OSSE

Herr talman! Nu ska vi behandla betänkandet UU14 som handlar om OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Det kan kännas lite konstigt att stå här när vi är fullkomligt eniga i riksdagen om betänkandet och det inte finns några reservationer. Men vi upplever att det här är vårt tillfälle att tala om de frågor som vi är involverade i och som verkligen berör oss. Organisationen, OSSE, består av 56 länder. Inom OSSE finns en verktygslåda av olika saker man kan använda, på samma sätt som inom FN och andra stora organisationer. Den stora frågan är om dessa 56 länder tillsammans gör skillnad i OSSE. Frågan är dessutom om Sverige gör skillnad i OSSE. Jag ska försöka besvara dessa två frågor, som jag tycker är de väsentliga. Vi står inför att snart åka till vårt sommarmöte som den här gången hålls i Belgrad. Vi kommer där att ha en mängd textförslag som vi inom olika konstellationer jobbat fram. Det rör sig om allt möjligt. Om jag tittar tillbaka på det som vi redan har hanterat på våra sommarmöten kan jag säga att det kan handla om Afghanistan, Vitryssland, kärnvapen eller kvinnors situation. Det är viktigt att tala om sådant i dessa stora församlingar där alla medlemsländer är närvarande. Det leder så småningom fram till konsensus, vilket alltså innebär att vi kan enas även om inte riktigt alla tycker att det är bra. Det handlar också om att låta droppen urholka stenen. Det förekommer även en mängd informella möten inom OSSE. Det kan handla om att partierna träffas och resonerar med sina syster- och broderpartier. Det kan handla om att vi fördjupar oss i vissa länder och försöker fundera över på vilket sätt vi kan ställa upp. Vi i Norden har vår nordisk-baltiska lunch vid varje sommarmöte där vi tillsammans med våra kamrater runt halva Östersjön funderar över de frågor som är viktiga för oss. Vi kan också motionera till denna församling på samma sätt som vi gör här, även om det heter någonting annat. Jag skulle som exempel vilja berätta om hur vi med pannan i djupa veck satt och funderade över hur vi kunde få kvinnorna mer aktiva i vår församling. Helst hade vi velat skriva ett förslag om att halva delegationen från varje land skulle bestå av kvinnor, men det är långt ifrån möjligt i dessa sammanhang. Vi nöjde oss därför med att skriva att varje större delegation, sådan som består av fler än sju åtta personer, ska ha minst en kvinna närvarande för att få ha rösträtt. Vi får väl se hur det går, om man klarar av det. Kvinnor är en bristvara i många länder. Nu tänker alla lyssnare att detta är ett bekymmer för de nya demokratierna österut, men så är det inte. Det är länder på betydligt närmare håll som har enbart män i sina delegationer. Vi har inte endast sommarmöten och något vintermöte, utan vi har också valövervakning. Det finns nog ingenting som är bättre än att låta parlamentariker vara valövervakare. Vi vet mycket om val, även om vi till en början inte vet mycket om andra länders val. Vi får inför varje val i andra länder en gedigen utbildning om valarbetet. Det är ett hårt arbete att övervaka ett val i ett land. Det blir lite sömn och mycket information. Det är mycket som ska göras innan, om man tar detta på allvar, och det gör vi från Sverige. Det jag ibland oroas av är att det finns någon enstaka person som går ut i medierna och talar om hur det gått långt innan OSSE:s egen kommentar har kommit. Det är jätteviktigt att vi håller ihop och inte går händelserna i förväg. Vi måste vänta in den kunskapen så att hela delegationen har fått den. Vi lär oss mycket även för Sveriges räkning om hur man kan genomföra val som är demokratiska. Det är ett underbart verktyg att få se demokratin utvecklas på så många håll och åt rätt håll i världen. På ett av våra senaste möten, i Wien, träffade vi Dunja Mijatovic från Bosnien och Hercegovina. Hon är vår representant i mediefrågor. Det betyder att hon har ett särskilt område som hon övervakar kring journalister och medier och ser på hur det är. Vi