En nedre promillegräns för sjöfylleri

Fru talman, ledamöter i civilutskottet och åhörare! Vi ska debattera betänkandet En nedre promillegräns för sjöfylleri . Jag yrkar inledningsvis bifall till den gemensamma reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I propositionen föreslås att straffansvaret för sjöfylleri utvidgas genom att det bland annat införs en fast nedre promillegräns. Vidare föreslås att det införs en möjlighet att ta rutinmässiga alkoholutandningsprov på personer som omfattas av den nya promilleregeln. Det är bra att propositionen äntligen har kommit till. Den här ändringen i lagstiftningen tog vi initiativ till under förra mandatperioden. Vi har därför väntat på förslaget, som vi nu självklart välkomnar. En lagstiftning med en nedre gräns för sjöfylleri är nödvändig av trafiksäkerhetsskäl och för att markera att sjötrafik och alkohol inte hör ihop. I vår reservation tar vi också upp frågan om behörighetsbevis för fritidsbåtar. Vi menar att krav på behörighetsbevis för fritidsbåtar hade kunnat behandlas i samma proposition för att skapa en enhetlig lagstiftning. Nästan alla svenskar vill ha någon form av båtkörkort, visar en undersökning från Gallup som gjorts på uppdrag av försäkringsbolaget If. Var tredje vill ha körkort för alla typer av båtar. Därför beklagar vi att förslaget inte finns med. Tillbaka till frågan om sjöfylleri! Vi undrar varför regeringen inte fullföljer det förslag om vilka fartyg som ska omfattas av promilleregeln som Rattfylleriutredningen lade fram i delbetänkandet Rattfylleri och sjöfylleri . Utredningen förordade att maskindrivna fartyg med en längd under 7 meter och vars maximifart inte överstiger 7 knop samt segelfartyg med en längd under 7 meter och fartyg under rodd skulle undantas från regelverket. Vi förstår att regeringen har varit splittrad i frågan. Orsaken till detta har varit att Moderaterna velat undanta större båtar. De vill undanta alla båtar över 12 meter och har dessutom velat ha en klart högre hastighetsgräns för de mindre båtar som reglerna ska gälla. De andra partierna har velat att alla båtar över 7 meter ska omfattas av reglerna, liksom mindre båtar som kan göra minst 7 knop. Kompromissen betyder att fler båtförare nu kan ta sig en sup. Eftersom det finns ungefär 300 000 motorbåtar med minst 10 hästkrafters motor eller som man kan sova över i kan tiotusentals fler båtar undantas med det nuvarande förslaget. Kompromissen mellan regeringspartierna innebär en höjning, så att regelverket berör fartyg med motordrift som kör med en hastighet på minst 15 knop eller har ett skrov med en största längd på minst 10 meter. Många båtar kommer därför inte att omfattas av den föreslagna lagstiftningen. Fru talman! Trots att gränsen höjs väsentligt innehåller inte propositionen någon analys av vilka konsekvenser regeringens förslag får för möjligheten att öka sjösäkerheten. Hur många båtar som berörs av lagstiftningen redovisas inte. Enligt båtbranschen omfattar den föreslagna lagändringen ungefär 10 procent, eller ca 80 000 båtar av samtliga fritidsbåtar. Personer som är ute och ror och har druckit några öl kommer troligen inte att kontrolleras. Vi menar att regeringens förslag om vilka fartyg som ska omfattas av den nya lagstiftningen måste följas upp och utvärderas, så att det säkerställs att lagen ger ökad sjösäkerhet. En förnyad prövning av regelverket kan därför behöva göras. Ingen ska vara onykter på sjön. Den regeln ska gälla alla båtförare, oavsett båttyp. Bara 35-40 procent av hela landets båtbestånd berörs av lagförslaget. Frågan är varför inte alla båtar, oavsett storlek och hastighet, ska omfattas om ett förbud ska införas. En segelbåt som väger 10 ton men är 9,99 meter lång undantas till exempel från de föreslagna reglerna. Om man jämför detta förslag med vad som gäller på våra vägar eller vad som gäller för våra terränggående fordon blir bilden mycket märklig. Vem skulle komma på tanken att upprätta en promillegräns för bara vissa typer av bilar, skotrar eller fyrhjulingar och inte för alla? Nej, alkohol och trafik hör inte ihop. Det gäller alla trafikslag, även sjötrafik. Förhållandena till sjöss och riskerna med alkoholpåverkan påminner om situationen i vägtrafiken. Därför är det av trafiksäkerhetsskäl motiverat att införa samma nedre promillegräns för sjötrafiken som för vägtrafiken och terrängfordon. Promillegränsen borde omfatta alla båtar, oavsett storlek och hastighet. Det är lika farligt att åka en liten båt på fyllan som en stor.

