Borttagande av karenstid för särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet

Herr talman! Id-kontrollerna som infördes i början av januari döljer något helt annat än ordet ger uttryck för. Uttrycket id-kontroller är vilseledande. Det har aldrig handlat om kontroller utan om krav. Jag vill börja med att fastställa det. Det är ett ovillkorligt krav på att man ska kunna visa ett id för att åka med på ett transportmedel till Sverige. Om man inte kan det måste man gå av, och möjligheterna att ta sig till Sverige för att söka asyl är då i praktiken borta.

Id-kraven är som ett administrativt taggtrådsstängsel. Tänk igenom scenariot! Du flyr ditt sönderbombade hem i al-Asads Syrien eller lyckas, med ditt liv som insats, lämna områden som är kontrollerade av Daish. Är det första du tänker på att rädda ditt liv, eller att se till att du har giltig id-handling med dig? Min gissning är det första.

Många av de ensamkommande unga från till exempel Afghanistan har levt hela sina liv i exil i Iran. De blir nu uttryckta därifrån och får inte längre stanna. De har aldrig ägt en id-handling. Detsamma gäller för många ungdomar som skulle tvångsrekryteras till militären om de skulle försöka få ut en id-handling.

Herr talman! Vad är det som säger att någon som har legitimation ska ha större rätt eller möjlighet att söka asyl än någon som inte har det? Asylrätten är fundamental. Det är en rätt som alla människor ska ha. Om vi då reser murar, fysiska murar med taggtråd eller administrativa murar med id-krav, har vi inskränkt den rätten.

Id-kraven är och har hela tiden varit en dålig lösning som gör det ännu farligare för människor att resa in i Sverige för att söka asyl. Det alternativ som kvarstår är nämligen att anlita människosmugglare och riskera livet på osäkra gummibåtar eller i trånga lastutrymmen.

Den största anledningen till att id-kraven infördes var att antalet personer som kom till Sverige skulle begränsas. På sätt och vis var det begripligt eftersom vi med de stelbenta system vi har i Sverige får kapacitetsproblem i mottagandet. Centerpartiet har lagt fram ett stort antal förslag på hur vi kan ändra de stelbenta systemen för att få fler jobb, bättre integration och fler bostäder.

Förespråkarna för id-kraven klänger sig fast vid argumentet att antalet asylsökande har gått ned. Men det håller inte. Flödena av asylsökande började nämligen avstanna redan före införandet. Veckan före införandet sjönk inflödet av personer som kom till Sverige för att söka asyl, från tidigare höga nivåer till ungefär 2 000 personer. Det är inte konstigt. Vi ser samma mönster varje år. Flyktingar ger sig av under de varma månaderna. Precis som Karl-Oskar och Kristina gjorde ger de sig av när vädret tillåter, och risken för att förlora livet är något lägre under sommaren än under vintern.

Centerpartiet varnade tidigt för att de gränshinder Sverige nu har infört skulle sätta igång en kedjereaktion. Det tog inte lång tid innan vi fick rätt. Danmark införde id-kontroller på tåg vid gränsen mot Tyskland.

Det är en enorm sorg att se hur Europa sluter sig, med id-kraven i Sverige och Danmark, murar eller stängsel i Makedonien, Grekland, Bulgarien, Ungern och Österrike. Det är en sorg och ett stort svek mot dem som behöver hjälp och skydd.

Människor försöker nu desperat ta sig till Sverige genom att riskera att ta en livsfarlig promenad under bron. Det första exemplet på en kapsejsad båt där en person var nära att riskera livet blev nyligen en tydlig markör för att människor är beredda att ta väldigt stora risker för att komma till tryggheten, även om de saknar legitimation.

I Sverige har man satt en krisstämpel på människor. Men det är inte människor som kommer som innebär en kris. Det är systemen som inte klarar trycket. Centerpartiet har varit med i en stor och bred flyktingöverenskommelse. Den var nödvändig. Men det är smärtsamt att se att många nu väljer den enkla vägen, som ensidigt tar fasta på att bygga murar, stänga gränser och peka ut de människor som flyr hit som problem, snarare än att förändra systemen för att kunna ge skydd åt fler och låta människor bygga en framtid i Sverige. Att vi bygger murar och förvägrar folk att komma in innebär inte att de här människorna inte finns längre. Det innebär bara att de har en ännu svårare situation än tidigare.

Centerpartiet vill bland annat att ensamkommande barn i övre tonåren ska få bo ihop med vuxna asylsökande, i stället för att som i dag placeras i HVB-hem som har bemanning dygnet runt. Vi vill också att asylsökande själva ska vara mer delaktiga när det gäller att ordna bostad. Idén om att vi bara kan ta emot folk så länge det passar vår svenska modell och så länge vi kan erbjuda den standard som vi själva tycker är bra är begriplig men inte hållbar i den situation vi befinner oss i nu.

Med Centerpartiets politik blir det kanske tuffare att vara flykting i Sverige. Men man får åtminstone komma till Sverige som flykting, snarare än att stoppas vid gränsen.

Ute i landet finns det fullt av eldsjälar. Det finns företag som vill ge jobb åt dem som kommer. Men det finns samtidigt människor som vägras stanna i Sverige för att de har sökt jobb genom fel kanal. Det finns folk som tillbringar en stor del av sin fritid med att hjälpa flyktingar att lära sig svenska, förstå samhället och hitta praktikplatser eller som ser till att de bara har någon att prata med.

Det är kommunerna som tar det största ansvaret för flyktingar som kommer till Sverige. Centerpartiet fick i migrationsöverenskommelsen i höstas igenom krav på att kommunerna ska få ökad ersättning, för att minska trycket på den kommunala ekonomin. Hänsyn tas bland annat till antalet asylsökande som vistas i kommunen, mottagandet och fördelningen mellan vuxna och barn. Totalt satsas 10 miljarder kronor, varav 200 miljoner går till civilsamhällets organisationer. Det är pengar som är nödvändiga för att klara situationen.

Centerpartiet vill lägga fokus på att hjälpa kommuner och andra delar av samhället att klara av flyktingsituationen. Vi tycker att systemet ska finnas till för människorna och inte tvärtom. Den tanken är svår att kombinera med att man till varje pris ska hålla människor på avstånd. Vi ser inte människor som problem som samhället ska lösa utan som individer av vilka samhället består.

Mycket behöver ändras för att systemet ska passa människorna, och mycket är sådant som Centerpartiet har talat om i många år. Den stelbenta grå administrationen skapar inte jobb. Det är människor och företag som gör det. Politiken måste spegla det.

Sverige behöver också en öppnare bostadsmarknad och fler enkla jobb. Det behövde vi redan före förra hösten, herr talman. Den flyktingvåg vi såg under hösten skapade inte dessa problem utan tydliggjorde tillkortakommanden i vårt samhällsbygge. Krångliga regler skapar inte bostäder. Det är frihet att bygga och vilja att investera som gör det. En del av migrationsöverenskommelsen är förenklade regler för bostadsbyggande och möjlighet för kommuner att söka stöd om de bygger bostäder och tar emot nyanlända flyktingar. Det kan underlätta för kommunerna och i förlängningen skapa fler bostäder.

Centerpartiet vill också ha en första-boende-garanti vid kommunmottagandet och låta bygga tillfälliga modullägenheter för att underlätta mottagandet. Vi vill i högre grad låta människor ta ansvar för att hitta en egen bostad, ha förbättrade upphandlingar för asylboenden med krav på kvalitet och tillsyn, rimlig ersättning och tillåta en friare hyressättning för att öka drivkrafterna att bygga fler hyresbostäder.

Herr talman! Helt bortsett från de personliga katastrofer som id-kraven skapar har de också skapat kaos i en av Sveriges och Skandinaviens mest intressanta och konkurrenskraftiga regioner - Öresund. Id-kraven har lett till upp till en timmes längre restid, färre avgångar i rusningstid och ökad trängsel. Redan nu reser 11 procent färre passagerare över Öresund. Effekterna av nära fyra månader med id-kontroll vid Köpenhamns flygplats, Kastrup, i kombination med den svenska gränskontrollen vid stationen i Hyllie märks på antalet tågpassagerare ombord på Öresundstågen på väg mot Sverige.

I samband med att id-kontrollerna infördes den 4 januari i år halverades antalet tågavgångar över Öresund i rusningstid, samtidigt som trängseln ökade på tågen. Skånetrafikens egna beräkningar visar att en resenär mellan Köpenhamn och Malmö i genomsnitt förlorar 32 minuter på varje resa - 32 minuter. För en dagspendlare handlar det alltså om en dryg timme om dagen. Det är 20 timmar i månaden. Det är en halv arbetsvecka. På ett år pratar vi om 240 timmar per person. 240 timmar tillbringas med att pendla i stället för att arbeta.

Det är knappast arbetslinjen man följer när man låter enskilda människor spilla sin tid på att sitta och vänta. Vad tror ni att det gör för tillväxten? Vad tror ni att det gör för vår förmåga att bygga ett starkt och kraftigt samhälle?

Enligt Sydsvenska Industri- och Handelskammaren kostar kraven Öresundsregionen 3 miljoner kronor per dag. För 3 miljoner kronor per dag och genom utebliven tillväxt, ökat krångel för enskilda och företag och genom att sätta krokben för åtta av tio flyktingar som inte har någon legitimation köper regeringen sig fri.

Man säger att den här lagen har instiftats för att man ska kunna upprätthålla lag och ordning eller skydda den nationella säkerheten. På vilket sätt hindrar flyktingar oss från att upprätthålla lag och ordning? På vilket sätt hotar de den nationella säkerheten?

Jag är orolig för att det är precis tvärtom. När vi stänger våra gränser och andra länder följer efter ökar kaoset i världen och människors lidande. Det är att bidra till hotet mot den internationella säkerheten - inte att minska det. Och i vårt land, med en polisorganisation som går på knäna, är den enda satsning på polisen som regeringen gör att se till att resande över Öresund har giltig legitimation. Är det verkligen viktigare än att utreda brott, bekämpa de kriminella ligor som härjar på landsbygden, säkra jobbskaparnas trygghet från butiksstölder och annat? Eller varför inte se på det lavinartat ökande antalet bedrägeribrott, från drygt 100 000 anmälda år 2014 till nästan 150 000 år 2015, som vi måste göra något åt.

Allt detta är enligt min uppfattning större hot än vad någon flyktingvåg skulle kunna orsaka. Men för detta kräver regeringen inget andrum.

Herr talman! Aldrig har jag känt ett större behov av att kämpa för en politik som på allvar sätter människan före systemen. Centerpartiet är emot id-kraven. Vi vill se andra lösningar, lösningar som sätter människan före systemen. Följdriktigt avvisar vi förslaget som vi debatterar i dag, som i praktiken innebär mer av samma sort.

Med det yrkar jag bifall till vår reservation.

Herr talman! I en smet av allmän ordning och karenstid har inrikesminister Ygeman och justitieminister Johansson bakat ihop en migrationspolitisk och rättspolitisk kaka som kommer att leda till förödelse för alla dem som flyr från krigets Syrien och fattigdomens Afghanistan. Regeringen har tillsammans med många av allianspartierna pratat om systemkollaps, samtidigt som kriget rasar och flyktingar flyr för sitt liv. Sveriges ekonomi går som tåget, och den offentliga konsumtionen bara ökar.

Hösten 2015 införde Sverige tillfälliga inre gränskontroller, id-kontroller. Det betyder att när du kliver på tåget till Köpenhamn ska du kunna visa ditt legg. Det gäller för alla, även alla arbetspendlare.

Men meningen med id-kontrollerna var aldrig det uppblossande, stora intresset från politiken om människor hade med sig en legitimation eller inte. Meningen med id-kontrollerna var att sända en signal, en signal som skulle gå från Danmark till Tyskland, genom hela Europa ned till Grekland och till Turkiet och Syrien, en signal som skulle säga: Flyktingar, ni är inte längre välkomna - det är stopp, det är hit men inte längre!

Men det fanns en lucka i lagstiftningen - det fanns en karenstid på två veckor. Den karenstiden användes för att motivera införandet av lagstiftningen. Den var en motivering för att regeringen och politiken inte skulle ha otroligt mycket makt i den här frågan. Men här i dag är det tydligt att det aldrig var meningen att den luckan skulle användas.

Justitieutskottet har behandlat den här frågan inte bara en gång utan två gånger i utskottet. Det har varit bråttom, bråttom - luckan på två veckor, karenstiden, har setts som något oerhört farligt. Det har varit en mycket kort remisstid för alla dem som skulle yttra sig om lagen. Vi landar här i dag, när man står och låtsas att vi i kammaren står upp för asylrätten.

Vi måste komma ihåg att det sker saker utanför den här kammaren, att id-kontroller påverkar oss. Det är försvårande av familjeåterförening. Det gör något med oss. Det påverkar vårt sätt att se på flyktingar.

Justitieutskottet ska om några månader åka till Grekland för att studera gränser, för att besöka flyktingläger. Jag vill att vi då vet att det är vi som har sett till att de sitter där. Det är vårt ansvar att barn sitter inlåsta i läger i Turkiet och Grekland. Det är vårt ansvar att barn har fötts i krigets Syrien och aldrig upplevt något annat, barn som aldrig haft en riktig hälsokontroll, barn som aldrig har gått i skola. Det är vårt ansvar. Det är det vi beslutar om i dag.

Jag skäms, skäms för alla dem som röstade på Socialdemokraterna och Miljöpartiet och trodde att de röstade för solidaritet, medmänsklighet och asylrätt. Jag skäms för alla dem som tror att EU har lösningen på problemet. EU:s politik har havererat. Den fungerar inte längre. Den leder däremot till att land efter land inför symbolpolitiska åtgärder som id-kontroller, tillfälliga uppehållstillstånd och försvårande av familjeåterföreningar. De riktiga lösningarna har vi politiskt, men som situationen ser ut i dag är det bara symbolpolitiska handlingar som har ett värde.

