Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Herr talman! Vi har pratat om JO och nödvändigheten av att göra vissa förändringar för att bättre kunna hantera JO-myndigheten och den växande mängden ärenden där och om hur JO ska fungera bättre i framtiden. Nu går vi över till ett ärende som inte handlar om de myndigheter som JO hanterar utan om regeringen. Det åligger konstitutionsutskottet att granska regeringen. De senaste åren har vi i konstitutionsutskottet delat upp granskningen i två delar. Den ena, som vi kallar allmän granskning, handlar mer om hur Regeringskansliet fungerar. Den andra är en särskild granskning som går in på de enskilda statsråden och de anmälningar som enskilda riksdagsledamöter gör till KU som vi diskuterar och går igenom. Det betänkandet brukar vi avge i maj. Det kommer ett sådant också i år. I dag handlar det alltså om den allmänna granskningen och om hur Regeringskansliet fungerar. Det har gjorts ett antal genomgångar från kansliets sida. Vi har några noteringar. Jag ska ta upp ett par av dem. Jag är glad att vi är överens i allt väsentligt. Det finns ingen anledning att riva upp himmel och jord i politiska dueller när det gäller sådana här frågor. Det är ju viktigt för oss alla att vi har ett regeringskansli som fungerar. Vi uppmärksammar att det fortfarande är för långa handläggningstider på Regeringskansliet. Utskottet har gjort en särskild genomgång när det gäller Försvarsdepartementet och Utrikesdepartementet. Det visar sig att det är många ärenden som det tar alldeles för lång tid innan man hanterar. Det gäller särskilt ansökningar om att ta del av allmänna handlingar. Det är inte bra. Att få ta del av allmänna handlingar är en viktig del av den svenska demokratin. Det är en lång tradition som vi är stolta över. Det är därför viktigt att Regeringskansliet ser till att det fungerar praktiskt. När enskilda och journalister begär handlingar ska Regeringskansliet skyndsamt se till att de får handlingarna. Det kan ibland finnas skäl till att det dröjer. Det kan vara ärenden som berör flera departement, och det kan vara sekretessfrågor. Men Regeringskansliet bör se till att man skaffar sig bättre rutiner för att få handläggningen att fungera och att den som begär allmänna handlingar får dem så snart som möjligt. En annan fråga som vi går in på i betänkandet handlar om hur regeringen styr. Vilka tekniker ska man använda? Ska man använda regleringsbrev eller författningar? En regering kan styra på många olika sätt. En slutsats i betänkandet är att regeringen i större utsträckning bör använda författningar. När det handlar om föreskrifter i regleringsbrev som har betydelse för allmänheten och återkommer år efter år bör man i större utsträckning använda författningar. Det ska inte styras på ett sätt som inte är så öppet och transparent som möjligt. Man ska gå över till att använda författningar när det är möjligt och när de föreskrifter som man diskuterar har betydelse för allmänheten. Jag yrkar på godkännande av utskottets anmälan.

