Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Fru talman! Kristdemokraterna står bakom alla sina reservationer och särskilda yttranden, men för tids vinning yrkar vi bifall bara till reservation nr 13. Fru talman! Kolleger! Kära tv-tittare! Om några dagar är det lucia. Och tillåt mig att fantisera lite grann om hur det skulle kunna se ut med ett luciafirande här i kammaren. Sankta lucia, vår egen bostadspolitiska lucia, kommer tågande in i kammaren med stjärngossarna Persson och Nuder och tomtenissen Pagrotsky. Ljusen blinkar i kronan och några har slocknat helt. Det beror på att det är kortslutning i vänsterkartellen och politiken har fått ljusen i bostadslucians krona att svartna. Nuder försöker sjunga tipp tapp, tyst det är i husen. Men han överröstas av väsnandet från alla fastighetsägare som kräver att få fastighetsskatten avskaffad. Persson försöker då distrahera med att sjunga: Han vattnar sina fålar fem, han för den ljusa stjärna. Men då brakar protesterna loss från alla barnfamiljer som tycker att Persson har tagit alla julklappspengar och att de nu får vara med och betala regeringens julfirande. Men då tar tomtenissen Pagrotsky ton och sjunger: Hej tomtegubbar, låt oss lustiga vara. Men lustiga det är nog det minsta och det sista som svenska folket tycker att regeringen är. Nej, ingenting har egentligen förändrats. Redan då Josef och Maria skulle söka ett rum för natten under den första skattskrivningen, fanns det inte plats i härbärget. Häromdagen kunde vi läsa i kvällstidningarna att stans hemlösa fryser ihjäl. Omkring 50 personer fryser ihjäl varje vinter. I Dagens Nyheter kunde vi läsa om en 35-åring från Halmstad som satsar på att begå brott för att han vill hamna i fängelse. Han är bostadslös, har ingenstans att ta vägen och ute är det kallt. Och i sossestyrda Gävle har Härbärget varit knökfullt sedan i somras. Nej, en nollvision borde finnas - ingen skulle behöva vara hemlös. De här människorna finns överallt. De har ingenstans att ta vägen. Frågan till oss blir: Vad har vi gjort för de hemlösa? Persson skryter om att det går bra för Sverige, att vi har den bästa välfärden. Stämmer det med verkligheten? Mindre än två veckor före jul står många svenskar utan bostad eller funderar på att sälja huset på grund av fastighetsskatten. De har ingenstans att placera någon julgran eller tända adventsljus, ingen ugn att griljera skinkan i och definitivt inget julmys. Vad är det för samhälle vi erbjuder våra unga i dag? Utanförskapet är ett av vårt samhälles största problem, inte minst bland de unga. De är utan jobb, utan bostad, utan pengar, utan framtidstro. Dessutom står väldigt många utan utbildning. I det här läget slår sig vänsterkartellen för bröstet och säger att allt är så bra. Samtidigt försöker de skrämma väljarna med att allt skulle bli så dåligt med en ny regering. Men sanningen är ju att den nuvarande situationen på bostadsmarknaden är en följd av vänsterkartellens regeringspolitik. Det bostadspolitiska målet säger att alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boendet och bebyggelsemiljön ska bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar, etcetera. Kära tv-tittare, känner ni igen er i den här bilden? Tusentals ungdomar står utan bostad. Studenter kan inte söka till de högskolor de vill därför att det inte finns bostäder. Unga par kan inte skaffa barn för att de inte får tag i en större bostad. Kvinnor vågar inte gå ut eller hem sent på kvällarna för att boendemiljön är otrygg. Äldre personer kan inte flytta från sina egnahem därför att alternativa attraktiva bostäder inte finns, och motsatsen, att äldre inte kan bo kvar i sina hem därför att staten via fastighetsskatten gör det så dyrt att pensionen inte räcker. Kan man då påstå att det bostadspolitiska målet har uppfyllts? Nej, vi kristdemokrater anser inte det. Kristdemokraterna har under flera år påpekat otydligheten i målformuleringen. Tidigare i år fick vi detta bekräftat i rapporten Många mål - få medel från Boverket, där man tydligt pekar på att det bostadspolitiska målet är oprecist och att det därför behöver tolkas och uttryckas i uppföljningsbara delmål. Men regeringen har tyvärr inte tagit frågan på allvar. Det är intressant att läsa betänkandetexten där majoriteten ska förklara varför man avslår alla motioner där vi föreslår kompletteringar till det bostadspolitiska målet. Man skriver så här: Det är olyckligt att den enighet som har funnits kring det bostadspolitiska målet nu är bruten. Och så säger man: "Utskottet står dock för sin del fast vid de mål som i sina huvuddrag varit vägledande för bostadspolitiken under hela efterkrigstiden." Det avslöjar ju en stelbenthet och en brist på framtidssyn och förmåga att leva i nuet som är graverande. Vi lever i dag, år 2005, med en bostadsmarknad på vilken det finns så stora och uppenbara problem, och allt regeringen har att säga till sitt försvar är att man konsekvent, oavsett om hela världen rasar samman, håller fast vid sina gamla mål och att de som vågar tänka i nya banor gör ett olyckligt avsteg. Boverkets bostadsmarknadsenkät för 2005 visar att antalet kommuner som rapporterar bostadsbrist i hela eller delar av kommunen fortsätter att öka - sammantaget 167 av landets 290 kommuner. Det är resultatet av elva år med Socialdemokraterna vid regeringsmakten. Visst har bostadsbyggandet ökat de senaste åren, men det måste ses i ljuset av det rekordlåga byggandet under slutet av 90-talet. Vi bygger fortfarande alldeles för lite både historiskt och internationellt sett. Om det talar den ökande bostadsbristen sitt tydliga språk. De senaste årens ökning har skett trots regeringens politik, inte tack vare den. Planprocessen står fortfarande och stampar, och de flesta som bygger väljer bort att söka regeringens tillfälliga investeringsstöd. Det är en efterfrågan utan dess like på bostäder som driver på byggandet, men det skulle öka ytterligare om de politiskt styrda förutsättningarna vore bättre. Bostadspolitiken befinner sig i akut förtroendekris till följd av en brist på förslag från regeringen. Det gäller vad som ska hända med hyreslagstiftningen, med planprocessen, räntebidragen och de övriga tillfälliga investeringsstöden. Vi behandlar inte alla delar av bostadsfinansieringen i det här aktuella betänkandet, men det är värt att påminna om Kristdemokraternas grundläggande syn på hur de ekonomiska förutsättningarna ska ordnas. Fastighetsskatten ska avskaffas liksom räntebidragen, som har spelat ut sin roll, och de tillfälliga investeringsstöden, som inte har fungerat. Det skulle stärka bostadssektorn oerhört och skapa goda och långsiktiga villkor för investeringar i såväl flerbostadshus som småhus. Dessutom anser Kristdemokraterna att det är beklagligt att vänsterkartellen inte har några ambitioner att underlätta för unga människor att lyckas skaffa sig en bostad som de själva äger. Kristdemokraterna vill införa bosparande med rätt till 30 % skatteavdrag för personer under 34 år. Vi vill också att bostadsbidrag beräknas på hela räntekostnaden för bolån. Vi vill att statliga kreditgarantier för bolåntagare under 34 år införs. Vi vill att bostadsbidraget för flerbarnsfamiljer höjs. Vi vill att skattebefriad uthyrning av del av privatbostad införs. Men alla vet ju, fru talman, att bostadssektorn är finansministerns feta mjölkko och att boendet beskattas värre än både spriten och tobaken. Vad Sverige behöver är en ny bostadspolitik som innebär att alla har en rimlig chans att skaffa sig en egen bostad, och hyra eller äga den, och att ingen ska behöva lämna sin bostad på grund av fastighetsskatten. För att det här ska bli möjligt, fru talman, krävs det en ny regering. I detta anförande instämde Dan Kihlström (kd).

