Riksrevisionens granskningsrapport om återfall i brott

Herr talman! I dag debatterar vi Riksrevisionens granskningsrapport Återfall i brott - hur kan samhällets samlade resurser användas bättre? Jag står bakom alla Moderaternas och allianspartiernas reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 1 och 9.

Moderaterna vill ha en modern kriminalvård som är säker och meningsfull. Under tiden på anstalt ska de intagna förberedas för livet utanför fängelsemurarna utan kriminalitet och missbruk. Kriminalvården tillfördes betydande resurser under alliansregeringens tid 2006-2014. En av kriminalvårdens viktigaste uppgifter är att minska återfallen i brott.

Riksrevisionens granskningsrapport är dyster läsning. Alltför många återfaller i brott, och det finns stora brister. Granskningen visar att de återfallsförebyggande insatserna är för få och görs alldeles för sent. Det saknas helhetssyn och långsiktig planering. Det råder osäkerhet om vem som ska betala olika insatser. Kriminalvården, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, socialtjänsten, sjukvården och civilsamhället samverkar riktigt dåligt. Uppföljningen är kortsiktig och utspridd på olika aktörer. Rapporten visar att 40 procent av alla dömda återfaller i brott inom tre år. Av dem som suttit i fängelse återfaller 70 procent inom tre år. Det är på tok för dåliga resultat.

Så här har det sett ut under lång tid. Återfallen minskar inte. Detta innebär stort mänskligt lidande samt väldigt stora kostnader för samhället. Troligtvis är siffran ännu högre; tyvärr åker inte alla som begår brott fast. Allt detta måste bli betydligt bättre, och det måste ställas tydliga krav. Särskilt viktigt är detta när det gäller unga lagöverträdare och klienter med barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens granskningsrapport om återfall i brott

Det är viktigt att komma ihåg att det finns ett brottsoffer bakom nästan varje återfall - någon som blivit våldtagen, någon som blivit misshandlad, någon som haft inbrott i bostaden. Det får man inte glömma. Vi pratar ibland bara om själva återfallen, men vi måste också tänka på att de drabbar människor.

Här måste jag också nämna den vidriga, känslokalla terrorattacken i Paris. Några terrorister tar sig rätten att kallblodigt meja ned hundratals oskyldiga människor. Det är över 130 döda och 350 skadade, varav ungefär 100 allvarligt skadade. Det här är så vidrigt att man nästan inte tror att det är sant. Men tyvärr är det sant.

Säpo beräknar att ca 300 personer från Sverige har åkt ned för att delta i IS vidrigheter, med halshuggningar, våldtäkter med mera. Ca 130 av dem har kommit tillbaka till Sverige, och det finns en risk att de planerar för terrordåd även här. Vi får inte vara naiva när det gäller detta. Majoriteten av dessa personer kommer från utsatta förorter, och många är dömda för brott tidigare. Därför är det oerhört viktigt att bryta återfallen så att dessa människor stoppas innan deras brottslighet bara blir grövre och grövre.

Herr talman! Riksrevisionen föreslår i granskningsrapporten att en nationell handlingsplan ska tas fram tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting och andra ansvariga myndigheter för att utveckla det återfallsförebyggande arbetet. Planen bör tydliggöra en gemensam grundsyn på området, fördelning av ansvar och kostnader mellan ansvariga aktörer samt insatsernas omfattning. Det bör också ingå i planen att man skapar ett forsknings- och kunskapsbaserat system för att följa upp insatserna, även långsiktigt. Vi moderater tycker att förslaget om en nationell handlingsplan är bra.

År 2014 tillsatte alliansregeringen en utredning som skulle studera framgångsrika internationella exempel på återfallsförebyggande insatser. Man skulle kartlägga kriminalvårdens arbete och insatser. Sedan skulle man jämföra med andra länder och se om Sveriges kriminalvård var bra eller om man kunde hämta förslag från andra länder. Man skulle se om arbetet bedrevs effektivt och även kostnadseffektivt. Man skulle även se om samverkan mellan olika myndigheter fungerade bra eller inte.