Den politiska debatten har ropat efter andrum. Vi ska veta att det andrummet leder till att 2 500 människor årligen dör på Medelhavet. Det är tre gånger Estoniakatastrofen. Det är döden som ger oss andrummet. Det är lidandet som ger oss andrummet. Det är de permanenta flyktinglägren som ger oss andrummet. Och vi accepterar detta därför att man är rädd. Man är rädd för de människor som annars skulle komma hit.

Men det finns hopp. Det finns möjlighet till förändring. Det går att göra skillnad. Vi behöver inte gå den här vägen. Vi kan göra som så oerhört många före oss har gjort. Vi ska följa det som Refugees Welcome-rörelsen gjorde för bara några månader sedan, när tusentals människor samlades, med pengar, med kläder, med solidaritet, med tid för dem som behövde det allra mest.

Det är inte för sent. Vi kan göra skillnad, och skillnaden gör vi i den här kammaren. Vi måste lyssna på våra remissinstanser, på Justitiekanslern, på Rädda Barnen, på Röda Korset. De har oerhört mycket klokt att säga om bland annat att id-kontroller inte är lösningen. Vi kan göra väldigt mycket tillsammans. Det finns politisk handlingskraft, och det är den som vi måste värna om.

Vi kan också få stopp på smugglingen över Medelhavet. Skulle vi öppna vägarna in i Europa i stället för att bygga murar skulle smugglingen inte behövas. Smugglingen leder till död i Medelhavet och kostar otroligt mycket lidande. Vi kan få stopp på det. Vi kan få ett värdigt och humant flyktingmottagande. Jag vädjar om det. Det är den vägen vi måste gå. Tillsammans kan vi göra denna förändring. Det finns hopp.

Jag vänder mig till alla politiker som för två dagar sedan firade Sveriges nationaldag. De förde fram de svenska värderingarna, viftade med flaggan, åt gräddtårta och var oerhört stolta över att Sverige är ett land som många vill fly till. Var är ni i dag?

Jag yrkar bifall till reservationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Borttagande av karens-tid för särskilda åtgär-der vid allvarlig fara för den allmänna ord-ningen eller den inre säkerheten i landet

Herr talman! I det här ärendet lyfter justitieutskottet, med stöd av sin initiativrätt i 9 kap. 16 § riksdagsordningen, fram ett förslag till ändring i lagen om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet. Därmed kommer vi att rätta till en märklig konstruktion i lagen som vi moderater och flera andra kritiserade redan när lagen antogs i december. Den förändring som nu föreslås innebär inte att vi får en lag som ser ut som den som vi ursprungligen förordade. Men den märkliga karenstiden som skulle kunna ställa till stora problem försvinner, och det är i sig bra.

Utskottet har arbetat fram en promemoria med förslag till denna lagändring som också har remissbehandlats. Denna remisstid har varit kort, men den är dubbelt så lång som den som gällde när regeringen hanterade frågan.

I huvudsak har remissinstanserna inga erinringar mot den förändring som föreslås i detta ärende. Det är viktigt att ha det klart för sig efter de senaste anförandena. Tvärtom pekar såväl Trafikverket som Skånetrafiken på att karenstiden, om den skulle användas, skulle ställa till oreda i trafiken. Sedan finns det synpunkter på migrationspolitiken i största allmänhet, men det är en annan sak än den som vi hanterar här i dag.

När vi behandlar detta ärende är det lite frestande att säga: Vad var det vi sa? Men frågan om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten är så pass allvarlig att jag bara konstaterar att det är bra att riksdagen rättar till ett fel.

Bakgrunden till införandet av dessa särskilda id-kontroller är den kraftiga inströmningen av asylsökande och andra som kom till Sverige hösten 2015. Det finns en del som vill påstå att det inte var något problem. Men låt oss komma ihåg hur det var. Sverige tog emot totalt 160 000 asylsökande förra året, och bara under oktober kom 40 000 människor. Hur många som inte vände sig till de svenska myndigheterna har vi ingen aning om. Men vi vet att drygt 35 000 av dem som kom var ensamkommande barn.

Påfrestningarna på svenska myndigheter och funktioner blev mycket stora. Bussar med människor skickades iväg norrut, men man hade ingen aning om vart de skulle åka. Migrationsverket hyrde allt man kom över till vilket pris som helst. Mässhallar blev övernattningslokaler, tältläger planerades, kontrollen av familjehem och annat brast och polisen fick hjälpa till att ordna köer och sanitära lösningar för att folk åtminstone skulle kunna gå på toaletten. Det var mycket problematiskt.

Det var uppenbart att någonting måste göras, och det blev en del gjort. Införande av en inre gränskontroll och id-kontroller som vi diskuterar i dag var sådant som kom på plats för att minska trycket och för att få en ordning i mottagandet.

När man diskuterar dessa frågor tycker jag att man måste se hur viktigt det är att det finns ett bra bemötande och ett ordnat mottagande. Kaos hjälper ingen, och brist på ordning hjälper ingen.

Lagen innebär att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om id-kontroller vid transporter som utförs med buss, tåg eller passagerarfartyg till Sverige från en annan stat. Man får också meddela föreskrifter om tillsyn och kontroll av id-kontrollerna och om sanktionsavgifter vid överträdelser av sådana föreskrifter.

Om regeringen utnyttjar den ingripandemöjlighet som lagen ger måste regeringen ta hänsyn till EU-rätten och bedöma om åtgärden är lämplig, nödvändig och proportionerlig i förhållande till det syfte som ska uppnås. Ett beslut om kontroller ska - för att uppfylla kravet på bland annat proportionalitet - inte gälla längre än vad som krävs för att uppnå syftet med åtgärden.

Föreskrifter som beslutas får gälla i högst sex månader. Skälet är att lagen ger regeringen möjlighet att själv i en svår situation vidta åtgärder som kan vara ingripande mot enskilda människor. Det var med den argumentationen som riksdagsmajoriteten i december beslutade om en karenstid på två veckor innan regeringen skulle kunna förnya bestämmelserna.

Vi kan i dag konstatera att den kraftiga inströmningen av asylsökande och andra till Sverige har dämpats. Däremot är inte flyktingkrisen över. Migrationsverkets prognoser visar flera olika scenarier beroende på utvecklingen i omvärlden och hur olika länder agerar. Vi har fortfarande mycket stora utmaningar när det gäller att hantera alla de människor som väntar på besked när det gäller asyl och alla som behöver utbildning, jobb, bostad och mycket annat. Migrationsverket, polisen och andra är mycket hårt ansträngda.

Oron över att mitt i sommaren lägga ned id-kontrollerna under två veckor har varit påtaglig. När justitieutskottet besökte Polisregion Syd i Malmö för några veckor sedan lyfte man fram frågan mycket tydligt och mycket praktiskt. Man påpekade flera problem och pekade också på hur välinformerade och snabba människosmugglarna är i sitt agerande.

När vi kom hem från detta besök försäkrade vi oss om att regeringen fått motsvarande information. Vi tydliggjorde också från utskottet att vi var beredda att agera snabbt i frågan om regeringen bedömde att det skulle behövas. Det är trots allt regeringen som har tillgång till den mesta informationen och som har ansvar för frågan.

För några veckor sedan kom en majoritet i utskottet, inkluderande regeringspartierna, överens om att karenstiden är ett problem som vi behöver hantera. Det har vi nu gjort. Det innebär att huvudansvaret för att lagen används restriktivt och att föreskrifter återkommande utvärderas även i fortsättningen är regeringens. Men vi minskar risken för stora praktiska problem och lidande för enskilda människor. Vi säkerställer också att polisen, som är synnerligen ansträngd, inte får ytterligare problem i denna del i sommar. Med tanke på de problem som finns tycker jag att detta är viktigt, även om frågan inte är så stor.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Som utskottets ordförande har sagt har justitieutskottet tagit ett utskottsinitiativ till att föreslå riksdagen att göra en ändring i lagen om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet.

Ändringen innebär att kravet på två veckors karenstid mellan regeringens beslut om fortsatta id-kontroller tas bort. Lagen som trädde i kraft den 21 december förra året innebar att id-kontroller fick utföras under en begränsad tid om högst sex månader. Därefter skulle en karenstid på två veckor löpa innan regeringen kunde besluta om en ny period på maximalt sex månader. Förordningen började gälla den 4 januari i år.

Det är denna karenstid som vår debatt och riksdagens beslut i dag gäller. Den gäller inte om vi ska ha lagen kvar eller inte. Den gäller inte heller om vi ska ha inre gränskontroller, eftersom det är regeringen som beslutar om inre gränskontroller efter rekommendationer från Europeiska rådet och i samverkan med kommissionen.

Den lag som vi talar om i dag har en giltighet på tre år, och det har riksdagen redan beslutat om. Men i dag ger vi regeringen befogenhet att förlänga id-kontrollerna om det finns ett fortsatt behov, utan karenstiden på två veckor.

Regeringen gör bedömningen att det finns ett fortsatt behov. Det gör även de myndigheter som berörs av beslutet, även om alla är mycket väl medvetna om de komplikationer som id-kontrollerna medför exempelvis för dem som pendlar till och från sitt arbete i Öresundsregionen.

Sveriges målsättning är dock även att jobba för en fungerande yttre gräns för EU och en återgång till den fria rörligheten inom Schengenområdet, och då måste vi få saker och ting att fungera. De åtgärder regeringen har vidtagit för att minska flyktingströmmarna till Sverige har gett effekt, och våra myndigheter och kommuner har fått det andrum som behövs för att hantera den situation som uppstod när 163 000 personer sökte skydd i vårt land under väldigt kort tid.

När lagen tillkom gjordes en proportionalitetsbedömning från regeringens sida att en karenstid borde införas mellan besluten om förlängning, både för att åtgärderna skulle vara möjliga att genomföra med hänsyn till EU-rätten och för att sätta press på regeringen att inte bara låta lagen fortsätta gälla. I stället måste en ny bedömning göras innan ett nytt beslut om id-kontroller fattas. Utskottet delade den bedömningen.

Under våren har vi som sagt sett att de åtgärder regeringen vidtagit för att få en hållbar och värdig situation för de människor som sökt skydd hos oss har gett effekt. Samtidigt har våra myndigheter, vilket Beatrice Ask nyss tog upp, uttryckt stora farhågor för vad som kan hända när karensveckorna väl inträder. Av den anledningen tar nu utskottet, efter dialog med regeringen, ett initiativ till att föreslå att riksdagen ska besluta att ta bort karensveckorna.

Utskottet har skickat förslaget på remiss, och i stort sett alla myndigheter och aktörer har tillstyrkt förslaget. Har de haft några synpunkter har de rört lagen som sådan och inte frågan vi behandlar här i dag, även om det finns något undantag.

Kommerskollegiet påpekar bland annat att det inte gjorts någon utvärdering av lagen, och det äger sin riktighet. Men i samband med bedömningen att karensveckorna ska slopas ligger dels ett inriktningsbeslut om förlängning i maximalt fyra månader om behovet fortfarande kvarstår, dels att regeringen ska ge de relevanta myndigheterna i uppdrag att utvärdera bestämmelserna i lagen och se vilka effekter de har fått. Det gäller exempelvis Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Migrationsverket, Polismyndigheten, Transportstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting och länsstyrelsen i Skåne i samverkan med Region Skåne, Malmö stad och Öresundsinstitutet.

Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet under hösten, och denna utvärdering ska ligga till grund för eventuella beslut om förlängning efter november. Detta är en viktig del i den helhet som ligger till grund för initiativet.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets initiativ och förslag i betänkandet samt avslag på reservationen.

Herr talman! Motiveringen för att införa karenstiden var att regeringen inte skulle få för stor makt. Särskilt Rädda Barnen uppger i sitt remissyttrande att det aldrig var meningen att tvåveckorsfristen skulle användas, och det instämmer Justitiekanslern i. Enligt Migrationsverket kommer karenstiden inte heller att påverka flyktingsituationen. Därför undrar jag: Varför blev det en så stor ändring? Varför har regeringen ändrat sig? Var det meningen att karenstiden skulle användas över huvud taget?

Herr talman! Karenstiden fanns med i lagen. Hade vi inte stått här i dag och haft ett initiativ från justitieutskottet - eller att regeringen själv kommit med ett nytt ändringsförslag som riksdagen ska ta ställning till, vilket vi ska göra vid voteringen i eftermiddag - hade regeringen alltså varit tvungen att ha en karenstid. Regeringen kan ju inte runda ett lagförslag som är antaget av riksdagen. Det är därför vi går in i dag och lägger fram ändringsförslaget.

Visst var det alltså meningen från början att ha karenstiden, men som jag sa i mitt anförande gjordes en proportionalitetsbedömning. När man gör en proportionalitetsbedömning lägger man olika saker i vågskålarna. Då vägde det över att man skulle ha denna frist - man skulle ha karenstiden - för att det inte skulle löpa på. Hade lagen som vi kommit överens om skulle gälla i tre år fått löpa hade ju inte regeringen haft något krav på sig att faktiskt stanna upp och se om behovet fortfarande fanns eller om det var så att man kunde sluta med id-kontrollerna. Då hade regeringen kunnat säga: Vi låter det löpa i tre år. Där var alltså en liten begränsning - eller en ganska stor begränsning.

