Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott

Debatt om förslag 26 april 2017

Protokoll från debatten

Anföranden: 10

Anf. 56 Adam Marttinen (SD)

Fru ålderspresident! Det finns i huvudsak två skäl till att Sverigedemokraterna ställer sig bakom delar av de föreslagna skärpningarna av straffskalorna i betänkandet Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott.

Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott

För det första har vi reflekterat över att allmänheten och kanske framför allt brottsoffer och deras anhöriga sällan känner en riktig upprättelse genom de straff som i dag döms ut för många våldsbrott.

Det främsta och viktigaste skälet till vår hållning handlar alltså om brottsofferperspektivet och just upprättelse för brottsoffer genom att verka för att straffpåföljderna för våldsbrott blir betydligt längre.

För det andra blir vissa personer bättre människor av att sitta längre tid i fängelse. Närmare specifikt är det just strafftiden kring sex månader som visar på den största differensen mellan dem som återfaller i brott och dem som inte gör det lika lätt. De som sitter längre tid än sex månader återfaller sedan ganska många år tillbaka nu betydligt mindre i brott än de som sitter sex månader och mindre på anstalt. Det här beror såklart på att kriminalvården får bättre förutsättningar att göra ett bättre arbete med dem som sitter inne en längre tid.

Det andra skälet till vår hållning är alltså att vi vill skapa bättre förutsättningar för att färre som blir dömda för våldsbrott ska återfalla i brott efter avtjänat straff.

I det här betänkandet har ett samlat grepp kring ett begränsat antal brottstyper hanterats. Förslagen innebär i regel för dessa brottstyper höjda minimistraff från dagens sex månaders fängelse till nio månaders fängelse.

Fru ålderspresident! Sverigedemokraterna ser positivt på att straffskalorna skärps i syfte att ändra påföljderna med ett högre straffvärde för vissa våldsbrott som resultat.

Vår ambition är dock, till skillnad från regeringens, att göra en bredare översyn av samtliga våldsbrott och att även justera olika brottskategoriers såväl maximinivåer som miniminivåer. För att uppnå den samlade ambitionsnivå som vi eftersträvar krävs det dock en bredare översyn och beredning för att skapa en sammanhållen helhet.

Av den anledningen väljer vi att begränsa våra förslag till de förutsättningar som vi upplever att regeringens proposition ger utrymme till. En rimlig avvägning utifrån förhållandena till andra straffskalor och med bibehållen möjlighet till en differentierad straffmätning anser vi är:

att minimistraffet för grov misshandel och grov utpressning höjs från ett års till två års fängelse

att minimistraffet för grovt olaga tvång och grovt olaga hot höjs från sex månaders till ett års fängelse.

Avslutningsvis kan jag väl bara att säga att även för denna debatt finns skillnader i hur vi ser på brott och straff i den här kammaren. Regeringens samarbetsparti, Vänsterpartiet, delar inte vår syn på att brottsoffer förtjänar en rejäl upprättelse genom hårdare straff för våldsbrott och föreslår därför att hela propositionen avslås.

Det är värt att tänka på att ett så kallat feministiskt vänsterparti inte står upp för alla de kvinnor som på olika sätt utsätts för våldsbrott av män, som det oftast är. Vänsterpartiet anser att dessa män förtjänar låga straff, för de tror att korta straff och mindre möjlighet till behandling gör kvinnomisshandlare till bättre människor. Framför allt tror Vänsterpartiet att våldsutsatta kvinnor mår bättre av att så snart som möjligt efter en avhandlad rättegång kunna stöta på sin förövare ute i friheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott

Fru ålderspresident! Vi delar inte Vänsterpartiets uppfattning, och vi vill gå längre än regeringen när det gäller hårdare straff för våldsbrott. Därför väljer jag att yrka bifall till vår reservation i detta betänkande.


Anf. 57 Linda Snecker (V)

Fru ålderspresident! Jag ska erkänna att det inte är så lätt att göra en bra politisk debatt av en sådan här proposition. Men enkelt uttryckt är det här förslaget som regeringen lägger fram inte tillräckligt bra motiverat när det gäller varför straffen ska skärpas så mycket som nu föreslås. Regeringen har agerat mer känslomässigt än juridiskt.

Den stora frågan under mitt anförande kommer att vara: Varför?

Straff kan skärpas för att polisen ska prioritera brottet högre, lägga ned mer resurser på brottet och använda fler metoder för att utreda brottet. Det anser i alla fall Vänsterpartiet.