Arbetet inklusive förslag på förbättringar skulle redovisas vid årsskiftet 2015/16, det vill säga om ungefär en månad. Men när det var mindre än ett år kvar till redovisningen beslutade S-MP-regeringen att lägga ned utredningen. Beslutet är obegripligt. Det borde ligga i regeringens intresse att minska återfallen. Vi anser att utredningen måste återupptas.

För ett tag sedan var jag på studiebesök på häktet i Göteborg. Där har de börjat ha en socialsekreterare stadigt placerad på häktet. Detta har gett väldigt positiva resultat, särskilt när det gäller unga som sitter häktade. I Göteborg är det väldigt många unga som sitter häktade. De är ofta inblandade i gängkriminalitet. Det innebär att de har restriktioner. De får inte prata med varandra, för det finns risk för att de förstör utredningen. Därför har det visat sig att det är bra att ha en socialsekreterare på plats som de kan kontakta och som kan hjälpa dem.

Kriminalvården måste också bli bättre på att få klienterna att fullfölja utbildningar och behandlingar. Vi vill att fler ska få möjlighet till yrkesutbildning på anstalt. Vi vill också att alla som är i behov av behandling ska genomföra de behandlingsprogram som Kriminalvården bedömer som relevanta. Tyvärr är det alldeles för få som deltar i sådana här behandlingar. Enligt den senaste siffra jag sett är det bara 30 procent som deltar, och det är alldeles för få.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens granskningsrapport om återfall i brott

För ett par månader sedan var jag och några andra moderater på studiebesök på Norrtäljeanstalten. Vi besökte en avdelning där det satt väldigt grova sexualförbrytare som dömts till i genomsnitt nio års fängelse. Vi pratade med en man som hade dömts till tolv års fängelse för att ha våldtagit en liten flicka under fyra års tid, då hon var mellan fyra och åtta år. Man vill nästan inte tänka på hur hemskt det är, men så var det.

Mannen hade i början varit väldigt negativ till att delta i den behandling som Kriminalvården erbjuder. När han hade varit med några gånger tyckte han ändå att det var positivt. Han sa sig i varje fall förstå att det han hade gjort var väldigt fel. Han trodde också att han inte skulle göra sådana brott igen när han kom ut i frihet, och det är väldigt bra.

Mannen trodde också att behandlingsprogram skulle ge positiv effekt även på intagna som egentligen inte ville det. Han menade att om man kommer igång inser man att det ändå är bra. Det går alltid in någonting vettigt i huvudet om man tvingas lyssna, sa mannen. Vi moderater vill att underlåtenhet att delta i programverksamhet på ett tydligare sätt än i dag ska få konsekvenser för den intagnes verkställighet.

Herr talman! Många intagna är oroliga inför frigivandet. Det är mycket viktigt att få ett tydligt och starkt stöd från myndigheter och kommuner. Därför vill vi att Kriminalvården tillsammans med Arbetsförmedlingen och socialtjänsten ska ha en gemensam planering för varje enskild individ som släpps ut ur fängelse så att denne inte faller mellan stolarna. Vi moderater har också andra förslag. Men jag kan inte ta upp allt här.

Herr talman! Avslutningsvis står det i skrivelsen att regeringens avsikt är att höja ambitionsnivån när det gäller återfallsförebyggande arbete och att olika förslag bereds i Regeringskansliet. Det låter bra, men det räcker inte. Nu får regeringen sätta lite fart.

Riksrevisionen skriver också att regeringens styrning är otillräcklig. Det är dags för S-MP-regeringen att börja styra och komma med konkreta förslag så att oskyldiga människor inte blir drabbade av brott.

Herr talman! Den skrivelse som Riksrevisionen har lämnat har föranlett ett antal reaktioner från regeringen. Det som beskrivs i betänkandet är ändå ganska okej. Vi har ganska många reservationer. Det visar att det är ett ämne, att förebygga återfall i brott, som många är engagerade i och som man verkligen vill jobba med.

Från Vänsterpartiet har vi tre reservationer. Jag tänker yrka bifall till reservation 5. Vi har en reservation gemensamt med Moderaterna som handlar om en nationell handlingsplan. Ellen Juntti har varit inne lite på det. Det är ett bra förslag. Vi behöver ha något slags struktur för hur man konkret jobbar med de sakerna. Det kan vi ställa oss bakom. Det är ett ganska bra sätt att jobba att man verkligen inför handlingsplanen.