Nu tittar man på detta, som vi har gjort under våren. Regeringen har på nära håll följt hela utvecklingen. Man ser vad som har hänt och vilka effekter det har fått, liksom vilka farhågor myndigheterna har, och då gör man en annan bedömning i proportionalitet. Då väger den vågskål över som säger att det kommer att bli ganska stora komplikationer om vi har karenstiden. Det gäller både transportsektorn och risken att människosmugglare får ett annat utrymme.

Herr talman! Det var alltså inte meningen att använda karenstiden över huvud taget; det är bara så jag kan tolka svaret.

Jag har en annan liten fundering. På Socialdemokraternas hemsida kan man under en flik läsa vad Socialdemokraterna gör i flyktingfrågan. Här går det att läsa om id-kontroller för att färre ska söka sig till Sverige, begränsad möjlighet till uppehållstillstånd och att rätten till bistånd ska upphöra. Det är de tre första förslagen. Däremot finns det inga förslag som verkligen gör skillnad; det finns bara förslag som stoppar, minskar och säger nej.

Mina frågor är: Vad vill Socialdemokraterna svara alla de flyktingar som har tagit sig genom Europa för att rädda sina liv? Varför pratar ni så mycket mer om andrum och proportionalitetsbedömningar än om rätten att faktiskt leva?

Herr talman! Vi har från den socialdemokratiska sidan valt att säga ja till att vara med i EU. Det innebär att vi ställer upp på de möjligheter och skyldigheter ett EU-medlemskap innebär. Det innebär att vi har sagt ja även till i detta fall Schengenavtalet, som innebär att vi har en yttre gräns. Om den yttre gränsen inte fungerar har varje land möjlighet att gå in och vidta åtgärder. Men vår målsättning är att vi ska få ett EU som fungerar även när det gäller flyktingpolitiken.

Vi vill att alla EU:s länder ska ta ett gemensamt ansvar, vilket inte är fallet i dag. Vi vill att det ska finnas en proportionalitet också i detta fall, så att man hjälps åt mellan EU:s länder. Vi ser alla de problem och bekymmer och alla de lidanden som Linda Snecker talar om, men vi ser också att vi måste hjälpas åt inom EU om vi ska kunna göra något. Vi bejakar ett EU-medlemskap, och vi bejakar ett Schengensamarbete. Det är utifrån de gränserna vi också värnar asylrätten. Man säger nämligen inte nej till asylrätten, eftersom asylrätten innebär att människor har rätt att söka asyl i det första landet som är säkert. För oss innebär det att den som kommer inom EU:s gränser - inom Schengenområdet - är på säker mark.

Sedan har vi en uppgift att hjälpas åt att fördela. Vi tycker till exempel att vi ska ha ett mycket större kvotflyktingssystem, så att vi kan göra en helt annan fördelning. Men det är ju inte frågan i dag. I dag är frågan om huruvida vi ska låta bli att ha två veckors karens.

Herr talman! I morse hörde jag på Ekot att Arbetsförmedlingens chef varnar för arbetskraftsbrist i Sverige, detta samtidigt som regeringen sätter till alla klutar man kan för att minska inflödet av människor till Sverige.

Herr talman! Som jag frambar i mitt anförande visar Skånetrafikens egna beräkningar att en resenär mellan Köpenhamn och Malmö förlorar i genomsnitt 32 minuter på varje resa. För en dagspendlare handlar det om en dryg timme om dagen, 20 timmar i månaden, en halv arbetsvecka. På ett år pratar vi om 240 timmar - för den som till äventyrs har glömt vad jag sa i mitt anförande. 240 timmar, sex hela arbetsveckor om året, går bort i pendlingstid i stället för arbete. Vad tror Helene Petersson i Stockaryd att det innebär för tillväxten i Sverige?

Statsministern pratade, i alla fall i början av mandatperioden, om att den här regeringen skulle vara en jobbregering, att jobben var det viktigaste. Hur tror Helene Petersson i Stockaryd att id-kraven påverkar jobbtillväxten i Öresundsregionen i Sverige?

Herr talman! Helene Petersson i Stockaryd tycker att det självklart påverkar jobbtillväxten, och det har också Öresundsregionen påtalat.

Vi har sett utvärderingar från både företag och institutioner i Öresundsregionen som självklart säger att detta påverkar. Folk som har tänkt söka jobb i Köpenhamn kanske inte gör det utan håller sig till Sverige. Folk som har tänkt söka arbete i Malmöregionen och bor i Köpenhamn kanske avstår från att göra det på grund av detta. Vi är mycket väl medvetna om detta.

Nu återgår jag till de två karensveckorna, som vi diskuterar här i dag. Transportföretagen säger samtidigt att karensveckorna bara ställer till det för dem. De har arbetat upp ett system och säger själva att de håller på att effektivisera. Det finns säkert väldigt mycket som man kan göra för att få det här att flyta på ett bättre sätt än vad det gör i dag, och det har man kommit ganska långt med. Det är fortfarande fördröjningar. Men de säger att de två karensveckorna, som vi i dag ska ta bort, ställer till det, för då ska de helt plötsligt släppa allt de satt igång och ska om 14 dagar starta upp allting igen. Det ställer till mer trubbel än att ha det löpande.

Fru talman! Det är en argumentation som möjligen innehåller vissa logiska luckor. Jag tolkar det som att regeringen är för att ta bort karenstiden men egentligen är lite halvt emot id-kraven. Anser regeringen sig fortsatt värna om tillväxten och jobben, eller har man bytt prioritering, från jobben till att stoppa inflödet av människor till Sverige?

Sedan har jag en annan viktig fråga att ställa, och det är vad det är som gör att det är just innehavet av en id-handling som ska avgöra om en person ska ha rätt att ta sig till Sverige för att söka asyl. Finns det inte andra, mer lämpliga urskillningsfaktorer? Eller varför inte stänga gränserna helt och hållet? Skulle inte det vara enklare? Argumentet frambärs att det skulle vara komplicerat att upphöra med id-kontroller. Det är hur lätt som helst. Det är ju bara att sluta kolla id. Folk ska ändå gå på semester under sommaren, så det är bara att låta bli. Det är hur lätt som helst, så jag köper inte den argumentationen.

Jag vill väldigt gärna också ha svar på en annan viktig fråga. Hela den rättsliga grunden för id-kraven är att det råder en fara för den allmänna ordningen, ett hot mot den nationella säkerheten. Jag skulle vilja att Helene Petersson i Stockaryd redogör för vad hon anser är den fara som nu råder för den allmänna ordningen och/eller den nationella säkerheten när flyktingar kommer till Sverige.

Fru talman! Proportionaliteten gäller även här. Regeringen fattar ju inte beslut om att förlänga id-kontrollerna om inte behovet finns. Och behovet kvarstår fortfarande, eftersom man inte vet vilket inflöde det kommer att bli och vad som händer. Vi har våra grannländer runt omkring som fortfarande inte har hunnit registrera flyktingar.

Jag återvänder till Schengensamverkan. Det är vid den yttre gränsen som man ska söka asyl. Ska vi få det att fungera måste vi arbeta på den fronten och se till att den yttre Schengengränsen fungerar.

Det är samma sak med de inre gränskontrollerna. Dessa har EU-kommissionen gett oss tillåtelse att fortsätta med, eftersom vi inte får den yttre gränskontrollen att fungera. Det är en fråga som vi har haft uppe i justitieutskottet många gånger.

Johan Hedin pratar om arbetskraftsbrist. Ja, vi har tagit emot 163 000 flyktingar, och det är verkligen en utmaning för oss att dessa människor ska få en relevant utbildning och att hitta bostäder där man faktiskt kan få arbete. Socialdemokraterna står väldigt mycket för jobblinjen. Jobben är vår högst prioriterade fråga. Det är därför som vi ska sätta till klutarna ordentligt på de 163 000 flyktingarna. Vi har brist på arbetskraft på olika ställen, men vi har också människor i landet som inte har arbete i dag. Det är en ekvation att få det att gå ihop.

Fru talman! Att vi står här i dag för att ta bort den så kallade karenstiden för id-kontrollerna är tack vare Sverigedemokraterna. Det finns inget annat sätt att se det, och jag ska i detta anförande förklara varför.

Innan jag går in på det i kronologisk ordning kan jag tillägga att detta ärende och denna debatt är ett alldeles utmärkt exempel på de sju andra partiernas oförmåga att analysera verkligheten. Jag har varit inne på denna oförmåga i flera anföranden på senare tid, och nu får jag återigen en anledning till det.

Jimmie Åkesson sa i partiledardebatten häromveckan: Välkommen till verkligheten! Det måste man väl säga är ett väldigt passande ordval från oss sverigedemokrater till er andra.

Vi har sett den verkligheten i decennier nu, medan ni under samma tid har skapat och eldat på den katastrofala utveckling som nådde sin kulmen förra hösten. Ni gemensamt, vänstern och högern, rödgröna och Alliansen, är samma andas barn.

Det enkla faktumet är att inget annat parti förutom SD ville ta bort karenstiden. Visst, M, KD och Liberalerna lade fram ett förslag om att ta bort den, men jag återkommer strax till varför det inte räddade dem.

Fru talman! Vad är det som har hänt? Den 9 december lämnade regeringen lagförslaget till Sveriges riksdag. Därefter fick riksdagsledamöterna lämna ändringsförslag till lagförslaget, vilket alla gjorde utom de två regeringspartierna. Centerpartiet och Vänsterpartiet ville sin vana trogen ha öppna gränser och yrkade avslag. De andra partierna hade lite olika förslag, samtliga i mildrande riktning, varav en gemensam reservation från M, KD och L, som jag ska kommentera alldeles strax. Vi sverigedemokrater hade också ändringsförslag. Till skillnad från de andra var våra förslag samtliga i skärpande riktning.

Ärendet kom sedan upp till debatt här i kammaren den 17 december. I likhet med ändringsförslagen från alla andra partier kom debatten att handla om hur lagen kunde mildras och hur man fick passa sig så att den inte skulle användas för mycket, samtidigt som regeringen stod och försvarade den karenstid de nu gått med på att ta bort. Det blir rätt humoristiskt.

Moderaterna säger här att de har varit emot karenstiden, i enlighet med reservationen tillsammans med Kristdemokraterna och Liberalerna. Det finns ett problem i det sammanhanget, ett ganska stort problem. Ni ville samtidigt att lagen skulle upphöra den 21 juni, om 13 dagar från nu. Det var det KD, M och L sa i sin reservation.

Det är inte så konstigt att man vill ta bort karenstiden när man samtidigt vill ta bort lagen, eller hur? Vad ska man då med karenstiden till?

Moderaterna kan hävda att eftersom karenstiden skulle förlängas i 30dagarssjok ville de inte ha en karenstid på två veckor var trettionde dag. Visst, det kan de hävda, men faktum är fortfarande att Moderaterna vill ta bort lagen. Om 13 dagar skulle vi ha stått utan en lag om Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna fick bestämma. Det finns inte så mycket att rädda i den diskussionen, eller hur?

Frågan till dessa tre partier är: Vill ni fortfarande att lagen tas bort om 13 dagar från nu? Ni har chans att ta replik på mig och berätta det i så fall.

Fru talman! För att sammanfatta: Vi hade alltså sju partier i denna kammare som antingen inte ville ha några id-kontroller alls, V och C, eller ville att id-kontrollerna skulle tas bort om 13 dagar från nu, M, L och KD, eller ville ha en totalt obegriplig och oförsvarlig karenstid i två veckor, S och MP.

Efter allt detta röstades ändå förslaget igenom så som regeringen hade lagt fram det, alltså med karenstiden. Vi sverigedemokrater tyckte att det var helt galet att sluta med id-kontrollerna under två veckor i sommar. Den 17 mars väckte vi därför ett så kallat utskottsinitiativ i justitieutskottet om att ta bort karenstiden som står angiven i 6 §. Frågan bordlades.

Veckan efter kom justitieminister Morgan Johansson till utskottet för att informera om karenstiden.

På mötet den 17 mars hade alla partier aviserat att de inte tänkte stödja vårt förslag när vi skulle rösta om det veckan efter. Men en halvtimme efter att alla hade aviserat att de inte tänkte stödja förslaget att ta bort karenstiden gick Moderaterna ut i medierna och sa att de oroade sig över karenstiden. Det var också rätt roligt.

När Morgan Johansson kom till utskottet den 22 mars frågade jag honom hur regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet motiverade karenstiden. Jag fick ett svar, och jag har inte fått något annat sedan dess. Morgan Johansson sa att det var för att kunna utvärdera lagen.

Det är ett förbluffande svar, för det är rent pladder.

Låt oss fundera lite på vad det skulle innebära. Vad är det som gör att id-kontrollanter ungefär 70 mil söder om Stockholm måste lämna sin post och gränsen vind för våg för att Sveriges regering uppe i Stockholm ska kunna utvärdera den? Det är knappast Ygeman, Morgan Johansson eller Löfven som står och kontrollerar id-handlingar, eller hur?

Menar regeringen verkligen att man inte har förmågan att utvärdera lagen utan att gränserna är helt öppna?

I sin replik sa Socialdemokraternas Helene Petersson nyss att man har utvärderat lagen kontinuerligt. Ljög regeringen alltså för oss tidigare? Ljög Morgan Johansson för oss i justitieutskottet?

Fru talman! Det är ärligt talat ett av de dummaste påståenden jag har hört. När karenstiden nu tas bort, menar regeringen att man inte kan utvärdera lagen eftersom vi inte kommer att ha någon karenstid i sommar? Är den omöjlig att utvärdera nu? Det skulle jag vilja ha svar på från Socialdemokraterna.

Den 22 mars, precis efter att Morgan Johansson har varit i utskottet och motiverat karenstiden med att man behöver utvärdera lagen, röstar utskottet om Sverigedemokraternas förslag. Alla röstade nej, inklusive Moderaterna.