Ett utdömande av straff utgör samhällets yttersta maktmedel mot medborgarna. Straffet fyller ingen reparerande funktion utan används för att med mening skapa lidande för personer som döms. Det är därför viktigt att straffskärpning verkligen är genomtänkt och motiverat.

Straffen skärptes senast för sju år sedan - då av alliansregeringen. Men den lagen var inte så bra skriven, och domstolarna hade därför lite svårt att följa det som riksdagen hade beslutat. Nu vill regeringen måla upp bilden av att straffen inte alls har skärpts under de senaste sju åren och vill därför skärpa straffen lite till. Men det här stämmer inte.

Enligt Brottsförebyggande rådet, som har utvärderat lagen, har reformen inneburit en påtaglig höjning av straffen när det gäller grov misshandel, som är den vanligaste brottstypen bland de allvarliga våldsbrotten. Detsamma menar Högsta domstolen. Sammantaget gör Brå bedömningen att straffmätningsreformen har fått ett betydande genomslag i rättstillämpningen. Ändå vill regeringen höja straffen ännu lite mer.

Det svenska straffsystemet vilar på den grundläggande principen om proportionalitet och ekvivalens. Svåra brott ska bestraffas strängare än lindriga brott samtidigt som lika svåra brott ska bestraffas lika strängt. Nivån på straffet ska stå i proportion till den skada eller fara som brottet innebär och indikera hur allvarlig gärningen är i förhållande till andra brott. Straffet ska ge uttryck för samhällets klander av den brottsliga gärningen. Ja, det är meningen att det ska vara så krångligt. Brott och straff är inte enkelt.

Det svenska straffsystemet vilar också på humanitetsprincipen, vilket innebär att samhällets ingripande mot den enskilde med straff bör ske med försiktighet och inte sträcka sig längre än vad som är nödvändigt.

I propositionen saknas en konsekvensanalys av fängelsestraffets negativa konsekvenser respektive kostnader. Konsekvenserna av förslaget har inte heller analyserats tillräckligt ur ett barnperspektiv. Att det både i utredningen och i propositionen tycks ha glömts bort att det faktiskt är människor som kommer att drabbas och beröras av den föreslagna straffskärpningen är också anmärkningsvärt. Det som inte heller nämns är konsekvenserna av propositionen, som kommer att leda till en årlig ökning av strafftiderna på anstalt med 495 år och som kommer att kosta 376 miljoner kronor per år.

Regeringen har i den här propositionen inte kunnat svara tillräckligt väl på varför straffskärpningen ska genomföras. Varför behövs den? Vad syftar den till? I det här fallet saknas godtagbara skäl till att höja straffskalorna på det sätt som regeringen föreslår. Vänsterpartiet anser att lagstiftningsinstrumentet och utformningen av straffskalor inte ska användas som brickor i ett symbolpolitiskt spel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott

Vänsterpartiet anser att uppsåtlig och allvarlig våldsanvändning är mycket klandervärd och att människor som gör sig skyldiga till sådana brott ska lagföras. Vi väljer dock att lyssna till vad forskning och vedertagen erfarenhet säger i stället för att styras av populism vid utformningen av vår rättspolitik och vårt lagstiftningsarbete.

Att ställa sig kritisk och frågande till att ständigt lagstifta och generellt föreslå längre straff innebär inte att Vänsterpartiet ser på brottslighet med lätthet, men vi ser allvarligt på rättssäkerheten. Tunga remissinstanser, kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet och juridiska fakultetsnämnden vid samma universitet, anser att regeringen inte tillräckligt väl motiverar förslaget. Motiveringarna som används är enkla att empiriskt besvara och motbevisa.

Den här propositionen är ett uttryck för att regeringen fortsätter det arbete som Beatrice Ask startade och även misslyckades med. Det är inte första gången som regeringen följer Moderaternas politik angående straff. Jag har den största respekt för att det finns en viljeyttring om att straffen ska vara si och så långa, men lagstiftning inom brottsbalkens ramar är inte bara partipolitik, utan den måste även juridiskt och empiriskt kunna motiveras. Det kan varken Beatrice Ask eller Morgan Johansson göra. Och det är beklagligt.