har en stark önskan att hon ska få komma in i Vitryssland och se vad som händer där just nu, med de journalister som vi vet sitter i fängelse och som vi vet far väldigt illa. Mig veterligt har hon fortfarande inte fått visum. Man "lyckas" ordna så att hon inte får det någon gång, hur mycket hon än ber. Det stödet tycker jag att vi från Sverige ska ge - att hon ska få komma dit. Vi i Sverige har högt anseende. Vi har en mycket aktiv roll oavsett funktion. Vi har haft nästan alla funktioner i OSSE:s parlamentariska församling, och jag tror att det har varit bra. Vi är väldigt närvarande, oavsett parti, och vi håller ihop. Under den tid som jag har varit verksam i OSSE har jag som ordförande haft både Tone Tingsgård och Walburga Habsburg Douglas. Det har varit strålande ordförandeskap, måste jag säga, och gruppen har hållit ihop. Vi har fler gemensamma saker att slåss för än det som skiljer oss åt. Dessutom måste jag ge en stor eloge till personalen på RIK. Vi har en mycket professionell personal som hela tiden gör sitt bästa för att underlätta för oss. Om jag tittar på frågan jag ställde i början, om vi gör skillnad, blir mitt svar: Ja, vi gör skillnad vad gäller OSSE men också vad gäller Sverige. Vi får vara på olika platser i världen och prata med andra människor och lämna uttalanden. Vi stöttar våra nya demokratier och gör mycket gott på våra sommarmöten. Den stora saken är också valövervakningen, där vi får vara med och kliva in i vallokalerna så nära borden att vi ibland kan se att man fuskar. I detta anförande instämde Peter Jeppsson (S).

Fru talman! I dag lägger utrikesutskottet fram sitt betänkande, som behandlar två skrivelser, den ena från regeringen om OSSE:s verksamhet under 2009 och 2010 och den andra från Sveriges delegation vid OSSE:s parlamentariska församling om dess verksamhet under samma år. Betänkandet är enhälligt. Det är dessutom kort, men innehållet är av stor vikt. Utrikesutskottet har framför allt försökt blicka framåt och inte bara behandla det som har hänt i OSSE under förra året. Intresset och betydelsen av debatten märks inte minst på att det finns många anmälda talare här i dag. Sverige spelade, som Åsa Lindestam redan har sagt, även förra året en viktig roll inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, dels vad gäller samarbetet på ministernivå och i det permanenta rådet i Wien, dels i den parlamentariska församlingen, där svenska riksdagsledamöter innehar och har innehaft en rad viktiga uppdrag. Även den nya delegationen, som sattes ihop efter valet, är lika aktiv och engagerad, inte minst under valövervakningarna. Huvudtemat under år 2010 var för den parlamentariska församlingens del rättsstatligheten och bekämpandet av gränsöverskridande brott och korruption. Ordförandelandet under 2010 var Kazakstan, som första land från Centralasien. De lyckades till och med anordna ett toppmöte i Astana, huvudstaden, under december månad. Det var det första toppmötet sedan Istanbul 1999. OSSE samordnar 56 medlemsstater - deltagandeländer, som det heter på OSSE-språk - och 10 partnerländer. Organisationens länder täcker hela norra halvan av jordklotet och sträcker sig från Vladivostok till Vancouver. OSSE samarbetar även med sina partnerländer, som Afghanistan. Det är mycket betydelsefullt. Där handlar huvuduppgifterna om konfliktförebyggande, krishantering, återuppbyggnad och demokratiutveckling. Därutöver har OSSE 17 fältmissioner, som aktivt arbetar mot samma mål. Tyvärr har två fältmissioner stängts nyligen, en i Georgien, där man inte kunde nå konsensus om närvaron efter Rysslands krig mot Georgien, och en i Vitryssland, där Lukasjenkos regering inte längre insåg nödvändigheten i att ha en fältmission, efter de övergrepp som regimen iscensatte mot oppositionen efter presidentvalet i december 2010. Fru talman! Som man ser var även år 2010 ett år präglat av interna motsättningar inom OSSE. Under toppmötet i Astana blev det ytterligare en gång uppenbart att USA och