Ersättningsrättsliga frågor

Fru talman! I betänkandet Ersättningsrättsliga frågor behandlar lagutskottet drygt 40 motionsyrkanden. Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden och hänvisar till pågående arbete och riksdagens tidigare ställningstaganden. De frågor som ska debatteras är bland annat ersättning för sorg och saknad, skadeståndsansvar för atomskador, skadeståndsansvar för multinationella företag, vårdnadshavares tillsynsplikt och skadeståndsansvar, solidariskt skadeståndsansvar för personer under 18 år, betalning av skadestånd i brottmål, skadestånd på grund av sexuella trakasserier och rätt till ersättning för vissa skyddsåtgärder. De försäkringsrättsliga frågorna rör företagares försäkringsskydd, försäkringsbolags tillgång till patientjournaler, överfallsskyddet i hemförsäkringar, information vid försäkringsfall, könsneutrala försäkringspremier med mera. Detta är bland annat de frågor som ska diskuteras. Fru talman! Med den bakgrundsförklaringen är det nu dags att debattörerna tar plats och presenterar sina ståndpunkter.

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 3 under punkt 4. Det här betänkandet tar upp vitt skilda frågor inom det skadeståndsrättsliga och försäkringsrättsliga området. Det gäller allt från ersättning vid atomskador till föräldraansvaret. Vi moderater, liksom våra vänner i alliansen, står bakom en reservation där vi uppmanar regeringen att utreda frågan om föräldrarnas ansvar när deras barn har orsakat skador för annan. Redan i dag har föräldrarna ett tillsynsansvar. En förälder ska ha tillsyn över sina barn så att barnen inte orsakar skador för andra. Detta fungerar i stort sett bra när barnen är små och föräldrarna har ett egenintresse av att se till sina barn så att de inte kommer bort eller skadar sig själva. Föräldrarnas tillsyn blir dock mindre när barnen blir lite större och tonåringar och själva ska röra sig ute i samhället. Det är då som föräldraansvaret inte fungerar. Ofta får man höra att man inte kan övervaka sina tonåringar jämt, och därmed vill man friskriva sig från sitt eget ansvar. Att ta sitt föräldraansvar innebär inte bara att övervaka sina barn utan även att delge dem goda värderingar och tydliga regler, hålla reda på i vilka miljöer de vistas i, vilka kamrater som de umgås med och att de kommer hem i rimlig tid på kvällen. Som offentlig försvarare för unga brottslingar har jag ofta hört föräldrar som försvarar sina barn med att: Min Pelle, han är så god och snäll. Han har haft lite otur och hamnat i dåligt sällskap. Ofta har jag undrat vilka som är det där dåliga sällskapet. Lite mer klarsyn från föräldrarna skulle inte skada. Det är därför som vi menar att det är på sin plats att vi ser över föräldraansvaret och skärper kraven på föräldrarna. Fru talman! En helt annan fråga gäller vilka möjligheter en arbetsgivare ska ha att få ersättning när man haft kostnader för en anställd som drabbats av en skada. Dagens regler innebär att om en arbetsgivare tvingas betala ut sjuklön enligt lag eller avtal samordnas dessa ersättningar och arbetsgivaren har inte möjlighet att få ut den här ersättningen, men skadevållarens skadeståndsskyldighet minskar. Detta kan betyda att arbetsgivaren kan få betala ut betydande ersättningar när det finns en annan tydlig skadevållare som antingen själv eller genom försäkring borde kunna svara för de här kostnaderna. I Personskadekommitténs betänkande Samordning och regress föreslog majoriteten att en regress skulle införas, det vill säga en möjlighet för arbetsgivaren att få tillbaka det man betalat ut i sjuklön och sjukersättning. Men den socialistiska minoriteten reserverade sig mot detta. Den negativa inställningen till en regressrätt för arbetsgivaren är ännu ett exempel, även om det inte är det avgörande exemplet, på de socialistiska partiernas bristande förståelse för villkoren inom näringslivet. Det är en orättvisa att en småföretagare ska drabbas av skyldighet att utge sjuklön när det finns en annan skadevållare. Det som betalas ut till skadelidande borde han kunna få tillbaka av skadevållaren. Fru talman! Jag ska slutligen kommentera ytterligare två reservationer som vi moderater står bakom. För det första föreslår vi tillsammans med alliansen att man ska utvidga ansvaret för trafikförsäkringen när det gäller statens ansvar för trafikskadades sjukpenning och sjukersättning. Statens kostnader för sjukpenning och sjukersättning till följd av trafikskador uppgick 2005 till 8 miljarder kronor. Genom att låta trafikförsäkringen ta över dessa kostnader kopplar vi kostnaderna för att färdas i trafiken på ett tydligare sätt till de verkliga kostnaderna. Genom att försäkringspremien påverkas av den risk man utgör kommer den att vara ett instrument för att förebygga skador. En försiktig förare i glesbygd kommer att gynnas eftersom han i dagens system subventionerar yngre män som tar stora risker i trafiken. Det är både orättvist och olämpligt. Reformen stimulerar också utvecklingen av ännu säkrare bilar. Dessutom får försäkringsbolagen drivkrafter att effektivisera skaderegleringen och medverka till en snabb rehabilitering. Dagens system med olika huvudmän i skaderegleringen gör också denna alldeles onödigt administrativt betungande, och den tar alldeles för lång tid. Den andra reservationen jag vill ta upp handlar om att det vore skäligt att trafikskadeersättningen jämkas om man kör rattfull även om man inte är vårdslös. Det är i högsta grad vårdslöst att sätta sig bakom ratten med alkohol i kroppen. Därför menar vi att full ersättning inte bör utgå. I tidigare debatter i denna fråga har utskottsmajoriteten hänvisat till arbete inom EU med det femte direktivet om trafikförsäkring. Detta direktiv kom i maj 2005 och ska vara genomfört i Sverige i juni 2007. Enligt justitieministern pågår ett arbete med frågan i departementet. Jag tycker att det är beklagligt att det ska ta så lång tid att genomföra en förändring som de flesta anser vara skälig, men jag börjar vänja mig vid att det tar lång tid när Justitiedepartementet är inblandat. Vi borde i alla fall kunna enas om här i riksdagen att sända en signal till departementet om hur vi vill att förändringen ska se ut.