Det främsta motivet som regeringen använder i propositionen är att samhället i dag ser allvarligt på våldsbrottsligheten. Visst är det så. Våldsbrott är ytterst allvarligt. Men det finns ingen empiriskt grundad kunskap som stöder uppfattningen att det allmänna rättsmedvetandet kräver strängare straff för våldsbrott. Det finns ingen empiri. Det finns bara en känsla som regeringen känner. Jag anser att vi faktiskt ska lyssna mer på jurister än på känslor. Jag är inte alls jurist, men ett flertal av justitieutskottets ledamöter är jurister. I dag tycker jag att er jur. kand. väger högre än ert partipolitiska medlemskap.

Vänsterpartiet vill avslå hela propositionen, och jag yrkar bifall till reservation 1.


Anf. 58 Roger Haddad (L)

Fru ålderspresident! Liberalerna har en reservation i betänkande JuU14 om straffskalor för vissa våldsbrott, och jag yrkar bifall till vår reservation 3. Den behandlar frågan om fridskränkningsbrott och kvinnofridskränkning.

Liberalerna har tidigare och återkommande uppmärksammat den viktiga frågan. Det handlar bland annat om frågan om behovet av omvänd kommunarrest. Vi har lagt fram förslag på hur det krångliga regelverket ska förändras när det gäller elektronisk fotboja för att komma åt kvinnovåldet och inte minst de män som förgriper sig på exfruar eller sambor. Vi har också föreslagit att man ska höja minimistraffet för grov kvinnofridskränkning.

Fru ålderspresident! Vi hade en debatt med justitieminister Morgan Johansson i somras där vi påtalade problemet med att få döms för brottet. Vi fick fram siffror, och det fanns också siffror i medierna, nämligen att 13 400 fall anmäldes men att det bara var ca 1 000 personer som dömdes för grov kvinnofridskränkning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott

Den lagstiftning som Alliansen med dåvarande Folkpartiet skärpte 2013 har fått viss effekt i den meningen att den har ökat medvetandet och att det syns att det finns många fall. Men vi anser inte att lagstiftningen har fått det genomslag som vi hade hoppats på, nämligen fler åtal och att personer också döms för de allvarliga brotten. Med den utgångspunkten instämmer jag inte i Vänsterpartiets inlägg i kammaren att inte något behöver göras och att propositionen ska avslås. Det är direkt oansvarigt. Det är självklart att Liberalerna biträder regeringens förslag i propositionen, som i huvudsak går ut på att höja minimistraffet på ett antal punkter.

Vi från Liberalerna vill gå längre. Vi ställde också en fråga till regeringen förra sommaren om utvärderingen, bland annat om det inte var dags att se över straffskalan för kvinnofridskränkning. Vi fick då beskedet att regeringen avvaktar. Regeringen anser att det är för tidigt att ändra i lagstiftningen och att man i stället vill göra en utvärdering.

Fru ålderspresident! Vi har noterat att man gör en översyn av lagstiftningen rörande sexualbrott. Jag kan inte konkret hitta vad regeringen gör när det gäller utvärdering av den del jag har tagit upp, och jag har inte sett någon proposition som är på väg fram för att höja straffen för grov kvinnofridskränkning. Regeringens retorik om att det här är en prioriterad fråga har inte parerats med konkreta förslag till skärpt lagstiftning till kammaren.


Anf. 59 Lawen Redar (S)

Fru ålderspresident! Synen på hur allvarlig en brottstyp är förändras i takt med samhällsutvecklingen. Samhällsutvecklingen innebär både att vi lagstiftare kommer att behöva kriminalisera nya gärningar i samhället och att straffen för vissa brott kommer att behöva skärpas i takt med att nya brottsmönster växer fram.

Avvägningen vi står inför är hur vi å ena sidan ser till att den som har hamnat i kriminalitet på sikt kan lämna det livet bakom sig, å andra sidan markerar att vissa brott i samhället är mer klandervärda och ska innebära mer kännbara påföljder.

Samhällsutvecklingen beträffande mätningen av ett brotts klandervärdhet går för det mesta framåt. Det är viktigt att vi i dag bedömer barnaga, våldtäkt och äktenskapstvång som allvarlig brottslighet, till skillnad från förr. Den strängare synen återspeglas i dag i en straffnivå som åtminstone någorlunda står i proportion till brottens allvar. Men även här behöver vi vidta andra och nya åtgärder, inte minst beträffande en ny våldtäktslagstiftning.

