Förenklade redovisningsregler, m.m.

Herr talman! Nu ska vi debattera lagutskottets betänkande nr 28 om förenklade redovisningsregler. I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2005/06:116. Propositionen innehåller förslag om att riksdagen ska anta vissa ändringar i bland annat årsredovisningslagen 1995:1559 om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och bokföringslagen 1999:1078. Lagändringarna är avsedda att träda i kraft 2007. Utskottet tillstyrker regeringens förslag, och motionerna avstyrkes. Till betänkandet finns tre reservationer. Med detta sagt, herr talman, överlämnar jag debatten till debattörerna.

Herr talman! Det är roligt att vara företagare i Sverige, men det är krångligt. Regelverket är omfattande, och nya regler läggs ständigt till gamla. Ofta är de regler som vi beslutar om här i riksdagen eller i någon myndighet var för sig både rimliga och kloka. Problemet uppstår när företagaren sitter där och ska försöka följa alla dessa regler. Då är de inte lika rimliga och kloka. Regelmassan som består av en massa kloka och enkla regler blir tillsammans ett virrvarr av regler, i många fall motstridiga och i värsta fall omöjliga att följa. För företagaren innebär det att man tvingas försöka tillämpa alla dessa regler. Han eller hon gör det ofta under straffansvar. Det är regler om bokföring, skatter, miljö, arbetsmiljö med mera. Inte mindre än 20 000 sidor med företagsregler ska en företagare sätta sig in i och rätta sig efter. Tillsammans ska företagarna fylla i 90 miljoner blanketter. Det är en stor hög med papper. Herr talman! Under flera mandatperioder har regeringen förklarat att nu ska man ta itu med företagens byråkratiska regelbörda. Näringsministrar har kommit och gått, och alla har de förklarat att nu ska det ske. Det ska bli enklare att vara företagare. Simplexgrupper har tillsatts och byråkrater har utrett, men det har inte blivit lättare att vara företagare. Vissa regler har tagits bort, men desto fler har tillkommit. Vi inom alliansen tror att det krävs krafttag för att förenklingen ska ge den effekt som vi alla eftersträvar. Men jag tror att det ytterst gäller frågan om vi verkligen litar på företagen och företagarna. Ska alla företagare få lida för att några få inte sköter sig? Måste staten ha koll på allting? Vi inom alliansen står bakom det förslag till regelförenklingar som regeringen lagt fram i den aktuella propositionen, men vi vill gå längre. Propositionen och majoritetens text i betänkandet präglas av en ängslan. Regeringen är som tonårsföräldrar. Vågar vi släppa taget? Ska vi lita på att företagarna inte gör någonting tokigt? Min uppmaning till regeringen och majoriteten är: Våga ta språnget! Ni kommer att upptäcka att Sveriges företagare klarar sig mycket bättre utan alla dessa regler som har tyngt dem så länge. I sak vill alliansen som sagt gå längre än majoriteten. Vi vill öka antalet företag som ur redovisnings- och revisionssynpunkt blir att betrakta som mindre företag. Det gör vi genom att höja gränsvärdet för balansomslutningen från 25 miljoner kronor till 40 miljoner kronor. Därmed blir det lika med de gränser som finns inom EU. Regeringen har i sin proposition inte givit några mer avgörande skäl för sitt beslut att 25 miljoner i balansomslutning är bättre än 40 miljoner. Regeringens resonemang i propositionen präglas även det av ängslan. Vi vet emellertid att om vi sätter kriteriet till 40 miljoner kommer fler företag att klassas som mindre företag och därigenom få en mindre regelbörda till gagn både för svenskt näringsliv och hela det svenska samhället. Herr talman! I propositionen har regeringen också lagt fram en lista på undantag för