Associationsrättsliga frågor m.m.

Herr talman! Socialdemokraterna har två reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall till reservation 1 rörande könsfördelning i bolagsstyrelser. År 2009 stod jag i den här kammaren för att debattera associationsrätten och bolagsstyrelsernas sammansättning. I grunden handlar det här om att i framtiden säkra de svenska bolagsstyrelsernas utveckling av kompetens och fylla den med viktiga erfarenheter från såväl kvinnor som män. Fortfarande ger samhället olika förutsättningar utifrån kön och ger därför olika erfarenheter till kvinnor och män. Det är en viktig kunskap som i dag går förlorad hos de svenska bolagsstyrelserna där könsfördelningen i dag är mer än undermålig. Ska vi då inte låta bolagen ordna det här själva? När de inser vilket hinder den där kompetensförlusten innebär för deras utveckling och konkurrenskraft kommer de ju själva att börja inse problemet och vidta åtgärder. Herr talman! När den tidigare, socialdemokratiska regeringen började tala om lagstiftning på området började initiativ tas och utvecklingen gick framåt. Med den borgerliga regeringen försvann pressen, då denna regering inte anser att lagstiftning är ett alternativ för att råda bot på det här problemet. Invanda mönster är svåra att bryta. Det vet den som har försökt att bryta en bana vilken som helst. Under många år har svenska bolag kvoterat in män i sina styrelser, och vi har inte råd att låta det här fortgå. Jag nämnde tidigare att jag debatterade det här i kammaren för två år sedan. Då sade representanter för regeringen att det är bolagens sak att sköta det här själva och att det kommer att hända av sig självt. Men vad har hänt sedan dess? Förändringarna kan sägas vara marginella, 0,3 procent, det vill säga 3 promille per år. Det duger inte. Ett modernt och framtidsinriktat näringsliv tar till vara de erfarenheter som finns att tillgå hos såväl män som kvinnor. På så sätt kan Sverige ligga i framkant och utmana. Idéer kommer fram och utveckling sker i möten mellan olika erfarenheter. I dag hamnar vi efter. I allt fler länder har man tagit fram lagstiftning för att skynda på processen. Norge har framgångsrikt infört lagstiftning, och senast ut är Frankrike som dessutom ställer högre krav än de vi föreslår. Jag ställer mig frågan: Är det den moderatstyrda högerregeringens avsikt att stillasittande se på när de svenska bolagsstyrelserna backar in i framtiden? Ingenting händer av sig självt. För att uppnå förändring måste det finnas en ambition och en vilja till förändring. Vill inte den borgerliga regeringen öka jämställdheten i bolagsstyrelserna så att vi kan ta till vara den erfarenhet som finns hos hälften av landets befolkning? Herr talman! Inte nog med att vi under de senaste åren backat in i framtiden, i Ekots lördagsintervju kunde vi höra Sverker Martin-Löf, som är en tung representant för näringslivet och ordförande för Industrivärlden, prata om just det här ämnet. Ingenting i den här intervjun underströk argumenten att bolagen kommer att sköta detta själva om man inte har tänkt sig att vänta 158 år. Det var de siffror som Ekonominyheterna presenterade 2009. Det tar 158 år innan vi uppnår jämställdhet i bolagsstyrelserna. Det tålamodet har inte jag. Vi socialdemokrater vill se att utvecklingen börjar ta form nu. Därför, herr talman, vill vi socialdemokrater börja i vaggan. Vi vill se till att bolagsstyrelsernas valberedningar har en god blandning där kön är en komponent. Vi kan inte stillasittande se på när hälften av landets befolkning år efter år utkvoteras. Detta ska vara ett stöd och en hjälp för att uppnå målet att 40 procent av respektive kön ska finnas i våra bolagsstyrelser för att tillgodose det behov av kompetens och utveckling som krävs för att möta framtidens utmaningar. (Applåder) I detta anförande instämde Yilmaz Kerimo, Katarina Köhler, Carina Ohlsson och Meeri Wasberg (alla S) samt Amineh Kakabaveh (V).

