Social ekonomi

Fru talman! Social ekonomi är ett nytt begrepp för en gammal företeelse. Människors egen vilja och förmåga att samarbeta och lösa aktuella problem i sina egna liv och i den nära omgivningen blir ofta inslag i den sociala ekonomin. Under lång tid har många av de välfärdstjänster som vi i dag ser som naturliga företeelser i samhället organiserats på ett helt annat sätt. Kyrkan har tagit ett stort ansvar för utbildning, sjukvård och kultur i stora delar av Europa och även i vårt land. Mot slutet av 1800-talet uppstod arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och konsumentkooperationen. Bonderörelsen kom i början av 1900-talet, och sedan har många fler orga- nisationer vuxit fram för att förbättra människors välfärd. Försäkringskassorna har blivit samhällsorgan och ingår som en viktig del i vårt nuvarande trygghets- system. Konsument- och producentkooperationen har vuxit och upplevs ibland ha förlorat en del av sina grundläggande idéer. En nykooperativ rörelse har uppstått där man startar föräldrakooperativ för barn- omsorg, personalkooperativ i äldreomsorgen och byalag för att behålla en lanthandel eller för att ta hand om driften av en badplats eller idrottsanlägg- ning. Allt detta och mycket mer ingår i begreppet social ekonomi, och det grundläggande viktiga är att verk- samheten bedrivs för medlems- eller samhällsnyttan utan vinstintresse. Om vinst uppstår ska den gå tillba- ka till verksamheten eller återföras till medlemmarna i verksamheten. Fru talman! Det finns i dag alldeles för lite kun- skaper om den sociala ekonomin och dess aktörer på många håll i samhället. Bankernas personal vet inte hur en ekonomisk förening fungerar, och man beviljar inte alltid lån därför att man inte kan lagstiftningen. T.o.m. vår näringsminister tyckte att det kunde behö- vas lagstiftning och en ny företagsform för icke vinstdrivande företag. Vi kan ju använda det som redan finns och förbättra det och framför allt kunska- pen om det. I reservation 2 tar Centerpartiet upp att regeringen borde ta upp en diskussion om ett gemensamt förhåll- ningssätt på den offentliga sidan i förhållande till den sociala ekonomin. Det är viktigt för kommuner och landsting att ha bra lagstiftning och bra kunskaper i ämnet när man ska diskutera frågor av den här ka- raktären med företrädare för personal- eller brukar- grupper som vill starta eget tillsammans. Ofta är det kvinnor som har varit anställda i verksamheten och som om den ska privatiseras vill sätta i gång något eget. Det behövs både lagliga förutsättningar och en vilja att förändra och pröva något nytt för att under- lätta starten för den nya verksamheten. Fru talman! Även ur demokratisk synvinkel är den sociala ekonomin viktig. Den är ett sätt att få ett mer demokratiskt arbetsliv. I en kooperativ verksamhet har alla lika rösträtt och lika mycket att säga till om. I dagens samhälle där så många mår dåligt och känner så lite delaktighet är den sociala ekonomins arbets- former något att ta till sig. En del går säkert att till- lämpa även i andra driftsformer om viljan till föränd- ring finns. För många marginaliserade människor som inte kommer in på arbetsmarknaden kan den sociala eko- nomin erbjuda ett alternativ där man kan driva någon verksamhet, t.ex. kaférörelse eller skrivservice. Den förmåga till aktivitet som människor har kan tas till vara. De får själva vara med och utforma verksam- heten så att den passar deltagarna, och självförtroen- det växer för den som känner sig behövd. Detta inne- bär att kostnaderna för vård och sysselsättning kan minska i kommunerna, som har ansvaret för syssel- sättningen för funktionshindrade och andra som inte kan komma in på den öppna arbetsmarknaden. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Fru talman! I detta betänkande behandlas några motioner från allmänna motionstiden 2000. Dessa motioner handlar om det som vi i dag kallar för social ekonomi. Med begreppet social ekonomi menas i dag den organiserade verksamhet som bedrivs fristående från den offentliga sektorn och det privata näringsli- vet i syfte att göra konkret nytta för medlemmar eller andra grupper och där vinstintresset är underordnat. Företeelsen social ekonomi är inte ny. Det vet alla vi som på något sätt har tagit del av arbetet inom denna sektor, vi som arbetat inom folkrörelserna, vi som arbetat inom föreningslivet eller på ett eller annat sätt medverkat i ett kooperativ. Men som politikom- råde är det nytt. Först i förra årets budgetproposition presenterade regeringen ett nytt politikområde och mål för detta politikområde. Det kallas folkrörelsepo- litik. Syftet med att bilda ett eget politikområde är att skapa ett samlat synsätt och agerande från statens sida i relationerna till folkrörelserna och föreningslivet. Och målet ska vara att människor ska ha bästa möjli- ga förutsättningar att bilda och delta i olika typer av folkrörelser och föreningar. Nu pågår ett relativt om- fattande arbete för att både utom och inom statsför- valtningen sprida kunskap om föreningars och folkrö- relsers villkor. Den sociala ekonomin och dess verksamheter och samhällsnytta måste synliggöras, och den måste bli mätbar. Det är först i ett läge där man får en samlad bild av all den samhällsnytta som kommer ur den sociala ekonomin som förutsättningarna finns för t.ex. utökad forskning inom området. Fru talman! I detta betänkande behandlar vi tre motioner. I den första handlar det om ett yrkande att ge Stiftelsen Centrum för Samhällsarbete och Mobili- sering, Cesam, ett uppdrag som ett nationellt kompe- tens- och utvecklingscentrum. Cesam som bedrivit sin verksamhet under många år har genom åren er- hållit statligt stöd för att utveckla sin verksamhet. Efter det att man fick avslag på en ganska stor ansö- kan för ett demokratiprojekt förra året pågår nu kon- tinuerliga diskussioner mellan Cesam och regeringen om metoder för utvecklingsarbete. Jag utgår från att det kommer att leda till något positivt för deltagarna i den sociala ekonomins organisationer. Fru talman! Att regeringen nu inrättat ett nytt po- litikområde och att man både inåt och utåt för en dialog i syfte att öka kunskaper och finna gemen- samma förhållningssätt visar enligt vår mening att det hos regeringen finns en hög ambition inom detta område. Att man anordnade en mycket lyckad euro- peisk konferens under ordförandeskapet visar också på att man i ett europeiskt perspektiv har ambitioner. Inte minst lyckades vi visa på att svensk idrottsrörelse är en mycket viktig aktör inom den svenska delen av den sociala ekonomin. Avslutningsvis, fru talman, yrkar jag bifall till för- slaget i utskottets betänkande KrU4 och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Jag tycker att det är glädjande att man gör en del saker från regeringens sida. Men ibland undrar jag lite grann: Hur pass vitt är begreppet social ekonomi för regeringen? Och finns det några svårig- heter, eftersom det inom detta begrepp finns väldigt olika former? Vi har kyrkan, idrottsrörelsen och alla andra folkrörelser, men vi har också hela den ekono- miska föreningsrörelsen med väldigt mycket verk- samhet som också kommer in under den sociala eko- nomin. Har man hittat en avvägning i detta samman- hang? Man behöver ändra lagstiftningen på vissa områden, och framför allt behöver man se över den demokratiska delen av detta, vilket kanske inte är det svåraste, utan att få ett alltför stort område. Hur har man sett på den frågan? Vet Lars Wegendal något om det?