notupplysningar i årsredovisningen för mindre företag. Listan kan vid en första anblick se imponerande ut, men i praktiken är de flesta av de här noterna sällan eller aldrig tillämpliga på mindre företag. Inom alliansen är vi ense om att utnyttja fler undantag som EG-rätten ger oss möjlighet till. Det är bland annat specifikationer av anläggningstillgångar, specifikationer av skulder som förfaller till betalning senare än fem år från balansdagen, uppgifter om löner och ersättningar till anställda fördelat på olika kategorier med mera. Värdet av dessa uppgifter kan starkt ifrågasättas i mindre företag. Undantag skulle innebära verkliga förenklingar för mindre företagare. EU:s årsredovisningsdirektiv ger oss också den möjligheten, men regeringen tvekar och vill avvakta. Man kan fråga sig: Avvakta vad då? Vi inom alliansen vill också att mindre företag ska undantas från skyldigheten att redovisa sjukfrånvaron och könsfördelningen i företagens ledning. Dessa uppgifter kostar pengar att ta fram och är av ringa värde för det allmänna. Men regeringen vill avvakta och utreda. Sammanfattningsvis är regeringens förslag bra, men för lite och för ängsligt. Ska svensk företagsamhet få verkliga regelförenklingar krävs att vi vågar lita på företagen och företagarna. Herr talman! Slutligen yrkar jag bifall till reservation 1 under punkt 2.

Herr talman! Vi instämmer i vad Bertil Kjellberg nyss har sagt och välkomnar i allra högsta grad den här lagstiftningen och att vi nu ska kunna få en definition så att vi äntligen vet vad vi menar med små företag respektive stora företag. Det har vi väntat länge på. Den allmänna debatten behöver verkligen komma in i detta. Då behöver naturligtvis regeringen och vi politiker också använda oss av de här begreppen och behålla bara de här två begreppen och ta bort alla mellanformer. Jag ska inte upprepa vad Bertil Kjellberg har sagt. Jag ska bara uppehålla mig vid det som hade varit så oerhört enkelt för regeringen att göra här i dag, nämligen att låta redovisningarna av sjukfrånvaron och könsfördelningen i företagsledningarna följa de stora företagen. Vi har sagt det tidigare när vi antog den lagstiftningen, och jag säger det igen. Jag har ett litet ben kvar i dagens verklighet ute i näringslivet och är styrelseordförande i två bolag som har mellan 20 och 30 anställda vardera. Det är inte svårt, vare sig för den verkställande direktören eller för styrelsen, att hålla reda på sjukfrånvaron, och vi vet vilka som är kvinnor och vilka som är män i företagsledningen i den här typen av bolag. När någon blir sjuk tar naturligtvis företagsledningen detta till sig med en gång. Drar sjukdomen ut på tiden är det ett ärende för en företagsledare i den typen av företag att arbeta med. Det här behöver inte stå i någon årsredovisning, vare sig för den egna styrelsen, för företagen eller för de få som läser årsredovisningarna i den här typen av företag som egentligen inte är någon annan än bolagens bank. I stor sett ingen annan läser de här årsredovisningarna. Det hade varit mycket enkelt att göra detta, och jag hoppas verkligen att regeringen tar det till sig och flyttar upp alla onödiga uppgifter som fortfarande kommer att ligga på små företag med den här gränsdragningen till de stora företagen. Där menar jag att det kan finnas anledning att man redovisar även sjukfrånvaron och könsfördelningen. Det har vi absolut inget emot. Men de företag som betraktas som små företag ska slippa den uppgiften som dessutom ska verifieras av revisorn och följaktligen inte bara kostar arbete att ta fram, utan den kostar rent faktiskt pengar när revisorn ska granska att uppgiften är rätt. Även jag yrkar bifall till reservation nr 1.