Ryssland har olika uppfattningar om inflytandet över OSSE:s verksamhet och om demokratifrågor. Skillnaden mellan öster och väster om Wien blev allt tydligare i den grundläggande inställningen till mänskliga rättigheter. Striden gäller om man kan skilja frågor om mänskliga rättigheter från säkerhetspolitiken. Det blev mycket klart under debatterna om Rysslands nya säkerhetsdoktrin att ryssarna tycker att det ska skiljas åt, vilket vore en mycket farlig utveckling. Här blir Sveriges roll särskilt under Korfuprocessen, som handlar om den europeiska säkerhetsdialogen, avgörande. Vi har en mycket klar bild av att det inte kan finnas säkerhetspolitik utan beaktande av de mänskliga rättigheterna. OSSE:s parlamentariska församling spelar en avgörande roll i demokratiutvecklingen runt om i världen, inte minst genom uppdraget att övervaka valen i OSSE:s deltagandeländer. I samarbete med ODIHR, Office for Democratic Institutions and Human Rights, övervakade svenska parlamentariker under 2010 sex parlaments- och presidentval i hela OSSE-området, i Europa, Centralasien och USA. Just i dag har OSSE:s parlamentariska församling tagit ett viktigt beslut. Vi ska också ha full övervakning av valet i Turkiet. Det anknyter till vår debatt om Europarådet, eftersom OSSE precis som Europarådet har insett att det sker övergrepp mot mänskliga rättigheter och problem med valet. Därför ska vi ha en stor valövervakningsinsats i Turkiet. De första långtidsobservatörerna, som övervakar valrörelsen, åker redan under veckan till Turkiet för att se att allt går rätt till. Där ser man hur viktigt OSSE är i den frågan och även att vi samarbetar med Europarådet, som också ska delta i valövervakningen i Turkiet. Den parlamentariska församlingen har också spelat en viktig roll inom OSSE när det gäller att försöka lösa de så kallade frysta konflikterna i Transnistrien och Nagorno-Karabach men även i Sydossetien och i Abchazien. Detta arbete är av stort värde och bidrar till att trappa ned konfliktnivåerna. Inom den parlamentariska församlingen har man satt upp arbetsgrupper där parlamentariker från olika länder deltar för att hjälpa till, så att den parlamentariska dimensionen kan läka de frysta konflikterna och få partner att prata igen. Vi planerar för ett möte mellan parlamentariker från Moldavien och parlamentsföreträdare från Transnistrien här i Sverige under hösten, för att få parlamentariker från bägge sidorna av floden Dnestr att prata med varandra igen. OSSE har under det gångna året förstärkt sitt arbete genom sina särskilda representanter. Den nya medierepresentanten Dunja Mijatovic, som Åsa Lindestam redan har pratat om och som vår delegation träffade under vintermötet i Wien, har riktat huvudfokus på frågor som rör skyddet av journalister, pressfrihet och Internet och har agerat mycket kraftfullt när Vitryssland gjorde inskränkningar under presidentvalet. Det visar på vikten av att alla institutioner i OSSE drar åt samma håll, vilket inte alltid är lätt, när man måste samordna 56 regeringar och utrikesministrar. Sist men inte minst är det väsentligt att betona det arbete som den parlamentariska församlingen genomför inom OSSE, som den egna institution som församlingen är. Det finns därför skäl att med oro se på de diskussioner som hela tiden fortsätter om den parlamentariska församlingens status i förhållande till OSSE i sin helhet. Det är angeläget att den parlamentariska församlingens roll inom OSSE respekteras. Redan vid OSSE:s toppmöte i Istanbul 1999 erkändes den parlamentariska församlingen som en av de viktigaste institutionerna inom OSSE. Från svenskt håll behöver vi med kraft verka för att hålla den parlamentariska dimensionen levande. Min delegation har redan, sedan den nya sammansättningen i september, gjort väldigt mycket och väldigt bra saker. Jag vill tacka hela delegationen men även riksdagen för att vi kan göra det viktiga arbete som vi gör. I detta anförande instämde Christian Holm och Ulrik Nilsson (båda M).