Fru ålderspresident! Sett över tid har synen på de allvarliga våldsbrotten och förmögenhetsbrotten kommit att förändras till det strängare. Det är bra. Den dåvarande borgerliga regeringen försökte genom 2010 års straffmätningsreform att åstadkomma förändringar. Det man gjorde var att ändra de allmänna bestämmelserna om straffvärde i syfte att få domstolarna att främst värdera de objektiva omständigheterna. På så sätt skulle straffen för allvarliga våldsbrott höjas generellt.

Men när Brå 2014 gjorde en utvärdering visade det sig att syftet med åtgärderna inte hade uppnåtts. Man kunde inte se några ökningar alls i strafflängden för misshandel, våldtäkt, utpressning eller rån. Enligt utvärderingen var det bara strafflängden för grov misshandel som hade ökat med två månader.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott

Reformen möttes också av kritik, inte minst i den juridiska litteraturen och debatten. Vill man åstadkomma straffskärpningar måste man höja straffskalorna för de berörda brotten. Därför har behovet av dessa straffskärpningar bestått.

Det finns egentligen ingenting i samhällsutvecklingen de senaste åren som föranleder någon annan bedömning än den man gjorde i samband med 2010 års reform. Uppsåtlig allvarligare våldsanvändning möts i dag snarare av en kraftigare reaktion från allmänheten. Jag tror att det är viktigt att Vänsterpartiet har det i åtanke.

Senast i lördags talade jag på en stor manifestation i Järva i Stockholm där medborgare krävde större polisiär närvaro i området och straffskärpningar mot allvarlig och grov brottslighet, särskilt allvarlig våldsbrottslighet. Manifestationen syftade till att hedra minnet av en läkare i området som omkom då hon på en promenad hem blev påkörd av två personer på en motocrosscykel som var anmäld stulen. Föraren lämnade gärningsplatsen trots att den påkörda kämpade för sitt liv.

Ärendehanteringen av detta specifika fall pågår, så jag ska inte kommentera det vidare. Men jag kan säga att många av deltagarna på manifestationen lyfte upp behovet av att något görs åt grova brott som misshandel, rån av lokala butiker och utpressning av den som vill vittna.

Jag noterar dessutom att Vänsterpartiets lokala företrädare ställde sig bakom manifestationens krav men att Vänsterpartiet i riksdagen vill avslå en proposition som vill skärpa straffen för denna typ av brottslighet, alltså grov misshandel, grovt rån, grov utpressning, olaga tvång, grovt olaga hot och könsstympning av kvinnor. Jag tycker det är uppseendeväckande, näst intill upprörande.

Fru ålderspresident! Med detta betänkande om straffskalorna för allvarliga våldsbrott avser vi att åstadkomma straffskärpningar för vissa brottstyper. Vi har övervägt dem tidigare, men det är först i dag vi kan åstadkomma dessa förändringar genom den proposition som har lagts fram.

Minimistraffet för grov misshandel ska höjas från fängelse i ett år till fängelse i ett år och sex månader. För synnerligen grov misshandel ska minimistraffet höjas från fängelse i fyra år till fängelse i fem år. Vidare ska straffet höjas för grovt rån, grov utpressning, grovt olaga tvång och grovt olaga hot.

Absolut viktigast i denna proposition är att straffet för den som bryter mot lagen om förbud mot könsstympning av kvinnor i stället för fängelse i högst fyra år ska få fängelse i lägst två år och högst sex år. För den grova svårhetsgraden av brottet ska minimistraffet höjas från fängelse i två år till fängelse i fem år.

Det här är ett brott som vi måste arbeta mycket aktivare mot i samhället, och på detta sätt markerar vi brottets allvarlighet.

En särskild straffskala ska också införas för brott som med hänsyn till omständigheterna är att anse som mindre grova, föreskrivande fängelse i högst fyra år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott

Jag ska avslutningsvis kommentera Liberalernas reservation om att höja straffen för brottet grov fridskränkning.

Så sent som den 1 juli 2013 skärptes straffet från fängelse i sex månader till fängelse i nio månader. Just nu pågår en översyn av sexualbrotten. Dessutom vidtar vi kraftiga åtgärder mot denna typ av brott, inte minst genom att ta bort reformer på andra områden. Det handlar exempelvis om att ta bort vårdnadsbidrag och annat som gör att kvinnor hamnar i systematiskt förtryck. Jag tror att detta kan vara en framkomlig väg. Vidare har vi ökat resurserna kraftigt till kvinnojourerna och brottsjourerna i samhället.

Vi menar att denna proposition ska fokusera på de allvarliga våldsbrotten. Vi kan ha en fortsatt dialog om de åtgärder som Liberalerna lyfter fram, men i denna proposition kommer vi inte att lyfta fram dessa åtgärder.