Herr talman! Betänkandet om granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning är ett intressant betänkande. Ett enigt utskott pekar på brister i regeringens handläggning och agerande i flera fall. Enigheten är en tydlig fingervisning om allvaret bakom resonemanget och de markeringar som konstitutionsutskottet gör. Jag förutsätter att regeringen tar fasta på det som redovisas i betänkandet och gör något åt det som vi pekar på. Som Peter Eriksson säger finns det ingen anledning att riva upp himmel och jord, men jag vill peka på några tendenser som har framkommit i granskningen. Vi kan notera att Regeringskansliet har ökat från 3 608 personer år 2006 till 3 723 år 2010. I ett annat betänkande har konstitutionsutskottet konstaterat att kostnaderna för Regeringskansliet ökat med ungefär 1,1 miljard under samma tid. I det betänkandet konstateras också ett ekonomiskt överskott i Regeringskansliet. I det betänkande vi behandlar i dag konstaterar vi att staben på statsrådsberedningen, det vill säga den personalgrupp som finns närmast statsminister Reinfeldt, har ökat från 100 till 163 personer mellan 2006 och 2010. Den tydliga trenden de senaste fyra åren är en ökad personalstat inom Regeringskansliet. Det ska naturligtvis ställas i relation till de omfattande rationaliseringar som sker i övriga statliga verksamheter. De planerade neddragningarna med 1 500 personer inom Trafikverket är ett tydligt exempel. Tidigare utlokaliserade statliga verksamheter dras in och bolagiseringar återlokaliserar verksamhet till Stockholmsregionen, och statlig service i Sveriges landsbygdsområden urholkas. Vi kan också konstatera att antalet statssekreterare har ökat från 28 år 2006 till 34 år 2010. Bland dem finns den nyinrättade statssekreterartjänsten för kommunikation i Statsrådsberedningen som innehas av den förre moderate partisekreteraren Per Schlingmann. En statssekreterartjänst av detta slag har aldrig tidigare funnits. Detta gör det naturligtvis nödvändigt att pröva rimligheten i tjänsten i förhållande till 23 och 27 paragraferna i förordningen för instruktion för Regeringskansliet. Dessa paragrafer går i korthet ut på att statssekreterarna närmast under statsråden ska leda arbetet, svara för planering och samordning i ett departement och se till att arbetet följer planen. Vilken roll Per Schlingmanns tjänst har när det gäller dagliga arbetsledande uppgifter i Regeringskansliet är, trots att en mängd frågor har riktats till Statsrådsberedningen, oklart. I medierna har denna tjänst betecknats som en propagandaminister eller spinndoktor, och det har ifrågasatts om detta är en tjänst som hör hemma i de politiska partierna. Konstitutionsutskottet uttalar, vilket jag tycker är bra, att man utgår från att regeringen inte utnyttjar sin frihet att inrätta tjänster som ligger utanför Regeringskansliets föreskrivna uppgifter. Utskottet noterar också att tjänsten funnits under så kort tid att det inte går att bedöma innehållet i de arbetsuppgifter som tjänsten innefattar. Än så länge är läget i fråga om det rimliga i Per Schlingmanns tjänst oklart. I praktiken innebär det att vi från socialdemokratiskt håll kommer att återkomma i ärendet när det har gått ytterligare tid. Vi anser att det är viktigt att regeringen inte utnyttjar friheten att anställa medhjälpare på ett sådant sätt att det strider mot instruktionen för Regeringskansliet. Ett väl fungerande regeringskansli förutsätter också väl utvecklade rutiner för överklagande av förvaltningsärenden. Möjligheten till överklagande och att inom rimlig tid få sin sak prövad är ett viktigt inslag i den demokratiska beslutsprocessen. I årets granskning har KU gått igenom totalt 22 förvaltningsärenden inom Näringsdepartementet som har överklagats. Utskottet har noterat att i 4 av de 22 fallen har handläggningstiden varit mycket lång. Tyvärr tycks en del av förklaringen vara att inga åtgärder har vidtagits under mycket lång tid. Långa handläggningstider av detta slag är inte acceptabla. Av den orsaken är det rimligt att konstatera att åtgärder borde ha satts in tidigare. Enligt lag har alla svenska medborgare rätt att ta del av allmänna handlingar, detta för att främja allsidig upplysning och ett fritt meningsutbyte. Allmän handling ska enligt gällande regelverk utlämnas så snart som möjligt efter att en begäran presenterats. KU har nu i granskningen av detta inom Försvarsdepartementet och Utrikesdepartementet kommit fram till att det finns tydliga brister i handläggningsrutinerna där tiden för utlämnande av allmän handling är omotiverat lång. Mediantiderna är tolv veckor på UD och sex veckor på Försvarsdepartementet. Den genomsnittliga tiden för utlämnande är tolv respektive åtta veckor. Det gäller samtliga fall med krav på utlämnande av allmän handling, vilket är mycket anmärkningsvärt och kräver en rejäl översyn. När det gäller upphandling av informationstjänster och rekryteringsstöd noteras det i granskningen att det finns brister i upphandlingarna. Det handlar om sådant som bristande redovisning av muntliga kontakter, frånvaro av förfrågningsunderlag och avtal, efterhandsanteckningar i ekonomihanteringssystemet som inte anses tillräckliga och direktupphandling i stället för avrop från gällande avtal. Här finns i utskottet en tydlig uppfattning om att det måste ske förbättringar från Regeringskansliets sida. Granskning har också skett under rubriken Villkor i regleringsbrev eller författningsreglering. Här pekas på vikten av att regeringen klarar ut oklarheten med kopplingen mellan anslag och föreskrifter i regleringsbreven i förhållande till myndigheterna. Detta har Peter Eriksson tidigare berört, men jag vill också notera att det är viktigt att regleringsbreven får en sådan utformning att grundlagsenligheten i dem inte kan ifrågasättas. En viktig del i KU:s granskning i detta ärende är framtagande av ståndpunkter och instruktioner inför möten i EU. Granskningen bygger på regeringens grundläggande informationsskyldighet om att så tidigt som möjligt informera riksdagen om sina ståndpunkter i olika EU-frågor. Förberedandet av svenska ståndpunkter måste ske på ett sådant sätt att det motsvarar det så kallade beredningskravet. Den granskning som har genomförts visar att det saknas så kallade instruktioner i en sjättedel av de granskade ärendena. Utskottets ståndpunkt är att det endast undantagsvis är acceptabelt att instruktioner inte upprättas inför en förhandling med EU. Ett minimikrav är att den svenska ståndpunkten dokumenteras skriftligt. Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns en långsiktig tillväxt av personal och ekonomiska resurser i Regeringskansliet. Samtidigt har konstitutionsutskottet funnit tydliga brister i Regeringskansliets sätt att fungera, bland annat när det gäller de allmänna handlingarna. Det är dags för regeringen att fokusera på kvalitet i stället för på kvantitet. Mot bakgrund av dessa redovisade och viktiga markeringar i KU:s granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning yrkar jag på godkännande av anmälan i KU:s betänkande 10.