Herr talman! Vi i Vänsterpartiet lyfte upp frågan om kvotering i bolagsstyrelsen i en motion 2006. Vi föreslog att riksdagen skulle begära att regeringen skulle lägga fram ett förslag till en ändring av aktiebolagslagen som innebar att minst 40 procent av vartdera könet skulle vara representerat i börsnoterade aktiebolags styrelser samt i statligt och kommunalt ägda aktiebolags styrelser. I maj 2006 presenterade Catarina af Sandeberg utredningen Könsfördelning i bolagsstyrelser , Ds 2006:11. I utredningen konstaterades bland annat att regler om könsfördelning i bolagsstyrelser inte står i strid med regeringsformens eller Europakonventionens skydd för äganderätten. Regler som skulle strida mot näringsfriheten förelåg inte. Därför föreslås i utredningen att aktiemarknadsbolagen och de helägda statliga aktiebolagen bör omfattas av en lagstiftning som åstadkommer en jämn könsfördelning i bolagsstyrelserna. Detta konstateras i Ds 2006:11 s. 17. I lagförslaget är fördelningen på minst 40 procent av varje kön ett närmevärde med vissa avvikelser, till exempel om styrelsen består av tre eller åtta medlemmar. I går kunde vi ta del av EU-kommissionens missnöje över utvecklingen i bolagsstyrelserna inom Europeiska unionen. Bara en av tio styrelseledamöter i EU är kvinna och andelen ökar med snigelfart, menar kommissionens vice ordförande Viviane Reding. I en debattartikel i Dagens Industri hotar Reding att införa kvotering från 2012 om inte företagen skärper sig. Herr talman! Det är långt kvar till jämställdhet i Sverige. Tyvärr har de borgerliga partierna alltid varit motståndare till att lagreglera könsfördelningen i bolagsstyrelser. Man menar att problemet kommer att lösas av marknaden i takt med att fler kvinnor rekryteras till ledande befattningar inom näringslivet. Den borgerliga regeringen hade inte ens tillträtt när den blivande statsministern uttalade att det inte kommer på fråga att lagstifta i enlighet med det lagförslag som presenteras i den tidigare nämnda departementsserien. Vi var djupt oroade över vad den borgerliga regeringens politik kunde få för konsekvenser för jämställdheten inom näringslivet och för jämställdheten i samhället. I dag kan vi konstatera att det skett en backlash för jämställdheten inom många områden i samhället, inom familjen och inte minst i näringslivet. Västerpartiet kan konstatera att styrelseposterna till övervägande del upptas av män, trots att det skett en liten ökning av antalet kvinnor i börsbolagens styrelser de senaste åren. Herr talman! De borgerliga partierna bortser från att kvinnor på alla nivåer inom arbetslivet slår i det så kallade glastaket, det vill säga att de i bästa fall stannar på en mellanchefsposition. När det gäller chefstjänster i såväl privata som offentligt ägda företag är det fortfarande personal- och informationschefsposterna som upptas av kvinnor medan de så kallade tunga posterna som har med finans, juridik och IT att göra alltjämt är manliga domäner. Herr talman! Halva mänskligheten består av kvinnor och därmed hälften av alla potentiella kunder som kan tänkas köpa de produkter och tjänster som bolagen tillhandahåller. Att kvinnor inte skulle ha något att tillföra vid utvecklingen och utformandet av dessa produkter, som de i slutändan förväntas konsumera, är helt oacceptabelt, liksom att det inte skulle finnas tillräckligt många kvinnor som är kompetenta att inneha styrelseuppdrag. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna menar att bolagen fått god tid på sig att själva försöka komma till rätta med problemet med mansdominerade styrelser. Det har snart gått två decennier och nästan inga eller otillräckliga initiativ har tagits från näringslivets sida för att ändra den rådande ordningen. Därför kräver vi kraftfullare åtgärder mot mansdominansen i bolagens styrelser. Det handlar inte längre om ett val mellan lagreglerad kvotering eller ej utan om vilka kvoter som är önskvärda. Vi kräver att regeringen återkommer med förslag till ändring av aktiebolagslagen innebärande att minst 40 procent av vartdera könet ska vara representerat i börsnoterade aktiebolags samt statligt och kommunalt ägda aktiebolags styrelser. Därmed yrkar jag bifall till reservation 1 i detta betänkande.

