Hushållningen med mark- och vattenområden

Herr talman! Bostadspolitiken påverkas av ett stort antal faktorer och berör ett stort antal områden, skattepolitik, socialpolitik och många därtill. Det har också märkts i de debatter vi har haft de senaste veckorna. Det är också många fler lagar som berörs än plan- och bygglagen, som är den som vi oftast talar om. Planering och byggande påverkar ibland miljöbalken ännu mer.

Många kommuner står nu inför en svår situation när de på kort tid ska hitta boenden till såväl nyanlända som många andra bostadssökande. Många kommuner är tydliga med att lagar och regler måste förenklas om kommunerna på sikt ska lösa bostadsfrågan.

Den enskilt största stötestenen som många nämner är riksintressen som begränsar tillgången på mark för att naturvärden, friluftsliv och kultur ska skyddas. De områden som snabbt kan bebyggas har ofta fyra eller fem skyddsområden på varandra. Utöver det nämner kommuner också bullernivå som en försvårande omständighet för byggandet.

Jag blir alltmer övertygad om att vi måste göra byggande till ett riksintresse. I delbetänkandet kunde utredningen som Alliansen tillsatte ha föreslagit byggande som ett riksintresse. Jag blev uppgiven när jag såg att man inte hade gjort det i delbetänkandet. Jag blev också ärligt talat ganska nedslagen när slutbetänkandet kom. Man uttrycker att man skulle vilja ha fler riksintressen och inte färre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Tanken med utredningsdirektivet var att utredningen dels skulle pröva frågan om bostadsbyggande, dels skulle kategorisera intressen. Utredningen föreslår i stället att det ska vara upp till kommunerna att kategorisera intressen. I det kan man väga in bostadsbyggande som en av de kategorierna.

Kommuner brukar inte säga att de vill ha mindre makt. Att SKL är negativt till det utredningsförslag som nu föreligger är för mig ganska talande och visar att utredningen inte har löst problemen med riksintressen. Jag hoppas att man tar ett omtag i den frågan. Vi får se huruvida utredningen ens går ut på remiss eller inte. Det är upp till andra att bestämma.

Utöver det vill jag ta upp KD-motionen 2014/15:1666 från min kollega Penilla Gunther som lyfter fram små företagares rätt att fortsätta driva och underhålla småskaliga vattenkraftverk. De måste värnas inom ramen för rimliga krav på miljöförbättrande åtgärder. Det är problematiskt att länsstyrelserna med ena handen ger stöd till landsbygdens näringsidkare och med andra handen kräver miljöförbättrande åtgärder som riskerar att leda till nedläggning av befintliga vattenkraftsanläggningar.

Därför är jag väldigt positiv till att riksdagen nu ger ett tydligt tillkännagivande till regeringen. Det är en förutsättning att tillståndsprocesserna är flexibla och kan anpassas så att de som driver småskaliga vattenkraftverk inte får orimliga kostnader vid nya tillståndsprövningar. Hänsyn måste tas till att de som driver storskaliga och småskaliga vattenkraftverk har helt olika ekonomiska förutsättningar. Med det yrkar jag bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i civilutskottets betänkande CU13. För tids vinnande väljer jag att inte yrka bifall till vår reservation nr 5. Vi är egentligen inte så oeniga i utskottet.

Vi ska i dag diskutera de motioner som berör riksintressen och behovet av bostäder, skyddet av brukningsvärd jordbruksmark, skyddet av vattenområden, förfarandet vid utpekandet av riksintressen med mera. Jag kommer inte att beröra alla dessa frågor utan riktar in mig på riksintressefrågan samt vattenverksamheter.

Vad det gäller riksintressena redovisade Riksintresseutredningen sitt slutbetänkande i december 2015. Betänkandet innehåller bland annat förslag om att bostadsförsörjning ska införas som ett väsentligt allmänt intresse i 3 kap. miljöbalken. I betänkandet föreslås vidare att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska ges möjlighet att besluta om företräde för ett sådant väsentligt intresse före ett riksintresse. Det är ett förslag från utredningen för att öka bostadsförsörjningen. Det kan vara intressant att titta vidare på ett sådant förslag. Sedan kan man ibland önska mer.

Men den borgerliga oppositionen skriver i sin reservation att Riksintresseutredningens förslag inte löser problemet att riksintressena hindrar bostadsbyggandet. Nu ska vi påminna oss om att utredningen - precis som Caroline Szyber nämnde i talarstolen - tillsattes av den förra borgerliga regeringen. Man kan då fråga sig om den tidigare kristdemokratiske bostadsministern var otydlig i sina direktiv i och med att man är så missnöjd med sin egen utredning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Det må vara hänt om det skett en gång. Men det var samma sak då vi debatterade utredningen En kortare instanskedja för detaljplaner och områdesbestämmelser. Det var också en utredning tillsatt av den tidigare bostadsministern. PBL-överklagandeutredningen hade avfärdat ett antal förslag från borgerligheten såsom att utreda förutsättningarna för att begränsa överklaganden, utreda tidsfrist för överklaganden med mera. I den debatten yrkades på att fler frågor återigen skulle utredas.

Man kan fråga sig om oppositionen lever efter devisen att om kartan inte stämmer överens med geografin gäller kartan. Får de inte de svar som de önskar av en utredning vill de tillsätta en ny. Man kan undra hur många utredningar som krävs för att borgerligheten ska inse att verkligheten inte stämmer överens med deras karta.

Nu bereds Riksintresseutredningens betänkande i Regeringskansliet. Vi utgår från att regeringen ger frågan hög prioritet vid det pågående beredningsarbetet. Det är bostäder som behövs och inte fler utredningar om saker som redan är utredda.

Herr talman! Utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen att ett regelverk om tillståndsprocesser för vattenverksamheter bör vara flexibelt och anpassat till småskaliga verksamheter. Vi anser - precis som vi skriver i vår reservation, som jag inte yrkar bifall till - att det är angeläget att alla tillståndspliktiga vattenverksamheter har tillstånd i överensstämmelse med de miljökrav som ställs i miljöbalken. Vi anser också att tillståndsprocesserna ska vara effektiva och rättssäkra och inte medföra onödig administration som hindrar vattenverksamhetsutövare från att lägga resurser på miljöförbättrande åtgärder.

Vattenverksamhetsutredningens betänkande bereds i Regeringskansliet, och regeringen har aviserat att den avser att överlämna propositionen till riksdagen i höst. Klimat- och miljöminister Åsa Romson har som svar på en skriftlig fråga i riksdagen anfört att regeringen i beredningsarbetet har uppmärksammat att förhållandena för småskaliga vattenkraftverk bör övervägas särskilt, till exempel vad gäller värnande av kulturmiljöintressen.

Jag ska villigt erkänna att detta inte har varit min starkaste fråga rent politiskt. Jag har därför bemödat mig att träffa personer som är vattenkraftsägare. Jag gjorde ett besök i Sörmland i veckan inför motionsbehandlingen just för att se hur de berörs och vilken oro som finns.

