bet 2008/09 SfU4

Herr talman! Riksdagskolleger! Åhörare! Vi ska nu diskutera och besluta om betänkandet Från sjukersättning till arbete . Mycket i förslaget som vi ska diskutera är vi överens om. Jag ska här redogöra för det som vi i oppositionen inte är överens om med den borgerliga regeringen och de borgerliga riksdagsledamöterna i socialförsäkringsutskottet. Därför, herr talman, ställer jag mig bakom samtliga reservationer men yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 4. Låt oss slå fast att det är viktigt att öka möjligheterna för personer med sjukersättning att få prova på att jobba och samtidigt ha en trygghetsgaranti i botten. Trygga människor vågar! Den enskilde ska veta att om hon eller han inte lyckas med jobbet, om kraften och restarbetsförmågan sviker på grund av sjukdom, ska man inte kastas ut från försäkringen. Tvärtom får man med den så kallade steglösa avräkningen möjlighet att arbeta upp till ett fribelopp och samtidigt behålla sin sjukersättning. Att fler människor får möjlighet att bidra med sin arbetsinsats och höja sin livskvalitet är positivt, både för människan och för samhället. Rätten och möjligheten till ett arbete är viktig för de flesta av oss. Att finnas till för andra, att betyda något för andra människor, ger livskvalitet. Det är viktigt att finnas i ett socialt sammanhang, att vara efterfrågad, att det finns någon som saknar en om man inte kommer till arbetet och så vidare. Kort sagt: Att finnas i ett socialt sammanhang - det kan vara i familjen, för en annan medmänniska eller föreningslivet - är viktiga kriterier för oss socialdemokrater. Vad är det då i detta förslag vi reserverar oss mot? Jo, vi i oppositionen vill ha en utvärdering och uppföljning av propositionen. Det finns många frågetecken och en viss oro inför förestående förändringar. Lagförslaget är krångligt och byråkratiskt. När sjuka sorteras in i olika grupper, med olika regler beroende på grupp, är det svårt att veta vad som gäller för just mig. Vad är jag skyldig att göra, och när? Vad händer om det blir fel? Vad ska jag anmäla? Vem ska jag anmäla till och när? För vanliga människor kommer det att vara svårt att veta vad som gäller i varje given situation. Med krångliga och byråkratiska regler ökar också risken för felaktig hantering och felaktiga beslut hos Försäkringskassan. Det finns många skäl att besluta om en uppföljning och utvärdering av propositionen. Hur blir Försäkringskassans administration av reglerna, den sjukpenninggrundande inkomsten och konsekvenserna med avseende på jämställdhet? Många av remissinstanserna påtalade i sina remissvar tidsaspekten, att införandet av lagförslaget kommer alldeles för snabbt. Synpunkterna var och är till exempel att regeringen hastar fram förändringar på socialförsäkringsområdet utan att bland annat kommunerna fått tid att ställa om och att även deras samarbetspartner, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, får för kort tid till omställningen. Snabba omläggningar kan vara till men både för kommuninvånarna och för den kommunala organisationen men också för kommunen som arbetsgivare och inte minst för den enskilda människan. Att den borgerliga majoriteten inte vill gå med på en uppföljning och utvärdering blir ännu konstigare när man läser majoritetens text i betänkandet. I sin argumentation för förslaget skriver majoriteten nämligen: "Det kan i och för sig synas stötande att en grupp personer med sjukersättning i princip garanteras rätt till sjukersättning fram till 65 års ålder. Det kan dock anses som ett betydligt större problem att dagens regelverk kan ge upphov till inlåsningseffekter som hindrar människor att använda sin arbetsförmåga." Vi pekar på den risken i vår motion. Det finns en risk för att sjukförsäkringens och trygghetssystemens legitimitet minskar när personer som bedömts ha helt eller delvis nedsatt arbetsförmåga får rätt till både lön och försäkring. Utgångspunkten måste alltjämt vara att den som är frisk och har arbetsförmåga ska arbeta och den som är sjuk med nedsatt arbetsförmåga har rätt till sin försäkring om hälsan sviker. Alla vi som arbetar med försäkrings- och framtidsfrågor vet att för att försäkringarna ska ha legitimitet för individen, arbetsgivaren och samhället måste man känna till vad som gäller över tid, och framför allt måste de uppfattas som rättvisa. För oss som politiker gäller det att vårda det politiska hantverket, göra det begripligt och förståeligt för att skapa tilltro. Mot bakgrund av det ni själva skriver, Gunnar Axén, undrar jag: Varför avstyrker ni vårt krav på en uppföljning och utvärdering? Förslaget skiktar sjuka efter ersättningsslag. Någon förnyad prövning av arbetsförmågan kommer inte att göras för den som prövar att arbeta och erhåller permanent förtidspension enligt de gamla reglerna. Samtidigt får Försäkringskassan ökade möjligheter att dra in eller sänka sjukersättningen för dem som inte fått permanent sjukersättning, kort sagt för alla dem som har beslut som ska eller kan komma att omprövas. För den gruppen räcker det numera med att de får en något förbättrad arbetsförmåga för att Försäkringskassan ska kunna pröva och dra in rätten att uppbära sjukersättning eller förtidspension. Herr talman! Majoriteten säger nej till uppföljning och utvärdering av ett snabbt genomfört förslag som sker tillsammans med andra genomgripande förändringar i sjukförsäkringen. Herr talman! Vi reserverar oss till förmån för den socialförsäkringsutredning som vi vill ha. En utredning bör snarast komma till stånd. Vi anser att det som inte har fungerat i sjukskrivningsprocessen behöver ses över och åtgärdas. Det är mycket angeläget att den parlamentariska socialförsäkringsutredning som vi i riksdagen har fattat beslut om tillsätts så snart som möjligt. Breda politiska lösningar är ytterst viktiga i så stora frågor som socialförsäkringarna. Herr talman! Regeringen väljer att föregripa utredningen gång på gång genom att lägga fram omfattande lagförslag på sjukförsäkringsområdet. På det viset riskerar man att försitta chansen till en bred politisk uppgörelse som ger förutsättningar för den långsiktighet som så väl behövs i socialförsäkringen för att enskilda människor och arbetsgivare ska känna trygghet. Sjukförsäkringen måste upplevas som rättvis och bygga på en helhetssyn för att ha legitimitet hos medborgarna. Det är dessutom förödande för försäkringen att förslaget upplevs kastas och hafsas fram. Det är inte tillförlitligt att göra som regeringen gjort i andra sammanhang: ta två stora kliv framåt och ett kvarts tillbaka. Att man sedan kallar kvartssteget för "nysatsning" eller liknande förbättrar inte saken. Det är inte bara vi riksdagsledamöter i opposition som har denna uppfattning. I remissen från bland annat Göteborgs kommun kan vi läsa följande: "Vi ifrågasätter realismen i genomförandet av arbetsgruppens förslag. Dessutom är tidsramen orealistisk i hur en sådan här viktig fråga kan hanteras. Detsamma gäller de två tidigare remisserna kring sjukförsäkringen, Införande av rehabiliteringskedja samt Ettårsgräns för sjukpenning och införande av förlängd sjukpenning. Det är oerhört svårt att skapa en helhetsbild kring hur sjukförsäkringen kommer att se ut. Vi är djupt oroade över vilka konsekvenser dessa förändringar kommer att resultera i." Denna kritik har även SKL och dess ordförande moderaten Anders Knape uttalat. Det går för fort, man ser inte konsekvenserna och man vet inte vad som gäller. Detta förslag är inte färdigt. Det kommer ett nytt förslag. Vi kommer att ha en debatt om det sedan. Att se helheten är viktigt för oss politiker för att vi ska kunna förklara för medborgarna vad som gäller i framtiden. Det är jätteviktigt, men det bortser ni från. Ni yrkar inte ens bifall till att vi ska tillsätta en socialförsäkringsutredning. Vi ställer oss bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall till reservation 1, 2 och 4. (Applåder) I detta anförande instämde Matilda Ernkrans, Kurt Kvarnström, Ronny Olander, Jasenko Omanovic, Veronica Palm, Magdalena Streijffert och Göte Wahlström (alla s).

Herr talman! I dag ska vi återigen debattera och besluta om en regelförändring i socialförsäkringssystemet. Jag har nästan tappat räkningen på alla förändringar som har skett under mina två år här i riksdagen. Jag undrar, som en liten parentes, hur så kallade vanliga människor ska kunna hålla reda på alla förändringar och veta vad som gäller för deras specifika situation. För ovanlighetens skull ska jag dock inte såga hela betänkandet. Det finns vissa ljusglimtar i det liggande förslaget, precis som Siv sade i sitt anförande. Jag tycker att det är glädjande att regeringen äntligen lyckas komma med ett förslag som inte bara innehåller ekonomiska piskor. Men trots att förslaget har sympatiska drag har jag förstås både synpunkter och invändningar. En av mina huvudinvändningar är att sjukförsäkringens och trygghetssystemens legitimitet riskerar att urholkas när bedömningen av enskilda individer, individernas arbetsförmåga och själva begreppet arbetsförmåga inte görs lika. Förslaget vi diskuterar i dag berör knappt en halv miljon människor. Jag undrar vad alla övriga som är för sjuka för att arbeta fullt ut anser om att inte samma regler ska gälla även för dem. Jag ser en risk att försäkringen kommer att uppfattas som orättvis när vissa omfattas av reglerna medan andra undantas och ytterligare andra har fått mycket hårdare regler att följa. Nej, socialförsäkringssystemet måste vara tillgängligt och lätt att förstå och överblicka för att människor ska känna trygghet och kunna lita på att våra välfärdssystem gäller för alla. Många människor med ohälsa har i undersökningar berättat att de inte vågar pröva ett arbete av rädsla för att inte orka. Jag tycker att dagens rigida regelverk, där det enbart är möjligt att vara sjukskriven på 25, 50, 75 eller 100 procent borde ses över och att målet skulle vara att göra sjukskrivningen steglös, eller arbetsmöjligheten om man vänder på det. Likaväl som regeringen säger i den här propositionen att det finns fördelar med en steglös möjlighet att arbeta hoppas jag att regeringen och ni på högersidan förstår att det borde gälla för alla sjuka. Det är viktigt att ta till vara den arbetsförmåga som finns och inte behöva stirra sig blind på ett stelbent regelverk och procentsatser. Det skulle stärka individperspektivet och möjliggöra mer individuella rehabiliteringslösningar om man införde ett obegränsat antal steg, även för sjukpenningen. Som jag sade tidigare är gränsdragningarna i det liggande förslaget inte klockrena. Det kan vara svårt att förstå varför varken de som har tidsbegränsad ersättning eller de som har vilande sjukersättning omfattas av förslaget. Flera remissinstanser har, precis som vi hörde i föregående anförande, påpekat problemet med att inte en bredare grupp omfattas av förslaget. De regler som ska tillämpas och kallas för särskilda regler för personer som uppbär icke tidsbegränsad ersättning är i sig krångliga och kan säkert vara svårförståeliga för många. Till exempel gäller det beräkningen av den så kallade reduceringsinkomsten, fribeloppet, taket och vikten av att göra och lämna in en avstämningsansökan till Försäkringskassan. Jag undrar om kassan verkligen har beredskap för den administration som förslaget innebär och hur de olika reglerna för sjukersättning ska tillämpas. Jag förstår inte heller varför utskottets majoritet avslår oppositionens begäran att göra en utvärdering och uppföljning av de nya reglerna. Uppföljningen borde vara självklar när man inför nya lagar och regler. Har utfallet blivit som vi trott? Hur många har kunnat återgå till arbete? Vilka har utnyttjat den möjligheten? Är det män eller kvinnor? Hur ser jämställdhetsaspekten ut? Finns det geografiska skillnader? Kan man se någon skillnad i ålder hos dem som nyttjat det här? Det är bara några frågor som jag tycker att även borgerligheten borde vilja ha svar på. Men min största invändning mot förslaget gäller förändringen - eller för att benämna saken vid dess rätta namn, försämringen - av möjligheten att behålla sin sjukersättning vid förbättrad arbetsförmåga. I dag tillämpas bestämmelserna så att sjukersättningen inte minskas eller dras in förrän den försäkrade har uppvisat väsentligt förbättrad arbetsförmåga under längre tid. Men det nu liggande förslaget innebär en skärpning av anmälningsplikten om en person med sjukersättning får förbättrad arbetsförmåga. Redan innan man påbörjat ett arbete eller redan innan man tänker utöka sitt nuvarande arbete ska man anmäla det. Jag är av den bestämda uppfattningen att det kommer att göra att fler människor inte vågar vare sig försöka börja jobba eller utöka sin arbetstid med risk för att få sin sjukpenning endera sänkt eller helt indragen. Hur kommer det här att fungera för människor som har en sjukdom som går i vågor eller skov? Ena veckan har den sjuke full arbetsförmåga, veckan efter har den nästan ingen arbetsförmåga alls. Nu är jag tillbaka där jag började, vid alla de oöverskådliga förändringarna i socialförsäkringssystemet. Här kommer borgerligheten med ett förslag som vi är ganska överens om kan ha sina positiva sidor för dem som omfattas. Men man slänger in en klar försämring eller striktare regler för andra grupper. Vem klarar av att hålla reda på vad som gäller? Vet man inte vad som gäller blir man otrygg och vågar inte lita på vårt välfärdssystem. Det banar i sig vägen för privata försäkringslösningar. Jag tycker precis som föregående talare: Är det inte på tiden att ni får i gång den omtalade parlamentariska socialförsäkringsutredningen, så att vi gemensamt kan hitta ett sätt att få tillbaka förtroendet för försäkringen? Jag står förstås bakom alla reservationer, men yrkar bifall till reservation 1, 2 och 4. (Applåder)