Fru talman! Kära lagutskottskolleger och åhörare! Jag vill börja med att yrka bifall till alliansens gemensamma reservation nr 9 som rör företagares försäkringsskydd. Jag står även bakom alliansens och Folkpartiets övriga nio reservationer. Jag försäkrar er att det finns hopp för Sverige. Hoppet bygger mer på samarbete och mindre på politiskt käbbel. Därför har vi, fyra olika partier, bildat Allians för Sverige, en allians som är redo att ta över efter valet 2006. Hoppet bygger också på en positiv vision om hur samhället som helhet måste fungera. Den positiva visionen om framtiden står de fyra allianspartierna för. Jag vill börja med att ta upp alliansens reservation nr 9, som rör företagares försäkringsskydd. Denna fråga visar att vi inte kan låsa oss till att se varje fråga för sig. Vi kan inte titta utskott för utskott. Vi måste lyfta blicken och se helheten. Att se försäkringsskyddet separat skapar en låsning och ett felaktigt fokus på de privata försäkringsbolagen. I dag bär försäkringsbolag och försäkringstagare ett orimligt ansvar för brottsskadekostnader. Orimligheten består i att polisen inte får tillräckligt med resurser att stävja brottsligheten. Att försäkringskostnaderna för många företag blivit orimliga hör alltså ihop med att polisen inte ges tillräckliga resurser att klara upp brott. Då blir det försäkringstagarkollektivet som gemensamt får stå för brottsskadekostnader som det borde ligga på brottslingarna att betala. Skulle polisen få arbeta med mer preventivt arbete skulle fler brott inte begås. Den som utsätts för upprepade brott får till slut ingen ekonomisk möjlighet att fortsätta sin verksamhet. Premierna blir för höga, och det blir svårt att jobba vidare utan trygghet och utan skydd. Detta är skadligt för företagen och därmed skadligt för de anställda i företagen. Detta är också skadligt för Sverige. Sverige behöver bra försäkringssystem, ett gott företagsklimat, fler jobb och färre brottslingar. I filmen Kopps , som ni kanske har sett, vill de centrala myndigheterna lägga ned en liten polisstation på landsbygden. Där är brottsligheten låg. Men i verklighetens Sverige, alltså inte på filmduken, där läggs polisstationer ned överallt - även där brottsligheten är hög. Polisen tvingas prioritera riktigt grova brott och prioritera bort så kallade vardagsbrott och det förebyggande arbetet. I stället för utredda brott och funna skyldiga brottslingar blir det försäkringstagarkollektivet som återigen får ta kostnadssmällen för de bristande polisresurserna. Det är därför det hänger ihop. Allt hänger ihop. Det blir försäkringsersättning i stället för skydd och trygghet och pengar som plåster på oläkliga sår. Men det här tycker Folkpartiet är fel. Vi vill inte ha någon kontraheringsplikt för försäkringsbolagen. Det tror vi inte är lösningen. Vi vill ge polisen mer resurser att stävja och förebygga brott. Brottslingar får arbetsro i dagens Sverige, och små företag går i konkurs. Det är inte rätt, och det är inte rättvist. Vi måste lyfta blicken och se helheten. En annan viktig reservation är nr 4, där Folkpartiet tillsammans med Kristdemokraterna skriver om att man vill avskaffa det solidariska skadeståndsansvaret för barn under 18 år. Det solidariska skadeståndsansvaret blir en kollektiv bestraffning av unga brottslingar. Den unga person som vill betala sin del och sedan ha sonat sitt brott blir inte fri. Den brottsutsatte har nämligen rätt att kräva vem som helst av de unga medbrottslingarna på hela det sammanlagda skadeståndet, och då är det förstås mest effektivt att kräva den som har viljan och förmågan att betala i stället för att kräva betalning från den som inte bryr sig om han eller hon blir skuldsatt eller den som har tappat hoppet om en bättre framtid. Detta ser vi som mycket olyckligt för den unga människan som faktiskt har en chans att räta upp sitt liv. Det är viktigt för rättsmedvetandet att man döms för sina egna handlingar och sedan kan sona det brottet, betala ett skadestånd och ändra livskurs. Ingen tjänar heller på att låsa in barn i ett negativt beteende utan framtidstro. Att brottsoffren får sitt skadestånd kan lösas utan att barn solidariskt skuldsätts. Staten kan till exempel betala hela summan via Brottsoffermyndigheten för att därefter kräva de olika delarna av var och en av de unga brottslingarna. Det vore en mycket rimligare ordning. Det skulle också skydda brottsoffren bättre än dagens ordning, då brottsoffret är tvungen att själv behålla kontakten med förövaren för att få sitt skadestånd utbetalt. Vi har ytterligare en reservation. Vi ska se hur mycket jag hinner säga om den. Alliansen är överens om att vårdnadshavarens tillsyn och skadeståndsskyldighet för skadehandlingar som barnet gör borde skärpas, detta för att föräldrarnas ansvar borde vara i fokus. Vi menar att det i grunden är fel att barn skuldsätts i Sverige på grund av höga skadestånd, vilket är fallet i dag, när de inte själva kan betala dessa förrän de börjar tjäna egna pengar. Det är i första hand föräldrarnas ansvar att se till att deras barn inte skadar andra eller andras egendom. Då bör även skadeståndsskyldigheten främst drabba de vuxna, som brister i sitt tillsynsansvar. Barnperspektivet måste få genomslag när det gäller skadestånd, som naturligtvis leder till skuldsättning av omyndiga barn. Vi måste lyfta blicken och se helheten. Det finns hopp för barnen, och det finns hopp för Sverige. Det försäkrar jag er.