Herr talman! Vi debatterar nu betänkande nr 28 som i huvudsak behandlar propositionen Förenklade redovisningsregler, m.m. Det här är en debatt som vi har fört ett antal gånger under den här fyraårsperioden när vi har haft diskussioner om förenklingar, hur vi ska kunna utveckla associationsrätten och hur vi ska skapa bättre regelverk för företagen. Bertil Kjellberg sade i sitt anförande att det är så många regler, och det tycker jag är väldigt tydligt och man hör det väldigt många gånger. Vi har så oerhört mycket regler i Sverige att företagen inte klarar av att bedriva sin verksamhet. Den största påhejaren av det här är Svenskt Näringsliv. När man träffar företrädare för Svenskt Näringsliv brukar man i varannan och var tredje mening få höra om denna gigantiska börda av regler som gör det omöjligt att bedriva verksamhet i Sverige. Det gör mig lite ledsen. Det grundläggande för Svenskt Näringsliv borde väl vara att attrahera nya människor att starta företag så att Svenskt Näringsliv får fler medlemmar och på så sätt blir en ännu större organisation. Man ägnar väldigt stor tid till att berätta om hur dåligt det är, hur svårt det är och hur svårt regelverket är i stället för att försöka hjälpa sina medlemsorganisationer med de problem som finns och försöka attrahera nya individer att starta företag. Detta är en uppmaning som jag gladeligen ger från talarstolen: Prata mer om konstruktiva lösningar och attrahera nya människor att starta företag i stället för att prata om de ofantliga krav och svårigheter som finns! Jag är ute och träffar ganska många företagare. Någon här i kammaren eller någon som lyssnar får gärna svara på den här frågan: Vilka är dessa ofantliga mängder regler som en företagare måste följa? Vilka är dessa hundratals blanketter som man måste fylla i varje månad och som skapar de här gigantiska problemen? Jag har ställt den frågan ett antal gånger och inte fått svar. Sedan håller jag med om det finns enskilda blanketter, enskilda förslag och enskilda enkäter som kommer från myndigheter och även från andra som är krångliga och skapar en del problem. Man kan bryta ned frågan och säga: Vilken är den här krångliga blanketten som ställer till så rysligt mycket problem? Men när jag gör det får i alla fall inte jag speciellt ofta svar. Jag tycker att vi under den här mandatperioden har tagit ett antal viktiga steg. Det var lite grann det jag pratade om i mitt förra anförande: Det handlar om att vi nu måste modernisera lagstiftningen för företagande och för företag i Sverige. Det är det jag tycker att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har gjort på ett antal olika områden under den här mandatperioden. Jag tycker att den nya aktiebolagslagen är ett sådant exempel där man faktiskt har lagt fram ett antal förslag om hur man ska modernisera och skapa en lagstiftning som ska klara av de krav som ställs i dag. Nu är det ju faktiskt så att i den nya aktiebolagslagen är det fler regler än i den gamla aktiebolagslagen, och jag tror nog att de flesta som har satt sig in i den nya aktiebolagslagen kan konstatera att det faktiskt är ganska bra att det finns några paragrafer till, för det här skapar en trygghet för de företag som finns där. Om det inte skulle ha funnits regelverk på det här området hade vi i stället hamnat i olika typer av tvistlösningar. Men nu finns det tydligt och klart redovisat vad det är som gäller i olika situationer. Om företag hamnar i en sådan situation vet de tydligt och klart vad som gäller, och då slipper de hamna i någon typ av tvistlösning. De kan i stället använda sig av regelverket. Jag tycker alltså att man inte alla gånger kan säga att fler regler bara är dåligt, utan i vissa fall tror jag att det kan vara en trygghet att ha regelverk. En annan diskussion har gällt om man ska ha revisionsrätt för alla företag eller inte. Jag tror att det är en jätteviktig diskussion, och den frågan har vi diskuterat ett antal gånger här i kammaren. Jag tror att revisionsrätt är väldigt viktig, och jag tror till och med att man som företagare känner en viss trygghet av att ens bolag faktiskt revideras. Jag