Fru ålderspresident! Jag står bakom propositionen i sin helhet och yrkar avslag på reservationerna.

(Applåder)


Anf. 60 Anti Avsan (M)

Fru ålderspresident! Jag yrkar bifall till justitieutskottets förslag. Det är glädjande men inte alls förvånande att vi har en ökad samsyn i dessa frågor.

Den som påstår att toleransen mot våld inte har minskat i samhället vet inte vad han eller hon pratar om. Det finns flera olika skäl till att toleransen har minskat. I någon mån handlar det om medierapportering och så vidare. En del kriminologer menar att det skulle vara skälet till att människor inte tolererar våld i större omfattning och att våldet inte har ökat.

Nej, våldet har inte ökat, och just det är ett skäl till att toleransen mot våld har minskat. Människor tycker inte att våld är ett sätt att lösa problem mellan människor i civiliserade samhällen.

Urbaniseringen ökar i hela världen. Människor bor tätare och alltmer nära inpå varandra, men ändå minskar våldsbrottsligheten.

Det finns därför skäl att markera särskilt tydligt för dem som inte har fattat signalen att när människor bor nära tillsammans kan man inte förgripa sig på andra människor och ta sig rätten att stympa och döda människor.

Det handlar om respekt. Det är kanske det mest felanvända ordet i dag. Vad är respekt egentligen? Jo, det är tolerans. Respekt betyder att man tolererar andra människor, inte att man av olika skäl och av egoistiska intressen påtvingar andra människor sin uppfattning.

Detta är fortsättningen på det arbete som påbörjades under en alliansregering och som ledde till den första reformen beträffande brottens straffvärde. Precis som Lawen Redar redogjorde för var det fråga om att hantera det konkreta straffvärdet, nämligen de olika omständigheter som ska göra att man ser allvarligare på brott. Mycket riktigt fick det genomslag när det gällde grov misshandel men i övrigt inte. Det har också påpekats i domar från Högsta domstolen att det var svårt att tillämpa reformen på det sättet.

Det naturliga är då att göra det på detta sätt i stället. Det här är resultatet av den utredning som tillsattes av alliansregeringen i mars 2013. Det ska ge konkreta effekter genom att lagstiftaren bestämmer det abstrakta straffvärdet av olika brott, och det finns skäl att höja de abstrakta straffvärdena eftersom människor ser allvarligare än tidigare på denna typ av brott. Toleransen mot brottslighet, framför allt allvarlig våldsbrottslighet, har minskat högst väsentligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott

Det finns i många länder fortfarande en syn på till exempel barnuppfostran där misshandel till och med är en skyldighet. Jag har träffat personer som har stått åtalade i domstol och dömts för den felaktiga uppfattningen att misshandel, till och med allvarlig misshandel, skulle vara en naturlig del i uppfostran.

I Sverige, vill jag påstå, finns detta inte längre. Det kan finnas bland vissa personer som inte förstår hur man ska hantera andra människor och hur man lämpligen bör uppföra sig. Men det är inte ursäktligt i något fall, även om man har en felaktig uppfattning.

Vänsterpartiets stora problem är relativismen i olika frågor. Man kopplar ihop det med till exempel välstånd och fattigdom, men faktum är att de människor i detta samhälle som är mest drabbade av otrygghet och som också har lägst säkerhet är de som lever i områden som är utsatta för allvarlig brottslighet. Resonemangen håller inte.

Jag ska bara kortfattat, innan jag kommenterar detta ytterligare, säga att vi bara yrkar bifall till propositionen som sådan. Om man ska titta på straffskalor i övrigt ska man göra det i ett större sammanhang.

När det gäller fridskränkningsbrotten var det första gången man höjde minimistraffet till nio månader, som är udda i rättsliga sammanhang. Svårigheten är att fridskränkningsbrotten är så kallad konkurrenslagstiftning, det vill säga brott som är sammansatta av andra brott.

Normalt fordras det tre olika gärningar, men det finns avgöranden där det i en återfallssituation har räckt med två gärningar när de varit riktade mot samma målsägande under prövotid efter tidigare straff. Det innebär att om man får för hög nivå på minimistraffen stämmer inte principen om proportionalitet och ekvivalens längre. Man måste se detta i ett sammanhang. Till exempel kan brott mot kontaktförbud vid två tillfällen konstituera grov kvinnofridskränkning eller grov fridskränkning.