Jag kan förstå den oro som många små kraftverksägare känner. Jag vill särskilt tacka den kraftverksägare som jag fick träffa för det informativa besök som jag fick göra tidigare i veckan. Jag uppskattar verkligen att få diskutera frågor med personer som berörs i verkligheten. Jag har tagit till mig en hel del av synpunkterna.

Vidare är det viktigt att se de konsekvenser vattenkraft och dammar får på våra vattendrag, vad de gör för ekosystemen och biologisk mångfald. Vi ska dock i dag inte fatta något avgörande beslut för vattenverksamheter, utan regeringen kommer, som tidigare sagts, att komma med en proposition till hösten. Det är vår förhoppning att den är väl avvägd.

(Applåder)

Herr talman! Efter att ha lyssnat på Leif Nysmed kände jag att jag ville begära replik, för jag tycker att vi behöver förhålla oss till en verksamhet och till en verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

När jag läste direktiven tyckte jag att de var tydliga. Det står att bostadsbyggande ska få en mer central roll. Men det blir också tydligt när jag läser utredningen att man kan tolka dem på olika sätt.

Som jag sa i mitt anförande - och det står jag fast vid - tycker inte jag att utredningen har levererat exakt vad jag hade hoppats. Jag vet också att många som har tittat på och stått bakom direktiven har samma tankar.

Min fråga till Leif Nysmed blir: Tycker ni att förslaget är så pass bra att ni ska skicka ut det på remiss? Och tycker ni att förslaget skulle ge kommunerna de redskap som de säger att de behöver för att få fram mer byggbar mark och klara av den utmanande och svåra situation som de står inför? De flesta av landets kommuner har i dag bostadsbrist, och de säger själva att det är otroligt svårt att få fram byggbar mark både på kort sikt, för temporära lösningar, och på lång sikt. De understryker tydligt att den absolut mest försvårande omständigheten i dag är just riksintressen.

De tycker själva att det är ett problem att besluten ska ligga på kommunal nivå. De tycker inte att de ska göra det, vilket också SKL är tydliga med även utan att vi har haft en remissrunda. Man gör tillräckligt med bedömningar ändå på kommunal nivå.

Herr talman! Caroline! Jag har inte läst hela utredningen, men jag har läst delar av den. Den är ganska intressant. Sedan kan man naturligtvis alltid önska mer av den. Jag kan inte svara på om den ska gå ut på remiss eller inte, för jag är inte regeringsföreträdare.

Vi måste titta på det här med riksintressen. Utredningen belyser att 55 procent av marken berörs av riksintressen, som jag skriver i min egen reservation. Det betyder inte att man inte får bygga på dessa 55 procent av marken. Däremot är det en tolkning som har gjort att det har lagts en våt filt över det hela.

Snarare handlar det om ett förtydligande - att man ska ta tydligare ställning. Jag kan hänvisa till en sida i utredningen. Just nu kommer jag inte ihåg vilken, men jag kan återkomma till det. Det måste förtydligas att man ska göra olika ställningstaganden till om verksamhet man ska bygga i ett riksintresseområde ska ligga just där eller om man kan ha en annan lokalisering.

Vidare är det fortfarande 45 procent av Sveriges mark som inte omfattas av något riksintresse. Det motsvarar ungefär en yta fem gånger Holland, som har 16 ½ miljon människor. Det är alltså ganska stora ytor som inte omfattas av riksintressen i Sverige. Det blir lätt så att man tror att det inte går att bygga någonstans i det här landet. Man får nog försöka förhålla sig lite grann till verkligheten och titta på hur det ser ut.

Ni tyckte kanske att ni var tydliga i det här, men uppenbarligen fick ni inte de leveranser som ni ville ha. Vad ska vi i så fall göra med riksintresset? Ska vi utreda det en gång till? Det är min fråga till dig, Caroline.

Herr talman! Jag kan börja med att upplysa Leif Nysmed om att man inte får glömma strandskyddet, apropå de 45 procenten. Det är inte så att det är 45 procent av Sveriges mark som är byggbar. Både toppolitiker och kommunalpolitiker säger: När vi åker runt med tåg i eller flyg över Sverige ser vi att det är mycket grönmark! Men det är inte så väldigt mycket av denna mark som går att bebygga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Man kan ta Kiruna som exempel, där alla är överens om att vi ska flytta en stad och att vi behöver göra det. Om man inte där hade kunnat göra så otroligt många avsteg från nuvarande principer och sett hur riksintressena försvårade hade inte denna flytt kunnat göras möjlig. Så nog kan man säga att vi har problem med mark! Det är inte 45 procent av landets mark som är byggbar; det ska man vara tydlig med.

Jag säger inte att man behöver göra en ny utredning, men jag tror att man ska tänka på att denna utredning gjordes i en tid, och det har hänt mycket efteråt. Ett sätt kan vara att skicka ut den på remiss och lyssna in remissinstanserna, och ett sätt kan vara att man själv inom Regeringskansliet bereder den och försöker hitta lösningar.

Jag var ganska tydlig tidigare i veckan på Twitter, när jag satt och läste inför dagens debatt, med att när man själv satt i regeringsställning tyckte man att orden "Regeringskansliet bereder" var någonting positivt: Vi jobbar, och vi försöker hitta lösningar. Gemene man, och vi som får lite perspektiv i opposition, känner i stället ibland bara att saker och ting dras i långbänk. Det är inte riktigt samma positiva anda i det.

Jag hoppas att ni nu använder tiden och uttrycket "Regeringskansliet bereder" till att verkligen försöka hitta en bra lösning. Det vill jag som oppositionspolitiker ha, och det vill nog också många av väljarna ha. Använd begreppet "bereder" på rätt sätt!

Herr talman! Caroline! De procentsatser som vi slänger oss fram och tillbaka med - 55 procent riksintresse och 45 procent icke riksintresse - betyder inte att man kan bygga på 45 procent och inte bygga på 55 procent. Man kan även bygga inom de 55 procenten riksintresse. Man måste dock ta hänsyn i det hela. Vi ska inte säga att man inte kan bygga i vissa delar, utan vi får vara lite seriösa i diskussionen.

Vad gäller beredning är jag säker på att man inom regeringen och vi i riksdagen som företräder regeringspartierna har en ambition att komma fram med många bostäder. Jag tycker att det här med väsentligt allmänintresse kan vara en sådan fråga som man skulle kunna titta djupare på. Det är inte bara bostadsfrågan som kan lyftas upp som väsentligt allmänintresse, utan det finns andra motioner här som vi kanske kommer att debattera. Det handlar om brukningsvärd jordbruksmark och så vidare, som också kan lyftas upp som väsentligt allmänintresse. Man kan titta på detta och se om det kan vara intressant att diskutera hur det kan hanteras.

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att instämma i det som Caroline Szyber har anfört om problematiken med riksintressena och även yrka bifall till den gemensamma alliansreservation som finns på området.

