Framtidsfullmakter - en ny form av ställföreträdarskap för vuxna

Herr talman! Centerpartiet står bakom systemet med gode män. Vi anser att de allra flesta går in för uppgiften seriöst och med omtanke om huvudmannen, som är den som behöver hjälp i första hand. Systemet med gode män är hårt pressat. Framför allt har det varit det de sista åren då vi har haft en större migration än på mycket länge.

Vi vill se en professionalisering just när det handlar om ensamkommande och asylsökande ungdomar och en bättre tillsyn över gode män, med ett tydliggörande av myndigheters ansvar för verksamheten. På de flesta håll fungerar verksamheten med gode män, överförmyndarverksamheten, bra trots att den ofta är hårt belastad.

Huvudsakligen menar vi att systemet med gode män, som bygger på frivillighet och en hög grad av idealitet, är viktigt i en tid när alltmer i samhället blir institutionaliserat, myndighetsutövande och anonymt för den enskilda människa som har ett behov och som utnyttjar de här tjänsterna.

Av samma skäl som vi gillar systemet med gode män gillar vi förslaget om framtidsfullmakter, och vi har varit pådrivande för att få fram systemet. Men ingenting är så bra att det inte kan förbättras ytterligare.

Vår omsorg här handlar om dem som hamnar i den situation då behovet av detta stöd faller ut. Det kanske gör det decennier efter det att fullmakten utfärdades. Mycket kan då ha hänt med relationer, och minnesbilderna man har av utfärdandet av fullmakten kan ha påverkats av tidens gång och av händelser som har inträffat sedan framtidsfullmakten utfärdades.

Det är bland annat dessa överväganden som gör att Centerpartiet kommit fram till förslaget om en elektronisk anmälan, något som vi nu, sedan Alliansen gemensamt och Centerpartiet motionerat i frågan, har fått ett tillkännagivande om i utskottet. När en sådan elektronisk anmälan har kommit in och registrerats finns informationen tillgänglig och behöver inte förvaras undangömd i kassaskåp, någon pärm eller en pappershög under många år - tryggt och säkert för alla inblandade, kan det tyckas.

Men om saker och ting förändras och farhågan att det inte går att lita på fullmaktshavaren sedan visar sig vara sann menar Centerpartiet att rättigheterna för den som en gång i tiden upprättat fullmakten, fullmaktsgivaren, borde stärkas mer än vad som nu är fallet. Därför begär vi i vår motion att det ska bli möjligt att på juridisk väg återkalla en fullmakt som har trätt i kraft, utan att det är angivet i fullmakten att så ska kunna ske. Det vore därför logiskt att framtidsfullmakterna, som enligt tillkännagivandet redan ska vara registrerade, exempelvis hos överförmyndaren, ska kunna omprövas juridiskt, till exempel med stöd av överförmyndaren. Vi tycker att det är synd att regeringen inte har tagit tillräcklig hänsyn till det.

Det är också otydligt i vilken mån en framtidsfullmakt ger fullmaktshavaren befogenhet att köpa och sälja också en fastighet som inte är privatbostad. Det kan röra sig om en jordbruksfastighet eller en fastighet med flera privatbostäder i. En sådan prövning skulle i stället kunna göras av överförmyndaren.

Herr talman! Vi stöder vår motion och vår reservation i den delen, men vi väljer att inte yrka bifall till reservation 1.

Vi riktar i stället in oss på den andra delen i betänkandet, som rör en ny form av ställföreträdarskap. För oss i Centerpartiet är det en främmande tanke att vi här i dag, genom ett klubbslag i riksdagen, ska fastställa en ordning i vilken anhöriga ska träda in och företräda sin åldrande släkting. Tänk efter!

I betänkandet står det: "en rättslig ram för sådana vardagliga rättshandlingar som många anhöriga redan i dag utför". Då undrar vän av ordning: Vilket problem är det som behöver rättas till? Många anhöriga utför redan i dag det som man här vill reglera.

För Centerpartiet är en sådan regel närmast stötande, och jag är ytterst förvånad över att ingen annan i kammaren har ifrågasatt detta. I de fall en framtidsfullmakt inte finns - jag har tidigare redogjort för hur en sådan kan förlora sin aktualitet och helt enkelt glömmas bort, utan möjlighet att överprövas - är det meningen att ställföreträdare ska radas upp i följande ordning:

Make/maka eller sambo

Barn

Barnbarn

Föräldrar

Syskon

Syskonbarn

De ska sedan kunna upprätta fullmakter mellan varandra om de så önskar.

Herr talman! Centerpartiet har inget emot att anhöriga tar ansvar på det här sättet. I de flesta fall, om de är kapabla och det är praktiskt möjligt, kanske det sker i just den ordningen - som för övrigt är likadan som arvsrätten. Skillnaden är att det i de absolut flesta fallen är något man normalt sett bestämmer själv, i samförstånd bland den närmaste kretsen av anhöriga. Kanske gör man det inte alltid utan konflikter, men om sådana konflikter uppstår tror jag inte att regler som de här kommer att göra det enklare att komma överens. Kanske bidrar de till och med till fler konflikter. Vad vet vi?

