Ny konsumentkreditlag

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation i ärendet, en gemensam S-, V-, MP-reservation. Vi kan konstatera att det har tagit en ganska lång tid innan regeringen har reagerat på den nästintill lavinartade anhopningen av ärenden hos Kronofogdemyndigheten med anledning av att det har blivit lättare att ta snabba lån, sms-lån och liknande. För varje dag som har gått har fler och fler människor, många unga, hamnat i skuldfällan i överskuldsättning. Och först nu kommer reaktionerna från regeringen i och med ett förslag till ny konsumentkreditlag. Sedan 2006 har 125 000 betalningsförelägganden kommit in till Kronofogdemyndigheten, och först nu får vi en reaktion. Lagen som vi ska besluta om i dag är en följd av ett EU-direktiv som skulle ha varit infört i samtliga medlemsstater redan den 13 maj i år. Vi är alltså väldigt sena. Jag tycker att man kan karakterisera hanteringen av frågan med ett ganska stort ointresse från regeringen, och det är tragiskt. Vi socialdemokrater har vid ett flertal tillfällen under den föregående mandatperioden lagt fram konkreta förslag på hur regelverket för snabblån och sms-lån kan skärpas. Ett exempel är att sms-lån och andra snabblån ska innefattas av kravet på kreditprövning. Det kommer nu, och det är vi väldigt glada för. En viss seger är det här. Vi står bakom och välkomnar att regelverket gällande snabblån stramas upp. Konsumenter av sådana här tjänster behöver skydd. För att marknaden ska fungera krävs det att vi har seriösa aktörer. Tyvärr finns i dag inget krav på tillstånd för att tillhandahålla tjänster som sms-lån så länge företaget inte också lånar in pengar. De här företagen står alltså inte under Finansinspektionens tillsyn, och det tycker vi är problematiskt. Det är inte heller ovanligt att företag som tillhandahåller sådana här tjänster framhåller att de är registrerade hos Finansinspektionen. Detta ger ett sken av att de skulle stå under Finansinspektionens tillsyn, men så är inte fallet och inte blir det så med den här lagstiftningen heller. Vår hållning är självklart att de här företagen ska stå under Finansinspektionens tillsyn, och vi delar den hållningen med flera myndigheter, bland annat Finansinspektionen själv. Tyvärr väljer regeringen att inte lyssna utan ger i stället ett uppdrag om en översyn av reglerna. Det är en onödig översyn, vi vet redan vad Finansinspektionen tycker. Jag skulle nästan vilja kalla det uppdraget meningslöst. Det fördröjer bara nödvändig och angelägen lagstiftning. Det kommer att göra att fler människor riskerar att hamna i överskuldsättning. Vi kan konstatera att det här är en marknad som ständigt finner nya vägar och sätt att paketera och marknadsföra sina tjänster. Det gör också att vi ser ett behov av att fortsatt uppfölja och utvärdera de regler vi nu inför, det är för att försäkra oss om att de faktiskt har den verkan som är avsedd. I detta anförande instämde Hannah Bergstedt, Katarina Köhler, Carina Ohlsson och Maryam Yazdanfar (alla S).

