Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten m.m.

Debatt om förslag 18 maj 2009

Protokoll från debatten

Anföranden: 19

Anf. 51 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! I det betänkande som kammaren ska debattera i dag behandlas regeringens proposition 2008/09:160 Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten . I propositionen föreslår regeringen att länsstyrelsernas tillsyns- och tillståndsverksamhet enligt socialtjänstlagen, SoL, 2001:453 och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, 1993:387 förs över till Socialstyrelsen och samordnas med Socialstyrelsens tillsyn av hälso- och sjukvården. Det föreslås också att en bestämmelse införs i SoL och LSS om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område om att Socialstyrelsen vid tillsyn kan höra barn. Regeringen föreslår också att en definition av begreppet tillsyn införs i SoL, LSS och i lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områden. Regeringen föreslår också att det införs möjligheter i SoL och LSS att utfärda föreläggande om att avhjälpa sådana missförhållanden som har betydelse för enskildas möjligheter att få de insatser som de har rätt till. Fru talman! I detta är utskottet enigt, och det finns inga motioner, men i betänkandet behandlas också Riksrevisionens styrelses framställning angående statlig styrning av kvalitet i privat äldreomsorg, 2008/09:RRS13. Med anledning av den framställningen har en motion väckts av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Den motionen avstyrks, och lagförslaget som finns i betänkandet föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 januari 2010.

Anf. 52 Marina Pettersson (S)

Fru talman! Vi ska nu debattera en samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten. Betänkandet SoU22 grundas på den utredning som vi socialdemokrater tillsatte och som fick ett tilläggsdirektiv före valet 2006. Det tilläggsdirektivet var att utredaren inom ramen för slutbetänkandet även skulle överväga och föreslå åtgärder som stärker tillsynen över barns och ungas rättigheter inom socialtjänstens olika områden. Fru talman! De granskningar som har gjorts av Socialstyrelsen och länsstyrelserna visar att hem för vård eller boende, HVB, måste förbättra bland annat barnens möjligheter till just delaktighet genom att hänsyn tas till barnens åsikter utifrån ålder och mognad när det gäller hur behandlingen planeras och genomförs. Över hälften av de HVB som granskats uppfyller inte de uppsatta kriterierna för detta. HVB måste också förbättra säkerheten genom att ta fram rutiner när det gäller att förebygga och förhindra att barnen under placeringen utsätts för fysiska, psykiska eller sexuella övergrepp eller att de själva begår sådana. Dessutom måste det säkras att alla skolpliktiga barn som är placerade i HVB har tillgång till och deltar i skolundervisning utifrån sina egna förutsättningar. 24 barn placerade mer än tre månader hade enligt en undersökning inte haft tillgång till en skola. Vi socialdemokrater anser att samverkan mellan den sociala barn- och ungdomsvården, socialtjänsten, skolan och psykiatrin behöver utvecklas. Ett förslag till en nationell handlingsplan för att stärka och utveckla den sociala barn- och ungdomsvården överlämnades hösten 2005 från den parlamentariska sociala barn- och ungdomsvårdskommittén. Regeringen har lagt fram delar av det som fanns i utredningen, men det behöver tas ytterligare initiativ och ett samlat grepp för att utveckla just den sociala barn- och ungdomsvården. Vi socialdemokrater är beredda att förutsättningslöst diskutera ytterligare åtgärder för att förbättra den vad gäller ytterligare krav på den verksamheten. En viktig punkt är att säkerställa att alla barn i den sociala barn- och ungdomsvården har tillgång till den vård och behandling som de behöver, till exempel barn- och ungdomspsykiatri. Dessutom anser vi att alla ungdomar ska få en individuell bedömning och, om det behövs, också en behandlingsplan för psykisk ohälsa eller missbruk. När nu den borgerliga regeringen har lagt fram denna proposition om tillsynssamordning kommer det att bli en förbättring av barns och ungas rättigheter enligt SoL och LSS. Riksrevisionen har i SoU 2007:82 uttryckt att tillsynen över socialtjänsten och LSS, som i dag sköts av 21 självständiga länsstyrelser, ej utövas på ett enhetligt sätt över vårt land i avseende på hur uppdraget och regelverket tolkas, vilka resurser som sätts in för att arbetet med tillsyn ska skötas och hur själva arbetet bedrivs. Avsaknaden av en central enhetlighet över landet kan vara just en förklaring till att det ser ut som det gör. En annan förklaring kan vara att länsstyrelserna som självständiga myndigheter har tolkat sitt uppdrag på olika sätt och gjort olika prioriteringar. När nu detta ändrade huvudmannaskap för tillsynen läggs fram av regeringen och tillsynen flyttas till Socialstyrelsen instämmer också de flesta remissinstanser, och det finns starka skäl att nu sammanföra tillsynen över socialtjänsten, LSS och hälso- och sjukvården i en myndighet. Utskottet välkomnar denna förändring. Fru talman! Vi socialdemokrater vill stärka barnens rättigheter att påverka och få sin röst hörd. Förra onsdagen var jag med det socialdemokratiska barnnätverket och besökte Barnombudsmannen. Bland många frågor som kom upp fanns just HVB, hur de fungerar ute i vårt land och hur de skulle kunna fungera bättre när tillsynen flyttas över till Socialstyrelsen. Barnombudsmannen hade kallat till sig en expertgrupp av barn som varit placerade. De hade gett Barnombudsmannen till del sina erfarenheter och kunskaper, och Barnombudsmannen har bjudit in länsstyrelserna i Kalmar och Jönköpings län till överläggningar om hur tillsynen över hem för vård eller boende för barn och unga ska utvecklas. BO vill tillsammans med länsstyrelserna också se över barnens skydd och rättssäkerhet vid sådana hem. Vi vill diskutera barns och ungas möjligheter att påtala just missförhållanden där de är placerade. Barnombudsmannen har också för avsikt att under de närmaste åren fokusera just på barns och ungas rättssäkerhet och inflytande i den sociala barnavården. Länsstyrelserna, och efter årsskiftet alltså Socialstyrelsen, har i sitt tillsynsuppdrag en viktig roll att spela för att dessa rättigheter ska tillgodoses. Rättssäkerheten måste öka för barn och unga inom den sociala barnavården. Barn och unga som vistas i familjehem, hem för vård och boende eller på särskilda ungdomshem ska ha möjlighet att påtala brister och att anmäla när de utsätts för behandling som strider mot deras mänskliga rättigheter. Vi i Socialdemokraterna instämmer. Vi måste fokusera vidare på barnens rättigheter och på alla vuxnas respekt och ansvar för barnen. FN:s barnkonvention måste uppfyllas till fullo. Låt oss nu gå vidare och fortsätta att stärka barnens rättigheter! Vi är på väg, men det finns oändligt mycket mer att göra så att inga barn ramlar mellan stolarna, glöms bort, kränks eller misshandlas. Alla barn ska respekteras och få alla sina rättigheter, oavsett vad de är, tillgodosedda. Fru talman! När det gäller Riksrevisionens styrelses framställning om kvalitet i den privata äldreomsorgen vill jag nu påtala vad vi socialdemokrater vill angående meddelarskyddet hos de privata utförarna. Vi kräver lagändringar så att alla avtal med privata utförare inom den skattefinansierade vården och omsorgen ska omfatta personalens rätt till meddelarskydd och att det ska finnas ett grundlagsskydd för detta inom all offentligt finansierad vård och omsorg. Detta är vi inom den rödgröna oppositionen helt överens om. Vi undrar varför inte regeringen har gått oss till mötes. Riksrevisionens skarpa kritik har inte fått regeringen att vakna upp ur den dvala och den ovilja som alltid omger regeringen när det gäller att skärpa privata alternativ. De privata alternativen bekostas av våra skattepengar, och tar hand om en del av våra äldres behov av vård och omsorg. Vi anser att ett avtalat meddelarskydd inte är lika starkt som ett grundlagsskydd. Detta är också en viktig signal om att öppenhet ska råda. Lex Sarah gäller även inom den privat drivna äldreomsorgen. Anställda där har också meddelarfrihet, men den friheten är starkt begränsad eftersom den inte åtföljs av just meddelarskydd. Den privata arbetsgivaren kan de facto utan att begå lagbrott efterforska vem som har läckt till medierna. Därmed kan den anställda riskera repressalier. Det finns exempel på att detta har hänt i verkligheten. När det gäller patientsäkerheten föreslår vi att regeringen återkommer med förslag för att grundlagsskydda personalens meddelarskydd inom all offentligt finansierad vård och omsorg. Det är viktigt för patientsäkerheten, det är viktigt för personalen och det är också viktigt för den fortsatta utvecklingen av vårdens innehåll. Allt som inte ska finnas inom vård och omsorg måste komma i dagen. Jag yrkar bifall till vår gemensamma reservation från s, v och mp.