Herr talman! Jag vill inledningsvis anmäla detta ärende. Om man tittar i utskottets betänkande står det: konstitutionsutskottet anmäler härmed detta granskningsbetänkande enligt 12 kap. 2 § regeringsformen. Det var rätt när det skrevs, men sedan den 1 januari har vi en ny regeringsform. När jag nu håller mitt tal bör jag inledningsvis enligt 13 kap. 2 § i den nya regeringsformen anmäla detta granskningsbetänkande. Precis som har sagts här tidigare är detta ett enigt betänkande, och det finns inga reservationer. Det är den allmänna administrativa granskningen, en granskning som är väldigt viktig och som verkligen gör klart för alla som jobbar i Regeringskansliet att denna osynliga skylt ska vara tydligt inpräntad i dem, nämligen: KU ser dig. Det ska vara ordning och reda, det ska vara rätt papper som är ifyllda, det ska vara rätt dokumentation, och ärendena ska skötas på rätt sätt och i rätt tid. Det finns på flera ställen klara förbättringsmöjligheter, och på några ställen har KU varit ganska strävt i sina omdömen, vilket tyder på att vi har all anledning att återkomma för att se om några förbättringar kring dessa administrativa rutiner och kring de långa handläggningstiderna, precis som Peter Eriksson var inne på, har skett. Normalt sett är det ett tiotal områden som det handlar om i den administrativa höstgranskningen, och den här gången är det nio. Peter och Peter har redan varit inne på i stort sett allihop, och jag kan hålla med om att handläggningstiderna är för långa och så vidare. Jag ska inte uppta kammarens tid med detta utan bara konstatera att mina allianskolleger återkommer i många av dessa ärenden lite mer i detalj, medan jag fokuserar på utvecklingen i Regeringskansliet. Vissa av dessa ärenden i höstgranskningen gör vi varje år. Andra gör vi därför att vi upptäcker någonting, till exempel i vårgranskningen, som vi administrativt vill titta lite vidare på. Detta är en årligt återkommande sak, nämligen att vi tittar på organisationen av Regeringskansliet som myndighet. Det är alltså inte en budgetgenomgång utan en genomgång av hur det står till i organisationen, hur många som är anställda, hur många av dem som har politisk bakgrund och så vidare. Vi har under ett par år bakåt i tiden påpekat för regeringen att den uppbyggnad av Regeringskansliet som naturligt sker i samband med ett EU-ordförandeskap lika naturligt borde minska efter det att ordförandeskapet är över. Där kan vi konstatera att Regeringskansliet har bantat bort de extra resurser som fanns för EU-ordförandeskapet under hösten 2009. Enligt de senaste mätningarna är det totala antalet anställda i Regeringskansliet nu 4 486 personer. Det är den lägsta siffran under hela den tid som KU har granskat, det vill säga från år 2004 och framåt. Man kan också, om man så vill, gå tillbaka till förra ordförandeskapet. Då ökade Regeringskansliets resurser med 31 procent, medan ökningen 2009-2010 var 20 procent. Det betyder nog att Regeringskansliet den här gången har varit effektivare när det gäller vilka resurser man behövt tillföra för att genomföra ordförandeskapshalvåret. En anledning kan också vara att det inte var riktigt lika många ministerrådsmöten i Sverige eftersom man lite grann lagt om strukturen för det halvårsvis roterande ordförandeskapet. Även antalet politiskt anställda har minskat sedan toppen kring åren 2005 och 2006, men det är inga stora skillnader. Jag tror att toppnoteringen var 190 anställda. Nu är vi nere på 176 anställda eller något sådant - det vill säga ett relativt konstant antal över tid. Det gör väl att jag kan använda mina sista två talarminuter till att tacka kansliet. Det är många flyttkartonger med dokument som gåtts igenom. När KU någon gång sent på våren bestämmer sig för vilka områden som ska granskas innebär det också att opolitiska tjänstemän i KU:s kansli vet vilken flyttkartong som ska gås igenom och att en ordentlig promemoria ska vara klar lagom till hösten. Det är alltså fråga om väldigt många timmars arbete och väldigt många kubikmeter dokument som gåtts igenom för att KU:s granskning ska leda till det som vi revisorer vill, nämligen till en kontinuerlig förbättring av rutiner och handläggningar i Regeringskansliet.

Herr talman! Jag tycker att det fanns en strimma av ett lätt förskönande drag över Bills anförande här. På s. 9 finns en tabell över antalet tjänstgörande per departement. Jag kan konstatera att totalsumman är 3 608 år 2006. 3 723 anges för år 2010. 3 723 uppfattar jag som mer än 3 608. Det är också intressant att här peka på Statsrådsberedningen. Siffran för år 2006 är 100 tjänstgörande, och siffran för år 2010 är 163. Nog är det väl ändå så, Per Bill, att det finns en trend till en ökning av personalstaten?

Herr talman! Tack vare bland annat Peter Hultqvist har KU nu inte bara en sifferserie redovisad i betänkandet, utan det finns flera tabeller. När man korsläser tabellerna, som man ju gör om man är förtjust i siffror, kan man ibland bli lite förbryllad. Peter har plockat fram två siffror om vilka det ter sig rimligt att påstå att 3 608 är mindre än 3 723 - det håller jag med om. Samtidigt kan man titta på tabellen innan över tjänstgörande i Regeringskansliet från år 2004 till år 2010. 4 486 kan konstateras vara mindre än 4 621, som är siffran för det totala antalet anställda år 2004. Lite grann beroende på vilken tabell man tittar på kan man komma till lite olika resultat, men siffrorna ligger ganska nära varandra. Beroende på vilka tabeller man hamnar på blir det lite över eller lite under. Det kan tyda på att antalet är relativt konstant från år 2004 och framåt.

Herr talman! Den redogörelse jag här tittar på är rätt så detaljerad i sin exakthet departement för departement, inklusive Utrikesdepartementet. Det är bra att Bill här håller med om att 3 608 är mindre än 3 723. Det är ett bra konstaterande. Utifrån den långsiktiga trenden till personalökning borde man kanske också mer ha koncentrerat sig på kvalitetsfrågorna. I betänkandet framkommer att det är där bristerna finns, så jag säger: Mer kvalitet i koncentrationen och fokus framöver och kanske mindre av kvantitet.

Herr talman! Det här är min femte höstgranskning. Den avviker inte särskilt mycket från övriga höstgranskningar som jag varit med om. Nästan alltid hittar vi saker som kan vara bättre, vilket ter sig ganska bra om man vill vara den gode revisorn som ser till att Regeringskansliet för varje år blir lite bättre. Den här gången har vi, som jag tidigare sagt, hittat flera saker som har en klar förbättringspotential, så jag håller helt med. Ett enigt utskott påpekar till exempel att handläggningstiderna är för långa. Det råder väl inte någon tvekan om att det när det gäller en del av upphandlingsarbetet, som andra här kommer att beröra, finns mycket att lära.