Det är flera remissinstanser som håller med mig. Riksförbundet Gode Män och Förvaltare påpekar till exempel att när en sådan turordning väl är upprättad infaller frågan vilken turordning som sedan ska gälla inom de respektive kategorierna, exempelvis i en syskonskara, bland barn, barnbarn eller syskonbarn. Är det per automatik den äldste som ska träda in? Det står det inget om.

Eventuella särkullbarn, som inte är helt ovanliga i dag, är helt åsidosatta och rangordnas således efter syskonbarnen, som inte precis kan anses vara bland de närmast anhöriga.

Det kan leda till att de som står längre ned på listan undandrar sig ett ansvar för sin anhörige som de borde ha tagit, alternativt att de inte känner sig bekväma med att uteslutas från listan över nära anhöriga, om de i själva verket tidigare haft en nära relation med den person som blivit hjälpbehövande.

Det är som om förslaget om ställföreträdarskap hamnat helt under radarn och inte alls belysts på det sätt som vi i Centerpartiet skulle önska. I själva verket är det flera tunga remissinstanser som ifrågasätter behovet och dessutom pekar på just de problem som kan uppstå, med fördjupade konflikter inom anhörigkretsen och en gränsdragningsproblematik.

Bank- och försäkringsbranschen avstyrker eftersom förslaget ger dem ett ansvar som de inte vill ta för att själva reda ut vem som är anhörig och ska företräda. Det medför också en massa nya praktiska problem för dem. Det är problem som utan den här lagstiftningen enkelt löses i anhörigkretsen innan man går till banken eller försäkringsbolaget, som det görs i dag.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation 3 om ställföreträdarskap. Det är nog bra med ett legalt ställföreträdarskap för anhöriga, men en sådan rangordning som föreslås här skapar fler problem än den löser. Det är ett praktexempel på sådant riksdagen inte bör lagstifta om.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 2 från Liberalerna.

En framtidsfullmakt innebär att en enskild individ kan välja en person som får företräda en om man senare i livet blir beslutsoförmögen. Vi i Liberalerna har kämpat för denna reform, bland annat genom riksdagsledamoten Barbro Westerholms arbete, i många år.

Varför då, kan man fråga sig? För oss liberaler är detta en fråga om att stärka människors självbestämmande över sin egen framtid. Genom framtidsfullmakter får människor större makt att planera och behålla kontrollen över viktiga angelägenheter såsom ekonomi, omsorg och var man ska bo när man inte längre kan besluta själv. Framtidsfullmakter är för oss liberaler en frihetsreform.

Det var alliansregeringen som år 2013 gav en utredare i uppdrag att skriva den departementspromemoria som ligger till grund för regeringens lagförslag i dag. Även om vi stöder den nya lagen betyder det inte att regeringen ger en heltäckande lösning. Många problem kvarstår.

Från Liberalernas sida vill vi särskilt lyfta fram fem problem med den lagstiftning som föreslås.

För det första finns det en avsaknad av framtidsfullmakter inom hälso och sjukvård. Regeringens förslag till lagstiftning tillåter inte framtidsfullmakter för åtgärder inom hälso- och sjukvård eller tandvård, trots att Utredningen om beslutsoförmögna personers ställning i vård, omsorg och forskning år 2015 i ett betänkande redovisade ett färdigt lagförslag som möjliggör för en fullmaktshavare att företräda den enskilde gentemot hälso- och sjukvården när man inte längre har förmågan att ta ställning.

Det är dåligt att regeringen ännu inte har avslutat beredningen av detta betänkande och inte heller har redovisat någon tidsplan. Vi diskuterar därför i dag en halv lagstiftning om framtidsfullmakter i stället för en hel. Avgörande delar saknas tyvärr.

För det andra är gränsdragningen mellan hälso- och sjukvård och omsorg oklar. Att hälso- och sjukvård utesluts från det föreliggande lagförslaget innebär också gränsdragningsproblem. Exempelvis efterlyser Socialstyrelsen i sitt remissvar ett förtydligande om vilken hälso- och sjukvård som undantas och pekar på praktiska problem när en enskild till exempel får såväl kommunal hälso- och sjukvård som insatser och stöd från socialtjänsten. Vem är det som bestämmer om vad?

I propositionen skriver regeringen att det inte går att lämna någon uppräkning av vad som undantas och vad som är omsorg. Det är enligt min mening att lämna walkover och skapa osäkerhet och stora problem för den praktiska tillämpningen av lagen.

Liberalerna anser att regeringen bör ta initiativ till förtydligande riktlinjer gällande gränsdragningen mellan omsorg och hälso- och sjukvård i de situationer som lagförslaget omfattar.

Jag skulle också vilja att Socialdemokraterna och Miljöpartiet i sina anföranden förklarar gränsdragningen mellan omsorg som ingår i den lag som vi debatterar i dag och hälso- och sjukvård som inte ingår. Just nu är det ingen som vet var den gränsen går, inte ens Socialstyrelsen. Jag tvivlar på att regeringen själv vet var gränserna går.

