Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser

Herr talman! Den här debatten rör något som på flera sätt är ett av årets viktigaste betänkanden från riksdagens konstitutionsutskott, nämligen betänkandet om det som brukar kallas skrivelse 75, regeringens årliga rapport till riksdagen om hur regeringen har behandlat riksdagens skrivelser till regeringen, eller, med andra ord, i vilken utsträckning som regeringen har genomfört riksdagens beslut. Beslut om så kallade tillkännagivanden är i detta sammanhang särskilt intressanta.

Bakgrunden till regeringens rapport är följande. Nästan varje gång riksdagen fattar ett beslut i en sakpolitisk fråga skickar riksdagen information till regeringen om det fattade beslutet eftersom beslutet normalt förutsätter att regeringen ska agera på något sätt. Ett vanligt exempel är att riksdagen antar ett lagförslag som regeringen har lagt fram. Då skickar riksdagen en skrivelse till regeringen för att meddela att lagförslaget har antagits. Sedan är det regeringens uppgift att utfärda lagen.

Ett annat exempel är att riksdagen gör ett så kallat tillkännagivande till regeringen. Det innebär att riksdagen riktar en uppmaning till regeringen, för det mesta att regeringen ska vidta en viss åtgärd, till exempel utarbeta ett lagförslag. Riksdagen informerar regeringen om sitt beslut genom en skrivelse.

En gång om året redovisar regeringen samlat för riksdagen hur man har hanterat alla de skrivelser som skickats från riksdagen till regeringen. Vilka skrivelser har slutbehandlats på ett sätt som innebär att regeringen genomfört det riksdagen vill, och vilka skrivelser återstår att slutbehandla? Det är den fråga som ställs. Det är den redovisningen vi nu debatterar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser

Flertalet skrivelser är ganska enkla för regeringen att hantera. Men när det gäller skrivelser från riksdagen som innehåller tillkännagivanden till regeringen blir det knepigare. Ett tillkännagivande innehåller som sagt en beställning från riksdagen till regeringen, till exempel att regeringen förväntas utreda en fråga och återkomma till riksdagen med lagförslag för att lösa det problem som riksdagen pekat på. Då krävs det vanligen betydligt mer än ett enkelt beslut av regeringen för att frågan ska anses slutbehandlad.

Förekomsten av tillkännagivanden kan härledas ur dels funktionsfördelningen mellan regering och riksdag, dels parlamentarismens princip. Med funktionsfördelningen menar jag att det sedan ett par hundra år finns en arbetsfördelning mellan regeringen och riksdagen som innebär att det är regeringen som har resurser att utarbeta lagförslag, främst eftersom det är regeringen som styr över utredningsväsendet, medan riksdagens uppgift är att granska lagförslagen och att sedan bifalla eller avslå dem. Det har länge ansetts onödigt att bygga upp en stor utrednings- och beredningsorganisation hos både regeringen och riksdagen. Däremot har riksdagen ett behov av att formellt meddela regeringen vilken typ av lagändringar som det finns politiskt stöd för i riksdagen, och det kan riksdagen göra genom tillkännagivanden.

När jag säger att tillkännagivanden också bottnar i parlamentarismens princip menar jag att parlamentarismen i svensk tappning innebär att regeringen måste tolereras av riksdagen för att kunna sitta kvar. Även mot den bakgrunden blir det viktigt att riksdagen kan signalera till regeringen vilka politiska förslag som det finns stöd för i riksdagen.

Det är viktigt för regeringen att få veta vilken politik som man bör föra för att behålla riksdagens gunst. Detta kan regeringen få veta genom bland annat riksdagens tillkännagivanden.

Tillkännagivandens rättsliga ställning regleras inte i grundlag, men de omfattas av rättsliga normer i form av fast etablerad konstitutionell praxis, inte minst utvecklad av konstitutionsutskottet under en lång följd av år. Utgångspunkten är att regeringen ska tillgodose riksdagens tillkännagivanden. Beredningsåtgärder med anledning av ett tillkännagivande ska inledas så snart som möjligt, säger KU.