Fru talman! Kolleger och åhörare! Civilutskottets betänkande nr 5 handlar alltså, som alla redan har förstått, om en ny konsumentkreditlag, som redan borde ha varit införd. Förslaget från regeringen innebär att man som vi hört inför ett EU-direktiv, vars syfte är att det ska bli mindre sannolikt att en vanlig konsument på något sätt drabbas av ekonomiska problem på grund av i första hand de nya former av snabba krediter som den digitala tekniken har gjort möjligt sedan ett antal år tillbaka. Jag har varit i riksdagen några år nu, och jag har upptäckt att det blir allt vanligare att de nya lagar som vi antar här i riksdagen i huvudsak innebär att vi anpassar vår gamla lagstiftning efter EU-direktiv. Det är mycket den ordningen som styr vad vi gör, det kanske inte är så mycket de egna probleminventeringarna som ligger bakom lagförändringarna. Det kan ibland kännas som lite problematiskt. När det gäller just den här lagen är det tempot som är problemet. Innehållet däremot upplever vi från Miljöpartiets sida inte att det är några större problem med. Tvärtom stärker de förbättringar som nu äntligen görs på initiativ från EU konsumenten och konsumentens ställning på ett sätt som vi tycker är positivt. Jag har noterat att det just på konsumentområdet har hänt och händer väldigt mycket, och det är mycket på gång hela tiden. Där kan jag passa på att ge en eloge till kollegerna på andra sidan Strömmen, regeringen, och även till utskottet och vårt kansli som har sett till att vi hela tiden har täta kontakter. Det är viktigt att vi får följa arbetet på EU-nivå. Vi har en gång varit nere i Bryssel och träffat det direktorat som sysslar med de här frågorna. Det tycker jag är positivt; man ska hänga med i processerna så att säga. Innan jag säger någonting om själva reservationen, som jag passar på att yrka bifall till, vill jag nämna några exempel som jag tycker att vi från Miljöpartiet kan peka på som positiva. Det är framför allt ångerrätten vid konsumentkrediter. Det tycker vi är bra, det är en förbättring. Det är bra att den effektiva räntan, som hittills har varit mycket svår att förstå, ska anges på ett tydligare sätt och att själva informationen vid kreditgivningen ska utformas så att det är lättare för kredittagaren att förstå vad det innebär. Det här låter i alla fall väldigt bra. Hur det sedan hanteras i praktiken får vi väl se, men det bör bli tydliga förbättringar. Den enda förändring som jag har hittat här som vi från Miljöpartiets sida skulle kunna se som lite problematisk är kravet på att det alltid ska göras en kreditupplysning innan en kredit beviljas. Där kunde man kanske ha tänkt sig för lite och övervägt någon form av begränsning, till exempel en sorts beloppsbegränsning, för det kan finnas situationer där båda parterna i ett sådant här sammanhang upplever det som en väldigt onödig och överdriven byråkrati. Jag ska inte försöka ge några exempel, utan jag konstaterar bara att jag tror att begreppet storebrorssamhälle kan få en helt ny innebörd med den här regeln. Reservationen, som jag alltså yrkar bifall till, handlar om på vilket sätt kreditgivarens verksamhet ska granskas och övervakas. Som jag förstår majoritetstexten är vi egentligen överens i fråga om behovet, och kanske också rätt överens om hur det här ska gå till. Majoriteten påpekar också tydligt i sitt svar att regeringen arbetar med det här förslaget, och det låter i alla fall från majoritetssidan som att det ska vara klart ganska snart från regeringens sida. Arbetsfördelningen och kulturen här i riksdagen innebär att vi står och tackar och bugar, och det är regeringen som hela tiden bestämmer takten. Jag tycker verkligen att det hör till undantagen att vi från riksdagens sida uttalar en åsikt om någonting, även i de fall där vi är överens. Det är lite tråkigt och till och med lite beklagligt att vi har den kulturen. Jag har fortfarande efter sex år här i riksdagen inte riktigt förstått varför riksdagen inte kan uttala en uppfattning när man faktiskt har en tydlig uppfattning, med hänvisning till att regeringen arbetar med frågan. Jag tycker att formuleringen som används i så många olika sammanhang, att arbetet inte bör föregripas av riksdagen, tydligt pekar ut en rollfördelning, som jag upplever är helt felaktig, mellan riksdag och regering. Men för att ändå upprätthålla ett skimmer av att riksdagen både kan och bör uttala sig och påverka regeringens arbete, tycker jag att det just i det här fallet är en väldigt bra reservation. Och vi delar från Miljöpartiets sida uppfattningen som till exempel Kronofogdemyndigheten uttalar i sitt remissvar. De har ju nära kontakter med alla de som har drabbats av den här nya låneformen och som inte har förstått vilken situation de hamnar i. Därför utgår jag från att regeringen snart återkommer med ett förslag om hur den här typen av långivning ska övervakas i framtiden och att det är ett förslag som vi kan enas kring. Jag tror det. Avslutningsvis, fru talman, vill jag bara påminna kammaren om att dubbelspåret mellan Falun och Borlänge är mer nödvändigt nu än någonsin tidigare. Flaskhalsar i vår infrastruktur som är direkt skadliga för näringslivet måste vi göra något åt.