För det tredje föreslår vi gemensamt i en alliansmotion att framtidsfullmakter ska kunna registreras digitalt i ett nationellt register. Det tillåter inte regeringens lagförslag. Liberalerna anser att även framtidsfullmakter som upprättas på papper ska kunna lämnas in till detta register senare och därmed bli digitala.

Varför då? Mitt svar är ganska enkelt: För att det är 2000-talet och inte 1800-talet, vilket regeringen verkar ha glömt bort. Liberalerna är därför glada över att Alliansens motion blir ett tillkännagivande som förhoppningsvis kommer att klubbas igenom i eftermiddag. Alliansen och riksdagens majoritet vet, till skillnad från regeringen, att året är 2017. Digitala verktyg borde vara huvudalternativ i dessa frågor, inte något komplement. Vi ska inte ha ett system som man måste använda där man förvarar viktiga fullmakter i en byrålåda. Det är 2017.

För det fjärde hotar möjligheten att ge gåvor äganderätten för fullmaktsgivaren.

Vad gäller fullmaktshavarens befogenhet att ge gåvor menar Liberalerna att lagstiftningen som föreslås i dag är bristfällig och kan missbrukas. Den enda begränsning som finns i lagförslaget är att gåvornas storlek inte får stå i missförhållande till fullmaktsgivarens ekonomiska villkor.

Om fullmaktsgivaren har en betydande förmögenhet ger därmed lagstiftningen utrymme för gåvor på stora belopp. Liberalerna anser att detta inte ger ett tillräckligt skydd för den enskildes äganderätt. Lagstiftningen bör därför kompletteras så att det tydligt framgår att fullmaktshavarens rätt att lämna gåvor, i den mån detta inte regleras i fullmakten, ska avgränsas till personliga presenter av mindre värde. Där har Skatteverket många bra riktlinjer som man kan använda sig av.

För det femte gäller det möjligheten att anlita experter för att hjälpa fullmaktshavaren.

Liberalerna delar bedömningen att endast fysiska personer ska få utses till fullmaktshavare. Däremot anser vi att regeringen förbiser den situation då fullmaktshavaren tillfälligt kan behöva anlita kvalificerad hjälp för att fullgöra sitt uppdrag. Det kan till exempel handla om att fullmaktshavaren behöver experthjälp för att bevaka fullmaktsgivarens intressen i komplicerade ekonomiska eller juridiska frågor. Ställföreträdarskapet ska enligt Liberalerna avgränsas till en viss ekonomisk eller juridisk angelägenhet, och det måste också vara tillfälligt.

Sveriges äldsta och kanske klokaste och mest erfarna riksdagsledamot Barbro Westerholm brukar säga att politik är ett maratonlopp - det gäller att hålla ut längst. Jag är helt övertygad om att Barbro Westerholm har rätt och att vi inom en framtid kommer att stå här i riksdagens kammare igen och debattera införandet av framtidsfullmakter inom hälso- och sjukvård. Jag ser fram emot det, för i dag röstar vi igenom en halv lagstiftning.

Herr talman! Framtidsfullmakter är en ny form av ställföreträdarskap för vuxna. Är det någonting viktigt? Ja, 1989 hade jag behövt en sådan. Min mamma låg på sjukhus. Hon kunde möjligen skriva sin namnteckning, men det var ett rakt streck. Jag kunde ju inte gå till banken med en underskrift i form av ett rakt streck, herr talman.

Vi barn fick lägga ut för hyra och annat som hörde till det praktiska. Det fick ju gå; vi fick lösa det. Men tänk om det hade funnits en framtidsfullmakt!

Som vi hörde tidigare restes frågan 2013, och alliansregeringen tillsatte en utredare. Våren 2015 behandlade utskottet en motion av Emma Henriksson, Kristdemokraterna, tillsammans med andra alliansföreträdare om just framtidsfullmakter. Då föreslog utskottet ett tillkännagivande om att regeringen snarast borde återkomma till riksdagen med ett lagförslag om framtidsfullmakter och behörighetsregler för anhöriga. Det beslutade också riksdagen, och nu är det här, vilket är mycket välkommet.

Det handlar om människor av kött och blod i en väldigt utsatt situation i livet, och den här lagstiftningen gör det lite lättare.

Många människor drabbas förr eller senare av sjukdom eller ett nedsatt hälsotillstånd som medför svårigheter att ta hand om sig själv och sin ekonomi. Vi vet att med allt fler äldre i befolkningen ökar behovet av hjälp.

Debatten i dag handlar om en lag om framtidsfullmakter som ger enskilda en möjlighet att utse någon som kan ta hand om deras personliga och ekonomiska angelägenheter, om de senare i livet inte själva skulle kunna göra det.

Framtidsfullmakter är ett alternativ till ordningen med gode män och förvaltare och ett komplement till vanliga fullmakter. Enligt regeringens proposition, vårt betänkande och riksdagens beslut senare i dag kommer framtidsfullmakter att kunna stärka enskildas självbestämmande genom att förbättra möjligheterna att planera framtiden och behålla kontrollen över frågor som är av stor betydelse för enskilda människor.