Jag skulle därefter vilja övergå till att tala om den del av betänkandet som rör vattenverksamheterna. Jag ska börja med att ta ett annat perspektiv som min utgångspunkt.

I Sveriges sjunde största sjö lever Siljansöringen. Det är en öringsstam som bara finns där och ingen annanstans på den här planeten. För att kunna fortplanta sig behöver den tillgång till strömmande vatten. Den leker och fortplantar sig i älvarna runt om och i biflödena till Siljan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

För 65 år sedan, innan den stora kraftverksutbyggnaden började, påbörjade varje år ungefär 16 000 Siljansöringar sin vandring mot sina lekplatser i älvarna norr om Dalarna. På 50- och 60-talen kom vattenkraftverken och bildade en kompakt mur för fiskarna. De kunde inte längre nå sina lekplatser.

Kraftverken byggdes i en tid då miljötänk och ekologisk hållbarhet inte existerade. De byggdes under samma tid som svenska myndigheter uppmanade vår befolkning att slänga sina sopor i havet. Vi har slutat att slänga våra sopor i havet därför att vi vet bättre i dag. Men vattenkraftverken såg exakt likadana ut då som de gör i dag.

Av de 16 000 Siljansöringar som påbörjade sin vandring då för att nå sina lekplatser återkom förra året 60 stycken. De kommer att fortsätta att försöka återkomma till sina lekplatser fram till dess att den sista Siljansöringen är död. När den sista Siljansöringen är död är det ett oåterkalleligt ingrepp i den biologiska mångfalden. För detta har vi ett ansvar.

För 20 år sedan ådömdes vattenkraftsbolagen runt Siljan att säkra och trygga återväxten av Siljansöringen. De ådömdes att nå upp till fångstkvoter som skulle tillses varje år. Inte under ett enda av dessa 20 år har de efterlevt sina åtaganden i den delen.

I andra delar av världen, herr talman, där man har haft en bättre balans mellan värnandet av fiskens reproduktion och behovet av en grön och miljövänlig vattenkraft är sportfiskeindustrin en miljardindustri som genererar mängder av arbetstillfällen i besöksnäringen. I Sverige är den här näringen praktiskt taget icke-existerande, helt enkelt för att vi har slagit ut beståndet av fisk som hade kunnat fortleva om man hade byggt fiskvandringsvägar och tagit höjd för detta. Det är inte omöjligt, utan det går att göra, och det görs på många håll runt om i världen men inte i Sverige.

Det finns ett problem, och det är att rättstillämpningen i den här delen är volatil. Staten tar inte sitt ansvar av den enkla anledningen att staten är tillsynsmyndighet och genom länsstyrelserna ansvarar för att de vattendomar som meddelar kraftverken att tillförsäkra fiskens rätt till fiskvandringsvägar och rätt till reproduktion efterlevs. Och man tillser inte att de här vattendomarna efterlevs.

Samtidigt som man släpper igenom de stora vattenkraftsbolagen och låter dem fortgå med sin verksamhet utan att de vidtar de åtgärder de i domstol har tilldömts att vidta bedriver man en hetsjakt mot små vattenkraftsutövare. Små vattenkraftverk kan förvisso också vara skadliga för den biologiska mångfalden beroende på i vilket vatten de ligger.

Vi ska naturligtvis ha miljötillstånd som tillförsäkrar att båda intressena ska kunna existera parallellt, det vill säga både möjlighet till biologisk mångfald och möjlighet till produktion av miljövänlig el.

Problemet är att rättstillämpningarna har blivit godtyckliga. Olika länsstyrelser tillämpar olika regler. Länsstyrelserna tvingar verksamhetsutövare att söka tillstånd på nytt. Processen runt ansökningarna om tillstånd är många gånger så kostsam att man tvingar privatpersoner med jordbruksfastigheter i konkurs. I det har man inte uppnått någonting annat än att slå undan benen för enskilda privatpersoner. Man har inte skapat en bättre situation för den biologiska mångfalden och inte heller för den vandrande fisken eller för elkraftsproduktionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Vi måste ha en ordning med ett tydligt regelverk där det inte skiljer sig mellan olika länsstyrelser hur man väljer att tillämpa lagen. Vi måste ha en ordning där den enskilde verksamhetsutövaren absolut ska tvingas att bedriva en miljömässigt hållbar verksamhet men där hela kostnaden inte vältras över på den enskilde verksamhetsutövaren. Vi måste ha en ordning där de pengar som verksamhetsutövaren måste lägga ned på miljöförbättrande åtgärder verkligen går till miljöförbättrande åtgärder snarare än till byråkratiska kvarnar som maler och till tillståndsprocessen som konsumerar alla ekonomiska medel.

Det är rimligt att staten också är med och tar ett ansvar här. Om det är någonting som man kan anklaga den svenska staten för när det gäller det här är det att man är inkonsekvent. För bara några årtionden sedan beviljades stora mängder statliga bidrag för att etablera de vattenkraftverk som i dag döms ut av länsstyrelser och anses inte ska få finnas kvar. Vi måste ha en ordning där vi tar hänsyn till alla parter i den här processen. Vi måste också ha en ordning där fiskens möjlighet till fortlevnad faktiskt beaktas.

Vi har en skyldighet att värna biologisk mångfald, men vi bör också se potentialen i den näring som skulle kunna blomstra om vi hanterade den här frågan på ett mer ansvarsfullt och bättre sätt. Vi måste se till att de stora vattenkraftsutövarna faktiskt gör det som de har ålagts av svensk domstol att göra. Våra länsstyrelser har ett stort ansvar när det gäller att lägga fokus på detta snarare än att jaga enskilda privatpersoner som råkar äga ett litet vattenkraftverk.

(Applåder)

Herr talman! Om någon undrar varför jag plötsligt slänger mig ut och debatterar bostads- och fastighetsfrågor som jag normalt inte brukar debattera kan jag säga att det beror på att Roger Hedlund, som är vår talesperson i de här frågorna, blev pappa i går till en pojke.

Jag tänkte börja med våra yrkanden så att jag inte glömmer dem. Vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till bara reservation 6 under punkt 5 om vattenverksamheter.

Nu hörde jag att Socialdemokraterna inte yrkade bifall till sin reservation 5, så det är väl ganska klart att det kommer att bli en votering om reservation 6. Om den sedan skulle falla blir det fråga om att vi ska ställa oss bakom Alliansens förslag som också är utskottets förslag. Mattias Bäckström Johansson kommer senare att förklara vårt ställningstagande lite noggrannare då han är mer kunnig inom ämnet småskalig vattenkraft.

Vi anser att vårt förslag är det bästa, och därför yrkar vi i första hand bifall till vårt eget förslag. Vi anser således inte att Alliansens förslag är bäst men kommer att rösta på det om vårt förslag faller.