Herr talman! Före detta KU-ledamoten Mauricio Rojas, numera rektor för Madrids högskola för integration och internationellt bistånd, skrev för några dagar så här i Svenska Dagbladet: "När jag bodde i Sverige längtade jag till latinskt temperament, de stora visionerna och de ännu större passionerna. Nu, när jag bor i ett ärkelatinskt land saknar jag den svenska pragmatismen, det jordnära sinnet, seriositeten." Stämningen här i kammaren när vi i dag debatterar KU:s betänkande om statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning kan inte självklart beskrivas som latinskt passionerad. Men utan tvekan spelar arbetet med betänkandet en viktig roll för en effektiv styrning. Medieuppmärksamheten på den här granskningen kan inte jämföras med det intresse som granskningen av enskilda statsråd får. Ändå påverkar höstgranskningen Regeringskansliets arbetssätt i väl så stor utsträckning som vårgranskningen. Lite högtidligt uttryckt är betänkandet på bordet ett av KU:s sätt att bidra till att utveckla svensk demokrati och till att hålla ordning och reda i Regeringskansliet. Bara vetskapen om att granskningen finns förebygger slarv. Påpekanden förväntas förstås leda till konkreta förbättringar, något som jag förstått brukar ske. Häromdagen besökte jag KU:s kansli för att titta på de protokoll som område 2 i betänkandet, en granskning av regeringsprotokoll, handlar om. Utskottet har gjort en genomgång av regeringsprotokollen från år 2009 och underprotokoll från tre departement. Genomgången ger inte anledning till något uttalande från utskottets sida, står det i betänkandet. Bakom den meningen ligger ett systematiskt och noggrant arbete med att kontrollera lådor med protokoll som nu är redo för återlämnande till Regeringskansliet. Vissa kapitel i betänkandet kräver veckor av arbete. När några lägger sig i hängmattan för att lapa sommarsol går KU:s kansli igenom akter och rättsläge. Detta görs för att se om det finns brister i rutiner som Regeringskansliet förväntas leva upp till. I år finner utskottet bland annat att hanteringen av överklaganden i Näringsdepartementet i vissa fall har tagit för lång tid, att upphandlingen av informationstjänster kan dokumenteras bättre och att det är långa handläggningstider för att få ut handlingar från Utrikesdepartementet och Försvarsdepartementet. Det kan vara enskilda ärenden som krånglar. Då bör lärdomar dras så att dessa situationer inte uppkommer igen. Utskottet utgår förstås ifrån att handläggningen ses över på de områden där påpekanden har gjorts så att hanteringen och rutinerna framöver förbättras. I höstas hade vi en lång diskussion om Regeringskansliets sammansättning och utgifter. Det är inte det vi ska diskutera i dag, men som vanligt ser KU även över Regeringskansliets utveckling. En nyhet i materialet är att KU nu anger det totala antalet tjänstemän i Regeringskansliet, det vill säga att siffrorna också inkluderar anställda vid utlandsmyndigheter samt kommittéanställda. Det visar sig att siffran för antalet anställda i Regeringskansliet år 2010 är den lägsta av alla under hela den tid som redovisas, det vill säga från 2004. Ser man till de siffror som KU tidigare använt sig av, alltså utan anställda vid utlandsmyndigheter och kommittéanställda, är det den lägsta siffran sedan 2007. Här finns det svart på vitt att ökningen av tjänstemän under ordförandeskapet har rullats tillbaka och att antalet tjänstemän inte har skenat iväg. När det gäller en specifik statssekreterartjänst vill jag kommentera det genom att framhålla att KU ska påtala brister när de har inträffat. Eftersom inga fel har begåtts har utskottet inget att säga i sin granskning. Det går förstås att föra väsen om ett beslut eller en utnämning man inte gillar, men KU:s uppgift är att se om tjänsteutövningen eller handläggningen av ett beslut har varit fel, och så har inte varit fallet. Att i debatten komma med politiskt färgade slängar är alltså möjligen ett sätt att höja passionen och temperamentet här i riksdagens kammare, men jag vill understryka sakförhållandena och säga att det inte finns något som säger att regeringen har gått utanför den frihet som den har att utforma Regeringskansliets verksamhet. Jag vill avsluta med att säga att det inte heller finns några reservationer i betänkandet, så jag utgår från att vi i de behandlade sakfrågorna är överens och yrkar därmed på godkännande av anmälan i betänkandet.

Herr talman! Det gäller den nyinrättade tjänsten som statssekreterare för kommunikation. Vad jag noterar är att vi ansåg att tiden var för kort för att vi skulle kunna ha ett slutgiltigt omdöme om hur detta var och att läget fortfarande är att beteckna som oklart. Det är vad som står i betänkandet. Det jag utgår ifrån är instruktionerna som finns i 23 § och 27 §, som jag hänvisade till i mitt anförande. Det handlar om att en statssekreterares dagliga, arbetsledande roll är central när det gäller planeringsarbetet i sin tjänst på det berörda departementet. Det har inte kunnat klaras ut vad det egentligen står när det gäller Per Schlingmanns tjänst. Tjänsten har i medierna och i många andra sammanhang uppfattats som någon sorts propagandaministertjänst, spinndoktortjänst eller en tjänst som har tillkommit av andra skäl än att man vill ha en traditionell statssekreterare. Det är klart att det om man inrättar en tjänst som aldrig tidigare funnits naturligtvis blir så att den blir extra granskad och extra omdiskuterad så att det lyfts upp extra perspektiv och fokus på den. Det är därför jag tar upp detta, och det är därför jag noterar att vi kommer att fortsätta följa detta. Det är dock rätt som du säger: Vi har hittills inte konstaterat att ett fel begåtts. Men vad vi har konstaterat är att läget är oklart. Det jag ifrågasätter är hur detta stämmer överens med det som står i paragraferna i förordningen till instruktion för Regeringskansliet. Det är någonstans där problemets kärna sitter, och det är där vi har fått oklara svar och inte kunnat reda ut det hela i utskottet. Vi noterar att vi får återkomma i ärendet, vilket jag ändå tycker är ett intressant konstaterande.

