Anf. 1 Jessica Rosencrantz (M)
Herr talman! Vi är här i dag för att diskutera en prövning i fråga om subsidiaritet av Europeiska kommissionens förslag om ett fjärde järnvägspaket. Här har oppositionen i form av Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet framfört ett motiverat yttrande och menar att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen. I sin motivering av detta ställningstagande blandar dock oppositionen äpplen och päron kraftigt och missförstår riksdagens uppgift. Vi i Alliansen har därför valt att reservera oss mot detta motiverade yttrande.
Utskottet självt anger att det övergripande målet med det fjärde järnvägspaketet är att vidareutveckla det gemensamma europeiska järnvägsområdet. Subsidiaritetsprincipen säger att unionen, det vill säga EU, ska vidta en åtgärd endast om och i den mån målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva. Det borde vara uppenbart, menar jag, att medlemsstaterna var och en för sig inte kan utveckla det gemensamma järnvägsområdet, framför allt finns det ett mervärde av att det görs på europeisk nivå.
Vad oppositionen i dag i form av utskottsmajoriteten egentligen invänder emot är de metoder kommissionen föreslagit för att utveckla järnvägsområdet. Även regeringen har vissa invändningar i sak, vill jag påpeka, och dessa kommer regeringen förstås, förväntar jag mig, att föra fram i vidare förhandlingar. Men det är inte samma sak som att bedöma att subsidiaritetsprincipen inte följts, vilket är det nationella parlamentets uppgift här i dag enligt fördraget.
Det borde, som sagt, vara självklart att unionen bäst kan utveckla det gemensamma järnvägsområdet. Jag tänker ändå ange tre tydliga skäl till varför jag absolut tycker att det är positivt att kommissionen går vidare med förslaget. Det handlar för det första om den inre marknaden, det handlar för det andra om stärkt konkurrenskraft för Europa och det handlar för det tredje inte minst om miljöskälen, om varför fler ska använda järnvägen som transportmedel.
Som utgångspunkt för diskussionen - det första skälet - kan jag konstatera att en av grundstenarna i hela EU-samarbetet är den inre marknaden och den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och människor. Idén om den inre marknaden är i grunden en vision om ett Europa utan konstgjorda gränser där såväl människor som varor kan färdas fritt. Den inre marknaden är en viktig del i att skapa inte bara frihet för de människor som bor här utan också konkurrenskraft för hela Europa.
Det andra skälet, att öppna järnvägsmarknaden för konkurrens, har länge varit ett uttalat mål inom EU. Syftet är att inrätta en gemensam marknad och skapa en effektivare och mer kundvänlig industri. Genom att gradvis öppna marknaderna och inrätta oberoende järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare ska järnvägarnas effektivitet förbättras och därmed resenärernas utbud stärkas.
Tyvärr ser vi runt om i Europa i dag ett flertal dysfunktionella järnvägsmarknader, bland annat finns det tusentals regler som försvårar för järnvägen och dess konkurrensutsättning.
Herr talman! Vi behöver förstärka den inre marknaden, och där ingår järnvägen och dess reglering som en självklar del. Vi behöver göra det lättare att genomföra transporter på järnväg, skapa förutsättningar för bättre konkurrens och ta bort onödigt regelkrångel.
Förslagen i fjärde järnvägspaketet ryms inom ramarna för den inre marknaden och ligger i enlighet med subsidiaritetsprincipen inom EU:s behörighet. Oppositionen motsätter sig detta, vilket för mig är främmande. Om åtgärder skulle vidtas endast av medlemsstaterna själva samtidigt som nationella regler för järnvägen behålls, kommer vi att fortsätta att befinna oss i samma besvärliga situation som i dag med mängder av regelkrångel och utebliven konkurrens. Att i stället ha gemensamma procedurer och regelverk bidrar till en förutsägbar inre marknad för de aktörer som avser att verka på den.
I många medlemsstater är persontrafikmarknaden inom järnvägen stängd för konkurrens. Kommissionen har uttryckt att detta inte bara bromsar järnvägens utveckling utan också snedvrider konkurrensen för järnvägsföretag från de medlemsstater som har en öppen persontrafikmarknad - däribland Sverige.