Alliansen vill prioritera bostäder på bekostnad av riksintressen. Men här delar vi inte Alliansens syn. Att se det som ett problem att riksintressen faktiskt har hindrat byggandet av bostäder i ett antal kommuner är för mig ett tveksamt resonemang. Själva tanken med riksintressen är ju att de ska påverka. Sen kan vi alltid diskutera hur stora riksintressena ska vara, hur pass mycket de ska påverka, var de ska finnas, om de ska vara större eller mindre och så vidare. Men att bygga bostäder obehindrat på våra riksintressen står i alla fall inte vi bakom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Vi skulle däremot gärna se fler riksintressen. Ett sådant som vi skulle vilja se är jordbruksmark. Vi anser att vår bästa jordbruksmark bör klassas som riksintresse, som man gör i till exempel Danmark. Det är tråkigt och något förvånande att vi inte ens får stöd av Centerpartiet i denna uppfattning, då Centerpartiet ibland utger sig för att vara ett landsbygdsparti. Under senare år har vi i Skåne sett flera exempel där man har ifrågasatt värdet av att lägga verksamhet på landets bästa jordbruksmark. En av landets största distributionscentraler läggs på bästa åkermark utanför Landskrona. Okej, det är ett företag och de har önskemål om var de vill bygga, men behöver det verkligen vara på den absolut bästa jordbruksmarken i hela Sverige när man kan flytta det bara några mil åt nordost?

Ett kanske ännu skamligare exempel är rättspsyk utanför Trelleborg. Vi politiker bestämmer exakt var det ska ligga och hur det ska fungera, och vi lägger det på bästa jordbruksmark. Någon märklig förklaring om tillgång till kompetens och närhet till häkte och domstol skulle vara försvar för att man bygger det här på den bästa jordbruksmarken. Men man måste fråga sig: Vad är egentligen viktigast? Att personalen får åka några mil eller om vi har mat i framtiden? Det är faktiskt de faktorerna vi ställer mot varandra.

Förr var man noga med var man lade byggnader. Man lade inte byggnader på mark där man hade bra jordbruksmark. Vi har gått ifrån det för att jordbruksmarken ses som mer eller mindre värdelös, eller i alla fall betydligt mindre värd än den mark vi bygger på. Detta är ett problem.

När det gäller rättspsyk finns egentligen inga ursäkter som kan vara försvarbara för att bygga på den bästa jordbruksmarken. Är det för långt till domstolen eller häktet går det faktiskt att flytta domstolen och häktet. Då frigörs dessutom mark som ligger i närheten av den bästa jordbruksmarken. Då skulle privata intressen få möjlighet att utvecklas och ta över den marken.

Herr talman! Med det vill jag tacka för mig.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i civilutskottets betänkande. För tids vinnande väljer jag att inte yrka på vår reservation nr 5.

Vi människor har en rad behov och intressen som behöver tillgodoses i vår vardag. Jag tänker på saker som tak över huvudet, att kunna ställa ekologisk och närproducerad mat till familjen på bordet. Det är fiffigt att bara kunna vrida på kranen för att det ska komma bra vatten ur den, dessutom till en väldigt billig penning. När vi trycker på knappen lyser lampan. Det går att ladda bilen med förnybar energi. Vi behöver kunna ta oss dit vi vill, till vänner, till träningen, till teatern och till jobbet. Det är ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet när vi får ihop alla dessa aspekter.

För att tillgodose dessa intressen och behov behöver vi skydda jordbruksmark av god kvalitet. Vi behöver skydda dricksvatten. Vi behöver kunna transportera energi från forsar, solceller och vindkraftverk till våra hem. Vi behöver bygga järnväg där folk redan bor och jobbar. Vi behöver bygga bostäder där den hållbara infrastrukturen finns. Det är det som är ett hållbart samhällsbygge. Det går att bygga bostäder, skydda jordbruksmark och dricksvatten och säkra dessa transporter av energi. Ja, det behöver göras avvägningar. Det är särskilt svårt när många intressen och behov ställs mot varandra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Här tror jag att det är viktigt att besluten fattas av de närmast berörda. Där brukar också den mest detaljerade kunskapen finnas. Men vi behöver också en nationell samling så att vi drar åt samma håll.

Tillgången till rent vatten är ett grundläggande behov för oss människor. Ibland kanske vi tar det för givet i det land som vi lever i, jämfört med andra länder där man har en akut vattenbrist som påverkar varje människas vardag.

Låt oss fastslå grundbulten att alla naturresurser ska värnas i solidaritet med djur, natur och ekologiska system, i solidaritet med världens människor och i solidaritet med framtida generationer. Det är ju det som ligger i vågskålen. Det hållbara och moderna samhälle som vi bygger här är också en del av det globala hållbara samhällsbygget.

När vi ändå pratar om vatten vill jag lyfta fram vattnet i Vättern. Det har ett särskilt intresse. På kort och lång sikt kommer det att vara en väldigt viktig källa till färskvatten för många medborgare. Sverige har den mycket gynnsamma förutsättningen att det finns tillräckligt med mark för att man ska kunna tillgodose alla dessa behov. Vi kan bygga bostäder utan att bygga på jordbruksmark, järnvägsreservat, ledningsreservat eller viktig naturmark. Marken finns, men jag har lite svårt att se varför vi inte kan se det allihop. Kanske rör vi oss mest i städer och ser mest städer. Men marken finns ju även här. Det är därför som vi bygger högre och tätare där människor och smarta transporter finns.

Genom att man i den långsiktiga planeringen prioriterar högt och tätt på bekostnad av glest och utspritt försvinner motsatsförhållandet mellan riksintressen och bostäder.

Vi vill satsa på en tät nybyggnation i kollektivtrafiknära lägen där det finns handel, service, bostäder och där man kan ta sig fram på cykel, till fots eller med kollektivtrafik. Det främjar en attraktiv och hållbar stadsutveckling, och det är där som integrationsutmaningar och klimatutmaningar kan hanteras.

Vi behöver då inte heller bygga på den attraktiva och värdefulla jordbruksmarken, kanske bara i några få undantagsfall. Den marken behöver sparas, och det kan vi göra för att få fram de ekologiska närproducerade hållbara produkter som vi behöver för att överleva, det vill säga maten på våra bord.

Herr talman! Om vi bygger för fler med ekonomi, hälsa, välmående och miljö i åtanke slipper vi tjafset med olika riksintressen som ska ställas mot varandra och bostäder som ska ställas mot riksintressen. Då kan vi fokusera på att bygga det gröna och moderna samhälle som vi är i ett så skriande behov av.

(Applåder)

Herr talman! Jag hoppas att det beslut som vi fattar här lite senare i dag - sedan Sverigedemokraterna har klargjort sin lite svajande inställning - innebär att ägare till småskalig vattenkraft kan dra en suck, och då inte det sista andetaget utan en lättnadens suck.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

När en majoritet i utskottet, eller i alla fall merparten av riksdagens ledamöter, under voteringen förhoppningsvis ställer sig bakom Lars Tysklinds motion som innebär att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag på ett regelverk om tillståndsprocesser för vattenverksamheter som är flexibelt och anpassat till småskaliga verksamheter, måste det innebära att ägarna av bortemot 2 000 kraftverk ska kunna lägga sina små resurser på miljöåtgärder och ett bättre effektuttag från sina turbiner och inte lägga dem på krångliga och ovissa omprövningar av sina tillstånd.