Herr talman! Ja, vad ska jag säga? Jag kan bara vidhålla det jag sade i mitt anförande: Utskottets roll är att påtala när brister har inträffat. Vi kan inte se att några sådana finns. Jag vill helt enkelt bara påminna om att utskottet har rätt att återkomma i vilka frågor det vill. Det är fritt att ta upp frågor om man tycker att något har anledning att granskas. Jag tycker dock att det är fel att "pinpointa" en särskild person och på något vis försöka insinuera att det skulle kunna finnas anledning att titta på den personen. Jag tycker att vi ska ta upp frågan när ett fel har begåtts, granska det och i så fall påpeka det vid denna typ av granskning. I dagsläget finns det dock ingenting, och det tror jag att jag kan konstatera att vi är överens om.

Herr talman! Så här står det i instruktionen för Regeringskansliet: "Statssekreteraren och kabinettssekreteraren ska . främst svara för planering och samordning i departementet och i förhållande till andra samhällsorgan samt vaka över att arbetet bedrivs i överensstämmelse med planeringen." Det är detta vi har försökt utröna. På vilket sätt har den nya tjänsten bäring på denna paragraf? Det är här vi inte har kunnat få ordentliga svar, och det är här det finns en oklarhet. Det är här vi då bedömer att det har gått för kort tid för att vi ska kunna bedöma innehållet i de arbetsuppgifter tjänsten innefattar. Det är så vi skriver i utskottets utlåtande över detta. Jag tycker att det finns all anledning att fundera över detta och fortsätta titta på hur det utvecklar sig. Det är klart att det här finns en oklarhet. Jag tycker också att det är bra att vi från utskottets sida markerar att vi förutsätter att regeringen inte utnyttjar sin frihet att tillsätta tjänster på ett sätt som inte stämmer överens med förordningarna. Det är naturligtvis en formulering jag tolkar som att vi ändå vill markera detta. När det gäller Schlingmann är hans tjänst någonting som inte har existerat förut. Den är ny, och det är en ny roll. Av den anledningen får tjänsten också extra ögon på sig. Jag kan inte förstå resonemanget att det skulle vara fel att så kallat "pinpointa", som tydligen är det begrepp som används nu, och fokusera och titta på hur det har gått till i en speciell tjänst i ett visst ärende. Vår uppgift är att täcka in hela fältet, och i förhållande till den paragraf jag har läst upp tycker jag att det finns goda skäl att fortsätta att återkomma och se hur det utvecklar sig. Där har vi varit överens om att utskottet noterar att tjänsten funnits under så kort tid att det inte går att bedöma innehållet i de arbetsuppgifter tjänsten innefattar. Det tycker jag också är ett rätt intressant konstaterande som borde föranleda att fler skulle vara intresserade av att ta reda på detta.

Herr talman! Det står utskottet fritt att ta upp de frågor det vill. Likaså får Peter Hultqvist återkomma i denna fråga om han anser att det finns anledning att göra det. I dagens debatt, som handlar om granskningen av regeringens handläggning och tjänsteutövning, kan vi dock inte konstatera att några fel har begåtts. KU har skött sitt uppdrag som kontrollmakt, och betänkandet är nu avlämnat utan reservationer. Jag nöjer mig med det svaret.

Herr talman! När det gäller det underlag som vi i konstitutionsutskottet hade, och som senare också funnits för besluten gällande budgeten för 2011, vet vi nu att det som Peter Hultqvist kallar en långsiktig ökning av antalet anställda i själva verket var något som hade förändrats under 2010. Under 2010 minskade nämligen antalet anställda med 345 i Regeringskansliet. Det motsvarar ungefär 10 procent. Den uppgiften fanns väl inte när budgetmotionerna skrevs; det krav som då framfördes innebar en besparing på 670 miljoner. 670 miljoner motsvarar ungefär 10 procent av hela kostnaden för Regeringskansliet. Det var alltså väldigt mycket. Nu blev det dock inte så mycket. Det blev en besparing på 300 miljoner, dock inte, som vi hade hoppats, en engångsbesparing, vilken hade varit möjlig, utan en rambesparing, alltså en långsiktig besparing. Om vi ser på storleken på detta kommer det naturligtvis att långsiktigt vara bekymmersamt för Regeringskansliet att klara det verksamhetsmässigt. Granskningen gällande verksamheten för 2011 får väl utvisa vilka konsekvenserna av det beslutet blir. Jag beklagar att vi inte kunde komma överens. Som jag uppfattar det kommer besparingen att drabba Regeringskansliet på ett sätt som inte är bra. Det försämrar även förutsättningarna för att kunna rätta till de brister som har påtalats, brister som vi varit överens om har funnits. Det gäller överklagandehanteringen, att kunna få del av allmänna handlingar och också upphandlingar. Nu blir det ytterligare press kostnadsmässigt, och dessa administrativa rutiner blir självfallet inte lättare att rätta till. Den granskning som gjorts av konstitutionsutskottets tjänstemän beträffande Regeringskansliet har inneburit att vi fått en nyttig dialog om förbättringar som behöver göras på grund av de brister som finns. Förbättringar håller också på att genomföras, och det är naturligtvis viktigt. Men förutsättningarna för att genomföra förbättringar hade, som sagt, kunnat vara bättre om inte de besparingskrav som beslutades i budgeten för 2011 hade behövt genomföras. Jag yrkar på godkännande av konstitutionsutskottets anmälan.

Herr talman! Det är intressant att i debatten höra hur man från regeringspartiernas sida inte vill se trender utan i stället plockar ut någon siffra som passar det egna syftet. Därefter försöker man tala om vilka insatser man, på grund av att EU-ordförandeskapet upphörde, gjort genom att minska på personalen. Jag kan konstatera att det i den tabell som jag refererat till under "Tjänstgörande per departement" står att de 2003 var 3 550, 2006 var de 3 608 och 2010 var antalet 3 723. Det redovisas alltså departementsvis hur det ser ut. Det är en trendmässig ökning, och det kan inte vara särskilt svårt att ta till sig detta som ett grundläggande faktum eftersom det står i utskottets handlingar och vi varit överens om att så ser verkligheten ut. Det tas också upp en koppling till ett annat ärende, nämligen besparingarna inom Regeringskansliet. Då vill jag bara erinra om anslagssparandet som ligger på 300 plus 400 de senaste två åren. Det motsvarar ett belopp på 700 miljoner. Man har från regeringssidan tidigare sagt att dessa pengar inte går att använda som någon sorts buffert, utan de ska ligga vid sidan av. De kan inte användas för att på ett mjukare sätt klara av besparingarna. Nu kan jag dock konstatera att man lägger ut besparingarna på tre år och använder sig av anslagssparandet. På något vis pressar verkligheten regeringspartierna till att komma till sans så att de faktiskt vidtar en hel del av de åtgärder som vi tog upp tidigare i debatten. Jag får väl vara nöjd med att man från regeringssidan tagit till sig någonting av det som vi sade förut.