Fru talman! Den nya konsumentkreditlagen som nu även ska innefatta snabblån innebär att den effektiva räntan ska vara tydlig och att personen i fråga ska ha rätt att ångra lånet. Det är mycket positivt. Annars är det väldigt lätt att hitta fem fel i olika betänkanden. Det har inte varit så svårt under de tidigare fyra åren. Men i det här betänkandet fann jag bara ett fel. Det är glädjande, så jag får väl säga grattis till Alliansen för att ni nu har kommit till skott med att lyfta fram detta EU-direktiv som egentligen skulle ha behandlats före maj månad i år. Så grattis till er! Felet, fru talman, är att regeringen valt att förhala tillsynen över de institutioner som erbjuder krediter till konsumenter. Regeringen hänvisar, som tidigare talare tagit upp, till att Finansinspektionen getts i uppdrag att se över regelverket. När Finansinspektionen och många andra myndigheter har ställt sig bakom och tagit ställning för skärpta regler som medför att vissa företag även ska omfattas av myndigheternas tillsyn, varför då förhala det? Varför denna omväg när det nu gäller en så pass viktig lagstiftning som också är till stort gagn för konsumenten? Fru talman! De aktörer som erbjuder snabblån, det som vi kallar sms-lån, har i dag under förmiddagen i olika medier sagt att de välkomnar den nya konsumentkreditlagen, alltså den som träder i kraft den 1 januari nästa år. Det är glädjande att dessa företag värnar konsumenten, må jag säga. Men jag misstänker också att de är relativt nöjda med den nya lagstiftningen, som den kommer att se ut, eftersom den inte innefattar Finansinspektionens tillsyn över deras verksamheter. Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till reservationen i detta betänkande.

Fru talman! "Låna 4 000 kronor på 10 minuter" eller "Låna med sms" - ja, så har det låtit i reklamen under flera år. Och visst finns det många fördelar med att snabbt få tillgång till kontanter - men också stora nackdelar. Det är alldeles för många som har haft svårt att stå emot lockelser som sedan har lett till att man hamnat med stora skuldberg och en långvarig skuldfälla. Under det första halvåret förra året registrerades över 23 000 ansökningar om obetalda skulder för sms-lån hos kronofogden. Nu minskar ärendena hos kronofogden kraftfullt. Man kallar det till och med för ett trendbrott. Anledningen till denna minskning tror man från myndighetens sida är många. Det är den skärpta lagstiftningen, den som vi pratar om i dag, och som man känt till ska komma. Den kan ha bidragit till att kreditgivare redan har ändrat en del rutiner. Konsumentverkets arbete med att följa upp Marknadsdomstolens domar är en annan. Kronofogdens satsning på förebyggande information är en tredje. Och naturligtvis är den goda konjunkturutveckling som vi har nu en annan. Det är inte alltid fel med snabba lån. Ibland kan de ha fördelar. Det är många som har räddats ur akuta situationer med hjälp av dem. Och just då - i det sammanhanget - har höga avgifter och räntor för många varit värda det pris man fått betala. För majoriteten av dem som tagit den här sortens lån har återbetalningen också fungerat. Det måste vi slå fast. Men det är en alldeles för stor grupp som har fått ekonomiska problem. Många är dessutom väldigt unga. Att hamna i en skuldfälla är ingen bra start i livet. Därför är det så tillfredsställande att det är ett enigt utskott som står bakom propositionen om en ny konsumentkreditlag och de tre viktiga punkterna i den: ångerrätten för konsumenten, kreditprövningen också för små lån, att den effektiva räntan ska anges vid marknadsföring också av sms-lån. Samtidigt tycker jag att det är glädjande att konstatera att organisationen Sveriges Konsumenter i sitt remissyttrande framhåller att förslaget tillgodoser deras viktigaste krav, samtidigt som Svenska Bankföreningen i sitt yttrande säger att man är positiv till de förslag som läggs fram i propositionen. Fru talman! Lagändringar är viktiga, men när det gäller ekonomi och lån handlar det om så mycket mer. Jag är övertygad om att den som tidigt fått grundläggande kunskaper i skolan om konsumentekonomi också senare kan göra mer rimliga bedömningar av vad som