tror alltså inte att alla regler är av ondo, utan jag tror faktiskt att mycket av regelverksarbetet har påbörjats. Sedan kan jag hålla med om att det finns saker som vi måste gå vidare med. En av de stora skillnaderna, och en av de saker som vi har diskuterat väldigt mycket under de här åren, har varit att vi tidigare i Sverige haft en princip om enhetliga regler. Vi har alltså haft regler som har byggt på att det ska vara ungefär samma struktur för alla företagstyper. Bokföringsnämnden har ett resonemang i propositionen som jag tycker är intressant och som regeringen faktiskt har tagit fasta på, som handlar om att det nu är viktigt att man i stället sätter upp gränsvärden. Hela den här propositionen bygger på att man nu tydliggör skillnader mellan mindre och stora företag. Jag tror att det här är en fortsatt process. Jag tror att det är ganska viktigt att vi har den här processen. Jag tror också att det kommer att finnas fler områden där vi kommer att jobba vidare med det här. Det finns säkert fler delar att jobba med för att förbättra redovisningsreglerna och underlätta redovisningen. Herr talman! I betänkandet finns det tre reservationer, och jag tänkte beröra två av dem i alla fall. Den ena reservationen rör hur gränsvärdena är uppsatta och om man skulle ha höjt något av gränsvärdena lite grann eller sänkt något av gränsvärdena lite grann eller om de ligger på rätt nivå. Från utskottsmajoritetens sida anser vi att gränsvärdena ligger bra där de ligger, att man nu kommer att få tydliga grupperingar mellan stora och små företag och att det här i mångt och mycket är ungefär samma regelverk som EG har i sitt redovisningsdirektiv. Sedan kan man självklart resonera om gränsvärdena. Det kan vara så att vi i framtiden kommer att behöva se över dem. Problemet med gränsvärden beror ju på att företagande sker inom väldigt många olika områden. Det finns säkert vissa branscher där de här gränsvärdena kanske inte alla gånger är helt applicerbara och där det kan finnas en gränsdragningsproblematik. Men jag tror att den avvägning som har gjorts från regeringens sida - jag tycker att man i propositionen väldigt tydligt beskriver varför man har satt just de här nivåerna - är väl gjord. Vi får väl se hur lagstiftningen kommer att fungera framöver. Den andra reservationen som jag kort tänkte beröra är reservation nr 2 gällande undantag från redovisningskrav. Den här frågan diskuterade vi för något år sedan när lagstiftningen infördes. Jag håller med Jan Ertsborn om att de här två frågorna i ett bolag med 20 anställda är väldigt lätta att överblicka. Då tror jag inte heller att kostnaderna blir speciellt stora för att föra in dem i årsredovisningen. Jag tror att könsfördelningen och framför allt sjukfrånvaron är uppgifter som kan vara viktiga, men vi säger också i propositionen att det här är någonting som vi får gå vidare och se på för att på så sätt kunna minska den totala redovisningsbördan i framtiden. Med det korta inlägget vill jag än en gång yrka bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på reservationen.

Herr talman! Jag tycker att man i den politiska debatten ska ha en viss varsamhet med orden. Jag har inte sagt att alla regler är av ondo. Jag har levt i 20 år på att vrida och vända på regler, så jag har stor respekt för svenska lagar och regler. Men jag tycker att Johan Löfstrand försöker förminska problemet med den krångliga regelmassan. Det är krångligt att vara företagare. Det jag försökte säga är att varje regel i sig kan verka vettig och sund, men när man sammanställer allt och ska försöka göra någonting av det i det dagliga livet är det besvärligt. Man ska också komma ihåg att de allra flesta företagare, möjligtvis med undantag för advokater som lever på regler, inte lever på att fylla i blanketter och att tillämpa regler. Det de lever på är att sälja, tillverka och producera varor. Det är det de försöker leva på. Därför tycker jag att man inte ska förminska problemen. Det är ett verkligt problem med alla dessa regler. Därför vill jag fråga Johan: Tycker han inte att det är ett verkligt problem med alla dessa regler?