Herr talman! Att harmonisera bestämmelserna inom järnvägen är inte bara ett ändamål i sig självt. Det är också en del i ett större sammanhang. Att utveckla den inre marknaden är nämligen direkt avgörande om vi vill stärka Europas konkurrenskraft. Och det är viktigare än någonsin.
I en tid av hårdnande global konkurrens, där stora delar av världen upplever en enorm utveckling i form av teknik, tillväxt och industriell framgång, kan inte längre Europa ta sin roll i världen för given. Vår konkurrenskraft och förmåga att hävda oss i den internationella konkurrensen är under stor press. Varför vi i ett sådant läge skulle säga nej till att harmonisera järnvägsmarknaden och stärka den inre marknaden är för mig ett mysterium.
Regeringen har bedömt att åtgärder på EU-nivå är nödvändiga för att utveckla sammanhållande och effektivt fungerande marknader för järnvägstransporter. De åtgärder som har lyfts fram är bland annat EU-gemensamma bestämmelser om krav på järnvägsutrustning för att öka järnvägens tekniska enhetlighet samt en effektivisering av nödvändiga myndighetskontroller av utrustning och marknadsaktörer. Det är åtgärder som enligt regeringen, och enligt mig, faller inom ramarna för vad som är förenligt med subsidiaritetsprincipen.
Herr talman! Det tredje skälet till varför det fjärde järnvägspaketet behövs stavas miljö. Om vi på allvar vill lösa miljöproblemen och ställa om till ett klimatsmart samhälle måste vi öka järnvägens andel av de totala transporterna. För detta måste det till en samordning på internationell nivå. Här är jag förvånad över flera partiers ställningstaganden, inte minst Miljöpartiets.
Oppositionen pratar ofta både miljö och järnväg - gärna tillsammans - men när det ges en chans att från politiskt håll verkligen stärka förutsättningarna för järnvägen ställer man sig emot.
Herr talman! Utvecklingen av Europas järnvägsmarknader har de senaste åren varit negativ, och marknadsandelen för järnvägen i Europa har inte ökat. Flygtrafiken öppnades för konkurrens på 1990-talet och har sedan dess haft en 25-procentig ökning av persontrafiken. Här, menar jag, kan järnvägen hämta inspiration. För att järnvägen ska kunna öka sin marknadsandel krävs att man kan erbjuda attraktiva och effektiva transporter - i fri konkurrens.
Om vi på allvar vill ha en klimatsmart omställning sker de mest verkningsfulla insatserna på internationell nivå. Sverige kan inte ensamt lösa miljöproblemen eller se till att fler reser med tåg mellan Europas länder. Där behövs ett europeiskt initiativ - där behövs ett fjärde järnvägspaket.
Herr talman! Sammantaget är åtgärderna i fjärde järnvägspaketet av sådan karaktär att EU är i stånd att agera mer effektivt än medlemsstaterna. Det finns också, som regeringen påpekat, betydande fördelar av att åtgärderna vidtas just på Europanivå. Åtgärderna som föreslås utgör en mycket viktig del i arbetet för att stärka en inre marknad och även för en högre tillväxt och stärkt konkurrenskraft.
Om oppositionen i dag får som man vill står vi inför en fortsatt svag järnvägsmarknad tyngd av nationella särregler och stor oförutsägbarhet. Vi riskerar också att försämra förtroendet för den inre marknaden. Låt oss i stället här i dag skapa förutsättningar för bättre konkurrens på marknaden. Låt oss ta bort onödigt regelkrångel genom att låta åtgärderna som rör Europa också avgöras på Europanivå.
Om vi på allvar vill stärka den inre marknaden, främja Europas konkurrenskraft och värna omställningen till ett klimatsmart samhälle genom större andel resor på järnväg måste vi harmonisera järnvägsmarknaderna på EU-nivå. Mina vänner, det är dags att gå från fina ord till konkret handling.
(Applåder)