemen mellan sig. Socialtjänsten skjuter ibland problemet till Arbetsförmedlingen, och Arbetsförmedlingen skjuter det till socialtjänsten.

Jag tycker att detta i grunden ger ett tydligt spelrum, och därför är det bra. Om det sedan genererar mer jobb kan vi ju diskutera, men jag tror att det gör att fler människor får någon form av sysselsättning. Förhoppningsvis får de då ett stärkt självförtroende och kan ta sig vidare i livet.

Herr talman! Moderaterna och allianspartierna ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i socialtjänstlagen. De ändringar riksdagen i dag kommer att tillstyrka innebär ett tydligt förtydligande av de krav som redan nu finns i lagen om att den enskilde i första hand själv ska tillgodose sina behov.

Bestämmelsen innebär att den som inte kan försörja sig men kan arbeta har rätt till försörjningsstöd om han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande. Arbetslinjen blir därmed än tydligare även i socialtjänstlagen. Om det finns godtagbara skäl har den enskilde rätt till försörjningsstöd även om han eller hon inte står till arbetsmarknadens förfogande. Kraven riktas inte till dem som har försörjningshinder i form av sjukdom eller behov av social eller medicinsk rehabilitering.

Herr talman! Moderaterna och Alliansen var mycket väl medvetna om de enorma insatser på migrations- och integrationsområdet som Sverige stod inför när över 160 000 flyktingar sökte sig hit under hösten. För det tog Moderaterna och allianspartierna ansvar genom att komma överens om ett antal nödvändiga insatser för att möjliggöra en tillfällig flyktingpaus.

För Moderaterna och Alliansen var det en extraordinär situation som vi valde att fullt ut ta ansvar för med betoning på att arbetslinjen självklart i ett sådant extraordinärt läge fortsatt ska gälla.

Sverige är på väg åt fel håll. Sverige behöver en tillfällig flyktingpaus. Vi är i extraordinära lägen självklart beredda att ta ansvar när så krävs. Därför är det viktigt med tydligare krav och att stärka arbetslinjen även för dem som är i behov av försörjningsstöd.

Vi vill ställa högre krav på nya svenskar och på arbetslösa för att de ska kunna erhålla ersättning eller bidrag. Samtidigt ska den som lyckas hitta ett arbete självklart kunna få behålla delar av sin ersättning. Det är därför viktigt att öka kraven och tydliggöra dem, så även i lagstiftning, så att fler får möjligheten att vara en del av arbetsgemenskapen för att Sverige än bättre ska hålla ihop.

Det ser i dag väldigt olika ut i Sverige. En del kommuner jobbar väldigt aktivt med att ställa krav, andra gör det mindre. Nu blir det än tydligare när lagstiftningen blir densamma för alla. Det får vara nog med att vara kravlös eller att ha mindre krav. Nu ska det vara lika krav för alla, oavsett i vilken kommun man befinner sig.

Herr talman! Vi från Moderaterna och allianspartierna ställer oss bakom regeringens proposition och yrkar därmed bifall till utskottets förslag i den delen.

Arbetslöshet och ekonomiskt bistånd

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)