Herr talman! Att se alla människors förmåga och ta vara på den kreativitet som finns hos varje människa borde vara utgångspunkten för socialförsäkringspolitiken. Att ha ett jobb handlar inte bara om inkomst utan också om delaktighet och inflytande, vilket är hälsofrämjande. Att ha ekonomisk eller social stress är däremot en riskfaktor för hälsa. Målet för Miljöpartiet är att alla människor ska kunna ha god hälsa och ska kunna känna livskvalitet. Därför säger vi i Miljöpartiet ja till den lagändring som vi ska besluta om i dag. Tanken är bra - att det ska underlätta för människor som har icke tidsbegränsad sjukersättning, så kallad förtidspension, att våga pröva att jobba igen. Det är också bra att flexibilitet införs i stället för att det ska vara låst till 25, 50 eller 75 procents nivå på arbetsförmågan. Miljöpartiet de gröna har länge drivit frågan att man ska kunna få vara sjukskriven utifrån den faktiska arbetsförmåga man har. Nu medges flexiblare regler för denna grupp, men vi ser gärna att det införs även när man är sjukskriven, det vill säga långt innan man hamnar i förtidspension. Man kanske inte ens behöver hamna där om man kan få vara sjukskriven på rätt nivå. Om du har 60 procents arbetsförmåga skulle du kunna vara sjukskriven 40 procent. I dag måste du välja 25 procents sjukskrivning och 75 procents jobb, som är mer än vad du orkar, eller kanske kan du bli sjukskriven på 50 procent, fast du egentligen mycket väl skulle kunna jobba två dagar per vecka, vilket 40 procent motsvarar. Som sagt är det bra att flexiblare system införs, även om vi ville gå ännu längre, så att det även gäller vid vanlig sjukskrivning. Så långt beröm över innehållet - nu till svagheterna i lagförslaget. Vilka konsekvenser har förslaget ur jämställdhetssynpunkt? Vi vet att många fler kvinnor än män är sjukskrivna. Vi vet att många av dem som har fått förtidspension är kvinnor som har pressats ut från en arbetsmarknad som nu börjar bli ännu stramare sedan den senaste tidens alla varsel. Är det möjligt för dessa personer att hitta ett jobb? Är gränserna för hur man ska räkna inkomsterna i det nya systemet satta på rätt nivå? Kommer Försäkringskassan att kunna hantera den administration reglerna medför? Bidrar lagändringen till de tänkta effekterna, det vill säga att människor lättare ska kunna komma i jobb? Redan när utskottet behandlade regeringens förslag gjordes ett tillägg på grund av att man hade missat en grupp. Man hade upptäckt att lagtekniskt omfattades inte hela personkretsen, som det var tänkt. 3 500 personer bedömdes hamna utanför. Nu har utskottet lagt till en förändring, och det är bra. För att få svar på dessa frågor och se till att inte fler missar görs bör uppföljning och utvärdering genomföras senast tre år efter ikraftträdandet, något som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har yrkat på i den gemensamma motionen. I Svenska Dagbladet i dag står det att jobb trots pension kan slå tillbaka. Där lyfts ytterligare argument fram varför det är angeläget att göra en utvärdering. Försäkringskassan själv pekar på krångliga regler som gör att enskilda kan bli återbetalningsskyldiga om man inte ser upp. Tanken är god, men om det blir negativa konsekvenser kanske man behöver justera i förslaget. Därför vore det bra att redan nu slå fast att göra en översyn efter tre år. I december 2004, alltså snart fyra år sedan, fattade man beslut i denna kammare om en parlamentarisk socialförsäkringsutredning. Jag vet inte hur många gånger jag har diskuterat frågan med Cristina Husmark Pehrsson. När mandatperioden började sades det att direktiven kommer i april 2007, men sedan sköts det tyvärr fram. Nu står det i budgeten att den ska tillsättas, men vi har ännu inte sett några direktiv. För att sätta tryck i frågan och visa att riksdagen verkligen vill se till att den kommer till stånd hade utskottet kunnat göra ett tillkännagivande och alltså föreslå riksdagen att besluta att ge regeringen i uppdrag att tillsätta denna socialförsäkringsutredning, som vi alla egentligen är överens om behövs men som ännu inte har startat. Om vi ska få ett trygghetssystem i Sverige som människor känner tillit till behövs breda politiska överenskommelser i stället för de lapptäcken vi nu har sett under två år. Som sagt är det bra att det nu ges möjlighet för så kallade förtidspensionärer att pröva jobb samtidigt som de inte mister sin sjukersättning. Men det är också viktigt att stimulera arbetsgivare att jobba med rehabilitering och anpassa arbetsplatser så att individers arbetsförmåga kan tas till vara. Det hänger inte bara på den enskilda individen om man har möjlighet att gå tillbaka till jobbet eller inte. Man kanske inte har ett jobb att gå till. Arbetsgivaren måste få större möjlighet och kunskaper för att se vad man kan göra på arbetsplatsen för att anpassa den till de enskilda individerna. I vår gemensamma motion har vi tagit upp att vi vill se ett reellt ansvar för arbetsgivarna att aktivt medverka till framtagandet av rehabiliteringsutredning för den som är sjukskriven från arbetsplatsen. De beslut angående sjukförsäkringssystemet som de moderatledda regeringspartierna har fattat har varit inriktade på åtgärder mot den enskilda människan, inte mot arbetsgivare eller Försäkringskassan. Även om det i arbetsmiljölagen står uttalat att arbetsgivaren har ansvar för rehabilitering har signaler sänts om att man har tonat ned det ansvaret från den moderatledda regeringen. Därför tycker Miljöpartiet de gröna att det hade varit bra om man i lag hade förtydligat arbetsgivarens ansvar att aktivt medverka till att ta fram rehabiliteringsutredning. Det innebär inte en återgång till att arbetsgivaren ska göra utredningen utan just, som det står i den gemensamma motionen, att arbetsgivaren ges ett reellt ansvar att medverka i framtagandet. Men i yttrandet svarar de moderatledda regeringspartierna med att hänvisa till det beslut som innebar att kravet på att arbetsgivare ska genomföra rehabiliteringsutredningar avskaffades den 1 juli 2007. Men det är inte det som föreslås i motionen. Varför är ni inte beredda att ge arbetsgivarna ett tydligt uppdrag att medverka i framtagandet av rehabiliteringsutredningar? Ett annat problem som LiseLotte Olsson tydliggjorde var reglerna för bedömningen av arbetsförmågan. Det är en skillnad i att skriva "väsentligt förbättrad arbetsförmåga" och att skriva "förbättrad arbetsförmåga". Det är en signal till människor att det finns en större risk att förlora sin rätt till ersättning. Självklart är meningen att människor ska kunna rehabiliteras, återfå arbetsförmågan och komma tillbaka till jobb. Men om man inte får det är det väl rimligt att man får ett stöd från samhället. Vi står bakom propositionen, men det är dåligt att inte utskottsmajoriteten tar till sig förbättringsförslag som utvärdering och förslag om förtydligande av arbetsgivarens medverkan i rehabiliteringsutredning och tillkännagivande av socialförsäkringsutredningarna. På de punkterna har Miljöpartiet reserverat sig även om vi tillstyrker motionens huvudförslag. Man kan se det som att detta förslag är en ljusglimt i en annars mörk politik för sjuka och arbetslösa som den moderatledda regeringen står för. Självfallet står jag bakom alla sex reservationerna, men för tids vinnings skull yrkar jag bifall endast till reservationerna 1, 2 och 4. (Applåder)