Fru talman! I det här betänkandet finns 16 reservationer, och vi kristdemokrater står bakom sju av dem, av vilka fem är alliansreservationer. Självfallet står vi bakom alla våra reservationer, men för att måna om tiden nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 3. Vi kristdemokrater anser - det gör man även inom alliansen - att högre krav måste ställas på föräldrarna till barn som begår brott. Föräldrarna måste vara delaktiga, och skolan, de sociala myndigheterna och polisen ska vara skyldiga att ha upparbetade rutiner för att informera föräldrarna om deras barn misstänks för brott. Föräldrarna ska också vara närvarande när barn och ungdomar förhörs av polis, och fler polisförhör ska genomföras i hemmet. Föräldrarnas skadeståndsansvar ska också skärpas. Motivet till en sådan förändring skulle vara att tydligt peka på att föräldrarna har ett tydligt ansvar för vad barnen gör och var de befinner sig. Om barnen orsakar skador ska kostnaderna inte belasta brottsoffer, näringsidkare och försäkringsbolag. Vi menar att den förändring som vi vill få till stånd har en klart preventiv effekt. Det är nödvändigt att få vårdnadshavarna att mer aktivt verka för att deras barn ej orsakar skador eller skadegörelse. Utskottets ställningstagande i den här frågan förvånar något när man påstår att det vi för fram redan ligger i linje med gällande rätt, och därför behövs ingen översyn. Förvisso finns det i 6 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken stadgat om vårdnadshavares tillsynsplikt. Men - här finns det ett starkt "men" - endast om vårdnadshavaren uppsåtligen eller av vårdslöshet försummat sin tillsynsplikt kan det för honom eller henne medföra ett skadeståndsansvar. Det finns till exempel inte något allmänt ansvar för bristande uppfostran för en vårdnadshavare. Därmed betyder det så kallade tillsynsansvaret praktiskt taget ingenting. Vem kan bevisa att en vårdnadshavare uppsåtligen eller av vårdslöshet försummat sin tillsynsplikt när ett barn tar de första stegen in på brottets bana genom att ägna sig åt den skadegörelse som till exempel klotter innebär? Reglerna om tillsynsansvaret är i dag för defensivt utformade. Om lagstiftningen på området vore mer offensiv, med ett skärpt skadeståndsansvar, skulle säkert föräldrar eller andra vårdnadshavare vara mer observanta på vad barnen har för sig på fritiden. Till exempel skulle kanske sonens eller dotterns innehav av sprejburkar med klotterfärg upptäckas på ett tidigt stadium. När det gäller det solidariska skadeståndsansvaret för personer under 18 år anser vi att det bör avskaffas. Enligt huvudregeln gäller att om två eller flera ska ersätta samma skada svarar de solidariskt för skadeståndet. Det innebär att den skadelidande kan kräva ut hela skadeståndsbeloppet från vilken som helst av dem. Eftersom ett skadestånd ofta får långtgående konsekvenser för de unga bör därför inte en person straffas för att medbrottslingarna inte gör rätt för sig. Vi vill ha en översyn av trafikskadelagens ersättningsregler. Det är inte rimligt att jämkning av trafikskadeersättning till en rattfull förare endast kan ske om körningen varit vårdslös. Som det nu är kan en rattfyllerist, som orsakat en trafikolycka och blivit skadad, få full trafikskadeersättning och sitt inkomstbortfall täckt till 90 %. Det är direkt stötande. Naturligtvis måste synsättet vara att så fort någon kör bil berusad är körningen att betrakta som vårdslös. Här bör ersättningsreglerna ändras så att full ersättning inte ska kunna utgå till en förare som varit rattfull.

Fru talman! Det är ungefär ett år sedan som vi pratade i kammaren om överfallsskyddet i hemförsäkringen och vad försäkringsvillkoren gör med de kvinnor som blir misshandlade i sina egna hem av sina egna män. I dag, fru talman, är det internationella kvinnodagen. Det gör det extra sorgligt att vi inte har kommit någonvart i frågan. Jag skulle kunna fortsätta att prata om hur brottsskadeersättningen är konstruerad och att det måste finnas en fällande dom för att en misshandlad kvinna ska få sådan ersättning om hon blivit slagen av en man som hon känner till och kan peka ut. Jag skulle också ännu en gång kunna berätta om att den farligaste platsen för en kvinna att vistas på är hennes hem. Jag fick ett mejl häromsistens där en man skrev att det nog ändå är farligare för kvinnor att vistas i trafiken än i sina hem om man ser procentuellt till skadestatistiken. Han hade nog inte riktigt förstått hur våld i nära relationer fungerar. I dag, fru talman, ger inte hemförsäkringen någon kompensation till en kvinna som har blivit slagen av en partner, oftast en man, som hon är medförsäkrad med. För mig kan det inte bli tydligare än så att juridiken gör skillnad på manligt och kvinnligt kön samt på offentligt och privat våld. Försäkringsbolagen stöder sig på den så kallade principen om avtalsfrihet. Men principen om avtalsfrihet är inte könsneutral. Fru talman! Är det verkligen rimligt att en kvinna som har blivit misshandlad får sämre skydd när hon har blivit slagen av en känd man än om hon har blivit misshandlad en okänd i en krogkö? Till min stora glädje och till glädje för alla drabbade kvinnor har man från Justitiedepartementet kommit så långt att man i alla fall tänker se över frågan. Men jag yrkar ändå bifall till Vänsterpartiets reservation nr 10 eftersom jag tycker att detta är akut. Försäkringsbolagen är över huvud taget pigga på att friskriva sig från det ekonomiska ansvaret