Utskottet välkomnar regeringens förslag till lagstiftning om framtidsfullmakter. Vi är eniga i allt väsentligt, även om det finns två reservationer där man vill gå längre.

Regleringen om framtidsfullmakter är ett bra komplement. En ordning med framtidsfullmakter förbättrar möjligheterna för enskilda att planera sin framtid och behålla kontrollen. En möjlighet att själv utse sin företrädare skapar också goda förutsättningar för en bra relation mellan den enskilde och ställföreträdaren. Man hinner i god tid samtala om hur man vill ha det och hur man ska lösa det praktiska. Man vet också med vem man ska prata.

Allianspartierna har motionerat om - och hela utskottet har ställt sig bakom - att tillåta elektroniska framtidsfullmakter. I propositionen redovisar regeringen att den i och för sig är positiv till elektronisk hantering av handlingar, men att frågan om upprättande och hantering av elektroniska framtidsfullmakter är komplicerad och kräver särskilda överväganden.

Nu sätter utskottet ned foten och säger att vi också ser positivt på en elektronisk hantering av handlingar. Regeringen bör ta initiativ till att överväga frågan om upprättande och hantering av elektroniska framtidsfullmakter. Det är ett tillkännagivande till regeringen som vi alldeles snart kommer att besluta om.

Herr talman! Jag välkomnar framtidsfullmakterna. De är stärkande för den lilla människan i en utsatt situation.

Herr talman! Många i vårt samhälle har viljan men inte förmågan att själva ta hand om allt det som behövs i vår vardag. Många drabbas förr eller senare i livet av sjukdom, exempelvis demens, som gör det svårt att ta hand om sig själv och sin ekonomi. Behovet av hjälp ökar med att allt fler blir äldre i befolkningen.

En person kan få en ställföreträdare i form av en god man eller förvaltare om man på något sätt är förhindrad att bevaka sin rätt eller ta hand om sig och sina angelägenheter.

De framtidsfullmakter som vi i dag ska besluta om är ett komplement till god man eller förvaltare. Framtidsfullmakt innebär att den enskilde får möjlighet att i god tid bestämma och utse någon att sköta ens angelägenheter när man inte längre kan göra det själv.

Fullmaktshavaren ska ha en plikt att vara lojal mot och samråda med fullmaktsgivaren, som också ska få utse en särskild granskare. Granskaren och överförmyndaren ska ha rätt att begära redovisning av uppdraget och få agera om fullmaktshavaren till exempel missbrukar sitt förtroende.

Förslaget om framtidsfullmakter är bra. Det ger en möjlighet att få stöd och hjälp när man själv blir oförmögen, och det är väldigt viktigt för att alla människor i Sverige ska få likvärdiga rättigheter oavsett förmåga.

Utskottet föreslår också ett tillkännagivande. Enligt utskottet bör regeringen ta initiativ till att överväga frågan om upprättande och hantering av elektroniska framtidsfullmakter.

De framtidsfullmakter som nu föreslås ger en rättslig ram för det som många redan utför i dag. Det ska bli tydligare och enklare för dem som redan nu sköter det som deras anhöriga behöver hjälp med.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och till det tillkännagivande som utskottet föreslår.

(Applåder)

Herr talman! Jag har bara en kort fråga. Jag skulle vilja att Socialdemokraterna och regeringen förklarar varför ni säger nej till Socialstyrelsen och deras åsikt om gränsdragningsproblem när det gäller å ena sidan hälso- och sjukvård och å andra sidan omsorg. Vad är er definition av omsorg och hälso- och sjukvård? Vad ingår och vad ingår inte i den här lagstiftningen? Det vill Socialstyrelsen veta. Ingen vet det just nu.

Herr talman! Det pågår just nu en utredning om framtidsfullmakter i hälso- och sjukvården, och vi tycker inte att vi ska föregå den. Vi behöver vänta för att se vad den har att säga. Utredningen kommer naturligtvis att titta på gränsdragningar och vad som bör ingå i framtidsfullmakterna.

Herr talman! Det är otroligt oroande att regeringen i dag vill införa en lagstiftning där det finns klara gränsdragningsproblem. Man har inte tydliggjort vad som ingår och vad som inte ingår i lagstiftningen.

Det är helt uppenbart att regeringen inte vet. Det är helt uppenbart att Socialstyrelsen inte vet. Och det är också helt uppenbart att riksdagsledamot Eva Lindh inte har någon aning om var gränsdragningen går mellan omsorg och hälso- och sjukvård.

Hur ska denna lagstiftning kunna användas? Vad ska Socialstyrelsen säga när det kommer personer som får hälsovård från sjukvården och det samtidigt finns någon annan person som kommer med en fullmakt. Då vet de inte om den gäller eller inte. Dessa problem är ganska uppenbara.

Det Socialstyrelsen har begärt, vilket Socialdemokraterna inte verkar veta, är att regeringen tar initiativ till ett uppdrag där gränsdragningen förtydligas. Man begär inte ny lagstiftning. Kommer Socialdemokraterna att verka för att dessa gränsdragningsproblem faktiskt blir lösta? Eller tänker ni vänta i flera år innan ny lagstiftning kommer?