Anf. 53 Eva Olofsson (V)

Fru talman! Den här debatten handlar om två olika områden. Det ena är en samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten. Vi i Vänsterpartiet tycker att förändringen att flytta huvudmannaskapet från länsstyrelserna samlat till Socialstyrelsen är bra. Vi ställer oss bakom regeringens förslag. Debatten handlar också om Riksrevisionens styrelses framställning om statens styrning av kvalitet i privat äldreomsorg. Där har vi i den rödgröna oppositionen en gemensam motion och en gemensam reservation. Den handlar om att det ska finnas samma meddelarskydd för den personal inom äldreomsorgen som jobbar hos privata utförare. Jag börjar med att yrka bifall till reservationen. Fru talman! En tillsyn av hög kvalitet som fungerar likvärdigt i hela landet är ett av verktygen för en förbättrad äldreomsorg, funktionshinderverksamhet, individ- och familjeomsorg och missbrukarverksamhet. Inte minst är den också en viktig åtgärd för att skydda och stödja utsatta barn och ungdomar. När barn och unga far så illa att samhället beslutar att omhänderta dem för barnens bästa och placerar dem i familjhem eller på hem för vård och boende, så kallade HVB, tar vi på oss ett stort ansvar. Då måste socialtjänsten fungera väl, med personal med hög kompetens och kontinuitet. Barnen måste också själva få komma till tals. Lika viktigt är det att familjehem och HVB dit barnet eller den unga flickan eller pojken kommer kan ge det rätta stödet och ha hög kompetens. Historiskt har detta långt ifrån alltid fungerat som det ska. Det vet vi nu, när Utredningen om vanvård i den sociala barnavården har pratat med många barnhemsbarn och barn som har varit i fosterhem tillbaka i tiden i Sverige. De berättar om utfrysning, övergrepp och stryk. Så ser det inte ut i familjehem och HVB i allmänhet i dag. Men som Marina Pettersson berättade finns det anledning att fundera på om man alltid har rätt kompetens hos personalen, om man har tillräcklig utbildning och kunskap, om barn och unga hamnar rätt, om barn och unga får komma till tals på det sätt de ska och om man har riktlinjer för trygghet och säkerhet för barnen när det gäller övergrepp från personal eller andra unga. På grund av tragiska händelser alldeles i närtid vet vi tyvärr att det inte alltid fungerar bra på alla ställen. Även om många familjehem och HVB gör ett alldeles utmärkt arbete fallerar det på sina håll. Därför välkomnar vi nu att länsstyrelsernas tillsyn samlas till Socialstyrelsen. Vi kan få en mer samlad men också mer likvärdig tillsyn i landet. De länsstyrelser som är mindre och som inte haft lika mycket personal har inte kunnat jobba på samma sätt som de större länsstyrelserna. Vi tycker därför att förändringen är bra. Vi välkomnar också den utökade befogenheten för Socialstyrelsen. Det går nu att göra framställningar om att människor ska kunna få de insatser de har rätt till. Om man inte bryr sig om framställningarna kan det kopplas viten till dem så att man får betala pengar för att man brister. Vi välkomnar också att man kan stänga verksamheter som har allvarliga missförhållanden och inte bryr sig om de förslag till förbättringar som Socialstyrelsen lägger fram. Men jag vet också att många kommuner nu sliter mycket med sin ekonomi. De tappar i skatter, och försörjningsstödet ökar. De höjer skatten, men får ändå lägga ut besparingar på verksamheten. När vi stärker rättigheterna på vissa områden i tider av dålig ekonomi är det tyvärr risk att inte lika hårt lagreglerade områden får ta stryk. Det brukar tyvärr vara de viktiga områdena med förebyggande arbete. Därför kommer jag att säga som jag tänker säga i alla debatter som handlar om den kommunala välfärden: Det behövs mer pengar till kommunerna. Annars riskerar vi att stå där med en förstärkt tillsyn men med nedläggningar av öppna förskolor och träffpunkter för äldre, otillräckligt med personal så att äldre kvinnor och män inte kan komma ut, en missbrukarvård som haltar fram och en krympande fritidsverksamhet för ungdomar. Fru talman! Jag tycker att det borde vara en självklarhet att den personal som jobbar på äldreboenden har samma yttrandefrihet, meddelarfrihet och meddelarskydd oavsett om man jobbar för en kommunal eller en privat utförare. Så ser det tyvärr inte ut i dag. Jag tycker att det är viktigare än någonsin att vi får en ändring i den här frågan eftersom vi har en privatiseringsvåg som rullar över Sverige framdriven av de borgerliga partierna. Jag var i Uppsala för några veckor sedan. Där kommer man snart, efter den senaste upphandlingen, att ha kvar ungefär 30 procent av äldreboendena i kommunal regi. Det innebär att 70 procent av de anställda på äldreboenden i Uppsala inte har meddelarskydd. I Stockholm finns det många delar där kommunens utförare inte får vara med när man konkurrensutsätter äldreboendena. Vi får fler och fler äldreboenden där personalen inte har meddelarskydd. Det kan få allvarliga konsekvenser. Det är viktigt att äldreomsorgens personal kan och vågar delta i debatten. Personalen finns mitt i verksamheten och ser vad som händer. Man kan rapportera brister om man är kommunalt anställd. Man kan göra det öppet om man vill. Om man tycker att det är tufft - för det kan det vara också i en kommunal verksamhet - kan man vända sig till medierna anonymt. Arbetsgivaren får inte efterforska eller bestraffa på grund av att man har vänt sig till medierna med saker som berör ens jobb. Men så ser det inte ut hos de privata arbetsgivarna. Där har företaget lojalitetskrav. Företagshemligheter anses finnas; det tycker inte jag att man alls behöver tala om när det gäller skattefinansierad vård och omsorg om äldre. Jag kan inte se att det ska finnas några företagshemligheter där. Man har alltså rätt att efterforska och använda disciplinåtgärder mot personal som pratar med medierna om saker man tycker skadar företaget. Har detta hänt? Ja, det har hänt. Det har hänt i Lerum som ligger precis intill Göteborg. Där blev undersköterskan Titti Bruun av med jobbet efter att ha skickat ett mejl till Lerums kommun om missförhållanden på ett Attendo Care-drivet äldreboende. Det hände på Maria Beroendeklinik här i Stockholm för den kvinna som tyckte att det inte var speciellt trevligt att de som tog över verksamheten för missbrukare i Stockholm när man knoppade av verksamheten kunde göra en vinst på 85 miljoner. När hon talade om det för medierna tog man genom att gå in i datasystemen reda på vem det var som hade läckt hemligheten. Riksrevisionen konstaterar också i sin rapport att bara hälften av kommunerna ser till att det kommer in meddelarskydd i avtalen. Tyvärr är det skyddet inte lika starkt som grundlagsskyddad meddelarfrihet. Om ett företag bryter mot avtalet är det inte den person som man har tagit reda på har snackat med medierna som får skadeståndet, utan det är kommunen man bryter avtalet med och kommunen som får skadeståndet. Jag tycker att vi behöver en öppen debatt om hur äldreomsorgen fungerar. Finns det tillräckligt med personal? Får de äldre på demensboendet för mycket medicin på grund av att bemanningen är för låg? Finns det tid att följa med de äldre ut? Har man tid att arbeta rehabiliterande? Anställer man personal som har erfarenhet och kompetens eller timanställer man kanske personal utan utbildning som man kan betala låg lön till och gör en större vinst i ett företag? Det är sådana här saker som måste kunna debatteras, och då måste vi ändra på att människor som jobbar i äldreomsorgen hos privata utförare inte har meddelarskydd. Ni i den borgerliga alliansen säger i betänkandet att ni delar bedömningen att det kan vara dags att se över den här frågan, och det har också Beatrice Ask sagt i en interpellationsdebatt som jag hade med henne. Därför vill jag gärna ha ett svar från er allihop: Kommer ni att se över frågan och när kommer ni att göra det?