när de har chansen. Visst kan det finnas försäkringsfall där det är helt rimligt att brottsoffrets beteende påverkar storleken på ersättningen, till exempel om det kan visas att brottsoffret självt provocerat fram våldet. Men det får inte gå så långt att det faktum att en person har druckit några öl innan han eller hon blir misshandlad ska leda till att en del av ersättningen uteblir. Därför måste försäkringsbolagens oskäliga villkor ses över. Fru talman! Jag vill också passa på att lyfta upp en fråga som vi är helt överens om i utskottet och som vi tydligen också är överens om med regeringen. Det är glädjande. Utskottet säger tydligt i betänkandet att det är självklart att det inte får finnas diskriminering i fråga om försäkringstjänster. Försäkringspremierna ska vara könsneutrala. Vi tycker att diskrimineringen är oacceptabel. Där kan vi glädjas åt att vi är eniga. Jag hoppas att vi inte får vänta alltför länge tills vi får ett konkret förslag på riksdagens bord där vi kan reglera frågan om könsneutrala försäkringspremier. Fru talman! Jag ska gå över till att tala om människor som råkar illa ut vid trafikolyckor och hur försäkringsläkarnas bedömningar ofta drabbar dem negativt. Detta är en fråga som jag har lyft fram många gånger tidigare. Vi är några i utskottet som lyfter fram frågan. Det handlar om att den skadade personen ofta hamnar i underläge gentemot försäkringsbolagen. Försäkringsbolagen har egna läkare som gör bedömningar av skadan, ofta bara på handlingar utan att själva undersöka personen. Det gäller förresten inte bara vid trafikolyckor utan också vid bedömningen av andra personskador. Det är vanligt att försäkringsläkaren skriver i sitt utlåtande att skadan inte alls är ett resultat av själva olycksfallet utan beror på en sjukdom hos den skadade personen. Om den läkare som har behandlat personen har en annan åsikt har försäkringsläkaren ändå utslagsröst. Är detta rimligt? Nej, det är det definitivt inte. Därför är det angeläget att försäkringsläkarnas roll vid personskaderegleringen ses över. Regeringen måste särskilt titta på deras lojalitetsförhållande gentemot försäkringsbolaget. Handläggningen av trafikskadeärenden måste särskilt ses över eftersom så kallade whiplash -skador är så speciellt svårbedömda. Utredningen måste också ta itu med försäkringsbolagens handläggningstider, som enligt Finansinspektionens rapport från 2005 bara fortsätter att öka. Jag vill också yrka bifall till reservation nr 15 som lyfter upp den frågan. Vi vet i dag, fru talman, att Socialstyrelsen inte utövar tillsyn över försäkringsbolagens läkare. Det är inte okej. Vi vill införa en sådan tillsyn. Jag vill också lyfta upp innehållet i Vänsterpartiets reservation nr 7, som är extra aktuell i dag just på internationella kvinnodagen. Det handlar om skadestånd på grund av sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Vi lever i ett samhälle där strukturerna och könsmaktsordningen gör att det oftast är kvinnor som utsätts för sexuella trakasserier på sina jobb. Det kan handla om allt från kränkande kommentarer till ovälkomna sexuella närmanden och porrbilder i personalrummen. Ibland beskattas skadeståndet som utgått på grund av sexuella trakasserier på arbetsplatsen som inkomst av tjänst. Fru talman! Jag tycker inte att skadestånd för sexuella trakasserier ska beskattas på samma sätt som en vanlig löneutbetalning. Det ger nämligen signaler om att kvinnor får tåla att bli kränkta av män i arbetslivet på grund av att de är kvinnor, och det är helt orimligt. Utskottet avstyrker vår motion med motiveringen att en skattefrihet för den typen av skadestånd skulle kunna missbrukas. Jag tycker inte att det är en hållbar motivering. Skadestånden betalas i regel ut i samband med att den som har blivit trakasserad lämnar sin tjänst. Vilken kvinna vill bli av med sitt arbete för en inte särskilt hög summa pengar bara för att summan ska vara skattebefriad? Vilken arbetsgivare vill bli stämplad som någon som inte tar tag i sexuella trakasserier eller till och med är den som själv trakasserar? Fru talman! Det är många förändringar som ännu behöver göras. Det är viktigt att vi lyfter upp dem, inte minst i dag när det är internationella kvinnodagen. Nu vill jag gå över till en fråga som våra borgerliga kolleger i lagutskottet har lyft upp med energi och glöd. Det handlar om att de borgerliga partierna, den så kallade alliansen, vill införa ett skadeståndsansvar för dålig uppfostran. Hur är detta möjligt? Jag skulle gärna vilja att ni redovisar hur ni har sett på vilka konsekvenser det här kommer att innebära för barnen. Vad kommer det att bli för konsekvenser för barnen, Bertil Kjellberg och Mia Franzén? Vilka blir konsekvenserna när föräldrarna så klart kommer att ge skulden för ett sådant här eventuellt skadestånd till barnen? Det är alltså inte bara rättskipningen som kommer att peka ut barnen utan även föräldrarna. Är det verkligen möjligt att införa skadeståndsansvar för dålig uppfostran? Var kommer vi att dra gränsen? Jag tycker att det är oerhört intressant, och jag tycker att de borgerliga partierna som har reserverat sig till förmån för ett sådant här yrkande också ska svara på det. Med det här, fru talman, vill jag yrka bifall till de delar i betänkandet som vi står bakom. I övrigt står jag bakom alla de reservationer och särskilda yttranden som jag har lämnat in. För tids vinnande har jag yrkat bifall bara till de två reservationer som jag tidigare har nämnt.

