Rätt till namn som förvärvats i en annan stat inom EES

Herr talman! Jag ska hålla mig kort i denna lilla men på sitt vis viktiga fråga. Vi ska tala om rätten till våra namn och hur den rätten ska kunna garanteras. Vårt namn är någonting mycket personligt, något vi använder för att identifiera oss med. Ens namn är på sätt och vis den man är. Rätten till namn erkänns som en mänsklig rättighet i till exempel FN:s barnkonvention. I artikel 7 i konventionen kan man läsa att barnet ska registreras omedelbart vid födseln och från födseln ha rätt till ett namn samt att konventionsstaterna ska säkerställa genomförandet av dessa rättigheter i enlighet med sin nationella lagstiftning och sina åtaganden enligt tillämpliga internationella instrument. Våra namn är så viktiga att de alltså erkänns som en mänsklig rättighet som stater har skyldighet att säkerställa genom lag och internationella överenskommelser. EU-domstolen har kommit fram till att enskilda staters namnskick i vissa fall är diskriminerande och hindrar den fria rörligheten. Det är därför vi har detta ärende på vårt bord. I det mesta är vi överens med regeringen om de förslag som kammaren ska besluta om i dag. På en punkt är vi dock oeniga, nämligen den om begränsningen, att de föreslagna reglerna bara ska omfatta EES och Schweiz. Vi anser att det saknas anledning att begränsa tillämpningen på det viset som man valt att göra. Propositionens förslag bör i stället tillämpas för alla stater. Det är ologiskt och inkonsekvent, samt skapar onödiga hinder, att tillämpa reglerna olika för människor från skilda delar av världen. Dessutom tvingar vi våra myndigheter att arbeta med två olika regelverk. Tilläggas ska att vad som i ett sådant här ärende borde vara en tung remissinstans, nämligen Skatteverket, föreslagit samma sak som det vi föreslår. Vi har alltså ett läge där vi, om regeringens linje går igenom, får bra regler till stånd för att upprätthålla den mänskliga rättigheten till namn men bara om det är ett namn man fått i ett land vi känner väl. Visst, regeringen säger att man kommer att komma tillbaka i frågan om rätt till namn från andra stater än EES och Schweiz, vilket är en liten tröst, men faktum kvarstår att regeringen låter en administrativ indelning av världen ligga till grund för att kränka den mänskiga rättigheten till namn. Regeringen bör därför ta initiativ till ytterligare ändringar i lagen som innebär att den som genom födelse, ändrat civilstånd eller något annat familjerättsligt förhållande har förvärvat ett namn i ett annat land ska få förvärva det namnet också i Sverige. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1 i betänkandet.

Herr talman! I civilutskottets betänkande 7, om rätten till namn som förvärvats i en annan stat inom EES-området eller i Schweiz, behandlar vi, förutom regeringens proposition i frågan, även två följdmotioner. Miljöpartiet anser att det är en självklarhet att man ska respektera en persons namn, oavsett från vilken del av världen personen kommer och oavsett i vilket land personen fått namnet. Vi beklagar därför att regeringen, när förändringen nu genomförs, inte tagit tillfället i akt att vidga rätten för den som kommer från någon annan del av världen att få behålla det namn som person har. Vi kan inte se att det finns några rimliga motiv till att behandla människor på olika sätt när det gäller deras namn. Varför skulle exempelvis egennamnet Bill på en person från USA, Vitryssland eller Japan värderas på ett annat sätt än om Bill skulle råka komma från Holland eller Irland? Om man ska begränsa rätten att behålla det namn man har växt upp med, identifierat sig med och är en del av - namnet är ju en del av personligheten - borde det rimligen motiveras till exempel av att namnet kan ge personen stora svårigheter i vårt land och i vår kultur. Det är så vi försöker att delvis skydda dem som föds i vårt land från att bli drabbade av uppspelta föräldrars nycker. Men samtidigt ger vi föräldrarna väldigt stor frihet att själva välja namn. Det borde rimligen resultera i att vi skulle ha ändå större tolerans för namn som människor redan har vuxit samman med. Att tvingas byta namn är delvis också att tvingas byta identitet. Ett frivilligt namnbyte när någon vill anpassa sig till en ny kultur och flytta från ett land till ett annat är en helt annan sak. Det finns i betänkandet en motion från Socialdemokraterna där det föreslås att man ska ha rätt att behandlas lika när det gäller namnfrågan oavsett ursprungsland. Det enda motiv som jag hittar i betänkandet till att utskottsmajoriteten inte säger ja till förslaget är att det skulle bli krångligt. Jag tycker nog att ett namn är värt lite mer än lite krångel. Rimligtvis borde det vara precis tvärtom; att särbehandla beroende på varifrån människor kommer borde vara krångligare. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 1 i betänkandet.