Anf. 54 Finn Bengtsson (M)

Fru talman! Jag ber att få inleda med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande SoU22 och avslag på motionen och reservationen. Staten har ett ansvar för att säkerställa efterlevnaden av de lagar, förordningar och föreskrifter som riksdag, regering och myndigheter beslutar om för de huvudmän och utförare - offentliga liksom privata - som ansvarar för olika uppgifter och verksamheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Inte minst som hälso- och sjukvården och socialtjänsten båda är offentligt finansierade och blir alltmer av en integrerad verksamhet utgör just tillsynen av dessa verksamheter ett viktigt kontroll- och styrinstrument som staten förfogar över. Staten måste också ha god kontroll över hur tillsynen i sig sker för att vara likvärdig och rättssäker runt om i vårt land. Fru talman! Moderaterna gläds därför åt att i dag, tillsammans med allianspartierna, varmt få tillstyrka regeringens proposition Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten m.m. som överlämnades till riksdagen den 12 mars och nu har behandlats i positiv anda i socialutskottet. Till grund för de tongivande principerna i propositionen ligger bland annat insikten om vikten av Tillsynsutredningens definition av att en oberoende och självständig granskning av de lagar som har beslutats av riksdagen, de förordningar som har beslutats av regeringen och de föreskrifter och villkor som har beslutats av myndigheter efterlevs på ett likvärdigt sätt, oberoende av var man bor i landet. Så har tyvärr inte varit fallet när det gäller tillsynen av socialtjänsten enligt upprepade rapporter från Riksrevisionen. Riksrevisionen påtalar att landets 21 olika länsstyrelser över åren har visat på stora svårigheter att såväl samordna som skapa en tydlig tillsyn av socialtjänsten för hela befolkningen - inte så konstigt, eftersom länsstyrelserna är självständiga myndigheter vilket därmed naturligt försvårar för en central myndighet att styra upp och likforma arbetet med tillsynen. På många länsstyrelser har ett bra arbete gjorts och arbetet mot ett framsynt framtida tillsynsansvar utvecklats på ett positivt sätt medan det åter på andra så inte har skett, vilket ibland lett till såväl svidande som rättmätig kritik från Riksrevisionen. Då utvecklingen mot en samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten lik den som i dag föreligger för hälso- och sjukvården i Socialstyrelsens regi av förklarliga skäl med 21 olika huvudmän går på tok för långsamt är det både av rättvise- och rättssäkerhetsskäl välmotiverat att nu samla och överföra även tillsynen av socialtjänsten till Socialstyrelsen, vilket regeringens proposition och detta betänkande föreslår, med ett ikraftträdande av de nödvändiga lagändringarna för detta den 1 januari 2010. Fru talman! Låt mig få kommentera två saker i den aktuella regeringspropositionen om en samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten. Den första berör ett senkommet tilläggsdirektiv till utredningen som gällde överväganden om eventuella åtgärder som särskilt stärker barns och ungas rättigheter inom socialtjänstens områden. Glädjande nog har detta, som vi har hört, utmynnat i att vi i dag också har att ta ställning till ett lagförslag om ändring i socialtjänstlagen, i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade - LSS-lagen kallad - och lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område om att Socialstyrelsen vid tillsyn också kan höra barn. Ett sådant uttalat barnperspektiv när man nu äntligen stramar upp tillsynen av socialtjänsten är alldeles särskilt välkommet enligt min mening. Den andra berör något som har vänts och vridits på inom Socialdepartementet likaväl som bland remissinstanserna, och det är frågan om Socialstyrelsen är den självklara myndigheten för att nu ta över hela tillsynsansvaret för såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten med flera tillsynsuppgifter. Socialstyrelsen hävdar själv i sitt remissvar att det är naturligt att tillsynen, normeringsuppgifter och kompetensöverföring i form av riktlinjer för hur arbetet ska bedrivas inom de olika tillsynade verksamheterna ligger nära varandra. Fru talman! Om detta har jag en annan åsikt och håller här med exempelvis remissinstansen Göteborgs universitets förvaltningsskola som menar att ett problem som kan uppstå med denna hållning - alltså när en och samma myndighet beviljar tillstånd, ger råd och utövar tillsyn - är att tillsynsmyndigheten i praktiken faktiskt kan komma att utöva tillsyn över sig själv. Detta blir framför allt problematiskt och till och med riskabelt om en och samma mindre gruppering människor utför samtliga uppgifter tillsammans. För att analysera eventuella fördelar i förhållande till de enligt min mening uppenbara risker med samtidiga normerings- och tillsynsuppgifter bör man överväga att tillsätta en utredning som specifikt tar fram underlag som belyser lämpligheten av att eventuellt i stället i framtiden tydligt skilja på normering och tillsyn inom såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården och annan verksamhet som är av synnerlig vikt för medborgarna. Detta uppdrag har inte följt med den aktuella utredningen inför det förslag som vi i dag debatterar men är alltså enligt min mening en central fråga om maktfördelning mellan å ena sidan myndigheter som tillåts tillämpa tillsyn med rätt till repressalieåtgärder i sitt uppdrag och å den andra myndigheter som kan vägleda och ge riktlinjer utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet för olika verksamheter. Avslutningsvis ska jag passa på att kommentera den fråga som Eva Olofsson ställde. Det handlade om hur det är med meddelarskyddet. Jag ber att denna församling noterar att den tidigare regeringen fick massiv kritik från en rad olika remissinstanser kring frågan och valde alltså att inte gå vidare med frågan i den form man nu i stället kräver från oppositionen. Det förvånar mig storligen att man tar så lättvindigt på den kritik som riktades mot den förra gångens överväganden av den tidigare regeringen, medan man plötsligt nu har fallit till föga och tycker att det ska lagstiftas i all hast. Frågan är av en sådan natur, fru talman, att den inte enkelt låter sig självklart lagregleras och grundlagsändras utan att man först noggrant belyser den. Vi har också öppnat för detta i utskottets betänkande och samtidigt betonat att vi naturligtvis ser positivt på om kommuner avtalar kring meddelarskyddet på olika sätt i samband med att man har privata utförare. Jag tycker alltså att vi på ett balanserat sätt, till skillnad från oppositionen, tar ansvar för frågan, precis som den tidigare regeringen gjorde.