händer när man tar ett sms-lån. Det handlar om att göra en vanlig hushållsbudget och förstå följderna av att ta lån och krediter. Skolan har ett ansvar, men föräldrarnas ansvar försvinner inte och får inte glömmas bort i diskussionen. Konsekvenserna för den som bygger upp ett skuldberg och hamnar i skuldfällan kan bli omfattande. Man kan få problem med förstahandskontrakt, telefonabonnemang, krediter och lån. Förhoppningsvis kommer den nya lagen att bidra till att färre hamnar i en ohållbar situation. Lagen är förstås inte det enda svaret, utan det krävs fler saker. Fru talman! Den reservation som finns om tillsyn ska vi förstås respektera. Jag kan dock inte låta bli att tycka att det är lite att gå över ån efter vatten att föreslå riksdagen att göra ett tillkännagivande till regeringen om något som regeringen redan gör. Frågan om skärpta tillsynsbestämmelser och ansvarsfördelningen mellan Konsumentverket och Finansinspektionen kommer att övervägas och redovisas senast den 31 mars, alltså om tre och en halv månad. Det är, om något, att få det man efterfrågar. Fru talman! Jag yrkar bifall på utskottets förslag och avslag på reservationen.

Fru talman! Vi i allianspartierna välkomnar denna lagstiftning som vi som arbetar i riksdagen har längtat efter. Jag vill ge oppositionen rätt i en del. Det är beklagligt att det har tagit så lång tid, och jag tror att man i detta speciella fall gjorde en felbedömning när man inte gick in och reglerade sms-lånen när den frågan kom upp i riksdagen för några år sedan utan valde att göra det tillsammans med konsumentkreditdirektivet från EU. Vi vet att det tar tid att implementera EU-direktiv i vår lagstiftning med vår lagstiftningsprocedur. Här kan vi kanske ta lite lärdom för framtiden om vi tycker att vi ska agera snabbt, vilket några av oss gjorde när sms-lånen kom upp för några år sedan. Jag är överens med Magdalena Andersson men skulle vilja göra några små tillägg. Jag tror att det finns åtminstone en förklaring till varför antalet betalningsförelägganden har minskat. Det är bara att se på den krassa verkligheten. Det var helt enkelt ett antal personer som hade möjlighet att låna i inledningsskedet när lånen kom. De blev sedan så överlupna med sms-lån att det inte kunde fortsätta låna. Den gruppen blev då helt enkelt lite mindre. Precis som Magdalena Andersson var inne på har de lite mer seriösa företag som lånar ut pengar rättat sig efter EU-direktivet och den lagstiftning som kommer, vilket man tydligt kan se när man tittar på deras erbjudanden. Tyvärr finns det fortfarande problem. Att få se reklam som "Du som fått nej på banken, välkommen att låna hos oss!" gör åtminstone mig mycket tveksam. Ännu mer tveksam blir jag när jag ser reklamen "Välkommen att låna hos oss så länge du har mindre än fem betalningsanmärkningar!". Så visst finns det en hel del att göra. Dessutom finns det nya påfundet att man ska kunna låna på sin bil, vilket inte alls ser särskilt seriöst ut. Vi i utskottet och riksdagen har nog all anledning att följa denna verksamhet även i fortsättningen. Tillsynsfrågan är väsentlig. Jag tror att det kommer att utmynna i att Finansinspektionen ska ha tillsynen. Men att låsa sig innan man sett alla detaljer känns inte seriöst. När man som nu registrerar sig hos Finansinspektionen och denna inspektion sedan inte har med ärendet att göra över huvud taget så blir det lite grann av en falsk varubeteckning för företagen. Det är definitivt inte acceptabelt. Regeringen har tagit till sig detta. När det gäller lagstiftning behöver vi ett beredningsunderlag. Det behöver vi vid all lagstiftning; det känner alla vi i riksdagen väl till. Vi kommer att få det genom den utredning som Finansinspektionen har fått i uppdrag av regeringen att göra. När den kommer på regeringens bord efter remissbehandling kan vi ta slutlig ställning till hur tillsynen ska fungera. Under alla förhållanden ska ansvaret inte bara vara Finansinspektionens utan även Konsumentverkets. Konsumentverket har ett ansvar i detta sammanhang som man på något sätt måste bibehålla. Frågan är inte alldeles enkel. Fru talman! Jag yrkar bifall till propositionen och avslag på reservationen.