Det är ett stort antal enskilda motioner från ledamöter, företrädelsevis från Centerpartiet och andra allianspartier, som helt eller delvis bifalls i dag, och det är mycket glädjande.

Den flödande, förnybara elenergi som produceras i dessa kraftverk utgör 7 procent av den totala produktionen av vattenkraft. Det kan tyckas vara lite, men där den finns skapar den, förutom ren energi, en levande landsbygd som utgör grunden för ett företagande som skapar jobb, tillväxt och skatteintäkter lokalt.

Dessutom är dammar en del av det kulturlandskap som vi i andra sammanhang i olika debatter, inte minst den här, säger ska skyddas. Det bästa sättet att bevara det är att se till att verksamheten i dessa dammar och små vattenkraftverk kan fortsätta.

Med de elpriser vi har i dag är den småskaliga vattenkraften inte en vinstmaskin där man skär guld med täljkniv. Men det är inte ekonomin som är det största problemet, utan det är den rättsosäkerhet som råder.

Inte alla länsstyrelser, men vissa, kräver genom förelägganden nyprövning, något som riskerar att inte bara stoppa pågående verksamhet, utan det kan också innebära att verksamhetsutövaren går i konkurs när denne måste återställa det som en gång var ett fungerande vattenkraftverk med fördämningar och turbiner.

Herr talman! Det finns i betänkandet motioner från bland annat Centerpartiet med förslag om ett moratorium, det vill säga att de redan meddelade föreläggandena inte träder i kraft intill dess rättsläget har klarlagts. Och med det beslut som riksdagen nu fattar hoppas jag att det i praktiken införs ett moratorium, trots att dessa motioner avslås. Det vore orimligt om vi skulle komma fram till en lösning med en flexibel och fungerande lagstiftning, medan de som redan har fått ett föreläggande tvingas att följa detta. Det hoppas jag att var och en begriper.

Genom att göra som regeringen eller utredningen avsåg, nämligen att se till att alla tillstånd omprövas, skulle man förändra landskapsbilden på landsbygden. Det skulle inte innebära att vi får fram de vandringsvägar för fisk som vi behöver för att återställa den biologiska mångfald vi en gång hade innan dessa verk för bortemot hundra år sedan fick sina tillstånd genom privilegiebrev och hävd. På många av de platser där vandringsvägar måste byggas finns det kanske inte någon fisk som vill eller kan vandra.

Vattenkraft har varit i bruk i vård land sedan medeltiden och kanske sedan ännu längre tillbaka. Runt våra dammar har det vuxit fram en ny fauna med en artrikedom som skulle kunna ta skada av dessa vandringsvägar genom spridning av till exempel kräftpest.

Regeringen bereder vattenverksamhetsutredningen. Vi i civilutskottet förväntar oss en proposition i september som utlovat, och vi kommer då att behandla den. Men mot bakgrund av att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet nu inte ställer sig bakom majoriteten utan reserverar sig, dock inte yrkar bifall till sin reservation, finns det ändå anledning för oss att känna oro. För de näringsidkare som jag har pratat om nu vore ert besked om prövningen välkommet i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Ni hänvisar i er reservation till att klimat- och miljöministern i ett frågesvar pekat ut kulturmiljöintressen som något som ska värnas, men var kommer företagarintresset på landsbygden in i bilden? Och hur är det med den produktion av förnybar och flödande energi som vårt samhälle drar nytta av varje dag? Vattenkraften är ju reglerbar och är ännu så länge, till dess en annan form av energilagring blivit tillräckligt effektiv och billig, någonting vi ska använda för att balansera elenergin när kraften behövs. Därför yrkar jag bifall, herr talman, till förslaget i betänkandet i den del som gäller vattenverksamheten.

Nu vill jag säga något kort om Centerpartiets reservationer.

Vi behöver just nu inte fler riksintressen att ta hänsyn till. Brukningsvärd åkermark ska inte vara ett riksintresse, enligt Centerpartiets sätt att se på saken. Då ska inte heller bostäder vara det. Vi behöver både mat och bostäder, och det är vår uppgift här i riksdagen att inte onödigtvis hindra det genom att inrätta fler riksintressen, stämpla fler områden på det sättet och införa fler pålagor och mer regelkrångel som försvårar verksamheten. Jag håller med om att bostäder ska vara högt prioriterade vid avvägningen. Därför står vi från Centerpartiets sida bakom den gemensamma alliansreservationen, med nr 1, i betänkandet.

Men vi måste i vår planering också ha möjlighet att styra byggandet till de markområden där vi inte onödigtvis för all framtid föröder möjligheten att i vårt eget land producera säkra och hälsosamma livsmedel på den bästa jorden. Vi måste tillämpa en marksnål användning. Det innebär, vilket vi ofta talar om i bostadsdebatten, att vi ska förtäta, bygga på höjden och utnyttja redan befintliga detaljplaner på ett bättre sätt.

Som jag sa tidigare betyder detta inte att åkermarken ska göras till ett särskilt riksintresse. Tvärtom behöver vi inte fler sådana restriktioner utan snarare färre. Men möjligheten för kommunerna att styra bort bebyggelse från den bästa åkermarken ska vara stark i översiktsplaneringen, och inte bara i vissa län där man anser att den bästa åkermarken finns. Vad som är bäst beror på var i landet man befinner sig. Det ska vara möjligt att producera livsmedel i hela Sverige.

Eftersom tyngdpunkten i vårt ställningstagande ligger på att betona vikten av att få fram bostäder väljer jag att inte yrka bifall till reservation nr 3 i dag. Resten av reservationerna väljer jag för tids vinnande att inte heller yrka bifall till.

Centerpartiet vill precisera hur vi ser på frågan om riksintressen mer allmänt. Vi föreslår i en partimotion att till exempel strandskydd ska vara någonting som man måste kunna besluta om lokalt och inte ska styras genom nationella lagar och regler. Regioner och kommuner ska ges möjlighet till en dialog med staten om hur ett riksintresseområde ska kunna exploateras försiktigt med exempelvis bostäder för att öka attraktiviteten i den delen av landet.

Herr talman! Jag ser med oro på de konsekvenser klimatförändringarna får för den bebyggda miljön och behovet av att planera för stigande vattennivåer. Det görs analyser av markens stabilitet och förutsättningarna för dagvattenhantering. Det här måste uppmärksammas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Herr talman! De nya bostäder som behövs ska vara socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbara. Att peka ut dagvattnet som ett område där kommunerna behöver ha bättre beredskap och större kunskap om hur man planerar känns viktigt. Förekomsten av hundraårsregn i kombination med att vi får allt fler hårdgjorda ytor när vi förtätar bostadsområdena gör att vi måste öka kunskapen och göra rätt när vi planerar. Vi kommer att planera och bygga i en väsentligt ökande takt de närmaste åren.