Anf. 55 Eva Olofsson (V)

Fru talman! Jag skulle vilja veta om det är det som Moderaterna menar när de i utskottet säger att frågan kan behöva ses över. Är det helt enkelt att det ska skrivas in i avtalet, inte att man ska få samma rätt som de kommunalt anställda har till meddelarskydd? Det är i praktiken en förutsättning för att yttrandefriheten ska bli meningsfull, så att man inte riskerar sitt jobb eller bestraffningar om man yttrar sig. Är det det ni menar? Vi menar inte att detta pang på ska genomföras. Vi vill naturligtvis ha en ny utredning som tittar på frågan. Grundlagsfrågor är allvarliga för oss också. Vi skulle önska att man hade viljan att tillsätta en ny utredning. Vad jag har hört var det också vad man ämnade göra när den förra utredningen inte hade ett tillräckligt bra underlag för beslut. Den frågan vill jag gärna ha svar på. Ska man ha samma rättigheter i skattefinansierad välfärdsverksamhet hos privata utförare som hos kommunala att kunna yttra sig och delta i debatten, eller är ni inte beredda att ge de anställda detta och det som det betyder för kvaliteten och debatten inom äldreomsorgen?

Anf. 56 Finn Bengtsson (M)

Fru talman! Tack för frågan, Eva Olofsson! Jag får väl läsa innantill vad vi i alliansen har sagt gemensamt i betänkandet, som jag vet att Eva Olofsson förvisso har läst men så att det blir tydligt för dem som lyssnar på den här debatten. "När det gäller meddelarskydd för personal inom privat omsorgsverksamhet är detta en fråga som utretts tidigare och diskuterats en längre tid. Möjligheterna att förstärka meddelarskyddet för privatanställda har övervägts av den förra regeringen, men efter omfattande kritik från remissinstanserna valde den dåvarande regeringen att inte gå vidare med ett sådant förslag." Det har nu oppositionen uppenbarligen vänt på. "Utskottet utesluter dock inte att frågan kan behöva ses över igen. Utskottet ser det i och för sig som naturligt att en kommun avtalar om skydd mot efterforskning och repressalier mot den privata arbetsgivarens anställda. Riksdagen bör inte ta något initiativ." Det är den ståndpunkt vi har intagit, och den bottnar i en avgrundslik skillnad i inställning till bland annat privat verksamhet. Eva Olofsson sade oförblommerat i sitt anförande att det inte får finnas några företagshemligheter i sådan här verksamhet. Det visar att ni inte alls förstår hur man kan värna att privata näringsidkare skaffar sig olika kompetenta och konkurrenskraftiga lösningar som de inte nödvändigtvis måste avslöja. Det är faktiskt ganska känslig information som lagregleras i andra lagrum som ni viftar bort genom att inte förstå remissinstansernas allvarliga kritik, vilket den tidigare regeringen förstod och problematiserade kring. Sammanfattningsvis, fru talman, är det klart att vi inser att det finns ett delikat problem. Vi bagatelliserar inte heller problemet så att näringsidkare ska riskera att bli av med sina nödvändiga hemligheter. Det här handlar om en fråga som vi måste följa noga och se om vi så småningom kan komma vidare med, vid sidan av att man stimulerar till att det skrivs avtal i dag.

Anf. 57 Eva Olofsson (V)

Fru talman! Vi har skilda synsätt. För oss är äldreomsorg, den sociala, medicinska och omsorgsmässiga vården av våra äldre, inte i första hand en näringslivsfråga och företagsfråga. Det är en fråga om att ha så bra kvalitet som möjligt och att ta hand om våra äldre på ett så bra sätt som möjligt och att ha en öppen diskussion om hur man använder skattepengar. Patientsäkerheten står så att säga före det man kan säga om företagshemligheter. Dessutom tycker jag att det är lite komiskt att man ska lära av varandra och utveckla nya saker men att det ska vara hemligheter. Om man gör bra grejer borde det väl spridas så mycket som möjligt till olika delar av äldreomsorgen. Det tycker jag borde vara en självklarhet. Jag tycker inte att Finn Bengtsson svarade på min fråga egentligen. Ni utesluter inte att man kan behöva se över frågan. Jag skulle bara vilja veta vad ni menar med det. Vill ni se över den eller inte?

Anf. 58 Finn Bengtsson (M)

Fru talman! Jag redovisade det ställningstagande vi gör i detta utskottsbetänkande från majoritetens sida. Jag vidhåller att det är ett klokt ställningstagande, givet att detta är en komplex fråga. Man måste naturligtvis följa med utvecklingen av allting som berör sådana skyddade rättigheter som kan vara viktiga för bland annat servicenäringen. Jag är övertygad om att Eva Olofsson blandar ihop korten när hon säger att bara för att man har en offentligfinansierad, en skattefinansierad välfärd kan det inte finnas några företagsmöjligheter i den. Det är rent nonsens, men det förklarar också varför Vänsterpartiet vill socialisera all sådan här verksamhet till att till hundra procent bedrivas i offentlig regi, med den låga effektivitet som det skulle innebära och den lilla valmöjlighet det skulle ge patienter och klienter vilka alltid för alliansregeringen står i fokus för intresset. Att ha en mångfald av utförare är för oss ett självändamål genom att det skapar en valmöjlighet för patienter och klienter. Det skulle vara oss mycket främmande att bakbinda den typen av näringsverksamhet inom ramen för servicenäringarna med att man inte skulle kunna ha ett rättmätigt skydd för företagshemligheter där de förekommer. Det är bara fantasilöshet som Eva Olofsson visar genom att inte förstå att det här kan handla om processer i själva företagandet inom servicenäringen likaväl som det kan innebära att enskilda produkter inom den här verksamheten kan behöva skyddas. Det kan man naturligtvis inte avhända sig utan att göra en genomgripande analys. Den tidigare regeringen kom till korta här. Man insåg att det inte gick att göra någonting åt detta och lade ned det hela. Alliansregeringen är därför beredd att återigen fundera över om ett sådant meddelarskydd är nödvändigt vid sidan av att vi noga följer de avtal som skrivs för att skydda arbetare inom servicenäringar i dag och som vi välkomnar från vårt håll att kommunerna bör beakta.