Vi sverigedemokrater gav oss inte utan lyfte upp frågan igen vid mötet den 14 april. Eftersom utskottet anser att Sverigedemokraternas förslag till skillnad från andra partiers förslag ska bordläggas - man behandlar alltså olika partier olika i justitieutskottet också - röstade vi först den 21 april. Föga förvånande röstade alla andra partier nej till vårt förslag om att ta bort karenstiden.

Fru talman! Det kanske blir rörigt med alla datum, men den 21 april hade alltså samtliga andra partier tre gånger om antingen röstat för att behålla karenstiden eller för att ta bort lagen helt. De skedde den 17 december, den 22 mars och den 21 april.

Fru talman! Nu blir det roligt på riktigt. Vad hände exakt sju dagar efter att de andra sju partierna för tredje gången röstat nej? Jo, helt plötsligt har alla, förutom, Centerpartiet och Vänsterpartiet, ändrat sig. Det är fantastiskt! På sammanträdet den 28 april kommer alltså Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet med exakt samma förslag som Sverigedemokraterna har lagt fram tre gånger tidigare - senast sju dagar tidigare.

Jag ska läsa upp SD:s förslag, och sedan ska jag läsa upp det förslag som presenterades av de andra partierna den 28 april.

Så här lät vårt förslag tre gånger om: "Det lagförslag som Regeringen kom med i höstas om 'Särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet' har flera brister. En av dem är karenstiden på två veckor enligt paragraf 6.

Jag vill att utskottet väcker ett initiativ om att den paragrafen ska strykas och att tidsplanen blir sådan att lagen ändras innan den planerade karenstiden träder in."

Detta röstade alltså de andra partierna nej till tre gånger. Sedan kom de med ett eget förslag som de givetvis låtsades att de hade kommit på helt själva och att de tidigare rundorna med Sverigedemokraterna inte hade existerat.

De fem partierna skrev i sitt förslag:

"1. Att snarast återkomma till utskottet med beslutsunderlag i syfte att stryka §6 . den paragraf som innehåller bestämmelsen om en karenstid om två veckor.

2. Att uppdatera den tidigare tidsplanen hur detta underlag kan processas i riksdagen i syfte att beslutas av riksdagens kammare före sommaruppehållet."

Det är ett närmast identiskt förslag, men när vi sa det tre gånger om passade det inte.

Fru talman! Det roliga slutar inte här. Moderaternas motivering till varför de inte röstade på SD:s förslag var att regeringen kommer att kunna hantera det, man har tid och bla, bla, bla.

Men när frågan nu behandlas är det inte regeringen som gör det utan riksdagen. Nu är motiveringen att regeringen inte hinner göra det och att det går snabbare att göra det genom riksdagen. Det är rätt intressant.

Faktum är att riksdagen gör det av en enda anledning: Regeringen har målat in sig i så många hörn att man har tappat räkningen.

Sverigedemokraterna har tryckt på i frågan, men vi har det svart på vitt i protokoll att övriga partier inte har velat göra något åt saken.

Under en officiell frågestund i Sveriges riksdag den 14 april fick jag Ygeman att säga att regeringen inte tänker ta bort karenstiden.

Hur behåller man masken lättast? Jo, man låter riksdagen göra det. Det skulle bli för uppenbart om regeringen fick backa efter att i nästan sex månader bedyrat att karenstiden behövs.

Det gick till och med så långt att inrikesministern plötslig sa att det inte var hans eller Morgan Johanssons fråga. I stället hänvisade han på frågestunden till infrastrukturminister Anna Johansson.

Men vänta lite: Om det är Anna Johanssons fråga, om det är en infrastrukturfråga, varför var det vi i justitieutskottet som behandlade frågan? Kan någon förklara det?

Varför var det Morgan Johansson som kom till utskottet och redogjorde för lagen?

Varför gjorde Ygeman otaliga intervjuer i Sveriges Radio den 20 januari och förklarade att lagen skulle utvärderas? Varför var det Ygeman som diskuterade frågan med Danmarks justitieminister? Varför var det Ygeman och inte Anna Johansson som stod på Folk och Försvar och sa att det inte var för att jävlas som vi införde id-kontroller?

Om det nu inte var justitieutskottets, Ygemans eller Morgan Johanssons fråga, varför kommenterade Ygeman i SVT Lagrådets yttrande om lagen med att situationen var akut och att regeringen måste kunna agera?

Fru talman! Detta är en efterhandskonstruktion av Anders Ygeman och regeringen. Han försöker distansera sig från det misslyckande han och Morgan Johansson stått för. Genom att skjuta över frågan till en annan minister försöker han undvika den pinsamma situationen att de har haft fel, jättefel.

Men Anders Ygeman, Morgan Johansson och hela regeringen hade fel. Det hade även Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Vänsterpartiet och Centerpartiet har fortfarande fel.

Det finns bara ett parti med hedern i behåll i denna kammare. Det är det enda parti som direkt såg vad som behövde göras och föreslog och argumenterade för precis detta.

De fem partier som nu ändrar sig gör det av en enkel anledning. SD har tryckt på i frågan, och tre gånger har vi fått svart på vitt att ingen annan ville ta bort karenstiden. Men nu vågar ni inte stå med skägget i brevlådan om något skulle hända under karenstiden och våra gränser skulle bli översvämmade på grund av invandring, så som vi såg i höstas.

Vad skulle ni säga då? Att ni inte visste? Att ni inte kunde förutse detta? Nej, det skulle vara svårt, nästan omöjligt, eftersom SD har gjort detta uppenbart för er.

När vi nu röstar om detta är det en sverigedemokratisk lagändring ni röstar på. Det är formulerat som vi formulerade det redan i december.

Vi är mycket nöjda med att vi har fått med oss så många partier på att genomföra ett sverigedemokratiskt förslag till punkt och pricka.

Mitt långa anförande handlar dock huvudsakligen om det jag sa i början: de andra partiernas närmast totala oförmåga att förstå och analysera verkligheten omkring dem. Denna oförmåga har lett till otaliga haverier, exempelvis massinvandring, ett försvar som körts totalt i botten, en poliskår som inte kan eller vill göra vad som krävs, att vi gick med i EU, energipolitiken - ja, ta valfri fråga!

Jag kan inte för mitt liv förstå hur partier som misslyckas i en eller flera stora, tunga frågor - inte under en dag, en vecka eller ett år utan under årtionden - kan åtnjuta något som helst förtroende hos svenska folket. Det är något jag måste försöka lära mig att förstå mig på.

Den här gången lyckades ni undvika ytterligare en fadäs. Den här gången var vi i SD här för att berätta vad som behövdes. Kanske - kan man hoppas - är det ett litet tecken på tillnyktring. Ett tips inför framtiden är att lyssna på oss nu, så slipper ni lyssna på oss sedan.

Med detta sagt, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. Det är alltid kul att se SD-politik bli verklighet här i kammaren. Som Jimmie Åkesson sa: Välkomna till verkligheten!

Fru talman! Man kanske inte ska vara förvånad, men i dag tycker jag att Kent Ekeroth har varit ovanligt självgod och konspiratorisk.

Vi har vant oss här i kammaren vid att Sverigedemokraterna ständigt hävdar att allt hade varit bättre om man hade gjort som SD sagt och att alla egentligen hakar på vad Sverigedemokraterna säger. Jag skulle vilja påstå att det är Sverigedemokraterna som har lite svårt att ta in verkligheten och hur politik fungerar.

Det handlar om att räkna ihop en majoritet. Det handlar om att förslag i Sveriges riksdag ska vara väl beredda. Det handlar om att säkerställa att regeringen tar det ansvar som den har och att riksdagen inte tar kortet ifrån den. Det handlar också om att hålla sig till fakta.

När det gäller frågan om karenstid innehöll Moderaternas förslag inte någon karenstid. Vi ville ha en tillfällig lag av det skälet att vi ville ge regeringen möjlighet att ta fram ett bättre förslag, eftersom det var ganska hafsigt gjort från början. Det fanns alltså ett skäl. Det innebar inte att vi tänkte oss att vi inte skulle ha en lagstiftning, utan skälet var att den skulle se annorlunda ut.

Det blir ett beslut i Sveriges riksdag som innehåller den konstruktion som vi uppenbarligen är överens om är konstig. Det handlar om att försöka se på vilket sätt man kan ta itu med det problemet. Jag vill påstå att det var en viktig poäng när vi besökte Malmö och i sak diskuterade de viktiga problem man ser där. Utspel har vi sett lite överallt, men då fick vi klart för oss att flera myndigheter var väldigt oroade. Då fanns det skäl att gå tillbaka och kalla Morgan Johansson till utskottet.

Det är riktigt att vi då var tydliga med vad vi skulle göra. Kom inte med efterhandskonstruktioner, Kent Ekeroth, där du försöker påstå att vi står för något som vi inte står för!

Fru talman! Jag ska läsa ur den gemensamma reservation som bland andra Moderaterna står bakom. Motiveringen till att ni ville att lagen skulle upphöra den 21 juni var inte att ni ville tvinga regeringen att göra något bättre, Beatrice Ask. Det kan man göra genom ett tillkännagivande eller något annat.

Så här skrev ni i er reservation: "Lagen ger också regeringen möjlighet att vidta långtgående åtgärder. Det är viktigt att dessa möjligheter inte används i större omfattning än vad som är nödvändigt. Lagen bör därför ha en mer begränsad giltighetstid än vad regeringen föreslår. Vi föreslår att lagen upphör att gälla den 21 juni 2016."

Det var inte oro över att det var ett hafsverk, utan ni var rädda för att regeringen får för långtgående åtgärder. Det var alltså en liberal inställning till förslaget som gjorde att ni ville ta bort lagen om 13 dagar. Det var därför - ni skriver det i er egen reservation. Det är inte vi som gör efterhandskonstruktioner. Som tur är finns allt nedskrivet svart på vitt.

Ärligt talat - ta fram bättre förslag - är det så man gör? Ska man avveckla alla lagar som man tycker är otillräckliga för att tvinga regeringen att komma med något annat, i stället för att - som vi gör nu och som Sverigedemokraterna bad om tre gånger om - ändra den själv? Det är mycket effektivare än att hota regeringen med att lagen går ut och att vi hoppas att de har vett nog att införa en ny lag som är bättre.

Hur ska lagtexten se ut för att den ska passa Moderaterna? Den har uppenbarligen haft ganska bra effekt - vad är det som behövs? Argumentet att det tar så lång tid ifall regeringen ska göra det håller inte. Det tog inte så lång tid för regeringen att lägga fram lagförslaget eller för den delen för propositionen att gå igenom efter det att den kom.

Det står svart på vitt varför ni gjorde det, Beatrice Ask: Ni ville ta bort lagen. Om 13 dagar från och med nu skulle vi ha stått utan den ifall ni hade fått bestämma. Som tur var tryckte vi på i frågan, så nu står vi här och får rätt beslut.

Fru talman! Det kanske är lite förmätet, men jag vet vad vi moderater tyckte och tycker. Jag känner till skälen bakom, och argumentationen.

Tekniken i det politiska arbetet för att få fram ett bättre berett förslag kan vara den vi valde, även om det uppenbarligen inte passar Sverigedemokraterna. Men faktum kvarstår: Vi tyckte att det var viktigt att regeringen fick ta sitt ansvar fullt ut. Vi förde en diskussion om de problem vi såg, och vi hittade en samsyn. Då hade propositionstiden gått ut, men vi kunde ändå leverera och se till att säkra det.

Man måste alltid räkna ihop en majoritet, man måste få stabilitet i förslag och man måste se till att saker rättas till. Det kanske inte är exakt som vi hade velat ha det, men detta blir bättre. Det är det viktiga - det är verkligheten. Det väsentliga med politik är inte att stå och hitta på historier om hur det har varit eller vem som har gjort vad, utan det är att faktiskt lösa praktiska problem.

Vi har ingen anledning från svensk riksdag att i onödan serva människosmugglare. Det är det som vi sätter stopp för med den förändring som nu görs. Sedan får man följa upp det hela.

Det är viktigt - det var det från början och är det fortfarande - att lagen används utifrån de kriterier som är uppställda. Det ska vara proportionerligt, och det ska finnas en bedömning som gör att det handlar om allvarliga situationer och risker som man hanterar. Detta finns kvar, och jag tycker att förslaget är bättre i den delen.

Jag delar uppfattningen att det var väldigt rörigt när det gäller vem som tar ansvar för vad, men en sak måste Sverigedemokraterna lära sig: Regeringen beslutar alltid kollektivt. Fel statsråd kan vara ute och prata i en fråga därför att de alltid är ansvariga för hela regeringspolitiken. Det är något man måste lära sig.

Fru talman! Beatrice Ask säger att hela regeringen är kollektivt ansvarig. Ja, det är rätt, men varför står då Anders Ygeman i riksdagens frågestund och skyller ifrån sig, om den har gemensamt ansvar? Han sa till mig att det inte var hans fråga utan Anna Johanssons. Då bryter han ju mot det som Beatrice Ask sa. Oavsett hur man vrider och vänder på det blir det fel.

För det första: När det gäller det fantastiska tillvägagångssättet att man vill säga upp en lag för att man påstår att regeringen då ska komma tillbaka med något bättre och att det inte skulle passa SD stämmer inte det. Detta kan vi läsa oss till - det var inte motiveringen. För det andra: SD:s politik gick igenom till punkt och pricka - exakt som det skulle bli. Ingen ville stå med skägget i brevlådan när vi får 10 000 om dagen eller i veckan igen.