Herr talman! Det pågår som sagt redan en utredning om detta. Vi tycker att det är viktigt att redan nu gå fram med ett förslag om framtidsfullmakter och inte vänta, eftersom det är en viktig reform.

Vi ger nu en rättslig ram för något som redan görs. Det kommer förmodligen att finnas en del frågetecken. Det gör det när man inför en ny lag. Dessa frågetecken behöver rätas ut. Och jag kommer att vara lika angelägen som Robert Hannah om att de rättsliga frågetecken som finns kommer att rätas ut.

Herr talman! Eva Lindh berörde i sitt anförande endast frågan om framtidsfullmakter. Där är vi i princip överens. Det finns en liten konfliktyta som Robert Hannah tog upp, och detta blev vi varse tidigare. Men eftersom regeringen har backat från förslaget om att inte ha en elektronisk registrering utan endast hantera pappersfullmakter råder nu en stor enighet.

Det Eva Lindh inte berörde är det stora problem som uppstår när det inte finns någon framtidsfullmakt. Kl. 16 ska vi här i kammaren med ett klubbslag bestämma att den ordning som anhöriga träder in när det inte finns någon fullmakt är make/sambo, barn, barnbarn, föräldrar, syskon, syskonbarn - men inte särkullbarn, för de finns inte med på listan.

Vad jag är nyfiken på att få veta är huruvida Eva Lindh och Socialdemokraterna anser att det är politiker som ska fatta beslut om i vilken ordning familjer och anhöriga själva får bestämma hur de ska företrädas i de fall där det inte finns någon fullmakt.

Herr talman! Ola Johansson! Turordningsregleringen införs för att undvika konflikter som tidigare har funnits. Därför har detta tagits upp. Regeringen har föreslagit en turordning som den anser borde kännas ganska självklar i vårt samhälle. Det är ungefär den turordning många har. Den finns för att undvika konflikter. Detta är ett sätt att lösa sådana svårigheter som har funnits, och jag ställer mig bakom förslaget.

Herr talman! Tack, Eva Lindh, för svaret! Det må vara hänt att regeringen har föreslagit en turordning som många ofta väljer. Men nu fattar vi beslut om en turordning som man måste följa. Påståendet att detta skulle innebära att konflikter undanröjs blir bara ett antagande. Det troliga är att nya konfliktytor skapas mellan de människor som inte befinner sig tillräckligt högt på rangordningen för att räknas som anhöriga i den händelse att en person behöver stöd och hjälp från sina närmaste.

Jag är förvånad över att man inte ens reflekterar över ordningen. Möjligen är jag inte förvånad över att Socialdemokraterna tycker att staten ska bestämma över saker som dessa. Det kan uppstå problem när vi i riksdagen fattar beslut om en rangordning av detta slag.

Det vore för övrigt intressant att höra Eva Lindhs funderingar om i vilken ordning barnen ska träda in. Och varför finns inte särkullbarn över huvud taget med i uppräkningen av anhöriga? De är ganska vanligt förkommande i många familjekonstellationer. Ett särkullbarn har kanske en betydligt starkare relation till den anhörige som ska skötas om än vad exempelvis syskonbarnen har.

Jag vill gärna ha svar på dessa frågor.

Herr talman! Ola Johansson! Jag tycker att det är bra att det kommer en turordningsregel eftersom den förtydligar det hela och eftersom många konflikter tidigare har uppstått.

Nu fattar vi ett beslut om framtidsfullmakter. Jag hoppas att detta blir mer känt så att många skriver sådana. Detta är också ett sätt att visa vem man vill ge sitt förtroende och sin fullmakt till, som då kan ta hand om sådant man behöver hjälp med. Vi alla kan hjälpas åt att sprida denna kunskap så att folk kan skriva en framtidsfullmakt.

Herr talman! I dag debatterar vi civilutskottets betänkande CU11 Framtidsfullmakter - en ny form av ställföreträdarskap för vuxna. Förslaget innebär en större frihet för den enskilde att kunna påverka sin egen framtid och även en större trygghet för de anhöriga.

Många människor drabbas förr eller senare av sjukdom eller nedsatt hälsotillstånd. Då vi även har en demografisk utveckling i vårt land framöver där allt fler blir allt äldre ökar risken att drabbas av demenssjukdomar eller nedsatt hälsotillstånd som medför svårigheter att ta hand om sig själv och sin ekonomi.

Hittills har det inte varit möjligt att själv bestämma vem som har rätt att i framtiden sköta ens rättsliga, ekonomiska eller personliga angelägenheter om man hamnar i ett läge då man förlorar sin beslutsförmåga. Därför har ett långvarigt arbete pågått för att ta fram lagstiftning om så kallade framtidsfullmakter, vilka vi i dag debatterar.

Arbetet med förbättring avseende överförmyndare och gode män bedrevs under hela den tidigare alliansregeringens regeringsperiod, och därför är det glädjande att regeringen nu har kommit fram med en proposition i ärendet. Från moderat sida välkomnar vi alltså att ny lagstiftning kommer på plats och att den nya lagen om framtidsfullmakter nu träder i kraft den 1 juli i år. Sverige blir därmed det sista landet i Norden att införa just detta. Systemet med framtidsfullmakter har funnits i våra grannländer i flera år och bedöms där ha fungerat mycket bra.