Herr talman! Alliansen vill ha ett regelverk som gör det möjligt för så många som möjligt att våga ta steget från dröm till verklighet, från idé till företagande, från småföretagare till större, från singelföretagare till en med anställda. Vi vill att det ska vara enkelt, lönsamt och roligt att driva företag. Och vi arbetar målmedvetet för att göra det möjligt för människor att förverkliga sina livsdrömmar. Då krävs det att vi undanröjer hinder i regelverken, att vi tar bort krångel, byråkrati och höga kostnader. Herr talman! Så många som en tredjedel av de motioner som i dag behandlar regelverk för olika företagsformer handlar om kvotering av kvinnor i bolagsstyrelser. Det har oppositionen också talat om i dag. Det är en fråga som ständigt återkommer både i riksdagsdebatter och i medierna. Från De rödgröna ställs upprepade krav på kvotering, och frågan måste därför ställas: Ska politiker bestämma vilka personer ett företag ska ha i sin styrelse? Det vill Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet. De vill tvinga företag att komponera sin styrelse utifrån ett könsperspektiv där minst 40 procent av posterna ska innehas av kvinnor. Man är beredd att, utan personligt ansvar, ta över beslutsmakten från företagens ägare och tror uppenbarligen dessutom att vi alla därefter kommer att vandra lyckliga på den jämställda salighetens ängar. Mitt och Alliansens svar på dessa krav är nej. Skälen är flera. För det första är tvång ett överlägset maktmedel, det kan vi hålla med om, men det är inte överlägset när det gäller att få harmoni och konsensus. Tvång och piskor ger aldrig en win-win-situation. Det får man bara när alla parter är överens om att man gjort en bra överenskommelse. För det andra är kvotering ett dubbelt budskap till de kvinnor som blir invalda i en styrelse. Många stolta, starka och kompetenta kvinnor kommer att ifrågasätta om deras plats är ett resultat av politiska beslut i stället för vad företaget ser som värdefullt och berikande. För det tredje bör politikerna sopa rent framför egen dörr innan man ens överväger att fatta beslut på andras arenor. Med det menar jag de bolagsstyrelser som politikerna äger kraft att besluta om. Som exempel kan jag nämna att förra året hade kommunala bolag 25 procent kvinnliga ledamöter i sina styrelser. 12 procent av bolagen hade kvinnor som ordförande - trots hundraprocentigt inflytande från politiken. Så ser det ut i dag. För det fjärde har ett företag och dess ägare, vad man än tycker om det, rätt att fatta korkade beslut. Självklart är det bra med blandade kompetenser och erfarenheter i alla ledningar. Det finns dessutom forskning som visar att om man har kvinnor på ledande poster i bolagsstyrelser innebär det mervärden för företagen, såsom ökad vinst, och det borde väl tilltala de flesta företagsägare. Fler borde inse det. Men rätten att fatta bra eller dåliga beslut har i sista hand bolagets ägare och de som är valda att leda det. För det femte, herr talman, arbetar vi hårt i Sverige för att synliggöra vårt land som en kunskapsnation. Då håller inte den omvända ordningen där könet i stället för kunskapen ska vara i centrum, där den inkvoterade tar plats framför någon som dessutom kanske, kanske inte, hade bättre kunskap, men det vet man inte. För det sjätte finns det principiella grundläggande skäl mot kvotering. Själva tanken att ägarna till ett företag inte själva ska ha beslutsrätt i frågor som rör ägande och styrelseförhållanden är frånstötande. Det går emot fundamentala hörnstenar i vår syn på äganderätten. Herr talman! Jämställdhet handlar om något helt annat. Det handlar om att ha likartade livschanser oavsett kön. Att särbehandla individer med hänvisning till vad som sägs vara bra för hela kollektivet är inte ett synsätt som vare sig respekterar eller skapar större utrymme för kvinnor. Det skapar en offerstämpel som många inte vill identifiera sig med. Jag är övertygad om att den övervägande andelen av Sveriges många starka kvinnor tar hellre plats i en styrelse som ett resultat av egen kompetens än för att det är PK, det vill säga politiskt korrekt. Herr talman! Jag avslutar mitt anförande med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Herr talman! Civilutskottets betänkande 15 är ett renodlat motionsbetänkande. Av de 14 yrkanden som tas upp härrör fyra från motioner som inlämnats av medlemmar i mitt parti, Miljöpartiet. Avsikten var att Miljöpartiet skulle ha deltagit som reservant i betänkandets första reservation, och vi skulle enligt planerna faktiskt ha haft ytterligare två reservationer från Miljöpartiet i betänkandet. Men på grund