Beatrice Ask ondgjorde sig lite över att jag höll ett anförande som mer eller mindre var ett vad-var-det-vi-sa-anförande, men jag menar att det är extremt relevant att veta vem som har gjort vad när och hur. Jag försöker inte övertyga er här inne - det har jag gett upp för länge sedan - utan jag försöker övertyga alla som tittar på detta på tv eller Youtube lite senare. De ska veta vem som gjorde den korrekta analysen från början, precis som vi gjorde när det gäller invandringspolitiken, kriminalpolitiken eller EU, vilket snart kommer att uppdagas.

Väljarnas förtroende måste baseras på att politiker har förmågan att förutse verkligheten och göra en korrekt analys av den. När vi har gjort detta under sex månader och folk ständigt har förnekat det är det relevant för väljarna, som vi vänder oss till, att veta vem som sa vad när, inte att man under galgen gör något därför att man inte vill stå där när saker och ting går snett.

Minister efter minister i regeringen har bedyrat att karenstiden behövs för att utvärdera lagen, men nu tar de bort karenstiden. Jag hoppas att vi får höra en motivering till det.

Det finns så många fel och hörn man har målat in sig i under ett halvårs tid. Folket förtjänar att veta hur det gick till - hur ska de annars kunna avgöra vem de ska rösta på?

Fru talman! Jag tycker att jag gav en hel del svar i de andra replikskiftena på både den ena och den andra av Kent Ekeroths frågor. Men jag har en fråga till Kent Ekeroth: Lägger Sverigedemokraterna någon gång en proportionalitetsaspekt i sina funderingar och analyser - att det finns en verklighet som inte bara är svart eller vit och ja eller nej och att det finns olika argument för vad som kan väga över mot det ena eller andra förslaget?

Maktfördelningen är jätteviktig: Det är riksdagen som beslutar men regeringen som verkställer. Det är inte meningen att riksdagen ska ta över det arbete som regeringen gör. I detta fall har utskottet tagit ett initiativ i samråd med regeringen. Det fanns en tidsaspekt: Hur skulle vi på bästa sätt hinna få det hela att fungera?

Regeringen har ett ansvar för att göra en helhetsbedömning. Regeringen har ett ansvar för att följa en fråga och ett beslut som den har fattat. Hur blir det? Vad händer? Får det effekt? Vad säger de olika myndigheterna? Vad säger de olika transportörerna? Vad händer med de beslut vi fattar? Det är just detta regeringen har gjort hela våren. Den har inte utvärderat, utan den har följt upp. Regeringen har kontinuerligt följt frågan.

Av det förslag som nu föreligger, när vi i samråd med regeringen har sagt att det är bra att vi plockar bort karenstiden, följer dock också att det ska göras en ordentlig utvärdering i höst. Därför kortas beslutet i lagen med några månader.

Fru talman! Helene Peterssons anförande håller inte. Det hon sa är typiskt politikersnack: Man har inte utvärderat, utan man har följt upp. Vad kul att du byter ut orden, Helene Petersson - precis som om det skulle hjälpa!

Låt oss tänka på kronologin. Karenstiden inträder nu i sommar. Morgan Johansson, Anders Ygeman och alla andra bedyrar att vi behöver karenstiden för att utvärdera lagen och att detta ska ske i höst. Vad är då karenstiden till för? Ska passkontrollanterna och alla andra där nere ta ledigt för att Anders Ygeman och company ska kunna utvärdera lagen här uppe i Stockholm? Jag har fortfarande inte fått det förklarat. Detta är den enda motivering som Morgan Johansson förde fram i utskottet. Jag fick inte heller någon annan motivering från någon annan, och jag har inte hört någon till dags dato.

Vad är poängen med karenstiden? Kan någon förklara det för mig? Varför behövs den? Kan man inte utvärdera lagen utan karenstiden? Kan man inte följa upp lagen utan den? Det finns ingen rim och reson i detta, och det är exakt därför vi står här i dag och tar bort karenstiden.

Helene Petersson undrar om Sverigedemokraterna någonsin gör en proportionalitetsbedömning. Ja, det gör vi, och i det här fallet ligger vi så långt under den så det finns inte. Vi vill ha permanenta id-kontroller och permanenta gränskontroller. Vi tycker inte att man ska få söka asyl vid gränsen eller i Sverige när man kommer från Danmark. Vad flyr man ifrån - rød pølse? Eller vad är det man flyr ifrån? Man har ingen rättighet att söka asyl om man kommer från säkra länder och har asylshoppat sig på vägen till Sverige.

Kan du svara på frågan nu? Vad var poängen med karenstiden? Varför behövdes den? Varför sa regeringsföreträdare att de behöver karenstiden för att kunna utvärdera lagen?

Fru talman! Att Sverigedemokraterna vill ha kontinuerliga och permanenta id-kontroller såväl som inre gränskontroller och gränskontroller över huvud taget är ett ganska välkänt ställningstagande. Ni vill ju inte heller ha vare sig Schengensamarbetet eller ett medlemskap i EU, men det är en fråga som vi inte diskuterar i dag över huvud taget.

För mig är uppföljning och utvärdering två olika saker. Jag har jobbat inom skola och barnomsorg under ett ganska stort antal år. När vi talade om uppföljning - att man kontinuerligt följer upp olika verksamheter och delar - var det något helt annat än när vi gjorde en ordentlig utvärdering. Det är det man har beslutat om nu. Orsaken till de två veckorna var också att lagen varar i tre år. Vi var överens från början om att det skulle vara en tillfällig lag. Den skulle vara tidsbegränsad, och den skulle vara i tre år. Men för att regeringen inte bara skulle kunna låta lagen gälla löpande under tre år utan krav eller press på utvärderingar sa vi att det skulle vara en karensperiod.

Det gjordes en proportionalitetsbedömning, som jag sa i mitt anförande och i replikerna. Man vägde in EU-rätten och undersökte om det var okej med den att ha en lag som löper i tre år. Man gjorde alltså en proportionalitetsbedömning. Nu har man sett att med de effekter man har fått - hur transportörerna och myndigheterna har hanterat det hela - behöver vi inte karensveckorna. Därför föreslår justitieutskottet i ett initiativ i samråd med regeringen att vi tar bort dem.

Fru talman! Helene Petersson sa att man inte bara ska låta lagen löpa och att man därför behöver karenstiden. Det är fascinerande. Man bygger alltså in hål i lagstiftningen. Man har infört en lag som man anser sig behöva, men man vill helst inte utnyttja den hela tiden. Det blir rätt snurrigt. Man vill inte låta lagen löpa, men om någon framför kritik eller om det pågår en diskussion med regeringen eller i medierna om vad man ska göra räddar inte karenstiden detta. Det här bryter mot EU-rätten. Vad hade karenstiden med det att göra?

Jag fick inget svar på detta. Jag har fortfarande inte hört något bra argument för att de luckor som gjorde att folk skulle kunna välla fritt in i landet skulle hjälpa vare sig uppföljning eller utvärdering - vilket ord man nu använder. Ska man följa EU-rätten eller bara låta lagen löpa? Det finns ingenting i karenstiden som gör någon skillnad. Vad är karenstiden? Är det något slags ventilationshål så att de invandrare som finns i Tyskland ska kunna hysa lite hopp om att få välla in i Sverige - ungefär 20 000 på två veckor? Det finns ingen rim och reson.

Ni gjorde bort er. Ni hade så fel under så lång tid, och ni målade in er i så många hörn. Nu har ni kommit ut tack vare oss. Det är jättebra. Vet du vad? Vi är jätteglada att så många ansluter sig. Men detta var ett stort episkt misslyckande från regeringen, och ingen har på ett bra sätt kunnat motivera varför man ska ha denna karenstid. Ärligt talat tycker jag, som jag sa i mitt anförande, att debatten borde mana till någon form av reflektion från de partier som förespråkade denna hållning - inte minst regeringspartierna. Jag vet inte vad det var som låg bakom; förmodligen var det någon från Miljöpartiet som fick för sig någonting.

Icke desto mindre är det rätt humoristiskt hur allting har utspelat sig i de olika turerna fram och tillbaka. Försöken att sedan ta sig ur den björnsax som man har satt sig i är otroligt humoristiska.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det är positivt att vi kan hitta en så bred parlamentarisk enighet i frågan och på detta sätt lösa ett problem som man i regeringens och justitieutskottets samarbete gemensamt har identifierat och nu lotsat fram till en lösning.

Vi har i de senaste inläggen hört en hel del diskussioner om just detta samspel. Det handlar om det demokratiska arbetet - fotarbetet - i samarbete mellan regering och utskott för att på ett bra och konstruktivt sätt lösa problematiken. Vi har hört diskussionerna och historiebeskrivningen både från kollegan Helene Petersson och från Beatrice Ask. Hur har det här egentligen kommit fram? Det handlar också om den tilltagande oron för vad karenstiden kunde ställa till med. Det gällde till exempel besöket i Malmö och Polisregion Syd, där också jag var närvarande. Jag höjde då lite på ögonbrynen och tog verkligen till mig den oro som uttalades från polisen. Det är denna oro vi har arbetat med, och nu har vi kommit fram till detta betänkande.

Vi har redan hört en hel del under debatten, men jag vill ändå lyfta upp några saker. Jag kan se två anledningar till karenstiden som den var och fortfarande är koncipierad. Den ena är att en tillfällig lag inte bara rakt av ska ge regeringen rättighet att köra på. Lagen gäller i max sex månader, och det ska finnas ett tydligt avbrott däremellan.

Sedan handlar det om utvärdering. När man har en tillfällig lag som speciellt lyfter fram frågan om rikets säkerhet är det viktigt att den inte fortsätter per automatik utan avbrott. Därför är jag väldigt nöjd med att regeringen har aviserat att det utöver beslut om förlängning ska göras en rejäl utvärdering av om lagen i fortsättningen behövs. Flyktingströmmen har ju minskat betydligt. Sveriges mottagande börjar också komma i fas. Detta bör vi betänka. Flyktingströmmen i höstas och vintras var väldigt stor, vilket har nämnts i talarstolen flera gånger. Sverige tog ett väldigt stort ansvar inom Europa för flyktingmottagande. Jag är stolt över att vi gjorde det. Men det ställde vårt mottagningssystem under orimlig press. Vi märker fortfarande detta.

Samtidigt kan vi också se det positiva. Vi kan i dag se något som jag skulle vilja kalla en ny folkrörelse, en integrationsfolkrörelse. Jag kommer från Södertälje, en kommun där vi har kämpat med integrationen under många herrans år. Jag har efterlyst detta och saknat den delaktigheten i hela landet. I dag har vi en sådan delaktighet i hela landet, vill jag påstå.

Visst var det väldigt mycket i höstas och vintras, och det är det som ligger bakom den här lagen. Därför är det väldigt viktigt att nu se om den fortfarande behövs. Behöver vi fortfarande id-kontroller? Det är det regeringen har aviserat - en ordentlig utvärdering av om de fortfarande behövs. I denna utvärdering ska även Region Skåne och Malmö inkluderas. Där har man fått betydande svårigheter på grund av id-kontrollerna, vilket också har nämnts här i debatten. Hitintills har de inte känt sig delaktiga i denna process. Jag tycker att det är väldigt positivt att regeringen har aviserat det här och att man utifrån detta kan ta steget vidare och se om vi nu har kommit i fas och om vi kan slippa ha fortsatta id-kontroller i november när det kommer att vara dags för nästa beslut.

Det är viktigt att göra en helhetsbedömning. Det har under debatten efterlysts vad man gör annars. Jo, regeringen har också tillsatt en utredare som ska hitta alternativ när det gäller vägarna in till Sverige och EU, nämligen lagliga vägar. Vi kan ju inte vara nöjda med den situation vi har i dag när det gäller flyktingströmmarna, utan vi måste aktivt leta efter andra system. Vi är inte nöjda. Vi kan inte vara nöjda med de tragedier som varje dag sker i Medelhavet, utan vi måste se vad det kan finnas för andra alternativ. Detta kan inte enbart lösas i Bryssel, utan vi måste ta ansvar även här.

Men det viktiga i dag är att vi tar ansvar för rådande situation. Karenstiden har visat sig bli ett hinder i systemet. Vi föreslår att kammaren beslutar om att ta bort karenstiden, och regeringen har aviserat att systemet ska ses över.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Mats Pertoft gav två argument för karenstiden, båda lika konstiga. Det första argument han framförde var att det var en tillfällig lag och att man därför behövde en karenstid. När vi nu tar bort karenstiden är det fortfarande en tillfällig lag. Vad ändrar då karenstiden? Dessutom, Mats Pertoft: Om ni inte ville att regeringen bara skulle "köra på", varför gav ni den då tre år? Varför gav ni den inte sex månader, som M, KD och L föreslog, om detta nu var så himla viktigt? Det här argumentet håller inte.

Det andra argument du framförde för karenstiden handlade om en utvärdering. Återigen: Varför behövs karenstiden för en utvärdering? Ni tar nu bort karenstiden. Karenstiden behövdes för en utvärdering - det var en av anledningarna till att den infördes, sa du. Menar du då att regeringen inte kan utvärdera karenstiden nu i höst? Rimligen borde den inte kunna göra det, eftersom vi tar bort karenstiden, som du sa behövdes för en utvärdering.

Svara på de två frågorna, tack!

Fru talman! Jag ska försöka svara på Kent Ekeroths frågor så gott det går. Jag tycker dock att jag redan har hört ett antal svar på hans frågor här i kammaren, så jag vet inte om det går att svara på dem så att han förstår. Men jag ska göra mitt bästa!

Det här handlar om något som min kollega Helene Petersson tog upp flera gånger, nämligen proportionalitetsprincipen. Proportionalitetsprincipen gäller också förhållandet mellan riksdagens och regeringens makt. När lagen skrevs var bedömningen i beredningen ganska brett att det behövs en paus som synliggjorde glappet mellan sexmånadersperioderna.

