Anf. 82 Nina Lundström (FP)
Fru talman! Jag tänkte redan nu uppmärksamma er på att jag kanske kommer att tala något längre än åtta minuter. Jag kommer att hålla mig till dels översynen av rennäringslagen, på grund av en motion som finns, dels fjälljakten.
Fru talman! Samerna är vårt lands ursprungsbefolkning. Detta finns också bekräftat av riksdagen redan 1977. Samerna omnämns också särskilt i 1 kap. 2 § regeringsformen.
När Alliansen kom till makten år 2006 stärktes lagstiftningen för Sveriges fem nationella minoriteter, varav en grupp är samerna. År 2000 ratificerade en enig riksdag Europarådets konventioner om nationella minoriteter.
Frågan om nationella minoriteter återkommer årligen i budgetpropositionen, som i budgetpropositionen för 2012, del 1
Rikets styrelse
, kap. 10 Nationella minoriteter, s. 73. Det finns också behandlat i konstitutionsutskottets betänkande nr 1.
Målet för regeringens politik avseende nationella minoriteter är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande.
Regeringens arbete syftar till att stärka de nationella minoriteternas möjligheter till inflytande i frågor som berör dem inom viktiga samhällsområden och därmed öka dessa. Under 2012 kommer uppföljningsarbetet att fokusera på ett bättre genomförande av grundskyddet utanför förvaltningsområdena.
Inom ramen för det lokala arbetet behöver också arbetet med att öka kunskapen om de nationella minoriteterna och minoritetsrättigheterna fortsätta. Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget kommer därför även fortsättningsvis att tilldelas resurser för att arbeta med informations- och kunskapshöjande insatser. Målet för regeringens nationella minoritetspolitik finns också beskrivet i proposition 2008/09:1 kap. 10.
Fru talman! Varför denna påminnelse till kammaren om redan behandlade propositioner? Jag vill på detta sätt skapa en bakgrund till dagens betänkande om jakt och viltvård som även rör samernas rättigheter i olika avseenden. För Folkpartiet liberalerna är den nationella minoritetspolitiken liksom samernas rättigheter mycket viktiga frågor.
Sverigedemokraterna vill genom sin motion om rennäringslagen ändra lagen för att ta bort de rättigheter som samerna har vad gäller renskötsel samt användning av mark och vatten för dem själva och deras renar. Man vill också ha inskränkningar i de rättigheter som omfattar att ta virke från statlig mark till rennäring, familjebostad, slöjd och bränsle. I detta ingår även befintliga jakt- och fiskerättigheter.
Samernas rättigheter bygger enligt 1 § rennäringslagen på urminnes hävd. Det är viktigt att komma ihåg att detta också berör andra förslag i betänkandet vad gäller jakten. På just denna punkt står Sverigedemokraterna ensamt, men det är viktigt att känna till detta mål hos partiet i fråga när det gäller andra punkter i betänkandet.
Det finns en majoritet i utskottet med Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna i fråga om fjälljakten. Partierna vill ha tillbaka regleringen från tiden före år 2007. Miljöpartiet vill egentligen backa tillbaka till regelverket som fanns från tiden före år 1993. Det vill inte de övriga. Men man vill heller inte invänta resultatet av den utvärdering som många redan har påtalat, inte minst Bengt-Anders Johansson.
Jag har ett par frågor till Miljöpartiet, inte minst mot bakgrund av att Miljöpartiet saknar egen motion och egna förslag i sakfrågan. Ni brukar värna samernas rättigheter. Sverigedemokraterna vill ta bort rättigheterna för samebyarna i enlighet med den motion jag nämnde i början av mitt anförande. Ni vill gemensamt med Sverigedemokraterna ändra jakträttigheterna, vilka innefattar samernas rättigheter. Hur kommer dessa rättigheter att utformas? Miljöpartiet och Sverigedemokraterna har haft helt olika samepolitik tidigare, men vad gäller nu? Jag vill påminna om att jaktföreningen Giehren i Tåssåsens sameby administrerar småviltsjakten inom samebyns marker jaktsäsongen 2011/12 i fjällen belägna i Jämtland. Detta görs under nu gällande regler.