Herr talman! Naturligtvis är det viktigt att ha en effektiv verksamhet inom Regeringskansliet. Granskningen är förstås nyttig både från vår sida och från oppositionens sida. Visst, det fanns när det gällde personalen en tydlig trend som gick ända fram till 2009, men det hade också samband med ordförandeskapet i EU. Det sades tidigare att efter detta måste den extrapersonal som då anställdes försvinna. Det vi nu har sett, och som man kanske inte såg när man lämnade in motionerna angående budgeten, är att neddragningen skett under 2010. Den neddragningen var så stor som 10 procent av personalen. Det är givetvis svårt att då göra ytterligare neddragningar. Regeringen hade själv dragit ned med ungefär 500 miljoner 2009-2010. Att då komma med så stora ytterligare anslagssparanden innebär problem om det inte är fråga om annat än en kortsiktig besparing. Det gick att plocka bort 300 miljoner i anslagssparande, men en rambesparing är naturligtvis något som måste påverka verksamheten.

Herr talman! Det handlar ju om ett överskott i Regeringskansliets verksamhet. Vi har alltså dragit slutsatsen att det går att göra en ramreducering på 300 miljoner av de överskotten. Där tyckte vi att regeringssidan klart överdrev effekterna och skapade en alltför dramatisk situation kring det. Det gjordes spektakel av det hela i stället för att sansa sig och lägga ut en långsiktig förnuftig besparingsplan, vilket man gör i de flesta kommuner när sådana lägen uppkommer. Nu har det visat sig att man tagit till sig en del av vår argumentation genom att använda anslagssparandet som en buffert. Man säger att man lägger ut det på tre år och att man kanske till och med klarar det hela utan varsel. Jag skulle kunna tänka mig att det är så det kommer att sluta eftersom överskotten indikerar att man har mer pengar i verksamheten än man behöver. Då är grundfrågan varför man ska ha mer pengar än man behöver när man samtidigt tvingas spara rätt så brutalt på olika områden i statens verksamheter. Jag kan nämna att i den utredning om den framtida organisationen som Trafikverket presenterade för regeringen den sista december sägs att 1 500 personer ska bort. Det finns alltså en trend när man ser på siffrorna. Vi får väl se hur det kommer att se ut under kommande år. Nu har riksdagen beslutat om de 300 miljonerna i besparingar, så det kommer kanske att jämna ut sig. Regeringen har lagt ut detta på tre år och tagit till sig att det i det sammanhanget går att använda anslagssparandet som en buffert, vilket jag tycker är intressant. Så ser läget ut. Jag konstaterar att de siffror som redovisats gäller, och någon annan verklighet finns inte.

Herr talman! Javisst, det blev ett beslut om besparingar som måste genomföras. En del kan genomföras via anslagsbesparingar, men vi har också ambassadneddragningar som en del av detta. Besparingarna ska nu ske med en hastighet som kanske inte motsvarar det som verksamhetsmässigt hade varit optimalt.

Herr talman! Jag tänker återgå till ärendet som vi hanterar just nu, det vill säga konstitutionsutskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Flera delar i den här granskningen har tagits upp i tidigare anföranden. Jag tänker inte göra någon repetition av det utan mer diskutera en grundläggande förutsättning för att KU faktiskt ska kunna fullgöra sitt granskande uppdrag och också en grundläggande förutsättning för allmänhetens och mediernas möjligheter till insyn i hanteringen, och det är dokumentationen. Jag kan villigt erkänna att jag själv tycker att det här uppdraget är väldigt svårt. Det är mycket att lära sig, och jag hoppas att jag lär mig med tiden. Men en förutsättning både för mig att kunna göra det och framför allt för kansliet är att det går att följa vad som har hänt i dokumentationen. Inom många områden som har granskats har vi upptäckt brister i dokumentationen som jag tycker är allvarliga. Frågan om upphandling har varit uppe utifrån att man inte alltid har följt sina egna ramavtal. Det har inte gått att följa hur man har gjort. Man har gjort direktupphandlingar och så vidare. Men i vissa fall kan vi inte ens granska om det har varit korrekt eftersom det inte finns dokumentation av hur det har gått till. Vi kan alltså inte se om man har gjort helt korrekt eller om man har gjort helt fel, för det finns inte dokumenterat, och det är allvarligt. Det gäller också dokumentationen vad gäller Regeringskansliets bolag och hanteringen av bolagen. Det finns riktlinjer för hur dokumentationen ska se ut som inte följs. Bland annat ska det vara årsakter. I 4 av 20 granskade bolag saknas årsakter. Det gör att det blir väldigt komplicerat att följa upp vad som har hänt. I en del företag finns det tio olika akter som ligger i lite olika delar och olika beslut. Vi har skickat frågor till regeringen och fått svaret att det inte har varit några särskilda händelser som har föranlett behov av beslut från regeringen. Men det står i instruktionen att händelser av viktig karaktär för bolagen också ska dokumenteras, även om det inte kräver ett aktivt beslut. Om man inte från början dokumenterar går det inte att i efterhand granska vad som har hänt, och det gör förstås vårt uppdrag till slut mer eller mindre omöjligt. Jag själv har en bakgrund inom sjukvården. Där är det ett starkt fokus på dokumentationen, och det är alltid den man går till när man ska granska. Det finns väldigt tydliga riktlinjer för dokumentation, och man är ansvarig att följa dem. Det här måste man se över på regeringsnivå. Det var också uppe när det gällde framtagande av EU-ståndpunkter. Jag hoppas att vi kan se en förbättring här. Det finns riktlinjer och det finns ett arbete som pågår med det här, men det måste verkligen bli bättre. Och det är svårt men nödvändigt med en korrekt dokumentation. Jag yrkar på godkännande av konstitutionsutskottets anmälan.