av sent förhinder vid justeringstillfället kunde tyvärr ingen miljöpartist närvara, vilket alltså är orsaken till att vi inte står med som reservanter i betänkandet. Det hindrar emellertid inte att jag ändå yrkar bifall till reservationen om könsfördelning i bolagsstyrelser, reservation 1. Den reservationen tillstyrker bland annat Miljöpartiets motion C142. Detta är inte första gången den här frågan behandlas i kammaren. Man skulle nästan kunna beteckna detta som ett slags politisk långbänk. Vi brukar i Sverige betrakta oss lite som jämställdhetens föregångsland, så visst kändes det för mig som ett nederlag när Norge för tre år sedan införde en lag om könskvotering i bolagsstyrelser och vi inte hade kommit dit. Numera är det inte bara Norge och Spanien som infört sådana regler, utan även Frankrike har lagstiftat om liknande regler. Det känns som att vi halkat efter rätt rejält. I Frankrike omfattar lagstiftningen ca 2 000 börsnoterade företag med minst 500 anställda, och man har krav på att det ska finnas en intäktssida på minst 50 miljoner euro för att de ska omfattas av lagstiftningen. Man kan alltså göra på olika sätt. I Sverige anser 94 procent av de tillfrågade kvinnliga styrelseledamöterna i en studie att orsaken bakom det låga antalet kvinnor i styrelserna är att männen kvoterar in män. 84 procent av de tillfrågade kvinnorna ansåg dessutom att valberedningarna gjorde alldeles för lite för att bryta det mönstret. Visst ökar andelen kvinnor i de börsnoterade bolagens styrelser, men det går mycket sakta. Den senaste siffran jag hittat är att man nu nått 16,7 procent i de börsnoterade bolagen i Sverige. Det är något bättre än nivån i Frankrike, där man ligger på 15 procent. Med den ökningstakten, som nu är under 1 procent, tar det orimligt lång tid innan målet nås att det underrepresenterade könet - i det här fallet kvinnor - ska ha minst 40 procent av platserna i bolagsstyrelserna. Därför finns det verkligen anledning att vidta politiska åtgärder. Man kan också notera att det är bara 14,4 procent av de registrerade börsbolagen som har en kvinnlig vd. Miljöpartiets bestämda uppfattning är att svenskt näringsliv förlorar på att detta manliga revir bibehålls. Det kan orimligt vara så att de bästa rekryteras till dessa så viktiga uppdrag när halva befolkningen i stort sett är utesluten från möjligheten att komma i dit enbart på grund av sitt kön. Den som menar allvar med att värna om Sveriges framtid borde därför rösta för reservationen om kvotering till bolagsstyrelser. Nu sitter ju inte alla ledamöter här, men de lyssnar väl på debatten på något annat sätt. Jag hoppas att det finns några som vågar sticka ut hakan och ta upp kampen för kvinnornas lika rätt här i vårt land. De kvinnor som motsätter sig kvotering - Magdalena Andersson tog ju upp detta - och som gömmer sig bakom formuleringar om att det skulle vara förnedrande att kvoteras in har faktiskt inte stöd för det i praktiken. Undersökningar visar att de kvinnor som rekryterats - jag talar om Norge och Spanien, där man har lite längre erfarenhet av detta - för att klara kvoteringskrav är mycket nöjda med sin position som andra styrelseledamöter. Den argumentation som vi har hört från regeringssidan fokuserar mycket på de konstiga begreppen äganderätt och kön. Vad är det som är så konstigt? Får du göra precis vad du vill med din bil? Får du göra precis vad du vill om du äger en båt? Äganderätten är faktiskt begränsad på olika sätt. Vad är det som säger att just bolagens ägare ska ha den exklusiva rätten att bestämma och att det inte ska vara okej att kvotera in kvinnor? Det finns massor med regler som är kopplade till äganderätten på olika sätt, och jag förstår inte varför äganderätten just i det här fallet skulle vara så speciell. Jag förstår inte heller rädslan för en reglering. Vi reglerar ju massor med saker i samhället. Varför skulle kön vara ett så konstigt begrepp? Jag förstår faktiskt inte argumentationen. Vi skulle egentligen ha haft två reservationer till, nämligen om motionsförslag som syftar till att utveckla det som i omvärlden brukar kallas något i stil med socialt företagande. Det har vi miljöpartister motionerat om. Vi tycker att det är ett område där det behövs en utveckling. Jag hoppas att ni som representerar regeringen ändå tar till er de idéer som finns i dessa motioner. Med den politik som nu förs hamnar fler och fler människor utanför hela tiden. Om man inte utvecklar de sociala företagen tror jag att det är risk för att många fler hamnar i ekonomiska problem och får det svårt. (Applåder) I detta anförande instämde Amineh Kakabaveh (V).