Fru talman! Hittills under denna mandatperiod har det byggts 66 000 nya lägenheter. Men trots ett ökat bostadsbyggande bor i dag fler människor i kommuner med bostadsbrist än när mandatperioden började. Det råder bostadsbrist i 167 kommuner. Drygt 60 % av Sveriges befolkning bor i en kommun med bostadsbrist. Jag kan inte kalla detta för annat än ett misslyckande. Det byggs så in i norden i Norden, men inte i Sverige. Vi kan jämföra antalet påbörjade lägenheter per 1 000 invånare i de olika nordiska länderna. På Island bygger man 9,7 lägenheter, i Finland 6,8, i Norge 6,5, i Danmark 5,3 och Sverige 3,5. Sverige kommer sist. I dag står 132 000 personer i Stockholms stads bostadskö. Det är en ökning med 40 000 sedan förra året. Detta bekräftar ytterligare bilden av ett misslyckande. Landshövdingen i Stockholms län fick i början av denna mandatperiod 1 miljard kronor att använda just i Stockholm för bostadsinvesteringar. Hittills har han bara använt 315 miljoner kronor, det vill säga mindre än en tredjedel. Socialdemokraterna gick till val på att de skulle bygga 120 000 nya bostäder under mandatperioden. Får Socialdemokraterna själva beskriva det så har de bostäder som har byggts hittills, alltså 66 000, byggts tack vare investeringsbidrag och den tillfälliga investeringsstimulans som vänsterkartellen har beslutat om och som av en händelse gäller just denna mandatperiod. Men, fru talman, om man tittar närmare på det här och granskar det så upptäcker man att ungefär hälften av de nya bostäder som har byggs inte har byggts med vare sig räntebidrag, investeringsbidrag eller investeringsstimulans. Ett enigt utskott skriver att när man bedömer resultatet av gjorda insatser så går det inte att se vad som är det faktiska resultatet av statens insatser respektive resultatet av omvärldsförändringar. I september kom utredningen från Regeringskansliet om bostadsfinansiering. Jag ska läsa upp vad som står under rubriken Investeringsstödens effekter: Externa forskare i en av delstudierna till Boverkets rapport gör en fristående bedömning av vilka effekter stöden har haft på bostadsbyggandet. De menar också att investeringsbidraget inte nämnvärt har bidragit till att öka bostadsutbudet. Jag kan bara konstatera att den byggnation som nu tar fart från en historiskt låg nivå inte kommer tack vare regeringen, utan trots regeringen. "Det byggs äntligen för folk med vanliga inkomster igen. Och det byggs utan räntesubventioner. Och jag har aldrig förstått varför vi ska subventionera bostadsbyggandet på det vis som tidigare skedde, med miljarder i räntesubventioner. Det var ingen bra period i svensk ekonomi." Det här är ett citat av statsminister Göran Persson - en tillfällig klarsynthet, skulle jag vilja säga. Så sade han så sent som i juni i år i tidningen Vår bostad - Hyresgästföreningens egen tidning. Men det går också att läsa så här i den utredning som kommer från Regeringskansliet, redan på första sidan: Den avreglerade kapitalmarknaden erbjuder i dag bostadssektorn väsentligt bättre finansiella betingelser än det har varit möjligt att reglera och subventionera fram. Det är bara att hålla med. Allians för Sverige föreslår därför att räntebidragen successivt avvecklas till 2011. Vi vill också avskaffa investeringsstimulansen och investeringsbidraget för hyresrätter. Rätten att bestämma över sitt eget liv är grundläggande för oss moderater. Därför är en mångfald lösningar på boendet som ger valfrihet ett mål för oss. Valfrihet i boendet förutsätter att det finns ett utbud av olika upplåtelseformer. Målet för bostadspolitiken ska vara att skapa förutsättningar för olika slags bostäder som kan tillgodose olika individers behov och önskemål i olika skeden av livet. Fru talman! Jag kommer osökt in på fastighetsskatten, som driver folk från hus och hem. I torsdags, för en vecka sedan, var det tioårsjubileum för Småhusägare mot boendeskatt. I 235 torsdagar har de stått här utanför Riksdagshuset i ur och skur och demonstrerat mot boendebeskattningen. Jag ska läsa upp några citat ur initiativtagaren John Böttigers tal för en vecka sedan. "Vi har hela tiden kritiserat boendebeskattningen. Vi har sagt att den är obarmhärtig, obehaglig, obegriplig, oberäknelig, oetisk, oförklarlig, ogrundad, oschyst, okontrollerbar, omotiverad, omöjlig, onaturlig, oproportionerlig, orationell, orättvis, osaklig, oskälig, osympatisk och otillförlitlig. Ja, vi har vridit och vänt på skatten och taxeringen på alla upptänkliga sätt och funnit att den är oerhört oacceptabel. Vad är det för samhälle som med skatter driver sina medborgare från hus och hem? Och dessutom gör det med ett stort mått av godtycke och slump." På denna demonstration för en vecka sedan var representanter för alla partier där, utom för Socialdemokraterna och för Vänsterpartiet. Jag undrar egentligen varför. Fastighetsskatten är orättfärdig enligt oss moderater. Fastighetsskatten tas ut på en fiktiv avkastning och fiktiv inkomst av den investering som har gjorts i den egna bostaden. Det är inte möjligt att sälja en del av badrummet eller köksskåpen för att få råd att betala den löpande skatten. Många hushåll med måttliga inkomster har därför råkat illa ut genom den successivt ökade fastighetsskattebördan. Det gäller allt från barnfamiljen som ärvt fritidshuset i skärgården, änkan efter fiskaren i Smögen till pensionärsparet med den nedamorterade villan i Stockholmsområdet. Vi vill avveckla fastighetsskatten steg för steg. Vi vill förhindra att de höjda taxeringsvärdena för småhus leder till flera miljarder i fastighetsskattehöjningar under de kommande åren. Vi vill införa ett tak för uttaget av fastighetsskatt för såväl permanenthus som fritidshus enligt den modell som föreslagits av Småhusägare mot boendeskatt, de som har demonstrerat här utanför i tio år. Skattetaket innebär att ingen ska behöva betala mer i fastighetsskatt än att det motsvarar 80 kr per kvadratmeter bostadsyta och 2 kr per kvadratmeter tomtyta, dock max 5 000 kr för tomten. De som får lägre fastighetsskatt med nuvarande system ska naturligtvis inte tillämpa denna takregel. Vi föreslår också att förmögenhetsskatten avskaffas i två steg under nästa mandatperiod. Vidare föreslår vi moderater en sänkning av fastighetsskatten för småhus med 0,1 % från 2007 och för flerbostadshus med 0,1 % från 2008. Fru talman! Vi politiker bygger inte bostäder, men vi politiker kan ta bort hinder för bostadsbyggandet. Hela mandatperioden och långt tidigare har vi moderater lagt fram en rad förslag för att ta bort hinder för bostadsbyggandet, men det har alltid blivit nej från vänsterkartellen. Bostadsutskottet tillsammans och vi som enskilda ledamöter åker runt och träffar ganska många inom byggsektorn. Alla vi träffar tar upp följande frågor. Det behövs långsiktighet för bostadsbyggandet eftersom bostaden är en långsiktig investering. Den ska stå länge. Något måste göras åt PBL-krånglet. Det är de långa planprocesserna som förhindrar, försvårar och fördröjer byggandet. De förhindrar också konkurrensen. Vilken liten byggare kan vänta ut en planprocess som tar fem, sex, sju år eller mer? Vi får höra om den rigida tillämpningen av bullernormerna. Som en parentes, fru talman, kan jag nämna att man i helgen kunde läsa om de rigida bullernormsnivåerna som håller på att stoppa tusentals bostäder i Stockholm. Vi får också höra om alla skatter på byggandet och boendet. Vi får också ofta höra att man inte ska bygga för bostadskön utan i stället se till att det blir flyttkedjor. Det kommer med anledning av de investeringsbidrag och den investeringsstimulans som lockade fram byggande av lägenheter på 70 kvadratmeter, vilket lade en död hand över allt annat byggande. Vi får också höra att i storstadsregionen behövs infrastruktursatsningar för att bostadsbyggandet ska komma i gång. Stockholm är ett bra exempel på det. Som jag nämnde tidigare byggs det inte så mycket i Stockholmsområdet just på grund av att infrastruktursatsningarna har uteblivit. Vi har alla varit på mötena och hört samma människor och samma förslag för att riva hinder för bostadsbyggandet. Men vänsterkartellen nickar och ler lite instämmande. Mer blir det inte. Också i det betänkande vi diskuterar i dag håller vänsterkartellen med oss som har lagt fram förslag om att ta bort hinder. På sida efter sida kan man läsa att de håller med, men slutsatsen blir ändå avslag. Nej. Min fråga till er i vänsterkartellen blir följande: När kommer de skarpa förslagen? Det händer ju ingenting. Är det som Kjell-Olof Feldt skriver i boken Alla dessa dagar ? Han skriver: För många av mina kolleger i regeringen verkade en bra dag ha varit en dag då ingenting hände. Min bitterhet över motståndet mot förändringar, räddhågan att fatta beslut, bröt fram när jag frågade Sten Andersson om han inte själv såg att denna regering hade regerat sönder sig själv, att den behövde en rejäl chock för att kunna ta nya och bättre tag. Något svar på den frågan fick jag inte. Vi har fått nej på alla våra förslag i det betänkande vi debatterar i dag. Då skulle man kunna tro att det tidigare under mandatperioden har kommit massor med förslag från den socialdemokratiska regeringen för att riva hinder. Nej, det har det inte gjort. Jag har tittat noga tillbaka hela mandatperioden. Jag har varit generös i min tolkning, och jag kan säga att det har kommit två och ett halvt konkreta förslag under mandatperioden för att riva hinder för bostadsbyggandet. I stället har utredningar tillsatts, liksom samordnare, ungdomssamordnare, byggsamordnare. Fru talman! Det är ett effektivt sätt att gräva ned frågor samtidigt som regeringen utåt kan slå sig för bröstet och hävda att man gör något. Tusentals människor har under den här mandatperioden på grund av den så kallade stopplagen hindrats från att förverkliga sina drömmar eftersom de inte får omvandla sina hyresrätter till bostadsrätter. Allians för Sverige kommer att omedelbart avskaffa stopplagen när vi vinner valet. Vi kommer också att införa ägarlägenheter så att fler kan äga sitt boende. Det är en paradox i Sverige att man kan äga sin bostad bara om den ligger på marken. Ligger bostaden i ett höghus kan man inte äga den. I dag har vi facit i hand över elva år av vad socialdemokratiskt maktinnehav innebär för bostadspolitiken. Lägger vi sedan till att Socialdemokraterna har suttit vid makten 65 av de senaste 74 åren förstår var och en att den verklighet vi har i dag när ungdomar har svårt att komma in på arbetsmarknaden och därmed bostadsmarknaden, att den verklighet vi har i dag med bostadsområden där många befinner sig i utanförskap, att den verklighet vi har i dag där drygt 60 % av Sveriges befolkning bor i en kommun med bostadsbrist, att den verklighet vi har i dag när folk inte har råd att bo kvar i sina barndomshem på grund av fastighetsskatten, att den verklighet vi har i dag som så många lever i, är frukten och konsekvensen av socialdemokratisk politik. Jag medger att socialdemokraterna är skickliga på att vara i opposition mot sig själva och därmed få det att framstå som att någon annan är ansvarig för hur det ser ut i Sverige i dag. Det kommer vi säkert att få höra senare under parollen "stolt men inte nöjd". Detta konsttycke att vara i opposition trots att man har politiskt ansvar har också Vänsterpartiet tillägnat sig, som trots att det har agerat stödparti till Socialdemokraterna i snart åtta år alltid debatterar som om det var i opposition. Fru talman! Sverige behöver inte mer av socialdemokratisk bostadspolitik. Sverige behöver inte mer av vänsterkartellens politik. Sverige behöver en ny borgerlig regering som river hinder, tillåter och gör det möjligt. Moderaterna står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men jag nöjer mig för tids vinnande med att yrka bifall till reservation nr 13.