Herr talman! Jag håller med Bertil Kjellberg om att problemet finns för företag, men jag tror att regelverken är bra. Den fråga som jag brukar ställa mig är just den: Vilka är de regler som vi ska ta bort? Vilka är de redovisningsdelar som inte är nödvändiga? Jag tror att väldigt många av dessa är nödvändiga och väldigt bra. Framför allt är det ju så, precis som jag sade i mitt anförande, att många av de regler som finns är till för att skapa trygghet för företagaren. Det ska finnas en trygghet i att ekonomin är okej. Det ska finnas en trygghet i att det i lagstiftningen finns tydligt reglerat vad som händer i olika situationer och vid olika typer av tvister eller när man är oense om olika saker. Jag håller däremot med om att det finns ett antal blanketter som skickas ut från våra myndigheter och att det finns några saker som ska skickas in som gör att den totala regelmassan för vissa företagare, framför allt de absolut minsta, skapar problem. Men man kan ställa frågan: Vilken av dessa ska man ta bort? Då är det väldigt sällan man får något svar. Däremot är det väldigt viktigt att vi som lagstiftare och som regeringsbärande parti hela tiden har en dialog med de myndigheter som har väldigt mycket kontakter men också ser över regelverket för att försöka underlätta hela tiden. Jag tycker faktiskt att under de senaste åren har både Bolagsverket och Skatteverket gjort väldigt mycket för att bli mer kundanpassade, men självklart finns det saker kvar att göra.

Herr talman! Det handlar inte bara om de regler som berör företag, utan många regler finns ju till för att man ska lämna uppgifter till myndigheter. Man ska göra olika former av anmälningar. Allt det kostar pengar. Till exempel gäller det momslagstiftningen. Det kostar företagen enorma summor varje månad att fylla i dessa blanketter. Om man försökt fylla i en sådan blankett, med pilar hit och dit, förstår man att det inte är någon lätt sak om man inte är utbildad för det. Därför tvingas också många småföretagare, hantverkare, att vända sig till experter för att få det gjort. Och det kostar pengar. Jag tycker alltså att man ska vara mycket mer öppen för detta. Jag tycker också att Johan ska fråga sin partiledare, den röde patronen på Torp, om han inte tycker att det finns en del regler som är alldeles onödiga.

Herr talman! Självklart finns det en och annan regel som behöver ses över. Den för mig viktiga principen är dock att de absolut flesta regler som finns i dag finns av en anledning, och de har oftast ett väldigt gott syfte. Däremot tror jag att det är viktigt att diskutera hur vi kan skapa bättre samordning. Bertil Kjellberg har helt rätt i att det finns ett antal blanketter och anmälningsformulär som ska fyllas i där myndigheter och andra aktörer säkert skulle kunna samordna informationen så att blanketten bara behövde skickas ut och fyllas i en gång. Det finns sådana delar i detta. Ett sådant arbete har påbörjats. Jag är stolt över att regeringen under de senaste åren börjat jobba med dessa frågor och sett till att myndigheterna blivit mer delaktiga i att ha ett bättre kundperspektiv när de har kontakt med företagare.