Fru talman! Det här är en organisation som är något anonymare än Europarådet, särskilt för oss som inte sitter med i delegationen. När man sitter och bläddrar i den här skrivelsen och läser resolutioner som antagits undrar man: Vem läser de här resolutionerna förutom de som jobbar i delegationen och vi som får dem till påsyn en gång per år? När jag jobbade i Europaparlamentet tidigare brukade jag säga åt våra EU-parlamentariker att de, i alla fall när de var i tidsbrist, skulle prioritera de frågor som leder till bindande regelverk framför resolutioner som inte binder någon. Men sedan förstod jag att det till viss del var fel. För de resolutioner som antas i Europaparlamentet, i OSSE eller i Europarådet kan betyda väldigt mycket för något land eller någon organisation någonstans i världen. De kan leda till förändring och i slutändan också till rättsligt bindande regelverk någon annanstans. Det är naturligtvis viktigt. Någonstans i skrivelsen eller i betänkandet läste jag också att det pågår ett arbete för att stärka OSSE eller OSSE:s synlighet, och det tror jag är bra och behövligt, så att fler förstår den viktiga roll som OSSE faktiskt har. Fru talman! Enligt skrivelsen har den här parlamentariska församlingen under åren antagit ett stort antal resolutioner om samarbetet i Medelhavsområdet. Den särskilda relation som OSSE har till grannländerna vid Medelhavet har noterats, och det ömsesidiga beroendet av säkerhet har betonats. Församlingen vill bidra till ett närmare samarbete inom Medelhavsområdet för att främja OSSE:s normer och principer. Det ska ske genom ökad politisk dialog, genom ekonomiskt samarbete och kulturutbyte samt genom starkare demokratiska institutioner och respekt för de mänskliga rättigheterna. Jag tycker att det låter mycket positivt och behövligt, särskilt med tanke på de stora omvälvningar som skett under 2011 i Medelhavsregionen och som påverkar alla delar av OSSE:s dimensioner på säkerhetspolitiken, den militärpolitiska, den mänskliga och den ekonomiska och miljömässiga. OSSE som organisation med fokus på konfliktförebyggande arbete, krishantering och demokratiutveckling i fält skulle kunna spela en större roll än den vi hittills sett vid Medelhavet. Både Tunisien och Egypten är partnerländer, och Libanon, Libyen och ett antal gulfstater har enligt årets resolution om samarbete i Medelhavsområdet aktivt deltagit i ett antal OSSE-evenemang. Också Syrien nämns i resolutionens punkter med en uppmaning till OSSE:s medlemsstater att engagera sig mer i dessa länder. När resolutionen antogs var läget förstås ett helt annat än det vi har i dag. Det handlade i de flesta fall om att engagera sig än mer i icke-demokratiska stater. Det kan man naturligtvis ha en hel del synpunkter på, men nu har vi en ny situation med en skör demokratiseringsvåg där man behöver mycket mer engagemang från oss andra än de tidigare diktatorerna behövde. Jag hoppas att OSSE fortsätter att engagera sig i Medelhavsområdet och att konkret hjälp också ges till annat än det resolutionen talar om, så att även OSSE:s erfarenhet av konflikthantering, återuppbyggnad och utveckling av demokrati och rättsstatens principer kan ge ett mervärde. Fru talman! I dag - jag håller mig kvar vid Medelhavsområdet - var det ett inslag på tv-nyheterna om överfulla båtar med flyktingar från just Libyen. De hade låtits driva omkring på Medelhavet i två veckor utan att någon förbarmat sig över dem. Omkring 800 personer befaras ha drunknat. Siffrorna skiljer sig. Det var 600 personer enligt tv-inslaget, men UNHCR säger att det förmodligen är 800 personer. Det låter nästan otroligt att det här har kunnat ske, med tanke på alla de spaningsplan från en mängd olika länder som befinner sig i området just nu. Jag utgår från att Frontex också arbetar. De har väl inte semester nu bara för att det finns andra plan i området. Medelhavet är ju inte ett så stort hav att en båt ska kunna driva omkring i två veckor utan att upptäckas av någon. Nato säger att de, om de får indikationer på att någonting händer, naturligtvis är där. Men alla flyktingbåtar har kanske inte nödutrustning etcetera. De kan inte skicka signaler. Vi måste naturligtvis bevaka situationen för flyktingarna mycket mer än vad vi gör. Flyktingbåtarna har kanske inte prioriterats, i och med att det inte har varit det konkreta uppdraget. Därför kanske de har negligerats. För min del kan jag inte ge annat än bakläxa åt den samlade internationella insatsen, som har låtit det här ske. Att skydda civila är uppdragets huvudinriktning, och flyktingar är också civila. De torde vara minst lika viktiga som befolkningen inne i landet. Det leder då till nästa fråga: Gör vi rätt saker? Prioriterar vi rätt saker alla gånger? Det är egentligen inte OSSE som det handlar om, men där kanske OSSE också framöver kan spela en större roll. Fru talman! Svenskt fokus under EU-ordförandeskapet var framför allt inriktat på att stärka OSSE:s mänskliga dimension, de gemensamma åtagandena inom OSSE:s tre dimensioner samt organisationens unika fredsfrämjande och konfliktförebyggande roll. Jag tycker att det är mycket positivt att den mänskliga dimensionen betonas och organisationens fredsfrämjande och konfliktförebyggande arbete. Det handlar trots allt i slutändan om människors rätt att leva ett liv i fred och frihet. När militära insatser blir ett måste är det ett konkret exempel på att världen har misslyckats.