Herr talman! Det är intressant att lyssna på oppositionen. Ni säger att ni står bakom förslaget i propositionen, men försöker ändå framstå som så kritiska som möjligt här i talarstolen. Under Socialdemokraternas tid vid makten befann sig över en miljon människor i utanförskap. Två tredjedelar av dem gjorde det på grund av ohälsa. Socialdemokraterna lovade att minska sjukskrivningstalen, men gjorde det genom att förtidspensionera bort många från arbetsmarknaden. Man införde i praktiken en automatisk förtidspensionering av dem som hade varit sjukskrivna i mer än ett år. Så fick man ned sjukskrivningstalen. Det var en cynisk politik. I stället för att ge tidiga aktiva rehabiliteringsinsatser för att hjälpa människor tillbaka till arbetsgemenskapen förtidspensionerades de bort från sjukskrivningsstatistiken. De utsorterades, för att använda Socialdemokraternas retorik. Denna utsortering har varit förödande för många människor. I stället för att vara sjukskrivna, med rätt till rehabiliteringsinsatser, fortsatt anställning och 80 procents ersättningsnivå förtidspensionerades de - vilket innebär att arbetsgivaren kunde säga upp dem och att den enskilde gick ned till en ersättningsnivå på 64 procent. 140 personer om dagen förtidspensionerades under Socialdemokraternas tid vid makten. Givetvis var det många av dem som saknade arbetsförmåga och som skulle beviljas förtidspension, men för en del handlade det bara om att Socialdemokraterna ville snygga till statistiken. Detta är förklaringen till att Sverige har den högsta andelen förtidspensionerade i världen samtidigt som vi har en av världens friskaste befolkningar. Allians för Sverige gick till val på att bryta utanförskapet. Närmare 200 000 fler i dag än för två år sedan har ett jobb att gå till. Utanförskapet minskar, inte minst för dem som är sjukskrivna och förtidspensionerade. Men det finns en del kvar att göra. Vid halvårsskiftet infördes den rehabiliteringskedja som syftar till att ersätta långa passiva sjukskrivningar med tidiga aktiva rehabiliteringsinsatser. Vi har avsatt 3,2 miljarder kronor för satsningar på en rehabiliteringsgaranti och en förstärkt företagshälsovård. Försäkringskassan har getts möjligheter att köpa rehabiliteringsinsatser för sjukskrivna av landstingen. 1 miljard kronor anslås extra varje år till de landsting som arbetar med att ge tidig vård och rehabilitering så att sjukskrivningstiden kan kortas. Vi vill att de som får förtidspension ska få det först när alla rehabiliteringsmöjligheter är uttömda - när det står klart att man permanent saknar arbetsförmåga. Vi vill inte att förtidspension ska beviljas för att snygga till sjukskrivningstalen. För att hjälpa dem som Socialdemokraterna ställde utanför tillbaka till en social gemenskap och en arbetsgemenskap vill vi nu göra det möjligt för de 430 000 som har förtidspension att studera, engagera sig ideellt eller arbeta utan att rätten till förtidspension ifrågasätts. Den reform som vi diskuterar i dag är den viktigaste någonsin för landets alla förtidspensionärer. Vi sänker inte tröskeln tillbaka till en social gemenskap. Vi tar helt och hållet bort tröskeln. Vi genomför en reform som gör det möjligt för den enskilde att våga engagera sig ideellt, studera eller arbeta så lite eller så mycket man själv vill och kan utan att man riskerar att få rätten till förtidspension ifrågasatt eller indragen. Vi skapar nu en trygg och flexibel förtidspension. Dubbelt så många kvinnor som män är förtidspensionerade, så för varje man vi hjälper tillbaka till en social gemenskap eller till en arbetsgemenskap hjälper vi två kvinnor. Efter att ha hört oppositionen, som helst talade om allt annat än det som dagens ärende verkligen handlar om, är det kanske på sin plats att tydligt redogöra för vad reformen innebär. Det handlar för det första om dem som före den 1 juli i år hade fått en icke tidsbegränsad sjukersättning - det som vi allmänt kallar för förtidspension. Dessa personer, drygt 430 000, kan nu utan att oroa sig för att få förtidspensionen indragen till exempel engagera sig ideellt i en förening. Jag vet att många förtidspensionerade är engagerade inom handikapprörelsen, och många är de som under åren som gått har berättat för mig att de inte vågar jobba ideellt för sin förening eller sitt förbund eftersom de varit rädda att få förtidspensionen indragen. Nu behöver inte du som är förtidspensionerad vara rädd och orolig för det längre. Nu kan ni utan att oroa er göra en viktig ideell insats och känna er delaktiga i föreningens sociala gemenskap. De som vill studera får givetvis också göra det utan att rätten till förtidspension ifrågasätts. Både ideellt arbete och studier är viktigt, dels för att det handlar att ge möjlighet till delaktighet i en social gemenskap och få ett betydelsefullt innehåll i sin vardag, dels för att det kanske till och med i sin förlängning kan leda fram till att man kan ta ett vanligt arbete. Den som vill arbeta ska givetvis få göra det. Du som fick din förtidspension före den 1 juli kan arbeta så mycket du vill utan att rätten till förtidspension ifrågasätts. Du ska bara komma ihåg att anmäla till Försäkringskassan att du arbetar. Den som arbetar kan tjäna upp till ett prisbasbelopp, vilket nästa år är närmare 43 000 kronor, under ett år utan att förtidspensionen reduceras. Det får man alltså behålla. Inkomster över den nivån minskar förtidspensionen med 50 öre för varje intjänad krona upp till ett tak på åtta prisbasbelopp eller ca 340 000 kronor. Skulle man känna att det inte går att arbeta därför att man får värre problem med sin rygg eller mår sämre slutar man arbeta och förtidspensionen garanterar återigen en tryggad inkomst. För den som har förtidspension på deltid sker en liknande reducering av förtidspensionen för den inkomst man får från arbete som utförs på den tid som man har förtidspension för. Jag vet att detta är en efterlängtad reform bland landets förtidspensionärer, och jag vet att många av er följer denna debatt. Därför vill jag upprepa det jag sade tidigare: Det är fritt fram att arbeta utan att rätten till ersättning ifrågasätts, men man ska komma ihåg att anmäla det till Försäkringskassan. Rätten till förtidspension kommer inte att ifrågasättas även om ni arbetar. Nu tänker kanske en del att ingen arbetsgivare vill anställa den som är förtidspensionerad eftersom det finns risk för att han eller hon, till exempel den som har en ms-sjukdom där symtomen går i skov, kommer att behöva vara frånvarande under vissa perioder. Det kan bli kostsamt för arbetsgivaren, som ju normalt sett ska betala sjuklön för de två första veckorna som man inte kan arbeta på grund av sjukdom. Men detta har vi givetvis tänkt på. Arbetsgivare som anställer den som är förtidspensionerad kommer inte att behöva betala sjuklön om den anställde är frånvarande på grund av sjukdom. I stället garanteras den anställdes inkomst via förtidspensionen. För att göra det ännu mer attraktivt att anställa den som på grund av ohälsa har varit frånvarande från arbetsmarknaden i mer än ett år, till exempel sjukskrivna och förtidspensionerade, har vi infört det vi kallar för nyfriskjobb. Det betyder att arbetsgivaren slipper betala arbetsgivaravgift för den anställde och dessutom får ytterligare en skattesänkning som är lika stor som arbetsgivaravgiften när man anställer någon som har varit frånvarande från arbetsmarknaden på grund av ohälsa i mer än ett år. I praktiken betyder det att kostnaden för anställningen halveras samtidigt som lönen för den anställde inte påverkas. Filosofin bakom de reformer vi genomför är att den förtidspensionerade ska våga prova att arbeta och att arbetsgivaren ska vilja anställa honom eller henne. Det som jag har redogjort för så här långt berör dem som har fått en icke tidsbegränsad sjukersättning före den 1 juli i år. Men vi genomför också en positiv förändring för dem som beviljas sjukersättning efter den 1 juli i år, för dem som har en tidsbegränsad sjukersättning och för dem som har aktivitetsersättning. Tidigare har man, om man har tillhört någon av de här grupperna, kunnat ha en ersättning vilande medan man har provat på att arbeta. Under de tre första månaderna har man också fått behålla sin ersättning. Nu förlänger vi den tidsperioden från tre till tolv månader samtidigt som ersättningen utbetalas med en fjärdedel varje månad. Detta betyder att man får ett extra tillskott under en längre tid och sannolikt att fler stimuleras att prova på att arbeta under en längre tid. Herr talman! Jag noterar att åtminstone vissa socialdemokrater har börjat idka självkritik gentemot den politik man förde i regeringsställning. Bland annat säger Ylva Johansson, ordförande för Socialdemokraternas välfärdsarbetsgrupp, så här i det förra numret av Kommunalarbetaren: "Vi är väldigt självkritiska mot de system vi själva ansvarade för när vi satt i regeringsställning. Många människor hamnade i passivitet." Det absolut största felet Socialdemokraterna begick var att införa den automatiska förtidspensioneringen efter ett års sjukskrivning. När vi nyligen hade en allmänpolitisk debatt här i kammaren frågade jag Socialdemokraterna varför man valde att förtidspensionera bort så många människor. Jag fick inget svar. Jag lär inte få någon förklaring i dag heller. Sanningen var att man gjorde det för att få ned de höga sjukskrivningstalen. Så cynisk var den politik som Socialdemokraterna bedrev. I dag tänkte jag i stället se om jag kan få svar på frågan om man tycker att det var bra att så många förtidspensionerades. Vågar Siw Wittgren-Ahl vara lika självkritisk som Ylva Johansson? Den reform vi nu genomför handlar om att ställa till rätta det som Socialdemokraterna ställde till med. Oppositionen vill inte gå så långt som vi i alliansen gör även om man tillstyrker förslaget. De vill bara se den här reformen som ett tillfälligt försök. Det är ett viktigt besked till landets förtidspensionärer. Om Socialdemokraterna och de andra vänsterpartierna får bestämma kan denna reform komma att rivas upp. Om Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet får bestämma kan det återigen bli omöjligt att engagera sig ideellt, utbilda sig eller arbeta utan att få rätten till förtidspension ifrågasatt och indragen. Jag förstår verkligen inte varför oppositionen så gärna vill se människor i utanförskap och passivitet. Vi bryter utanförskap och återupprättar arbetslinjen genom att ge fler möjligheter att delta i arbetslivet. Hur Socialdemokraterna ska göra detta med ett vänsterparti som föreslår en skattechock för dem som arbetar och ett miljöparti som vill återinföra friåret är för mig en gåta. Allt annat än arbete ska belönas. Det bästa - inte minst för landets förtidspensionärer - är att de inte får en ny chans att föra en misslyckad politik som skapar utanförskap. Avslutningsvis vill jag säga till er som är förtidspensionärer och som nu efter årsskiftet engagerar er ideellt eller börjar utbilda er: Hör av er! Skicka ett mejl och berätta hur det går! Vi vill gärna höra era erfarenheter av den här reformen. Och kom ihåg att om oppositionen får bestämma efter nästa val kan den här möjligheten upphöra. (Applåder) I detta anförande instämde Mikael Cederbratt, Lars-Arne Staxäng och Marianne Watz (alla m), Fredrick Federley (c), Ulf Nilsson (fp) och Lars Gustafsson (kd).