Fru talman! Kristdemokraterna står bakom alla sina reservationer och särskilda yttranden, men för tids vinning yrkar vi bifall bara till reservation nr 13. Fru talman! Kolleger! Kära tv-tittare! Om några dagar är det lucia. Och tillåt mig att fantisera lite grann om hur det skulle kunna se ut med ett luciafirande här i kammaren. Sankta lucia, vår egen bostadspolitiska lucia, kommer tågande in i kammaren med stjärngossarna Persson och Nuder och tomtenissen Pagrotsky. Ljusen blinkar i kronan och några har slocknat helt. Det beror på att det är kortslutning i vänsterkartellen och politiken har fått ljusen i bostadslucians krona att svartna. Nuder försöker sjunga tipp tapp, tyst det är i husen. Men han överröstas av väsnandet från alla fastighetsägare som kräver att få fastighetsskatten avskaffad. Persson försöker då distrahera med att sjunga: Han vattnar sina fålar fem, han för den ljusa stjärna. Men då brakar protesterna loss från alla barnfamiljer som tycker att Persson har tagit alla julklappspengar och att de nu får vara med och betala regeringens julfirande. Men då tar tomtenissen Pagrotsky ton och sjunger: Hej tomtegubbar, låt oss lustiga vara. Men lustiga det är nog det minsta och det sista som svenska folket tycker att regeringen är. Nej, ingenting har egentligen förändrats. Redan då Josef och Maria skulle söka ett rum för natten under den första skattskrivningen, fanns det inte plats i härbärget. Häromdagen kunde vi läsa i kvällstidningarna att stans hemlösa fryser ihjäl. Omkring 50 personer fryser ihjäl varje vinter. I Dagens Nyheter kunde vi läsa om en 35-åring från Halmstad som satsar på att begå brott för att han vill hamna i fängelse. Han är bostadslös, har ingenstans att ta vägen och ute är det kallt. Och i sossestyrda Gävle har Härbärget varit knökfullt sedan i somras. Nej, en nollvision borde finnas - ingen skulle behöva vara hemlös. De här människorna finns överallt. De har ingenstans att ta vägen. Frågan till oss blir: Vad har vi gjort för de hemlösa? Persson skryter om att det går bra för Sverige, att vi har den bästa välfärden. Stämmer det med verkligheten? Mindre än två veckor före jul står många svenskar utan bostad eller funderar på att sälja huset på grund av fastighetsskatten. De har ingenstans att placera någon julgran eller tända adventsljus, ingen ugn att griljera skinkan i och definitivt inget julmys. Vad är det för samhälle vi erbjuder våra unga i dag? Utanförskapet är ett av vårt samhälles största problem, inte minst bland de unga. De är utan jobb, utan bostad, utan pengar, utan framtidstro. Dessutom står väldigt många utan utbildning. I det här läget slår sig vänsterkartellen för bröstet och säger att allt är så bra. Samtidigt försöker de skrämma väljarna med att allt skulle bli så dåligt med en ny regering. Men sanningen är ju att den nuvarande situationen på bostadsmarknaden är en följd av vänsterkartellens regeringspolitik. Det bostadspolitiska målet säger att alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boendet och bebyggelsemiljön ska bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar, etcetera. Kära tv-tittare, känner ni igen er i den här bilden? Tusentals ungdomar står utan bostad. Studenter kan inte söka till de högskolor de vill därför att det inte finns bostäder. Unga par kan inte skaffa barn för att de inte får tag i en större bostad. Kvinnor vågar inte gå ut eller hem sent på kvällarna för att boendemiljön är otrygg. Äldre personer kan inte flytta från sina egnahem därför att alternativa attraktiva bostäder inte finns, och motsatsen, att äldre inte kan bo kvar i sina hem därför att staten via fastighetsskatten gör det så dyrt att pensionen inte räcker. Kan man då påstå att det bostadspolitiska målet har uppfyllts? Nej, vi kristdemokrater anser inte det. Kristdemokraterna har under flera år påpekat otydligheten i målformuleringen. Tidigare i år fick vi detta bekräftat i rapporten Många mål - få medel från Boverket, där man tydligt pekar på att det bostadspolitiska målet är oprecist och att det därför behöver tolkas och uttryckas i uppföljningsbara delmål. Men regeringen har tyvärr inte tagit frågan på allvar. Det är intressant att läsa betänkandetexten där majoriteten ska förklara varför man avslår alla motioner där vi föreslår kompletteringar till det bostadspolitiska målet. Man skriver så här: Det är olyckligt att den enighet som har funnits kring det bostadspolitiska målet nu är bruten. Och så säger man: "Utskottet står dock för sin del fast vid de mål som i sina huvuddrag varit vägledande för bostadspolitiken under hela efterkrigstiden." Det avslöjar ju en stelbenthet och en brist på framtidssyn och förmåga att leva i nuet som är graverande. Vi lever i dag, år 2005, med en bostadsmarknad på vilken det finns så stora och uppenbara problem, och allt regeringen har att säga till sitt försvar är att man konsekvent, oavsett om hela världen rasar samman, håller fast vid sina gamla mål och att de som vågar tänka i nya banor gör ett olyckligt avsteg. Boverkets bostadsmarknadsenkät för 2005 visar att antalet kommuner som rapporterar bostadsbrist i hela eller delar av kommunen fortsätter att öka - sammantaget 167 av landets 290 kommuner. Det är resultatet av elva år med Socialdemokraterna vid regeringsmakten. Visst har bostadsbyggandet ökat de senaste åren, men det måste ses i ljuset av det rekordlåga byggandet under slutet av 90-talet. Vi bygger fortfarande alldeles för lite både historiskt och internationellt sett. Om det talar den ökande bostadsbristen sitt tydliga språk. De senaste årens ökning har skett trots regeringens politik, inte tack vare den. Planprocessen står fortfarande och stampar, och de flesta som bygger väljer bort att söka regeringens tillfälliga investeringsstöd. Det är en efterfrågan utan dess like på bostäder som driver på byggandet, men det skulle öka ytterligare om de politiskt styrda förutsättningarna vore bättre. Bostadspolitiken befinner sig i akut förtroendekris till följd av en brist på förslag från regeringen. Det gäller vad som ska hända med hyreslagstiftningen, med planprocessen, räntebidragen och de övriga tillfälliga investeringsstöden. Vi behandlar inte alla delar av bostadsfinansieringen i det här aktuella betänkandet, men det är värt att påminna om Kristdemokraternas grundläggande syn på hur de ekonomiska förutsättningarna ska ordnas. Fastighetsskatten ska avskaffas liksom räntebidragen, som har spelat ut sin roll, och de tillfälliga investeringsstöden, som inte har fungerat. Det skulle stärka bostadssektorn oerhört och skapa goda och långsiktiga villkor för investeringar i såväl flerbostadshus som småhus. Dessutom anser Kristdemokraterna att det är beklagligt att vänsterkartellen inte har några ambitioner att underlätta för unga människor att lyckas skaffa sig en bostad som de själva äger. Kristdemokraterna vill införa bosparande med rätt till 30 % skatteavdrag för personer under 34 år. Vi vill också att bostadsbidrag beräknas på hela räntekostnaden för bolån. Vi vill att statliga kreditgarantier för bolåntagare under 34 år införs. Vi vill att bostadsbidraget för flerbarnsfamiljer höjs. Vi vill att skattebefriad uthyrning av del av privatbostad införs. Men alla vet ju, fru talman, att bostadssektorn är finansministerns feta mjölkko och att boendet beskattas värre än både spriten och tobaken. Vad Sverige behöver är en ny bostadspolitik som innebär att alla har en rimlig chans att skaffa sig en egen bostad, och hyra eller äga den, och att ingen ska behöva lämna sin bostad på grund av fastighetsskatten. För att det här ska bli möjligt, fru talman, krävs det en ny regering. I detta anförande instämde Dan Kihlström (kd).

Fru talman! Hittills under denna mandatperiod har det byggts 66 000 nya lägenheter. Men trots ett ökat bostadsbyggande bor i dag fler människor i kommuner med bostadsbrist än när mandatperioden började. Det råder bostadsbrist i 167 kommuner. Drygt 60 % av Sveriges befolkning bor i en kommun med bostadsbrist. Jag kan inte kalla detta för annat än ett misslyckande. Det byggs så in i norden i Norden, men inte i Sverige. Vi kan jämföra antalet påbörjade lägenheter per 1 000 invånare i de olika nordiska länderna. På Island bygger man 9,7 lägenheter, i Finland 6,8, i Norge 6,5, i Danmark 5,3 och Sverige 3,5. Sverige kommer sist. I dag står 132 000 personer i Stockholms stads bostadskö. Det är en ökning med 40 000 sedan förra året. Detta bekräftar ytterligare bilden av ett misslyckande. Landshövdingen i Stockholms län fick i början av denna mandatperiod 1 miljard kronor att använda just i Stockholm för bostadsinvesteringar. Hittills har han bara använt 315 miljoner kronor, det vill säga mindre än en tredjedel. Socialdemokraterna gick till val på att de skulle bygga 120 000 nya bostäder under mandatperioden. Får Socialdemokraterna själva beskriva det så har de bostäder som har byggts hittills, alltså 66 000, byggts tack vare investeringsbidrag och den tillfälliga investeringsstimulans som vänsterkartellen har beslutat om och som av en händelse gäller just denna mandatperiod. Men, fru talman, om man tittar närmare på det här och granskar det så upptäcker man att ungefär hälften av de nya bostäder som har byggs inte har byggts med vare sig räntebidrag, investeringsbidrag eller investeringsstimulans. Ett enigt utskott skriver att när man bedömer resultatet av gjorda insatser så går det inte att se vad som är det faktiska resultatet av statens insatser respektive resultatet av omvärldsförändringar. I september kom utredningen från Regeringskansliet om bostadsfinansiering. Jag ska läsa upp vad som står under rubriken Investeringsstödens effekter: Externa forskare i en av delstudierna till Boverkets rapport gör en fristående bedömning av vilka effekter stöden har haft på bostadsbyggandet. De menar också att investeringsbidraget inte nämnvärt har bidragit till att öka bostadsutbudet. Jag kan bara konstatera att den byggnation som nu tar fart från en historiskt låg nivå inte kommer tack vare regeringen, utan trots regeringen. "Det byggs äntligen för folk med vanliga inkomster igen. Och det byggs utan räntesubventioner. Och jag har aldrig förstått varför vi ska subventionera bostadsbyggandet på det vis som tidigare skedde, med miljarder i räntesubventioner. Det var ingen bra period i svensk ekonomi." Det här är ett citat av statsminister Göran Persson - en tillfällig klarsynthet, skulle jag vilja säga. Så sade han så sent som i juni i år i tidningen Vår bostad - Hyresgästföreningens egen tidning. Men det går också att läsa så här i den utredning som kommer från Regeringskansliet, redan på första sidan: Den avreglerade kapitalmarknaden erbjuder i dag bostadssektorn väsentligt bättre finansiella betingelser än det har varit möjligt att reglera och subventionera fram. Det är bara att hålla med. Allians för Sverige föreslår därför att räntebidragen successivt avvecklas till 2011. Vi vill också avskaffa investeringsstimulansen och investeringsbidraget för hyresrätter. Rätten att bestämma över sitt eget liv är grundläggande för oss moderater. Därför är en mångfald lösningar på boendet som ger valfrihet ett mål för oss. Valfrihet i boendet förutsätter att det finns ett utbud av olika upplåtelseformer. Målet för bostadspolitiken ska vara att skapa förutsättningar för olika slags bostäder som kan tillgodose olika individers behov och önskemål i olika skeden av livet. Fru talman! Jag kommer osökt in på fastighetsskatten, som driver folk från hus och hem. I torsdags, för en vecka sedan, var det tioårsjubileum för Småhusägare mot boendeskatt. I 235 torsdagar har de stått här utanför Riksdagshuset i ur och skur och demonstrerat mot boendebeskattningen. Jag ska läsa upp några citat ur initiativtagaren John Böttigers tal för en vecka sedan. "Vi har hela tiden kritiserat boendebeskattningen. Vi har sagt att den är obarmhärtig, obehaglig, obegriplig, oberäknelig, oetisk, oförklarlig, ogrundad, oschyst, okontrollerbar, omotiverad, omöjlig, onaturlig, oproportionerlig, orationell, orättvis, osaklig, oskälig, osympatisk och otillförlitlig. Ja, vi har vridit och vänt på skatten och taxeringen på alla upptänkliga sätt och funnit att den är oerhört oacceptabel. Vad är det för samhälle som med skatter driver sina medborgare från hus och hem? Och dessutom gör det med ett stort mått av godtycke och slump." På denna demonstration för en vecka sedan var representanter för alla partier där, utom för Socialdemokraterna och för Vänsterpartiet. Jag undrar egentligen varför. Fastighetsskatten är orättfärdig enligt oss moderater. Fastighetsskatten tas ut på en fiktiv avkastning och fiktiv inkomst av den investering som har gjorts i den egna bostaden. Det är inte möjligt att sälja en del av badrummet eller köksskåpen för att få råd att betala den löpande skatten. Många hushåll med måttliga inkomster har därför råkat illa ut genom den successivt ökade fastighetsskattebördan. Det gäller allt från barnfamiljen som ärvt fritidshuset i skärgården, änkan efter fiskaren i Smögen till pensionärsparet med den nedamorterade villan i Stockholmsområdet. Vi vill avveckla fastighetsskatten steg för steg. Vi vill förhindra att de höjda taxeringsvärdena för småhus leder till flera miljarder i fastighetsskattehöjningar under de kommande åren. Vi vill införa ett tak för uttaget av fastighetsskatt för såväl permanenthus som fritidshus enligt den modell som föreslagits av Småhusägare mot boendeskatt, de som har demonstrerat här utanför i tio år. Skattetaket innebär att ingen ska behöva betala mer i fastighetsskatt än att det motsvarar 80 kr per kvadratmeter bostadsyta och 2 kr per kvadratmeter tomtyta, dock max 5 000 kr för tomten. De som får lägre fastighetsskatt med nuvarande system ska naturligtvis inte tillämpa denna takregel. Vi föreslår också att förmögenhetsskatten avskaffas i två steg under nästa mandatperiod. Vidare föreslår vi moderater en sänkning av fastighetsskatten för småhus med 0,1 % från 2007 och för flerbostadshus med 0,1 % från 2008. Fru talman! Vi politiker bygger inte bostäder, men vi politiker kan ta bort hinder för bostadsbyggandet. Hela mandatperioden och långt tidigare har vi moderater lagt fram en rad förslag för att ta bort hinder för bostadsbyggandet, men det har alltid blivit nej från vänsterkartellen. Bostadsutskottet tillsammans och vi som enskilda ledamöter åker runt och träffar ganska många inom byggsektorn. Alla vi träffar tar upp följande frågor. Det behövs långsiktighet för bostadsbyggandet eftersom bostaden är en långsiktig investering. Den ska stå länge. Något måste göras åt PBL-krånglet. Det är de långa planprocesserna som förhindrar, försvårar och fördröjer byggandet. De förhindrar också konkurrensen. Vilken liten byggare kan vänta ut en planprocess som tar fem, sex, sju år eller mer? Vi får höra om den rigida tillämpningen av bullernormerna. Som en parentes, fru talman, kan jag nämna att man i helgen kunde läsa om de rigida bullernormsnivåerna som håller på att stoppa tusentals bostäder i Stockholm. Vi får också höra om alla skatter på byggandet och boendet. Vi får också ofta höra att man inte ska bygga för bostadskön utan i stället se till att det blir flyttkedjor. Det kommer med anledning av de investeringsbidrag och den investeringsstimulans som lockade fram byggande av lägenheter på 70 kvadratmeter, vilket lade en död hand över allt annat byggande. Vi får också höra att i storstadsregionen behövs infrastruktursatsningar för att bostadsbyggandet ska komma i gång. Stockholm är ett bra exempel på det. Som jag nämnde tidigare byggs det inte så mycket i Stockholmsområdet just på grund av att infrastruktursatsningarna har uteblivit. Vi har alla varit på mötena och hört samma människor och samma förslag för att riva hinder för bostadsbyggandet. Men vänsterkartellen nickar och ler lite instämmande. Mer blir det inte. Också i det betänkande vi diskuterar i dag håller vänsterkartellen med oss som har lagt fram förslag om att ta bort hinder. På sida efter sida kan man läsa att de håller med, men slutsatsen blir ändå avslag. Nej. Min fråga till er i vänsterkartellen blir följande: När kommer de skarpa förslagen? Det händer ju ingenting. Är det som Kjell-Olof Feldt skriver i boken Alla dessa dagar ? Han skriver: För många av mina kolleger i regeringen verkade en bra dag ha varit en dag då ingenting hände. Min bitterhet över motståndet mot förändringar, räddhågan att fatta beslut, bröt fram när jag frågade Sten Andersson om han inte själv såg att denna regering hade regerat sönder sig själv, att den behövde en rejäl chock för att kunna ta nya och bättre tag. Något svar på den frågan fick jag inte. Vi har fått nej på alla våra förslag i det betänkande vi debatterar i dag. Då skulle man kunna tro att det tidigare under mandatperioden har kommit massor med förslag från den socialdemokratiska regeringen för att riva hinder. Nej, det har det inte gjort. Jag har tittat noga tillbaka hela mandatperioden. Jag har varit generös i min tolkning, och jag kan säga att det har kommit två och ett halvt konkreta förslag under mandatperioden för att riva hinder för bostadsbyggandet. I stället har utredningar tillsatts, liksom samordnare, ungdomssamordnare, byggsamordnare. Fru talman! Det är ett effektivt sätt att gräva ned frågor samtidigt som regeringen utåt kan slå sig för bröstet och hävda att man gör något. Tusentals människor har under den här mandatperioden på grund av den så kallade stopplagen hindrats från att förverkliga sina drömmar eftersom de inte får omvandla sina hyresrätter till bostadsrätter. Allians för Sverige kommer att omedelbart avskaffa stopplagen när vi vinner valet. Vi kommer också att införa ägarlägenheter så att fler kan äga sitt boende. Det är en paradox i Sverige att man kan äga sin bostad bara om den ligger på marken. Ligger bostaden i ett höghus kan man inte äga den. I dag har vi facit i hand över elva år av vad socialdemokratiskt maktinnehav innebär för bostadspolitiken. Lägger vi sedan till att Socialdemokraterna har suttit vid makten 65 av de senaste 74 åren förstår var och en att den verklighet vi har i dag när ungdomar har svårt att komma in på arbetsmarknaden och därmed bostadsmarknaden, att den verklighet vi har i dag med bostadsområden där många befinner sig i utanförskap, att den verklighet vi har i dag där drygt 60 % av Sveriges befolkning bor i en kommun med bostadsbrist, att den verklighet vi har i dag när folk inte har råd att bo kvar i sina barndomshem på grund av fastighetsskatten, att den verklighet vi har i dag som så många lever i, är frukten och konsekvensen av socialdemokratisk politik. Jag medger att socialdemokraterna är skickliga på att vara i opposition mot sig själva och därmed få det att framstå som att någon annan är ansvarig för hur det ser ut i Sverige i dag. Det kommer vi säkert att få höra senare under parollen "stolt men inte nöjd". Detta konsttycke att vara i opposition trots att man har politiskt ansvar har också Vänsterpartiet tillägnat sig, som trots att det har agerat stödparti till Socialdemokraterna i snart åtta år alltid debatterar som om det var i opposition. Fru talman! Sverige behöver inte mer av socialdemokratisk bostadspolitik. Sverige behöver inte mer av vänsterkartellens politik. Sverige behöver en ny borgerlig regering som river hinder, tillåter och gör det möjligt. Moderaterna står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men jag nöjer mig för tids vinnande med att yrka bifall till reservation nr 13.