Fru talman! Världen behöver mer av samarbete. Fred och frihet kan endast uppnås om man kan föra en dialog. Länder behöver ingå i organisationer som syftar till dialog. Det finns många sådana. En del är, för oss, viktigare än andra. OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, är en sådan. Genom sitt arbete för demokrati, säkerhet och respekt för mänskliga rättigheter och sitt konfliktförebyggande arbete fyller det en mycket viktig funktion. Låt mig peka på några punkter av särskilt intresse! Runt om i världen dödas varje dag fler än 1 000 människor av handeldvapen. Nio av tio av dessa är kvinnor och barn. Vi läser om vansinnesdåd på arbetsplatser, skolskjutningar och det eskalerande våldet och vanvettiga dödandet i samband med drogsmuggling i några särskilt utpekade länder. Även Sverige drabbas frekvent av det illegala användandet av vapen. Alltför ofta används skjutvapen vid mord, mordförsök eller rån även i Sverige. Våld och vapenkultur kryper närmare oss och våra barns skolgårdar. Detta, mina vänner, är vår tids verkliga massförstörelsevapen, med långt över en halv miljon offer om året. Behovet av att arbeta för att minska den illegala spridningen av små och lätta vapen är stort. Det är en långvarig och bitvis seg historia där vi måste se till att göra vad som måste göras för att stoppa den illegala spridningen. På det internationella planet handlar det om en handfull länder som måste ändra sin inställning avseende regler för märkning och spårning av vapen, vapendelar och ammunition. Det krävs också resurser till de fattigare länderna för att de ska klara exportkontroll, vapenregister, märkning av vapen, kontroll av vapenhandlare, förstörelse av överskott, kriminalisering av innehav, lagerhållning hos polis och militär, avväpningskampanjer med mera. Jag har själv deltagit i flera av FN:s översynskonferenser där resultaten från OSSE med flera organisationer redovisas och inarbetas i det långsiktiga arbetet för att få kontroll över spridningen av vapen i världen. En del konferenser är upp, och en del är ned. Den senaste var positiv. Här har OSSE en nyckelroll. Även vid rustningskontroll och civil och demokratisk kontroll av säkerhets- och vapensektorerna är OSSE av stor betydelse. Genom ett starkt och aktivt engagemang, vilket jag tycker Sverige har i denna fråga både med den nuvarande regeringen och med tidigare regeringar, flyttar vi positionerna framåt. Fru talman! Jag vill även nämna ett annat ben som OSSE vilar på, nämligen den mänskliga dimensionen där insatser mot diskriminering av alla de slag är ett angeläget arbetsområde. Vi kan prata om insatser mot diskriminering av minoriteter, bekämpande av intolerans med mera. Här vill jag särskilt nämna att situationen för hbt-personer i flera av våra östliga grannländer är mycket bekymmersam. Det förekommer ett aktivt motarbetande av hbt-personers rättigheter, och på flera ställen har myndigheterna förbjudit Pridefirande. Jag tycker att det är bekymmersamt. I sommar kommer Stockholm Pride att ha som tema "Öppenhet", där mänskliga rättigheter och jämlikhet kommer att stå i fokus. Öppenhet beskriver hur väl samhället klarar av att tillgodose behoven hos samtliga invånare. Det handlar både om huruvida lagstiftningen tar hänsyn till individers olika förutsättningar och behov och om de oskrivna regler som vi följer i vår dagliga interaktion med varandra tillåter att vi är olika. Även här i Sverige har vi stor intolerans på området. År 2010 utsattes Prideparaden i Karlstad för mordhot. År 2009 översteg siffran anmälda hatbrott mot hbtq-personer 1 000 enligt Brottsförebyggande rådet. Fortfarande utvisas homosexuella till Iran, ett land med dödsstraff för homosexualitet. Transpersoner är den grupp bland ungdomar som löper störst risk att vilja begå självmord. Att delta i ett