En ny brottsskadelag

Fru talman! Sverigedemokraterna har länge drivit frågan om att reformera det svenska systemet för utbetalning av skadestånd. Förenklat kan man beskriva dagens ordning på följande vis: 1. Brottsoffret får ett, ofta ganska litet, skadestånd utdömt av domstol. 2. Om gärningsmannen sedan inte betalar självmant måste brottsoffret själv kräva in skulden via kronofogden. 3. Om detta inte hjälper måste brottsoffret kontrollera om man kan få ut pengar via sin försäkring. 4. Om detta inte går får brottsoffret skicka in en ansökan till Brottsoffermyndigheten om brottskadeersättning. 5. Brottsoffermyndigheten betalar sedan ut en brottsskadeersättning, men detta belopp kan vara avsevärt lägre än det utdömda skadeståndet. Fru talman! Det finns tre problem med denna ordning. För det första är det orimligt att skadestånd sätts ned när det betalas ut i form av brottsskadeersättning. För det andra är det orimligt att ett brottsoffer ska tvingas vända sig till den person som gjort en illa och själv kräva in skadeståndet. För det tredje är skadeståndsnivåerna generellt sett alldeles för låga. Att systemet nu förändras, så att Brottsoffermyndigheten inte längre slentrianmässigt kan sätta ned utdömda skadestånd till en lägre summa i form av brottsskadeersättning, är mycket glädjande, men det räcker inte. Det återstår nämligen två brister som är viktiga att åtgärda. Att brottsoffer själva måste driva in utdömda skadestånd av gärningsmän, vända sig till kronofogden, vända sig till sitt försäkringsbolag och i sista hand till Brottsoffermyndigheten för att ansöka om brottsskadeersättning är minst sagt otillfredsställande. Det är en orimlig ordning. En sådan process orsakar brottsoffret onödigt lidande. En sådan process innebär i själva verket en dubbel kränkning av brottsoffret, vilket Sverigedemokraterna inte under några som helst omständigheter kan acceptera. Därför vill Sverigedemokraterna införa en statlig skadeståndsgaranti. En sådan skulle innebära att staten betalar ut skadeståndet till brottsoffret direkt efter att målet avgjorts och att det sedan blir staten som driver in skulden från gärningsmannen. Vidare menar vi att dagens skadeståndsnivåer avseende ersättningar för brottets kränkning är alldeles för låga. Detta stöds inte minst i studien Kränkning och upprättelse - en rättssociologisk studie av kränkningsersättning till brottsoffer , publicerad vid Lunds universitet 2012. Studien visar att såväl brottsoffer som allmänheten anser att den kränkning som enskilda brott utgör för brottsoffer berättigar till ett mycket högre skadestånd än vad domstolarna utdömer. Exempelvis var domstolspraxis för skadestånd vid rån 10 000 kronor, enligt studien. När man tillfrågade brottsoffer och allmänheten vad de ansåg vara ett rimligt skadestånd för detta brott fick man ett medianvärde på 50 000 respektive 60 000 kronor, alltså fem respektive sex gånger högre än vad som är domstolspraxis. Inte minst med anledning av detta vill Sverigedemokraterna att regeringen tar fram ett förslag som syftar till att avsevärt höja skadeståndsnivåerna för allvarligt kränkande brott som exempelvis rån, våldtäkt, misshandel och grov misshandel. Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 2 i betänkandet.