Framtidsfullmakten är en fullmakt som blir giltig vid en framtida tidpunkt då en person inte längre kan överblicka följderna av sitt beslut. Det är en ny form av ställföreträdarskap för vuxna och utgör ett alternativ till god man och förvaltare och ett komplement till vanliga fullmakter. Framtidsfullmakten ska göra att de personer som på äldre dagar drabbas av till exempel demens i förväg ska kunna utse en person att ta hand om deras ekonomi och fatta beslut om deras vård och boende. Tack vare den nya ordningen stärker vi alltså den enskildes självbestämmande och förbättrar dennes möjligheter att kunna planera för sin egen framtid och därmed kunna behålla kontrollen över frågor som är av stor betydelse.

När det gäller själva formkraven för en framtidsfullmakt kommer de att likna de som i dag gäller för testamenten. En framtidsfullmakt ska kunna upprättas av en person som har fyllt 18 år och som har förmåga att ta hand om sina angelägenheter, både ekonomiska och personliga. Fullmaktshavaren kan vara en familjemedlem eller någon annan person som fullmaktsgivaren känner förtroende för. Fullmaktsgivaren kan även utse flera personer, till exempel en som har kunskap om juridiska frågor och en annan för ekonomiska frågor.

Framtidsfullmakten kommer att bli giltig först när den som är fullmaktsgivare blir beslutsoförmögen. Det är fullmaktshavaren som avgör när fullmakten träder i kraft, men det ska också finnas en möjlighet att få frågan prövad i domstol.

Glädjande nog ställer sig nu ett enigt utskott bakom regeringens lagförslag.

Det finns dock en viktig aspekt på frågan som propositionen inte löser på ett tillfredställande sätt, nämligen att det inte ges utrymme för den som så vill och önskar att upprätta en framtidsfullmakt elektroniskt, utan det kan bara göras på papper. Med dagens digitaliseringsperspektiv är det omodernt att inte kunna skapa utrymme för elektroniska framtidsfullmakter. Därför uppmanar vi regeringen genom ett tillkännagivande att ta initiativ till att överväga frågan om upprättande och hantering av elektroniska framtidsfullmakter.

Herr talman! Systemet med framtidsfullmakter innebär alltså en välkommen förändring som kommer att stärka den enskildes rätt att själv få bestämma vem som får fatta beslut åt en senare i livet och när man själv inte längre har den möjligheten. Jag yrkar bifall till civilutskottets förslag i betänkande CU11.

(Applåder)

Herr talman! En framtidsfullmakt innebär att man i förväg ger någon annan möjligheten att agera när man själv drabbas av något som gör att man behöver hjälp. Det kan vara sjukdom, olycka eller ålder som gör att man kan behöva hjälp av någon annan, och då finns framtidsfullmakterna som en möjlighet för att förenkla och klargöra vad som gäller. Detta är till viss del en reglering av något som anhöriga i dag gör och tidigare har gjort, fast då under mer oklara former än vad som egentligen är rätt.

Sverigedemokraterna ser positivt på införandet av framtidsfullmakter. Framtidsfullmakter gör det möjligt för människor att själva bestämma vem som ska företräda dem när de inte längre klarar det själva. Detta kan stärka familjekänslan, samtidigt som den enskilde får större möjlighet att påverka. En stor fördel bör det kunna bli för den som vet vem den vill ska ta över ansvaret och som är förutseende nog att fylla i en framtidsfullmakt. Framtiden får utvisa om det kommer att fungera så bra som det är tänkt och i vilken omfattning det kommer att användas.

Som företrädare för ett familjevänligt parti blir man klart glad av att det nu genomförs förbättringar som dessutom syftar till att stärka familjeband och släktband. Detta är ett komplement till gode män och förvaltare, och jag tror att många hellre väljer en person ur den egna familjen eller någon annan som står en nära att företräda en när man inte längre kan föra sin egen talan.

Samtidigt har tyvärr systemet med gode män under senare år tenderat att krackelera, inte minst som en följd av alltför stor efterfrågan på gode män. Hela systemet med gode män behöver ses över. Men framtidsfullmakter ska inte ersätta det systemet utan förhoppningsvis fungera som ett komplement för dem som vill använda sig av det.

Herr talman! Bland de följdförslag som är värda att nämna finns ett par från Centerpartiet. Att framtidsfullmakter skulle registreras hos en myndighet - förslagsvis Skattemyndigheten antar jag - är en tanke som jag kommer att ta med mig och fundera vidare på. Dock känns det väldigt mycket som överkurs i dagsläget, när inte ens testamenten går att registrera frivilligt. Låt oss börja med att skapa ett frivilligt register för testamenten, så kan vi kanske utöka det till att även innefatta framtidsfullmakter inom en snar framtid. Att däremot börja med framtidsfullmakter känns som fel ordning för mig. Ett frivilligt register för testamenten var för övrigt inget som Centerpartiet stöttade, men när de nu kommit på vilka fördelar som finns med att registrera kanske de även kan se fördelarna med ett testamentsregister. Vi tycker dock att vi ska börja med testamentsregistret. Sedan kan vi diskutera register för framtidsfullmakter. Därför stöder vi inte förslaget i dag, men vi får säkert anledning att återkomma till den frågan framöver.