Fru talman! Ledamöter och övriga åhörare! Jag vill börja med att redovisa att jag står bakom alla Centerns ställningstaganden och reservationer, men för tids vinnande vill jag yrka bifall till reservation 14 och reservation 15. Jag vill helt kort börja med att deklarera att vi också har en annan reservation, nr 10, som gäller överfallsskyddet i hemförsäkringar. Det är kanske inte många gånger som man kan instämma i det Vänsterpartiet framför, men jag vill göra det i just den här frågan om överfallsskyddet i hemförsäkringarna. Där finns det en samsyn mellan oss. Jag delar fullständigt tanken att vi måste komma till rätta med det här. Det är en könsdiskriminering som ligger i detta att försäkringen kan undanta kvinnor som blir misshandlade av närstående, och därmed skulle kvinnorna inte ha rätt till ersättning. Jag vill också helt kort beröra reservation 14, som handlar om jämkning av trafikskadeersättning. Där har vi från Centerns sida en motion även i år - vi har haft det tidigare år. Vi tycker att det är anstötligt att den som kör rattonykter kan erhålla ersättning från trafikförsäkringen utöver annan ersättning. Det gör att den hamnar på ungefär 90 %, men man kan också få 100 % ersättning om man via sin arbetsgivare har en annan försäkring som täcker upp. Det hänvisas till att det är först när man kör vårdslöst som den här ersättningen skulle ifrågasättas. Men från Centerpartiets sida anser vi att köra berusad är att köra vårdslöst. Jag vill för övrigt fokusera mitt inlägg på det som gäller handläggning av trafikskadeärenden. Det är väl känt att handläggningen av trafikskadeärenden inom försäkringsbolagen tar väldigt lång tid. Det rör sig om många år. Jag har nyligen fått information om att en kvinna först efter 17 år har fått sin skada godkänd. Det är fullständigt oacceptabelt. Det är väldigt påfrestande för den som har fått en allvarlig skada att leva i den här ovissheten och att först få skadan dokumenterad inom sjukvården men sedan ständigt bli ifrågasatt av ett försäkringsbolag. En grupp som har råkat väldigt illa ut är de som har svårbedömda skador, till exempel de som råkat ut för whiplash -skador. Men det kan även röra sig om andra skador, som inte är så synliga och inte så påtagliga. Frustrerande för alla dessa är naturligtvis också att de hamnar i detta vakuum - de anses skadade men är ändå inte det. Det finns naturligtvis flera bakomliggande skäl till det här. Försäkringsbolagen säger att det är en besvärlig situation, att fallen har blivit mer komplicerade, att det är brist på skadereglerare och att även ny lagstiftning som vi tar här i riksdagen skulle göra det hela mer komplicerat. Och visst kan det spela en roll, men jag tycker inte att försäkringsbolagen kan skjuta det ifrån sig. De har också ett ansvar att ta itu med det här. Men när vi vet om det här och det har pågått under så lång tid, att försäkringsbolagen tar god tid på sig, har vi naturligtvis också ett ansvar att lyfta upp frågan och försöka bidra till att underlätta. Det finns också oklarheter för försäkringstagaren. Vi vet att många skadade har väldigt svårt att erhålla rättshjälp för att överklaga försäkringsbolagens beslut. Risken är väldigt stor att många inte anser det värt att föra en rättsprocess, därför att de är rädda att få betala motpartens rättegångskostnader. Det är avskräckande. Men det finns också andra oklarheter. Det är försäkringsbolagens egna läkare, som tidigare har tagits upp här, så kallade förtroendeläkare eller sakkunnigläkare. De finns även inom Försäkringskassan, som också har egna läkare, som är i samma beroendeställning därför att de avlönas av sin uppdragsgivare. Det här leder till en ökad misstro ute hos allmänheten emot det system vi har. Ännu märkligare är att dessa läkare inte omfattas av samma krav som övriga läkare, därför att de faller inte under Socialstyrelsens tillsyn. Misstanken att det finns ekonomiska intressen som påverkar är naturligtvis stark, eftersom det är försäkringsbolagen som i slutändan ska betala ut ersättningen när det blir konstaterat. Men problemet kvarstår att försäkringsbolaget hela tiden använder olika argument, som många gånger är svåra att förstå för både försäkringstagare och oss beslutsfattare. Den roll som de medicinska rådgivarna inom försäkringsbolagen har i dag är någonting som man återigen måste sätta fokus på. Jag har talat om det här i flera år, och vi befinner oss nu i precis samma situation som för sju åtta år sedan, när jag kom in i riksdagen. Ett alternativ är att de här läkarna görs helt fristående. Det är inget förslag jag lägger, utan jag vill bara väcka en diskussion. De behöver inte avlönas av försäkringsbolagen, utan det skulle kunna vara någon helt fristående. Som det är nu blir skadetvisterna mellan försäkringsbolagen och försäkringstagarna som en kamp, att jämföra med den mellan Goliat och David. Försäkringstagarnas hela situation måste ses över. Det gäller rättsskyddsförsäkringarna. Jag anser också att man måste sätta fokus på handläggningstiderna för att korta ned dem. Vi har tagit del av en rapport från Finansinspektionen, och den i sig kan utgöra en grund för att gå vidare. Men när vi har diskuterat det här är vi överens om att vi behöver komplettera den. Det är också därför som vi i vår reservation lägger ett förslag om att det behöver tillsättas en utredning även om det har funnits tidigare. Men med tanke på den kunskap som finns och de utredningar som ligger sedan tidigare bör man göra en sammanfattning och få en helhetsbild av detta. Därmed har jag inget övrigt att säga, utan jag instämmer i våra övriga ställningstaganden.