Fru talman! Sedan snabblånen blev en allt vanligare företeelse i slutet av 00-talet har vi upplevt en del debatter om de kontroversiella så kallade sms-lånen. Somliga har krävt ett förbud mot dessa lån, men det är något vi lyckligtvis inte kommer att avhandla i dagens debatt. Framför oss har vi i stället en ny konsumentkreditlag som på ett konstruktivt sätt kommer att lösa många av de problem som tillkommit genom snabblånens frammarsch. Samtidigt stärker vi konsumentskyddet. Viktigt med den nya lagen är att minska problemen med överskuldsättning utan att i onödan försvåra för kreditgivare och de konsumenter som uppskattar och kan hantera lånen. En viktig nyhet är att konsumenten föreslås få rätt att ångra ett kreditavtal inom 14 dagar. Det ska också ställas högre krav på information till konsumenten i marknadsföringen av en kredit och i anslutning till att kreditavtalet ingås. För de så kallade snabblånen innebär förslagen bland annat att kreditgivaren alltid ska lämna information om den effektiva räntan i marknadsföringen av lånet. Typiskt för snabblånen har varit möjligheten att låna en relativt liten summa pengar på kort tid. Vanligen är det fråga om så kallade blancolån, det vill säga lån utan säkerhet. Antalet kreditgivare som erbjuder snabblån har stadigt ökat i Sverige. I och med den nya konsumentkreditlagen införs krav på att kreditgivaren alltid ska göra en kreditprövning. Just kreditprövningen tycker jag har varit principiellt, och ur skattebetalarnas synvinkel, mycket viktig att se över. Att låna ut pengar utan att undersöka om den som tar lånet kan betala tillbaka är inte ansvarsfullt. Redan i dag måste banker och andra företag som lånar ut pengar göra kreditprövning av sina kunder. Små lån och lån som ska betalas tillbaka snabbt, till exempel sms-lån, har dock varit undantagna från de reglerna. Resultatet har blivit en lavinartad ökning av sms-låneärenden som hamnat hos kronofogden. Bara under 2009 inkom 36 000 ansökningar som handlade om obetalda sms-lån. Det har fortsatt att komma in nya ansökningar under 2010, även om de minskar. Unga upp till 25 år överrepresenterade i denna statistik. När oansvariga företag lånar ut till vem som helst utan att kreditpröva hamnar slutnotan till sist hos skattebetalarna. Kronofogden får ta det ansvar som egentligen borde ligga hos företagen som lånar ut. Samtidigt innebär detta självklart också problem för den person som har blivit skuldsatt och hamnat i kronofogdens register. Fru talman! I grund och botten måste människor ta ansvar för sina beslut, som att till exempel låna tre tusen kronor på några sekunder. Det spelar ingen roll om det sker sent en lördagskväll eller vid något annat tillfälle. Om du lånar pengar måste du förstå att du måste betala tillbaka och att ränta då ingår. Det börjar bli ett samhällsproblem när den som inte kan betala tillbaka lånet måste ta nya lån för att täcka det första och till slut hamnar i en skuldfälla. Till sist är det samhället och kronofogden som får stå för notan när utlåningsföretaget inte har gjort en tillräcklig kreditprövning. För att den enskilde konsumenten ska kunna ta sitt ansvar krävs en bra, tydlig och riktig information från långivaren. Därför är det bra att vi i den nya kreditlagen inför skärpt kreditprövning och krav på att låneföretagen tydligare ska informera om hur mycket deras lån kostar. Lån som kan se ut som en bra affär i reklamen visar sig ofta vara hutlöst dyra. Det är mycket bra med två veckors ångerrätt efter att man har tagit ett sms-lån. Jag tycker att det är en tydlig modernisering av lagen. Konsumentverket har tidigare begärt en översyn av regler som berör snabblånen. Dessutom har Konsumentverket vidtagit åtgärder på området. Bland annat har man i några ärenden väckt talan i Marknadsdomstolen. I ett fall förbjöd Marknadsdomstolen mobillåneföretaget att i radio marknadsföra lånen som en snabb och bekväm lösning på ekonomiska problem. I ett par andra fall förbjöds mobillåneföretag att ta ut avgifter som inte motsvarade kostnaderna för de enskilda krediterna. Jag kan konstatera att den nya konsumentkreditlagen stärker konsumenternas möjlighet att ta snabblån på rimliga villkor utan att luras in i en skuldfälla. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Scenkonsten, såsom dans, är speciell eftersom det är konst som skapas i ögonblicket och i samspel med en publik. Det är en kulturform som är direkt. Dess innehållsmässiga ramar är inte givna och låsta utan upplevelsen skapas under föreställningens lopp. Miljöpartiet vill värna den levande direkta kultur som scenkonsten är. Därför tycker vi att det är positivt att regeringen nu föreslår en ny dansarutbildning. Genom den nya utbildningen kan Sverige ge sina danstalanger möjlighet att utvecklas till en nivå som håller hög klass även internationellt. Vad vi däremot ser med stor skepsis på är att regeringen föreslår att en elev vid dansarutbildningen, det vill säga på den gymnasiala nivån av den nya dansarutbildningen, ska kunna slängas ut uteslutande baserat på vilka förutsättningar skolans rektor anser att eleven har att uppnå målen på utbildningen. Det blir en mycket godtycklig och inte rättssäker process som rimmar illa med hur vi i Miljöpartiet ser på elevers rättigheter. Jag anser att elever som är antagna till utbildningen ska få gå kvar så länge de uppnår målen på utbildningen. Elever som inte uppnår målen ska visserligen kunna avskiljas från utbildningen, men det ska vara baserat på färdighetsprov som visar att de inte når de uppsatta målen. Färdighetsprov som misslyckas ska kunna göras om. Vi menar att det är viktigt att elever ska ha den trygghet som behövs. Det är inte rimligt att elever ska leva med oro. Det är inte bra vare sig för eleverna eller för skolans personal. Därför yrkar vi från Miljöpartiet på att elever som påbörjar den nya dansarutbildningen ska ha rätt att fullfölja utbildningen så länge de klarar att uppnå de på förhand uppsatta målen. Jag yrkar bifall till vår reservation och avslag på förslaget i propositionen.

Fru talman! Vi har att besluta om civilutskottets betänkande om en ny konsumentkreditlag, CU5. Det är glädjande att vi har så stor samstämmighet när det gäller den här lagstiftningen. Det är också glädjande för de svenska konsumenterna att vi den 1 januari får en betydligt bättre lagstiftning som gör att många slipper hamna i sms-låneförmedlarnas klor. Det har varit förödande i många fall. Många har fått betalningsanmärkningar; det var 36 000 förra året. Många får ökade skulder och svårigheter att komma vidare i livet. Det handlar om människor som inte har tänkt efter eller som har varit oinformerade. Man har dragits med av tillfällets frestelser. Man vill ha en extra öl på krogen eller köpa en likadan blus som kompisen har och har inga pengar. Då tar man ett snabbt sms-lån; det får kosta vad det kostar. Vissa typer av långivare har inte tagit sitt samhällsansvar utan bara sett en möjlighet. Den möjligheten går tillbaka till det undantag som finns i den gamla konsumentkreditlagen från 1992. Där är lån under 1 500 kronor eller med kortare löptid än 30 dagar undantagna från kravet att informera om räntan och krav på kreditprövning. Det rättar vi till i dag. Det baseras på ett EU-direktiv. Jag håller helt med Jan Ertsborn om att det här skulle ha kunnat gå fortare. Många av oss har skrivit artiklar om detta och debatterat det som ett samhällsproblem. Vi kan trots allt glädjas åt en minskning. Det är inte bara den kommande lagstiftningen som har fått företagen att ändra sig utan också en informationskampanj initierad av den tidigare finansmarknadsministern Mats Odell från Kristdemokraterna. Det finns även andra orsaker. Vi har en bra tendens. Man får nu en ångerrätt på 14 dagar och man kan se den effektiva räntan. Det blir också krav på kreditprövning. Jag tycker att det är viktigt med kreditprövningen. Det är ändå en begränsning. Om