Fru talman! Jag ska säga några ord om Finland, som indirekt har nämnts i olika sammanhang. Jag försökte ställa frågan till Socialdemokraterna i utskottet, men jag fick till svar att vi får ta den debatten i kammaren. Nu ser jag fram emot svaren på frågan om Finland.
I broschyren som finns på www.riista.fi på svenska finns de finska jaktreglerna beskrivna. Broschyren heter
På jakt i Finland
. Där beskrivs hur finska staten äger ungefär 25 procent av arealen i landet. De markerna är belägna i framför allt östra och norra delarna av landet. Det är Forststyrelsen som ansvarar för jakträtten och viltvården. På den privatägda marken innehas markrättigheterna av markägaren eller en jaktförening.
Enligt SOU 2005:116, en offentlig utredning som pågick redan under den socialdemokratiska regeringen, beskrivs också jakträttigheterna i Finland och att jakträtten är kopplad till markägandet. Den som vill jaga i Finland ska ha tillstånd till detta av markägaren eller innehavaren av jakträtten. Den som jagar ska betala en viltvårdsavgift till staten. Jakt är tillåten endast under de jaktperioder som fastställs för respektive viltart. Samernas jakt- och fiskerättigheter avviker inte från de övriga medborgarnas rättigheter i det samiska hembygdsområdet i Finland. Endast rätten att bedriva renskötsel är baserad på urminnes hävd.
I hänvisningar till Finland där Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna framhåller Finland som ledstjärna vill jag påtala två aspekter. Det är fel att låta påskina att utländska jägare inte är välkomna till Finland. Det finns jaktinformation om vad som gäller för utländska jägare i Finland. Den största andelen mark är privatägd, och det finns ca 4 000 jaktföreningar som sörjer för jakten och viltvården i sina områden. Samernas rättigheter vad gäller jakt är dock mer begränsade i Finland enligt SOU 2005:116, där det beskrivs att samerna saknar speciella rättigheter i fjälltrakterna. Samma betänkande, SOU 2005:116, belyser också situationen i Norge och Kanada, utöver Finland, vad gäller samernas rättigheter.
Jag ställde frågan i utskottet: På vilket sätt ska vi följa Finlandsexemplet? Jag ser fram emot att få ett svar på den frågan i dag.
Vad gäller anmälningar till EU-kommissionen har tidigare talare beskrivit mycket väl att det finska fallet och det svenska fallet inte kan jämföras i och med att det handlar om helt olika grundförutsättningar.
Jag tänkte nu ta upp några övriga viktiga aspekter i debatten om fjälljakten.
Först har vi frågan om långsiktig hållbarhet. Jakt handlar i allra högsta grad om att bevara ett bestånd. Långsiktigt hållbar jakt innebär att jaktens omfattning ska påverkas av hur ripstammen utvecklas. Beståndets storlek beror på en rad orsaker, bland annat hur mycket som jagas. Den består också av variationer som beror på andra faktorer. Om skytten är same, övrig svensk, norrman eller tysk har ingen betydelse när ripan väl blivit ett byte vad gäller beståndets storlek.
Hur ser jakttrycket ut? De flesta jaktkorten säljs till svenska jägare. Enligt uppgifter i Sveriges Radio P4 Norrbotten den 11 februari 2011 beskrivs jakttrycket på följande sätt för år 2010. I Norrbotten såldes jaktkort för drygt 12 000 jaktdagar, varav ca 9 300 till svenska jägare. Drygt 2 700 såldes till utländska jägare, varav drygt 80 procent var till jägare från Norden. Utländska jägare stod för 540 jaktkort av 12 000.
I Västerbotten såldes kort för ca 8 000 jaktdagar, varav mer än hälften till svenska jägare, ca 3 000 till nordiska jägare och närmare 1 000 till jägare från övriga länder.