Herr talman! Jag vill säga till Gunnar Axén att om den här oron för förtidspensioneringarna hade varit sann hade man gjort en politisk överenskommelse mellan blocken om vad det är som ska gälla. Du står bara och öser ur dig sådant som inte är sant. Hade ni velat ge den enskilda människan som har förtidspension en framtid hade ni träffat en överenskommelse precis på samma sätt som när vi tog initiativ till pensionsuppgörelsen. Vi kan se hur pensionerna blir, men den politiska hantverksskickligheten besitter inte ni. Här står du och säger att vi förtidspensionerade ut folk och undrar om det var det vi ville. Nej, jag är lika självkritisk till det som Ylva Johansson var. Om man tittar på dessa 433 000 människor som är förtidspensionerade kan man se att många av dem är kvinnor. 60 procent av dem är kvinnor, och många av dem har psykosomatiska besvär. Sanningen är också att många av dem trillade ut från arbetsmarknaden 1991 när ni hade makten. År 1993, när ni fortfarande satt vid makten, fick 63 000 människor förtidspension. Ni borde bli mycket bättre på att hålla reda på siffror. Ni borde faktiskt skämmas. Jag blir så arg för att ingen tar upp att i ert så kallade utanförskap tog ni med alla oss som var sjuka en eller två dagar och lade ihop det till 1,7 miljoner. Siffror är inte er starka sida. Anders Borg sade att det skulle ta två år och sedan skulle man se era resultat. I dag står snart 52 000 människor utan sjukförsäkring. Det är den borgerliga politiken, och det är det vi vänder oss emot. Vi vill ha breda politiska lösningar. (Applåder)

Herr talman! Det var inte den borgerliga regeringen som införde en automatisk förtidspensionering efter ett års sjukskrivning. Det gjordes faktiskt under Socialdemokraternas tid vid makten. Det ledde till att 140 personer förtidspensionerades bort från arbetsmarknaden varje dag under den socialdemokratiska regeringstiden. De förlorade rätten till arbetslivsinriktad rehabilitering. De gick från 80 procents ersättningsnivå till 64 procents ersättningsnivå. Jag tycker att det var en väldigt olycklig politik, för att uttrycka mig milt. Det satte många människor i utanförskap som med rätt stöd hade haft en möjlighet att komma tillbaka ett arbete och en arbetsgemenskap. Oppositionen vill gärna få den här debatten att handla om någonting annat därför att man i grund och botten tycker att vårt förslag är bra även om man bara vill se det som ett tillfälligt försök. Det handlar om att verkligen ta bort trösklarna tillbaka till arbetslivet, till ideellt engagemang och till studier för dem som är förtidspensionerade. Man ska kunna delta i en social gemenskap och fylla sin vardag med ett meningsfullt innehåll utan att vara orolig för att rätten till förtidspension ifrågasätts eller till och med dras in. Det behöver man inte oroa sig för nu. Den här reformen går ut på att hjälpa människor tillbaka och ge dem en mer meningsfull vardag. Jag tycker att debatten snarare borde handla om det förslag som vi har uppe till behandling här i dag än om någonting annat.

Herr talman! Det borde den göra, men kan man inte sin historia kan man inte heller lägga fram bra förslag för framtiden. Du beskrev en helt felaktig historia när det gäller varför många människor har förtidspension. Vi vet också att det är svårt att komma tillbaka om man blir sjuk och ramlar ut. Det var ni som började med det. Förra gången ni satt vid makten blev det också ekonomisk kris, nu är vi där igen. Anders Borg sade att det skulle ta två år innan man kunde se resultatet av er politik, och nu ser vi det. Enligt ert förslag kommer 52 000 människor inte att ha någon sjukförsäkring år 2010. Det är klart att vi måste tala om det också. Vi har sagt att vi inte är emot den här reformen. Vi har sagt att vi vill gå ytterligare längre. Vi vill ha en socialförsäkringsutredning, så att det inte blir förslag som rycks ut eller att kommuner och landsting bara får olika lagförslag duttat ut till sig och inte får någon helhet. Det är det vi säger. Vi vill ha en helhet. De som har tillsatt oss vill att vi ska vara så politiskt skickliga att vi kan komma överens, men den skickligheten besitter inte ni. Du står hela tiden här och pratar om att vi kommer att dra in detta. Tycker ni att förslaget är dåligt eftersom ni tror att vi ska dra in det? Vi har sagt att vi vill ha en utvärdering. Vi vill veta vad vi gör. Det är viktigt att man utvärderar vad man gör. Vi vill göra det för att se vart förslaget tar vägen. Ni skriver ju själva att det är stötande. Hur kan man skriva att en sak är stötande och sedan säga att man inte vill titta på om det är det eller inte, för det är värre nu? Så kan man inte hantera politiken. Det är oskickligt och orättvist att förfara så mot de svenska medborgarna. (Applåder)

Herr talman! Återigen vill Siw Wittgren-Ahl få detta att handla om någonting annat än det i själva verket handlar om. Den här reformen hjälper nu människor tillbaka till studier, arbete och ideell verksamhet. 430 000 förtidspensionärer kan nu engagera sig på det sättet och skapa sig en meningsfull vardag utan att vara rädda för att rätten till förtidspensionen ifrågasätts. Det är faktiskt så som ni skriver i er motion, att ni bara ser detta som ett tillfälligt försök. Så står det ju i oppositionens gemensamma motion. Och ser man det som ett tillfälligt försök är man väl beredd att riva upp detta om man får en möjlighet, vilket jag givetvis hoppas att oppositionen inte får.

Herr talman! Som vanligt får vi en högerversion av historien när Gunnar Axén talar. Då undrar jag vem det är som pratar om allt annat än dagens ärende. Där tycker jag att vi nog är lika goda kålsupare, om man säger så, fast jag tror att Gunnar Axén vinner lite i svajigheten. Men i dag diskuterar vi det här betänkandet, och det är vi överens om, eller hur? Där är vi också ganska överens. I väldigt stora drag är vi överens om att det här är någonting bra och att det här innebär en möjlighet för förtidspensionerade att få göra de här sakerna: att få engagera sig ideellt eller att få prova på ett jobb. Det finns ingen skillnad där. Gunnar Axén påstår att vi nog kommer att riva upp det här när vi kommer till makten. Jag tycker att det är ett väldigt fult grepp att säga så. Det vi säger i vår motion är att detta är ett tillfälligt försök som vi vill utvärdera för att sedan kunna förbättra det. Var någonstans hittar Gunnar Axén något som säger att vi menar att vi ska ta bort det här efter försöksåren? Ingenstans. Vi vill ha en utvärdering och se hur det här försöket har slagit ut, precis som jag sade i mina frågor: Vem har nyttjat det här? Hur är den geografiska spridningen? Hur klarar Försäkringskassan av det här? Det är det vi vill titta på, och det säger ni nej till. Jag förstår faktiskt inte varför ni inte vill göra en utvärdering och förbättra sakerna. Som sagt: I grunden är vi överens om att det här kan vara en bra idé, men sedan finns det ju detaljer i det här som vi inte är överens om. Gunnar Axén säger att vi i oppositionen naturligtvis är så kritiska som möjligt. Tänk om det är så att vi i oppositionen har någonting bra att komma med för en gångs skull!

Herr talman! Det är ju bra att oppositionen är för den här reformen. Jag förstår inte varför man då försöker låta så kritisk i replikerna. Jag är glad för att ni bejakar den här förändringen och förbättringen för landets alla förtidspensionärer. Men det står faktiskt i er gemensamma motion att ni bara ser det här som ett tillfälligt försök. Det står där. Då betyder väl det att man är beredd att riva upp det här om man får en möjlighet till det. Jag har talat om bakgrunden och motivet till att den här reformen nu genomförs, och den bakgrunden är att under vänstermajoritetens tid vid makten, under Socialdemokraternas tid i regeringen, förtidspensionerade man 140 personer om dagen, många av dem faktiskt mot deras vilja. Det var så vi fick den högsta andelen förtidspensionärer i världen trots att vi samtidigt har en av världens friskaste befolkningar. Det här skedde därför att man införde en automatisk förtidspensionering efter ett års sjukskrivning. Det gjorde man därför att man ville få ned sjukskrivningstalen. Men man gjorde inte det man borde ha gjort, det vill säga ge människor vård, rehabilitering och stöd för att komma tillbaka. För Socialdemokraterna handlade det om att frisera statistiken. Det tycker jag var en djupt cynisk politik.

Herr talman! Man kan läsa saker och ting som man vill, och man kan göra sina egna tolkningar. Det är självklart. Men vi menar att det här ska vara ett försök. Vi säger inte: Hurra, det här är jättebra! Det här klubbar vi igenom, antar och är jätteglada för! Det säger vi ju inte. Vi säger att det finns bra saker i det här, och vi är med på det. Men vi ser även saker som är mindre bra. Därför vill vi just utvärdera efter de här åren och se hur detta har slagit. Har människor verkligen kommit tillbaka till arbete, och vilka har nyttjat det här? Det är bara några av de frågor man kan titta på. Någon tog upp jämställdhetsfaktorn, och den tycker jag är väldigt viktig. Det borde man också titta på: Vilka har använt det här? Just därför vill vi ha den här utvärderingen, som jag inte förstår att inte ni också vill ha. Jag kan tycka att det är ett vettigt sätt att arbeta. Man lämnar förslag, man provar och gör det i det verkliga livet och sedan ser man vad som har hänt och vad som har blivit utfallet av det man har gjort. Nu vet jag att jag går lite grann utanför ämnet, men om det nu är så att den steglösa ersättningen är så väldigt bra för den här gruppen människor skulle jag vilja veta vad Moderaterna och regeringen skulle säga om vårt förslag om steglös sjukpenning. Precis de argument som har använts för att tala om hur bra det här förslaget är kan man ju använda även i de sammanhangen. Människor kan få en chans att pröva utifrån sin egen individuella nivå. Sedan vill jag ta upp en liten detalj i det jag var kritisk till. Det gäller uttrycket "väsentlig arbetsförmåga". Gunnar Axén sade att det här gällde sjukersättning och aktivitetsersättning. I betänkandet står det tydligt att det inte gäller dem som har aktivitetsersättning, för de reglerna håller man på att se över. Då undrar jag vad som gäller, Gunnar Axéns ord eller det som står i betänkandet.

Herr talman! Ja, det pågår en utredning för att se över vilka ytterligare insatser man kan göra för dem som har aktivitetsersättning. Jag ska försöka hålla mig till ämnet, herr talman, och försöka reda ut huruvida oppositionen ser det här som ett tillfälligt försök eller inte så att vi kan lägga den diskussionen åt sidan. Jag läser direkt ur oppositionens gemensamma motion, där man skriver att åtgärden bör "definieras som ett tillfälligt försök". Jag tycker att det framgår ganska klart och tydligt att ni ser det här som ett tillfälligt försök, och gör man det kan man också komma att riva upp den här reformen. Det tycker jag skulle vara djupt olyckligt eftersom den är så positiv och bra för landets alla 430 000 förtidspensionärer.

Herr talman! Det låter på Gunnar Axén som om han fortfarande sitter i opposition. Jag säger så här: Läs på Folkhälsopolitisk rapport från Folkhälsoinstitutet! Läs på Socialstyrelsens rapport om folkhälsoläget i Sverige! Samtidigt som vi har en hög medellivslängd och en relativt frisk befolkning är faktiskt hälsan väldigt ojämnt fördelad. Bara här i Stockholms län skiljer det sex år i medellivslängd mellan olika stadsdelar. Det är ett observandum som man också måste ta till sig. När Gunnar Axén väljer att tala om utanförskap kan man fundera vad man egentligen ska definiera utanförskap med. Som Siw Wittgren-Ahl sade handlar ju den här statistiken om även dem som är förkylda. Om jag hade varit sjukskriven nu när jag är förkyld hade jag också kommit med. Nej, som jag ser det finns det verkliga utanförskapet hos dem som hamnar utanför, de som inte längre blir berättigade till sjukersättning och de som inte längre får någon a-kassa. Det talas väldigt varmt om att det finns en rehabiliteringskedja, men den förstärkta företagshälsovården är inte på plats. Jag har två frågor till Gunnar Axén. Tycker du att man kan avfärda Försäkringskassans kritik om krångliga regler? Och hur kan du påstå att för varje man hjälps två kvinnor när inte kvinnor och män får lika del av rehabilitering?