Jag blev minst sagt besviken när jag inför debatten läste igenom betänkandet. Där står det nämligen inte så mycket om dagvattenfrågorna, men desto mer om dricksvatten. Jag skulle vilja be er ledamöter att dricka lite grann av dagvattnet när ni kommer ut, om det regnar, och jämföra med dricksvattnet. Ni märker kanske skillnaden.

Herr talman! Behovet av bostäder är stort. De kommuner som lyckas bäst med sin planering för bostadsändamål kopplar tydligt samman översiktsplanering med riktlinjer för bostadsförsörjning, infrastrukturplanering och en aktiv markpolitik. Vi bygger inte bara bostäder - vi bygger livsmiljöer som ska hålla över tid.

Bedömningen är att den relativt decentraliserade samhällsbyggnadsplanering som vi har i Sverige genom kommunerna behöver kombineras med mer övergripande hänsynstagande till riksintressen där också saker som energiförsörjning, kommunikationer, vattenförsörjning, plats för ett försvar och så vidare beaktas.

Det är naturligtvis fullt möjligt att kombinera utveckling och bevarande av naturområden med kraftigt byggande. Närhet till grönytor, parker, lekytor och naturområden är avgörande för livskvalitet, hälsa och utveckling. Samtidigt är det nödvändigt att tillgodose vårt behov av bostäder. Kom då ihåg att Sverige är ett glesbebyggt land. Vi har i våra kommuner ofta mycket tom mark att bygga på. Bara enstaka procent av Sveriges yta är i dag bebyggda. Det finns plats för mycket mer.

Ibland kan det låta i debatten som att det står mellan att hugga ned träden och att bygga bostäder. Ingenting kunde vara mer fel. Det finns i dag enormt stora mängder bostäder i helt färdiga detaljplaner. Det är mark som vi kan bygga på men som ännu inte är bebyggd. Till exempel uttalade Länsstyrelsen i Stockholm i veckan att det bara i Stockholm finns 60 000 bostäder på väg fram i detaljplaner. I hela landet har vi i klara detaljplaner hundratusentals potentiella bostäder som vi skulle kunna bygga.

Det finns exempelvis byggbolag som sitter på tusentals och åter tusentals byggrätter utan att bygga. Det är inte för att det står ett naturreservat i vägen överallt, utan för att byggbolagen i dag kanske snarare bygger på spekulation. Det vore bra om vi tittade närmare på hur vi ser till att den marken bebyggs. Där handlar det inte nödvändigtvis om planering och kvalitet, utan snarare om kvantitet. Att få fram många hem är därför också i stor utsträckning en bostadsfinansieringsfråga.

Jag förstår att det ibland kan vara mycket lättare att säga att om vi gör olika pennstreck i lagstiftningen eller står och pekar på ett naturreservat kommer vi att få fram många fler bostäder. Men vi vet nog alla att det inte riktigt är fallet. I dag finns mycket klar mark. Det som krävs är många gånger helt andra saker, till exempel finansiering från statligt håll, för att bland annat allmännyttan ska ha musklerna att bebygga den marken, och en tydligare press på de bolag som i dag sitter på mark men inte bebygger den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Samtidigt krävs regler för att vi ska bygga med kvalitet. Husen och livsmiljöerna vi ska leva med i kanske flera sekler framöver behöver byggas på ett bra sätt redan från början. För att lösa problem på en plats är därför planering en metod som i första hand skapar värden och möjligheter för hela samhället och inte enbart för exploatörerna. Det är viktigt att komma ihåg.

Vi behöver fokusera på hur vi ska få fram hyresrätter med överkomliga hyror och hur vi ska få humanare priser på bostäderna, så att vanliga inkomsttagare har möjlighet att betala för dem. Vi kan i dag se att de kommuner som har stora ambitioner också klarar att planera för ett byggande med de kvaliteter som behövs. Det är inte alltid regelverket som saknas, utan det kan vara den politiska viljan i den enskilda kommunen eller kanske den politiska kreativiteten.

Jag läste en DN-artikel av Björn Sundin, kommunalråd i Örebro. Han skriver: "Örebro är den av Sveriges större kommuner . som byggt mest per capita de senaste åren. Samtidigt har vi utsetts till Årets Friluftskommun 2012, 2013, 2014 . till stor del tack vare vårt arbete med att göra naturen mer nära och mer tillgänglig för örebroarna. Det går alltså alldeles utmärkt att kombinera en hög takt i byggandet med höga ambitioner för friluftsliv och naturvård. Att vi är snabba när det gäller byggprocesser är en förutsättning för den höga takten i bostadsbyggandet, men också en viktig förklaring till att företagen i Örebro växer så snabbt och att så många nya företag etablerar sig här."

En av de viktigaste insatserna är kanske snarare en mer strukturerad satsning på kompetensutbyte mellan statlig, regional och kommunal nivå inom hållbar stadsutveckling. Låt oss titta på de kommuner som gör det här på ett bra sätt, som lyckas hitta lösningar på de reella intressekonflikter som finns i planeringen, och lära av varandra! Förmodligen är ett seriöst erfarenhetsutbyte mycket mer värt än många andra lagstiftningsformuleringar som vi kan träta om i kammaren annars.

Vid planläggning ska kommunen redan i dag ta hänsyn till bland annat miljö- och klimataspekter, främja en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror och goda miljöförhållanden i övrigt samt bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet. Kommunen ska i dag redovisa hur man i den fysiska planeringen ska ta hänsyn till och samordna översiktsplanen med relevanta nationella och regionala mål och hur man långsiktigt ska tillgodose behovet av bostäder.

Under samråden med länsstyrelsen ska statens intressen förtydligas. Det ska ges underlag till kommunens bedömningar, och råd ska ges i fråga om allmänna intressen såsom bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.

Det finns alltså en hel del utrymme för samverkan och samarbete i den nuvarande lagstiftningen, skulle jag säga. Men det krävs också att alla aktörer börjar göra det och visar en ambition att verkligen vilja komma framåt och bli överens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Det betyder inte att det inte finns utrymme att skruva på och förbättra regelverket, men förutsättningarna är goda i dag. En ännu tydligare regional planering kommer förmodligen att behövas i samhällsplaneringen framöver. Då kan kommunerna diskutera över kommungränserna hur man använder mark- och vattenområden på bästa möjliga sätt, och man kan kanske på ett tydligare sätt dela upp ansvarsområden mellan sig beroende på de olika fysiska förutsättningar som finns i de olika kommunerna.

Det finns dessutom utvecklingsområden för länsstyrelserna att vara ännu tydligare kring de statliga intressena, till exempel att i ett tidigt skede kunna klargöra om exempelvis ett byggprojekt är genomförbart.

För att olika intressen ska kunna hålla ihop och samverka är det viktigt att olika aktörer ser varandra som lagkamrater och inte nödvändigtvis som fiender i den här processen. I ett spel där alla skyller på varandra blir det i slutändan ganska dåligt.