Herr talman! Det är ett enigt betänkande, och så långt är det väl. Det är inga reservationer, utan vi har kunnat slutföra granskningsuppgiften på ett sätt som hedrar konstitutionsutskottet och det uppdrag som vi har fått. Det som inte hedrar oss är när Peter Hultqvist talar om spektakel. Den debatt som vi hade före jul var väl minst av allt ett spektakel. Den var oerhört olycklig. Vi varnade för att 300 miljoners nedskärning av budgeten årligen kommer att få mycket stora konsekvenser. Den reaktionen kallar nu Peter Hultqvist för spektakel. I betänkandet som vi lägger fram påpekar vi att begäran om kopior av allmänna handlingar har tagit för lång tid. I något fall har det tagit sju veckor. Diarieföringen av några enstaka ärenden har präglats av ett visst dröjsmål. Ja, inte blir det lättare om man skär ned anslaget, dessutom med 300 miljoner per år under de närmast följande åren. Som Per Bill, Karin Granbom Ellison och Per-Ingvar Johnsson har visat tydligt har det totala antalet tjänstgörande i Regeringskansliet 1990-2010, enligt tabell 1.1, faktiskt minskat. För att använda Peter Hultqvists retorik: 4 486 är mer än 3 723. Det är ju uppenbart för alla och envar att tabell 1.2 är en delredovisning av det totala antalet som finns i tabell 1.1. Antalet har alltså minskat. Vi har sett att Regeringskansliet har bantat ned antalet anställda efter EU-ordförandeskapet. Nej, det kokar ned till den person som Peter Hultqvist angav vid namn så många gånger, Per Schlingmann, och en allmän irritation och olust över att han arbetar så som han gör i Regeringskansliet. Utskottet har inte funnit detta vara något fel, lika lite som frågetecknen kring Pär Nuder när han var samordningsminister är någonting att dra upp här och nu. Det ankommer på regeringen själv att organisera sitt arbete. I båda de här fallen faller det inom vad regeringen har mandat att göra. Jag vill ställa frågan till Peter Hultqvist: Är det spektakel nu när vi får brev från ambassader och framför allt människor som är beroende av ambassader, till exempel i Vietnam, där de skriver att det här kommer att få stora konsekvenser för deras sätt att fungera, arbeta, investera och utveckla i ett land som Vietnam? Är det inte tvärtom alarmerande att vi är tvungna att göra nedskärningar på fem ambassader? Och detta är bara det som är varslat för i år. Det kommer att bli mer. Det här kommer att upprepas inför varje budget, om inte den hand som var nästan fattad i en överenskommelse om att försöka komma ifrån den stora besparingen på ramanslaget kan fattas igen. Vi var mycket nära att göra en överenskommelse strax före jul. Det föll på minuter, om man så säger. Nu hoppas jag att Peter Hultqvist vill ge signaler om att det här inte är ett spektakel, utan att det är något att oroa sig för och att överpröva.

Jag vill bara betona att repliken gäller detta betänkande och granskning av statsrådens tjänsteutövning. Vi ska inte återupprepa kammardebatten om budgeten från december.

Herr talman! Jag kan bara notera att en stor del av Skånbergs anförande handlar om just nedskärningarna i budgeten, och det försätter mig i en lite svår situation. I siffran 4 486, som nu upprepas, ingår kommittéer, konsulter och en massa olika personal som inte är ordinarie. När man ska analysera och se vad det här egentligen handlar om är det tabell 1.2, tjänstgörande per departement, som är den mest intressanta. Där ser vi en trendmässig ökning. I och för sig har det skett en minskning mellan 2009 och 2010 beroende av EU-ordförandeskapet. Men en trendmässig ökning finns. Det är liksom grundläggande fakta som jag tycker att ni inte ska försöka smyga undan, för så ser det ut. När det sedan gäller den statliga verksamheten som helhet kan jag konstatera att sparandet av 300 miljoner på Regeringskansliet hos er skapade en argumentationsnivå, där ni pratade om varsel, uppsägningar och en väldig dramatik inför julen, en som jag tyckte i många stycken överdriven argumentation. En hel del av det som vi sade i den debatten, att anslagssparandet ska läggas ut på tre år och att det ska användas som buffert, har man ändå accepterat. När det gäller ambassaderna är det väl bara att konstatera att Bildt hade en lista i sin byrålåda, halade fram den, var alltför snabb och gick ut med den i en nästan hämndliknande aktion. Man hade inte behövt göra det här på det sätt som gjordes. Det hade kunnat göras på ett annat sätt. Vi har erbjudit oss att delta i en parlamentarisk översyn av hela UD och dess organisation. Då kanske vi också kan komma överens om hur det här ska se ut i framtiden. Det är ni som överilar er och går för fort fram på den här punkten.