Herr talman! Nej, under det tidigare socialdemokratiska styret, som Miljöpartiet stödde, fick inte människor ordentlig vård och rehabilitering, utan det de fick var en förtidspension. Att jag säger att det går två kvinnor på varje man som hjälps av det här förslaget beror på att det är dubbelt så många kvinnor som är förtidspensionerade jämfört med män. Det är ju resultatet av den politik som Miljöpartiet tidigare har varit med och stött. Och vi vet att de som förtidspensioneras riskerar att få en ökad ohälsa. Man blir isolerad. Man har tidigare inte fått engagera sig ideellt, arbeta eller studera, fylla sin vardag med meningsfullt innehåll. Man har varit rädd för att få förtidspensionen indragen. Det är det vi rättar till med den reform som vi har att fatta beslut om i dag. Jag skulle vilja höra av er från oppositionen att ni tänkte lite fel när ni bestämde er för att se detta bara som ett tillfälligt försök. Annars är beskedet tydligt till väljarna och till landets 430 000 förtidspensionärer, att med en annan regering skulle den här reformen kunna rivas upp. Det tycker jag skulle vara djupt olyckligt.

Herr talman! Nej, Gunnar Axén, jag tror att du måste läsa på lite till. Läser man hela motionen ser man att det inte någonstans i motionen står att vi tänker riva upp. Det står faktiskt så här: Med anledning av de oklarheter som föreligger i propositionen bör åtgärden definieras som ett tillfälligt försök som kräver genomgripande uppföljning och utvärdering. Om man i det här förslaget finner saker som inte är bra kan man alltså rätta till dem. Det är det vi skriver. Vi tycker att man ska göra en ordentlig utvärdering för att se hur det är när det gäller kritiken från Försäkringskassan angående krångliga regler som kanske gör att människor blir återbetalningsskyldiga. Då kan vi rätta till det. Vi säger inte att vi ska riva upp reformen. Det vi säger är att vi vill göra en ordentlig utvärdering. Att påstå någonting annat tycker jag är ohederligt. Sedan gäller det rehabilitering igen. Du påstår att kvinnor och män får samma möjlighet till rehabilitering och att två kvinnor får hjälp om man rehabiliterar en man. Jag önskar att det vore så, men tyvärr har inte kvinnor och män lika tillgång till rehabilitering överallt. I det här förslaget ges nu möjlighet att komma tillbaka till arbete. I det här förslaget finns ingenting om ytterligare möjligheter för kvinnor att få bättre tillgång till rehabilitering. Det är därför jag ställde min fråga.

Herr talman! Det står ingenting om rehabilitering i den här propositionen för den handlar om att ta bort tröskeln för den som är förtidspensionerad när det gäller att komma tillbaka till en arbetsgemenskap, till en social gemenskap, till arbete, till studier eller till ideellt arbete. Det är det som den här reformen handlar om. När det gäller att se till att kvinnor och män får vård på lika villkor arbetar vi också med det. Det är en självklarhet att inte män och kvinnor ska få olika vård och rehabilitering eller ha olika möjligheter till det. Det vi ser i dag, att det på varje förtidspensionerad man går två förtidspensionerade kvinnor, är ju resultatet av den politik som ni tidigare har varit med och stött. Kvinnor har nämligen inte fått den vård och rehabilitering som de har haft behov av i samma utsträckning som män. Därför har vi fler förtidspensionerade, dubbelt så många kvinnor som män. Det är djupt olyckligt. Vad vi nu försöker göra är att hjälpa de här människorna, de 430 000 förtidspensionerade, att kunna söka sig tillbaka till studier, arbete, ideellt arbete utan att vara rädda för att deras förtidspension ifrågasätts eller dras in. Detta är den viktigaste reformen någonsin för landets alla förtidspensionärer, och jag är väldigt stolt och glad över att vi i dag kommer att kunna fatta beslut om det. (Applåder)

Herr talman! Som centerpartist känns det oerhört skönt att kunna presentera ett betänkande från utskottet och ställa sig bakom en proposition som har en oerhört positiv människosyn. Vi gör klart och tydligt att vi tror att många av de människor som har blivit utestängda från möjligheten till full delaktighet i samhället ska kunna få en väg tillbaka. Observera att inga människor ska tvingas att jobba när de är sjuka! Men en del människor som kanske har börjat få en förmåga att hitta tillbaka har varit rädda för att prova på detta av den anledningen att de har kunnat bli av med hela sin ersättning. Nu tar vi bort de trösklar - så har de kallats hittills i debatten, men det har faktiskt varit stängda murar - som har omöjliggjort ideellt arbete och utbildning. Jag tror att det här för många människor kan innebära en helt ny möjlighet, till exempel att pröva en akademisk utbildning, där det har varit mycket höga trösklar tidigare. Jag tänker också på en situation där man har haft det svårt ekonomiskt och där det kanske har varit svårt att gå över till CSN och studiemedel. Därvidlag är det också ett oerhört generöst förslag som vi ställer oss bakom. Det är också väldigt bra att det är mer av flexibilitet i förslaget, vilket gör att du, så länge du är tydlig med att anmäla att du arbetar mer, har möjligheter att arbeta mer utifrån vad du och din kropp faktiskt kan hantera. Det finns ingen läkare på denna planet, ännu mindre någon riksdagsledamot, som kan bedöma exakt hur ett sjukdomsförlopp ser ut för varje enskild människa. Det kanske mest intressanta i den här debatten är att se hur oppositionen slingrar sig som masken på kroken. Man tycker nämligen i grund och botten att det är ett himla bra förslag. Man ser också att det är ett oerhört generöst förslag, och man tror att det kommer att leda rätt. Men man måste ändå vara oppositionell i någon bemärkelse. Man försöker då att hitta ett antal punkter att kritisera. Jag kan då börja med att bemöta den kritik som har kommit från oppositionen. Det finns ett par saker som jag tycker att man med rätta kan diskutera. Det gäller hur vi generellt sett har utformat hela socialförsäkringen, som är oerhört avancerad. LiseLotte Olsson poängterade något när hon retoriskt ställde en fråga till oss i majoriteten: Hur många förändringar ska man egentligen göra? Det är inget nytt påfund. Under de sju senaste åren av ert regeringsinnehav ändrade ni sjukpenningen sju gånger, till exempel. Och det är bara en liten del av hela socialförsäkringssystemet. LiseLotte pratade om att vi är lika goda kålsupare. Det är vi kanske i båda lagen när det gäller att göra förändringar. Det är därför som vi är så glada åt att vi nu har fått löfte i budgetpropositionen om att det kommer en parlamentarisk utredning om hela socialförsäkringen. Samtidigt menar Siw Wittgren-Ahl, från Socialdemokraternas sida, tydligen att vi ska säga till de 450 000 människor som vi i dag diskuterar att vi inte ska göra någonting åt deras situation. Det vore oerhört ansvarslöst av vilken regering det vara månde att säga: Vi tänker inte göra någonting för att förbättra er situation eller för att möjliggöra en väg tillbaka till arbete därför att vi ska vänta på en utredning som lär ta flera år. Med den här reformen öppnas vägarna tillbaka till arbete för 450 000 människor. Men Socialdemokraterna vill egentligen inte göra det - Siw Wittgren-Ahl var väldigt tydlig i sitt anförande. Även om man i grunden är positiv till förändringen hade man hellre sett att vi hade inväntat utredningen innan vi hade gått vidare med att få förändringar. Det verkar också som att man blandar ihop en rad diskussioner. Det är ofta så att det kan bli avancerat i riksdagsdebatterna att diskutera en liten del i någonting som faktiskt är större. För den som har ropat på rehabiliteringsinsatser är det inte obekant att denna kammare och riksdagsmajoritet beslutade om en historisk satsning på rehabilitering på över 3 miljarder kronor för att man i ett tidigt skede ska kunna se till att det finns möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden och att bli frisk i stället för att hamna i ett passivt utanförskap där man sedermera, om Socialdemokraterna hade fortsatt att regera, efter ett års tid hade fallit ned på 65 procent i ersättning genom att man hade fått en varaktig sjukersättning. Från oppositionens sida säger man att det här är en liten ljusglimt i en annars ganska mörk politik på socialförsäkringsområdet. Då vill jag ställa raka frågor till alla tre oppositionspartierna. Tycker man att det är en mörk politik vi för när man kan minska sjukskrivningar och när hälsotalen i landet ökar? Är det en mörk politik när antalet människor som går till förtidspensionering sjunker varje dag? Är det en mörk politik när vi får en fungerande rehabiliteringskedja? Är det en mörk politik när vi gör den största satsningen någonsin på rehabilitering, på över 3 miljarder? Är det en mörk politik när vi försöker få en fungerande sjukskrivningskedja med tydliga avstämningspunkter och så vidare, där ni tidigare lämnade människor i ovetskap om vad som skulle ske och där många efter ett år fortfarande inte hade tagit första steget på sin kedja? Jag tror att det finns all anledning att fortsätta den övergripande diskussionen om hur vi går vidare med socialförsäkringsutredningen. Jag vill vara tydlig med, vilket också Siw Wittgren-Ahl har varit i socialförsäkringsutskottet, varför vi inte har en socialförsäkringsutredning som redan arbetar. Det beror på att de fem partier som ingick en pensionsöverenskommelse inte var överens alldeles i början av denna mandatperiod om hur den skulle tolkas. Därvidlag motsatte sig Socialdemokraterna att vara med och arbeta fram de här direktiven. Vi är glada att ni nu har ändrat uppfattning så att vi kanske kan få en bred parlamentarisk utredning. Jag tror att det är mycket mer än bara det förslag som vi diskuterar i dag eller de positiva reformer som alliansregeringen har genomfört som behöver diskuteras vitt och brett. Där har oppositionen rätt i sin kritik. Jag tror att samtliga fyra allianspartier vågar stämma in i kritiken att vi har väldigt avancerade system i dag. Den som till syvende och sist faller emellan är den som är mest beroende av systemen. Jag ska för min del säga att jag inte har någon aning om vad som exakt skulle ske med mig om jag skulle bli långtidssjukskriven. Jag arbetar ändå dagligdags med frågorna. Om man är en människa som befinner sig i en annan del av livet där man inte dagligdags jobbar med politik, Försäkringskassan och så vidare tror jag att det är oerhört svårt att veta exakt vad som kommer att hända. Det är klart att det skapar en otrygghet. Allianspartierna har heller ingen som helst ambition att undergräva förtroendet för försäkringen som är en oerhört viktig del av de fundament som vi har i Sverige som skapar en trygghet så att vi vet att vi har en försörjning om vi blir sjuka eller arbetslösa. Därför kan jag avslutningsvis, herr talman, välkomna oppositionens önskan om att nu få en bred parlamentarisk utredning. Jag ser fram emot att vi ska kunna fortsätta den diskussionen. Men under tiden kräver jag av min regering och mina kolleger i allianspartierna att vi genomför positiva reformer för att bryta utanförskapet. Jag välkomnar och yrkar bifall till det förslag som ligger. Det kommer att öppna oanade nya möjligheter för 450 000 personer som verkligen behöver få en chans att komma tillbaka till ett fullvärdigt socialt liv och en möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden igen. (Applåder) I detta anförande instämde Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Lars-Arne Staxäng och Marianne Watz (alla m) samt Ulf Nilsson (fp) och Lars Gustafsson (kd).