Fru talman! Jag inleder med att yrka bifall till reservationen från s, v och mp i civilutskottets betänkande. Jag såg i morse på nyheterna från Långholmen, där det vårrustades inför båtsommaren. Det är bra att även lagen om sjöfylleri vårrustas inför sommaren här i riksdagen. Reservationen stöder förslaget från regeringen och utskottet om att riksdagen ska besluta att en fast nedre promillegräns på 0,2 promille införs för sjöfylleri. Reservationen stöder även förslaget om utvidgat straffansvar för grovt sjöfylleri vid 1,0 promille och att rutinmässiga alkoholutandningsprov för att kontrollera nykterheten till sjöss ska bli möjliga. Reservationen har stöd i och stöder också Rattfylleriutredningens förslag i delbetänkandet Rattfylleri och sjöfylleri , SOU 2006:12, vilket naturligtvis ger reservationen stor tyngd. Rattfylleriutredningens förslag innebär att maskindrivna fartyg med en längd under 7 meter och vars maxfart inte överstiger 7 knop samt segelfartyg med en längd under 7 meter och fartyg under rodd undantas från regelverket. De förändringar som skedde den 1 juli 2008 och innebär att Kustbevakningen har befogenheter att dels ta utandningsprov i form av bevisprov på den som är skäligen misstänkt för sjöfylleribrott, dels stoppa fartyg för att kunna ta sådana prov är bra, men detta bevisar bara problemets storlek och att samma promillegränser som gäller i trafiken på land behövs även för sjötrafiken. Vi välkomnar därför att det nu läggs fram förslag och att det finns en majoritet för en skärpt lagstiftning. En lagstiftning med en fast nedre promillegräns för sjöfylleri som är motiverad av trafiksäkerhetsskäl markerar samhällets syn: att sjötrafik och alkohol inte hör ihop. Vad vi dock inte välkomnar är den avgränsning som regeringen gör av vilka båtar som ska omfattas av den nya lagen. Fru talman! Jag och Vänsterpartiet anser att straffbestämmelserna för sjöfylleri behöver skärpas och stöder förslaget i dessa delar. För oss är det rimligt att de promillegränser som gäller i vägtrafiken bör införas även för sjötrafik och sjöfylleri. Att framföra en snabb båt i berusat tillstånd kan innebära lika stor risk som att köra bil berusad. Att cykla i berusat tillstånd kan innebära lika stor risk som att framföra en liten båt eller annan farkost på sjön. Det finns därför ingen anledning att bestämmelserna ska vara olika. Promillegränserna för sjöfylleri bör alltså vara desamma som för rattfylleri. Regeringen har berett Rattfylleriutredningens förslag. Den förra regeringen gjorde detsamma, och Rattfylleriutredningens förslag var nära att hinna genomföras före regeringsskiftet 2006. Det finns anledning att hävda att regeringens beredningsarbete inte skett så skyndsamt som varit möjligt. Det finns anledning att hävda och tro att beredningen av detta betänkande skett så långsamt för att det har varit svårt för Alliansen att ta i denna för många kontroversiella fråga. Det kontroversiella kan vara att det finns speciella friheter på sjön som inte får beskäras ytterligare. Men det är inte acceptabelt att vissas frihet ska kunna äventyra säkerheten i trafiken till sjöss på grund av att vi inte vågar eller förmår fatta ett beslut i riksdagen som är i enlighet med lagstiftningen på land. Vad är det som motiverar att det är tillåtet att på ett "betryggande" sätt framföra en båt till sjöss även om promillehalten i blodet inte är 1,0, eller över, jämfört med att framföra ett motorfordon på land på ett "betryggande" sätt med samma promillehalt? Naturligtvis är det så att detta inte går att motivera. Därför är det nu bra att denna förändring är på väg att ske. Det går inte att framföra ett fordon på land eller en båt till sjöss på ett betryggande sätt om föraren är påverkad av alkohol eller andra berusningsmedel. Vad är det då, fru talman, som motiverar regeringen och civilutskottets majoritet att frångå Rattfylleriutredningens förslag om vilka båtar som ska omfattas av en nedre promillegräns för sjöfylleri? Här skiljer vi oss: 7 meter och/eller 7 knop kontra 10 meter och/eller 15 knop. Rattfylleriutredningens förslag till gräns för vilka båtar som ska omfattas är relevant då denna gräns gäller för andra regler på sjön och delar upp det i mindre och större båtar. Hur många båtar som undantas och skiljer dessa två förslag åt är svårt att säga och är något som regeringen inte vill redovisa. Men då det finns ca 750 000 fritidsbåtar går det nog att anta att det rör sig om långt mer än 100 000 båtar som regeringen väljer att undanta från lagändringarna. Redan Rattfylleriutredningens gräns var generös i överkant för vilka båtar som skulle undantas. Det kan tyckas att undantagsreglerna enligt Rattfylleriutredningens förslag är för omfattande i jämförelse med fordonstrafik på land. Men ändå vågar inte regeringen och majoriteten i utskottet omfatta de flesta normala fritidsbåtarna och därmed i större utsträckning jämställa rattfylleri på land och till sjöss. Fru talman! Trots att gränserna höjs väsentligt innehåller inte propositionen någon analys av vilka konsekvenser regeringens förslag får för möjligheterna att öka sjösäkerheten. Hur många båtar som faktiskt berörs av lagstiftningen redovisas inte. Avsikten måste vara att lagstiftningen fångar in de fartyg och båtar där riskerna för trafiksäkerheten är påtagliga om de framförs under alkoholpåverkan. Vi menar därför att regeringens förslag om vilka fartyg som ska omfattas av den nya lagen måste följas upp och utvärderas för att säkerställa att lagen ger en ökad sjösäkerhet och mindre sjötrafik där alkohol förekommer. Jag yrkar bifall till reservationen.