Pridefirande är att göra ett viktigt ställningstagande. Den som deltar i en Pridefestival tar inte bara offentlig ställning för hbtq-personers rättigheter, utan för alla människors lika värde. Det är något som jag hoppas att alla i denna kammare instämmer i. Situationen i många länder kännetecknas av bristande förståelse. Vi måste, både genom engagemanget i OSSE och på andra sätt, aktivt verka för att homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter uppmärksammas. Fru talman! Slutligen vill jag nämna Riksrevisionens granskningsrapport 2011:14 Svenska bidrag till internationella insatser , där man tydligt säger följande: "En viktig utgångspunkt för det svenska engagemanget i internationella insatser är att Sverige deltar tillsammans med andra och att det finns ett FN-mandat i grunden. De insatser som Sverige bidrar till leds vanligtvis av en multilateral organisation. Sveriges medlemskap i FN, EU, OSSE och samarbete med Nato utgör därför en central grund för svenska bidrag till insatser som leds av dessa organisationer." Det kan inte sägas tydligare. Genom ett fullt och aktivt deltagande i multilaterala organisationer bidrar vi till en fredligare värld.

Fru talman! Jag tänker inte upprepa det som har sagts av så många före mig. Detta är ett betänkande där vi är eniga. Det finns en stor samsyn på vikten av att värna det arbete som OSSE gör. Sveriges bidrag till detta är väsentligt. Jag tänkte bara uppmärksamma det som jag tycker är särskilt viktigt och som också framgår av betänkandet. Vi som jobbar i den internationella miljön möter konflikter i många olika sammanhang. Det jobbas med samma saker på många olika arenor. Det är därför viktigt och angeläget att vi försöker hitta en samverkan och en samordning. Vi ska också profilera arbetet. Jag tycker därför att OSSE har varit en framgångsfaktor när det gäller att arbeta med de frusna konflikter som finns på vår kontinent. OSSE är en framgångsfaktor inte därför att man har lyckats lösa dem och göra dem ogjorda men därför att man verkligen arbetar och har redskap att arbeta med konflikterna och dessutom är erkända för att göra detta. OSSE har ett tydligt mandat och ett tydligt uppdrag. Det må vara Minskgruppen och arbetet med att lösa konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan eller andra områden. Jag tycker att detta åskådliggörs bra när man nu från olika håll söker nå ingångar när det gäller att påverka och kunna granska vad som händer i Vitryssland. Här har OSSE en av de mekanismer som ger ett ytterligare verktyg till vår gemensamma verktygslåda, nämligen Moskvamekanismen som man har aktiverat. Därmed har man möjligheter att komma in och granska. Det är inte lätt eftersom Vitryssland inte ställer upp med sin del av uppdraget. Men OSSE är ändå en erkänd aktör för att granska förhållandena och vad som har hänt. Detta tycker jag är en del som det finns skäl att understryka; OSSE har en viktig roll i vår europeiska arkitektur. De har en del av de verktyg som finns för att hävda våra värden: mänskliga rättigheter och demokrati på vår kontinent. Det är i sammanhanget viktigt att jobba med den mänskliga dimensionen - som regeringen särskilt understryker - likväl som att jobba konfliktförebyggande och konfliktlösande. Fru talman! Jag gläds åt att höra att OSSE och Odir har bestämt sig för att medverka i valövervakningen i Turkiet. Eftersom jag själv har uppdraget att leda Europarådets mission till Turkiet och valövervakning där är det bra att veta att Odir också kommer att vara med. Den samverkan som finns mellan Europarådet och Odir är viktig för att få ett mer robust system när det gäller valövervakning. Jag välkomnar därför detta besked från delegationens ledare här i dag. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets gemensamma förslag i betänkandet.