Samma sak gäller Sverigedemokraternas förslag att på millimeternivå justera straffskalorna för vissa brott. Adam Marttinen var motsägelsefull då han förordade en större översyn, men han trampade sig ändå på foten i slutet.

Man måste titta på detta. Som exempel kan jag nämna misshandel. Där har vi överlappande straffskalor precis som vid stöld. Varför har man det? Jo, skälet är att en misshandel som inte kan anses som grov kan vara väldigt klandervärd. Då ska man kunna gå över minimistraffet för grov misshandel, och därför slutar straffskalan för vanlig misshandel på fängelse i två år. Med detta förslag blir det i alla fall sex månaders överlappning, och det är rimligt. I annat fall skulle man inte kunna hantera de väldigt klandervärda fall som ändå inte är grov misshandel.

Jag vill åter nämna något beträffande Vänsterpartiets förslag att allt detta ska avslås. Detta parti utgör stödparti åt regeringen och påverkar budgetarbetet men gör det uppenbarligen inte i dessa frågor. För mig är det fullständigt främmande att strängare straff ska kunna övervägas om det medför en starkare prioritering inom rättsväsendet samt ökade resurser för att utreda brotten. Vad är beskedet där? Jo, det är att svårutredda bagatellbrott ska straffas hårdast. Är det vad Vänsterpartiet vill åstadkomma? För mig är det fullständigt obegripligt. Det är knappast forskning och vetenskap. Om man säger forskning och vetenskap i detta sammanhang är det bara en pamflett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott

Erfarna kriminologer har kanske haft en annan uppfattning tidigare, men man kan sätta saker och ting i proportion till varandra. Om en människa låses in i ett fängelse, vem lider då störst skada relativt sett? Är det personen som hamnat i fängelse och som har gjort sig skyldig till en allvarlig gärning? Eller ska man låta personen vara fri och kanske skada andra helt oskyldiga människor - kvinnor och barn? Nej, det är naturligtvis bättre att den person som är gärningsman och kriminell sitter i fängelse eller finns inom ramen för kriminalvården, för att använda ett annat uttryck. Det är där man kan påverka människor att göra nya och bättre livsval.

Kriminella personer är rationella. Straffens längd har viss betydelse. Den betyder kanske inte allt, men man ska inte räkna bort människor som är kriminella därför att de är just detta. De kan göra nya och bättre livsval - det finns många exempel på det. Resonemanget där håller inte heller.

Slutligen har jag inte hittat något remissvar från juridiska institutionen som har det innehåll som Linda Snecker påstod. Det var möjligen kriminologiska institutionen, men det var närmast ett avståndstagande från fängelsestraff i dess helhet. Det är ungefär så man får uppfatta Vänsterpartiet också.

(Applåder)


Anf. 61 Annika Hirvonen Falk (MP)

Fru ålderspresident! Dagens debatt behandlar huvudsakligen regeringens proposition om att skärpa straffen för allvarliga våldsbrott såsom könsstympning av kvinnor, grov och synnerligen grov misshandel, grovt rån, grovt olaga tvång och grov utpressning.

För att förstå hur det kommer sig att dessa förslag alls läggs på riksdagens bord behöver vi gå tillbaka till 2010, när den tidigare borgerliga regeringen genomförde sin tilltänkta straffskärpningsreform. Reformen gick ut på att allmänt uppmuntra till att se allvarligt på just våldsbrott, men som har konstaterats i denna debatt var den metoden inte särskilt effektiv. Nu gör vi om och använder oss av den metod som faktiskt bör användas om man verkligen vill höja straffen för brott, nämligen att ändra i straffskalorna.

Jag ska inte gå in på alla enskilda fall, men det sammantagna skälet till förändringarna är just det som tidigare talare har anfört, nämligen den förändrade synen på olika typer av brott. Synen på våldsbrott, särskilt grova våldsbrott, har skärpts i förhållande till exempelvis förmögenhetsbrott som stöld och bedrägerier. Skälen kvarstår sedan 2010.

Jag tänker däremot gå in särskilt på ett av de brott där jag tycker att skälen är särskilt starka. Det gäller könsstympning av kvinnor. Normalstraffet för detta mycket allvarliga brott, som i många fall innebär ett livslångt lidande och begränsningar i flickans eller kvinnans möjlighet att delta i samhällslivet, var tidigare fängelse i minst två veckor. Detta, fru ålderspresident, är alldeles för lågt.