Anf. 59 Maria Kornevik Jakobsson (C)

Fru talman! Det finns äldreboenden och det finns HVB - hem för vård och boende - som är jättebra, riktigt bra. Det finns också äldreboenden och HVB som är dåliga, till och med riktigt dåliga. Det ska självklart inte vara ett lotteri med vinster och nitlotter som avgör hur vistelserna i ett familjehem eller ett äldreboende ska bli. Detsamma gäller för personer inom LSS-kretsen. Inte heller här ska det vara turen eller var man bor som spelar någon roll för att man ska få de insatser man vill ha. Ingen vill någonsin, någon gång ha en upprepning av flickan Louises öde, där socialtjänsten gjorde alla fel som bara går att göra. Vi vill inte heller ha några nya tragiska berättelser från vuxna om hur de har upplevt och haft det i HVB eller familjehem där socialtjänsten har brustit i uppföljningen och tillsynen som givetvis har fått till följd att de här människorna har fått ett livslångt lidande därför att de inte fick det de behövde utan blev än mer utsatta i familjehemmet. Även om det skulle vara upp till 90 procent av alla ärenden inom socialtjänsten som utfördes på det allra bästa sättet, med goda resultat som följd, är det i alla fall de tillfällen som går fel som är till stor skada för den enskilde och också blir det för hela samhället. Det handlar om grundtryggheten i samhället. Vi måste våga lita på att de instanser som ska ta hand om oss när vi blir svaga verkligen fungerar. Flera har också vittnat om den maktlöshet som känns då enskilda upplever att det inte finns någonstans att vända sig om man känner sig felbehandlad, kränkt eller felbemött. Det här händer oftast när man står i beroendeställning till socialtjänsten. I flera fall har det varit tv-team som gjort oss uppmärksamma på brister både vad gäller äldreomsorgen och utsatta barn. Det har förstås varit bra att det har kommit fram, men det är absolut inte tillfredsställande att det har skett på den vägen. Fru talman! Centerpartiet är positivt till regeringens förslag om en samordnad och integrerad tillsyn som innebär att länsstyrelsernas tillsyns- och tillståndsverksamhet enligt socialtjänstlagen, SoL, och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, förs över till Socialstyrelsen och samordnas med Socialstyrelsens tillsyn av hälso- och sjukvården. Det som nu kommer att föreslås är ändring i socialtjänstlagen, ändring i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, ändring i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, ändring i lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område och ändring i lagen om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn samt till sist ändring i lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. Fru talman! Detta medför bättre förutsättningar för en mer enhetlig och förutsägbar tillsyn. En samordnad tillsyn bidrar också till att uppmärksamma och tydliggöra svagheter som finns i vårdkedjan mellan kommunernas och landstingens insatser. En sådan ordning ger även förutsättningar att koncentrera resurser för tillsyn, vilket innebär mindre sårbarhet och mer effektivitet. En samordnad tillsyn underlättar för personer att hitta rätt när de vill framföra klagomål eller anmäla brister som gäller såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst och verksamhet enligt LSS. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionen. (Applåder)

Anf. 60 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! Vi ska i dag debattera en mycket stor och avgörande reform som handlar om i första hand svensk socialtjänst. Det är en fråga som har stötts och blötts under mycket lång tid i Sverige och som har utretts under många år. Nu kommer äntligen regeringen, alliansen, till skott i frågan om att genomföra en mycket efterlängtad reform. Den handlar om samordnad tillsyn inom socialtjänsten. Vilka är de bärande punkterna i propositionen och det betänkande som nu en majoritet lägger fram? Det handlar för det första om att vi måste se till att tillsynen samlas hos Socialstyrelsen. Den flyttas från länsstyrelserna till Socialstyrelsen. För det andra blir det möjligt att vid vite tvinga fram förändringar hos institutioner för äldre och för den sociala barn- och ungdomsvården, att se till att det blir förbättringar och ett avhjälpande av de brister som finns. För det tredje handlar det om att vid särskilt allvarliga missförhållanden kunna stänga en verksamhet. För det fjärde får Socialstyrelsen ansvaret för att se till att de enskilt drivna institutionerna fungerar väl. Vilka människor är det vi egentligen pratar om? Det blir lätt en teknisk diskussion om förändrat huvudmannaskap för olika institutioner och tekniska lagändringar. Vilka är det vi egentligen pratar om? Det handlar bland annat om samhällets allra mest utsatta barn, det vill säga de barn som i dag tas om hand inom den sociala barn- och ungdomsvården. Det finns i dag ungefär 21 500 barn, motsvarande ungefär 1 procent av barn och ungdomar i Sverige i dag, som är placerade antingen i familjehem eller i hem för vård eller boende, HVB. Under ett antal år har vi fortlöpande fått rapporter om missförhållanden och problem i den sociala barn- och ungdomsvården. För bara någon vecka sedan fick vi medierapporter om hur en 13-årig flicka på ett behandlingshem i Småland hade tagit sitt liv därför att hon under en längre tid hade blivit misshandlad av ett par äldre pojkar på det behandlingshem hon bodde på. Tyvärr var detta ingen enskild företeelse. Det har varit ett antal rapporter under rätt många år. Socialstyrelsen, som har granskat verksamheten, har konstaterat i flera rapporter, bland annat en rapport som kom i början av året, att det i många behandlingshem finns allvarliga brister. En tredjedel av landets HVB har allvarliga brister, bland annat när det gäller säkerheten, men det gäller också utbildning och kompetens. Det är naturligtvis så att många i den sociala barn- och ungdomsvården i dag, bland annat på behandlingshem, gör fantastiska insatser, men den generella bilden är tyvärr negativ. Det måste sägas i klartext att den sociala barn- och ungdomsvården i Sverige i dag är ett gigantiskt misslyckande. Vad innebär reformen som vi förhoppningsvis kommer att klubba i veckan för barnen? För det första innebär den att vi får en större kraft och kompetens i tillsynen av behandlingshemmen. För det andra kan behandlingshem där det förekommer allvarliga missförhållanden faktiskt stängas. Det här är ett bra, stort och viktigt steg och en viktig reform för att förbättra tillståndet i den sociala barn- och ungdomsvården, men mer behöver göras. Från Folkpartiets sida har vi föreslagit att ett system med så kallad nationell auktorisation, en licens, ska införas. Man måste få ett tillstånd för att bedriva behandlingshem, HVB. Det innebär att det ska ställas tydliga krav på utbildning, kompetens och säkerhet. I dag finns inga tydliga krav som måste uppfyllas när det gäller utbildning och kompetens hos personal eller hos dem som driver HVB för att de ska få driva HVB eller jobba på HVB. Det finns rekommendationer från Socialstyrelsen och andra myndigheter, men det finns inga absoluta krav. Detta är helt oacceptabelt. Det finns inga tydliga krav på exakt hur säkerheten ska se ut. Många HVB i dag brister tydligt i sina rutiner när det gäller säkerheten. Därför menar vi att det inte bara räcker med att ändra huvudmannaskapet och se till att tillsynen blir bättre. Det handlar också om att vi måste diskutera innehållet i tillsynen. Vi menar att det måste vara tydliga krav på att de som driver behandlingshem har en ordentlig kompetens och utbildning, att de som jobbar där också har det samt krav på innehållet i behandlingen och vården på behandlingshemmet. Inte heller på den punkten finns i dag några tydliga krav på innehållet. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Vi skulle aldrig acceptera något sådant vid behandling av benbrott eller hjärtsjukdomar. Vi skulle aldrig acceptera att vi när vi bryter benet och kommer till en vårdcentral blir mötta av en person som kallar sig läkare och som berättar för oss att man har hört på stan att det fungerar bra med alvedon för benbrott. Vi skulle aldrig acceptera något sådant vid den typen av problem och sjukdomar, men inom sociala barn- och ungdomsvården i dag har vi hittills, tyvärr, accepterat det. Det måste bli en skärpning. En licens eller en auktorisation innebär förstås också att om det förekommer missförhållanden ska licensen kunna dras in. Vi kan inte, som vi tyvärr gjort för mycket hittills, spela rysk roulett med de mest utsatta barnens framtid. Fru talman! Låt mig kort säga något om det oppositionen har tagit upp i en motion och i en reservation, nämligen meddelarfrihet i den privata omsorgen, framför allt äldreomsorgen. Eva Olofsson talade om att detta är särskilt viktigt eftersom det enligt henne pågår en gigantisk privatiseringsvåg i svensk äldreomsorg. Låt mig då bara få påpeka att under den tid som Eva Olofsson var med och styrde Sverige fördubblades antalet privata utförare inom både hemtjänsten och särskilda boenden. Om Eva Olofsson tycker att det är ett problem med privata utförare inom äldreomsorgen bör hon rannsaka sitt eget samvete. Som liberal är jag mycket stark anhängare av meddelarfrihet och meddelarskydd. Det är en central del av yttrandefriheten, som i sin tur är en stark och central del av den svenska demokratin. Detta är ingen enkel fråga utan det är en komplicerad fråga. Ytterst beror detta naturligtvis på att de allra flesta av oss tycker att det i grund och botten är skillnad mellan offentlig maktutövning, offentlig verksamhet och privat näringsverksamhet. Därför måste frågan redas ut i grunden så att det blir en förändring i lagstiftningen som innebär att den håller för alla verksamheter. Frågan är komplicerad. Det framgår av att Socialdemokraterna försökte ta fram ett förslag där meddelarfrihet och meddelarskydd skulle lagfästas. Man misslyckades och det kom massiv kritik. Det har också visat sig att även Riksrevisionen i sin rapport har tagit upp problemet men själv inte anvisar någon lösning. De mest kompetenta revisorerna vi ska ha i Sverige är de som sitter hos Riksrevisionen. Inte heller de har lyckats hitta en lösning. Icke desto mindre vill vi från utskottsmajoritetens sida säga att vi hemskt gärna ser att frågan ses över på nytt i en utredning eller översyn i annan form för att se om vi kan komma vidare. Vi poängterar att det för oss är en självklarhet att kommunerna ser till att dessa saker finns med i de avtal som de träffar med privata utförare och entreprenörer inom äldreomsorgen. Det är för oss en självklarhet. Det är ingen enkel fråga, men vi ser återigen hemskt gärna att frågan på nytt ses över. Med detta, fru talman, ber jag att få yrka bifall till propositionen, förslaget i betänkandet och avslag på motion och reservation. (Applåder)