Fru talman! Ledamöter och övriga åhörare! Som tidigare sagts ska vi i dag behandla lagutskottets betänkande nr 14. Det innehåller ganska många motioner, drygt 40 stycken, som handlar om skadestånd och försäkringsrättsliga frågor. I mitt anförande kommer jag bara att ta upp de försäkringsrättsliga spörsmålen. Min kamrat Anneli Särnblad kommer sedan att behandla de skadeståndsrättsliga. Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Tiden går fort. Det är nu ett drygt år sedan vi här i kammaren tog beslut om en ny försäkringsavtalslag som började gälla den 1 januari i år. I den debatten framförde vi i utskottsmajoriteten att vissa kompletteringar behövde göras, men det fanns inget underlag för någon ny lagstiftning vid det tillfället. Då tänker jag närmast på företagsförsäkringarna. Vi är ju alla medvetna om att det finns problem för vissa småföretagare att få teckna försäkring på grund av ökad risk för inbrott med mera. Förra året kom det ett yrkande från bland annat Centerpartiet om att det skulle finnas en kontraheringsplikt, det vill säga en rätt att teckna försäkring även för småföretagarna. Just därför tillsatte regeringen en utredare för att se över det. Han - det är en han som har gjort det - har tagit fram ett förslag som nu remissbehandlas innan regeringen återkommer med förslag till åtgärder. En annan viktig fråga som vi måste hitta en bra lösning på är överfallsskyddet i hemförsäkringen. Där har det visserligen gjorts skärpningar i den nya försäkringsavtalslagen. Som exempel kan nämnas att försäkringsbolagen inte kan säga att överfallsskyddet inte gäller utan att ha informerat försäkringstagaren om det. Om inte den informationen har nått fram till försäkringstagaren gäller försäkringen fullt ut. Det finns ändå vissa oklarheter, bland annat med den så kallade identifikationsparagrafen. I dag när det är den internationella kvinnodagen tycker jag att det är extra roligt att kunna säga att Justitiedepartementet redan har tillsatt en utredare för att göra en översyn på det området och återkomma med eventuella lagändringar. När det gäller nedsättning av försäkringsersättning vid fall då den försäkrade kan ha medverkat till ett försäkringsfall, som Tasso här tog upp, är skrivningarna i den nya försäkringsavtalslagen betydligt tydligare än tidigare. De är till förmån för den skadelidande när det gäller personförsäkring. Nu ska det tas humanitära och sociala hänsyn vid bedömning av försäkringsersättningen. Det finns också ett yrkande om uppföljning av den nya försäkringsavtalslagen. Den här lagen trädde ju i kraft den 1 januari i år. Redan i propositionen framförde regeringen att lagstiftning av det här slaget ska följas upp så att den tillämpas på ett riktigt sätt. Om det behövs ska man vidta erforderliga åtgärder. Som jag sade tidigare har lagen bara varit i kraft i drygt två månader, och det har redan gjorts vissa åtgärder som jag har berättat om. Om det skulle behövas framöver att man gör ytterligare åtgärder kommer det också att göras. Fru talman! Även i år har vi en reservation från de borgerliga partierna som handlar om jämkning av trafikskadeersättning till förare som varit rattfull. Jag vill även denna gång slå fast att Socialdemokraternas hållning i den här frågan är solklar. Alkohol, andra droger och bilkörning hör inte ihop. Ingemar Vänerlöv säger att han vill ha en översyn. Men det har ju redan pågått ett arbete på Justitiedepartementet som handlar om just den här frågan. Och jag kan lugna Bertil Kjellberg med att säga att ett förslag kommer att presenteras före sommaren. En annan gemensam reservation från de borgerliga partierna är den som innebär att kostnaderna för personskador i trafiken ska överföras till den obligatoriska trafikförsäkringen. Den frågan har behandlats i Personskadekommittén, och majoriteten i kommittén har inte ställt sig bakom ett sådant förslag. Det pågår nu beredning av Personskadekommitténs betänkande. Utan att föregripa den beredningen kan jag säga att vi socialdemokrater i dag säger nej till ett sådant förslag som skulle innebära en övergång mot mer privata försäkringslösningar. Reservanternas förslag står helt i motsats till de generella socialförsäkringar som vi har i dag som innebär att vi har socialförsäkringar i botten och kompletterande obligatoriska eller frivilliga försäkringar på toppen, till exempel trafikförsäkringen. Socialförsäkringarna är starkt omfördelande, inkomstrelaterade, och de utjämnar kostnaderna för olika riskgrupper. Fru talman! De borgerligas förslag skulle också innebära minst en fördubbling av premierna till trafikförsäkringen. Det skulle bli mycket kännbart för vissa grupper som är helt beroende av bil för att klara av sin vardag. Slutligen, fru talman, vill jag nämna något om det arbete som gjorts och det som pågår för att förbättra situationen för dem som råkar ut för en trafikskada. Den dagen olyckan är framme är det av stor betydelse att jag kan känna förtroende för det försäkringsbolag som har att hantera mitt ärende och att handläggningstiden inte är orimligt lång. Finansinspektionen följer regelbundet upp försäkringsbolagens hantering av trafikskadade och lämnar också förslag på åtgärder för att förkorta handläggningstiderna och förbättra skaderegleringen. Trots detta lyckas inte bolagen fullt ut. Det är bekymmersamt. Därför gjorde regeringen en skarpare skrivning i den nya försäkringsavtalslagen som innebär att när ett försäkringsbolag får kännedom om ett försäkringsfall ska bolaget utan uppskov vidta de åtgärder som behövs för att försäkringsfallet ska kunna regleras, och det ska ske skyndsamt med beaktande av den ersättningsberättigades behöriga intressen. Regeringen bereder nu också ett förslag om att bolagen ska kunna betala ut livränta i förskott för skador som utgör arbetsskador, det vill säga trafikolyckor till och från arbetet eller i arbetet. Fru talman! Det här är ett sätt att underlätta för den skadelidande. När det sedan gäller de medicinska rådgivare, eller försäkringsläkare som vi också kallar dem ibland, som försäkringsbolagen anlitar har Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen lämnat ett förslag som nu bereds som går ut på att Trafikskadenämnden ska kunna ges möjlighet att begära prövning av tvistiga, svårbedömda och andra principiella skadeärenden hos Socialstyrelsens rättsliga råd. Detta skulle innebära en förbättrad rättssäkerhet för de skadelidande då en oberoende expertvärdering kan ske av försäkringsläkarnas medicinska bedömningar. Fru talman! Slutligen vill jag återigen yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Jag tänkte bara kommentera lite grann när det gäller den överföring som vi har föreslagit av kostnaderna i trafikförsäkringen från den allmänna till den privata försäkringen. Jag förstår inte riktigt när man säger att det skulle vara en privatisering. I grunden är det ju så att försäkringsbolagen ska betala samma belopp som den allmänna försäkringen, så den skadelidande ska inte drabbas av det här. Påståendet att kostnaderna ska fördubblas är starkt överdrivet. Man måste också poängtera att den sittande regeringen inte har tvekat att föra över betydande kostnader på fordonsägare genom den gröna skatteväxlingen. Av Långtidsutredningen framgår det att man i Norrlands inland får 1 540 kr i extrakostnader per år på grund av den gröna skatteväxlingen. Så det argumentet tycker jag inte är rimligt. Dessutom är det ett rättviseskäl. Vi som bor i Norrland subventionerar unga motorcyklister i Stockholmsområdet. De får lägre försäkringspremier på grund av att staten tar en betydande kostnad för sjukpenning och sjukersättning. Det tycker jag inte är rättvist.