Herr talman! Vi har här hört många exempel på hur människor under många års tid fick en väldigt kort och snabb väg bort från arbetslivet till förtidspensionering. Vi har sett och hört om många exempel: pojken med lätt utvecklingsstörning som förtidspensionerades som 22-åring innan han fick pröva på arbetslivet, flickan som mobbats i skolan, drabbats av depression, inte fick någon rehabilitering och blev förtidspensionerad i 25-årsåldern. Och så alla de människor i 50-årsåldern som efter en lång tids sjukskrivning och arbetslöshet förpassades in i förtidspensioneringen. Mönstret var ofta detsamma: sjukskrivning, ingen rehabilitering eller rehabilitering först efter ett eller flera år. När tiden för sjukskrivning blir lång växer avståndet till jobbet. Många berättar om att man redan efter några månader kan känna sig rädd och osäker inför tanken på att gå tillbaka till jobbet. Vi ser också i statistiken att särskilt i tider när arbetslösheten har varit stor har väldigt många människor slussats över till förtidspensionering. Då har visserligen arbetslöshetsstatistiken blivit snyggare, men samtidigt har många människor inte fått en rättvis chans att komma tillbaka. Under Socialdemokraternas regering har vi fått statistiken om över en halv miljon människor i förtidspensionering. När alliansregeringen tillträdde var sammanlagt 750 000 i någon form av sjukfrånvaro. Jag har hela tiden sett det som den här regeringens största utmaning att försöka komma bort från ett system där många sjuka och arbetslösa människor glöms bort. Vi vet också att i Sverige har människor fått vänta i många år på någon vettig rehabilitering. Ett viktigt inslag i regeringens politik som vi har talat mycket om är därför just att ge sjuka snabb tillgång till rehabilitering. Ett annat viktigt inslag är att hjälpa människor som sorterats ut från arbetslivet tillbaka igen. Jag pratade med en kvinna som arbetar på en idrottsförening i Skåne. Hon var förtidspensionerad till 50 procent. Nu ville hon pröva på att jobba lite mer, gå upp till 60 procent. Men det tillåter inte de gamla reglerna. Man måste gå upp 25 procent. Det kanske är ett alldeles för stort steg för en människa som har haft deltidssjukersättning under en längre tid. Dessutom, om hon skulle klara av att jobba några månader riskerar hon att för alltid förlora sin förtidspension. På det sättet har det gamla systemet stängt ute människor från arbetslivet. I Socialdemokraternas förtidspensioneringssystem var det väldigt lätt att förpassas ut från arbetslivet, men det var väldigt svårt att komma tillbaka till arbete igen. Det har också - det glömmer man ibland - varit farligt att gå till exempel en folkhögskolekurs i engelska, skapande dramatik eller ekologisk trädgårdsodling. Då kunde sjukersättningen dras in. Därför vågade de flesta inte prova på någon form av utbildning eller studier. Jag tycker tvärtom, att till exempel en folkhögskolekurs kan vara ett första steg på väg tillbaka till aktivt arbete. Men, herr talman, från och med nästa år får omkring en halv miljon förtidspensionärer möjlighet att prova att öka arbetstiden och prova att studera. Det handlar, som vi har hört, om ett helt frivilligt erbjudande. Det handlar om att kunna arbeta eller studera utan att mista sjukersättningen, att försöka att arbeta mer men att kunna gå tillbaka om det blir för svårt, att kunna tjäna lite mer pengar men ändå få behålla en del av sjukersättningen. Med det här förslaget öppnar vi alltså möjligheten för alla dem som blev förtidspensionerade med det gamla systemet att försöka arbeta igen. Det blir naturligtvis - det får upprepas eftersom oppositionens negativa ton kan lura oss att tro något annat - inga försämringar för dem i den här gruppen som inte vill eller kan jobba igen eller som inte vill öka sitt deltidsjobb. Generösa möjligheter föreslår vi men inget tvång. En person som inte har jobbat på flera år kanske vill pröva 10 eller 20 procents arbetstidsökning. En annan kanske vill jobba ideellt i en förening, i en styrelse till exempel. Men i dag vågar han eller hon inte ta emot ett öre i arvode, för då skulle det påverka sjukersättningen negativt. Alla får alltså med det här förslaget möjlighet att försöka få en förbättring, men ingen riskerar någon försämring. De som inte har någon arbetsförmåga alls ska naturligtvis i fortsättningen ha sin sjukersättning utan försämring. En annan glädjande sak, herr talman, med det här förslaget för mig som bor nära Danmark nere i Skåne och vet hur många människor som söker sig över gränserna är att de här reglerna även kommer att gälla de förtidspensionärer som antingen arbetar eller väljer att studera i ett annat nordiskt land. I Skåne är det i allra högsta grad aktuellt med sådana aktiviteter i Danmark, men det gäller även gränsen till Norge i Värmland och gränsen till Finland. Det här är ett led i den utveckling mot minskade gränshinder mellan nordiska länder som vi hoppas mycket på i fortsättningen. En del kan tycka att det är orättvist att just förtidspensionärer ska vara garanterade en sjukersättning i botten fram till 65 år även om de blir piggare. Men den - om vi nu ska kalla den så - orättvisan måste vägas mot dagens system där människors vilja att börja jobba verkligen motarbetas av reglerna. Man skulle också kunna säga att den här reformen är en sorts ursäkt till dem som inte fick den hjälp de behövde under många år. Jag förstår inte riktigt Socialdemokraternas skepsis mot det här förslaget och inte heller den övriga oppositionens. Vi har redan hört att ni i er motion skriver att ni ser den här åtgärden som ett tillfälligt försök och vill göra en särskild utvärdering efter tre år. Regeringen följer alltid upp utvecklingen av lagar och regler. Bland annat Riksrevisionen gör olika mycket grundliga utvärderingar. Så varför ska just denna reform vara ett tillfälligt försök? Jag tycker inte att svaren tidigare har varit tillräckligt tydliga. Jag hoppas att ni under den här debatten kan svara klart på varför ni använder de här formuleringarna. Kommer ni att ta bort eller försämra den här reformen? Kan de förtidspensionerade vara trygga i att ni inte tar ifrån dem den här möjligheten? Kan vi i dag, antingen efter mitt anförande eller i debatten med ministern, få ett tydligt svar från er på den frågan så blir vi glada. Herr talman! Vi i Folkpartiet är väldigt glada över att vara med om att arbeta fram och besluta om en sådan mänsklig reform som uppmuntrar fler människor att pröva sina vingar utan att de förlorar sin trygghet. Bifall till utskottets förslag och förslaget i propositionen! (Applåder) I detta anförande instämde Gunnar Axén, Lars-Arne Staxäng, Mikael Cederbratt och Marianne Watz (alla m) samt Fredrick Federley (c) och Lars Gustafsson (kd).

Herr talman! Det finns några särskilda tillfällen i riksdagsarbetet då det på ett speciellt sätt känns glädjefyllt att få stödja ett betänkande. I dag är det ett sådant tillfälle. Förslaget att möjliggöra för personer med sjukersättning att få pröva ett arbete utan att riskera sin ersättning är både en möjlighet och ett erkännande. Den nya möjligheten är att inte längre sitta fast i ett permanent utanförskap. Erkännandet är ett officiellt besked att samhället inte fullt ut gav alla människor det stöd och den hjälp som borde ha getts. Vi kristdemokrater har med alliansregeringen all anledning att glädja oss över att människor genom detta förslag ges möjligheter till återupprättelse och stärkt självtillit genom ökad delaktighet i samhälle och arbetsliv utifrån egna förutsättningar. Herr talman! Jag skulle kunna berätta om människor jag har mött och känner som borde ha fått chansen från början men inte fick den. Jag kan nämna Kalle - han heter inte så egentligen - som inte fick hjälpa till på en pizzeria utan i stället hamnade på en parkbänk när vädret var bra och på den offentliga toaletten när det regnade och var kallt. Jag kan också berätta om medarbetaren i handikappföreningen som riskerade sin ersättning genom att få en liten slant för sitt deltidsuppdrag. I Sundsvalls Tidning kan man i dag läsa om Kenth som vid 52 års ålder, efter 16 år som förtidspensionär, har börjat jobba på försök med risk för att mista sin sjukersättning. Han har med nuvarande regelverk problem med att kunna delta i arbetslivet. I tidningen står följande: För några veckor sedan kunde jag börja jobba igen på försök, efter 16 år som förtidspensionär. Det känns fantastiskt bra, även om jag inte orkar så mycket. Lite längre ned skriver man: Kroppen är inte med mig riktigt, men om jag bara jobbar tre fyra timmar per dag eller kanske bara två timmar ibland känner jag mig ändå så otroligt nöjd efteråt. Jag har bidragit med något, och det är en skön känsla. Ännu längre ned säger han om att inte kunna gå ut i arbetslivet: Man klättrar nästan på väggarna och träffar aldrig någon människa. Sedan har Försäkringskassan fått kommentera. Chefen för Försäkringskassan i Västernorrland Ann-Kristin Munter säger då att hon ser en tendens till att antalet förtidspensionärer som vill börja jobba har ökat. Debatten och regeringens politik har bidragit till detta. Som kristdemokrat kunde jag nästan säga: Halleluja! För oss kristdemokrater är det viktigt att se den enskilda människan som förslagen gäller. Det är därför ibland med upprördhet som man kan notera ett stelbent regelverk mest lämpat för politiska låsningar och myndighetsutövning. Det borde vara varje regerings och riksdags uppgift att organisera samhället utifrån ett medborgarperspektiv för att värna medborgarnas rätt till stöd och hjälp och möjlighet att erhålla dessa. Vi känner alla till en valslogan som hette Alla ska med, så enkelt är det! Men det var inte enkelt för alla. Däremot var det omöjligt för många. Nu när alliansföreträdarna vill göra det möjligt för fler att delta i arbetslivet, att få känna delaktighet och tillfredsställelse av en egen försörjning vill tyvärr oppositionspartierna att detta ska vara ett försök och grundligt utvärderas efter en tid. Den tidigare regeringen har haft många år på sig att utvärdera den förda politiken för personer med så kallad förtidspension. Detta betänkande, herr talman, är ett resultat av allianspartiernas utvärdering av den förda politiken för förtidspensionerade. Herr talman! Detta är ett av de få tillfällen då utskottet och riksdagen kunde ha sagt ett unisont ja till ett förslag som berör många människor under mindre lyckliga förutsättningar än de som vi i denna kammare har. Jag är övertygad om att vi på detta sätt gemensamt hade ökat både trovärdigheten och tilltron till riksdagen och dess politiker. Med detta vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder) I detta anförande instämde Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Lars-Arne Staxäng och Marianne Watz (alla m) samt Fredrick Federley (c) och Ulf Nilsson (fp).