Detsamma gäller för Centerpartiets yrkande gällande detaljreglering av turordningsreglerna mellan anhöriga när det gäller så kallat ställföreträdarskap för anhöriga. Det betyder att anhöriga har rätt att gå in i en viss turordning när de ska företräda närstående. Det är tyvärr alltid svårt att skapa regler som passar alla, och alla familjer är unika eftersom de består av individer. Någon form av rangordning behöver göras, men det bästa vore kanske om det kunde anpassas så långt det är möjligt för att passa den enskildes behov. Sverigedemokraterna väljer att inte stödja detta förslag heller i dagsläget, men ser fram emot att kunna diskutera saken vidare i framtiden.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Den feministiska rödgröna regeringen fortsätter oavbrutet och oförtrutet arbetet med att förbättra villkoren för alla som lever och bor i det här landet. Förbättringar av skola, vård och omsorg är prioriterade vad gäller arbetet inom välfärdsområdet. Ökad driftssäkerhet för infrastruktur som järnväg, bredband, vägar, vatten och avlopp är naturligtvis grundläggande, och klimatarbetet går framåt med stora kliv. Ett ökat bostadsbyggande samt bättre möjligheter för högre studier är ytterligare bara några exempel på hur den feministiska rödgröna regeringen utvecklar Sverige.

Frågan om framtidsfullmakter, herr talman, har stått på agendan under rätt lång tid. År 2002 gavs ett utredningsuppdrag som 2004 resulterade i förslag på området. Sedan hände tyvärr ingenting under lång tid, förrän den dåvarande alliansregeringen 2013 gav en sakkunnig uppdrag. Det kom en departementsskrivelse 2014. Därefter har det pågått ett regeringsarbete kring det här. Nu kommer äntligen, efter många års arbete, ett förslag som man kanske ska betrakta som början på en ny era av möjligheter för en person att styra och påverka sin tillvaro även efter det att man har förlorat förmågan att göra det konkret. Framtidsfullmakten som lagform tror jag kommer att utvecklas och förändras rätt mycket i takt med att tillämpningar och erfarenheter ger mer att bygga vidare på, för det är lite grann av ett oprövat område.

Det är inte ovanligt att äldre personer redan i dag ger sina barn en traditionell fullmakt för att sköta den privata ekonomin när förmågan att klara av att hantera sina angelägenheter försämras och man ställer sig frågan vem man kan lita på. I många fall är det barnen. Det är inte särskilt ovanligt. Jag vill också säga att det räcker med en enda artikel i medierna där man visar på hur äldre har lurats av till exempel en förvaltare eller en "god hen" för att det ska skapa ökad oro och ökad osäkerhet hos de äldre, även om detta tillhör de verkliga ovanligheterna i vårt samhälle.

Men det är inte alltid oförmågan att sköta sina egna angelägenheter kryper fram med stigande ålder, så att man hinner inse vad som håller på att hända. Vem som helst av oss kan drabbas. Någon här i salen, bland publiken eller oss, kan rätt vad det är få en hjärtinfarkt och förlora förmågor. Vi kan på väg hem härifrån ha oturen att bli påkörda av en bil. Helt plötsligt har man inte längre den där förmågan att omhänderta sina egna angelägenheter. Den egna förvaltningen måste tas om hand av någon annan. Det kan slå ned som en blixt från klar himmel, som man brukar säga.

Att därför i god tid kunna besluta om hur förvaltningen av de egna angelägenheterna ska skötas när förmågan försvinner är naturligtvis en väldigt stor förbättring när det gäller självbestämmande, frihet och trygghet. Jag tycker att det är ett stort steg i rätt riktning.

Framtidsfullmakten är tänkt att kunna vara mycket mer än en traditionell fullmakt. Den ska kunna utformas så att den i stor utsträckning ger fullmaktsgivaren möjlighet att fungera som en aktiv person även när förmågan att agera har upphört. Den ersätter till rätt stor del förvaltare och den "god hen"-funktion vi har. Den kan också fungera som ett komplement, för den kan vara både begränsande och ganska öppnande. Därför ger den fullmaktsgivaren väldigt stora möjligheter, tycker jag, att välja mellan olika sätt att få sin framtid omhändertagen.

Det här systemet kommer säkerligen att visa sig vara fyllt av olika typer av problem. Det kommer inte att vara problemfritt eller enkelt att hantera. Att fullmaktsgivaren kan utse en granskare som håller tummen i ögat på fullmaktshavaren kan vara positivt. Men det kan också få motsatt effekt och vara ett sätt att inskränka förtroenderelationen mellan fullmaktsgivaren och fullmaktshavaren. Det kommer med åren att visa sig vad det får för praktiska konsekvenser, tror jag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Då är det brukligt att man argumenterar lite grann för varför man yrkar avslag på reservationerna. I det här fallet tycker jag att det är ganska svårt. Jag tycker nämligen att de frågor som reservanterna lyfter fram är ganska relevanta och att reservationerna innehåller en del kloka synpunkter.