Fru talman! Regeringens mål är att minska brottsligheten och att öka människors trygghet. Brottsligheten orsakar mänskligt lidande, otrygghet och stora samhällsekonomiska skador. Få saker kringskär människors frihet mer än rädslan för att drabbas av brott. Brottsliga angrepp på människors liv och rätt till egendom utmanar några av de mest grundläggande värden som det svenska samhället vilar på. Att utsättas för brott är inte sällan förknippat med ett svårt trauma som försvårar och förmörkar livet för den utsatte. De som drabbas av brott ska få stöd och hjälp till upprättelse. Att rättsväsendet lyckas med sina huvuduppgifter, det vill säga att utreda brott, gripa misstänkta och döma de skyldiga, är en del av denna upprättelse. I de fall brott inte kan förebyggas måste samhällets resurser rikta in sig på att minska skadeverkningarna av brotten och att hjälpa de brottsdrabbade. Ekonomisk ersättning är en viktig del i detta arbete. Det är därför angeläget att systemet med brottsskadeersättning fungerar väl. I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition En ny brottsskadelag . I propositionen föreslår regeringen en ny brottsskadelag. Förslaget syftar till att stärka brottsoffrets ställning, skärpa gärningsmannens ansvar och förbättra systemet med brottsskadeersättning. De bestämmelser som regeringen föreslår i proposition har tagits fram efter en bred översyn av 1978 års brottsskadelag. Flera förändringar föreslås i syfte att stärka det enskilda brottsoffrets rätt till brottsskadeersättning och förbättra Brottsoffermyndighetens handläggning. Det är viktigt att systemet med brottsskadeersättning är väl fungerande. Regeringens utgångspunkt är att brottsskadeersättningen på ett snabbt och effektivt sätt ska minska skadeverkningarna av brott för dem som drabbas. Detta gagnar inte bara det enskilda brottsoffret utan även samhället i stort. Utredningens förslag till en ny brottsskadelag är därför ett välkommet steg för att ytterligare förbättra situationen för brottsoffer. Fru talman! För att stärka det enskilda brottsoffrets rätt till brottsskadeersättning föreslås att Brottsoffermyndigheten inte längre ska kunna bestämma brottsskadeersättning för kränkning till ett lägre belopp än det som domstolen har dömt ut i skadestånd. Genom förslaget garanterar staten att brottsoffret i fler fall får hela den ersättning som han eller hon är berättigad till enligt domen. Brottsoffret slipper därmed att kräva in resterande del från gärningsmannen och kan snabbare lägga den traumatiska händelsen bakom sig. Brottsoffer föreslås få en ökad rätt till brottsskadeersättning, bland annat genom att nuvarande begränsning av vad som högst kan betalas i kränkningsersättning tas bort. Tiden förlängs för att ansöka om brottsskadeersättning från två till tre år. Brottsdrabbade barn och ungdomar är extra utsatta och beroende av vuxna som förstår och agerar. Därför är det viktigt att de brottsdrabbade snabbt får stöd och hjälp att hantera situationen. Jag vill med detta också lyfta fram att regeringen nyligen gett Brottsoffermyndigheten i uppdrag att i samverkan med Barnombudsmannen ta fram och anpassa information om skydd och stöd direkt riktat till barn och unga som brottsoffer, inklusive barn som har bevittnat våld. Systemet med brottsskadeersättning ska vara så enkelt och tillgängligt som möjligt för brottsoffret. Detta gäller särskilt unga brottsoffer. Ett barn har i samma utsträckning som vuxna rätt till brottsskadeersättning när han eller hon har utsatts för brott. Sedan år 2006 har barn även rätt till brottsskadeersättning när de har bevittnat brott i vissa fall. Om brottsoffret är ett barn ska ansökan kunna ske upp till tre år efter det att han eller hon fyllt 18 år. Det ska räcka med en vårdnadshavares underskrift för att ett barn ska kunna ansöka om brottsskadeersättning. Det ska också bli enklare för barn som har drabbats av brott begånget av en vårdnadshavare att ansöka om brottsskadeersättning. Regeringen föreslår vidare ett större utrymme för Brottsoffermyndigheten att återkräva utbetalad ersättning från gärningsmannen. Det föreslås också att myndigheten som huvudregel ska kvitta en utbetalning av brottsskadeersättning mot en persons tidigare skulder på grund av brott. Fru talman! För att minska brottsligheten har regeringen under de senaste åren genomfört den mest omfattande satsningen på rättsväsendet i modern tid. Hela rättskedjan har förstärkts, från polis och åklagare till domstolar. Parallellt med förstärkningen av rättsväsendet har människors trygghet ökat. Att minska brottsligheten är det bästa sättet att öka tryggheten. De som ändå drabbas av brott ska få stöd och hjälp till upprättelse. Brottsoffrens rättigheter måste därför stärkas. En anledning är att rättsväsendet bara fungerar om brottsoffer vågar berätta vad de har varit med om. Men det viktigaste är att människor som utsatts för brott ska känna att samhället står på deras sida. De nya förslagen som föreslås träda i kraft den 1 juli 2014 blir en pusselbit i det fortsatta arbetet för ett starkare skydd för brottsoffer. Jag och utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motionen. (Applåder)

