Anf. 4 Olof Lavesson (M)
Fru talman! Vi har i dag att behandla ett betänkande med det spännande namnet
Förbättrade möjligheter till licensiering av upphovsrätt
. Det kan tyckas torrt och lite tråkigt, men det är ack så viktigt.
För oss moderater och för Alliansen är upphovsrätten fundamental. Precis som patent utgör ett av de främsta affärsverktygen för en entreprenör eller uppfinnare utgör upphovsrätten ett affärsverktyg för den som skapar olika former av konstnärliga verk.
Sverige betraktas i dag som ett av världens mest kreativa länder om inte till och med det mest kreativa. Det svenska musikundret har fått sällskap av det svenska dataspelsundret, det svenska deckarundret, det svenska modeundret det svenska designundret och så vidare.
De skapande branscherna är en oerhört viktig del av det framväxande Sverige. Människor inom tjänstesektorn, musikindustrin, filmskapandet, spelutvecklandet och författandet ser till att vi växer som nation och att vi får inkomster och arbeten i vårt land. De bygger det nya Sverige.
Det handlar om svenska entreprenörer, småföretagare, formgivare, musiker och författare, om hur man ska kunna förverkliga sina idéer och sin kreativitet och om hur man ska kunna omsätta dessa idéer i lönsamhet. Det handlar om hur svenska företag kan startas, växa och fortleva och om hur Sverige ska kunna hävda sig på en global konkurrensutsatt marknad.
Fru talman! Man kan inte glädjas åt de svenska undren och inte samtidigt sätta ned en tydlig fot för upphovsrätten.
En väl fungerande upphovsrätt gör det möjligt för ny konst att skapas och för verksamma inom de skapande branscherna att leva på sitt arbete. Detta ska balanseras mot allmänhetens möjligheter att lätt och lagligt kunna konsumera. Samhällsomvandlingen ställer oerhörda krav, och vi ligger ohjälpligt efter.
Upphovsrätten måste ständigt utvecklas. Men det innebär inte att man för den sakens skull ska stå rättslös när det gäller att värna sin produkt och frukten av sina ansträngningar.
I Sverige har vi sedan lång tid tillbaka ett system med avtalslicens. I korthet innebär det att den som vill använda många skyddade verk på en och samma gång har möjlighet att avtala med en organisation i stället för med varje enskild upphovsman. Det är ett smidigt sätt att underlätta tillgängliggörande av material till allmänheten och samtidigt se till att den som har skapat ett verk får betalt för sitt arbete.
Genom avtalslicenssystemet kan massutnyttjanden av verk, till exempel i undervisningssammanhang, licensieras. Det skulle inte vara hanterbart att exempelvis varje skola skulle behöva söka tillstånd hos varje enskild rättighetshavare för att få kopiera ur böcker, tidningar, tidskrifter med mera. I stället gör lagen det möjligt för rättighetshavarnas organisationer att licensiera upphovsmännens, förlagens och utgivarnas rättigheter kollektivt.
I den proposition som behandlas i betänkandet tas flera viktiga steg mot en förbättrad licensiering av upphovsrätten. Den nuvarande lagstiftningen har begränsningar. Den omfattar bara framställning av exemplar genom så kallat reprografiskt förfarande. Digital kopiering, till exempel genom att material laddas ned från internet, omfattas inte. Detta föreslår man nu ska ändras.
Det innebär att det blir enklare för myndigheter och företag att ingå avtal för digital kopiering för att kunna tillgodose behovet av information inom verksamheten. Bibliotek och arkiv ges motsvarande möjlighet, så att man kan digitalisera och tillgängliggöra de egna samlingarna för allmänheten, till exempel via internet.
Radio- och tv-företag får rätt att ingå avtal om tillgängliggörande på begäran - on demand. Allmänheten får därmed betydligt lättare att kunna konsumera
när
man vill och
där
man vill, samtidigt som upphovsmännen får betalt för sitt nedlagda arbete.
I dag finns det krav på att en organisation ska företräda ett flertal svenska upphovsmän för att kunna träffa avtal med avtalslicensverkan. Det föreslår man nu ska ändras till att organisationen ska företräda ett flertal upphovsmän till i Sverige använda verk. Liknande förändringar har genomförts i våra nordiska grannländer.
Slutligen föreslås införandet av en ny generell avtalslicens. Detta tar sikte på situationer där stora mängder av upphovsskyddade verk kan komma att användas och där det inte på förhand är möjligt för användare att avgöra exakt vilka verk som kommer att beröras. Nu införs möjligheten att genom avtalslicens, inom ett avgränsat användningsområde, få den generella rätten att framställa och tillgängliggöra offentliggjorda verk för allmänheten och att detta blir möjligt även om verkens upphovsmän inte företräds av den avtalsslutande organisationen. Detta förslag är något som särskilt välkomnats av Sveriges kulturskapare.
Fru talman! Dessa förslag har sin grund i den utredning som regeringen har låtit göra om en översyn av vissa frågor om upphovsrätt. Utredningen lämnade i april 2010 delbetänkandet
Avtalad upphovsrätt
och 2011 slutbetänkandet
En ny upphovsrättslag
.
Förslagen i slutbetänkandet behandlas inte i den här propositionen utan bereds fortfarande i Regeringskansliet. Vad gäller upphovsmannens ställning som avtalspart påtalar dock utskottet vikten av att detta beaktas i det fortsatta arbetet.
Slutligen innehåller betänkandet även förslag om att Sverige ska implementera det EU-direktiv som antogs av Europaparlamentet och rådet i september 2011 om att skyddstiden för utövande konstnärers och framställares rätt till utgivna eller offentliggjorda ljudinspelningar förlängs från 50 år till 70 år.
Syftet är att förbättra situationen för utövande konstnärer som i dag allt oftare lever längre än de 50 år som den nuvarande skyddstiden löper. Ljudupptagningar började produceras i stor skala på 1950-talet, och skulle inte direktivet genomföras skulle det innebära att de utövande konstnärerna nu successivt skulle förlora inkomsterna av det arbete de har lagt ned.
Fru talman! Man kan säkert föra både långa och ändlösa diskussioner om vad som är den rimliga skyddstiden, men vi får konstatera att Europeiska unionen har antagit direktivet och att Sverige därmed har att genomföra det. Överläggningar har också hållits med övriga nordiska länder om hur direktivet bör genomföras.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.
I detta anförande instämde Johan Johansson, Hans Rothenberg och Boriana Åberg (alla M) samt Anders Ahlgren och Helena Lindahl (båda (C).