Anf. 61 Marina Pettersson (S)

Fru talman! Vi socialdemokrater anser att det behövs mer kunskap och utbildning när det gäller den sociala barn- och ungdomsvården och socialtjänsten, och mer resurser måste in till den. Det är väldigt bra att Tobias Krantz håller med oss - och kanske gör det fortsättningsvis också när vi lägger fram våra krav. Vi är beredda att förutsättningslöst diskutera frågan om att kunna förbättra inom den sociala barn- och ungdomsvården. Det är väldigt intressant. Den springande punkten när det gäller tillsynen och förbättringar över hela den sociala barn- och ungdomsvården är just detta att Socialstyrelsen i sin tillsyn nu ska kunna höra barn. Varför är det så viktigt då? Jo, alla barn har en historia. Det finns en historia före placeringen och olika öden som kanske kunde ha avvärjts så att barnen inte hade kommit så långt på den här vägen att bli placerade och få sin barndom, sin ungdom och sitt vuxna liv förstörda. Det skulle vara intressant att höra vad Tobias Krantz nu säger angående detta. Är Tobias Krantz beredd att stödja oss i våra krav när det gäller utbildning, kunskapsinhämtning och metodutveckling inom den sociala barn- och ungdomsvården?

Anf. 62 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! Jag håller helt med om mycket i den beskrivning som Marina Pettersson gör. Vi från Folkpartiets sida tycker att detta är en mycket högt prioriterad fråga. Vi har bedrivit ett aktivt idéarbete inom Folkpartiet under ungefär ett års tid nu där vi verkligen har gått igenom från botten hur förutsättningarna ser ut för den sociala barn- och ungdomsvården. Det finns en hel del brister, men det finns också möjligheter att ta sig framåt. Vi menar att det behöver vidtas ett antal viktiga åtgärder. Jag har nämnt införandet av en nationell licens för att få driva behandlingshem. Vi har också pekat på att vi måste utveckla metoder som vi vet fungerar i den sociala barn- och ungdomsvården i dag. Socialstyrelsen har i de rapporter de har kommit med pekat på ett antal metoder i barn- och ungdomsvården i dag som vi inte vet om de gör nytta, inte gör någon nytta alls eller kanske till och med gör skada. Vi kan naturligtvis inte acceptera att det är så. Vi måste se till att man använder metoder ute i den sociala barn- och ungdomsvården som vi vet fungerar. Vi har också tagit upp detta som Marina Pettersson nämnde i sitt inledningsanförande, att vi måste se till att vi får en ordentlig uppföljning när det gäller de placerade barnen vad avser både skolgång och hälsotillstånd. Skolplikten omfattar också de barn som är placerade, men i alltför många fall går de placerade barnen tyvärr inte i skolan helt eller delvis. Det är naturligtvis helt oacceptabelt. Vi har sagt att vi vill införa en rätt för placerade barn att få en genomgång av sin hälsa och av sina förutsättningar att klara skolan och att detta regelbundet ska följas upp under placeringen och när placeringen avslutas. Detta är ett otroligt viktigt reformområde, som vi i Folkpartiet tänker jobba vidare med, liksom övriga allianspartier.

Anf. 63 Marina Pettersson (S)

Fru talman! Tillsynen och Socialstyrelsens möjlighet att höra barnen och även göra oanmälda besök är väldigt viktigt. Det är nämligen från barnen man får höra hur det har varit på hemmet, hur deras skolgång har varit och hur de ser på sina egna utvecklingsmöjligheter. Därför är det här väldigt tillfredsställande. Tobias Krantz tog upp meddelarskyddet och grundlagsstiftning, och jag vill då påpeka att vi ville göra en grundlagsstiftning när det gäller meddelarskyddet. Vi tillsatte också en utredning. Tyvärr var det väldigt stark kritik från remissinstanserna, och den gången var det inte möjligt att gå vidare i den tappning som då fanns. Men vi var tydliga med att tala om vår avsikt, och den gällde då och gäller nu. Vi anser att det är dags att göra en ny översyn av frågan.