Herr talman! Det är så roligt och så trevligt. Vi är så glada och eniga i utskottet, och det har vi varit i alla de debatter vi haft i dag. Vi är till och med eniga om att vi måste gå längre. Vi måste komma med ytterligare förslag, för det är sant, Bertil Kjellberg, att det inte ska vara krångligt att vara företagare. Vi är helt överens, trots att vi inte tillhör samma allians. Herr talman! Det finns inget självändamål med att ha krångliga redovisningsregler, tvärtom. 2004 tog Vänsterpartiet i samarbete med regeringen och Miljöpartiet fram en handlingsplan för att minska företagens administrativa börda. Att förenkla rutinerna för små företag är en prioriterad uppgift. Det nya lagförslaget kommer att beröra ca 1 miljon små företag. Fler företag än i dag kommer att slippa upprätta årsredovisning, och de flesta enskilda näringsidkare kommer att kunna göra ett så kallat förenklat bokslut. Färre transaktioner kommer att behöva bokföras genom ökade möjligheter att använda den så kallade kontantmetoden. Mindre företag kommer inte att omfattas av alla bestämmelser i årsredovisningslagen. Kravet på antal upplysningar som mindre företag ska lämna minskar alltså. Alla företag behöver inte upprätta årsredovisning. Det framgår av bokföringslagen att till exempel enskilda näringsidkare, som inte driver verksamhet av en viss omfattning, redan i dag slipper detta. När det gäller företag som driver kommersiell verksamhet, utan något personligt ansvar för ägarna, är huvudregeln däremot den motsatta. Det beror på att det finns ett särskilt stort behov av offentlig redovisning när det handlar om aktiebolag och ekonomiska föreningar där just det personliga ansvaret saknas. Detta beror bland annat på att vi vill ha ett skydd för tredje man. De företag som ska upprätta årsredovisning är också skyldiga att ge vissa tilläggsupplysningar. Herr talman! Låt mig så ta upp reservation nr 2. Vari ligger bördan? De borgerliga partierna vill ha fler undantag från redovisningskraven. Ett av förslagen är att företagen ska slippa lämna uppgifter om löner och ersättningar till anställda, fördelat på olika kategorier. Därför vill jag fråga: Menar ni att ni då också vill ta bort skyldigheten att kartlägga och analysera löneskillnader mellan män och kvinnor, som i dag finns för arbetsgivare i jämställdhetslagen? Eller beror det kanske bara på ett förbiseende från er sida? Det har ni nämligen inte lyft upp. Den arbetsgivare som har fler än tio anställda ska även redovisa resultatet av lönekartläggningen i en handlingsplan för jämställda löner. Eftersom det kravet på löneredovisning redan finns enligt jämställdhetslagen är det väl knappast särskilt betungande att lämna upplysningar om fördelning av löner och ersättningar i en årsredovisning? Vi vet hur enkelt det är att klippa och klistra i datorn. Ni tycker också att det är olyckligt att mindre företag är skyldiga att redovisa de anställdas sjukfrånvaro samt könsfördelningen i bolagens ledningar. Jag tycker att det tvärtom vore mycket olyckligt att ta bort den skyldigheten. Så vari ligger bördan, Jan Ertsborn? Du tog upp exemplet med de mindre företag som du är med och leder. När det nu är fråga om så små företag handlar det om mycket lite arbete som behöver läggas ned på att pränta ned några pinnar på ett papper. Arbetsgivaren har ett ansvar för sina anställda när det till exempel gäller rehabilitering vid långtidssjukskrivningar. Arbetsgivaren bör även arbeta för att få ned antalet sjukskrivningsdagar hos sina anställda. Det ligger i allas intresse. Många arbetsgivare tar också sitt ansvar, och det är bra, men vi vet att alla inte gör det. Statistik över sjukfrånvaron är rimligtvis sådant som arbetsgivaren ändå måste ta fram, och jag förstår därför inte vari lättnaden skulle bestå om man tog bort kravet att klippa in dessa uppgifter även i årsredovisningen och inte bara i de rapporter som skickas från företaget till Försäkringskassan. När det gäller könsfördelningen i bolagsstyrelser är Vänsterpartiet, som alla vet, för en kvotering. Utan en redovisning från arbetsgivarna av hur läget ser ut kommer vi aldrig att få någon uppfattning om jämställdheten i bolagsledningarna, om den förbättras eller inte. Vi har i dag på Dagens Nyheters debattsida kunnat läsa att de kvinnliga cheferna minskar rejält i antal. Jag har dock inte sett några som helst konkreta förslag från den så kallade borgerliga alliansen om vad de skulle vilja göra för att förbättra läget. Här ser vi emellertid tydliga verktyg - enkla verktyg som enligt Vänsterpartiets mening inte på något sätt är betungande. Varför i all sin dar skulle vi ta bort dem? Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i propositionen, som är ett samarbete mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och den socialdemokratiska regeringen, och till utskottets förslag i betänkandet samt avslag på samtliga reservationer. Vi är eniga, och ni kommer att få se när vi efter valet tar vid med spadar och starka nypor att det blir ännu enklare än i dag att vara företagare. Vi ska se till det.