Fru talman! Det föreslås att man ska föra över ansvaret för personskador i trafiken till trafikförsäkringen. Bertil Kjellberg säger att vi redan har fört över stora kostnader på trafikanterna genom den gröna skatteväxlingen. Det är någonting helt annat som de borgerliga partierna nu föreslår. De föreslår att man ska föra över kostnader för sjukpenning och förtidspension på försäkringsbolagen. Det kan man inte jämföra med den gröna skatteväxlingen. Jag skulle vilja fråga Bertil Kjellberg vilken grupp som därefter ska stå för sina egna kostnader när man väl har fört över kostnaderna för personskadorna i trafiken.

Fru talman! Jag tycker visst att man kan jämföra den gröna skatteväxlingen och förslaget. Trafiken ska bära de kostnader som den förorsakar. Det finns stora likheter med detta. Det finns en rad fördelar med förslaget. Försäkringsbolagen blir mycket mer angelägna om en snabb skadereglering och en snabb rehabilitering, för då minskar det kostnaderna direkt i börsen för försäkringsbolagen. I dag ser vi att försäkringsbolagen inte har det incitamentet. De betalar kanske bara för 10-20 % av den inkomstförlust som den skadelidande får medan staten står för 80 %. Man övervältrar kostnaderna. På det viset har försäkringsbolagen inget incitament att göra verkligt stora insatser för att personen ska komma tillbaka. Det är också ett skäl för förslaget.

Fru talman! De minst 20 % som försäkringsbolagen står för i dag är tillräckligt skäl för att försäkringsbolagen ska se till att människor kommer tillbaka i arbete och får skaderegleringen på ett bra sätt. Det tycker jag inte är något skäl till att föra över det så att trafiken ska stå för egna kostnader. Vi ser det som en ren privatisering av de generella socialförsäkringar vi har. Det vill vi inte göra. Vi vill i stället utöka de generella socialförsäkringar vi har i dag och jobba vidare på den vägen. Sedan kan man ha privata eller obligatoriska försäkringar på toppen. Men man ska absolut inte gå mot en privat försäkringslösning för just trafikanterna. Det är bara ett steg för de borgerliga partierna till att sedan ta nästa grupp som också ska stå för sina kostnader.

Fru talman! Jag ska försöka att hålla mig till lagutskottsfrågorna. Vi har ibland en tendens att landa i lite andra frågor. Jag ska som min partivän Christina Nenes sade tidigare ta upp skadeståndsdelen i detta betänkande. Jag kommer att kommentera alla reservationer och särskilda yttranden och hur vi står i olika frågor. Regler om ansvar för skador som uppkommer i verksamhet med atomanläggning finns i atomansvarighetslagen. Denna lag bygger på två konventioner. Den ena är 1960 års Pariskonvention om skadeståndsansvar på atomenergins område. Den föreskriver att innehavaren av en atomanläggning är ansvarig för atomskador oberoende av vållande, det vill säga att innehavarens ansvar är strikt. Den andra konventionen är tilläggskonventionen till Pariskonventionen som kom år 1963. Den innehåller regler om kompletterande ersättningar av statsmedel vid atomskador. Vi har från svensk sida tillträtt båda konventionerna. Den 12 februari 2004 hölls mellan konventionsstaterna till Pariskonventionen och tilläggskonventionen en diplomatkonferens för att anta ändringar. Ansvarsbeloppet enligt den reviderade Pariskonventionen till skillnad från den ursprungliga konventionen blev uttryckt som ett minimibelopp. Den stat som önskar kan fastslå ett större belopp eller bestämma att det inte ska gälla någon begränsning för anläggningsinnehavarens ansvar. Det som nu hänt i den här frågan är att regeringen i november 2004 har beslutat att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av atomansvarsdirektivet. Utredaren ska ta fram ett underlag för bedömning av om Sverige bör tillträda de reviderade versionerna av konventionerna. Fru talman! Jag vill i denna fråga poängtera att både regeringen och motionärerna anser att det är önskvärt att Sverige kan tillträda ändringsprotokollen. Frågan övervägs som sagt i utredningen och ska redovisas senast den 28 april i år. Fru talman! Jag övergår nu till den viktiga frågan om skadeståndsansvar för multinationella företag. Det är av stor vikt att vi i Sverige aktivt deltar i det internationella arbete som rör dessa frågor. Inom EU finns i dag gemensamma regler om vilka domstolar som ska ta hand om skadeståndsfrågor. Jag vill i denna fråga särskilt lyfta fram initiativet Globalt ansvar som lanserades av regeringen i mars 2002 för att stimulera näringslivet att verka för global utveckling i dessa frågor. Genom Globalt ansvar verkar regeringen för att stimulera kunskaps- och erfarenhetsutbyte om frågor som rör både socialt och miljömässigt ansvar i företagens internationella verksamhet. Detta görs med bland annat seminarier där möten sker mellan företag, fackföreningar, enskilda organisationer, myndigheter, FN, forskare, med