Fru talman! Finns det någon bostadspolitik i Sverige? Behövs det någon bostadspolitik i Sverige? Vad är i så fall Folkpartiets svar på de frågorna? Jag tänkte uppehålla mig i mitt tal kring frågeställningen om behovet av en bostadspolitik. Jag hoppas också att ni som har makten kommer att svara på frågan när ni håller era anföranden. Vi har konstaterat att det i betänkandet, som också föregående talare var inne på, finns lite att utläsa om vad ni som har makten vill åstadkomma. Folkpartiet har lagt fram många förslag. Vi har på en punkt definitivt ändrat uppfattning, nämligen det bostadspolitiska målet. Vi menar att om man ska kunna följa upp de lagar som riksdagen stiftar och de beslut riksdagen fattar måste man också skapa förutsättningar att se över det bostadspolitiska målet. Det har visat sig när utskottet har frågat sig om de beslut som utskottet fattar verkligen leder någonvart att det har varit svårt att få besked. Vilka insatser? Har de lett till en förändring - ni som har makten? Vad är det som påverkar bostadsbyggande, boendeförutsättningarna och konsumenternas egen makt? Vi i Folkpartiet landar i att vi måste se över det bostadspolitiska målet. Det kritiserar ni i majoriteten oss för. Vi menar att det är nödvändigt. När jag är ute och talar bostadspolitik konstaterar människor att det i regeringsformen finns en formulering 1 kap. 2 § som lyder enligt följande: Det åligger det allmänna att trygga rätten till bostad. Den fråga jag får är vad detta innebär. I ett läge där vi har så många som står utan bostad, där det är 60 % av Sveriges befolkning som inte har tillgång till en bostad eller som anser sig bo i kommuner med bostadsbrist, blir man väldigt fundersam. Jag kan konstatera att i Stockholms stad står nu ungefär 130 000 personer i bostadskö. 111 kommuner anger att det råder någon form av bostadsbrist. Vi menar att man genom att göra en översyn av det bostadspolitiska målet kan skapa förutsättningar för att verkligen följa upp hur besluten här i riksdagen landar. Boverket har kritiserat det bostadspolitiska målet utifrån att det är väldigt svårt att följa upp det. Därför förstår jag inte den kritik som kommer från er i majoriteten. Vi menar att avstampet när det gäller fokus i bostadspolitiken borde tas i konsumenternas efterfrågan. I dag finns det väldigt mycket av ett myndighetsperspektiv och ett centralplaneringsperspektiv på hur och var man ska bygga. Men varför får inte konsumenternas efterfrågan genomslag? I går var jag på ett föreningsmöte och berättade att jag i dag skulle debattera bostadspolitik. Jag ställde en fråga till några som satt vid mitt bord. Bland annat Mattias i Sundbyberg frågade jag vad hans medskick var till dagens debatt. Han var väldigt tydlig om att han vet bäst själv hur han vill bo. Han skickar med att ägarlägenheter är hans största önskan. Jag kunde bara svara honom att den lagstiftningen tyvärr inte finns, att det inte går i Sverige. Ibrahim hade också synpunkter. Hans största önskan var att fler i hans bostadsområde skulle kunna äga sin bostad, vilket de flesta i dag inte kan. Han tyckte att det här är en viktig egenmaktsfråga och undrade varför han själv inte kan påverka mer än han i dag kan göra och varför det är politikerna som bestämmer. Mitt svar till Ibrahim är: Enligt Folkpartiets uppfattning är det självklart att du ska kunna bestämma mer och påverka också ägarformerna och kanske kunna bilda en bostadsrättsförening. Det är alltså mitt medskick till Ibrahim. Vi menar att det finns mycket att göra från riksdagens sida. Det handlar inte bara om de finansiella förutsättningarna, om investeringsbidrag, räntebidrag eller andra förutsättningar, utan det handlar också om det som hindrar att det byggs bostäder utifrån konsumenternas efterfrågan. En sådan typisk fråga som kommer upp är inte minst det här med att det är en sak att ha målsättningar om hur mycket som ska byggas och att Socialdemokraterna har målet att 120 000 bostäder som ska byggas. Men hur många blir det egentligen? Det går inte att bo i en överklagad detaljplan. Det går inte att bo i en planprocess. Målsättningen borde vara att se till att ta bort de hinder som gör att det inte går att bygga bostäder. Häromveckan tog en mindre byggare kontakt och berättade om vilken nästan oändlig process de har hamnat i. De ville bygga hyresrätter och hamnade i en överklagandeprocess som pågår månad efter månad. I vissa fall hamnar man i överklagandeprocesser som varar i åratal. Det borde vara i allas intresse, säger den här byggaren, att de här bostäderna kommer fram. Vad gör ni som lagstiftare? frågar han. Folkpartiets svar är att planprocessen måste effektiviseras. Det är inte rimligt att byggandet stoppas. Där menar jag att regeringen har ett väldigt stort ansvar därför att nu ligger det över 200 överklaganden. Man måste fatta beslut för att komma fram i processen. Det är mitt medskick till Socialdemokraterna och regeringen. Det finns alltså väldigt mycket att göra. Jag återkommer till egenmaktsfrågan beträffande ägandet. Vi i Folkpartiet tror att detta med att äga sin bostad är en viktig möjlighet. Vi kan konstatera att det i många förorter och stadsdelar ensidigt är en upplåtelseform, hyresrätten, som dominerar. Vi tycker att det är viktigt att göra det möjligt för människor att bilda bostadsrättsföreningar. Vår förhoppning är att vi får en ny upplåtelseform, ägarlägenheter, och att de som vill kan bilda kooperativa hyresrätter. Det gäller att skapa förutsättningar för människor att själva avgöra vad som är viktigt för dem. Även om de boende i en stadsdel, det kommunala bostadsföretaget och kommunens politiker är överens räcker inte det i dag, för lagstiftaren - Socialdemokraterna och stödpartierna - anser att man måste begära tillstånd för att kunna få sälja till de boende. Där har flertalet exempel visat att den typen av initiativ stoppas. Jag tycker att detta är oerhört beklagligt. Jag tror på den egenmakt som kommer utifrån att människor själva kan bestämma. Framför allt tror jag på att kommunerna tillsammans med de boende och de kommunala beslutsfattarna bättre kan avgöra frågan. Vi i riksdagen ska inte förhindra, utan vi ska möjliggöra. I övrigt är det också viktigt att fundera över boendekostnader. Vi i Folkpartiet tror på konkurrens. Vi tror att det är viktigt att släppa fram många aktörer. Vi tycker att den statliga marken skulle kunna upplåtas för bostadsbyggande. Vi menar att man genom att se till att det finns många aktörer skapar förutsättningar för produktutveckling och prispress. Det tror vi är oerhört väsentligt och viktigt. Vi tror också att det är viktigt att fundera över byggbranschens funktionssätt. Vi i Folkpartiet har många gånger lyft fram att det också är viktigt med byggbranschens framtidsmöjligheter, inte minst när det gäller möjligheterna att rekrytera arbetskraft, och att vi inte får en överhettning i branschen. Detta bygger också på att man tar vara på människor som vill verka inom branschen. Kvinnor och etnisk mångfald är två viktiga frågor. I en debatt förra veckan kunde vi konstatera att statsrådet Ulrica Messing påtalade att just nu råder ett överhettningsproblem. Men vad är Socialdemokraternas svar på detta? Hur ska ni se till att det skapas möjligheter för fler aktörer att komma in på marknaden? Detta är oerhört väsentligt. För ett par veckor sedan var jag och några andra här på en debatt och mötte studenter. Frågan om studentbostäder är en oerhört angelägen fråga. Jag kan konstatera att 80 % av dem som studerar inte bor i regelrätta studentbostäder utan finns i många olika boendeformer. När man blickar ut över ett auditorium med kanske hundra personer ser man att en student i Sverige inte alltid är en 19-åring, utan det kan vara en mamma i 30-årsåldern som har flera barn. Många kan också vara i 25-årsåldern. De är kanske sambor eller bor ensamma. Detta visar att det är svårt för oss att säga att investeringsbidrag för studentbostäder är lösningen. Vi vill skapa möjligheter för studerande att efterfråga bostäder - detta oavsett om man är 19 år och nyss har flyttat hemifrån eller om man är 30 år och flerbarnsmamma. Vi tror på ökade studiemedel och på ökade möjligheter att efterfråga bostäder. Dessutom gäller det att se till att det finns bostadsbidrag för studerande som är under 29 år. Det här är viktiga frågor för att skapa möjligheter för alla oavsett ålder och familjesituation. Det är Folkpartiets svar i det avseendet. Fru talman! Jag har här tagit upp bara några exempel på frågor som Folkpartiet driver. Lars Tysklind, min folkpartikollega i utskottet, kommer att mer exklusivt gå in på fastighetsskatten, på strandskyddet och på många andra frågor. När jag läser betänkandet undrar jag var era förslag är. Jag riktar mig då till er som har makten. Ni säger nej till alla förslag som vi här har lagt fram. Jag sitter i riksdagen sedan år 2002 och har gått tillbaka och tittat på alla förslag som vi har lagt fram. Men år efter år möts vi av samma svar, nämligen att det är en fråga som regeringen förväntas återkomma till och att ni inte är beredda att yrka bifall till våra förslag. Jag förstår inte detta. Vad är alltså ert förslag? Apropå den fråga som jag inledde med, om det finns någon bostadspolitik, vill jag från Folkpartiets sida säga: Folkpartiet har ett förslag till bostadspolitik. Vi tror att det är viktigt för Sverige. Men ni som har makten, vad är ert svar och vad består er bostadspolitik av? Jag kan konstatera att ni säger nej till våra förslag. Inte heller kommer det några propositioner från regeringen. Vi väntar med spänning. I detta anförande instämde Gunnar Andrén och Lars Tysklind (båda fp).