Fru talman! Det är precis som Margareta Anders- son beskriver detta. Det här är ett nytt begrepp i så måtto att man i politiska sammanhang försöker föra ihop det till ett politikområde. Det innebär ju att man från regeringens sida måste diskutera väldigt noga hur man ska klara av de gränser som finns både inom regeringen, mellan departementen, men också ute i samhället. Vilka delar ska föras in? Hur ska lagstift- ningen kunna förbättras för att det ska bli rimliga villkor för de människor som verkar inom den sociala ekonomin? Det här tror jag inte är ett helt enkelt ar- bete. Jag vet att man jobbar intensivt med det, och jag hoppas att man också kommer med förslag i en nära framtid om hur man vill att detta ska se ut.

Fru talman! Jag tackar för detta. Det är ju än så länge bara en diskussion om förutsättningarna. Mycket finns redan i den organisation som är upp- byggd på många ställen i det svenska samhället. Kommer man att dela på begreppet? Här finns allt från att driva kaféverksamhet för psykiskt handikap- pade till att driva ekonomiska föreningar i ganska stora bolag. Det finns bankföreningar - Förenings- sparbanken i salig åminnelse - och nya banker på väg med medlemsföreningar i stället för aktieägare. Det finns så många olika faktorer. Har man ett bra samar- bete mellan de olika departementen? Det är Kultur- departementet, Näringsdepartementet och många fler departement som är inblandade i detta. Kan man få en balans när det gäller detta arbete?