I Jämtland såldes kort för ca 10 500 jaktdagar, varav drygt 8 000 till svenska jägare, närmare 2 300 till nordiska jägare och 150 till utländska jägare. Den överväldigande andelen jägare är svenska jägare, vilket är viktigt att påtala i debatten.
Hållbar jakt handlar också om avlysning. Det ska självklart vara möjligt att avlysa områden för att minska jakttrycket när så behövs för att skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar utveckling.
Turismen är ett annat perspektiv, fru talman, som är viktigt att påtala. Skälet till ändringen av rennäringsförordningen var att företagare inom turistnäringen anmälde ärendet till EU-kommissionen. Om detta står mycket beskrivet i betänkandet. Det handlar om jakttidskravet och jaktansvarskravet. Denna ändring skedde efter en grundlig analys av Kommerskollegium och Regeringskansliet.
Vi har också hört diskussionen om Justitiekanslerns ersättningsbeslut för dem som drabbats av besluten tidigare, vilket är viktigt att framhålla i debatten.
Möjligheten att utveckla besöksnäringen hade påverkats negativt. Mina frågor till Socialdemokraterna är: Varför är inte turismens potential viktig för Socialdemokraternas beslut? Vore det inte bra att skapa möjligheter för besökare att uppleva fjällen i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland med flera ställen? Inte minst Vildmarksmässan i Stockholm nyligen visade på vilken potential som finns för turismen. Jakt och fiske är delar av detta och även andra upplevelser. Varför stöder ni inte besöksnäringens potential?
Visst kan beslut förbättras. Också där har vi tidigare hört hur viktigt det är att följa upp den utvärdering som pågår. Jag blir lite förvånad, fru talman, att det alltid låter från de rödgröna med flera som att hur man än gör räcker inte det sätt man väljer att hantera frågor på i det läge man befinner sig. Inför beslut om att ändra förordningen krävdes utredningar och utvärderingar. När vi nu ser att det finns en pågående utvärdering och det är viktigt att invänta resultaten är den inte längre viktig.
Självklart kan man pröva och följa upp utvärderingen. I alliansreservationen påtalar vi också att regeringen utifrån en sådan utvärdering bör överväga vilka förändringar som kan vidtas för att ytterligare utveckla långsiktigt hållbar fjälljakt. Men svenska regler får självklart inte hindra företag att bedriva verksamhet i Sverige i enlighet med artikel 56 i fördraget om EU:s funktionssätt. Därför bör regeringen få i uppdrag att utreda vilka ytterligare möjligheter som finns utifrån det perspektivet.
Det finns, som sagt, möjligheter att väga in regionalpolitiska perspektiv i detta. För Folkpartiet är det självklart att även samerna ska ha sin del i detta och att utländska jägare är välkomna.
Slutligen, fru talman, vill jag göra en personlig reflexion kring hur våra egna erfarenheter kan färga det perspektiv vi ser.
Den godaste ripa jag ätit åt jag hos en familj där mamman hette Berith. Det var ett fantastiskt bemötande i norra Norrbotten - ett minne som aldrig bleknar. Jag har personligen också haft mycket fina besök och fått uppleva samernas kultur, ätit torkat renkött och renkorv, sett trolltrumman, lyssnat på jojken i härlig, varm, vänlig samvaro.
I veckan ringde jag en äldre person och frågade om hans upplevelser av jakten. Han sade: Konflikterna finns väl någon gång omsänder, men överdrivs verkligen. Det går ju att lösa frågor. Utländska jägare är mycket välkomna. Norrbotten behöver besöksnäringen. Det ger ny kraft till småföretagen, till alla som gillar jakt och fiske och värnar naturen och djuren, oavsett var vi kommer ifrån. Hälsa riksdagen det!
Fru talman! Den hälsningen har jag nu framfört.
I övrigt gör jag som Bengt-Anders Johansson och påpekar att vi naturligtvis stöder reservationen och överlämnar betänkandet för kammarens beslut.
(Applåder)