Fru talman! De olika ståndpunkterna och de ideologiska skillnaderna mellan blocken är mycket skarpa och tydliga när det gäller bostadspolitiken. Majoriteten vill styra insatserna mot de behov som finns, och alliansen vill att marknaden, efterfrågan, ska styra. Majoriteten vill omforma och förnya stödet till bostadsproduktionen. Alliansen vill ta bort det helt och hållet. Majoriteten möter ett ökat behov av hyresrätter med insatser för att åstadkomma detta. Alliansen vill ta bort stöden. Majoriteten stöder kommuner med mycket tomma lägenheter. Alliansen vill ta bort detta stöd. Majoriteten vill stimulera miljöinsatser på energisidan för att minska el- och oljeberoendet. Alliansen vill inte ha sådana stöd. Uppräkningen skulle kunna fortsätta, men jag stannar där. Alla som lyssnar eller tittar på debatten inser och förstår denna tydliga skillnad, vilket också syns i de olika anslagsförslag som finns inom utgiftsområde 18, som vi nu debatterar. Vänsterpartiet står naturligtvis bakom förslaget till budget men har ändå valt att reservera sig på några punkter. Vänsterpartiet menar att behovet av bostäder ska styra de statliga insatserna. Därför behöver det byggas betydligt fler hyresbostäder, framför allt för ungdomar, stora barnfamiljer och andra utsatta grupper på bostadsmarknaden, inte minst de hemlösa. Mer än 50 % av ungdomar mellan 20 och 27 vill bo i hyresrätt, och många är de hushåll som inte har råd eller möjlighet att låna pengar till en bostadsrätt eller ett eget hem. Alltfler lever med osäkra inkomster på grund av tillfälliga anställningar, vilket inte heller gör saken bättre. Bristen på hyresrätter beror främst på de kraftiga förändringarna i de statliga subventionssystemen. Räntebidragskostnaderna har från 1994 minskat från 34 miljarder till ca 2 miljarder i dag, på grund av ändrade regler och naturligtvis på grund av ett minskat byggande. Den produktionskostnad som räntebidragen grundats på har legat still sedan 1993. Toppåret 1991 byggdes det mer än 35 000 hyresrätter, vilket raskt sjönk till ca 3 000, för att nu vara uppe på ungefär den dubbla nivån. Byggandet av egnahem och bostadsrätter har inte alls påverkats i lika stor omfattning som hyresrätten. När staten drar ned på sitt ansvar tar marknaden över, och vi får ett efterfrågestyrt byggande, inte ett behovsstyrt. Den nuvarande majoriteten har stärkt statens ansvar genom införandet av investeringsbidrag för byggandet av hyresrätter. Genom Vänsterpartiets försorg har vi också infört riktlinjer för hur höga boendekostnaderna får vara. Byggsektorn har tagit till sig detta, och produktionen av billiga men goda bostäder har ökat. Stöden upphör 2006, och Vänsterpartiet menar att de ska ersättas av ett förbättrat och mer långsiktigt stöd. Tyvärr är det inte bara nyproduktionen av hyresrätter som är eftersatt. Ombyggnationsbehovet är ännu större. 1,3 miljoner lägenheter i flerfamiljshus behöver helrenoveras de närmaste 10-15 åren. Då behövs en fördubbling av ombyggnadstakten. För att klara både en ökad nyproduktion och ombyggnation vill Vänsterpartiet inrätta en bostadsfond vid sidan av statsbudgeten, finansierad med AP-fondsmedel, som under tio års tid stöder byggandet och ombyggnation av hyresrätter med 10 miljarder kronor per år. Staten återför sedan detta till AP-fonderna genom att betala ränta och amortering under en period av 30 år. Vi menar att AP-fonderna på det sättet bidrar till en samhällsnyttig produktion, som ger inhemska arbetstillfällen och därmed stärker både statsbudgeten och pensionssystemet. Stöden ska vara kopplade till ett tak för både produktionskostnader och boendekostnader för att inte gynna vare sig byggherrar eller fastighetsägare. Det är viktigt att hyrorna kan hållas nere. I hyresrätten bor de som har de lägsta inkomsterna, men som med dagens ekonomiska villkor för hyresrätten har de högsta boendekostnaderna per kvadratmeter. För att ytterligare betona vikten av en ökad ny- och ombyggnation menar vi att riksdagen ska komplettera de övergripande bostadspolitiska målen med ett volymmål. Under den närmaste tioårsperioden bör det årligen byggas minst 40 000 bostäder, varav hälften hyresrätter, och 65 000 bostäder i flerfamiljshus renoveras. Ett sådant mål blir tydligt och sätter press på regeringen. Det skickar också en signal till bygg- och bostadssektorn och till kommunerna om att en långsiktig och uthållig bostadspolitik åter är i sikte. En hög och jämn nivå på byggandet är bra för konkurrensen i byggsektorn, ger kommunerna bättre planeringsförutsättningar och möjlighet att behålla kompetens inom plan- och byggområdet. Utskottsmajoriteten vill inte ha något sådant mål utan nöjer sig med regeringens redovisning att målet ska nås genom åtgärder som stimulerar såväl nyproduktion som ombyggnation och att i målen framgår att det ges förutsättningar för ökad nyproduktion i våra tillväxtregioner som kan efterfrågas av bredare hushållsgrupper. Detta ger enligt majoriteten ett klart uttryck för att få till stånd ett bostadsbyggande av tillräcklig omfattning. Tyvärr kvarstår dock frågan: Vad menas med ett bostadsbyggande av tillräcklig omfattning, och hur stor del av detta byggande ska vara hyresrätter? Majoriteten är fortfarande svaret skyldig. De finansiella villkoren är naturligtvis också viktiga för bostadsproduktionens storlek, men det finns andra viktiga, kompletterande åtgärder, som till exempel bostadsbidragen. Vänsterpartiet menar att det behövs en rejäl översyn av bostadsbidragen, något som även riksdagen har ställt sig bakom. Sten Lundström kommer närmare att presentera våra ståndpunkter i denna fråga. Fru talman! Finns det något positivt att hämta i de borgerliga förslagen på utgiftsområdet? Ja, det görs en del tappra försök, men samordningen är dålig, så det blir väldigt svårt för väljarna att ta ställning till vad som egentligen gäller. Här kommer några exempel. Kristdemokraterna vill öka bostadsbidragen, och Folkpartiet vill behålla dem på nuvarande nivå. Centern vill sänka bostadsbidragen, och Moderaterna vill ta bort ungdomsbostadsbidraget. Kristdemokraterna och Centern vill införa ett investeringsstöd för byggandet av studentbostäder. Moderaterna och Folkpartiet vill avskaffa alla former av investeringsstöd. Kristdemokraterna vill stödja kommuner med bostadsöverskott men får nobben av de övriga tre i alliansen. Det enda allianspartierna är överens om är att investeringsbidragen till nyproduktion ska tas bort och att även resterande del av räntebidraget ska tas bort under en tid. Hur det kommer att påverka nyproduktionen av hyresrätter framgår ej, inte heller vilka hyresnivåer som det medför. Några andra ekonomiska incitament av större värde går inte heller att finna i de borgerliga partiernas budgetförslag. Till sist, fru talman, vill jag påpeka att klimatpåverkan och andra naturpåverkande krafter gör det viktigt att kunskap om sådana förhållanden är viktiga att ta till vara. Det har stor betydelse för all byggnation, och misstag i planeringen kan stå sig dyrt. Minns tunneln genom Hallandsåsen eller all byggnation som hamnat under vatten vid översvämningar för att man i planeringen inte tagit till sig kunskap om detta. Staten har en alldeles utmärkt myndighet med stora kunskaper i dessa frågor, nämligen Statens geotekniska institut, SGI. Det borde få en samordningsroll i de här frågorna, i likhet med den roll som Lantmäteriverket nu fått i samband med Geografiska informationssystem, GIS. SGI är också en garant för att undersökningar i deras regi är oberoende och neutrala. Det borde vara obligatoriskt för Vägverket, Banverket med flera att utnyttja SGI:s tjänster i samband med större statliga projekt. Vi i Vänsterpartiet står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr 30. I detta anförande instämde Sten Lundström (v).

Fru talman! Det är både intressant och anmärkningsvärt att notera att Owe Hellberg använder så mycket av sin talartid till att recensera alliansens förslag. Men i och för sig kan jag förstå det, eftersom majoritetens förslag är så dåliga att man hellre lyfter fram våra förslag. Jag kan inte annat än tacka för det. Owe Hellberg säger att alliansen gör tappra försök att komma med goda förslag men att samordningen är svår. Jag tror att det, mot bakgrund av de reservationer som även Vänsterpartiet, trots regeringssamverkan, drar fram i den här debatten, är alldeles uppenbart för lyssnarna att er samordning inte är så väldigt mycket bättre. Precis som någon tidigare sagt, har Socialdemokraterna regerat i Sverige 65 av 74 år, och de senaste 11 åren med hjälp av Owe Hellberg och Vänsterpartiet. Då måste man ändå, vilket alla tv-tittare och åhörare i Sverige i dag kan bekräfta, ställa sig frågan: Hur kommer det sig då, Owe Hellberg, att bostadspolitiken i dag ser ut som den gör? Hur kommer det sig att 50 hemlösa dör varje vinter, att vi har tusentals bostadslösa, att över 150 kommuner har bostadsbrist och att studenter inte kan studera de program de vill därför att det inte finns några studentbostäder? Hur kommer det sig att pensionärer får flytta från sina egna hem på grund av att ni mjölkar ut allt genom fastighetsskatten så att de inte kan bo kvar, trots att de har investerat hela sitt liv och sin arbetstid för att skaffa sig detta boende? Förklara det, Owe Hellberg, om det ska bli någon trovärdighet i all den kritik som ni riktar mot alliansen, som inte ens har haft makten! Det är ju ni som styr, och ändå ser det ut så här. Förklara det för väljarna tack!