Herr talman! Mina kolleger inom alliansen har, som de yrkeskunniga advokater de är, på ett suveränt sätt framfört vår uppfattning vad gäller reservationerna 1 och 2, vilka vi helt står bakom. Jag vill i stället lyfta fram en annan aspekt i betänkandet. Den framgår tydligt av reservation 3, som jag yrkar bifall till. Det handlar om situationen för ideella föreningar, registrerade trossamfund och samfällighetsföreningar som varit befriade från vissa krav vad gäller redovisning och avslutning av den löpande bokföringen. Vi vill att den ska följas upp så att man inte försvårar deras verksamhet. Vi vet att den ideella verksamheten är väldigt viktig för vårt samhälle, och därför är det viktigt att vi inte inför ytterligare förordningar och krav som försvårar och hämmar verksamheten. Här hoppas vi att regeringen kommer tillbaka och berättar om ett sådant arbete. Nu har jag skyndat på så mycket att jag inser att jag också har en minut på mig att svara Johan Löfstrand, som kommer från min hemstad Linköping. Han säger: Vad finns det för krångliga blanketter? Jag har ett jättebra förslag på hur Johan Löfstrand kan ta reda på det. Jag föreslår att Johan Löfstrand startar en egen enskild firma inom området med en idé om planeringsanslag för matlagningsprojekt. När han ansöker om att starta denna firma kommer han att få uppleva det antal blanketter som ska fyllas i. Om han då råkar få den stora summan av till exempel 20 000 kr ska han också deklarera året därpå, och då blir problemet ännu mer intressant: Är han momsskyldig eller ej? Det kommer att finnas ett antal sådana frågor som gör det jättesvårt. Jag vill gärna tala om att jag har prövat detta och vet att det är rätt mycket arbete. Till syvende och sist är det någon expert någonstans som måste svara och hjälpa till, för det går inte. Jag är inte utbildad att driva företag. Jag är dock utbildad i mycket annat, och jag är van vid att skriva. Det är de flesta av oss. Men det är först i situationer där man prövar gränserna som man ser var de krångliga reglerna finns. Det är först då som man kan uppleva att det var krångligare än man trodde. Det är detta vi från alliansen kämpar emot. Varför tillföra - i en situation när vi vill ha fler företagare, fler människor som utvecklar idéer och fler innovativa satsningar i vårt samhälle - mer för den ideella sektorn? Jag vill vädja: Åstadkom inte ännu fler regler! Låt oss befrias från dem i stället! Jag tackar för ordet och yrkar alltså bifall till reservation 3. Jag står bakom övriga reservationer.

Herr talman! Jag har inte själv startat företag någon gång. Jag har dock ett antal vänner som har företag, både inom försäljningsbranschen och inom postorderbranschen - men inte inom matbranschen, så det kanske vore ett nytt område. Men jag vet ungefär vilka blanketter som krävs för att starta ett företag och vilka blanketter som krävs för att gå vidare. Precis som vi har pratat om i dag finns det ett antal delar kvar. Framför allt finns det ett antal kommunala beslutsfattare som kanske behöver synkronisera sin indrivning av information med ett antal statliga eller andra myndigheter. Jag håller helt med om det. Och på den sidan jobbar vi ju. Vi jobbar med att försöka underlätta så att informationen kommer in - för jag är helt övertygad om att det är ganska viktigt att informationen kommer in. Slutligen vill jag bara säga att skatteutskottet kommer att debattera - i dag eller i morgon, faktiskt - hur man ska underlätta momsredovisningen. Detta ligger ju inte på vårt utskott, men den frågan har regeringen också tagit tag i. Det pågår alltså arbete på många olika områden.