Herr talman! För många har det känts otryggt att ta steget från sjukersättning till arbete eller studier. Det handlar självklart om ekonomi och trygget, men också om att man är osäker på vad man orkar och klarar av. Tidigare har man inte vågat pröva med risk för att förlora sin ersättning. Bakgrunden till att regeringen har lagt fram förslaget om att man med sjukersättning ska få arbeta, studera eller engagera sig ideellt utan att rätten till sjukersättning någonsin kommer att överprövas är alliansens absoluta löfte. I dag kommer en förhoppningsvis enig riksdag att bifalla den proposition som regeringen har lagt fram och som innebär att det för alla de 430 000 personer med permanent ersättning beviljad före den 1 juli i år ska vara möjligt att arbeta, studera eller engagera sig ideellt med bibehållen rätt till sjukersättning. Förslaget är generöst. Det är flexibelt, men samtidigt tryggt. Även de som inte omfattas av de särskilda reglerna kommer att få förbättringar. Alla som har sjukersättning beviljad efter den 1 juli eller aktivitetsersättning kommer att kunna arbetspröva med sjukersättning under tolv månader i stället för dagens tre. Det här är ett förslag som ursprungligen kommer från Fontänhusen, en organisation som gör ett jättestort arbete med att hjälpa sina medlemmar att finna ett arbete att gå till eller daglig sysselsättning. Men orkar jag inte arbeta, orkar jag inte studera eller ens engagera mig ideellt ska jag självklart vara trygg med att jag har min sjukersättning precis som tidigare, och ingen kommer att ifrågasätta detta. Förslaget handlar om att ge alla dem som kan och orkar en ny chans. Det kan bli en vändpunkt som många efterfrågar. Jag vill bara visa upp dagens Aftonbladet som med stora rubriker skriver: Det nya sjysta Sverige. Herr talman! Vi har en skuld till de hundratusentals människor som har fått förtidspension, i många fall mot sin vilja. Vi har alla exempel på detta. Samhället har inte alltid funnits till för dem när de har behövt. Tiden har bara gått. Sjukskrivningar har förlängts. Eftersom det tidigare, som vi har hört, också var obligatoriskt att prövas mot förtidspension inom ett år var risken för permanent utanförskap stor. Riksrevisionen har i en rapport kallat detta Förtidspension utan återvändo . Endast 1 procent kom tillbaka till arbetsmarknaden. För den enskilde blir läget många gånger katastrofalt med en ersättningsnivå på 64 procent. Man fick ingen del av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Man fick ingen del av arbetslivsinriktad rehabilitering och, det värsta av allt kanske många tycker, det var ett sakligt skäl för uppsägning. Det var tack och adjö. Herr talman! Jag sade i våras att jag ville träffa alla som hade permanent sjukersättning för att informera om möjligheterna att nu arbeta, studera eller engagera sig ideellt, men lika mycket för att lyssna och för att ta del av deras erfarenheter. Hittills har 10 000 personer fått ett sådant erbjudande. Väldigt många av dem har tackat ja, och vi har träffats. Av dem jag har mött finns många som vill pröva att studera eller gå en kurs. Jag fick i dag ett brev. Vi kan kalla henne för Kajsa. Hon skriver att hon har 50 procents sjukersättning, och hon drömmer om att vidareutbilda sig - inte för att hon kanske kommer att jobba mer, men hjärnan vill ha mer än vad kroppen orkar med. Kommer de nya reglerna att hjälpa henne så att hon kan få studera med sjukersättning? Jag säger redan nu till Kajsa, innan hon får svaret från mig: Ja, välkommen tillbaka. En yngre kvinna frågar om hon med de nya reglerna kan få studera på universitetet och slutföra sin utbildning med sjukersättning. Självklart får hon det. Det kan vara hennes möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Hon kan till och med få starta eget. Andra vill engagera sig ideellt. Lena har frågat mig om jag känner till någon organisation där hon kan göra en mindre insats då och då när hon känner att hon kan. Hon saknar vänner, och hon vill göra något meningsfullt. Att kunna studera eller engagera sig ideellt har vänsteroppositionen inte ägnat några meningar åt. Det har bara handlat om arbete. Det finns mer än lön och pengar. Det handlar om engagemang och att känna sig behövd. Regeringen har också infört nyfriskjobb som gör att arbetsgivarna nu slipper dubbla arbetsgivaravgifter när de anställer någon som har varit långtidssjukskriven eller har haft sjukersättning. Vi har också ökat anslaget till lönebidrag. Vi har tagit bort den förra regeringens medfinansiering, som gjorde det dyrare för arbetsgivare att anställa människor med lång sjukhistoria. Med de nya reglerna behöver arbetsgivaren inte heller betala sjuklön. Allt detta sammantaget sker för att underlätta en möjlig återgång till arbete för dem som orkar och kan. Vi kommer att arbeta vidare med ytterligare förslag för att ge stöd och hjälp för återgång i arbete. Redan nu pågår försök med jobbcoacher för långtidssjukskrivna. Försöken ska byggas ut. Jag är övertygad om att många, när hälsan så tillåter, vill försöka att arbeta efter förmåga. I en undersökning gjord av Försäkringskassan svarar 10 procent med sjukersättning att om de får stöd och hjälp skulle de kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden. Herr talman! Olle är busschaufför. Han har 50 procents sjukersättning. Han har berättat för mig att han tvingas säga nej när arbetsgivaren frågar om Olle kan ta en extra körning någon gång då och då i månaden. Olle har inte vågat, även om hälsan den dagen skulle ha medgivit det. Risken har varit att med de regler som finns i dag skulle Olle helt plötsligt bli klassad som arbetsför. Då skulle han bli av med sin trygga inkomst. I dag är människor självklart rädda att riskera hela sin försörjning och hela sin trygghet. Den risken vågar inte Olle ta. Men efter nyår kan han och många fler ta den extradagen, de extra timmarna, utan att riskera sin inkomst. Tvärtom kommer Olle med 50 procents sjukersättning att kunna tjäna upp till 180 000 kronor per år utan att ersättningen alls minskar. Fribeloppet kommer dessutom årligen att räknas upp med inflationen. Jag blir en aning orolig och fundersam när jag läser vad oppositionen skriver i sin motion med anledning av regeringens förslag. Det står att åtgärderna bör definieras som ett tillfälligt försök. Snälla, rara, gör inte dessa människor så oroliga. Vad jag ser ute på dessa möten är att en person reser sig i pressens närvaro och säger att de aldrig kan lita på politiker. De vill ha detta skriftligt. Tala om för dem som har varit på dessa möten att det inte är ett tillfälligt försök. Vi ska sedan konstant följa upp hur saker och ting fungerar, men kalla inte detta för ett tillfälligt försök. Gör inte dessa människor oroliga. De har levt med oro och ängslan alldeles för länge. Det verkar ändå som att oppositionen har tagit till sig debatten i utskottet, och vi kan förhoppningsvis bli eniga i att vi inte kommer att ompröva denna sjukersättning och möjligheten för förtidspensionerade. Herr talman! Oppositionen menar i en av sina reservationer att tydligt fokus ska läggas på individerna i rehabiliteringsarbetet. Men vårt arbete i regeringen har handlat om att skapa individfokus. Vi har gett Försäkringskassan möjlighet att köpa rehabiliteringstjänster från landstingen. Vi har satsat 3,4 miljarder kronor på tre år på förstärkt företagshälsovård och en rehabiliteringsgaranti med effektiv behandling. I höstens budget har vi avsatt en förlängning av sjukvårdsmiljarden. Vi satsar för nästa år 1 miljard kronor för att förkorta vårdköerna. Vi har nyligen presenterat en lagrådsremiss som handlar om vårdval i primärvården med förslag som ökar patientmakten på bekostnad av politikermakten. Försäkringskassan tillsammans med Arbetsförmedlingen och Skatteverket etablerar medborgarkontor i landet på ett åttiotal platser. Myndigheterna finns till för individen, inte tvärtom. Aldrig har en regering haft så mycket fokus på att bygga broar mellan myndigheter och trygghetssystem. Herr talman! Många har fått sjukersättning mot sin vilja redan efter ett år eftersom regelverket har varit sådant. Det bestämdes ofta över huvudet på den enskilde, som inte hade mycket att säga till om. Så blev det för många. Som politiker har vi därför en skuld att betala tillbaka. Därför tar jag inte heller allvarligt på den kritik som har framförts från en del remissinstanser, men också här i kammaren, om att förslaget inte är försäkringsmässigt. Nej, herr talman, det är inte försäkringsmässigt. Det är jag helt medveten om. Förslaget är både generöst, flexibelt och tryggt. Så brukar inte en försäkring vara utformad. Anledningen till detta är uppenbar. Ingen ska behöva låsas ut från arbetsgemenskap, studier eller engagemang bara för att man har en nedsatt hälsa. Förslaget som nu ligger på regeringens bord är helt frivilligt. Erbjudandet är en framgång för många som har önskat detta, men för dem som inte orkar och kan är detta naturligtvis helt frivilligt. Man har kvar sin trygga sjukersättning. De allra flesta som har sjukersättning har en permanent nedsättning av sin hälsa. Men, herr talman, det får inte hindra en regering från att föreslå vägar tillbaka för dem som önskar och kan. Att låsa in människor på livstid och sedan inte erbjuda nycklar tillbaka är, herr talman, nog det mest inhumana jag som politiker har upplevt. Det sätter det här förslaget stopp på. Här måste alla goda krafter samverka. Jag säger till alla dem som orkar och kan och nu vill pröva: Välkomna tillbaka. (Applåder) I detta anförande instämde Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Lars-Arne Staxäng och Marianne Watz (alla m), Fredrick Federley (c), Ulf Nilsson (fp) och Lars Gustafsson (kd).