Fru talman! På den här korta stunden blir det väldigt svårt att bemöta alla de anklagelser som Ragnwi Marcelind kommer med. Det jag försökte redovisa i mitt anförande var att det inte finns särskilt mycket gemensamt i alliansens politik. Ni har ju väldigt olika syn på bostadsbidrag, stöd till studenter och många andra punkter. Det visar att det inte kommer att hända så mycket med era förslag. Ni måste ju vara överens om dem. Det stora paradnumret som ni kör med är ju fastighetsskatten. Jag var på en fastighetsskattedebatt häromdagen där det klart framgick att Kristdemokraternas förslag till fastighetsskatt inte har något som helst gehör hos vare sig Moderaterna, Centern eller Folkpartiet. Det blir lite löjligt att ni framför det förslaget när det över huvud taget inte kommer att bli en diskussion om det. De små justeringar som sker i de andra partiernas förslag handlar om hundralappar hit och dit. Vi har haft en lång period av nedgång i bostadspolitiken. Går man från 70 000 nya bostäder om året till 10 000-12 000 om året under en lång tid är det klart att det uppstår problem. Och detta har skett i samband med skattereformen, omläggningen av räntebidragssystemet och hela den ekonomiska situationen som påverkar detta. Jag har hittills i dag inte hört ett enda förslag från den borgerliga alliansens sida som skulle leda till något resultat i de här frågorna. Vem är emot ökad konkurrens? Vem är emot att människor ska ha en större möjlighet att efterfråga bostäder genom tryggare anställningar och inkomster? Ni kommer ju inte med några förslag. Det är ju det som är problemet. Det är bara många vackra ord.

Fru talman! Det vore intressant om Owe Hellberg i sitt nästa inlägg kan tala om sin och Vänsterpartiets syn på konkurrens. Det skulle kanske klargöra lite grann i debatten. Låt mig haka på detta med fastighetsskatten. Det står så här i motion 257 av Lars Ohly: "Utformningen av fastighetsskatten är en viktig del av bostadspolitiken och påverkar vilken typ av bostäder som byggs. Boendebeskattningen bör vara rättvis och neutral samt bidra till att uppnå de produktionsmål som Vänsterpartiet vill att riksdagen ska anta." Då undrar jag om Owe Hellberg tycker att fastighetsskatten är en viktig del av bostadspolitiken, i likhet med Lars Ohly. Vad vill egentligen Vänsterpartiet med fastighetsskatten för flerbostadshusen? Vill ni ta bort den på hyresrätter? Om svaret är ja på den frågan - och Owe Hellberg månar ju väldigt mycket om hyresrätter - varför sluter ni då upp bakom Socialdemokraternas taxeringsmodell som hela tiden skjuter skatterna, och därmed hyrorna, i höjden för hyresrätter? Vad vill ni med bostadsrätterna, Owe Hellberg? Vill ni jämställa dem med villorna när det gäller fastighetsskatten? Är svaret på den frågan ja, kommer det att innebära en chockhöjning av skatten på bostadsrätter. När det gäller flerbostadshusen är det faktiskt så att för 2,4 miljoner lägenheter betalas i dag knappt 5 miljarder kronor per år i fastighetsskatt. Med vårt förslag på en kommunal avgift på 900 kr per lägenhet skulle det inte bli mer än 2,1 miljarder i uttag per år. Det skulle innebära en massa pengar mer än vad till exempel räntebidragen är per år, och de uppgår till 1,6 miljarder. Jag tror att Owe Hellberg måste sätta sig in i de här frågorna. Då kan han kanske svara på min fråga: Vad är hans syn på fastighetsskatten?

Fru talman! Det är inte så intressant att prata om Kristdemokraternas fastighetsskatteförslag eftersom det inte har något som helst gehör hos de andra politiska partierna. Men en sak är väldigt tydlig. En höginkomsttagarfamilj som i dag betalar bortåt 30 000 kr i fastighetsskatt får raskt en sänkning med 27 200 kr med Ragnwi Marcelinds förslag. En sådan politik kan Vänsterpartiet naturligtvis inte ställa sig bakom. Den är orättfärdig och orättvis. Vi har sagt att fastighetsskatten ska vara så neutral som möjligt. Därför har vi sagt att vi ska beskatta upplåtelseform och inte hustyp, som vi gör i dag. Vi vill särskilja skatterna för de tre olika upplåtelseformer som vi har. Vi menar att eftersom man betalar bolagskatt för hyresrätten ska man egentligen inte betala fastighetsskatt. Det är vårt långsiktiga mål att det ska bort. För bostadsrätterna betalar man i dag två skatter, både fastighetsskatt och en förmånsskatt. Vi vill förändra det systemet också, så att de också får betala en skatt. Sedan får man naturligtvis diskutera vilken nivå de här skatterna ska ligga på. Jag var med i en fastighetsskattedebatt häromkvällen, och jag kan konstatera att ni säger väldigt mycket, men i verkligheten händer det ingenting. En sänkning av fastighetsskatten med 0,1 % eller 0,15 % blir oerhört små summor i det här sammanhanget. Det täcker inte ens de nya taxeringsvärdena. Det är detta som är ert problem, och ni kommer inte längre. Ni har ingen plan för detta. Kristdemokraterna har sitt förslag, och de andra borgerliga partierna har sina förslag. Men de stannar ju upp och redovisar inte hur det ska se ut under en längre tid.

Fru talman! Nu har vi fått bevittna det jag tog upp i mitt anförande, konststycket att vara med, ha makten och styra och ändå framställa det som om man är i opposition. Det har Owe Hellberg lyckats med ännu en gång. Jag tror inte att jag har varit med i någon debatt under den här mandatperioden utan att Owe Hellberg just har gjort detta konststycke. Fru talman! Jag önskar att jag kunde ge en minut av min talartid till Owe Hellberg. Jag har en väldigt kort fråga, och han behöver kanske lite tid för att utveckla den. Jag frågar bara: Hur ser vänsterkartellens bostadsfinansieringsförslag ut?

Fru talman! Jag bedriver ingen oppositionspolitik i det här sammanhanget. Vi har tydligt och klart sagt att Vänsterpartiet står bakom majoritetens budgetförslag. Sedan har jag faktiskt vågat dryfta att vi har ett förslag till nytt finansieringssystem när det gäller nyproduktion och ombyggnation av hyresrätter. Den frågan har ingen tagit ställning till. Alla vet ju att det ska läggas förslag i den frågan i vår. Innan det läggs ett sådant förslag måste Vänsterpartiet självfallet få tala om hur vi ser på det här. Vi menar också att vi har en väldigt ansvarsfull och tydlig finansiering av det här förslaget som mycket väl passar in i det system vi har med statliga utgiftstak och annat. Därför har vi valt en sådan modell som vi faktiskt kan stå för och som vi tror kommer att leda till ett omfattande ökat byggande av hyresrätter och en ökad ombyggnationsnivå. Det är sådant som vi faktiskt måste ägna oss åt här i Sverige. I dag är det ju så att bostadsstockens värde, trots de fiktiva höjningar som sker varje år, faktiskt har sjunkit ända sedan 1993. Nu börjar vi närma oss en balanspunkt, men bostadsstockens värde har alltså sjunkit under en tioårsperiod, och det är ett allvarligt samhällsekonomiskt bekymmer.

Fru talman! Alla som lyssnar kan konstatera att jag inte fick något svar på min fråga. Då ska jag förtydliga den, om Owe Hellberg inte förstår att i vänsterkartellen ingår Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. I det svar jag fick sade Owe Hellberg "vi", vilket var detsamma som Vänsterns svar. Jag frågar: Vad är vänsterkartellens förslag till bostadsförsörjningssystem framöver? Det var min konkreta fråga. Jag tittar på betänkandet från förra året, och där stod - Owe Hellberg stod faktiskt bakom den punkten - hur viktigt det var att man i god tid, innan de tillfälliga stödformerna upphörde, skulle komma med ett konkret förslag. Det står det inte i dagens betänkande, och det förstår jag, för nu är det inte god tid längre. Men min fråga kvarstår: Hur ser vänsterkartellens förslag till bostadsfinansieringssystem ut? Jag vill ha svar på den frågan. Jag tycker att vi som väljare och som opposition kan få kräva det.

Fru talman! Marietta ställer ju en fråga som inte går att besvara än, eftersom den här saken inte är hanterad. Vi har en departementsskrivelse som är ute på remiss. Svaren kommer in före jul. Det är aviserat att det ska läggas en bostadspolitisk proposition, och den måste naturligtvis komma före mars månads utgång. Där får förhoppningsvis Marietta det svar som hon vill ha. I den propositionen kommer att presenteras hur en ny modell för detta ska se ut. Naturligtvis kommer Vänsterpartiet att föra fram sin talan och sin syn på den här saken i alla de sammanhang där vi har möjlighet att göra det. Det är ju alltid så: Ska man komma överens i slutändan så är det tre parter som ska komma överens. Så är det. Det har vi gjort hittills i de 14 budgetar som vi har varit överens om sedan 1998. Det är ett givande och ett tagande. Det är nog så att Marietta får vänta med sitt svar eftersom vi har den arbetsgången. Det är inte heller så att Vänsterpartiet styr över när regeringen lägger fram sina propositioner. Jag skulle också i det här sammanhanget vilja lyfta fram en annan sak. Jag hann inte göra det i mitt inlägg. Ett av era förslag när det gäller hyror är ju att de kommunala bostadsbolagen inte längre ska vara hyresledande. Det skulle vara intressant om någon kunde utveckla det resonemang och den anmälan som fastighetsägarna har gjort till EU om hur man ser på det här. Man tycker att avkastningen på kommunala bostäder skulle behöva öka med sådär 10 miljarder och leda till en hyreshöjning på 1 000 kr per månad. Prata om de viktiga sakerna, tycker jag, de som verkligen påverkar hyrorna, i stället för de målande ord som ni för fram i era resonemang och i er kritik mot majoriteten.

Fru talman! Jag ska vara väldigt konkret. Jag vill veta av Vänsterpartiet följande: Är Vänsterpartiet berett att bidra till en reformering av hyressättningssystemet för nyproduktion? Det har Folkpartiet föreslagit. Är Vänsterpartiet berett att sänka fastighetsskatten inklusive för flerbostadshus och för hyresrätter, och på sikt avveckla den? Det är Folkpartiets förslag. Är Vänsterpartiet berett att införa lagstiftning så att vi kan få en ny upplåtelseform som är ägarlägenheter? Det är Folkpartiets förslag. Är Vänsterpartiet berett att ta bort tillståndsprövningen, så att kommunerna och de boende själva kan avgöra om man ska få ombilda eller ändra boendestrukturen i en kommun? Det är Folkpartiets förslag. Är Vänsterpartiet berett att se till att påskynda överklagandeprocessen, så att inte regeringen sitter med ett par hundra överklaganden utan verkligen agerar? Det är Folkpartiets förslag. Är Vänsterpartiet berett att se över det bostadspolitiska målet så att konsumenternas, de boendes, efterfrågan faktiskt påverkar att det byggs och vad som byggs? Slutligen skulle jag också vilja kommentera bostadsfinansieringsfrågan, förutom de här konkreta bostadspolitiska frågorna. Jag kan konstatera att i den utredning som Owe Hellberg nämner står följande om vad man inte fick utreda: Det kan exempelvis noteras att bostadsorganisationernas önskemål om regeländringar under senare år i stor utsträckning gällt skattefrågor, och dessa har alltså inte kunnat övervägas inom arbetsgruppen. Vore det inte rimligt att en utredning faktiskt också fick se över den fråga som alla diskuterar, inklusive Folkpartiet, att boskatterna måste sänkas? Vad är Owe Hellbergs svar på det?