Fru talman! Civilutskottets betänkande om en nedre promillegräns för sjöfylleri utgår denna gång inte, som under de senaste åren som jag har följt, enbart från ett antal motioner, utan det finns också en proposition från regeringen med i bakgrundsmaterialet. Sedan finns det följdmotioner på propositionen och två motioner från allmänna motionstiden som vi också behandlar i betänkandet. Riksdagens hemsida är fantastisk, fru talman. Med bara ett par små klick har man tillgång till hela sjöfyllerifrågans historia. Det är bra för oss som inte har varit med så länge. Uppgifter från 20 år tillbaka i tiden fick jag upp direkt, med utredningar, propositioner, motioner och flera utskottsbetänkanden, naturligtvis inte från varje år men ungefär vartannat. Att frågan har berört många av riksdagens olika utskott ser man direkt och därmed den förändring som har skett i frågan. Allt detta är möjligt att göra väldigt enkelt, men jag har naturligtvis inte hunnit läsa igenom allt det material som kommit fram den vägen. Jag kunde konstatera att det både 1991 och 1999 fanns motionärer från nästan samtliga riksdagens partier som ville likställa reglerna för alkohol på sjön med reglerna för alkohol på väg. Vid den snabbkoll som jag försökte göra av antalet motioner - inte antalet yrkanden, för det var för bökigt - under de senaste 20 åren kunde jag konstatera att folkpartisterna har varit flitigast när det gäller att motionera i den här frågan. Nu har vi till slut fått ett betänkande som innebär ytterligare ett steg framåt i frågan, från det steg som jag uppfattar togs senast, nämligen den 16 februari 1999. Det var då, enligt vad jag kunde se, som man senast biföll någonting i frågan i stället för att bara hela tiden avslå alla förslag. Nu vet jag inte vad forskningen säger, men tio år kanske är ett normalt tempo för utvecklingen av ett rättsområde. Kanske någon som deltar i debatten här vet att det går ungefär tio år mellan varje gång vi lagstiftare väljer att flytta fram positionerna på ett rättsområde. Jag tycker att alla de politiker och partier som har drivit kravet på en sänkt promillegräns för sjöfylleri nu bör kunna känna att det som sker i och med dagens behandling av ärendet är en liten seger. Man kan naturligtvis ha synpunkter både på den föreslagna promillenivån och på regelverket för vilka sjöfartyg som omfattas. Men det viktiga måste ändå vara att vi går åt rätt håll, att vi får en rimligare lägstanivå för användandet av alkohol till sjöss för den som framför ett sjöfartyg. Vi från oppositionen välkomnar därför det här förslaget, och vår utgångspunkt är att det ska leda till en ökad säkerhet på sjön. När det gäller jämförelsen mellan att framföra fordon i trafik till sjöss och på land kan man tycka att det är underligt att det uppenbarligen inte är möjligt att till sjöss utse den som ska framföra fordonet en kväll när man ska till en festplats och det ska användas alkohol. Det är ju möjligt när det gäller framförandet av bilar. Det normala när man åker till en festplats är att man redan från början har bestämt vem som ska köra hem. Man kan tycka att det skulle vara möjligt att göra det till sjöss också och att ha en skarpare regel. Regeringen har alltså till viss del frångått de av Rattfylleriutredningen föreslagna gränserna, till exempel 7-7-regeln som är enkel att förstå, och har gjort det utan att egentligen förklara varför. Vi från oppositionen menar att när man gör ett sådant avsteg från utredningen finns det stor anledning att följa upp utfallet av förändringen för att se om den verkligen leder till den ökade sjösäkerhet som är målet och i vilken grad man når fram till ett rimligt mål. Just när det gäller var man har satt gränsen i propositionen är det som i så många andra av regeringens förslag som har kommit så snabbt här i mars; man får en känsla av att det inte finns något riktigt argument och ingen riktig förklaring till varför man har lagt fast just denna nivå. Det vore intressant om någon företrädare från regeringssidan kunde förklara varför man har bestämt sig för just den här nivån. Annars får man en känsla av att regeringen ibland skjuter från höften och lite på måfå bara för att man måste hitta någon nivå som man är överens om. Det vore intressant att få veta varför man har lagt sig just där man har lagt sig. Jag tror att det är bra med en bakgrund till detta också för dem som köper båtar. En tydlig signal från politiken borde vara att detta ska följas upp. Jag vet inte om det är vanligt, men jag har hört företrädare för båtfolket säga: Nu kommer man att anpassa sin båtstorlek till regelverket. Jag hoppas att det inte är så många som tänker så, men om det är många som gör det och om vi inte når målen om ökad sjösäkerhet kommer många att bli besvikna om vi sedan ändrar reglerna om ett antal år när vi har följt upp det hela. Jag tror att det är bra att redan från början säga att en uppföljning kan leda till en justering av reglerna. Jag tror att det är viktigt när man ändå utgår från en utredning som har gjort en analys av vad som är en rimlig gräns för de sjöfartyg som ska omfattas av regelverket. Mot denna bakgrund tycker jag att den reservation som vi har från oppositionen ganska tydligt framför just detta. Därför yrkar jag bifall till den. Om majoriteten också ställde sig bakom den tror jag att det skulle bli en bättre dialog med båtfolket.