Anf. 64 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! När det gäller att höra barnen uppskattar jag att Marina Pettersson tog upp den frågan, för det är en av de punkter som Socialstyrelsen i sina utvärderingar hittills har pekat på saknas. Jag hoppas nu att den nya lagstiftningen och det vi kan göra framöver leder till att man ser ännu mer till barnens behov och lyssnar på barnen. Det är barnen som har den största kompetensen och erfarenheten av vad som fungerar dåligt eller fungerar bra och vad som behöver göras bättre. När det gäller meddelarskyddet och meddelarfriheten är jag som liberal en mycket stark anhängare av en mycket stark meddelarfrihet och ett starkt meddelarskydd. Jag tycker att det är naturligt att vi har en meddelarfrihet och ett meddelarskydd i offentligt finansierad omsorg, och också när det handlar om privata utförare. Samtidigt har den frågan, precis som Marina Pettersson refererar, utretts tidigare. Den har visat sig vara rätt komplicerad att genomföra. De främsta revisorerna på förvaltning i Sverige och i Riksrevisionen har utrett frågan och konstaterat att det är en brist men har inte kunnat leverera ett förslag till lösning. Jag tror att vi måste vara ödmjuka inför det. Vi ser gärna att det sker en ny översyn, en ny utredning av frågan, för att se om vi kan komma framåt. Det är inte tillfredsställande att personer som jobbar i exempelvis privat äldreomsorg inte ska känna tryggheten i att kunna anmäla missförhållanden. Det handlar om att anmäla inte bara till medier utan också till chefer, kommuner eller andra tillsynsmyndigheter. Det är naturligtvis viktigt att man känner den tryggheten. Jag tänker jobba för att den här frågan ska utredas och ses över seriöst, men vi ska komma ihåg att det finns komplikationer.

Anf. 65 Eva Olofsson (V)

Fru talman! Jag tycker att det är väldigt bra att ni i Folkpartiet är så tydliga med att ni vill se över den frågan i en utredning. Jag upplevde inte samma tydlighet från andra partier i den borgerliga alliansen. Jag begärde replik när Tobias Krantz sade att antalet privata utförare fördubblades under den förra perioden. Ja, de gick från 9 procent 1999 till 14 procent 2006 i äldreboendena och från 6 procent till 11 procent i hemtjänsten. Jag plockade det ur Tobias Krantz anförande i en annan debatt, men jag känner igen siffrorna. Det är en väldig skillnad mot dagens läge. I Uppsala har man beslutat av ideologiska skäl att alla äldreboenden ska konkurrensutsättas. Man är på väg att få 70 procent, och det kan bli 0 procent kommunala utförare. Då blir det alltså 70 eller 100 procent av personalen som inte har meddelarfrihet eller meddelarskydd. Nacka har ingen kommunal hemtjänst, och det är alltså all hemtjänstpersonal som saknar det skyddet. Det sker nu en väldigt snabb utveckling där man ideologiskt inte ens försöker nå en balans mellan kommunala och privata utförare i många kommuner. Även om det finns skillnader i vår rödgröna opposition - vi i Vänsterpartiet är inte för att man ska göra vinst på vård och omsorg - är vi väldigt eniga om att vi inte vill ha konkurrensutsättning av all verksamhet. Vi vill inte att den kommunala verksamheten blir noll eller nästan ingenting inom vård och omsorg. Det rimmar inte ens med den valfrihetsdiskussion som alliansen har. Jag tycker att det behöver vara större tryck i frågan nu eftersom man i hela kommuner kan komma att sakna meddelarskydd. Det blir naturligtvis ett lock på debatten, och det kommer att drabba de äldre och kvaliteten i äldreomsorgen.

Anf. 66 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! Jag vill bara konstatera att under den tid som Eva Olofsson och Vänsterpartiet var med och stödde den socialdemokratiska regeringen skedde det som hon nu säger är en privatiseringsvåg. Det skedde en mycket kraftig ökning - precis de siffror som Eva Olofsson nu redovisar. Då kan man ställa frågan varför Eva Olofsson under den tiden inte reagerade och inte föreslog några åtgärder, exempelvis när det gällde frågan om meddelarskyddet eller andra så kallade avarter av att det blir fler privata utförare. Den frågan måste i så fall ställas tillbaka till Eva Olofsson. En sak som den här regeringen har gjort som är väldigt viktig när det gäller privata utförare och privata entreprenörer, exempelvis inom äldreomsorgen, är att man har infört en helt ny lagstiftning, lagen om valfrihetssystem, som sätter kvaliteten i centrum. Om man tidigare ville anlita privata entreprenörer eller privata utförare inom omsorgen, exempelvis inom äldreomsorgen, var man nämligen tvungen att använda den lag som heter lagen om offentlig upphandling, och där var det fokus på pris. Man tvingade dem som ville jobba med äldreomsorg i en kommun att konkurrera om priset, vilket ofta kunde leda till att det blev brister i kvaliteten. Den nya lagstiftning som vi har infört innebär att de som vill utföra privat äldreomsorg tvingas konkurrera om kvalitet, vilket vi tycker är mycket bättre. Vi har alltså genomfört en stor kvalitetsreform inom den svenska äldreomsorgen genom den nya lagstiftning som riksdagen har antagit.

Anf. 67 Eva Olofsson (V)

Fru talman! Vad jag vet har Vänsterpartiet jobbat emot privatisering och för meddelarfrihet under alla år man har suttit i riksdagen. Jag satt inte här själv förra perioden, men jag är rätt säker på att man drev de frågorna då också. Man kan jobba med kvalitet också på entreprenad. Man kan göra det genom att sätta ett pris och välja den som har bästa kvaliteten eller väga kvalitetsfaktorer väldigt högt. I Uppsala, som är borgerligt styrt, har man inte gjort så. Där fastställde man en kvalitetsnivå och tog dem som tog lägsta priset, vilket i och för sig kommer att innebära att man kommer att få betydligt mindre personal och personalbemanning på det äldreboendet. Jag är inte säker på att man direkt kan kalla det för kvalitetsupphandling. Lagen om valfrihet används väldigt mycket i hemtjänsten och väldigt lite på äldreboenden. Jag tycker att det är en felsyn att tro att äldre ska rösta med fötterna. Det gör de inte i de allra flesta fall, speciellt inte om de har fått plats på äldreboende. Då gör man inte det. Man är glad åt den plats man har fått. Det finns inte tonvis med tomma platser att välja på, och jag tror inte att det kommer att finnas det framöver heller. En väldigt viktig fråga när man pratar om kvaliteten på LOV:en är hur mycket pengar man avsätter till äldreomsorgen i kommunerna. Den stora kvalitetsfrågan nu kommer att vara besparingarna och nedskärningarna i kommunen som kommer att drabba äldreomsorg, skola och förskola. Så stora är de. Det handlar också om personalvillkoren. LOV:en uppmanar egentligen till att inte heltidsanställa personal och att inte fastanställa personal. Jag tror att en sådan personalpolitik leder till sämre äldreomsorg.