Herr talman! Intresset för associationsrätt är väl inte överdrivet stort bland riksdagsledamöterna, i varje fall inte den här hösten, för antalet motioner var inte särskilt många och punkterna i vårt betänkande inskränker sig till sju. Börjar man sedan titta på vad som skiljer partierna åt ser man att det är i huvudsak en fråga. Det finns dock en reservation även beträffande franchising, och den skulle jag vilja kommentera med att det där enligt de uppgifter som kommer mig till handa inom näringslivet inte finns något behov av att göra det som föreslås i reservationen. Det är i varje fall inget prioriterat att se över den lagstiftningen. I huvudsak fungerar den väldigt bra. Det ser vi också på en väldig massa företag som i dag arbetar med franchisingsystemet - mycket framgångsrika företag till och med. Den fråga som har debatterats mest av föregående talare är den om könsfördelningen i bolagsstyrelser, och då tänker vi alla naturligtvis på de börsnoterade bolagens styrelser. Låt mig gärna ge oppositionen rätt på ett vis: Vi är nämligen inte heller nöjda med den situation som råder i dag. Det är dåligt arbete inom valberedningarna i en del börsnoterade bolag. Det känns som att det är väldigt mycket vänskap som spelar in när det gäller att utse nya styrelseledamöter. Jag tror för min del inte att det har särskilt mycket med könet att göra utan snarare med de relationer som har byggts upp inom näringslivet genom åren. När det gäller kvinnors representation i bolagsstyrelser och som vd i större bolag är det enligt mitt sätt att se en fråga som kommer att ta tid. Det har vi sett under flera år. Det kommer att fortsätta att ta tid. Men det kommer allt fler kvinnor fram på framträdande platser för varje år som går. Det ser vi på många olika håll. Man kan inte ta en person utan en gedigen erfarenhet och sätta in i styrelsen i ett börsbolag. Det krävs en hel del kunskaper och erfarenheter. Det är helt enkelt en fråga om tid. Men vi behöver också försöka som politiker bilda opinion för att försöka förbättra situationen. Vi i Folkpartiet är helt överens i Alliansen om att det inte är en lagstiftningsfråga det handlar om. Man löser inte problematiken genom att lagstifta om kvotering. Jag tror för min del inte heller att det är så bra exempel som nu har framförts här med Norge. Det finns bolag som drar sig ur börsen helt enkelt inför den situationen. Det är opinionsbildning som vi ska hålla på med för att rätta till detta. Det ska vi som vill ha jämställdhet mellan könen försöka få fram även i våra stora börsbolag. Herr talman! Jag stannar vid detta och yrkar bifall till förslagen i betänkandet och avslag på reservationerna. I detta anförande instämde Ola Johansson (C).

Herr talman! Nu har vi lyssnat till alliansföreträdare som talat bland annat om att det är viktigt att våga ta steget till företagande. För att våga det tror jag att det behövs inte bara regelförenklingar utan även förebilder. Fler kvinnor i bolagsstyrelserna skulle kunna vara just en sådan inspirationskälla. Låt mig också understryka att Socialdemokraternas förslag handlar om att 40 procent av det ena könet och inte just specifikt kvinnor. Just nu råkar det råda en faslig brist på kvinnor i bolagsstyrelserna. Det har nu förts ett resonemang om att det inte behövs lagstiftning och att politiken inte ska vara inne och styra. Man kan fråga sig: Skulle vi ens en gång ha haft kvinnlig rösträtt med det resonemanget? För det krävdes det hårt arbete, många års debatt och en vilja till förändring. Jan Ertsborn är inte nöjd med situationen som den är. Men den enda åtgärd som man anser behövs är opinionsbildning. Opinionsbildningstakten går väldigt långsamt. Med 0,3 procent, det vill säga 1 promille per år, kommer det att ta väldigt lång tid. Jag tycker inte att det är acceptabelt.