Fru talman! När man lyssnar på de debattörer som har varit uppe här i talarstolen före mig kan man nästan få uppfattningen att sjöfylleri inte är straffbart i dag. Men det är det. Den regel som gäller i dag innebär att den som framför ett fartyg eller i övrigt på ett fartyg fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller något annat medel att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom kan dömas för sjöfylleri. Det här gäller alla fartyg, oavsett storlek. Regeln tar sikte på konkret fara, medan den lagändring som vi diskuterar i dag egentligen handlar om abstrakt fara, nämligen om huruvida alkoholpåverkan i sig ska vara straffbart utan att det har förelegat någon konkret fara. Straffbarheten är alltså inte ny. Det är däremot den nya utformning som föreslås av sjöfyllerireglerna. Den gällande ordning som jag alldeles nyss relaterade till kommer att finnas kvar. Därutöver har frågan om huruvida det ska införas en nedre promillegräns för sjöfylleri diskuterats vid upprepade tillfällen. Frågan har utretts upprepade gånger, nu senast genom en utredning som tillsattes 2003 men som presenterade ett resultat 2006. Det är riktigt som det har sagts tidigare: Gränsen som föreslogs där var 7 meter och 7 knop. Andra avgränsningar har också diskuterats i utredningen, men de har inte omnämnts här tidigare och jag ska inte heller gå in på dem. Avgränsningen är tänkt att gälla fartyg som med motordrift kan framföras i en hastighet om minst 15 knop. Då är det fartygets hastighetskapacitet som är det viktiga, och inte hur fort det faktiskt framförs. Det andra kriteriet är skrov med en största längd av minst 10 meter. Regeln föreslås gälla både yrkessjöfart och fritidssjöfart. Därutöver kan man säga att möjligheten ökar att också döma för grovt sjöfylleri direkt vid en promillehalt i blodet på 1,0. Men fortfarande ska det ske en helhetsbedömning när det gäller grovt sjöfylleri. Den lägre promilleregeln gäller, men man kan säga att presumtionen ökar för att det ska dömas till grovt sjöfylleri om alkoholhalten i blodet uppgår till 1 promille. Det är många avvägningsfrågor som ligger till grund för det förslag som nu har lagts fram. Förhållandena till sjöss ser naturligtvis väldigt olika ut; det kan man inte komma ifrån. De situationer som uppkommer i sjötrafiken är också väldigt olika beroende på antalet fartyg och hur farleder ser ut. En förutsättning för att införa en nedre gräns för sjöfylleri är att riskerna med alkoholpåverkan i sjötrafiken någorlunda kan jämställas med vägtrafiken. Det har regeringen pekat på i propositionen. Yrkessjöfarten, som transporterar såväl passagerare som gods, har varit föremål för en markant tillväxt under ett antal år och förekommer i betydande omfattning. Frågan om införande av en promillegräns för yrkessjöfarten är nog inte kontroversiell på något sätt. Men även fritidssjöfarten har ökat kraftigt under flera år. Antalet svenska fartyg som används för fritidsändamål uppskattas till 750 000, precis som tidigare har sagts här. Till det kommer fritidstrafik med utländska fartyg i svenska vatten, framför allt sommartid. Fritidsfartygen är dessutom generellt sett större och snabbare än tidigare. Det är en trendmässig förändring. Vidare har restaurangverksamhet och olika typer av nöjesetablissemang längs kusterna och i skärgårdsområdena ökat. Därmed har också tillfällena till alkoholförtäring ökat, i alla fall typiskt sett, inte minst i samband med fritidssjöfart. Allt det här innebär faktorer som leder till en olycksrisk vid alkoholpåverkan hos den som framför fartyg eller annars har en viktig uppgift ombord på ett fartyg. Om man ska införa en promilleregel bör en sådan avgränsas i fråga om vilka fartyg den ska omfatta. Det är helt korrekt att regeln motiveras av trafiksäkerhetsskäl, men den bör därför bara omfatta fartyg med sådana hastighetsresurser eller av sådan storlek att det finns beaktansvärda risker med att framföra fartyget i alkoholpåverkat tillstånd. Jag har tittat på olycksstatistik, framför allt för Stockholms län. Faktum är att 90 procent av sjöolyckorna har förorsakats av nyktra båtförare. Men det innebär inte att det inte skulle finnas problem i samband med alkoholpåverkan. Det är också viktigt att promilleregeln inte omfattar fler fartyg än vad som är nödvändigt. Därför har man hamnat på den här avvägningen. Det utvidgade straffansvaret bör kombineras med en möjlighet att ta sållningsprov för att det ska bli så effektivt som möjligt. Sådana sållningsprov kan tas på personer som omfattas av regeln om en nedre promillegräns, och kriterierna för fartyget ska vara uppfyllda. Sållningsprov får tas av polisman eller tjänsteman vid Kustbevakningen. När det gäller andra fartyg som inte omfattas av promilleregeln är det också viktigt att framhålla att det är möjligt att ta bevisprov. Det är något som regeringen redan infört med ikraftträdande den 1 juli 2008. Då infördes också en del andra regler när det gäller utökade möjligheter för Kustbevakningen att inleda förundersökning och annat, men jag ska inte fördjupa mig i det nu. Jag yrkar bifall till propositionen, vilket innebär att motionerna ska avslås.

Fru talman! Anti Avsan vet nog mycket väl att vi i oppositionen är medvetna om den tidigare lagen om sjöfylleri och den ökade straffbarheten i det här förslaget till lagändring. Jag tror också att Anti Avsan i dag på morgonen har hört att vi har välkomnat lagskärpningen i sig. Jag vill ställa några frågor till Anti Avsan. Varför väljer regeringen den gräns för vilka båtar som kan undantas som man gör? Vilka belägg har man för detta i relation till de andra gränser som finns för båtfolket och vilka båtar som ska undantas från diverse regler på sjön? Vidare tycker jag att det är värt att fråga om Anti Avsan har uppgifter som inte redovisas vare sig i propositionen eller i betänkandet om hur många båtar som faktiskt undantas ytterligare genom att regeringen väljer den här gränsen på 10 meter och 15 knop i stället för Rattfylleriutredningens förslag på 7 meter och 7 knop. Jag vill också ställa en fråga om sållningsprovet. I betänkandet står det att för att man ska få ta sållningsprov ska det omfattas av den nya promilleregeln. Samtidigt står det lite längre ned på samma sida i betänkandet att de regler som gäller för hur sållningsprov får tas avseende andra trafikslag ska gälla även för sjötrafiken. Kan Anti Avsan klara ut detta? Får man ta sållningsprov på förare av andra båtar än dem som omfattas av den nya promilleregeln?