Den tidigare regeringen tillsatte Riksintresseutredningen som kommit med ett slutbetänkande som bereds i nuläget. Vänsterpartiet avser därför att redogöra för sina ställningstaganden när eventuella mer konkreta förslag läggs på riksdagens bord.

Herr talman! Jag vill först säga att det är väldigt trevligt att få vara här och debattera tillsammans med civilutskottet. Det är någonting jag har gjort i tidigare dagar, men nu var det ett tag sedan.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet förutom under punkt 1, det som handlar om riksintressen och behov av bostäder. Där yrkar jag i stället bifall till reservation 1 som Liberalerna har tillsammans med övriga allianspartier.

Vi kan väl konstatera att detta betänkande i huvudsak handlar om hantering och just utformning av riksintressen. Den andra huvudpunkten är hur regelverket kring vattenverksamheter ska vara utformat med fokus på att tillståndsprocessen måste anpassas och vara ändamålsenlig och flexibel utifrån verksamhetens storlek. Från Liberalernas sida tycker vi att det är viktigt att vi nu får ett tillkännagivande just om detta.

Herr talman! I reservation 1 tydliggör Liberalerna tillsammans med övriga allianspartier att behovet och byggandet av bostäder måste vara en viktig del av utformningen av regelverket kring riksintressen. Det handlar i grunden inte om att man är för eller emot riksintressen, utan det handlar om att det ska vara ett fungerande system.

Avvägningar mellan riksintressen och andra allmänna intressen liksom avvägningar mellan olika riksintressen, för det finns ju många ställen där riksintressena de facto är travade på varandra, görs redan i dag i översiktsplaneprocesserna. Det är naturligtvis väldigt viktigt att detta fungerar bra.

Hur detta ska hanteras har diskuterats sedan Riksintresseutredningen. Jag har inte någon direkt egen aspekt på det, men jag tycker ändå att när man inför begreppet "väsentliga allmänna intressen" börjar man nästan närma sig något slags halvriksintresse. Det är väl ganska intressant att se att bostadsförsörjningsintresset skulle kunna vara ett sådant, tillsammans med andra saker som till exempel hänsynstagande till brukningsvärd jordbruksmark som också tas upp och som har tagits upp här tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Utskottsmajoriteten avstyrker reservationen och motionsyrkandet med motivet att det bereds inom Regeringskansliet. Det äger naturligtvis sin riktighet, men från Liberalernas sida tycker vi att det är väldigt viktigt och centralt att regeringen de facto vet var riksdagen står i en sådan här fråga och att bostadsförsörjningsintresset, när man går vidare med detta, måste stå i centrum så att vi inte får ett riksintressesystem som motverkar bostadsbyggandet.

Herr talman! Då ska jag gå över till vattenverksamheter. I dag handlar det kanske främst om vattenkraftsverksamhet. Det finns ju även annan vattenverksamhet.

Bara för att vara riktigt tydlig: Liberalernas utgångspunkt är att vi helt står bakom det skydd som finns för våra fyra nationalälvar och för övriga vattendrag i miljöbalkens 4 kap. Det är alltså inte det vi diskuterar egentligen, utan det vi diskuterar är den klassiska vattenkraftskonflikten, vilken är uppenbar och välkänd och som handlar om produktion kontra miljövärden.

För att kunna göra de avvägningar som krävs i denna konflikt, som har nämnts här tidigare, måste vi se att det finns historiska skulder i detta. Det har inte alltid gjorts så där alldeles bra, och det beror på att tider och värderingar förändras.

Det är ändå viktigt att få sagt att detta inte är en olöslig konflikt. Det finns goda exempel, även om Carl-Oskar Bohlin kanske lyfte upp ett dåligt exempel. Exemplet i sig var förresten inte så dåligt, men resultatet när det gäller Siljansöringen var dåligt: Det finns ett regelverk, men det har inte lett till rätt saker.

Det finns andra exempel som brukar nämnas. Vid Stornorrfors i Umeälven har vi Sveriges längsta laxtrappa, och det är ändå en åtgärd med en väldigt stor miljönytta i och med att den öppnar upp hela Vindelälven för uppvandring av fisk. Det pågår också ett projekt i Faxälven i norra Jämtland, där man kommer att kunna skapa 17 mil vandringsfrihet för fisk utan att man påverkar vattenkraftsproduktionen.

Det finns alltså möjligheter till lösningar, och här har den nationella strategin som Havs- och vattenmyndigheten och Energimyndigheten tog fram sommaren 2014, tror jag att det var, ändå bidragit till ett samtalsklimat där man kan diskutera den här typen av frågor också.

Herr talman! Det finns som sagt möjligheter, men det som vi nu diskuterar är framtiden. Det pågår alltså för närvarande en beredning kring Vattenverksamhetsutredningen. En proposition är utlovad i höst, och det är i grunden bra att det ska komma förslag kring detta.

Icke förty, om det är bra eller dåligt är egentligen helt beroende av innehållet i propositionen, och från Liberalernas sida och från övriga som står bakom dagens tillkännagivande är det ett krav på att den måste innehålla ändamålsenliga och flexibla tillståndsprocesser. Det är precis det som det handlar om.

Det stora antalet motioner när det gäller småskalig vattenkraft visar att det här är en problematik som är aktuell i många delar av landet. Jag har också, liksom Leif Nysmed, varit i kontakt med en vattenkraftsägare, vilket jag tror att många av oss har. Jag slås ofta av det stora intresse och ambitioner som där finns att vidta åtgärder, men man känner ändå att man sitter fast i komplicerade och administrativt tunga tillståndsprocesser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Det handlar i grunden inte om att inte kunna ställa tydliga och relevanta miljökrav. Det är precis som jag nämnde: Här måste vattenkraften naturligtvis vara med och ta sitt ansvar. Det handlar, precis som jag sa tidigare, om hur själva tillståndsprocessen utformas och inte exakt om vilka villkor man ställer i de enskilda fallen. Naturligtvis måste man hela tiden utgå från att man vidtar rimliga åtgärder för att få minsta möjliga skada på den biologiska mångfalden. Det handlar inte minst om fiskvandringsvägar.

Men det finns naturligtvis andra saker, och det framgår i svaret från miljöministern om kulturminnesvården. Det finns naturligtvis sådana intressen. Vi ska inte glömma bort vad Ola Johansson lyfte fram om rättssäkerheten och äganderätten. De måste också finnas med i diskussionen om dessa frågor.

Det centrala problemet är att det finns så många tillstånd enligt äldre lagstiftning. De är i absolut majoritet. Sedan finns det i princip lika många som inte har tillstånd för sin verksamhet. Utgångspunkten måste naturligtvis vara att ersätta med tillstånd enligt miljöbalken. Det kan inte finnas så mycket verksamhet med tillstånd enligt gammal otidsenlig lagstiftning. Vi diskuterar nu hur vi kan få till stånd dessa tillståndsprocesser på ett bra och effektivt sätt.