En viktig princip i straffrätten är att jämställa lika allvarliga brott med varandra. Könsstympning måste rimligen jämföras med till exempel olika former av grov misshandel eller våldtäkt. Därför tycker jag att det är väl motiverat att straffet för normalbrottet vid könsstympning av kvinnor nu höjs till minst två års fängelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott

Även om jag har respekt för den uppfattning som Vänsterpartiet ger uttryck för, att man principiellt inte alltid kan gå med på att ständigt höja straffen för olika brott, invänder jag mot argumentationen att dessa avvägningar inte skulle vara väl gjorda och att dessa förslag inte skulle vara noga övervägda.

Särskilt förvånande tycker jag att det är när det gäller just könsstympning av kvinnor. Jag förstår nämligen inte hur Vänsterpartiet har kommit fram till att ett minimistraff på två veckors fängelse är en rimlig normalnivå för detta mycket allvarliga brott.

Fru ålderspresident! Jag ska också säga några ord om Liberalernas förslag om att förändra straffet för fridskränkningsbrotten. Fridskränkningsbrotten är ett mycket allvarligt problem, som drabbar människor i deras hem och av den person som står dem närmast, till exempel deras partner. Dessa brott arbetar regeringen mot på många olika sätt, inte minst genom den tioåriga nationella strategi mot mäns våld mot kvinnor som nyligen har behandlats här i riksdagen. Det är otroligt viktigt att fokus här sätts på att förebygga dessa brott, att ge stöd åt de utsatta - oftast kvinnor, men såklart även män - och naturligtvis att vi har välavvägda straff.

Men, fru ålderspresident, jag vill påminna om att dessa straff höjdes så sent som för mindre än fyra år sedan - 2013. Därför finns det inte tillräckligt goda skäl för att nu göra en ytterligare skärpning.

Jag yrkar bifall till förslaget i justitieutskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.


Anf. 62 Anti Avsan (M)

Fru ålderspresident! Vi har inte olika uppfattningar i dessa frågor den här gången, vill jag säga till Annika Hirvonen Falk. Det första jag har anledning att då säga är: Välkommen till verkligheten!

När det gäller könsstympning håller jag verkligen med i alla delar. Det är brott som har både våldsbrottskaraktär och sexualbrottskaraktär och som innebär en långvarig och oåterkallelig integritetskränkning. Jag är precis lika förvånad som Annika Hirvonen Falk över det förhållandet att det feministiska partiet Vänsterpartiet inte anser att straffet för denna typ av brott ska skärpas. Jag tycker att det är otroligt konstigt.

Nu är Miljöpartiet visserligen ett regeringsparti. Men Annika Hirvonen Falk har i tidigare debatter sagt att all forskning visar att strängare straff inte har någon betydelse.

Då är min fråga: Har Annika Hirvonen Falk möjligen ändrat uppfattning, eller är det Miljöpartiet som har ändrat uppfattning eller hur förhåller det sig med just den frågan?


Anf. 63 Annika Hirvonen Falk (MP)

Fru ålderspresident! Jag tror att Anti Avsan lite grann förenklar sin minnesbild av våra tidigare debatter. Det som jag kan minnas och som jag tycker är viktigt att betona även i detta sammanhang är att skärpta straff inte allmänt är en prevention mot brott. Det finns till exempel ingenting som tyder på att en gärningsman i valet mellan om han ska slå sin fru eller inte överväger hur långt fängelsestraffet eventuellt skulle kunna bli. Där upplever jag att debatten tidigare faktiskt handlat mycket om just argumentet att hårdare straff innebär att färre människor begår brott. Därmed inte sagt att det inte kan ha en betydelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott

Vi vet till exempel att mycket korta fängelsestraff inte ger kriminalvården tillräckliga förutsättningar att arbeta med de dömda vad gäller att motverka återfall i brott.

Som Anti Avsan själv påpekade är det för de individer som döms till detta straff och sitter inne ytterligare några månader naturligtvis några månader som de eventuellt inte återfaller i brott.

Men om man verkligen vill förebygga brottslighet är det en helt annan typ av åtgärder som krävs, och det har den tidigare borgerliga regeringen bortsett från.

Den sittande regeringen, som mitt parti ingår i, har antagit det första brottsförebyggande programmet på 20 år. Den typen av insatser spelar roll. Regeringen har satsat på skolor i utsatta områden. Den typen av åtgärder spelar roll. Regeringen har sett till att arbetslösheten sjunker. Den typen av åtgärder spelar roll för att minska brottsligheten.