Fru talman! Låt mig börja med avgränsningen. Det är viktigt att komma ihåg utgångspunkten att det är faran för annans säkerhet som står i centrum. De flesta dödsolyckorna till sjöss sker genom att det är ensamma, oftast berusade män som drunknar, kanske i samband med fiske. Det är ju inte en fara för andra. Det är också de aspekterna som kommer in i bilden när man ska avgränsa vilka som ska omfattas av promilleregeln. Här ska man komma ihåg att det handlar om en abstrakt fara. Man behöver inte påvisa att man har framfört fartyget på ett sätt som innebär att det skulle utgöra en fara för sjösäkerheten, utan alkoholpåverkan i sig är tillräckligt. När det gäller frågan om promilleregeln och möjligheten att ta sållningsprov är det så att det fordras en abstrakt regel för att ta sållningsprov eftersom det i annat fall inte finns någon brottsmisstanke. Det här är en särskild regel. Bevisprov tar man därför att det har uppkommit en misstanke om sjöfylleribrott. Då kan man gå in med straffprocessuella tvångsmedel i form av ett bevisprov. Förhållandena är precis desamma i vägtrafiken. Sållningsprov sker när polisen utför i förväg beslutade trafikkontroller. Det fordras ett beslut för det. Men det finns också möjlighet att ta ett sållningsprov i andra sammanhang. I sjötrafiken har bevisproven använts på det viset att när någon har gjort sig skyldig till ett sjötrafikbrott ligger det nära till hands att det kan bero på alkoholpåverkan, och då har man ofta tagit ett bevisprov. Här förutsätter man att det räcker med alkoholpåverkan.

Fru talman! Det är en sak att man skiljer på regler för sjöfylleri och rattfylleri när det gäller vilka båtar och fordon som ska omfattas. Det skulle vara främmande att ha en lagstiftning för rattfylleri där man mäter längden på bilarna eller lastbilarna. Där utgår vi naturligtvis från att samma lagstiftning ska gälla för alla fordonslängder. Det borde vara en trafiknykterhetsregel som gäller även på sjön. Det här är en ologisk lagstiftning i den delen. Dessutom är det ologiskt om man kan tolka lagstiftningen på det sättet att sållningsprov bara får tas på dem som omfattas av den nya promilleregeln, det vill säga att det ska vara samma avgränsning som gäller för sjöfylleribrottet i sig. Jag menar att Anti Avsan ska vara tydligare med att sållningsprov ska kunna tas utifrån en trafiknykterhetssyn på sjön som motsvarar den på land. Det är en markering att i förebyggande syfte inte acceptera att alkohol förekommer på sjön. Därmed ska man få ha samma trafiknykterhetskontroller på sjön som på väg. Man ska kunna kontrollera nykterheten på sjön utan någon form av brottsmisstanke, precis som sker på väg. Det är den jämförbarheten som är viktig i signalsystemet från lagstiftaren och riksdagen. Det handlar om hur vi ser på alkohol i trafiken oavsett om det är på land eller till sjöss.

Fru talman! Det är lite svårt att veta vad man ska svara på när man hör Egon Frid. Principerna för sållningsprov följer det straffprocessuella regelverket, och det är inga konstigheter i det. Jag tror inte att jag har tillräckligt med tid på mig för att förklara detta för Egon Frid här och nu. Man kan inte ordna olika typer av kontroller. Det är som om man skulle anordna en kontroll med sållningsprov av folk som kommer upp från T-centralen för att se om folk är narkotikapåverkade, och alla får genomgå kroppsbesiktning. Jag tror nog att Egon Frid inser att det inte är möjligt. Möjligheten att ta sållningsprov är kopplad till promillegränsen. I alla andra fall finns möjligheten att ta bevisprov. Det gäller samtliga fartyg, precis som jag sade inledningsvis. Det är viktigt att komma ihåg att den här delen av lagstiftningen, som har varit det som har gällt fram tills nu, finns kvar. Det blir det nya andra stycket i 20 kap, 4 § i sjölagen. Det första stycket där handlar om just den här nya promilleregeln med den nedre promillegränsen. Den lagstiftning som föreslås i propositionen är avvägd utifrån en mängd olika utgångspunkter. Det är viktigt att påpeka att sjötrafiken inte är fullt jämförbar med vägtrafiken. Det har samtliga utredningar som föregick 2006 års rattfylleriutredning påpekat väldigt tydligt. De aspekterna finns också med i 2006 års rattfylleriutredning, men där gör man en avvägning mellan för och emot och tycker att argumenten talar för en nedre promillegräns. Det är där vi har hamnat nu med den avgränsning som gäller.