Herr talman! Det vi åstadkommer här är alltså att ta bort ett undantag för exempelvis de ideella föreningarna. Där kommer nog även de klubbar och organisationer som Johan Löfstrand tillhör in. Om man till exempel säljer korv vid fotbollsmatcher och samtidigt råkar äga eller vara taxerad för någon fastighet kommer man helt plötsligt att få ytterligare regler. Det är precis det vi vill med vår reservation. När man nu inför en ny regel måste man åtminstone se till att följa upp den. Det är synnerligen viktigt. Jag kan bara säga att detta är en kamp. Vi kan inte utveckla innovationer i vårt samhälle - vare sig i små, medelstora eller stora företag - och se det klimatet som positivt om vi inte är vaksamma på dessa översitterier där vi hela tiden lägger på ytterligare pålagor. Och det är ingen trygghet i dem, för det finns många fallgropar mellan att göra rätt och att göra fel. Jag tycker snarare tvärtom, att det är en otrygghet. Tänk om jag gör fel - det är någonting man ofta hör.

Herr talman! Jag tycker att Sverige är innovativt. Jämfört med många andra länder är vi faktiskt ett land som har en oerhörd innovativ kraft. Vi är ett av de länder som skapar oerhört mycket. Just nu skapas det faktiskt också fler företag än vad det gjort på oerhört lång tid, inklusive den period då vi hade en borgerlig regering som styrde. Under den perioden skapades det inte så våldsamt många företag. Sedan gällde det detta med regler. Yvonne Andersson säger att staten och lagstiftaren kommer uppifrån och bara tvingar företagen att redovisa massor med saker. Jag menar att många av de regler som finns i dag faktiskt är till för att skydda och skapa trygghet för företagarna. Den nya aktiebolagslagen tycker jag är ett utmärkt exempel där de nya paragraferna faktiskt är till för att ge trygghet. Vid en eventuell konflikt eller diskussion mellan två eller flera parter finns det tydliga regler om vad som gäller. Sedan kan jag bara återigen säga som sista punkt: Ja, det finns ett antal saker som kommunen och myndigheterna kräver in där man med säkerhet kan skapa ganska mycket förändringar. Jag tycker dock att Bolagsverket och Skatteverket under de senaste åren har visat att de blivit mer kundanpassade. Nu ska vi gå vidare och se till att fler myndigheter och fler kommunala instanser jobbar på samma sätt.

Herr talman! Det blir snarast dråpligt när Johan Löfstrand säger att detta ger trygghet. Ja, lagstiftaren tycker ju det. Men det ger ju inte trygghet om reglerna inte är tydliga, och det är de inte. I dag är de otydliga. Det finns regler i dag som även experter på skattemyndigheten måste anlita folk för att över huvud taget kunna tolka. Detta är en erfarenhet jag har. Det var därför jag valde exemplet med vad som är momspliktigt och inte. Bara det är en svårighet i vissa fall. Jag tror att det här landet skulle behöva en regering som är borgerlig och som får sitta under betydligt längre tid än en fyraårsperiod. Då hoppas jag att vi inte gör det som Socialdemokraterna har gjort ihop med Miljöpartiet och Vänstern, nämligen att skapa nya regler och sedan säga att man ska förenkla tillvaron genom att ta bort dem. Det kan man ju alltid göra, och det är det ni gör just nu. Nu skapar ni ytterligare regler för ideella föreningar, vilket min reservation nr 3 handlar om. Ni kan ju komma om ett par år och säga i opposition: Om vi funnes i regeringen nu skulle vi ta bort detta. Men det vill inte vi. Vi vill ta bort det nu.