Fru talman! Först vill jag säga till Pia Hallström att jag tycker att det är bra att systemet förändras och, precis som jag sade i mitt anförande, att Brottsoffermyndigheten inte längre slentrianmässigt kan sätta ned ett skadestånd. Det är alldeles utmärkt. Men jag skulle gärna ha svar på två frågor. För det första: Anser du, Pia, att dagens skadeståndsnivåer är rimliga? Om ja, vad baserar du i sådana fall den åsikten på? För det andra: Anser du att det är rimligt att ett brottsoffer ska tvingas vända sig till den person som gjort honom eller henne illa och själv kräva in skadestånd?

Fru talman! Jag sitter som ledamot i Nämnden för brottsskadeersättning. Du tog upp våldtäkt som ett av de brott där du vill höja ersättningen. Det har vi faktiskt redan gjort. Vi gjorde det den 25 februari förra året. Det gör man med jämna mellanrum när man ser att det var länge sedan det gjordes och när lagstiftningen ändras. Lagstiftningen för sexualbrott skärptes, och då såg man att man skulle höja brottsskadeersättningen. En följd av detta är att man nu inte längre kan sänka kränkningsbeloppet, utan det kommer att utbetalas så som domstolen har dömt.

Fru talman! Ja, jag känner till precis var du sitter, Pia, liksom att skadeståndsnivåerna naturligtvis justeras och att de ibland också justeras åt rätt håll. Det är positivt. Men jag frågade rent generellt om skadeståndsnivåer. När det gäller brottet våldtäkt visar det sig att det finns en ganska stor diskrepans mellan vad allmänheten och även brottsoffer anser är rimliga nivåer i samtliga brottskategorier och domstolspraxis. Det var därför jag frågade om det här, och jag skulle gärna vilja ha ett bredare svar. Det här innebär inte att man alltid ska gå på det som allmänheten anser vara rimlig ersättning, men man bör ändå ta det i beaktande. Det är ganska intressant att det, som jag sade, i samtliga fall finns en ganska stor skillnad mellan den allmänna rättsuppfattningen, inte minst hos brottsoffer, och domstolspraxis. Det anser vi vara ett stort problem. Jag tolkar ditt svar som att du anser att dagens nivå är bra. Jag håller inte med och beklagar att du tycker så. Den andra frågan var huruvida det är rätt att ett brottsoffer ska tvingas vända sig till den person som har gjort honom eller henne illa och själv kräva in skadestånd. Vi tycker att det är en orimlig ordning, och därför vill jag ha svar på frågan: Anser du att det är en rimlig ordning? Om inte, kan ni tänka er att åtminstone se över systemet som det är i dag?

Fru talman! Det är inte riktigt sant det här att man själv får vända sig till den som har utsatt en för brott, utan kronofogden kontaktar brottsoffret, och det är kronofogden som senare kontaktar den som har begått brottet och kräver in skadeståndet. Det är alltså inte riktigt rätt. Jag tror att det skulle vara svårt att gå på den linje som ni har som innebär att man betalar ut skadeståndet innan rättegången. Alla vi som någon gång har varit med om en rättegång, endera som brottsoffer eller som vittne, vet att det är en ganska obehaglig upplevelse att sitta där och träffa den som har utsatt en för brott. Skulle man då få ut den här ersättningen innan rättegången kanske den som har begått brottet inte skulle bli dömd, eftersom många rättegångar inte skulle bli av. Jag tror alltså att det inte är rätt sätt att göra det här på, utan man ska verkligen se till att den som har begått gärningen ska dömas. Det tycker vi är det viktigaste.