Herr talman! Jag ska hålla mig väldigt kort. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2. Egentligen tror jag att vi alla är eniga om att förslaget i propositionen är bra - därmed inte sagt att det inte kan bli bättre. För mig personligen får folk heta i princip vad de vill. Att ha ett namn är som många sagt en rättighet. Däremot ser jag det som nödvändigt att utifrån ett barnperspektiv skydda barn från namn som väcker anstöt. Det är bra att detta skydd till viss del finns, men jag menar att det saknas i detta lagförslag. Den föreslagna ändringen i namnlagen är som sagt bra, och jag har inte något annat att anföra i övrigt, förutom att det verkar finnas en lucka i lagen just vad gäller barn. Om en familj administrativt byter efternamn inom EES eller Schweiz prövas detta efternamn av Patent- och registreringsverket vid flytt till Sverige. Är namnet inte förenligt med våra namnprinciper avslås det. Däremot ärver ett barn ett efternamn på rent familjerättsliga grunder. Barnets namn, som då egentligen strider emot våra namnprinciper, prövas inte enligt detta lagförslag. Detta borde naturligtvis ses som en lucka i lagförslaget. Namnet kan sedan leva vidare till kommande generationer. Men som sagt är lagförslaget i det stora hela bra. Därför har jag inga större invändningar och väljer att inte föra en längre debatt.

Herr talman! Vi har en gemensam reservation tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Efter de anföranden som har hållits tycker jag inte att jag har något att tillägga. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag ska till att börja med säga någonting om själva ärendet och varför vi har att besluta om detta. Ärendet gäller familjerättsliga förvärv av namn i annat EES-land eller i Schweiz om den aktuella personen vid förvärvet var medborgare i den andra staten eller hade särskild anknytning dit. Om man har förvärvat ett namn i den andra staten kan man genom en enkel avgiftsfri anmälan till Skatteverket också få det namnet i Sverige. Namnrätten är nationell. Det är klart att alla stater ska tillgodose de krav som ställts i FN-deklarationer, men det är en lite annan fråga än det som avses i det här ärendet. Det finns också vissa regler till skydd för barn. Anledningen till att vi nu ska besluta i detta ärende är att den svenska namnlagen vid dubbelt medborgarskap inte har tagit tillräcklig hänsyn till namnskicket i det andra landet. Det finns även ett överträdelseärende som har inletts mot Sverige av kommissionen och som gör gällande att den svenska namnlagen inte i alla delar är förenlig med EU-rätten. Man menar att medborgares och familjemedlemmars rätt att röra sig fritt och uppehålla sig i medlemsstaterna hindras med nuvarande regler. Det finns inga särskilda EU-rättsliga regler som gäller namn, men EU-rätten har trots detta inflytande i namnrättsliga frågor. EU-domstolen har slagit fast att nationella regler i vissa fall har stridit mot förbudet mot diskriminering och rätten till fri rörlighet för unionsmedborgare. När det gäller reservationerna ska jag börja med den reservation som ursprungligen är socialdemokratisk. Jag vill påpeka att regeringen anser att det egentligen inte finns några hinder mot att utvidga detta till att avse andra länder än länder inom EES och Schweiz. Men det behövs ytterligare utredning. Namnfrågor är ganska komplexa, och det finns en hel del problem. Det kan man möjligen berätta en hel del om ifall man som jag sitter i Namnlagsutredningen. Där finns det en bred acceptans för utländska namnskick, kan jag säga. Men det finns något som heter "fort och dumt". Att i det här lagstiftningsärendet utan vidare utredning införa samma regler för alla länder i världen är olämpligt av flera olika skäl. Det behövs mer utredning. Men eftersom det finns ett överträdelseärende mot Sverige som gäller EU-rätten är det angeläget att vi kommer fram med just det här ärendet. Man kan ännu inte överblicka konsekvenserna av om man skulle införa detta för alla länder. När det gäller Sverigedemokraternas reservation vill jag bara säga att det finns ganska stora historiska skillnader mellan de namntyper som vi har i svensk rätt, för närvarande förnamn, mellannamn och efternamn. Efternamn har en annan funktion än förnamn. Förnamn ska identifiera personen, medan efternamn mer talar om vilken familjerättslig anknytning man har till olika personer och kanske till en tidigare släkt. I den delen finns också skäl att peka på ett antal avgöranden från EU-domstolen där man har sagt att det inte är tillåtet att begränsa medborgares rätt att använda namn som de har förvärvat i annan stat. Det är i detta avseende inte lämpligt att ha den typ av regler som Sverigedemokraterna föreslår. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.