Anf. 64 Anti Avsan (M)

Fru ålderspresident! Att fler arbetar i dag beror, till att börja med, på de åtgärder som vidtogs av alliansregeringen. Men vi ska inte debattera det nu, utan vi ska debattera rättspolitik.

Om man begår brott handlar det inte ytterst om vad man själv har råkat ut för, utan det handlar om vad varje människa själv kan tillåta sig att göra mot andra. Det är klart att man på olika sätt kan förebygga det.

När det gäller påståendet att det inte skulle ha funnits något förebyggande arbete under alliansregeringens tid vill jag hävda motsatsen. Ett brottsförebyggande program med stora och intetsägande rubriker utan innehåll är inte lösningen på de problem som vi ser i till exempel de områden som är utsatta för allvarlig brottslighet. Där kan jag tycka att regeringen har visat ganska stor handlingsförlamning.

Det handlar om att faktiskt göra det basala jobb som alla poliser ska göra och som alla inom socialtjänsten ska göra för att komma till rätta med de problem som finns. Det har man kanske inte gjort.

Just på det brottsförebyggande området gjordes det ganska många konkreta förändringar. Det handlade bland annat om att införa större möjligheter att genomföra förundersökningar mot barn som inte har fyllt 15 år. Varför gjorde man det? Man gjorde det inte för att de ska lagföras - vi har en straffmyndighetsålder på 15 år - utan för att socialtjänsten ska få verktyg för att kunna ingripa tidigt.

Vi har stridit för sociala insatsgrupper, där regeringen har visat sig njugg. Jag besökte samtliga sociala insatsgrupper i detta län under den tid då det var en försöksverksamhet med sociala insatsgrupper. Det var mycket effektivt.

Så visst har det vidtagits många brottsförebyggande åtgärder. Men det är inte det som det handlar om. Varje sak fordrar nämligen sin åtgärd.

Straffens innehåll är viktigt. Men därutöver är det viktigt att samhället reagerar. Det är därför som vi har straff.


Anf. 65 Annika Hirvonen Falk (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott

Fru ålderspresident! Det vore kanske att överdriva att säga att den tidigare borgerliga regeringen inte gjorde någonting som kunde förebygga brott. Men faktum kvarstår ändå att klyftorna ökade, antalet utsatta områden ökade och stödet till Brottsförebyggande rådets arbete för att stötta kommunerna i konkret brottsförebyggande arbete låg still under alla de år som Anti Avsans parti ansvarade för dessa frågor.

Under den sittande regeringen har vi flerdubblat stödet till Brottsförebyggande rådets brottsförebyggande arbete, någonting som är starkt efterfrågat ute i kommunerna. Vad gäller verktyg till socialtjänsten är det absolut viktigaste verktyget för att socialtjänsten ska kunna ingripa, både mot barn som begår brott och för att skydda barn som är utsatta för brott, fler kollegor. Därför spelar det en enormt stor roll att regeringen har tillskjutit generella statsbidrag på 10 miljarder till kommunerna och att det görs särskilda satsningar just på socialtjänsten. Detta är det som verkligen kan få effekt brett för att minska brottsligheten både mot unga och av unga.

Jag ska återgå till dagens ärende. Jag vill inte hävda att straff inte skulle ha någon betydelse. Men med tanke på den betydelse som straffen har gör vi dessa förändringar just för att uppnå en proportionalitet och ekvivalens i straffsystemet. Jag tycker verkligen att könsstympning av kvinnor är det tydligaste exemplet där det inte har varit ändamålsenligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Beslut

Straffen för hot, misshandel och könsstympning höjs (JuU14)

Minimistraffet för en del allvarliga våldsbrott höjs. Det gäller bland annat grov misshandel, grovt olaga tvång, grovt olaga hot och grovt rån. Dessutom vill regeringen skärpa straffet för könsstympning av kvinnor. Minimistraffet för grov misshandel ändras från ett år i fängelse till ett år och sex månader. Minimistraffet för grovt olaga hot ska höjas från fängelse i sex månader till fängelse i nio månader. Straffet för könsstympning ska ändras från fängelse i högst fyra år till fängelse i lägst två år och högst sex år. Anledningen är att regeringen vill markera hur allvarligt den ser på den här typen av brott. Riksdagen sa ja till förslaget och de nya straffskalorna börjar gälla den 1 juli 2017.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.