Fru talman! Alkohol och olika transportmedel hör normalt inte ihop. Det skulle möjligen vara som drivmedel, men däremot inte när man ska framföra dem. Vi har under många år haft en alkohollagstiftning när det gäller fordon på land. Den har successivt skärpts. Det har också givit ett bra resultat. Det finns väl ingen i dag som tycker att det är okej att köra bil i onyktert tillstånd, men om man går 50 år tillbaka i tiden var det mycket vanligare, och det var också mer accepterat. Jag erkänner gärna att jag inte har någon som helst sjövana och inte heller någon som helst kunskap om båtar. Jag anser mig ändå ha ett så pass gott omdöme att jag kan bedöma rimligheten i det förslag som regeringen nu har lagt fram. Det är i mina ögon oacceptabelt att vara onykter när man har ansvaret för att framföra ett fartyg. Det gäller oberoende om det handlar om yrkessjöfart eller fritidsbåtar. Med gränserna 0,2 promille för sjöfylleri och 1,0 promille för grovt sjöfylleri tar vi ett stort steg mot en sundare kultur på sjön. Personligen skulle jag inte ha något emot samma regler på vatten som på land, men det kan förhoppningsvis komma i ett senare skede om det visar sig att dagens förslag är otillräckligt. Det finns de som tycker att det är rimligt att ha generösare villkor för sjöfylleri än för rattfylleri. Det finns de som till exempel säger att nya regler försvårar om man blir tvungen att flytta sin båt på grund av oväder. Men om det nu är så att det finns risk för dåligt väder får man väl låta bli att dricka alkohol! Svårare är det inte. Att kunna hålla koll på väderprognoserna är väl en viktig egenskap när man är till sjöss. Det går bra att njuta av god mat och ha trevligt tillsammans med goda vänner även utan att ha alkohol med i bilden. Nu föreslår regeringen vissa gränser när det gäller hastigheter och storlek på fartygen, och de kan självklart diskuteras. Men för mig är inte en meter hit eller en knop dit det avgörande, utan det viktigaste är att vi kommer till beslut. Även detta kan vi korrigera i ett senare skede om det skulle behövas. Jag tycker att det är bra med möjligheterna att ta, som det heter, rutinmässiga alkoholutandningsprov, det vill säga att man ska vara tvungen att blåsa om man får den uppmaningen. Det gäller när vi kör bil, och det ska vara lika naturligt när vi framför en båt. Det är också bra att tjänstemän på Kustbevakningen och inte bara polisen ska få rättighet att genomföra alkoholprov. Dels går det att göra fler tester, dels behöver vi inte belasta polisen med arbetsuppgifter som kan utföras av någon annan. Det är säkerheten och skaderiskerna, både för en själv och för andra, som är huvudskälet till den nya lagen. Precis som när man kör bil har man ett ansvar för passagerarna men också för alla andra människor i omgivningen. Det sker på tok för många olyckor till sjöss på grund av alkohol. Nu kommer inte alla olyckor att försvinna. Det är som Anti Avsan sade, att det finns en del ensamma fiskare som av olika anledningar kombinerar sitt nöje med att dricka alkohol, och följderna blir förödande. Men lagen kommer ändå att ha en stor preventiv effekt, och med det följer med automatik färre olyckor. Med tanke på att fler och fler människor vistas på sjön, framför allt på sommaren, är det motiverat med en skärpt lagstiftning. Fru talman! När det gäller oppositionens reservation måste jag erkänna att jag tycker att den är oerhört tunn. Det är mest kosmetika och den verkar nästan vara skriven bara för syns skull. Nu har man ju den rättigheten som opposition, men detta är en fråga där vi rimligtvis skulle ha kunnat enas över blockgränsen. Alla tycker ju att propositionen är bra. Om sedan en båt behöver vara 7 eller 10 meter kan inte vara en avgörande fråga. Om en båt får framföras i 7 eller 15 knop är inte heller avgörande. Det är ändå långsammare än en moped så det kan jag stå ut med. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen. Folkpartiet och alliansregeringen anser att sjösäkerhet är centralt, och inte minst visas det i hur vi har behandlat frågan om sjöfylleri och tagit den på stort allvar under mandatperioden. I juli 2008 togs ett viktigt steg när tjänstemän hos Kustbevakningen fick befogenhet att ta alkoholutandningsprov som bevisprov för misstänkt fylleri samt inleda förundersökning om sjöfylleribrott. I dagens betänkande om en nedre promillegräns för sjöfylleri, med regeringens proposition med samma namn som grund, skärps lagstiftningen ytterligare. Fru talman! Jag tycker att det är väldigt glädjande att vi nu kan anta det här regeringsförslaget i stor politisk enighet - även om man fick ett annat intryck när man hörde Gunnar Sandberg och Egon Frid i deras inledande anföranden. Men så är det faktiskt. Det är helt naturligt att vi gör detta, för naturligtvis anser vi alla med skärpa att alkohol och trafik inte hör ihop. Det gäller naturligtvis alla trafikslag, såväl sjötrafik som vägtrafik. Det är viktigt att lyfta fram det som Anti Avsan påminde om, nämligen att det faktiskt redan i dag finns en tämligen bra, fungerande sjöfyllerilag. Där är det tydligt att den som inte fullgör sina uppgifter på ett säkert sätt eller inte framför ett fartyg på ett säkert sätt kan dömas för sjöfylleri och även grovt sjöfylleri om alkoholhalten är över 1 promille. Fru talman! Den förändring som vi nu ska besluta om innebär att förhållandena mer liknar det som gäller vägtrafiken i och med att vi får en nedre promillegräns. Lagändringen ska gälla från den 1 juni 2010, alltså redan nu inför kommande båtsäsong. Det innebär att man får ett direkt straffansvar om man framför ett fartyg eller har en