Sedan var det fråga om en utvärdering, som också ministern nämnde i utskottet. Nu hittar vi andra former för detta. Det är fortfarande en proportionalitet mellan riksdag och regering, bland annat i det förslag som vi i dag diskuterar. Där finns en proportionalitet och ett samarbete, vilket också är anledningen till att vi nu gemensamt kan ta det här beslutet i kammaren. Det är inte bara ett parti som föreslår det, utan vi har en bred blocköverskridande majoritet bakom förslaget.

Jag tror att jag svarade på frågorna. Men jag ser på Kent Ekeroth att han inte är nöjd.

Fru talman! Alla som nu lyssnade på Mats Pertoft lyssnade på ett äkta politikersvar. Han försökte babbla bort frågorna genom att gå in på något annat, nämligen något om proportionalitetsprincipen som han precis fick höra från sin kollega. Sedan sa han något annat kul också: Nu hittas andra former för att göra den här utvärderingen.

Men frågorna fick jag inte svar på. Snälla, svara! Jag ska bara ställa en fråga nu för att göra det jätteenkelt.

Mats Pertoft sa i sitt anförande att karenstiden behövdes för en utvärdering. Det går att spela upp anförandet igen ifall man har glömt bort det. Om karenstiden på två veckor behövdes för en utvärdering och vi nu tar bort karenstiden, menar Mats Pertoft då att ingen utvärdering kan göras? Det borde vara den enda logiska slutsatsen av det han själv sa.

När jag nu lämnar över frågan för Mats Pertofts avslutande svar kan jag nästan sätta pengar på att vi kommer att få höra ett nytt politikersvar.

Fru talman! Man kan filosofera om vad som är ett äkta politikersvar. Jag uppfattar Kent Ekeroths hela debattserie i dag som rent politikersvammel från början till slut, ideologiskt starkt präglat av en enda bild av verkligheten: SD har rätt, alla andra fel.

Vad vi försöker göra från regeringssidan och i det här breda partisamarbetet i utskottet är att ta hänsyn till verkligheten, lyssna på myndigheterna och se hur vi ska lösa detta problem, som polisen och Migrationsverket har meddelat oss om, samtidigt som vi håller proportionaliteten mellan riksdag och regering ajour och får till en bra utvärdering. Det är att ta hand om verkligheten. Det jag uppfattar att Kent Ekeroth nu har gjort i ungefär en och en halv timme i kammaren är att ideologiskt blint köra sin linje utan att ta hänsyn till verkligheten alls.

Fru talman! Det är väldigt spännande att lyssna på kritikerna av det här förslaget, som handlar om att upphäva 6 § om karenstid i den här lagstiftningen. I vårt väl genomarbetade lagförslag, som vi själva tog fram i december, hade vi inte med något konkret om karenstid i och med att vi hade förordat en ordning där man varje månad skulle fatta aktiva beslut från regeringens sida beträffande id-kontroller, inte minst i södra Sverige.

Det låter på kritikerna som att de har andra lösningar. Vänsterpartiet skämdes över hela EU-projektet. Jag delar från Liberalernas sida inte den uppfattningen. Det är ett konkret exempel på varför vi aktivt ska gå in i kärnan i det europeiska samarbetet och jobba tillsammans. Annars blir allt prat och retorik om lagliga vägar, kvotflyktingar, fördelningspolitik etcetera just bara retorik. Det krävs att vi har ett samarbete och att man sätter sig runt ett gemensamt bord och pratar med de andra medlemsstaterna. Annars blir det ingenting.

Fru talman! Utskottet går in mycket på migrationspolitik fastän vi egentligen inte jobbar med migrationspolitik. Vi arbetar med lag och ordning. Kritikerna - de som har röstat nej till inre gränskontroller och idkontroller och nu också röstar nej till att ta bort karenstider - får faktiskt förklara för mig om de anser att vi har lag och ordning och kontroll över situationen i Sverige.

Vi kan inte ena veckan stå och berätta om förorter och stenkastning på poliser och säga att vi ska förstärka poliskåren och sedan komma hit och säga: Vi behöver inte inre gränskontroller, vi behöver inte id-kontroller och vi behöver ingen karenstid. Den logiken och matematiken går inte ihop.

Jag har tillsammans med några kollegor i justitieutskottet besökt Malmöpolisen och gränspolisen. Jag har också varit ute på Lernacken och tittat på gränskontrollen. Jag blir lite mörkrädd. Sverige har ingen fungerande gränskontroll. Vi har ingen systematisk gränskontroll. Vi vet inte vilka som passerar och kommer in och vilka syften de har när de tar sig in i vårt kungarike.

Från Liberalerna har detta varit en väldigt svår fråga. Vi är starka EU-anhängare. Vi vill att Sverige ska ta ett solidariskt ansvar. Sverige har relativt sett tagit flest flyktingar i Europa. Jag är stolt över det, fru talman. Men den politiken måste också hänga ihop med ansvarstagande.

När vi besöker polisregioner, oavsett vilken, pratar de om utmaningar. Det handlar om asylboenden och asylbränder. De överdriver inte, men de vill ändå föra fram till oss i det ansvariga utskottet att det är en utmaning och en påfrestning.

Samtidigt som vi har en ny polisorganisation har det varit ökat terrorhot och flyktingströmmar. Polismyndigheten larmar men överdriver inte. De för fram saker för att de vill uppmärksamma oss på det, få oss att lyssna och göra någonting åt situationen.

Förslaget är helt och hållet i linje med vad de så kallade expertmyndigheterna påtalat. Det är Migrationsverket, Polismyndigheten och inte minst gränskontrollpolisen. Vi har hört att de inte har levt upp till uppdraget som just gränspolis, utan det har varit omhändertagande.

Det har handlat om solidaritet, att ta emot och ordna det praktiska, att ordna boenden, vatten, mat, skola och förskola. Svensk polis har gjort ett fantastiskt jobb. Men det finns en gräns för vad de klarar av just nu genom den kapacitet och den polisledning som de har.

Jag tycker faktiskt att alla vi politiker i kammaren har ett ansvar att se detta och hjälpa till. Det är inte regeringens förslag till förändring. Det är justitieutskottets förslag till komplettering och förändring av lagen och där vi redan i december pekade på bristen i lagstiftningen.

Det är ett sätt att hjälpa till så länge mottagandet har hållit den här höga nivån. Nu är en dramatisk sänkning av flyktingmottagandet. Men de personer som vi har tagit emot ska vi också ta ansvar för. De ska ha kommunplacering, bostäder, förskoleplatser, sjukvård med mera.

Våra myndigheter har i några månader sagt: Vi klarar inte av detta. Då är det - ursäkta uttrycket, fru talman - vår förbannade skyldighet att göra någonting åt situationen. Människor ska vara välkomna till Sverige. Men vi måste ha koll på vilka som kommer.

Vi kan inte ha 2 000-3 000 ungdomar på rymmen varav 400 i Stockholm, några hundra i Göteborg och sedan utsplittrat som begår brott och inte talar om varför de befinner sig i Sverige. Därför ska vi ha lagen, och därför ska vi ta bort karenstiden för att kunna upprätthålla lag och ordning.

(Applåder)

Fru talman! Roger Haddad sa att de pekade på karenstiden redan den 17 december. Det berodde på att ni ville ha en 30-dagarsperiod i stället för en sexmånadersperiod. Det är inte så konstigt att man inte vill ha två veckors uppehåll varje gång efter fyra veckor.

Men ert förslag var värre. Det skulle innebära att lagen försvinner om 13 dagar. Jag undrar lite: Om Liberalerna fick bestämma, skulle ni vilja ta bort lagen om 13 dagar? Jag och svenska folket skulle gärna vilja höra det här och nu.

Är det fortfarande er uppfattning att lagen ska bort, och att om ni skulle få bestämma ska den bort om 13 dagar? Det är min enda fråga.

Fru talman! Det enkla och korta svaret är nej. Vi har krävt ett annat upplägg av lagstiftningen. Vi sa att vi röstar nej till den konstruktion där man splittrade barnfamiljer, något som också låg i paketet. Det har vi röstat emot.

Vi har sagt att vi vill ha samhällsekonomisk uppföljning. Det har vi inte fått igenom. Vi ville ha 30-dagarsbeslut. Det kan omprövas. Det finns ingen sluttid, utan det är beroende på om det behövs.

I avvaktan på det krävde vi att regeringen skulle omarbeta ett förslag och komma tillbaka till riksdagen. Det har uppenbarligen regeringen inte gjort. Därför tycker vi att förslaget är helt korrekt.

Fru talman! I samma reservation som ni hade med Moderaterna skriver ni att det är på grund av de långtgående möjligheter som regeringen har som ni vill att lagen ska upphöra den 21 juni. Det var inte någon annan motivering som ni pekade på.

Det är sant att Liberalerna är liberala när det gäller invandringspolitik. Därför vill ni ha en liberalisering även om den lagstiftning som ni talar om gäller att inte splittra barnfamiljer, 30-dagarsbeslut eller att först avskaffa lagen.

De samhällsekonomiska konsekvenserna av karenstiden är också rätt intressanta. Centerpartiet har sagt att det kostar 3 miljoner om dagen. Det är ungefär vad fyra så kallade ensamkommande kostar årligen. Vi fick in 35 000 förra året. Det är 21 miljarder. Om nu siffran på 3 miljoner om dagen stämmer är det 1 miljard om året jämfört med 21 miljarder. Den samhällsekonomiska nyttan är om vi stänger gränsen för invandring helt och hållet.

Vi har fram till 2018 kostnader för enbart Migrationsverket på ungefär 173 miljarder. Det har nu en större budget än försvaret. Debatten om de samhällsekonomiska konsekvenserna dog mer eller mindre för inte så länge sedan. Till och med i det offentliga samtalet säger man att man inte tjänar på invandringen. Att stänga gränserna och se till att de inte kommer hit är såklart ett stort plus för Sverige. Det är kanske den fråga som jag är minst orolig för.

Det jag mest undrar om är inställningen. Man ska ta bort lagen. Sedan hävdar man att man ville att regeringen skulle återkomma. Det är ett väldigt intressant sätt att göra saker och ting på. Man tar bort lagen och hoppas att det kommer någonting bättre. Men egentligen vill man ha bort den för att man tycker att det är för långtgående åtgärder och för långtgående befogenheter för regeringen.

Det är ganska fascinerande att Roger Haddad står här och låter arg mot regeringen när de själva hade ett förslag som egentligen var mer liberalt än det som regeringen la fram.

Fru talman! Även om det inte hör till sakfrågan vill jag säga att jag är stolt över Sveriges migrationspolitik. Jag delar inte uppfattningen att migrationen inte bidrar till vårt samhälle. Jag är själv boende i Västerås. Västerås har utvecklats dramatiskt från 40-talet och framåt inte minst tack vare invandringen från Italien och Jugoslavien. Jag är stolt över det.

Jag förstår inte varför Sverigedemokraterna och Kent Ekeroth låter så aggressiva och negativa. Det är på grund av att vi råkar inta samma ståndpunkt som beslutet kan fattas i dag. Det har inte funnits något parlamentariskt stöd för ett sådant förslag fram tills nu. Frågan om varför det förhåller sig så måste du rimligen i första hand ställa till regeringspartierna.

Fru talman! Du pratar så himla fint om EU och Europa i ditt anförande, Roger Haddad. Jag vet att Liberalerna är otroligt stora Europavänner. Er valslogan i EU-valet var: Ja till Europa. Det är sant att EU gör mycket bra, men inte när det kommer till flyktingkrisen.

Vad EU i stället gör är att hindra alla lagliga vägar in i Europa. Det är 2 500 människor som dör på Medelhavet varje år. Är det att säga ja till Europa? Det är fler pass och mer kontroller. Den fria rörligheten är så gott som borta just nu i EU. Är det att säga ja till Europa?

Hur ska egentligen EU kunna lösa problemet med de otroligt stora flyktingströmmarna med människor som vill rädda sina liv? EU har inte den lösningen i dag. Hur ska Liberalerna lösa EU:s problem med alla flyktingar som desperat behöver hjälp som inte minskar individens frihet, som sker i dag, som inte drabbar företag ekonomiskt? Hur ska Liberalerna sy ihop ett ja till Europa med en human asylpolitik?

Fru talman! Vi har mina liberala kollegor i Europaparlamentet, Cecilia Malmström i kommissionen, och vi hade våra statsråd i alliansregeringen, inte minst EU-minister Birgitta Ohlsson. De har aktivt drivit dessa frågor. Jag hoppas att Linda Snecker ändå har följt detta de senaste åren.

Liberalerna är helt övertygade om att Sverige ska samarbeta med Europa. Utan Europa blir det inga lagliga vägar och inga kvotfördelningar. Vi har också varit näst intill aggressiva mot de stater som inte respekterar mänskliga rättigheter, som inte vill vara med och bidra. De ska sanktioneras och straffas i EU-systemet. Det är vad vi har jobbat för - till och med en omfördelningsmekanism inom det europeiska samarbetet. Det stämmer inte att Liberalerna inte tror på konceptet.

Jag kan fråga Vänsterpartiet: Om Sverige inte var medlem i Europasamarbetet, hur skulle Vänsterpartiet vilja lösa den akuta och svåra situationen?

Sedan var det frågan om lag och ordning. Ja, det ska ske registrering och kontroll, men man har alltid rätt att söka asyl, i det konceptet, inom det europeiska samarbetet och i Europeiska unionen. Det finns inga motstridigheter i den politiken.

Fru talman! Tack, Roger Haddad, för ditt svar!