Herr talman! Den 21 december 2009 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté för att göra en mycket stor översyn av namnlagen. Syftet var att namnlagen skulle bli tidsenlig och kunna hålla för lång tid framöver. Man fick en lång utredningstid, fram till den 1 mars 2013. Vi vet alla att det inte är färdigt när utredningen är färdig; sedan kommer remissbehandling, beredning i Regeringskansliet och så vidare. Det kommer alltså att ta lång tid innan vi får nya regler när det gäller namnlagen. Jag tycker att man ska se dagens förslag mot den bakgrunden. Här har man identifierat en situation där man vill göra det väldigt enkelt för personer som flyttar tillbaka till Sverige att få ta med sig sitt namn genom att göra en enkel anmälan till Skatteverket i stället för den något krångligare vägen via Patent- och registreringsverket. Det är vad förslaget handlar om. Jag tycker att det är högst naturligt att man har begränsat sig till EES-området och Schweiz och låter frågan om dem som återflyttar från andra länder och har förvärvat namn där komma i nästa steg när hela namnlagen ses över. Jag ansluter mig i övrigt till vad min kollega Anti Avsan har nämnt här och yrkar bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut och avslag på reservationerna.

Herr talman! Rätten till sitt eget namn är en okränkbar rättighet. Därför tycker jag att frågan som diskuteras här om huruvida ett namn kan väcka anstöt känns lite otidsenlig och irrelevant. Vi har olika sätt att uttrycka oss om saker och ting i olika länder. Vi behöver inte förflytta oss längre bort än till Danmark för att finna ord och uttryck som vi kanske finner lite förvånande att höra. Om vi till exempel ska diskutera någonting här hemma i Sverige säger vi att vi ska bolla någonting. Det kan man inte säga i Danmark, för då tolkas man helt annorlunda. Centerpartiet är för en förändring av namnlagen. Vi har drivit på för detta. Vi ser med stor tillfredsställelse fram emot vad utredningen kommer att komma fram till och kommer att stödja det så länge det går ett steg vidare mot ett friare sätt och en rättighet att få bära det namn som ens föräldrar har gett en eller ett namn som man har valt att ta. Det är en okränkbar rätt att få bära sitt eget namn. Men saker och ting ska göras i god ordning. Det ger mig anledning att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det innebär att vi tar ett första steg till att anpassa oss vad kommissionen begär av oss att vi ska göra.

Herr talman! Vi har fått en grundlig genomgång om rätten till namn. Jag vill som mina kolleger understryka vikten av att bära sitt namn och inte bara förnamn utan också efternamn. Det är en internationell rättighet som vi ska vara väldigt försiktiga att ändra i, och vi ska se till att det görs på rätt sätt. Kommer man till Sverige utifrån får man heta vad som helst. Vad vi talar om är egentligen svenska medborgare som är födda utomlands eller som har dubbelt medborgarskap. Det är där problematiken uppstår. Vi måste inse att frågan måste få ta sin tid. Det är precis som Anti Avsan sade att det är en komplicerad fråga. Därför har också utredningen fått så pass god tid på sig. Det är lite förvånande att se att Socialdemokraterna hastar på så här. Men har man inte mycket att tala om får man väl ta någonting. När det gäller Sverigedemokraternas reservation måste man titta lite grann på vad de egentligen menar. Det innebär egentligen att ett barn skulle kunna fråntas sina föräldrars efternamn. Det låter inte speciellt trevligt. Samtidigt är det kanske till viss del i linje med vad Sverigedemokraterna tycker och tänker i andra frågor. Jag yrkar avslag på motionerna och på godkännande av utskottets förslag i betänkandet.