Herr talman! När man tillhör det liberala partiet i riksdagen är man väldigt stolt att tala om kvinnlig rösträtt och den verksamhet som mina företrädare en gång gjorde. Men jag har väldigt svårt att se likheterna mellan kvinnlig rösträtt och kvinnor i börsbolagens styrelser. Om kvinnor hade tillräckligt med aktier skulle man möjligen kunna rösta fram sig själva. Det finns faktiskt den möjligheten. Kontentan är att vi inte tycker att de som driver och äger företag ska vara bundna av lagregler när det gäller könskvoteringen. Det viktiga vid utseende av styrelseledamöter är och förblir kompetens. Där är jag övertygad om att den kompetensen finns hos många kvinnor. Den kommer att finnas hos än fler kvinnor allt eftersom tiden går. Men vi säger definitiv nej till lagstiftning om detta.

Herr talman! Den likhet man kan se är att det fanns en politisk vilja att se till att även kvinnor fick rösträtt. Här handlar det om att se till att det finns en politisk vilja och att man ser till att med politiska styrmedel komma fram så att kvinnor får plats i bolagsstyrelserna. Det är bra för näringslivets utveckling. Det finns goda erfarenheter runt om i världen. Norge, grannlandet, är ett bra exempel. Sedan har vi också Frankrike som redan nu ligger i framkant och har hårdare krav på lagstiftning. Hur kan det komma sig att Sverige ska stillasittande se på medan andra länder går om oss? Åtminstone vi som socialdemokrater tror att kvinnor har kompetens och många bra erfarenheter att tillföra.

Herr talman! Vi är uppenbarligen överens om målsättningen med fler kvinnor i börsbolagens styrelser men oense om hur vi ska komma dit. Att alliansregeringen och allianspartierna i riksdagen har detta intresse visar vi väl klart. Det har inte minst näringsminister Maud Olofsson visat genom initiativet till det så kallade Styrelsekraftprojektet. Där har hon tagit fram och uppmuntrat ett antal kvinnor att ta på sig ledande roller inom näringslivet. Opinionsbildningen finns, och vi har samma målsättning. Men vi säger nej till detta med lagstiftning.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och därmed också avslag på reservationerna från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och numera också Miljöpartiet. Frågan gäller här huruvida man åstadkommer ökad jämställdhet mellan kvinnor och män med hjälp av en särskild lag om kvotering. Jag tycker att det är bättre att man frågar sig: Vilka mekanismer är det som främjar eller motverkar jämställdheten i samhället? Vad betyder lika fri- och rättigheter? Vad betyder lika lön, möjlighet att få arbeta heltid, frihet från diskriminering och förtryck, delat ansvar för hem och familj och möjligheten att skaffa sig egna erfarenheter och få de färdigheter som krävs för att ta olika uppdrag? Sverige har kommit längre än de flesta länder i Europa på jämställdhetens område. Det vågar jag påstå, även om det kan vara att slå sig för bröstet lite grann. Det är intressant att följa utvecklingen inom EU. Men det skulle kännas bakvänt om Sverige ensidigt skulle införa kvotering nu. Jag tror snarare att det skulle få en kosmetisk effekt som döljer de underliggande svårigheterna för jämställdheten. I dag drivs vart fjärde företag i Sverige av en kvinna. Kvinnor står för 32 procent av nyföretagandet. Siffrorna visar att det ännu finns en stor potential för kvinnors företagande. Samtidigt visar det också att andelen kvinnliga företagare ökar snabbt. Regeringen vill fortsätta att förbättra kvinnors möjligheter att starta, utveckla och driva företag. De statliga företagen har tagit ledningen i detta. Andelen kvinnor i de statliga bolagen har ökat som en följd av de åtgärder som den sittande regeringen har gjort under förra mandatperioden. Där kan vi se de goda exemplen och förebilderna. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och numera också Miljöpartiet verkar vara överens om att vilja införa kvotering i bolagsstyrelser. Vi är också överens om att de vill motarbeta allt som vi har genomfört som syftar till att stärka kvinnors möjlighet att starta och driva företag. I stället vill de låsa in kvinnor i den offentliga sektorn genom att förbjuda vårdföretagande och motarbeta valfrihet och genom att säga nej till LOV och RUT. Vård- och omsorgssektorn har fortfarande en låg andel företagare. Men av dem som är företagare där är de flesta kvinnor. Socialdemokratiskt styrda kommuner har varit ganska nitiska med att hindra sådana företag från att etablera sig. Genom ökad valfrihet vill vi i Centerpartiet skapa ett mer jämställt samhälle. Valfriheten ger förutsättningar för företagande inom en sektor som yrkesmässigt domineras av kvinnor. På så sätt kommer andelen företagarkvinnor att fortsätta att öka i Sverige, och som följd av det får vi in fler kvinnor i bolagens styrelser. Det framgår också, som Jan Ertsborn nämnde, att vi har ett mentorsprogram - ett styrelseprogram som heter Styrelsekraft. Det har med framgång bidragit till att 200 vd:ar eller företagare har fått möjlighet att utveckla sin kompetens. Det saknas varken kompetens eller ambitioner för kvinnor att arbeta i styrelser. Jag håller med om att besluten i ett bolags styrelse blir bättre när fler kompetenser och fler erfarenheter finns representerade runt bordet. Insikten hos valberedningarna om att det är en framgångsfaktor att rekrytera en styrelse som består av personer med olika etnicitet, olika kön, olika bakgrund och olika erfarenheter borde vara självklar. Men ytterst är det ägarna som har rätt att bestämma vilka som ska sitta i styrelsen och fatta dåliga beslut. Därför, herr talman, yrkar jag avslag på reservation 1 samtidigt som jag understryker att Centerpartiet vill verka för fler kvinnor i börsbolagens styrelser, på anställningar i traditionellt mansdominerade yrken, för lika lön för lika arbete, för fler kvinnor som företagare och företagsledare och för en ökad jämställdhet på alla nivåer i samhället. Slutligen, herr talman, vill jag tala något lite om ekonomiska föreningar, aktiebolag och sociala företag. Motionärerna från Miljöpartiet välkomnar översynen av lagen om ekonomiska föreningar. Det gör även jag. Men jag konstaterar att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet med stöd av Sverigedemokraterna har samlat ihop en majoritet som ser till att avlöva Regeringskansliet de resurser som behövs för att göra de utredningar och ta fram de förslag som vi är överens om att vilja genomföra. Jag kan bara beklaga detta och instämma i att det behövs en enklare lag om ekonomiska föreningar och att det behövs en ny aktiebolagslag. Det är min förhoppning att Justitiedepartementet nu prioriterar detta, samtidigt som jag har respekt för att deras arbetsbörda är stor i förhållande till de personella resurserna. Enklare regler är också det som skapar möjligheter för det som här kallas för socialt företagande. Här handlar det nog också om att sprida kunskap. I Halland, som jag kommer ifrån, har vi en sådan verksamhet - Klovstens hunddagis i Kungsbacka - medan det i Västra Götalandsregionen finns kanske 100 olika typer av verksamheter av olika storlek och omfattning som kan definieras som sociala företag. Det viktigaste kanske inte är associationsformen och definitionen av sociala företag, utan att det finns ett sätt att skapa möjligheter för människor att via företagande ta sig in på arbetsmarknaden, att förverkliga drömmen om ett arbete, att kunna tjäna pengar och att kunna bidra till samhället utifrån sina egna förutsättningar. I detta anförande instämde Jan Ertsborn (FP).