Det kan visa sig efter några års praktisk användning att det regelverk som vi nu ska besluta om här i dag, för vi hinner avsluta debatten före kl. 16.00, kanske innebär alldeles för mycket frihet för fullmaktsgivaren att överföra förvaltning, så som jag uppfattar att Centern är orolig för i sin första reservation.

Det kan även visa sig att det behövs mycket mer av regleringar i systemet, så som jag uppfattar att Liberalerna anser. De är i sin reservation rädda för att man behöver reglera mer.

Den tredje reservationen, som Centerpartiet har, tycker jag är mer ideologiskt grundad. Jag är inte så säker på att några års praktisk erfarenhet kommer att ge oss så mycket vägledning när det gäller turordningsreglerna.

Jag kan tycka att argumentationen är lite märklig. Det är ändå skillnad på ett förvaltarskap och ett dagligt omhändertagande av en anhörig eller en släkting med begränsad förmåga att handha sina dagliga behov. Men jag tror att det kan leda till lite diskussioner som kan vara rätt så intressanta.

Man tydliggör det som i praktiken fungerar i dag i stor utsträckning, att turordningsregeln sammanfaller med arvsregeln. Jag har svårt att föreställa mig någon annan ordning om man nu ska ha en ordning. Det är bara att synliggöra någonting som i dag fungerar.

Jag tycker att reservationerna är mycket tänkvärda. Men jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Herr talman! Hittills har det inte varit möjligt för en person att själv bestämma vem som har rätt att i framtiden sköta de rättsliga, ekonomiska och personliga angelägenheterna om personen hamnar i ett läge då hen förlorar sin beslutsförmåga. Nu blir det dock möjligt genom lagförslaget om framtidsfullmakter. Det är ett välkommet förslag som har diskuterats under lång tid.

Framtidsfullmakten innebär att den som är frisk och vid sina sinnens fulla bruk kan bestämma vem som ska fatta beslut när personen själv inte längre klarar det. Det är självklart en stor trygghet att i förväg veta vem som kommer att ta hand om din ekonomi när du inte längre klarar det själv.

Framtidsfullmakter stärker enskildas självbestämmande genom att de förbättrar möjligheterna att planera framtiden och behålla kontrollen över frågor som är av stor betydelse för dem. En möjlighet att själv utse sin företrädare skapar också goda förutsättningar för en väl fungerande relation mellan den enskilda och ställföreträdaren.

Många drabbas förr eller senare i livet av sjukdom, exempelvis demens, som gör det svårt ta hand om sig själv och sin ekonomi. Behovet av hjälp ökar också med tanke på att vi får en allt äldre befolkning. Framtidsfullmakter är ett alternativ till god man och förvaltare och ett komplement till vanliga fullmakter. Det är något som också kan avlasta samhället på det här området.

Förslaget är väl avvägt när det säger att frågor som rör ekonomiska och personliga angelägenheter ska kunna omfattas av en framtidsfullmakt men att åtgärder inom hälso- och sjukvård eller tandvård och vissa frågor av utpräglat personlig karaktär inte ska omfattas i nuläget utan att det behöver ses över lite bättre och utredas mer.

Upprättandet av framtidsfullmakter ska ske skriftligt, och de ska vara underskrivna och bevittnade av två vittnen. En fullmaktshavare måste vara en eller flera fysiska personer.

En framtidsfullmakt är alltså en fullmakt för en annan person att ha hand om fullmaktsgivarens personliga och ekonomiska angelägenheter när denna inte längre kan klara det själv. Det är fullmaktshavaren som avgör när framtidsfullmakten träder i kraft. Men det ska också finnas en möjlighet att få frågan prövad i domstol.

Fullmaktshavaren ska ha en plikt att vara lojal mot och samråda med fullmaktsgivaren, som också ska få utse en särskild granskare. Granskaren och överförmyndaren ska ha rätt att begära redovisning av uppdraget och få agera om fullmaktshavaren till exempel missbrukar sitt förtroende.

Vi lever i en alltmer digitaliserad värld och allt fler människor sköter sina förehavanden på nätet. Regeringen ställer sig inte negativ till att införa elektroniska framtidsfullmakter men menar att det är en komplicerad fråga som inte ryms inom ramen för det aktuella lagstiftningsärendet men att det kan finnas anledning att återkomma.

Jag delar dock utskottets uppfattning och ställer mig bakom tillkännagivandet om att se positivt på elektronisk hantering av handlingar och att regeringen därför bör ta initiativ till att överväga frågan om upprättande och hantering av elektroniska framtidsfullmakter.

Med det yrkar jag bifall till förslaget och välkomnar förslaget om framtidsfullmakter.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Framtidsfullmakter - en ny form av ställ-företrädarskap för vuxna

(Beslut fattades under § 15.)