Sedan gäller det instruktioner och regleringsbrev. I vår reservation skriver vi hur viktigt det är att man från början har en grund att stå på när det gäller hur man jobbar med myndigheterna. Det handlar framför allt om samverkan mellan olika myndigheterna när de intagna kommer ut, är frisläppta och ska börja ett nytt liv. Vi tror att det finns all anledning att titta över regleringsbreven och även instruktionerna för att få ihop något slags samverkansavtal just för att vi vet att det inte fungerar i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens granskningsrapport om återfall i brott

Det finns brister i samverkan mellan olika myndigheter framför allt när det gäller hur man ska ta hand om en frisläppt fånge. Det gör att vi behöver titta över det. Det är också sådant som har påpekats. Ska man verkligen få effekt av de återfallsförebyggande åtgärderna måste man ha en ordentligt grund att stå på när det gäller instruktioner och regleringsbrev. Det är kanske det viktigaste. Det är också därför som jag yrkar bifall till just reservation 5.

Vi vill också kort lyfta fram detta med utbildning. I vår reservation 11 skriver vi om det. Det finns i dag stora belägg för att det som egentligen behöver göras både när människor sitter intagna och när de kommer ut är att se till att de har ordentlig utbildning. Det är många som har ett behov och som kanske inte får chansen till en utbildning.

Det vore jättebra om man får till det så att människor har en generell rättighet till utbildning under fängelsetiden och att de även efteråt får hjälp att gå vidare. Det handlar framför allt om grundskoleutbildning men också gymnasieutbildning. I dag kommer man ingenstans om man inte har gymnasieutbildning på någon nivå. Det är en av nycklarna för att komma in i samhället. För den intagne är det för framtiden väldigt viktigt att den får den grunden att stå på. Jag yrkar bifall till reservation 5.

Herr talman och åhörare! Jag vill inledningsvis, innan jag glömmer det, yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på övriga förslag i ärendet.

Revision som sådan är en viktig verksamhet. Många gånger tänker man på revisioner som granskning av siffror, liggare och formalia. Här är det en verksamhetsrevision. För oss som lagstiftare och beslutsfattare är den typen av revisionsarbete än viktigare för det fortsatta arbetet att ta fram nya och bra förslag för att förbättra verksamheten.

Det är inte första gången som Riksrevisionen går igenom Kriminalvårdens verksamhet med fokus på återfall i brott. År 2009 gjordes en ganska omfattande studie. Det var ganska deprimerande läsning, ungefär som den läsning vi har framför oss på bordet i dag. Det är ord och inga visor, helt enkelt.

År 2009 års rapport är någon typ av facit på den socialdemokratiska kriminalvården som var innan ni tog över 2006. Den här rapporten är ett facit på hur den borgerliga alliansregeringen har fungerat. Jag får i lite ödmjukhet säga, något som passar för både oss och er: Det finns ingen anledning att glänsa från något av de politiska blocken om Kriminalvårdens resultat för återfall i brott. Så enkelt är det. Vi behöver således inte ha fokus på att kasta paj på varandra i det här sammanhanget.

I 2009 års redovisning var det ungefär samma slutsatser som Ellen Juntti förtjänstfullt beskrev här för en stund sedan. Utslussningsverksamheten är bristfällig. Dokumentationen och utvärderingen av insatserna kan göras betydligt bättre. Även den verkställighetsplanering som är formellt beslutad genomförs inte i den omfattning som man hade kunnat önska. Framför allt är det centrala att återfallsfrekvensen i stort sett är konstant. Det är ett besvärande faktum som vi alla måste ta till oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens granskningsrapport om återfall i brott

Vad är lösningen på det? Är det en ny handlingsplan eller nya myndigheter? Vi delar uppfattningen från Riksrevisionen i egentligen alla delar. Vi ser att de rekommendationer den ger oss i grund och botten har en viss bäring för att kunna råda bot på vissa saker. Vi har ett antal parallella processer som äger rum i dagsläget om Kriminalvårdens verksamhet. Vi hade förmånen att ha generaldirektören hos utskottet häromdagen där han gick igenom en del av detta.