Jag skulle också vilja tro på EU om det inte var så att hela projektet EU ekonomiskt och asylrättsligt just nu håller på att haverera.

Jag tänkte gå tillbaka till Sverige. Roger Haddad pratade även om polisen. Både Roger Haddad och jag vet att polisen gör otroligt mycket bra arbete. Han pratar om asylboenden som brinner och vad som har drabbat polisen hårt. Men vi ska veta att det är en uppiskad främlingsfientlig debatt som gör att asylboenden brinner. Lösningen på det problemet är inte att införa fler id-kontroller utan lösningen är att faktiskt ge polisen möjlighet att göra ett ännu bättre arbete.

Därför vill också jag ställa den fråga som Johan Hedin från Centerpartiet var inne på i sitt anförande: Vad kan polisen i stället jobba med? Det finns otroligt mycket bedrägeribrott och sexualbrott. Allianspartierna brukar tala om villainbrott som ett stort problem. Allt det skulle polisen kunna arbeta med, men i stället vill Liberalerna besluta att polisen ska arbeta med mer kontroller av människor. Det är kontroller som begränsar människors fria rörlighet. De id-kontroller som riksdagen tyvärr kommer att besluta om i dag ger inte polisen bättre resurser att utreda vardagsbrott. Hur ska vi lösa det problemet?

Fru talman! Vänsterpartiet besvarade inte min fråga om hur den stora flyktingsituationen ska lösas om Sverige skulle befinna sig utanför ett europeiskt medlemskap. Men vi återkommer säkert till den frågan. Liberalerna är helt övertygade om att Sverige ska agera aktivt i EU för att lösa frågan.

Polisen hinner inte med vare sig det ena eller det andra i dag. Det är ett mycket större problem än att ta emot flyktingar eller genomföra id-kontroller. Den särskilda händelsen - som det hette - har avslutats av Nationella operativa avdelningen och man har återgått till en traditionell linjeorganisation.

Oberoende av dessa frågor står svensk polis inför en gigantisk utmaning. Oberoende av flyktingmottagandet och id-kontrollerna hinner polisen inte med id-bedrägerier, id-kontroller och så kallade vardagsbrott. Det är ett mycket stort samhällsproblem. Det är Vänsterpartiet som stödparti till regeringen som har det yttersta ansvaret för att förändra situationen.

Fru talman! Om det finns några nytillkomna tittare: Vi debatterar i dag en del av det bemyndigande till regeringen som innebär att regeringen får införa id-kontroller vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet, det vill säga borttagandet av den så kallade tvåveckorskarensen. Det är den frågan jag huvudsakligen tänker uppehålla mig vid i mitt anförande.

Kristdemokraternas förslag till utformning såg annorlunda ut från början. Vi föreslog inte någon tvåveckorskarens när frågan debatterades i riksdagen. I stället föreslog vi en tillfällig lag som skulle gälla i sex månader där regeringen skulle fatta beslut om förnyade id-kontroller månad för månad och att regeringen skulle få återkomma till riksdagen om behovet av id-kontroller kvarstod efter sex månader när ett nytt lagförslag skulle läggas fram.

Detta förslag lade vi fram tillsammans med Moderaterna och Liberalerna med tanke på den kritik som fanns mot beredningen av förslaget. Vi tyckte att det var en mer rimlig hållning att ha id-kontroller i sex månader och att inte ha en karens innan beslut om id-kontroller kunde förnyas.

Vi kristdemokrater tycker att det är viktigt med kontinuerliga avstämningar och att regeringen återkommande utvärderar effekterna av id-kontrollerna. Detta konstaterar också justitieutskottet i betänkandet. Vi välkomnar det, och vi står bakom att tvåveckorskarensen nu tas bort.

Vid införandet av id-kontroller instämde Kristdemokraterna med regeringen i att regeringen bör ha möjlighet att införa id-kontroller vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet - detta med tanke på det mycket ansträngda läget. Vi riktade dock kritik mot beredningen av propositionen, vilket både Lagrådet och flertalet remissinstanser också gjorde. Den aktuella situationen på migrationsområdet är svår och kräver både snabba och omfattande åtgärder, men den får inte vara ett skäl för slarv i lagstiftningsprocessen.

När det gäller den fråga vi debatterar i dag, borttagandet av karensen, har de allra flesta remissinstanser tillstyrkt eller inte haft något att invända mot förslaget. Risken att få en ohållbar situation mitt i semestertiden för två ansträngda myndigheter som Migrationsverket och Polismyndigheten behöver förstås beaktas. I beredningen av lagförslaget har justitieutskottet konstaterat att stor hänsyn måste tas till de farhågor som framförts när det gäller risken för att människosmugglare och andra anpassar sin verksamhet efter karenstiden. Flera remissinstanser har också uttryckt oro över vad två veckors karenstid kan få för följder när det gäller antalet asylsökande, störningar för de resande i Öresundsregionen och påfrestningar för polisen.

Fru talman! Vi kristdemokrater tycker att regeringen bör ha möjlighet att införa id-kontroller vid just allvarlig fara eller för rikets inre säkerhet, men vi vill betona vikten av att regeringen kontinuerligt följer upp effekterna av de särskilda åtgärderna och utvärderar om de är lämpliga, nödvändiga och proportionerliga i förhållande till det syfte som ska uppnås. Jag förväntar mig att regeringen återkommer till riksdagen med en sådan utvärdering.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Ärendet som sådant är bra föredraget av tidigare talare. Mitt fokus kommer att ligga på en annan del. Vi har också hört av tidigare kollegors anföranden att merparten av de asylsökande som söker sig till Sverige kommer från Danmark och Tyskland via hamnarna i Ystad, Trelleborg, Helsingborg och inte minst via Öresundsbron. Deras första anhalt till Sverige blir Skåne, som jag kommer från.

De påfrestningar som speciellt Trelleborgs kommun och Malmö stad samt Polisområde Syd utsattes för med anledning av det höga inflödet av asylsökande under 2015 ska inte underskattas.

Situationen då var ohållbar. Av bland annat den anledningen ställde sig Moderaterna bakom förslaget om införande av såväl gränskontroller som id-kontroller. Sverige måste ha kontroll på inflödet av asylsökande liksom kontroll över vilka som kommer in i vårt land.

Som tidigare har nämnts i debatten lade regeringen i sitt förslag om id-kontroller in en karenstid på två veckor innan ett nytt regeringsbeslut om fortsatta kontroller kunde fattas. Vi inom Moderaterna påtalade då det olyckliga i att denna karenstid fanns och skulle införas mitt under sommaren i år - en tid då flyktingflödet förväntades vara som högst.

Jag välkomnar att regeringspartierna nu har ändrat sig och att vi har kunnat få igenom detta förslag som vi ska rösta om i dag.

Fru talman! Jag anser att införandet av id-kontroller och gränskontroller var nödvändigt. Karenstiden var ett feltänk redan från början, som tidigare har sagts. Vi var tvungna att få kontroll på situationen. Annars riskerade vi ett sammanbrott i vårt välfärdssystem. Detta säger jag, inte bara som riksdagsledamot utan även som bosatt i Öresundsregionen.

Det som dock bör nämnas i det här sammanhanget - som vissa har varit inne på, men som inte nämns tillräckligt ofta - är den påverkan som id-kontrollerna och gränskontrollerna har på Öresundsregionen.

I området vid Öresund bor det nästan 4 miljoner människor. Dagligen pendlar nästan 20 000 personer över Öresund, mellan Danmark och Sverige, till och från sina arbeten. Nordens största flygplats Köpenhamns lufthavn Kastrup ligger just vid Öresundsbron. Det är många som använder sig av denna flygplats, såväl i sitt arbete som i sitt privatliv.

Ponera att om det hade varit nödvändigt att införa id-kontroller i Stockholm hade det upprättats en gräns mellan till exempel Stockholms innerstad och Nacka. Då kan man föreställa sig hur det hade sett ut.

Kontrollerna påverkar alla som reser över Sundet. Jag har full förståelse för att kontrollerna ska finnas och att vi inte ska ha någon karenstid som riskerar att medföra ett kaos liknande det som uppstod under hösten 2015.

Likväl kan regeringen inte bara luta sig tillbaka med att kontrollerna nu är på plats och risken med en karenstid är undanröjd. Man bör också analysera, utvärdera och förbättra kontrollerna så att de medför minsta möjliga påverkan för de pendlare som ska till sina arbeten i Danmark eller i Sverige.

Samtal måste föras med Danmarks regering om till exempel möjligheterna att sammanföra id-kontrollerna och gränskontrollerna till en kontroll på Kastrups flygplats. I dag får pendlarna göra ett stopp vid Kastrup för id-kontroll och ytterligare ett stopp vid Hyllie i Sverige för gränskontroll. En samordning som kan leda till en förbättring vore synnerligen välkommen.

I dag kan vi också läsa i tidningarna att Polisområde Syd, som har fått ta ansvar för stora delar av kostnaderna för flyktingströmmarna, har problem med sin bemanning sedan de nationella insatserna har avslutats.

Fru talman! Slutligen bör nämnas att gränskontrollerna och id-kontrollerna och frågan om karenstid eller ej må vara viktiga, men ännu viktigare är det arbete och de utmaningar som vi nu står inför med att ta hand om de människor som har sökt sig till Sverige. Det ansvaret faller nu till stor del på Sveriges kommuner och landsting, och kostnaderna för denna hantering är höga. Staten måste här ta sitt ansvar och tillse att utbetalning av ersättningar till kommunerna sker i rätt tid och i rätt ordning.

Bara de skånska kommunerna har uppskattat att de väntar på 1,5 miljarder kronor som inte har utbetalats av Migrationsverket. Det är för stora utmaningar för de kommuner som ska klara av skola och äldreomsorg med kommunala pengar. Om utbetalning av pengarna inte sker i rätt tid kan det bli kris i kassan.

Fru talman! Det är bra att regeringen inser allvaret med flyktingströmmarna till Sverige och har vidtagit åtgärder och att vi nu tar bort karenstiden för id-kontroller.

Låt oss dock inte förledas att tro att utmaningarnas tid är förbi. Snarare har de bara börjat. Ansvaret för att hantera detta vilar tungt på regeringens axlar liksom ansvaret för att se till att minsta möjliga ingrepp sker i Öresundsregionen, som är en viktig region där man är i stort behov av att kunna röra sig över sundet till och från sina arbeten.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag tänkte prata lite om humor, inte för att själva allvaret i situationen med nödvändiga gränskontroller är speciellt roande, men det är hanteringen av det föreslagna lagförslaget som inte kan betraktas som någonting annat än just som humor.

Här i riksdagen finns folkets främsta företrädare representerade av olika partier. Vi är tillsatta för att värna om vårt folks och vårt lands intressen. Det tycker jag manar till ett visst allvar där man kan ställa krav på hur enskilda ledamöter och partier agerar.

Av dessa partier finns det ett som nästan alltid utmärker sig genom att vara först på bollen, åtminstone i politiskt tunga frågor där invandringspolitiken är ett tydligt exempel.

Sverigedemokraterna säger till synes självklara saker som nästan alltid bemöts med ett motstånd från andra partier. Sedan kommer verkligheten i kapp. Politiska områden utvecklas till omfattande kriser. Kvar finns bara den politiska lösning som Sverigedemokraterna hela tiden har föreslagit.

Då paketeras Sverigedemokraternas förslag om. En ny etikett och en ny partisymbol sätts på, och vips låtsas ni som att ni aldrig har haft en annan politisk uppfattning, att ni aldrig har haft ett ansvar för den utvecklade kris som har uppstått under ert politiska inflytande.

Precis så här har ärendegången varit genom karenstiden i lagen om idkontroller. Sverigedemokraterna har aldrig önskat ett uppehåll om två veckor då våra gränser återigen ska stå öppna för ny massinvandring. Det var någonting som ni andra såg som en nödvändighet i samband med att de tillfälliga gränskontrollerna infördes.

Sverigedemokraterna har vid upprepade tillfällen lyft fram problemet med karenstiden och försökt att få er andra att agera för att den ska tas bort. Ni hävdade då att ni litade på att regeringen hade läget under kontroll, så ni såg inte något skäl till att ta bort karenstiden. Ni hänvisade till att andra åtgärder kunde vidtas för att möta att ökat migrationstryck utan att specificera exakt vad ni syftade på.

Fru talman! Men bara en vecka efter att Sverigedemokraterna lyfte fram förslaget om att ta bort karenstiden hände det någonting. Då lyfte ni fram precis samma förslag som ni bara en vecka tidigare hade argumenterat och röstat emot. När jag frågade vilken ny information som låg på bordet som föranledde att man kunde gå från ett tvärt nej till ett plötsligt ja på bara en vecka fick vi till svar att det var en samlad bild som hade gjort att man ändrat uppfattning.

Det enda som hade förändrats på den veckan var att förslagets avsändare inte längre var Sverigedemokraterna. Ni förstod att Sverigedemokraternas förslag var en självklar nödvändighet för att man inte skulle riskera en okontrollerad invandring under dessa två veckor, men stoltheten satt för djupt inne i er för att ni skulle rösta på Sverigedemokraternas förslag. Ni valde att rösta ned det för att sedan kopiera det och sedan presentera det som ert eget.

Fru talman! Det här är humorn i sammanhanget. I efterspelet försöker alltså Moderaterna på riktigt påstå att förslaget är en moderatlinje som nu har fått genomslag i förhandlingar med regeringen, trots att moderatlinjen tidigare har varit att man ska ta bort den här lagen från den 21 juni.

När jag pratar med folk och berättar om hur det här har gått till tror de att jag skojar. Men allting finns ju protokollfört. Det är fritt för vem som helst att granska. Det är precis så här som det har gått till.