Anf. 68 Tobias Krantz (Fp)

Herr talman! För det första sker det nu ett skifte när det gäller lagstiftningen om man vill anlita privata entreprenörer i äldreomsorgen, från framför allt lagen om offentlig upphandling till lagen om valfrihetssystem. I den förstnämnda lagstiftningen var det fokus på att man skulle ha lägsta möjliga pris. I den lagstiftning som vi har antagit och som ni i den samlade oppositionen röstade emot är det fokus på kvalitet i äldreomsorgen. Det tycker jag är skillnad. För det andra delar jag inte alls den uppfattning som Eva Olofsson för fram här om att äldre inte är intresserade av att välja. Jag tror att det är ett avgörande misstag Vänsterpartiet begår. Jag har träffat otroligt många äldre och anhöriga som är mycket intresserade av att själva få bestämma vilket äldreboende de vill ha. Underskatta inte människor som hela sitt liv har fattat beslut om exakt hur de vill leva sina liv! Underskatta inte deras förmåga att också efter 65-årsdagen göra det, Eva Olofsson! När det handlar om kvaliteten i äldreomsorgen, i omsorgen och i den offentliga sektorn i övrigt är det naturligtvis så att det är viktigt att det finns ordentligt med resurser. Det är därför regeringen tillför 17 miljarder kronor till kommuner och landsting under de kommande tre åren. Vi tycker att det är otroligt viktigt att också mitt under den kanske värsta finansiella kris, den värsta lågkonjunktur vi haft på årtionden ser till att försöka värna den offentligt finansierade välfärden i så hög utsträckning som det över huvud taget är möjligt. Men regeringen har ingen sedelpress. Jag vet att Vänsterpartiet ofta har en sedelpress. Det finns pengar till allting. Det finns pengar till alla utgiftsområden. Vi har inte någon sådan sedelpress. Vi måste ta ansvar och se till att statsfinanserna går ihop och att vi för en ansvarsfull ekonomisk politik. I grund och botten är det så att om vi inte för en ansvarsfull ekonomisk politik, om vi kör statsfinanserna bankrutt, om vi kör statsfinanserna i ruiner, är det de mest utsatta människorna i det svenska samhället, däribland de äldre, som får betala priset. Det tänker jag inte acceptera.

Anf. 69 Lars-Axel Nordell (Kd)

Herr talman! Som ett mått på ett samhälles civilisation brukar man ofta använda dess förmåga att ta hand om sina äldre medborgare. För oss kristdemokrater är det oerhört viktigt att alla ska kunna åldras med värdighet. Det innebär att service, vård och omsorg ska vara tillgängliga och ges utifrån ett helhetsperspektiv på den enskilde, där hänsyn tas till kroppsliga, själsliga och andliga behov. I proposition 2008/09:160 föreslår regeringen att tillsynen av socialtjänsten samordnas med tillsynen av hälso- och sjukvården hos Socialstyrelsen. Reformen syftar till att göra socialtjänsten till ett effektivare verktyg som ser till att lagar efterlevs. Det är syftet. Förändringen syftar också till att skapa större likhet över landet när det gäller tillsynen av socialtjänsten. Riksrevisionen sätter på ett förtjänstfullt sätt fokus på kvalitet och insyn, även om en brist är att granskningen i stort begränsas till perioden 2003-2007. Därmed berörs de viktiga åtgärder som genomförts av alliansregeringen sedan den tillträdde endast summariskt i granskningsrapporten. I debatten om vilka krav och förväntningar som kan ställas på olika vårdgivare är det viktigt att slå fast att socialtjänstlagens krav på god kvalitet inte är förhandlingsbart utan gäller, oberoende av om det rör sig om en offentlig eller enskild utförare av välfärdstjänster. Regeringen vill öka mångfalden av utförare av välfärdstjänster i syfte att öka kvaliteten i både enskild och kommunal verksamhet och samtidigt öka den enskildes valmöjligheter och självbestämmande. Som Tobias Krantz framförde tidigare är det en svaghet i lagen om offentlig upphandling att ekonomin hamnar i fokus och kvaliteten i skymundan. I upphandlingar enligt lagen om offentlig upphandling är det framför allt beställarkompetensen som blir avgörande för hur lyckad upphandlingen blir. Genom lagen om valfrihet, LOV, som trädde i kraft vid årsskiftet, ges ett attraktivt alternativ till upphandling enligt LOU. Vi överlåter valet av utförande av stöd, vård och omsorgstjänster till brukaren eller patienten. Lagen om valfrihet bygger på konkurrens om kvalitet i stället för konkurrens om pris. Det innebär att det inte kommer att råda någon priskonkurrens mellan leverantörerna. Däremot får den enskilde välja leverantör utifrån vilken dokumenterad eller upplevd kvalitet som erbjuds. För att öka insynen och för att öppet kunna jämföra insatser inom all äldreomsorg krävs tydliga kvalitetskriterier. God kvalitet enligt socialtjänstlagen måste kunna preciseras och i ökad utsträckning mätas, och då är nationella kvalitetsindikatorer nödvändiga. Med anledning av detta har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att i samarbete med SKL utveckla ett nationellt system för öppna jämförelser av kvalitet, kostnader och effektivitet. I uppdraget ingår bland annat att utveckla nationella kvalitetsindikatorer. För drygt ett år sedan publicerade Socialstyrelsen de första öppna jämförelserna i Äldreguiden, som finns tillgänglig på Socialstyrelsens hemsida och som vänder sig direkt till brukare och anhöriga. Där finns bland annat uppgifter om över 2 000 äldreboenden i såväl enskild som kommunal regi. I år kommer hemtjänsten och dagverksamheten att finnas med på enhetsnivå i både enskild och kommunal regi. Vad brukarna själva tycker kommer också att redovisas i Äldreguiden 2009. När det gäller det så kallade meddelarskyddet, som våra vänner från Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har framfört reservationer om och önskar att vi särskilt ska debattera i dag, vet vi, som också sades tidigare, att frågan har utretts tidigare av den socialdemokratiska regeringen, som valde att inte gå vidare med något förslag, eftersom remissinstanserna och experterna var så kritiska. Som tidigare står det kommunerna fritt att avtala med enskilda vårdgivare om skydd mot efterforskning och repressalier mot anställda. Denna möjlighet har kommunerna. Emellertid utesluter inte regeringen - det har också Maria Larsson framfört - att frågan kan behöva ses över igen, men i dagsläget föreligger inte något förslag till inrättande av ett meddelarskydd inom den enskilt drivna verksamheten. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande. Samtidigt yrkar jag avslag på den av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet inlämnade reservationen i ärendet. (Applåder)

Beslut

Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten (SoU22)

Socialstyrelsen och länsstyrelserna har i dag tillsammans hand om den statliga tillsynen över socialtjänsten och verksamhet enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Socialstyrelsen har tillsyn över socialtjänsten i landet och den centrala tillsynen över verksamhet enligt LSS. Länsstyrelserna har tillsyn över den socialtjänst och LSS-verksamhet som kommunerna i länet svarar för. Den 1 januari 2010 förs länsstyrelsernas tillsyns- och tillståndsverksamhet över till Socialstyrelsen och samordnas med Socialstyrelsens tillsyn av hälso- och sjukvården. Syftet med samordningen är att skapa bättre förutsättningar för en mer enhetlig och förutsägbar tillsyn och ge förutsättningar att koncentrera resurserna. En samordnad tillsyn ska också underlätta för medborgarna att hitta rätt när de vill framföra klagomål eller anmäla brister.
Utskottets förslag till beslut
Bifalll till propositionen. Avslag på framställningen. Avslag på motionen.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.