Herr talman! Jag kommer i mitt korta anförande att fokusera på samma fråga som ni andra har gjort, nämligen punkt 1 om könsfördelning i bolagsstyrelser med mera. Förslaget om bolagsstyrelser var uppe redan förra mandatperioden. Flera instanser avstyrkte då förslaget och menade att det innebar ett ingrepp i de grundläggande rättigheterna för ägarna av bolaget att själva tillsätta sin styrelse. Jag menar att förslaget till kvotering av bolagsstyrelser är ett oroväckande steg mot detaljreglering av civilsamhället från politikens sida. Vår roll som politiker är att stödja och inte att detaljstyra. Vi har ett ansvar för vår politik, och vi ska naturligtvis också ta detta ansvar. Men när politiken börjar handla om att fatta beslut åt människor menar jag att vi överträder gränsen till skapandet av en totalitär stat. Jämställdhetsområdet är ett område som jag menar är viktigt och som vi bör jobba med. Så missuppfatta mig inte! Men jag menar också att jämställdhetsområdet har blivit ett område som alltmer börjar innefatta diskriminering och som skapar en statlig kontrollapparat för att nå jämställdhet. Kvotering innebär för mig i mångt och mycket även diskriminering. Jämställdhetsfeminismen är en fråga om makt, målad i jämlikhetens färg men avsedd att etablera en totalitär kontrollapparat. Herr talman! För oss sverigedemokrater handlar det om att skapa ett samhälle där alla har rätt att forma sitt eget liv och förverkliga sina inneboende möjligheter. Jämställdhet handlar för oss inte om att bolagsstyrelserna ska innehålla lika många män som kvinnor. Så kan vi inte mäta jämställdhet, och så bör vi inte heller mäta den. Jag menar att jämställdhet inte heller kan mätas i procentsatser utan endast i värderingar. För mig handlar det om att det är upp till varje bolagsstämma att själv välja vilka som ska sitta i styrelsen och vilka som ska företräda dem. Personlig lämplighet baserad på erfarenhet och kunskap ska styra, och inte statliga regelverk. Vi vill inte riskera att hamna i ett system där vissa är valda på grund av sin betydelse för bolaget medan andra är valda på grund av sin könstillhörighet. Om man tror på människan och möjligheten att göra kloka val väljer man bort statliga kontrollapparater och system som låser in människor i stället för att göra dem till fria individer. Då röstar man också nej till de motionsförslag om kvotering till bolagsstyrelser som föreligger, och följer utskottets förslag. Med detta, herr talman, tror jag att det har blivit uppenbart att jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Associationsrätten är, som Jan Ertsborn påpekade, inte något ämne som är väl debatterat. Däremot är associationsrätten en synnerligen viktig del av det privata samhället - hur vi organiserar oss och hur vi människor samarbetar. Det gäller alltifrån att starta daghem för barn i kvarteret och att göra gemensamma inköp till att hjälpa andra människor att bygga en bilfabrik. De olika associationsrättsliga formerna har olika syften, och politiken ska ge ett ramverk för dem. Det finns ett antal viktiga principer lite grann beroende på vilken typ av associationsrätt man väljer. Äganderätten är en väsentlig bit. Vi har en transparens. Vi har statens insyn i vissa bitar. Det är också fråga om risktagande och så vidare. Dessa bitar är viktiga. Det är beklagligt att oppositionen inte har mer att komma med här. Vi har mycket bra förslag om detta. Den bit som har debatterats här och som också jag skulle vilja lyfta fram är kvoteringen i bolagsstyrelserna. Det blir lätt en teknisk diskussion. Vi har inte hört så mycket om det moraliska i att låta staten ingripa i äganderätten. Med den kraft som vi politiker har borde vi egentligen se till att vi får en bättre könsfördelning i de statliga styrelserna och bolagen. Äganderätten urgröps om den privata ägaren inte får bestämma vem som ska sitta i bolagets styrelse. Den oundvikliga följden av oppositionens förslag om tvingande könskvotering till bolagsstyrelser blir dessutom att kvinnor inte kan vara säkra på att de rekryteras på grund av sin kompetens. Vi är ett kunskapssamhälle. Därför är det kompetensen som är det viktiga. Det blir inte någon vinst för kvinnorna. Man vet inte vad denna osäkerhet kan ge. Givetvis kan man inte bortse från att denna snedrekrytering finns. Det är vi politiker som ska jobba på att få en jämställdhet i både statliga och kommunala bolag där vi vet att vi har möjlighet att påverka. Här kan vi vara föredömen. Det behövs uppmuntrande utbildning och kompetensprojekt, som vi vet förekommer. Det handlar om styrelseskolor och om den svenska koden för bolagsstyrelser i stora bolag, där man ska ha en jämn könsfördelning. Samtidigt satsar man också över 100 miljoner på kvinnligt företagande. Herr talman! Det som föreslås från oppositionens sida är en stor inskränkning i äganderätten där de enskilda näringsidkarna har att förvalta och ta ansvar för sin egendom. Samtidigt kan det vara ett problem för de fackliga representanterna, där kompetensen också är avgörande. Herr talman! Med dessa ord yrkar jag avslag på reservationerna och bifall till utskottets förslag i betänkandet.