Herr talman! Det är positivt att socialförsäkringsministern har kommit för att delta i debatten. Men jag blir orolig därför att det ibland verkar som att ministern är döv. Jag pratade hela tiden i mitt inledningsanförande om hur viktigt det är att finnas med i ett socialt sammanhang eller att ha ett arbete att gå till. För mig är studier också en typ av arbete och ett socialt sammanhang. Början av mitt anförande handlade om det. Då får Cristina Husmark Pehrsson lyssna på vad vi säger. Vi yrkar inte avslag på propositionen. Vi vill gå längre. Därför blir det lite roligt när ni säger att vi kommer att riva upp beslutet. Vi har hela tiden sagt att vi vill ha en socialförsäkringsutredning där det kan bli breda politiska uppgörelser. Ni får inte fram denna socialförsäkringsutredning. Det som är ännu mer beklämmande är att vår statsminister lovade detta när han tillträdde för två år sedan. Vi har ännu inte sett några direktiv, och vi har ännu inte fått lov att delta, vilket skulle göra alla som lyssnar på debatten mer trygga i vilka system som ska gälla framöver. Det är viktigt att tala om för alla som inte har en permanent sjukersättning att det blir lättare för Försäkringskassan att dra in den om man gör som Kalle eller, som ministern sade här, om man läser några timmar. För dem som har en tidsbestämd sjukersättning blir det enklare. Jag tycker på ett sätt att det är bra att socialförsäkringsministern har en sådan tillit till våra myndigheter och alla tjänstemän. Den delas tyvärr inte av Centerpartiet och Fredrick Federley, för han inser att det kan bli problem för myndigheterna att tolka reglerna. Det är därför vi vill ha en utvärdering och en uppföljning.

Herr talman! De här reglerna är inte krångligare för någon. Det handlar att anmäla när man har en inkomst. Det är precis som man gör med bostadstillägget, och jag tror inte att Socialdemokraterna har velat ändra den regeln. Man ringer och anmäler när man har en ändrad arbetsinkomst. Konstigare är det inte. Ingen skulle bli gladare än jag, Siw Wittgren-Ahl, om Försäkringskassan blir nedringd av människor som nu vill arbeta. Då lovar jag att se till att Försäkringskassan får resurser för att kunna klara detta. Om arbetsbelastningen blir så oerhörd av alla människor som nu vill tala om att de börjar arbeta och tjäna pengar skulle det vara en framgångssaga, som jag hoppas att Siw Wittgren-Ahl också kunde applådera. Det är bara om man arbetar för inkomst som man ska anmäla till Försäkringskassan, inte om man studerar och inte om man arbetar ideellt. Jag skulle vilja fråga Siw Wittgren-Ahl: Om ni vill gå längre, varför gjorde ni ingenting under tolv år?

Herr talman! Jag tycker att det är en lustig fråga. Det var ju faktiskt vi som föreslog att det skulle tillsättas en socialförsäkringsutredning, och det är därför vi tar upp det. Ni har inte kommit till skott. Vi förlorade valet så vi kunde inte tillsätta den, men det var vi som såg till att vi skulle komma överens. För oss socialdemokrater är det viktigt med ett politiskt hantverk. Men jag har sällan sett så oskickliga politiker som den moderatledda regeringen och de moderatledda riksdagsledamöterna. Inte någon gång har man en dialog mellan partierna, utan man gör precis som regeringen har sagt. Det är därför ni i dag inte vill ta någon replik på ledamöterna från era stödpartier. Inte någon gång finns det en vilja till överenskommelse. Det viktigaste för oss är att ha individer och att man känner en trygghet i sin försäkring. Jag vill bara fråga, eftersom Cristina Husmark Pehrsson säger att det är så tryggt: Vad säger ni till de 52 000 människor som inte kommer att ha en sjukförsäkring? Vi kommer ju att ha folk i Sverige i nutid som inte har en sjukförsäkring inom ett och ett halvt år. Det är skamligt. Det är sådana saker som vi vill undvika. Socialförsäkringarna handlar också om solidaritet, men jag undrar om ni kan garantera människor den solidariteten. Vad gör ni nu med alla de människor som inte kommer att ha en sjukförsäkring i Sverige 2010?

Herr talman! Jag diskuterar 435 000 personers framtida möjligheter. Siw Wittgren-Ahl har ingenting att säga i denna debatt utan börjar prata om en rehabiliteringskedja. Jag vill bara klart säga att vi har sagt att vi återkommer i höst med förslag om en jobb- och utvecklingsgaranti där de grupper som efter två och ett halvt år fortfarande är sjuka ska få individuell hjälp, stöd och statlig ersättning. Då tror jag att vi kan diskutera det som vi ska diskutera i dag. Siw Wittgren-Ahl säger att vi ska visa solidaritet. Vad visade ni för solidaritet med 140 personer om dagen som förtidspensionerades? Vad visade ni för solidaritet med 435 000 personer som i dag har permanent utanförskap? Vad visade ni för solidaritet med 30 000 ungdomar med aktivitetsersättning? Vad visade ni för solidaritet med 85 000 personer som har tidsbegränsad förtidspension? Varför har ni inte gjort någonting? Jag kan instämma i den utredning som ni själva tillsatte, Socialförsäkringsutredningen, där det står så här: "Vad det i praktiken handlar om är att ersätta det hyckleri som i dag råder med en klar och tydlig ordning där de som är ansvariga kan stå upp för vad som gäller. Ingen av dagens många regler har lyckats hindra att hundratusentals människor har tillåtits lämna arbetslivet för gott utan att det förefaller ha gjorts någon egentlig prövning av deras arbetsförmåga." Det står i den utredning som ni själva har tillsatt. Lär av den, Siw Wittgren-Ahl! (Applåder)

Herr talman! Jag begärde ordet när Cristina Husmark Pehrsson sade att hon inte hörde oss säga någonting om att det här var positivt. Jag upprepar därför vad jag började mitt inledningsanförande med: Att se alla människors förmåga och ta vara på den kreativitet som finns hos varje människa borde vara utgångspunkten för socialförsäkringspolitiken. Det sade jag. Och det här förslaget innebär att de som har en permanent förtidspension får större möjligheter att komma tillbaka till arbetslivet. Jag sade också att det är bra. Men det finns också problem. Att vi då lyfter fram några av de problem som vi ser i det här förslaget och kräver att det ska göras en utvärdering betyder inte att vi inte står bakom förslaget. Vi yrkar faktiskt bifall till den här propositionen. Att vi sedan vill gå ett steg längre och göra det tydligt i vissa delar är ett ansvarstagande. Det är sant att det här gäller dem som har permanent förtidspension enligt de gamla reglerna. Men för dem som har tidsbegränsad förtidspension gäller andra regler. Vi har som utgångspunkt i vår politik att värna om alla grupper. Det kan innebära försämringar för den här gruppen, eftersom man nu ändrar vokabulären i bedömningen från "väsentligt förbättrad arbetsförmåga" till "förbättrad arbetsförmåga". Det är en skillnad - eller hur, Cristina Husmark Pehrsson?

Herr talman! Vad jag sade var att jag hörde alldeles för lite om att man kunde studera och arbeta ideellt. Det som nämndes var arbete. Jag menar att många i dessa grupper inte kommer att orka gå ut och arbeta och kanske inte hittar en arbetsgivare. Då kan jag fråga Gunvor G Ericson: Varför gör ni ingenting för att stimulera arbetsgivare att vilja anställa? Varför säger ni nej till att arbetsgivarna ska slippa sjuklön? Varför säger ni nej till det dubbla jobbskatteavdraget? Varför säger ni nej till medfinansiering? När regeringen tog bort medfinansieringen fick vi ett positivt pressmeddelande från Sveriges Kommuner och Landsting där de tackade oss för att vi nu tog bort risken för A- och B-lag. Ni gör ju ingenting för att stimulera arbetsgivare att vilja anställa. Det behövs dessutom. Vad jag säger är att ni är eniga, men ni fortsätter att kalla detta "tillfälligt försök". Det är det jag vänder mig mot. Säg till alla som nu lyssnar: Det är inget tillfälligt försök. Vi ställer upp på regeringens förslag om att vi aldrig ska ompröva er rätt att få er sjukersättning oavsett hur mycket ni jobbar, oavsett hur mycket ni studerar, oavsett hur mycket ni jobbar ideellt. Sedan kan ni titta på detaljer och justeringar. Men säg att det inte är ett tillfälligt försök! Säg att det är permanent, och att det i så fall kan komma att justeras till det positiva! När det gäller personer som har tidsbegränsad sjukersättning får de i dag bara arbetspröva i tre månader. Vi ger dem men också unga med aktivitetsersättning möjlighet att arbetsträna i tolv månader, med en del av ersättningen och med lön. Detta är ett förslag som jag är väldigt glad över att vi har arbetat fram, tillsammans med bland annat Fontänhusen. De har svårt att hitta arbetsträning på bara tre månader.

Herr talman! Jag har också varit på Fontänhusen och diskuterat med personer där. Jag tycker att det är bra att de får möjlighet att börja arbeta. Men Cristina Husmark Pehrsson svarade inte på min fråga om skillnaden i bedömningen mellan "väsentligt förbättrad" arbetsförmåga och "förbättrad". Det är en distinktionsskillnad där som gör att det framöver blir en hårdare bedömning. Nu handlar bedömningen om "förbättrad" arbetsförmåga i stället för om "väsentligt förbättrad". När det gäller Miljöpartiets politik kan jag tala om för Cristina Husmark Pehrsson att vi i vårt budgetförslag har en sänkning av arbetsgivaravgifterna för småföretagare med 10 miljarder. Vi vill alltså sänka för att skapa fler jobb i små och medelstora företag. Det är en politik som vi står för. Vi har sagt att vi står bakom de två första stegen i jobbskatteavdraget, som gäller inkomstskatter, men att det också är rimligt att se över skattesystemet i dess helhet i stället för att plottra hit och dit. Vi har krävt en utredning av skattesystemet. Det är inte rimligt att det är olika skatt för den som är pensionär och för den som har arbete, och där skapar ni ännu större skillnader med ert förlängda jobbskatteavdrag. Vi tycker också att det är rimligt att människor som tjänar mer än 30 000 betalar statlig skatt. I mitt tidigare replikskifte med Gunnar Axén tydliggjorde jag noga vad som faktiskt står i motionen: Vi tar ansvar för att utvärdera, följa upp och förbättra om det behövs. Det är utgångspunkten för vårt krav om utvärdering, och det tycker jag är ett rimligt krav som ni också borde ställa upp på.

Herr talman! Jag får inget svar - jag hoppas att jag får det av Vänsterpartiet sedan - på om ni tar tillbaka talet om tillfälligt försök. Men jag får acceptera det. Helt plötsligt börjar Gunvor G Ericson prata om pensionärer. Det kan vi också göra, och dem kommer vi säkert att få många diskussioner om. Till exempel skulle jag gärna ha tagit upp att äldre över 65 har dubbelt jobbskatteavdrag till skillnad från dem som är yngre, om nu Gunvor G Ericson hade velat diskutera det. Men jag fordrar inget svar om er syn på detta nu, utan den diskussionen får vi ta sedan. Gunvor G Ericson pratar ofta om Socialförsäkringsutredningen. Vad ska vi då säga till alla de människor som är sjuka och inte får hjälp eller rehabilitering, till de 435 000 personerna med förtidspension? Jag talade om några som nu kan få börja arbeta, och Lars Gustafsson nämnde också någon. Till dem verkar Gunvor G Ericson vilja säga: Nej, jag är ledsen, men det viktiga är att vi politiker kommer överens, så nu gömmer vi det här i en utredning som kan ta fyra eller fem år - men håll ut, för om fem år kanske du kan få börja arbeta eller studera! Jag tycker att vi är skyldiga de här människorna att agera nu. Jag kan inte gömma den här viktiga frågan i en utredning. (Applåder)