Fru talman! Det var många frågor. Jag ska försöka besvara dem. Vi är beredda att titta på hyressättningssystemet, under förutsättning att vi också samtidigt för en diskussion om ett bra system för investeringsstöd till nyproduktion. Vår syn på fastighetsskatten försökte jag förklara alldeles nyss. Vi vill beskatta upplåtelseform, och vi vill göra den så rättvis och neutral som möjligt. Det här innebär, som jag sade, att skatten på hyresrätter ska bort och att bostadsrätter inte ska dubbelbeskattas utan att det ska tas ut en skatt. När det gäller överklagandeprocesser finns det många förslag i PBL-kommittén som även folkpartisten har ställt sig bakom. Det är inte särskilt många speciella folkpartiförslag som har kommit fram i PBL-kommittén som radikalt skulle förändra den här situationen. Vi föreslår att regeringen ska avlastas de här överklagandeärendena och att de ska behandlas på annat sätt i stället via den andra instansordningen. När det gäller finansieringsfrågan tycker vi naturligtvis att det måste finnas ett system för det här även fortsättningsvis så att vi kan uppnå de mål som vi vill uppnå. Målfrågorna togs också upp. Ja, vi hade en synpunkt på målen när det gäller volymmål och att vi ska införa detta så att vi får en tydlig signal till alla som berörs av det här att det ska satsas på bostadsbyggande framöver.

Fru talman! Men varför kommer inga förslag då? Vänsterpartiet stöttar majoriteten. Ni har ett budgetsamarbete. Jag har varit i riksdagen sedan 2002, och jag saknar de konkreta förslagen. Jag kan också konstatera att även i dagens behandling avslås Folkpartiets förslag. Jag var nu väldigt konkret. Det efterlyste Owe Hellberg. Jag tror att det finns mycket riksdagen kan göra för att se till att skapa goda förutsättningar för att det byggs, att det byggs kontinuerligt och att konsumenternas efterfrågan hamnar i fokus. Jag kan konstatera att det väl är den frågan alla ställer sig nu: Varför kommer inga förslag? Vänsterpartiet är delaktigt i detta. Jag tycker att det finns en stor skillnad i det Vänsterpartiet bidrar till i samarbetet kontra det jag hör från talarstolen, det vill säga att det finns väldigt mycket mera ambitioner. Men varför kommer inga förslag? Jag vill också kommentera bostadsfinansieringssystemet. Jag noterar Owe Hellbergs kritik kring räntebidragssystemets avveckling etcetera. Vi har också i Folkpartiet uppmärksammat det som man inte fick uppmärksamma i den här utredningen, det vill säga att man också kan sänka och avveckla fastighetsskatten. Owe Hellberg ville inte vara tydlig på den punkten, men jag måste fråga: Varför fick man inte göra en förutsättningslös utredning? Man noterar även här att den frågan hänger ihop med frågeställningen generellt sett kring bostadsfinansiering. Det tycker jag också att jag skulle vilja ha ett svar på. Vänsterpartiet behöver ge svar på dessa frågor: Varför kommer inga förslag? Varför får man inte utreda förutsättningslöst?

Fru talman! Jag noterar att Nina Lundström tycker att Vänsterpartiet vill göra mer för bostadspolitiken än vad vi lyckas åstadkomma i majoriteten. Vilka frågor som man får ta upp i en sådan här utredning styr ju faktiskt inte Vänsterpartiet över. Det är ju en regeringsfråga, och det måste man ha respekt för. När det gäller fastighetsskatten kan jag konstatera att era ändringsförslag är peanuts i sammanhanget. I kronor och ören är det i princip ingenting. Tyvärr är det så. Det handlar om 700-800 kr för en normalvilla som betalar 7 000-8 000 kr i fastighetsskatt. Taxeringshöjningen innebär ungefär lika mycket. Ni kommer ingenstans med det där. Ni säger att ni ska göra saker, men ni gör ingenting. Låt mig sedan bara konstatera att i fråga om hyresrätterna, som jag pratat väldigt mycket om, vill Folkpartiet ha ett åtgärdspaket där det ska ingå friare hyressättning för nyproduktion, förskjuten infasning av fastighetsskatten, begränsningar i möjligheten att överklaga hyran i nyproduktion, en effektivare planprocess, lokalt anpassat strandskydd och några saker till. Jag ser dock inte att detta verkligen påverkar bostadsbyggandet eller hyresnivåerna. Det gör däremot andra saker som ni vill göra, som att ta bort den hyresledande funktionen för de kommunala bostadsföretagen. Jag tycker att fastighetsägarnas anmälan till EU på ett mycket tydligt sätt talar om vad man vill åstadkomma - högre avkastning, tjäna mer pengar på hyresrätterna. Detta ska naturligtvis betalas av någon, och det blir av de boende, av hyresgästerna. Så det ni egentligen vill göra är ju att höja boendekostnaderna för människorna.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 13 under punkt 6. Bostadsutskottets betänkande, som nu debatteras, är mycket intressant. Det visar vad varje enskilt parti har för visioner för samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande i Sverige. Det är i detta betänkande som var och en kan hämta hem partiernas olika ställningstaganden, eller se att inga ställningstaganden finns. Där kan man också se vilka frågor inom bostadssektorn i varje fall vissa partier kommer att driva inför valet 2006. "Ruggig statistik om bostadsbristen. 430 personer söker varje ledig hyreslägenhet i Göteborg." Vi tar det igen. "I genomsnitt söks varje ledig hyresrättslägenhet i Göteborg av 430 personer. En får den. Resten får fortsätta att leta. Bara i år har närmare två miljoner ansökningar kommit in - till 4500 lediga lägenheter." Detta är ett citat från Göteborgs-Posten måndagen den 3 oktober 2005. Göteborgarnas situation är dessvärre inte unik. Så ser det ut runtom i vårt land. Byggandet i Sverige är alltför lågt. Även om nybyggnationen ökat något har det skett från en alltför låg nivå. Majoriteten av Sveriges kommuner uppger att de har bostadsbrist. Utvecklingen har gått åt helt fel håll. När regeringen nu säger att den når sina mål undrar jag: Till vilka är målen anpassade? Är det till konsumenterna eller till regeringen? Det kanske inte är så underligt att det enda Mona Sahlin gör i luciatåget, som Ragnwi beskrev, är att lysa med sin frånvaro när vi debatterar viktiga frågor i kammaren. Ungdomar är en utsatt grupp på bostadsmarknaden. Det är de som drabbas hårdast när det inte finns några bostäder. Alltfler tvingas bo kvar hemma hos sina föräldrar under allt längre tid. Stockholms studentkår har visat att 30 000 studenter står i bostadskö. Centerpartiet har därför valt att satsa lite extra för att komma i gång med byggandet av just studentbostäder. Segregationen är stark i Sverige. I riksdagen har det nyligen hållits en extra debatt om det. Ett av de tunga argumenten för Socialdemokraterna, när de införde en reglerad bostadsmarknad, var att ge alla samma möjligheter och motverka segregation. Alla ska med, sades det på sossekongressen, men det stämmer dessvärre inte i Sverige. Även om tanken varit god råder det på den svenska bostadsmarknaden en långt gången segregation, såväl ekonomisk som etnisk. Fru talman! Obalanserna på bostadsmarknaden har lett till en snabb ombildning av hyresrätter till bostadsrätter. Det är ett tecken på att något är fel. Skevheterna i dagens system gör att bostadsrättspriserna rusar i höjden och entreprenörer och byggbolag drar sig för att bygga det som efterfrågas, hyresbostäder. Det byggs för lite, men det som finns underhålls inte heller. Jörgen Johansson återkommer till den frågan, men jag vill ändå beröra den lite grann. Samtidigt som underhållsbehovet är stort finns där möjligheter. Genom att inte enbart satsa på upprustning utan också ha med ett nytänk och föra in energi- och miljöfrågorna kan detta bidra till att vi får ett långsiktigt hållbart boende, om bara viljan finns att göra någonting. Det saknas en aktiv bostadspolitik från regeringens sida. Samtidigt som problemen syns allt tydligare, och de är många, är förslagen från regeringens sida få. De bostadspolitiska ambitioner som Mona Sahlin uttalat sig om i massmedierna - vi bostadspolitiker får på så sätt kännedom om dem - innehåller många vackra ord men bara ett konkret förslag: en ny utredning. Det är häpnadsväckande. Det har inrättats ett nytt departement, Samhällsbyggnadsdepartementet, och man har till och med bytt bostadsminister, men det blir inga resultat. Vad väntar ni i majoriteten på? Folket har i alla fall väntat alldeles för länge. Det måste till en ny regering med Centerpartiet som stark motor, för Centerpartiet ser lösningar på problemen. Det är inte nattsvart överallt, men det krävs ett nytänk. Problemen med dagens bostadssituation beror till viss del på obalanserna på bostadsmarknaden och det alltför låga byggandet. Med en väl fungerande bostadsmarknad skulle negativa aspekter som bostadsbrist och svarthandel motverkas och fler människor kunna påverka sin situation. Det låga byggandet har flera förklaringar. En av de populäraste, om man nu kan uttrycka sig så, är att det är ineffektivitet och bristande konkurrens som håller uppe byggkostnaderna. Detta stämmer i mångt och mycket. Utredningar och rapporter har visat på tydliga brister, inte minst i form av ineffektivitet och dessvärre också slarv och slöseri. Samtidigt har Byggkostnadsforum visat att det finns skillnader, att det även finns goda exempel. Vi får inte glömma den biten. Centerpartiet ser en stor potential i Byggkostnadsforums och byggindustrins fortsatta arbete. Byggkostnaderna är dock inte den enda förklaringen till varför det ser ut som det gör på Sveriges bostadsmarknad i dag. De svenska byggkostnaderna är inte högre än i resten av Europa, men boendekostnaderna gräver ett djupt hål i konsumenternas plånböcker. Det är oacceptabelt. De svenska boendekostnaderna är bland de högsta i Europa. Fru talman! Även planprocessen måste reformeras. En alltför utdragen planprocess slår hårt mot konsumenterna, som inte får bostäder. Den slår också hårt mot de mindre entreprenörerna i byggbranschen, som inte har samma resurser och samma uthållighet som de stora. Här ser vi att både mångfald och konkurrens minskar på marknaden. Plan- och bygglagsutredningen har haft till uppgift att göra en välbehövlig översyn, men fortfarande lyser de konkreta förslagen med sin frånvaro, och vi i kammaren har alltså inte kunnat ta ställning till dem. Det brådskar. Planprocessen och handläggningstiderna hos myndigheterna måste uppdateras och även förnyas så att vi får ett snabbt agerande. Det behövs också en uppföljning av hur kommunerna hanterar sina översiktsplaner. Alltför många har i dag föråldrade planer som bara betjänar bokhyllan! En av de stora bristerna i Socialdemokraternas bostadspolitik är oviljan att reformera hyressättningen. Sverige har bland de äldsta bostads- och hyresregleringslagarna i Europa. Det är ett system som konstruerades för länge sedan och som inte fyller sitt ursprungliga syfte eller över huvud taget är anpassat till dagens förhållanden. Alltfler bedömare som vi möter uttalar sig för behovet av en förändring. Centerpartiet kräver en reformering av hyressättningssystemet. Vi vill se ett system som ger utrymme för en lägesfaktor. Vi vill se ett system som bygger på avtalsfrihet för hyressättningen av nybyggda lägenheter. Det här är åtgärder som Centerpartiet är övertygat om skulle stimulera till nybyggande och även få bort de värsta avarterna på dagens bostadsmarknad. Fru talman! Den stora utmaningen i framtiden för bostadsmarknaden tror vi är miljöområdet och energifrågan. I dag finns ny teknik för att bygga energieffektivt, och även om de hus som i dag byggs lever upp till satta normer finns det en oerhörd potential för förbättringar. Den stora energibesparingen ligger ändå i befintlig bebyggelse. Det är därför som Centerpartiet också prioriterar underhållsberget och vill göra någonting åt det. Men det är viktigt att det är moroten som driver på folk att rätta in sig, så att säga, och göra någonting åt den här frågan. Man får inte driva fram förändringar med piska. Det är därför viktigt att regelverket inte straffar den som genomför energibesparande åtgärder utan att det i stället skapas positiva incitament för den som vill förändra. Centerpartiet har en vision för framtidens byggande. Centerpartiets bostadspolitik grundar sig på en vision om ett boende med valfrihet och mångfald. Det handlar om ett tryggt boende för ung, för gammal, för man och kvinna - ja för alla medborgare. Vi vill se en bostadsmarknad där var och en har möjlighet att påverka sin boendesituation. Vi får inte heller glömma bort att göra våra bostäder och våra samhällen tillgängliga för dem som har någon form av funktionsnedsättning. En stor del av vårt bostadsbestånd saknar hiss. Samtidigt står vi inför en utmaning att alltfler blir äldre, och vi har en vårdpolitik som säger att alltfler ska vårdas hemma. I Centerpartiets vision präglas samhället av mångfald, och det gäller för boendet att det ska vara lika naturligt att bo i en hyresrätt eller bostadsrätt som i egna hem, ägarlägenheter eller att bo kooperativt. Det är därför viktigt med kravet att staten ska ha ett neutralt förhållningssätt till olika bostadsformer. Det är människorna själva som ska ges förutsättningar så att de kan välja var de vill bo, i stad eller på landsbygd, eller hur de vill forma sitt boende. Staten ska vara med som en aktör och skapa förutsättningarna, men det finns fler på den här marknaden som ska vara med och ta sitt ansvar - kommunerna, entreprenörerna och var och en av oss. Allmännyttan är en naturlig del på en bostadsmarknad av mångfald, och det är glädjande att se att allmännyttans företrädare arbetar aktivt med hur man ska forma sig i framtiden. De vågar faktiskt utmana sig själva. Och de ställer sig frågan: Hur ska det bli i framtiden? Ska de kommunala bolagen hela tiden vara för de svagare grupperna på marknaden, eller finns det en vidare marknad? Här behövs det ett större ansvarstagande också av alla aktörer. Centerpartiet vill se en ökad mångfald inte bara på bostadsmarknaden utan även på byggmarknaden. Fler aktörer stimulerar konkurrens och effektivitet. Jämställdhetsperspektivet måste också finnas med i bostadspolitiken. Det är - tro det eller ej - faktiskt inte så vanligt att vi är så många kvinnor som handskas med bostadsfrågor i riksdagen, men vi har blivit alltfler. Just nu är vi från alliansen fyra kvinnor som är, så att säga, talesmän. Jag hoppas att det ska ha en efterföljd ute i samhället så att alla kvinnor känner att det här inte är någon hård materia att handskas med, utan det handlar faktiskt om att bygga hem. Det handlar om att ordna ett samhälle där vi alla är med. Allt hänger samman. Men även olika åldrar måste få vara med. Ska vi få ett hållbart tryggt samhälle måste vi lyssna, lära och ta till oss av allas erfarenheter. Så vi lyssnar också gärna till männen, eller hur? Centerpartiet vill också se ett livscykeltänkande i byggandet. Vi vill se en helhet. Det gäller att man inte bara ser ett enskilt räkenskapsår, utan bostäderna och samhällena ska stå där under en mycket längre tid. Därför gäller det att inte bara se ekonomin utan även energi- och miljöfrågorna och demokratiseringsprocessen. Till sist, fru talman! Bostadspolitiken är i stort behov av förändring. Det behövs långsiktiga och klara spelregler för alla parter. Med tydliga förutsättningar för byggandet finns också möjligheten att bygga för människors behov, att ordna ett bra samhälle. Centerpartiet sätter människan före systemet. I detta anförande instämde Jörgen Johansson (c).