man är satt i skuld är det tveksamt om man ska utsätta sig för ytterligare lån. Lagstiftning löser ju inte alla problem. Det krävs även andra insatser från samhället, såsom utbildning. I den befintliga lagstiftningen finns det ett delat ansvar för Konsumentverket och Finansmarknadsinspektionen. Att lägga över detta helt och hållet på Finansmarknadsinspektionen är kanske inte den mest optimala lösningen. Det finns ett delat ansvar. Det är bra att detta utreds. Man kan förstå oppositionen. De måste hitta någonting att klanka på. Som Marianne Berg sade är det bra att det är en sak i stället för fem, så det får vi bjuda på. Det är viktigt med en uppföljning. Det är något som vi normalt gör i riksdagen. Att ha en speciell uppföljning, som föreslås i någon av reservationerna, tycker jag är onödigt. Det är bra att det görs en utredning om Finansmarknadsinspektionens roll. Det är bra att detta reds ut och att vi får se resultatet ganska snart. Fru talman! Jag yrkar avslag på reservationerna och bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Vi har att besluta om civilutskottets betänkande om en ny konsumentkreditlag, CU5. Det är glädjande att vi har så stor samstämmighet när det gäller den här lagstiftningen. Det är också glädjande för de svenska konsumenterna att vi den 1 januari får en betydligt bättre lagstiftning som gör att många slipper hamna i sms-låneförmedlarnas klor. Det har varit förödande i många fall. Många har fått betalningsanmärkningar; det var 36 000 förra året. Många får ökade skulder och svårigheter att komma vidare i livet. Det handlar om människor som inte har tänkt efter eller som har varit oinformerade. Man har dragits med av tillfällets frestelser. Man vill ha en extra öl på krogen eller köpa en likadan blus som kompisen har och har inga pengar. Då tar man ett snabbt sms-lån; det får kosta vad det kostar. Vissa typer av långivare har inte tagit sitt samhällsansvar utan bara sett en möjlighet. Den möjligheten går tillbaka till det undantag som finns i den gamla konsumentkreditlagen från 1992. Där är lån under 1 500 kronor eller med kortare löptid än 30 dagar undantagna från kravet att informera om räntan och krav på kreditprövning. Det rättar vi till i dag. Det baseras på ett EU-direktiv. Jag håller helt med Jan Ertsborn om att det här skulle ha kunnat gå fortare. Många av oss har skrivit artiklar om detta och debatterat det som ett samhällsproblem. Vi kan trots allt glädjas åt en minskning. Det är inte bara den kommande lagstiftningen som har fått företagen att ändra sig utan också en informationskampanj initierad av den tidigare finansmarknadsministern Mats Odell från Kristdemokraterna. Det finns även andra orsaker. Vi har en bra tendens. Man får nu en ångerrätt på 14 dagar och man kan se den effektiva räntan. Det blir också krav på kreditprövning. Jag tycker att det är viktigt med kreditprövningen. Det är ändå en begränsning. Om man är satt i skuld är det tveksamt om man ska utsätta sig för ytterligare lån. Lagstiftning löser ju inte alla problem. Det krävs även andra insatser från samhället, såsom utbildning. I den befintliga lagstiftningen finns det ett delat ansvar för Konsumentverket och Finansmarknadsinspektionen. Att lägga över detta helt och hållet på Finansmarknadsinspektionen är kanske inte den mest optimala lösningen. Det finns ett delat ansvar. Det är bra att detta utreds. Man kan förstå oppositionen. De måste hitta någonting att klanka på. Som Marianne Berg sade är det bra att det är en sak i stället för fem, så det får vi bjuda på. Det är viktigt med en uppföljning. Det är något som vi normalt gör i riksdagen. Att ha en speciell uppföljning, som föreslås i någon av reservationerna, tycker jag är onödigt. Det är bra att det görs en utredning om Finansmarknadsinspektionens roll. Det är bra att detta reds ut och att vi får se resultatet ganska snart. Fru talman! Jag yrkar avslag på reservationerna och bifall till förslaget i betänkandet.