flera. Fru talman! Vi ska i Sverige vara ett föredöme i att främja sociala hänsyn och miljömässiga hänsyn. I regeringens skrivelse Ökad välfärd och global utveckling - svensk handelspolitik i WTO:s Doharunda anför just regeringen att vi ligger långt framme men att vi vill gå ännu längre. Jag kommer därefter in på frågan om vårdnadshavares tillsynsplikt och skadeståndsansvar. Vi socialdemokrater anser att det inte är rimligt att föräldrar ska ha utökat skadståndsansvar för det som deras barn gör. I 6 kap. 2 § andra stycket i föräldrabalken regleras vårdnadshavarens tillsynsplikt i syfte att hindra att barnet orsakar skada. Tillsynsansvaret för föräldrar förstärktes i början av 90-talet. Någon ytterligare skärpning av föräldrars ansvar med hänsyn till bland annat ansvarsförsäkringens roll är inte påkallad. I de normala fallen finns i dag alltid en ansvarsförsäkring. Det innebär att huvudregeln även för barn är att dessa har fullt skadeståndsansvar. Däremot kan hon eller han inte åläggas skadestånd med en lägre gräns. Det finns inte nu i skadeståndsanvaret. Familjens ansvarsförsäkring täcker dock ansvaret. Vi anser att ett objektivt strikt skadeståndsansvar skulle stå i strid med huvudregeln inom svensk skadeståndsrätt att det kräver uppsåt eller vårdslöshet för att någon ska anses vara skadeståndsskyldig. Ett objektivt skadeståndsansvar skulle innebära skadeståndsskyldighet i fall där vårdnadshavare inte har några praktiska möjligheter att påverka händelseförloppet och därmed det egna skadeståndsansvaret. Tasso Stafilidis från Vänsterpartiet belyste den här frågan exemplariskt. Fru talman! Barn leker och handlar ibland impulsivt och oförutsägbart. När jag lyssnade på när de borgerliga talade om den här frågan var det många saker som kom för mig. Bertil Kjellberg nämnde att föräldraansvaret ska öka och att ansvaret för tonåringar inte fungerar i dag. I stort sett kan man säga att de flesta unga människor inte begår brott eller gör saker. Något som slog mig ännu starkare var när jag tänkte på de föräldrar som är ensamstående. Pappan har stuckit ifrån mamman. Hon har kanske en inte så hög lön och ska betala ett skadestånd. Jag ställer mig frågan: Ska hon försöka att få ett lån för att betala skadeståndet? I politiken handlar det om solidaritet, och det även i den här frågan. Samhället ska ta ett ansvar på många andra områden, som vi inte debatterar i lagutskottsfrågorna. Men det handlar om ett helt samhälle där vi hjälps åt när vissa ibland kanske har problem och helt enkelt känner sig väldigt ensamma. Då har vi alla ett ansvar. När det gäller frågan om solidariskt skadeståndsansvar anser vi att det bör behållas. Man kan ställa sig frågan: Varför vill vi det? Jo, ett solidariskt skadeståndsansvar innebär att den skadelidande kan kräva ut skadeståndsbeloppet från vem som helst av flera skadeståndsskyldiga. Den som har fått utge skadestånd har dock regressrätt gentemot övriga skadeståndsskyldiga. Denna ordning gör det enkelt för den skadelidande. Hon eller han behöver inte bedriva flera olika indrivningsprocesser eller söka upp skadegörarna var och en för sig, utan kan vända sig till en enda. Det är bra för brottsoffret och andra som lider skada. Det är vårt stora argument i frågan. Frågan om arbetsgivarens regressrätt för sjuklön till arbetstagare som skadats genom annans vållande har behandlats av Personskadekommittén, som många andra har sagt. Just nu pågår beredning på Justitiedepartementet av kommitténs förslag. Eftersom det nämndes här i debatten vill jag ändå klarlägga att majoriteten i denna utredning inte är s, v och mp utan den borgerliga maktalliansen. Jag ska nämna några ord om sexuella trakasserier. I jämställdhetslagen finns en skadesanktionerad skyldighet för en arbetsgivare att vidta utredningsåtgärder och andra åtgärder vid ett påstående att sådana trakasserier förekommer på arbetsplatsen. Om arbetsgivaren inte fullföljer dessa skyldigheter ska arbetsgivaren betala skadestånd för den kränkning och underlåtenhet som detta innebär. Om vi, som man anser i en reservation, skulle tycka att det här skulle vara skattebefriade ersättningar så skulle det lätt kunna missbrukas. Möjligheten att komma till rätta med det skulle vara mycket liten. Skatteutskottet har haft frågan på sitt bord ett flertal gånger. Även det utskottet har avstyrkt förslaget, liksom vi i lagutskottet gör. Fru talman! När det gäller reservationen om ersättning av vissa skyddsåtgärder har dessa frågor övervägts av Personsäkerhetsutredningen, som i augusti 2002 överlämnade ett delbetänkande. I en nationell handlingsplan mot våld i nära relationer pågår just nu en beredning i dessa så viktiga frågor på Justitiedepartementet. I betänkandet tar man upp de här frågorna, men vi i Socialdemokraterna är inte beredda att föregå det beredningsarbete som just nu pågår.