Om regeringen inte har för avsikt att tillgodose ett tillkännagivande ska regeringen underrätta riksdagen om det och redovisa sina skäl. KU har också tidigare sagt att det inte annat än i undantagsfall bör ta längre tid än två till tre år att slutbehandla ett tillkännagivande.

Det vore som jag ser det ett brott mot dessa normer att rutinmässigt vägra att tillgodose riksdagens tillkännagivanden. Utgångspunkten är att tillkännagivanden ska tillgodoses.

Ett visst önskemål från riksdagen kan efter utredning visa sig vara praktiskt omöjligt eller på goda grunder olämpligt att genomföra. Då är det rimligt att lägga tillkännagivandet till handlingarna utan ytterligare åtgärder. Att vägra att genomföra riksdagens beslut av politiska skäl är dock något helt annat.

Sedan den nya regeringen tillträdde i oktober 2014 har riksdagen som bekant skickat rekordmånga tillkännagivanden till regeringen. Antalet är nu uppe i 119. Mot denna bakgrund finns det mycket för riksdagen att följa upp under kommande år, och det är viktigt att konstitutionsutskottet genomför den uppföljningen med stor noggrannhet. Riksdagen måste förvissa sig om att de många besluten verkligen genomförs av regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser

Uppföljningen går till så att när KU har fått regeringens årliga rapport ber KU övriga utskott att kommentera hur regeringen har genomfört riksdagens beslut inom respektive utskotts ansvarsområde. Denna genomgång ligger sedan till grund för KU:s samlade kommentarer. Jag är glad över att KU i år liksom flertalet tidigare år har kunnat enas över alla partigränser om årets kommentarer, och jag hoppas att vi även kommande år ska kunna ha en enig syn på behandlingen av riksdagens tillkännagivanden.

Regeringen har suttit vid makten i lite drygt åtta månader, och de 119 tillkännagivanden som jag nämnde har tillkommit successivt under denna tid. Det innebär att det generellt sett är för tidigt för KU att säga till exempel att regeringen hanterar tillkännagivanden för långsamt. Nästa års granskning blir ur det perspektivet betydligt mer intressant, för då har regeringen haft längre tid på sig att tillgodose de första tillkännagivandena.

Detta hindrar emellertid inte att det finns enstaka tillkännagivanden som förtjänar att nämnas i dag, särskilt det som rör Bromma flygplats. Riksdagen beslutade i december förra året att tillkännage för regeringen att någon förhandlingsperson för avveckling av citynära flygplatser inte borde utses. Tidigare samma dag hade regeringen dock beslutat att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats. Konstitutionsutskottet har i sin vårgranskning av regeringen slagit fast att dessa båda beslut i väsentliga delar rör samma sak. KU sa också i vårgranskningen att det var olämpligt av regeringen att så tydligt försöka föregripa riksdagens väntade beslut i frågan. Med utgångspunkt, skriver KU, i den sedan lång tid etablerade konstitutionella praxis som gäller för regeringens hantering av dessa tillkännagivanden anser utskottet att det hade funnits skäl för regeringen att invänta riksdagens beslut och först därefter bedöma vilket ställningstagande som kunde bli aktuellt. Detta återkommer vi till nästa vecka i debatten om vårgranskningen.

I regeringens rapport till riksdagen, som vi nu debatterar, kommenteras riksdagens tillkännagivande i Brommafrågan med två ord: beredning pågår.

Trafikutskottet skriver i sitt yttrande till konstitutionsutskottet att regeringens besked inte innehåller någon närmare redovisning av vidtagna eller planerade åtgärder för att tillgodose riksdagens tillkännagivande. Trafikutskottet anser att detta är otillfredsställande. Trafikutskottet förväntar sig tydliga besked om vilka åtgärder som regeringen avser att vidta för att tillmötesgå riksdagens tillkännagivande.

Härutöver framför ytterligare några utskott synpunkter på enstaka delar av regeringens rapport.