Vi har en ny myndighet som har börjat sätta sig, en nationell kriminalvårdsmyndighet i stället för många regionala. Det gör att det givetvis blir betydligt bättre förutsättningar för att klara av att utvärdera och få likvärdighet över hela landet när det gäller insatserna. Självklart är det så.

I anslutning till det har man ett helt nytt uppföljningssystem. Man tittar på de olika handlingsplanerna och programmen inom frivården, försöker att kvalitetssäkra dem och se till att ta bort dem som inte fungerar. Det har man också gjort. Om det visar sig att det utifrån ett vetenskapligt perspektiv inte har fungerat ska man helt enkelt fasa ut den rehabiliteringsåtgärden.

Regeringen har också specifikt uppdragit åt Brottsförebyggande rådet att utreda hur sysselsättningsåtgärderna i kriminalvården ser ut. Det är viktigt att följa den delen. Arbete i anstaltsmiljö är en oerhört viktig faktor för att de intagna ska komma in i någon typ av normala rutiner också utanför i samhället.

Det gäller även studierna. Där är den stora utmaningen att se till att de intagna har bra studier som verkligen dockar med de studier som finns utanför fängelsemurarna. Vi har specifika system inom frivården och kriminalvården. Men utanför måste kommunen, socialtjänst och de ordinarie systemen på ett adekvat sätt fånga upp dessa personer när de väl kommer ut.

Så fungerar det inte riktigt i dag. Det beror på att samhället under många år har stått inför enorma utmaningar när det gäller bostadsbrist och brister i hur vi klarar av att hantera integration och annat.

Utöver detta har man under hösten tagit initiativ för att få Brå och Kriminalvården att få en bättre gemensam utvärdering. Det är lite grann det som efterlyses i några av era reservationer. Vi anser alltså att det finns punkter som redan är på gång och som gör att reservationerna i viss mån slår in en öppen dörr.

Utöver det kan jag säga att det i vår budgetproposition finns speciellt fokus på det återfallsförebyggande arbetet och utslussningsåtgärder. Där finns både medelstilldelning och direktiv i anslutning till det som kommer. Det kommer att stärka den delen.

Man kan tycka, om man vill, att detta är ganska deppig läsning och att det här inte är någonting att göra åt. Men det måste också sägas att Kriminalvården i dag har betydligt bättre förutsättningar på många plan att skapa en bättre plattform. Det är precis vid utslussningen som det brister; det visar Riksrevisionen väldigt tydligt. Det är där vi måste bli bättre. I övrigt har vi nästan inga rymningar från våra anstalter. Vi har en i princip narkotikafri anstaltsmiljö. Screeningtesterna visar att det är en låg andel av de intagna som är påverkade av substanser. På det viset skapar man givetvis förutsättningar för rehabilitering, för drogerna är såklart både orsak och verkan när det gäller varför man ägnar sig åt brottslig verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens granskningsrapport om återfall i brott

Dessutom har vi, bland annat beroende på Högsta domstolens beslut om grova narkotikabrott, ett antal vakanser i fängelserna. Generaldirektören beskrev hur man i det här läget kan vidareutbilda personalen och kanske också styra upp resurser till att jobba mer med förebyggande verksamhet när det finns lite luft i organisationen, eller vad man ska kalla det. Detta är fallet, för man har behållit personalnivån och andelen personal. Det gör att Kriminalvården i sin medelstilldelning i viss utsträckning har förutsättningar att jobba med det återfallsförebyggande arbetet på ett annat sätt än tidigare.

Herr talman! Som jag nämnde i mitt anförande gjorde Alliansen mycket under de år vi satt i regeringsställning. Men jag har aldrig någonsin påstått att allting är perfekt, för detta är ett stort och svårt område och mycket finns kvar att göra. Det är bättre att vi talar om framtiden och inte om det som har varit. Nu har rapporten visat att det finns stora brister.

Vi i alliansregeringen ville ta tag i det här, och därför tillsatte regeringen utredningen 2014. Den skulle analysera hur pass bra verksamhet Kriminalvården bedrev och om den var kostnadseffektiv. Man skulle även jämföra med andra länder och se om det fanns någonting där som vi skulle kunna ta till oss och förbättra. Utredningen skulle också föreslå samverkan och hur man skulle kunna förbättra den. Utredningen skulle ha redovisats nu vid årsskiftet 2015/16, alltså om ungefär en månad. Ändå valde S-MP-regeringen att lägga ned den, vilket jag tycker är ganska obegripligt.