annan avgörande uppgift för sjösäkerheten ombord och alkoholkoncentrationen i blodet uppgår till mer än 0,2 promille. Är koncentrationen 1 promille eller däröver räknas det som grovt sjöfylleri. Lagstiftningen kommer att gälla både yrkessjöfart och fritidsbåtar, och den kommer med andra ord att ligga i linje med vad som gäller för vägtrafiken. Men man kan ändå inte blunda för att det finns skillnader, och det har också tagits upp här tidigare i debatten. Det krävs att man gör en avgränsning så att de fartyg där de påtagliga riskerna finns fångas upp av regelverket men samtidigt att inte fler fartyg än nödvändigt omfattas. Den avgränsning som regeringen nu har föreslagit i propositionen bygger både på hastighetskapacitet och längd på båten, och de gränser som man har bedömt som rimliga är en hastighetskapacitet på 15 knop och en högsta längd på 10 meter. Jag kan tycka, och från Folkpartiets sida tycker vi, att det här är en rimlig avvägning utifrån utredning och remissförfarande. Det bygger naturligtvis inte på någon exakt vetenskap. Det låter i debatten som att det här med 7 knop och 7 meter är något slags exakt vetenskap, men det är naturligtvis en bedömning. I debatten har det också framkommit att vi nu höjer gränsen från någonting, men faktum är att vi faktiskt inför begränsningar. I dag finns inte denna lagstiftning. Fru talman! Den nya lagstiftningen innebär också att polisen och Kustbevakningen får befogenhet att ta rutinmässiga alkoholutandningsprov om fartyget kan antas omfattas av sjöfyllerilagstiftningen. Sammantaget kan man säga att vi är ganska eniga om förslaget, även om jag tycker att det inte riktigt framgår av debatten. De avvägningar som har gjorts från regeringens sida är högst rimliga i sammanhanget. Den reservation som finns från den rödgröna oppositionen är på punkt 2 och handlar om uppföljning. Precis som Lennart Pettersson var inne på känns den på ett sätt ganska irrelevant, för det är ju ganska självklart att all lagstiftning ska följas upp. Skulle vi hålla på att reservera oss på det sättet får vi skicka med en reservation i varje lagstiftningsärende. Vi måste ju ändå utgå från att fattar man en ny lag måste man även följa upp att den fungerar. Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.

Fru talman! Men Lars Tysklind, ni var ju inte helt överens i början! Ni ville ju också ha 7 meter och 7 knop. Det var Moderaterna som förespråkade en större längd. Men det är inte det som är saken. Inför man en lag om en nedre promillegräns tycker vi att det borde omfatta alla motordrivna båtar liksom det omfattar alla motordrivna fordon. Det finns ingen krogbil som man får ta för att sticka till krogen och ta sig ett glas vin. Vi har heller inga skillnader när det gäller snöskotrar för den som vill åka till någon fjällsjö och fiska fjällöring, utan det är samma krav - 0,2 promille - som det är i biltrafik. Det borde gälla även ute på sjön. Jag kan förstå att en del kan känna sig bedrövade när de åker ut på någon berghäll i solnedgången och tar sig ett glas vin, och sedan ställs inför vem som ska köra hem. Vi fixar det i biltrafiken; någon måste vara nykter och kunna köra. Det tror jag att man klarar även i sjötrafiken. Vi föreslog att 7 knop och 7 meter kunde vara någonting att prova för att se om det blev bättre. Ni i Alliansen frångick Rattfylleriutredningen. Det fanns alltså en utredning som kom fram till hastigheten 7 knop och längden 7 meter. Varför frångick ni det och i stället ställde upp på en kompromiss?

Fru talman! Jag kan bara konstatera att varken Gunnar Sandberg eller Socialdemokraterna har reserverat sig på den här punkten utan instämt i regeringens proposition. Det man reserverat sig mot handlar om uppföljningen, ingenting annat. Sedan kan man, som jag sade i mitt anförande, diskutera avvägningen. En lagstiftningsprocess inleds ofta med en utredning. Därefter har man ett remissförfarande, och utifrån det materialet gör man sedan en avvägning i propositionen. Därför stämmer det inte riktigt när Gunnar Sandberg säger att det ska gälla motordrivna båtar. Tvärtom hävdar Gunnar Sandberg ganska bestämt att 7 knop går bra, och då handlar det väl om någon typ av motordrift. Återigen vill jag upprepa att man inte, när det gäller båtar under 10 meter eller med en hastighetskapacitet under 15 knop, har rätt att uppträda onyktert så att man äventyrar sjösäkerheten. Vi har en grundläggande lagstiftning som fungerar ganska väl. Både polisen och Kustbevakningen har befogenheter att gå in och ta bevisprov och inleda förundersökning vad gäller personer som uppträder på det sättet på sjön. Vi ska inte blanda ihop korten och få det att verka som om det finns något slags frisedel för en stor grupp båtförare, för det finns det inte.

Fru talman! Nej, naturligtvis inte. Jag tror att folk har förstånd nog att inte dricka sig redlös och sedan hoppa i en båt som inte omfattas av den nedre promillegränsen. Men jag tror inte heller att det kommer att tas stickprov på dem som inte omfattas av den nedre promillegränsen annat än om de kör väldigt konstigt och man märker att det inte ser helt okej ut. Mellan biltrafik och sjötrafik kan det finnas en viss skillnad, men när det gäller terränggående fordon - fyrhjulingar och snöskotrar - och sjötrafik tycker jag inte att skillnaden är särskilt stor. Där finns inga undantag, och det kommer aldrig att bli några undantag. Där kör man om man är nykter och ställer undan skotern om man har druckit. Detsamma gäller fyrhjulingar. Därför tycker jag inte att det borde vara någon skillnad. Om man inför en promillegräns bör den omfatta alla motordrivna båtar.