Fru talman! Det som jag försökte beskriva i mitt anförande innefattade just detta att man lägger väldigt stor vikt vid att försöka få till stånd en enhetlig syn på den sociala ekonomin från alla departement. Och detta är inte helt enkelt. Det är ett nytt område i så måtto att man för samman det i ett politikområde. Jag skulle nog hellre se att man tog lite extra tid på sig i stället för att försöka jäkta fram något som inte blir bra. Låt dem alltså försöka hitta de rätta for- merna! Samtidigt är det oerhört viktigt med dialogen utåt, mot den sociala ekonomin - jag vet att en sådan pågår. Det är fråga om just de problem som Marga- reta Andersson beskriver - att det här är så omfattan- de och innefattar så olika verksamheter att det säkert inte är helt enkelt att sätta gränser för detta område.

Fru talman! Några saker vill jag kommentera, först detta med att den ideella sektorn, den sociala ekonomin, skulle vara ett nytt politikområde. Det är möjligt att det rent tekniskt är så i budgetpropositio- nen. Dock är detta, som jag sade i mitt inlägg tidiga- re, ingalunda en ny fråga. Jag hänvisade till att den borgerliga regeringen i början av 1990-talet faktiskt hade kommit en bra bit på vägen och hade en bered- ning som jobbade inriktat på forskning och en bredd- ning på området. Den beredningen lades ned år 1994. Kanske är det bra att ha med det i debatten här. Kanske är det också så att EU under senare år har påverkat regeringen att ta nya tag. Den sociala eko- nomin finns ju nu med på EU:s agenda, vilket gör att den svenska socialdemokratiska regeringen har fått ta tag i de frågorna. Det är kanske bra att lägga till också detta. Jag hade en liten fråga och skulle vilja ha en kommentar av Lars Wegendal. En samrådsgrupp har ju nu tillsatts, och det tycker jag är bra. Precis som sagts här förut påverkas olika departement, så det behövs samråd. Jag för min del tycker dock att det är en stor brist att man inte har tagit med folk också från folkrörelserna och folk som företräder den ideella sektorn i det här arbetet. Även om gruppen ska jobba en ganska kort tid är det, tycker jag, bra att ha en bredd även i det arbetet. Jag skulle vilja ha en kom- mentar från Lars Wegendal om den saken.

Fru talman! Naturligtvis är det här, precis som Dan Kilhström säger, ingen ny företeelse. Vad Dan Kihlström kallar för den ideella sektorn är något som vi i hundratalet år har arbetat med i Sverige. Däremot är begreppet social ekonomi förhållandevis nytt. Det är säkerligen så som Dan Kihlström beskriver, att detta begrepp alltmer har kommit in i samband med EU-medlemskapet. Företeelsen är väldigt utvecklad, inte minst i norra Italien där det i mycket stor ut- sträckning handlar om ren företagsamhet - kooperativ och liknande. När det gäller den departementala gruppen delar jag nog inte uppfattningen att där borde sitta med folk utifrån. I stället är jag väldigt nöjd om gruppen snabbt kan arbeta fram en bra plattform för regeringens ar- betssätt gentemot den sociala ekonomin. Tids nog kommer relationerna utåt att upparbetas - självklart är de oerhört viktiga.

Fru talman! Vi kan säkert hålla på med den dis- kussionen väldigt länge. Jag vet att både regeringen och vi i alla andra sammanhang är måna om att ha en bredd och om att hämta in kompetens, även utanför våra väggar. Därför tycker jag att det är lite märkligt att man inte gör det på det här området. Det talas ju om ett forum för samråd i frågor rörande folkrörelser och social ekonomi. Naturligtvis är man i de olika departementen kunnig på det här området, men nog tycker jag att det skulle tillföra ännu mer kompetens om det också fanns med folk utifrån i detta arbete.

Fru talman! Jag tror att det är bra att man inom regeringen, mellan departementen, klarar ut vilka spelregler som ska gälla, vad som ska vara vårt för- hållningssätt gentemot den sociala ekonomin. Paral- lellt med detta sker naturligtvis oerhört mycket kon- takter med hela den sociala ekonomin - med före- ningsrörelser, med folkrörelser och med alla de olika kooperativ som Margareta Andersson beskrev. Jag är inte rädd för att människorna ute i verksamheten ska glömmas bort, utan jag vet att ministern på det områ- det är oerhört aktiv.