I granskningsrapporten skriver regeringen att en massa olika saker bereds, men det är långt ifrån förslag. Det kan ta ett, två eller tre år innan regeringen kommer med förslag till vad de vill göra. Därför förstår jag som sagt inte riktigt varför regeringen lade ned utredningen. Annars skulle man förmodligen ha fått bra förslag inom drygt en månad.

Därför är mina frågor: Varför lade regeringen ned utredningen? Och när beräknar regeringen att komma med egna förslag?

Herr talman! Man kan säga så här: Ni vet att när vi tog över makten blev det en annan typ av budgetsituation för Regeringskansliet när det gäller utredningsverksamheten. Man blev tvungen att prioritera bland de uppdrag man hade. För att tala klartext upplevde väl regeringen helt enkelt att inom Kriminalvårdens verksamhet finns förutsättningar att få forskningsöversikten och den internationella utblicken inbyggda i själva de resurser som Kriminalvården har i och med den nya enmyndighet som har satts i sjön.

Jag har full tillförsikt när det gäller att såväl Kriminalvården som Brottsförebyggande rådet och Regeringskansliet har stenkoll på de internationella utblickarna och vad som funkar och inte funkar. Sverige ligger fortfarande i framkant i världen både när det gäller kriminalvård och, framför allt, när det gäller omvärldsbevakning och forskningsanknytning när det handlar om hur vi hanterar rätts- och kriminalvårdspolitik.

Så är det när det gäller de enskilda programmen: Man utvärderar dem konsekvent, och man gör det utifrån en vetenskapligt beprövad metod. Därefter drar man slutsatser. Funkar det eller funkar det inte? Om något inte funkar slutar man med det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens granskningsrapport om återfall i brott

Jag är helt övertygad om att den konkreta vardagliga verksamhet som finns i myndigheten kommer att vaska fram förslag som vi kommer att ta politisk ställning till så småningom.

Herr talman! Jag är inte helt övertygad om att Kriminalvården har stenkoll, som Petter Löberg sa, på vad andra länder gör.

Petter Löberg svarade inte på min fråga om när. När kommer det förslag från regeringen? Om det tar ett, två eller tre år är det många brottsoffer som drabbas som eventuellt annars inte skulle ha behövt drabbats. Jag skulle alltså vilja veta när det kommer förslag. Det står i skrivelsen att regeringen bereder, men det finns inte en enda bokstav om när det kommer att komma förslag.

Jag har också en fråga om olika behandlingar. 30 procent deltar i behandlingar. Det är alltså ungefär 70 procent som inte deltar. Om man tänker på vad jag sa om Norrtäljeanstalten, där snittiden är nio års fängelse, och att 70 procent av dem som sitter i nio år och kommer ut efter kanske sju, åtta, nio eller tio år i fängelse utan att ha fått någon som helst behandling är det en ganska skrämmande tanke. Det är grova brottslingar som sitter där, som utsätter människor för grova sexualbrott.

Vi vill i alla fall att det ska få en liten konsekvens om man inte deltar i behandlingsprogrammen, och vi vill verkligen från Moderaternas och Alliansens sida att fler kommer att delta. Mina frågor till Petter Löberg är: Anser du att deltagandet bör öka? Och hur tänker ni i så fall göra för att få fler att delta?

Herr talman! I vår budgetproposition finns speciella medel för just utslussningsåtgärder. Det är nu vi ska ta ställning till det, och det är också där direktiven så småningom kommer skriftligen till myndigheterna. Det är alltså i realtid, och vi har resurser för bland annat denna fråga. Jag vill påstå att det händer saker och ting, men det är klart att det är en annan sak om man ska ta ett helhetsgrepp i form av en nationell handlingsplan.

Det här är ingen ny verksamhet. Man har burat in folk i århundraden i det här landet, och vi har lång erfarenhet av vad som funkar och inte funkar. Forskningsläget är inte ett oskrivet blad när det gäller vad som har effekt på återfallsförbrytande verksamhet.