Fru talman! Återigen är det glädjande att se att det sker en utveckling av gemensamma ställningstaganden på europeisk nivå. Organisationen för säkerhet och samverkan, OSSE, har fokus på konfliktförebyggande arbete, krishantering och demokratiutveckling i fält. I och med att Sverige hade EU-ordförandeskapet skedde också en genomlysning av vilka värden och vilken röst vi vill vara i OSSE-samarbetet. I fokus var bland annat de mänskliga dimensionerna. En vital del inom organisationen som vi kristdemokrater särskilt vill lyfta fram är kampen mot korruption. För att kunna skapa samhällen där frihets- och demokrativärden står högt i kurs måste också korruptionen bekämpas med full kraft. Korruption förgiftar och förfular ett samhälle med dess medborgare och undergräver framväxten av ett civilt samhälle och demokrati. För att nå en hållbar och trovärdig säkerhetspolitik med mänskliga dimensioner är det av stor betydelse att medlemsländerna lever upp till sina åtaganden. Det är en avgörande del för de gemensamma åtagandena inom OSSE och för dess fredsfrämjande och konfliktförebyggande roll. Församlingens arbete med demokratisk utveckling och valövervakning ökar förutsättningarna för demokratiska val, stabilitet och säkerhet och förebygger konflikter. De befintliga organen inom OSSE bör vara mer kraftfulla, smidiga och rätt dimensionerade för att nå maximalt resultat. Fru talman! Som kristdemokrater anser vi att en gemensam säkerhetspolitik är en självklar förutsättning för en tryggare och stabilare värld. Våra systrar och bröder inom den europeiska kristdemokratin var med och lade grunden för ett fredligt Europa efter andra världskriget. En del av den indirekta säkerhetspolitiken var att genom handel stärka gemenskapskänslan inom det sargade Europa. Därför känns det extra bra att se denna organisations framväxt som ett eget organ för en bred gemensam säkerhetspolitik även utanför EU:s område, där USA och även Kanada är med. En förutsättning för ett fungerande demokratiskt samhälle är att demokratiskt fattade beslut följs och att lagen efterlevs. OSSE:s roll och status måste respekteras och stärkas. Vi ska fortsätta verka för detta. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Vikten av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och dess arbete kan inte nog beskrivas och uttalas. OSSE:s arbete och engagemang i frågor om icke-militära aspekter av säkerhet, antiterrorism, organiserad brottslighet, mänskliga rättigheter, med mera kan inte nog understrykas. Sverige bör, ja ska egentligen fortsätta verka för att OSSE:s parlamentariska församlings status och roll stärks och respekteras fortsättningsvis. Jag är glad och framför allt stolt över att få vara en del av OSSE:s arbete i världen. Valövervakning är en viktig del i arbetet. Detta kan inte nog uppskattas och tryckas på. Jag har egna reflexioner kring detta, dels från Georgien, dels från Vitryssland. De rapporter som sammanställs är till oerhört stor hjälp för alla länder som är inblandade på olika sätt, inte minst för ländernas befolkning, deras invånare och väljare. Det är viktigt att vi håller på både rättigheten och skyldigheten att delta i OSSE:s valobservatörskap. Det finns tyvärr alltför många länder i världen där medborgarna slåss för det vi tar för givet - att få rösta. Personligen var jag med i Georgien som valobservatör två månader innan det small till och Ryssland inledde sin offensiv mot det lilla grannlandet. Så här i efterhand är min upplevelse att det på ett kusligt sätt kändes i luften och bland befolkningen att något skulle hända, men då visste man inte vad. Nu vet de, jag och vi alla vad som komma skulle. Ryska styrkor invaderade obarmhärtigt. Fru talman! Vitryssland är oftast, med all rätt, beskrivet som den sista diktaturen i Europa. Jag blev förvisso förvånad, satellitantenner överallt, inga synliga poliser på gatorna, men ändå en medvetenhet om att här kan vi inte göra eller prata om vad som helst hur som helst. Minsk är en öppen men definitivt sluten stad. Gör vad du vill, men gör det rätt! Det ligger i luften ganska tydligt. Dessa båda länders medborgare vill inte ha mer än vad vi har till exempel i Sverige, rättigheten att få uttrycka sig och få säga sin mening ocensurerat, att oppositionskandidater ska få en rimlig chans att lyckas i valen och att väljarna ska känna att det är lönt att gå till valurnorna. Fru talman! Det som är en självklarhet för oss i Sverige borde egentligen vara en självklarhet för alla världsmedborgare.