Herr talman! Utskottets granskning ska vara bred och fri. Man ska kunna se hur det som görs i Regeringskansliet följer gällande lagstiftningar och förordningar. I tidigare inlägg tyckte jag att Skånberg tog väldigt lätt på det här med den nyinrättade statssekreterartjänsten när det gällde Schlingmann. Att börja dra in Pär Nuder i sammanhanget! Det tycker jag inte har någon koppling alls. Den här tjänsten har aldrig funnits någonsin tidigare. Den har betecknats som propagandaminister, spinndoktor och annat i den allmänna debatten. Det vi har sagt är att den har funnits så kort tid att det inte går att avgöra hur innehållet i arbetsuppgifterna som tjänsten innefattar ska bedömas i förhållande till de instruktioner och regelverk som gäller för den här typen av tjänster. Jag har tidigare redogjort för vilket regelverk som gäller för statssekreterartjänster. Här har vi ställt frågor till Regeringskansliet för att kunna avgöra på ett relevant sätt hur de arbetsuppgifter som Schlingmann har ser ut i förhållande till regelverket, men vi har inte fått svar som tillräckligt klargör sakläget. Av den orsaken är det rimligt att återkomma och följa ärendet och se hur det utvecklas. Det är väl också det som utskottet i sitt betänkande öppnar för. Tiden har varit för kort. Jag tycker inte att regeringssidan och Skånberg gör rätt när man försöker hafsa över det här med Schlingmanns nya tjänst och hävda att det inte är något att titta på. Det är det visst! Det finns frågetecken kring hur detta stämmer med de förordningar som gäller för statssekreterares arbete.

Herr talman! Vi kommer att återkomma, och jag är övertygad om att Peter Hultqvist då kommer att stå i första ledet. Men att det är första gången någonting används har varit fallet även förr. Så var det i fallet Pär Nuder också; det var första gången en samordningsminister fanns. Men det visade sig rymmas inom regelverket. Det kommer säkerligen att visa sig att det här också ryms inom regelverket. Regeringen har att leva och verka inom de regelverk som finns.

Herr talman! Vi kommer att återkomma, och jag är övertygad om att Peter Hultqvist då kommer att stå i första ledet. Men att det är första gången någonting används har varit fallet även förr. Så var det i fallet Pär Nuder också; det var första gången en samordningsminister fanns. Men det visade sig rymmas inom regelverket. Det kommer säkerligen att visa sig att det här också ryms inom regelverket. Regeringen har att leva och verka inom de regelverk som finns.

Herr talman! Det finns många sätt att beskriva demokratins funktion gentemot allmänheten. George Orwell sade att det politiska språket är avsett att få lögner att låta sanningsenliga. Patrick Leahy, senator från Vermont, sade att pressmeddelanden låter oss veta när folkvalda har gjort något bra - offentlighetsprincipen låter oss veta när de har gjort motsatsen. Jag hoppas att Sverige ligger någonstans mittemellan dessa citat. Tryckfrihetens demokratiska betydelse understryks i grundlagen. I 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen sägs: "Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar." Det är centralt för Sverige att medborgarna fritt ska kunna få ta del av handlingar kring styrningen av vårt land. Givetvis föreligger också vissa undantag, till exempel när det gäller rikets säkerhet. Enligt regeringsformen ska JO utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar. JO prövar varje år ärenden om förfrågningar kring allmänna handlingar. Inte sällan har JO ansett att besked om utlämnande normalt ska komma samma dag som begäran görs. En viss fördröjning kan accepteras då myndigheten behöver tid för bedömning av om handlingen kan utlämnas eller inte. Det här gäller främst om det efterfrågade materialet inte är av ringa omfattning. Frågan om utlämnandet av en handling är inte problemfri. Inte sällan måste en handlings innehåll bedömas utifrån olika perspektiv, till exempel expediering, skälig skyndsamhet, sekretess eller juridisk förvaring. Den huvudsakliga kritiken i JO:s uttalande kan illustreras av följande tre typfall. Fall 1: underlåtenhet att behandla frågan skyndsamt. En myndighet har underlåtit att pröva utlämnande av en handling utan onödigt dröjsmål. JO var kritisk mot ett fall med fem veckors svarstid. Fall 2: hänvisning till materialets beskaffenhet. En journalist begärde att få ta del av de så kallade tsunamibanden. Regeringskansliet anförde osäkerhet kring materialets läsbarhet och beskedet tog nio månader, vilket JO kritiserade skarpt. Fall 3: svårighet att fastställa formell förvaring. Departementet kunde inte avgöra var en icke ringa del av de begärda handlingarna förvarades. Departementet borde ha givit utlämningsbesked efter hand, enligt JO. Besked tog fyra månader. Herr talman! Om ett ärende involverar flera departement ska det handläggas i det departement dit ärendet huvudsakligen hör och beredas i samråd med övriga berörda statsråd. Detta gäller även inom ett departement om ärendet berör flera statsråd. I pm:et Samrådsformer i Regeringskansliet säkerställs principerna om kollektivt beslutsfattande. Statsråden måste kunna påverka regeringsärendena i enlighet med sitt ansvar. Enligt huvudregeln ska gemensam beredning inledas så tidigt som möjligt. Den gemensamma beredningen är inte heller avslutad förrän alla parter är överens. KU har tidigare granskat Regeringskansliets hantering av utfående av allmänna handlingar. Hösten 1998 granskades regeringens hantering av allmänna handlingar som berörde vårt förhållande till EU. KU ansåg då bland annat att Regeringskansliet syntes lämna ut fler handlingar än tidigare. I årets granskning tog handläggningen på UD av förfrågan av allmän handling i snitt 12,9 veckor, totalt mellan 2 och 28 veckor. För Försvarsdepartementet var snittiden 8,44 veckor, totalt mellan 1 och 40 veckor. Det sagda talar enligt utskottet för att det finns brister i handläggningstiderna och att Regeringskansliet bör se över sina rutiner för dessa. Herr talman! Jag vill avsluta som jag började, med ett citat. I debatten om friheten på nätet sägs ofta att informationen vill vara fri. Därför måste medborgarna verkligen kunna ta del av de allmänna handlingar som de har rätt till, för om en demokrati ytterst vilar på yttrande- och mötesfrihet är information demokratins valuta.