Problemet är att man inte får det att fungera i praktiken när det gäller samverkan mellan myndigheterna. Det är där man måste ha störst fokus, och inte på att hålla på med handlingsplaner, utredningar eller forskning i första hand. I första hand handlar det om action in the house. Man måste se till att kommuner samverkar med Kriminalvården och socialtjänst.

Vi har Krami, som jag tror att också ni tycker är en bra verksamhet, där Arbetsförmedlingen, kommunen och Kriminalvården samverkar på precis det vis som jag tror att också ni efterlyser. Fokus ligger på att komma tillbaka till arbetsliv och studier. Det är en verksamhet som vi absolut ser positivt på att man utvecklar och bygger ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens granskningsrapport om återfall i brott

Herr talman! Ett av vårt samhälles viktigaste uppdrag, särskilt rättsväsendets och specifikt Kriminalvårdens, måste vara att skydda våra medborgare från brott. Det här arbetet måste bedrivas i hela samhället. Det görs genom att vi bygger ett samhälle där människor kan leva goda liv som delar av arbetsmarknaden och att de får en bostad och en utbildning - att man investerar i det samhälle som vi alla är del av.

Vi har stora utmaningar. En av dem är att människor över huvud taget börjar begå brott och en annan att vi inte lyckas hindra dem som vi lagför från att fortsätta att begå brott. Det är det problemet som Riksrevisionens granskningsrapport handlar om.

Kriminalvårdens viktiga uppdrag att förebygga återfall i brott uppfylls inte till fullo. Mycket görs som är bra, men det behöver göras mer. Jag tycker att det är viktigt att ta fasta på de slutsatser som Riksrevisionen har presenterat för regeringen, och jag är glad att regeringen tar de här synpunkterna på stort allvar.

Den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen har i budgetpropositionen som vi lägger fram tillsammans med Vänsterpartiet satsat 25 miljoner kronor på att förstärka det återfallsförebyggande arbetet. Man pekar särskilt ut utslussningen, alltså skarven, där de intagna går från anstalt tillbaka till samhället. Där behövs det fler insatser. Det är vid den punkten som det i mångt och mycket avgörs om personer kommer tillbaka till ett liv i kriminalitet eller får en chans att komma in i samhället igen.

Det är naturligtvis inte Kriminalvården som styr över om människor blir hemlösa eller inte, över om arbetsmarknaden är öppen för dem som tidigare varit intagna på anstalt eller över om det finns möjlighet att fortsätta en utbildning. Därför är det också viktigt att regeringen gör satsningar för att minska bostadsbristen och för att fler ska få arbete och utbildning.

Kriminalvården vill samverka. Det vittnade Kriminalvårdens generaldirektör om när han besökte utskottet den 5 november. Jag är glad över att han uttryckte ett ansvarstagande för att förbättra samverkan med kommuner, landsting och statliga myndigheter när det gäller just utslussningen och det återfallsförebyggande arbetet. Jag tror att det är viktigt att varje aktör kliver fram och gör det som vi vet behöver göras för att lyckas i det återfallsförebyggande arbetet.

Riksrevisionen pekar ut en rad förbättringsområden. Det gör att vi återigen, svart på vitt, får svaret på frågan om vad vi behöver göra. Vi vet vad som behöver göras, och därför behöver vi agera snarare än utreda. Vi behöver börja arbeta med de problem som vi har snarare än att lägga tid och resurser på att återigen ställa oss frågan: Jaha, vad behövde vi göra nu då? Vi har en lång och gedigen lista på vad som behöver göras, och vi är överens om slutsatserna. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet, där förslagen om att vi ska vidareutreda i dagens läge avstyrks.

Riksrevisionen pekar bland annat på otillräcklig styrning. Jag delar Ellen Junttis starka kritik när det gäller detta. Man ska komma ihåg att det är den regering där Ellen Junttis parti var ansvarigt som blir utvärderad i den här rapporten, även om det naturligtvis, precis som Petter Löberg från Socialdemokraterna ödmjukt påpekade, under en längre tid har funnits brister. Nu är det dags att göra någonting åt det.

Riksrevisionens granskningsrapport om återfall i brott

Herr talman! Jag är glad att vi har den här breda enigheten kring Riksrevisionens slutsatser, behovet av att ha fokus på det återfallsförebyggande arbetet och ambitionen att bli bättre och om vägen dit, i alla fall i det stora hela.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)