Konstitutionsutskottet säger i sitt ställningstagande att KU delar de andra utskottens bedömningar. KU förutsätter att regeringen vidtar de åtgärder som krävs för att de olika utskottens synpunkter ska beaktas. KU lyfter också fram betydelsen av regeringens redogörelse för att riksdagen ska kunna avgöra om regeringen har genomfört de beslut som riksdagen har fattat. En omsorgsfull redogörelse är ett viktigt politiskt uppföljningsdokument för den parlamentariska kontrollen.

Det är KU:s samlade ställningstagande efter de olika synpunkter som utskotten har fört fram och den analys som KU självt har gjort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser

Herr talman! Ibland ställs frågan: Vad händer om regeringen inte tillgodoser ett tillkännagivande trots att riksdagen har beslutat om det? Ja, om riksdagen inte är nöjd med regeringens agerande finns det några ytterligare åtgärder som riksdagen kan vidta. Man kan till exempel

upprepa tillkännagivandet för att sätta förnyad press på regeringen i frågan

själv stifta lag, även om riksdagens utredningsresurser är begränsade, för att på så sätt åstadkomma det tillkännagivandet syftar till

rikta misstroendeförklaring mot ansvarigt statsråd eller hela regeringen för att markera att regeringens agerande inte är acceptabelt.

Detta är dock verktyg som inte ligger i konstitutionsutskottets verktygslåda här och nu. Vi har också konstaterat, som jag sa, att flertalet tillkännagivanden trots allt behöver lite ytterligare beredningstid hos regeringen innan man kan bedöma om de har hanterats tillräckligt skyndsamt eller inte.

Konstitutionsutskottet har granskat årets rapport från regeringen och kommit fram till ett enigt ställningstagande i enlighet med vad jag nyss har redovisat. Det tycker jag är bra. Jag hoppas att vi kan fortsätta i den enighetens anda.

Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Det handlar om redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Nu har vår ordförande, Andreas Norlén, redogjort för vår skrivelse,så nu tänkte jag på ett enkelt sätt fylla på, komplettera, och fick en ingivelse.

Kan man presentera detta på ett annat sätt med glimten i ögat och kanske lite vågat?Jag tar ett djupt andetag, försöker och tänker att detta möjligen är lite väl hågat.

Utskottet noterar att den andel tillkännagivanden som slutbehandlats i årets skrivelse har minskat jämfört med föregående år.Men då har vi haft valår, ett eventuellt extraval, en decemberöverenskommelse och annat som gett oss många gråa hår.

Därför kan vi konstatera att i årets skrivelse är tiden för slutbehandling den längsta på många år betraktat.KU delar synen med övriga utskott, och jag vet med trygghet att regeringen kommer att göra sitt yttersta och har detta beaktat.

Sedan 1961 har regeringen lämnat en redogörelse till riksdagen för vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av riksdagens olika beslut.I den nya riksdagsordningen för 2014, som trädde i kraft den 1 september, har det införts många nya bestämmelser med salut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser

I riksdagsordningens 9 kap. 8 § vill riksdagen veta vad som häntmed alla dessa riksdagsskrivelser som riksdagen till regeringen sänt.

Vi kan konstatera att det finns en hel del gamla skrivelser kvar.Men då är jag glad att vi har en regering som tar sitt ansvar.

I 75:an, som är namnet denna skrivelse också går under,finns en massa spännande tabeller, grafer och information med dunder.

Men vad gäller ställningstagandet i trafikutskottet finns en avvikande mening om en framtida byggplats.Ja, ni gissade helt rätt. Det är behandlingen av förhandlingspersonen för en avveckling av citynära flygplats.

Men i samband med en frågestund den 15 januari i år sa vårt statsråd Johansson tydligt och klartatt någon nedläggning av Bromma inte är aktuell, för då krävs ersättning av trafiken på andra platser i ett närområde där det i dag är bart.Det är egentligen ganska självklart.

I dag är det inte heller någon vanlig dag,utan det är KU-Emilias 30:e födelsedag - grattis!

Nu tänkte jag önska dig, herr talman, en riktigt glad sommar och tacka för mig.Hoppas du får många dagar fyllda med sol och jordgubbar och den som är viktig för dig.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)