Fru talman! För att företagande ska vara tänkbart, möjligt och tillgängligt för så många som möjligt, även för grupper som normalt sällan startar företag, är det väsentligt att utveckla och stimulera en mångfald ingångar till företagandet. Det har faktiskt visat sig att företagande inom ramen för den sociala ekonomin ofta bedrivs i kooperativ form. Den ursprungliga kärnverksamheten för lokal ko- operativ utveckling består i att tillhandahålla gratis information och rådgivning till personer och grupper som vill starta kooperativa företag. Efterhand har dessa centrum fått allt större uppgifter i fråga om att främja utvecklingen av företagande i den sociala ekonomin genom lokala partnerskap samt i fråga om att främja mobilisering för lokal utveckling och för att skapa tillväxt och nya arbetstillfällen, liksom för att behålla service av olika slag. Efterhand har man ock- så kommit att ha allt större förväntningar på de lokala kooperativa utvecklingscentrumen när det gäller att ha en vidgad roll som företagsutvecklare inom den sociala ekonomin. I samband med lokalt utvecklingsarbete efterfrå- gas ofta hjälp med att organisera företagande med lokalt demokratiskt inflytande och småföretagssam- verkan i samklang med det lokala utvecklingsarbetet. Demokratiska former för brukarinflytande i driften av verksamhet inom vård, omsorg och skola efterfrågas också. Ett annat behovsområde är stöd för personalöver- tagande. Man hoppas även att den sociala ekonomin via lokala kooperativa utvecklingscentrum ska kunna stötta t.ex. kreditgarantiföreningar och när det gäller företags möjligheter att på ett otraditionellt sätt få pengar. Vi vet ju att det på landsbygden är väldigt svårt för företag att få kapital. Även i detta avseende skulle lokal kooperativ utveckling vara mycket aktiv. När det fästs så väldigt stora förhoppningar vid lokala kooperativa utvecklingscentrum är det märk- ligt att dessa hålls så njuggt. Varje sådant här centrum skulle behöva två basresurser för att klara alla de viktiga uppgifter som vi vill att de ska klara. Det tycks dock sitta väldigt hårt åt när det gäller att klara av att få de här resurserna. Ändå säger regeringen själv att de flesta lokala kooperativa utvecklingscent- rum är små och att de därför är beroende av projekt- och uppdragsmedel. Det här gör att utrymmet för att kontinuerligt möta de nya behoven inom den sociala ekonomin och vad gäller lokalt utvecklingsarbete är litet. Möjligheten att erbjuda personal fast anställning är också liten. Därmed försvåras en kontinuerlig kompetensuppbyggnad. I ljuset av detta som rege- ringen själv säger i sin regionalpolitiska proposition är det, tycker jag, oerhört märkligt att det sitter så hårt åt att få en rimlig basfinansiering av de lokala koope- rativa utvecklingscentrumen.

Fru talman! Den sociala ekonomin låter sig inte utan vidare sorteras in på en vänster-höger-skala. Ni får alltså inte tro att detta, bara därför att det finns borgerliga motioner i fråga om det här betänkandet, är ett högerprojekt. I och med detta med social ekonomi återupplivas för oss inom vänstern tanken om självförvaltning. Vi anser att självförvaltning är ett sätt att bygga mot- makter till kapitalismen och att utveckla verklig kol- lektiv kraft och engagemang. Vänsterpartiet har, som sagt, inte någon motion som behandlas i detta betänkande, men jag vill ändå säga något om vår syn på den sociala ekonomin. Vänsterpartiet anser att social ekonomi är en or- ganiserad verksamhet som primärt har ett samhälle- ligt ändamål som bygger på demokratiska värderingar och som är organisatoriskt fristående från den offent- liga sektorn. Dessa sociala ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stif- telser eller liknande. Verksamheterna inom den soci- ala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft. När man lyssnade till Dan Kihlström från krist- demokraterna lät det som att det bara var välgörenhet och ideell sektor som ingår i den sociala ekonomin. Men för oss är det ett mycket vidare begrepp. Vänsterpartiet anser att bildandet av och arbetet i sociala företag ska uppmuntras och stimuleras av samhället. Lagar och förordningar ska anpassas så att den sociala ekonomin blir en naturlig del av samhäl- let, men det är ingenting som vi i kulturutskottet kan åstadkomma, så de förslagen får läggas fram i andra utskott. Det bästa stödet som man kan ge för att garantera tillräckliga inkomster för de som arbetar inom den sociala ekonomin är att handla de varor och tjänster som där produceras, och det hoppas jag att vi allihop gör.