När vi nu diskuterar småskalig vattenkraft är det bara att konstatera för det första att problemen och frågan om vilken miljönytta som kan göras med vissa åtgärder är överblickbar, och för det andra att det ofta saknas ekonomiska resurser för att göra de stora utredningar som krävs. I de flesta fall leder de inte någonvart. Pengarna förslösas på tillståndsprocessen i stället för att de läggs på konkreta miljöåtgärder.

Det finns tusentals vattenverksamheter som står utan att användas i dag. Det finns gamla dammar och kvarnar. Det är också en del av problemet som man måste ta tag i. Där borde man kunna riva och rensa upp för att få fria vandringsvägar för fisk och andra vattenlevande varelser.

Den uppenbara risken är att i stället för att man får ett tillstånd och kan fortsätta verksamheten går verksamheten under och måste läggas ned, fastän det uppenbart finns möjligheter att med enkla medel och konkreta miljöåtgärder göra en förbättring. Slutresultatet är i många fall en nedlagd verksamhet, men hindret finns kvar. Det finns ingen som har resurser att ta ansvar.

Kontentan av tillkännagivandet är att det är helt orimligt att småskalig och storskalig vattenkraft ska prövas efter samma mall.

En proposition utlovas i höst. Den måste innehålla en lösning på detta. Signalen till regeringen är att riksdagen kräver att en lösning ska finnas med. Liberalerna tycker att det är viktigt att detta framgår tydligt. Samma tydlighet finns i Liberalernas motion.

Regeringen har bollen och har det tydliga ställningstagandet från riksdagen att förhålla sig till. Jag hoppas att det leder till att propositionen innehåller en lösning med tillståndsprövningar som är flexibla och ändamålsenliga även för småskalig vattenkraft.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Herr talman! Jag sitter normalt inte i civilutskottet utan är hemmahörande i näringsutskottet. Men även här finns frågor som berör vad gäller energipolitiska mått verksamheter med småskalig vattenkraft.

Situationen är i allra högsta grad akut för den småskaliga vattenkraften, och framtiden för många av dessa kraftstationer är hotad. Det är något som inte enbart är en fråga av miljöpolitisk karaktär. Energimässigt bidrar de under ett normalår med drygt 4 terawattimmar, vilket förvisso är mindre än en tiondel av vattenkraftens totala andel av vattenkraftsproduktionen. Men ur effektsynpunkt är dessa verk viktiga eftersom flertalet av dem är placerade i södra Sverige, där det i dag finns ett kraftigt underskott av elkraftsproduktion. Med sitt höga effektvärde bidrar de med uppemot 900 megawatt till effektbalansen under vintermånaderna.

Dessa 900 megawatt kan jämföras med exempelvis vindkraftens bidrag om drygt 660 megawatt för hela Sverige enligt Svenska kraftnäts rapport som lämnas varje år över kraftbalansen för innevarande vinter. Den småskaliga vattenkraften har således ett större tillskott i effektbalansen än vad all installerad vindkraft har i hela Sverige.

Det främsta hindret för dessa kraftstationer i dag är omfattande nyprövningar av befintliga tillstånd ofta med utgångspunkten i hur det hade sett ut om inte kraftverket funnits på plats över huvud taget.

Men på många av dessa platser har rörelseenergin i vattendragen nyttjats under mycket lång tid. På vissa av platserna går det att spåra nyttjandet ända tillbaka till medeltiden. Således är även denna verksamhet en del av vår kulturhistoria.

För Sverigedemokraterna är det en orimlig ordning som nu uppstått där kostnaden för nyprövningarna inte står i relation till produktionskapaciteten och där kostnaden i praktiken kan bli lika stor som för större aktörer. Fokus försvinner därmed från de miljöförbättrande åtgärderna, som torde vara de som står i centrum.

Regeringspartierna tillsammans med Vänsterpartiet ser ingen anledning till att stödja förslaget om ett tillkännagivande som utskottet har kommit fram till. I den reservation som man förvisso inte yrkar bifall till men som man ändå har tagit ställning för i utskottet framgår att tillståndsprocesserna bör "inte medföra onödig administration som hindrar verksamhetsutövare från att lägga resurser på miljöförbättrande åtgärder". Man emotser en proposition om prövning av vattenverksamheter efter sommaren.

Det kan låta fint, och det är troligtvis många berörda kraftstationsägare som undrar över hur detta kommer att utkristallisera sig. Det finns orosmoln. Exempelvis finns det förslag som lades fram av Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten i slutet av förra året. Det kallas ett förslag till prövning av vattenkraftsproduktion med förslag om bland annat en miljöfond för vattenkraften.

I bilagorna till det förslag som lades fram redovisas att varannan småskalig vattenkraftsstation ska rivas ut med hjälp av den miljöfond som man föreslår. Man lyfter även där fram behovet av att staten ska ha möjlighet att vid en omprövning av befintliga tillstånd få ställa sådana krav på verksamheten att den behöver läggas ned, vilket inte är möjligt att göra i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Är detta förslag som återkommer till hösten från regeringen i den kommande propositionen? I sådana fall finns all anledning att vara oroad. Ett tydligt besked måste ges om under vilka förhållanden utövarna ska leva med sina verksamheter framöver.

Sverigedemokraternas uppfattning är åtminstone att den småskaliga vattenkraften är viktig såväl ur ett energipolitiskt perspektiv som för landsbygden, där den ofta utgör ett komplement i en annan näringsverksamhet. Vi tycker därför att det är viktigt att värna och stödja den småskaliga vattenkraften. Det förslag som finns från utskottet är ett steg i rätt riktning med tillkännagivandet om ett mer flexibelt regelverk som är anpassat till småskaliga verksamheter och där vi även får gehör för delar av våra förslag. Jag kan tycka att ledamoten Ola Johansson från Centerpartiet har en märklig invändning mot att vi skulle ha en svajande inställning i frågan. Det framgår tydligt i betänkandet hur vi ställer oss i frågorna. Mikael Eskilandersson har redogjort för vår hållning. Jag kan däremot tycka att Centerpartiets hållning är lite mer oroväckande om man i sådana fall hoppas på ett moratorium men röstar emot det.

Tyvärr tror Sverigedemokraterna att ett moratorium inte är tillräckligt långtgående för dem som i dag är utsatta för omprövningar och som befinner sig i en mer prekär situation. Vi hade gärna sett ett förslag om moratorium för att ta ett omtag utan att enskilda privatpersoner ska bli utsatta för de ohemula kostnader som förekommer vid tillståndsprövningarna.

Vi kommer att rösta för vår reservation som innehåller ett förslag om i första hand ett moratorium, vilket vi anser är nödvändigt. Vi nöjer oss inte med att hoppas på att det ska leda till ett moratorium genom att rösta på andra förslag.

Vi välkomnar givetvis tillkännagivandet om mer flexibla tillståndsprocesser. Det är ändå ett steg i rätt riktning, och det är betydligt bättre än att riksdagen inte tar något initiativ alls.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson, Anders Forsberg och Josef Fransson (alla SD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)