Nåväl, sammanfattningsvis kan vi bara säga till er i andra partier som till slut har tagit ert ansvar i den här frågan att det kanske vore snyggare om ni hade visat politisk ryggrad och röstat med Sverigedemokraternas förslag från början.

Även om vi roas lite grann över ert ångestladdade beteende kan man tycka att folkvalda i Sveriges riksdag borde förvalta sitt förtroende på ett lite mer värdigt sätt än så här.

Fru talman! Sverigedemokraterna står fortsatt bakom Sverigedemokraternas förslag som har kopierats och paketerats om på ett sådant sätt att det kunde presenteras här i dag som utskottets förslag till beslut.

I detta anförande instämde Kent Ekeroth (SD).

Fru talman! Det tål att upprepas: Ni hittar på från Sverigedemokraternas sida. Det var inte så att vi förordade karenstid i vårt ursprungsförslag. Det har beskrivits flera gånger hur vårt förslag såg ut, och det är viktigt att ha det klart för sig.

Så enkelt som att rösta på ett sverigedemokratiskt initiativ, vilket ni får det att låta som, är det ju inte. Man kan välja att rösta på vad som helst och få en pigg reservation, men för mig är det viktiga att arbeta för att se till att ansvarsfördelningen fungerar och att man åstadkommer en bred majoritet i en viktig sakfråga. Det är inte humor. Det är ett politiskt hantverk där man ska försöka åstadkomma resultat i något som är viktigt.

Det som skrämde mig lite grann i det vi såg framför oss var att människosmugglare och andra på ett sätt skulle kunna utnyttja situationen i den konstruktion som regelverket hade fått. Det behövde vi ändra på. Därför var det viktigt att arbeta för att ta reda på om regeringen avsåg att göra något, om man ansåg sig hinna det, att man hade rätt information och så vidare. Sedan visade det sig att propositionsstoppet kom. Vi tydliggjorde att vi kan göra något och arbetade på ett ganska konstruktivt sätt för att reda ut problemet.

Prata inte om humor! Ni har väldigt ömma tår, men det är inte så att Sverigedemokraterna är jordens centrum. I ett parlamentariskt sammanhang måste man arbeta för att få majoriteter och inkludera så många som möjligt. Då måste man kunna lyssna och ta in det och utgå från verkligheten här och nu - inte stå fast vid vad någon sa för fem månader sedan eller hur det såg ut då utan se vad som behöver göras här och nu. Det är därför jag tycker att utskottet har lagt fram ett bra förslag i dag.

Fru talman! Det tål att upprepas: Moderaternas, Kristdemokraternas och Liberalernas politiska uppfattning i den här frågan har till för två tre veckor sedan varit att den här lagen ska upphöra. Därefter valde ni att tillsammans med regeringspartierna lyfta fram frågan om att ta bort karenstiden. Fram till det datumet har ni inte haft en annan politisk uppfattning eftersom ni aktivt har röstat nej till de utskottsinitiativ som Sverigedemokraterna har lyft upp i frågan. Då har ni tagit ställning i den politiska frågan och visat färg.

Vid två tillfällen under våren har ni i justitieutskottet röstat nej till att ta bort karenstiden. När ni ändrade uppfattning var det ni själva som lade fram förslaget. Kom inte och påstå att ni kan komma ur det här med trovärdighet när ni ändrar politisk uppfattning på en vecka och säger att det är den samlade bilden som har förändrat läget! Det enda som förändrades under den veckan var att ni fick möjligheten att väcka initiativet med ert eget partinamn på utskottsinitiativet. Det är ganska uppenbart. Det går att granska, och jag tycker att det har framkommit väldigt tydligt i den här frågan.

Det som stärker min övertygelse i det här - det är i och för sig ingen övertygelse utan en självklarhet - är att ni säger att det ska finnas en bred majoritet för det här förslaget, att det är viktigt att samla en bred majoritet. Men det är ju ganska uppenbart att Sverigedemokraterna redan har lagt fram det här förslaget två gånger. Ändå kontaktar man inte Sverigedemokraterna för att skapa en ännu bredare majoritet för förslaget. Där lyser beröringsskräcken igenom så tydligt att blir enbart pinsamt. Låt mig än en gång kalla det för humor.

Fru talman! Jag har ingen beröringsskräck, och jag har definitivt inte någon prestige i frågan. Men jag tar mig rätten att veta vad jag själv står för och vilken uppfattning vi hade när vi ursprungligen hanterade frågan.

Jag betackar mig för sverigedemokratiska konspirationsteorier om att vi tyckte någonting helt annat. Ni läser ju protokoll ungefär som en del läser . skrifter av olika slag. Jag ska inte ge exempel. Det är ju helt hopplöst.

Vi har beskrivit hur vårt förslag ser ut. Vi har fört debatten. Jag har också fört interpellationsdebatter vad gäller karenstiden. Jag har diskuterat med flera statsråd, och jag har i månader diskuterat den här frågan med kamrater. Jag är väldigt klar över och trygg i vad vi har tyckt.

Men sedan handlar det om att åstadkomma någonting i verkligheten. Då är det på det sättet att verkligheten har gett oss en S-MP-regering med stöd av Vänsterpartiet som faktiskt måste ta sitt ansvar. Jag tänker inte ta ifrån dem det innan vi har ett val, utan jag tänker se till att de får ta sitt ansvar och pröva de regelverk som finns och inte hålla på med en massa mischmasch här.

Politik måste vara mer än plakat. Politik måste vara mer än att få häftiga reservationer eller bli nedklubbad. Politik måste vara att försöka få fram ett ställningstagande som håller, och så kommer jag att fortsätta att arbeta.

Ljug inte om vad Moderaterna har stått för! Påstå inte att vi håller på med något slags speluppträdande här! Det handlar faktiskt om att förändra verkligheten och lösa problem. Det har riksdagen i dag möjlighet att göra i en liten fråga, och det tycker jag är väldigt bra.

(Applåder)

Fru talman! Jag noterar att regeringspartierna applåderar Moderaternas anförande. Det kan väl vara värt att ta med sig.

Det säger också någonting om hela situationen här. Allianspartier säger att de väntar och ser om regeringen tar sitt ansvar. Gör den inte det, tar den inte sitt ansvar, är de inte beredda att göra någonting från oppositionens sida för att förändra det.

Det som har hänt under hela våren gör att varenda människa, varenda politiker - man behöver inte ens vara riksdagspolitiker - måste ha analysförmåga och se att karenstiden är ett problem. När det kommer ett förslag på bordet om att ta bort den måste man bekänna färg. Så fungerar det ju.

Men så har Moderaterna och de andra allianspartierna uppenbarligen inte agerat i den här frågan - med undantag för Centern, som har haft en tydlig ståndpunkt i frågan. Ni röstade nej till förslaget att ta bort karenstiden till dess att regeringen visade färg. Det visar att de borgerliga oppositionspartierna inte är beredda att sätta den press som krävs för att faktiskt förändra situationen i Sverige och ta bort karenstiden om regeringen inte vill göra det självmant. Det tycker jag är en svag hållning i opposition, om jag ska vara ärlig.

Fru talman! Jag kände mig också manad att gå upp efter Adam Marttinens anförande. Det är ju lite roligt när någon berättar för en vad man egentligen tycker och dessutom gör det felaktigt. Jag känner någon liten press att gå upp och berätta att det här är vad vi tycker.

När det gäller förslaget om id-kontroller stod jag i talarstolen och berättade vilket enormt hafsverk hela lagförslaget om id-kontroller var. Att vi behövde ha id-kontroller var jag helt med på, men sättet förslaget kom fram på var under all kritik. Det har jag också sagt i talarstolen. Remissinstanserna fick knappt någon tid att läsa förslaget eller komma med sina inspel om vad de tyckte var bra och dåligt med förslaget och så vidare.

Det föranledde också kritik från oss i Moderaterna mot förslaget i fråga om karenstiderna. Vi tyckte att det var fullständigt underligt att mitt under högtrycket på sommaren i år ha två veckors uppehåll.

I grunden låg också hela vår kritik mot hur förslaget kom fram. Ingenting i förslaget var utrett. Varför inte? Jo, för att tiden uppenbarligen inte fanns för regeringen att göra detta. Var fanns utvärderingarna? Var hade vi remissvaren? Hur hade vi gjort med frågor om ersättning till transportbolag? Hur skulle kontrollerna ske? Vad skulle vi göra om någon av kontrollanterna bröt mot det? Det fanns tusentals frågor. Det gjorde att vi, trots att vi tyckte att tanken var god och att det var bra att införa id-kontroller, var mycket kritiska mot lagförslagets innehåll och hur man hade tänkt. Det gällde även karenstiderna.

Fru talman! Om Moderaterna har sett det som ett problem att det inträffar en karenstid om två veckor i sommar förstår jag inte varför man från början ville att lagen skulle upphöra i mitten av juni och därmed inte existera över huvud taget. Det är en ganska konstig inställning, tycker jag. Men det låter också som en ganska bra efterhandskonstruktion. Låt mig kalla det en konspirationsteori, men det överlåter jag åt väljarna att avgöra.

Om vi ska vara helt ärliga har det alltid varit så här i riksdagen. Migrationspolitik har varit ett ämne som inget parti har velat diskutera utifrån en kritisk hållning. Det har också varit förutsättningen för att vi har nått den här krisen i Sverige och haft det här asyltrycket just mot Sverige. Inget annat parti ville ha en kritisk hållning till detta förrän Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och skapade en oppositionsröst och ett politiskt tryck i frågan som gör att ingen i efterhand kan säga: Ja, men vi förstod inte. Vi var naiva.

Då har Sverigedemokraterna varit där som en politisk opposition och sett till att det har funnits en medvetenhet om de här frågorna och att det har funnits ett politiskt alternativ. Det har vi också gjort under våren. Vi har visat på ett tryck i frågan.

Vi har visat på att det finns ett politiskt alternativ, och på grund av det har ni blivit så skrajsna att ni nu har krupit till korset och kopierat Sverigedemokraternas förslag för att inte i efterhand kunna säga att ni var naiva inför det faktum att karenstiden utgjorde ett problem. Det är sanningen. Så har det gått till. Detta finns svart på vitt, protokollfört överallt, och det är fritt för vem som helst att granska det.

Fru talman! Återigen får jag höra vad jag och Moderaterna tycker. Jag tycker inte om när man säger till mig att jag tycker något helt annat än det jag säger. Det är inte med sanningen överensstämmande, Adam Marttinen.

Vi har varit väldigt tydliga om behovet av den här lagstiftningen. Vi ska ha id-kontroller. Nu vill du utvidga diskussionen till att röra flyktingpolitiken i dess helhet. Det tänker jag dock inte gå med på, för i dag är det karenstiden vi talar om. I detta fall har vi i Moderaterna varit positiva till införandet av id-kontroller. Vi har inte velat ha karenstiden på två veckor. Vi har också sagt att lagförslaget måste vara mycket bättre ordnat och framlagt än det var.

Jag vet inte om Adam Marttinen själv tyckte att det förslag som rörde id-kontrollerna var genomtänkt, välavvägt och innefattade många konsekvensanalyser. Var Adam Marttinen nöjd med det förslag som regeringen lade fram? Jag var inte nöjd med hur förslaget hade tagits fram. Kontentan av det, att vi skulle ha id-kontroller och kontroll på vem som kommer in i landet, var bra, men i övrigt lämnade förslaget mycket annat att önska.

Var Adam Marttinen nöjd med det förslag som regeringen lade fram när vi skulle införa id-kontrollerna? Fanns det inte fog för Moderaternas invändningar att förslaget var ett hafsverk och att man borde se över den lagstiftning som man lade fram i all hast? Skulle det inte ha varit klokt att ta till sig mer utvärderingar och bedömningar om hur man skulle kunna göra lagen bättre, så att den inte - för att knyta an till mitt anförande - drabbar till exempel Öresundsregionen i den utsträckning som har blivit fallet?

Fru talman! Nöjd blir man nog aldrig som oppositionsparti. "Hafsverk" kan man säga om regeringens hela arbete.

Borttagande av karens-tid för särskilda åtgär-der vid allvarlig fara för den allmänna ord-ningen eller den inre säkerheten i landet

Vi tycker dock att regeringens förslag var betydligt bättre än ert förslag från Moderaterna, när ni föreslog att lagen skulle upphöra och vi därmed skulle öppna gränserna för mer massinvandring.

I dag diskuterar vi det som Sverigedemokraterna har efterfrågat under hela våren, nämligen att vi ska ta bort karenstiden på två veckor. Jag kanske inte ska stå här och berätta vad ni i Moderaterna tycker, men jag ska definitivt berätta vad ni har gjort under våren och hur ni har röstat när det gäller olika förslag.

Ni kanske hela tiden har tyckt att karenstiden har varit ett stort problem som man borde rösta bort, fast ni har röstat tvärtom. Ni har de facto inte röstat för att ta bort den. Nu får vi höra att det beror på att ni besökte polisen i Malmö under senare delen av april och att ni då har fått en annan bild av läget. Detta säger något om Alliansens, eller rättare sagt Alliansens minus Centerpartiet, analysförmåga. Det går förvisso en röd tråd tillbaka till er regeringstid. Ni saknar en analysförmåga som låter er göra saker och ting i god tid.

Nu är det lite sent. Det här borde vi ha kunnat göra för länge sedan. Det var en självklarhet att karenstiden var ett problem. Vi lade förslag om att ta bort den vid upprepade tillfällen. Ni röstade emot. Ni behövde mer tid för att skapa den analysförmåga som vi har haft hela tiden. Det kan man tycka är lite bekymmersamt, men det får väl stå för er.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)