Fru talman! Man kan naturligtvis låta principen att allt ska vara lika, oberoende av om det finns skillnader, vara det övergripande politiska beslutet. Det viktiga med en lagstiftning är emellertid att den är anpassad för den situation som vi faktiskt ska reglera. Den avvägning som regeringen nu gör bifalls inte bara av utskottsmajoriteten utan av ett enigt utskott. Som jag nämnde har oppositionen inte reserverat sig mot begränsningarna beträffande längd och hastighetskapacitet. När det gäller att ta stickprov eller sållningsprov är lagstiftningen så utformad att om båten kan antas tillhöra den grupp båtar som omfattas av 15 knop och 10 meter kan man ta sådana stickprov. Både Kustbevakningen och polisen kan ta dessa prov. Bara det faktum att man kan gå in och ta proven har givetvis ett viktigt förebyggande syfte. Det är viktigt för att kunna upptäcka sjöfylleri. Om man, som Gunnar Sandberg sade, kör omkring vingligt på sjön finns det en lagstiftning som fungerar i dag. Om man uppträder på ett osäkert sätt på sjön och kan antas vara berusad kan man med dagens lagstiftning dömas för både sjöfylleri och grovt sjöfylleri. Från den 1 juni i år finns ett absolut straffansvar på vissa promillegränser, 0,2 och 1 promille, och man kommer att kunna ta sållningsprov eller stickprov. Det är en viktig reform i sammanhanget. Som jag sade tidigare kommer all lagstiftning att följas upp. En stor del av detta bygger inte på en exakt vetenskap utan på en bedömning.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen. Straffansvaret för sjöfylleri och grovt sjöfylleri utvidgas. En fast nedre gräns på 0,2 promille alkohol i blodet gäller för sjöfylleri, och 1 promille gäller för grovt sjöfylleri. Regeln ska gälla både sjöfart inom yrket och sjöfart på fritiden. Detta välkomnar vi kristdemokrater. Vi som ofta vistas på sjön kan redan nu inse hur tryggheten ökar. Kustbevakningen, tjänstemän och polisen ska kunna ta alkoholutandningsprov på personer som omfattas av de nya bestämmelserna. För vilka gäller då detta? Det har sagts mycket av herrarna före mig i debatten, men jag vill gärna upprepa att vi har en lag som fungerar väl när det gäller sjöfylleri. Nu kompletteras den dessutom men ytterligare bestämmelser, nämligen om man framför ett fartyg som kan köras i hastigheter över 15 knop eller är större i skrovet än 10 meter. Lagändringen träder i kraft om en dryg månad, den 1 juni. Det blir något att fira för oss båtägare som ska sjösätta våra båtar. Varför blir det något att fira? Jo, alkohol och trygghet är inte begrepp som precis korrelerar med varandra. Tvärtom är vi inte trygga utan tydlighet i regelsystemet. Oppositionens reservation är märklig i minst två avseenden. Till att börja med har båtar funnits sedan urminnes tider. När vår alliansregering nu gör det som s-regeringar haft möjlighet att göra under decennier av maktinnehav kritiseras det från deras håll. Är ni i oppositionen inte glada över att vi kommit så här långt? Om ni suttit vid makten hade vi fortfarande kanske inte ens haft något att debattera om i dag, än mindre att votera om. Jag begär inte att ni ska sjunga tacksamhetens lov för det som alliansregeringen gör, men jag begär någon typ av respekt för det som görs. När vi tar steg i rätt riktning behöver ni väl inte kritisera det bara för att ni tror att vi, när vi nu tar detta steg, inte kommer att följa upp lagen, inte kommer att utvärdera vad som händer, inte kommer att ta några konsekvenser. Det låter så korkat att jag måste få säga det en gång för alla. Ni vill ha denna förändring, det säger ni alla, men sedan vill ni att vi ska gå lite längre. Vad är det ni egentligen vill? Vill ni försena alltihopa? Ni har ju försenat politiken i det här landet på en rad punkter i mängder av år. Det här säger ni att ni vill ha, men ni vill ändå försena det ytterligare, gärna genom att behörighetsbevisen ska bli kopplade till alkohol. Vad i hela världen har behörighetsbevisen för koppling till alkoholfrågan? Inte vill jag, för att jag har körkort för bil, bli hopkopplad med att jag möjligtvis, kanske, nog skulle köra rattonykter. Inte heller vill jag, sedan jag tog förarbevis för några år sedan, något som jag är rätt stolt över, bli hopkopplad med att det förarbeviset var nödvändigt för att jag skulle inse alkoholens påverkan. De allra flesta gör det. I vårt gäng här finns det sådana som har skepparexamen, är domare inom sjöräddningen och jag vet inte allt. Vi har diskuterat frågan och kommit fram till avvägningarna. Det här förslaget är alldeles utmärkt - som ett första steg. Bättre än att ni i oppositionen kritiserar vårt förslag är att fylla på er digra lista med alla era löften, om ni händelsevis skulle vinna valet. Då kan ni skriva: Om vi vinner valet river vi upp den här lagstiftningen, och så ser vi till att det blir en utredning när vi kopplar ihop det med behörighetsbevisen på sjön. Det tycker jag skulle vara renhårigare av er. Mina vänner! Jag räknar inte med att någon från oppositionen kan komma med svar när det gäller mina undringar eller råd. Därför tackar jag härmed för ordet. (Applåder) I detta anförande instämde Inger René (m).