Fru talman! Först har jag några kommentarer till Rigmors inlägg i debatten. Du vill ha bättre konkurrens på bygg- och bostadsmarknaden. Ja, det vill vi nog alla. Självklart är det så. Då har vi valt en väg, så att säga, där vi vill stimulera ett bostadsbyggande, upprätthålla en hög jämn nivå i bostadsbyggandet. Det tror vi är den bästa medicinen och det bästa receptet för att fler ska kunna vara aktörer på byggmarknaden. Jag skulle vilja veta vilket recept Rigmor Stenmark har när det gäller konkurrensen. Sedan sade du att du vill ha en lägesfaktor eller att lägesfaktorn ska vara tydlig i hyressättningssystemet. Den finns ju redan i bruksvärdessystemet, som en del av många andra, där man pratar om trygghet och om många andra faktorer som ska vara grundande för hyran. Frågan framför allt är ju om den hyresledande rollen ska vara kvar eller inte för de kommunala bostadsföretagen. Det vill jag veta hur Rigmor Stenmark ställer sig till. Om den försvinner, om man inte sätter en skälig hyra efter en självkostnadsprincip, tror jag att risken är att vi får en helt annan debatt om på vilken nivå hyrorna ska sättas. Fastighetsägarna har gett en signal om hur de ser på det här. Delar Rigmor Stenmark fastighetsägarnas syn på detta? Underhållsberget är vi också överens om att vi måste göra någonting åt. Vi försöker att stimulera fram en ökad ombyggnation. Vi måste göra mycket mer på det sättet. Det enda jag har hört om från Centerpartiet i den frågan är ett hissbidrag. Det är vi faktiskt överens om. Men jag har inte hört någonting om alliansens övriga partiers syn på detta. Centerpartiet är faktiskt ensamt om den ståndpunkten, så jag vet inte hur ni ska få fram det heller.

Fru talman! När det gäller frågan om konkurrensen och att få fram fler aktörer på marknaden säger allihop om den genomreglerade bostadsmarknad vi har i dag: Ta bort den. Vi kan inte ha det så här överreglerat. Det är ganska enkelt. Se över hela lagstiftningen. Se efter vad det är som hindrar och hur man kan riva hinder och göra det tillåtande. Vi måste få enklare regler. Vi måste också få en långsiktighet. Det vet Owe Hellberg mycket väl. Ni är med och bestämmer hur det ska vara. Ni är ju med i regeringsställning, näst intill i varje fall. Ni vet mycket väl att det har varit en väldig ryckighet. Man har infört olika typer av bidrag. Man har bestämt att det måste vara si och så många kvadratmeter, annars blir det ingenting. Det gäller ett år, sedan tar man bort det, gör om det och gör någonting nytt. Hela tiden när man håller på med denna ryckighet undergräver man konkurrensen i samhället. Vi kan inte ha det på det sättet. Det är vad vi vill peka på för Centerpartiets del. Bort med den överreglerade bostadsmarknaden.

Fru talman! Jag vet inte om jag blev riktigt klok på det som sades. Vad är det för regleringar som ska underlätta? Ska vi tillåta ett sämre byggande? Ska bostäder bli billigare på grund av att man har sämre kvalitet eller standard? Är det sådana regler som ni vill förändra? Eller är det plan- och bygglagen som ska förändras? Vi vet att det kommer förändringar i plan- och bygglagen när propositionen läggs på riksdagens bord. Den ändrar lite förutsättningar för detta och ska se till att det blir bättre bostäder, och med förhoppning om att det ska gå lite snabbare. Jag tror att man i diskussionen ibland överdriver hur långa processerna är. Det finns exempel på att de är väldigt långa. Men PBL-utredningen visade att det i genomsnitt inte var fallet. Var finns den långsiktiga stabila bostadspolitiken i Centerns förslag? Det finns hissbidrag, bidrag till studentbostäder, och sedan ska man se över hyresregleringen. Jag är inte riktigt säker på vad ni menar med att se över hyresregleringen och på vilket sätt det ska göras. Lägesfaktorn finns redan i bruksvärdesprincipen och i systemet. Vad är det ni vill åstadkomma med långsiktigheten och översynen som Rigmor Stenmark talar sig varm för?

Fru talman! Det är uppenbart att Owe Hellberg försöker att sprida någon falsk myt om att han absolut inte vet var Centerpartiet står i bostadsfrågorna. Så är det inte, Owe Hellberg. Både Owe Hellberg och jag har suttit i riksdagen sedan år 1994. Det har varit nästan tolv år av en socialdemokratisk maktkoncentration. Hela tiden har Owe Hellberg varit med och sagt: Nej, nej och nej till alla typer av förändring. Owe Hellberg beskriver mycket väl de frågor som vi vill driva. Men varför inte ta till sig dem, Owe Hellberg? Varför har ni den här misstron? Det är fullständigt nonsens när Owe Hellberg försöker göra gällande att vi från Centerpartiet eller någon annan från alliansen skulle vilja ha ett dåligt boende. Det handlar inte om det. Det är snarare tvärtom. Vi vill titta på underhållsberget. Underhållet är alldeles på tok eftersatt. Jörgen Johansson kommer senare att beskriva hur vi vill komma till rätta med det. Ta till dig det, Owe Hellberg! Jag skulle vilja uppmana alla som lyssnar på den här debatten: Plocka hem och kom gärna med direkta frågor till oss var och en om vad varje parti står för. Det är onekligen intressant att se hur tafatt Vänsterpartiet är i de här frågorna och hur lite Socialdemokraterna har gjort. Och bostads- och samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin .

Jag får påminna om att den här repliken gäller Vänsterpartiet.

Fru talman! Miljöpartiet ingår ju i vänsterkartellen, och eftersom jag inte fick något svar från Owe Hellberg, Vänsterpartiet, vill jag nu ge Helena Hillar Rosenqvist en möjlighet att svara på frågan om hur vänsterkartellens framtida bostadsfinansieringssystem ser ut.

Fru talman! Det där ska vi sätta oss och gå igenom när vi har fått in de remissvar som lämnas med anledning av det här betänkandet, om bostadsfinansiering. Det finns säkert en hel del att hämta där. Det är väl ungefär den input jag kan ge i det här läget.

Fru talman! Jag fick inget svar här heller, kan vi konstatera. Men jag ger Helena Hillar Rosenqvist en chans att svara på den här frågan: Tycker hon och Miljöpartiet att Vänsterpartiets förslag om att ta pensionspengar för att använda till bostäder är ett bra förslag?

Fru talman! Jag har inte haft anledning att ta ställning till det ännu. Det är naturligtvis en sak som vi kommer att återkomma till, hur det här mer konkret ska utformas. Något måste ju göras, eftersom de nuvarande stödformerna fasas ut och upphör. Men som sagt: Hur bostadsfinansieringen ska gå till får vi återkomma till. Jag har också just fått det här, och jag ser att jag läser lite andra sidor än vad övriga har gjort. Jag konstaterar att Marietta de Pourbaix-Lundin har läst det ungefär som en viss potentat läser Bibeln. Hon hänvisar till vissa sidor, men om man bara fortsätter en mening, om investeringsbidrag, har det just haft den effekten att nyproduktionen i vissa områden byggs med hyresrätt i stället för med bostadsrätt, detta som en liten replik på tidigare inlägg i debatten.

Fru talman! Helena Hillar Rosenqvist är ju en mycket sympatisk person och en trevlig medarbetare i utskottet. Men hon är också en del av regeringsmakten, och därför vill jag ställa några frågor till henne. Det är ju ändå så att hon i sitt anförande i den här debatten har radat upp förslag och direktiv till regeringen som pekar på en tydlig kritik mot regeringen och en oenighet i majoritetsunderlaget. Jag skulle vilja fråga Helena Hillar Rosenqvist vilket recept Helena Hillar Rosenqvist och Miljöpartiet har för att motverka den havererade bostadspolitik som vi ser i vårt land i dag. Vad vill Helena Hillar Rosenqvist och Miljöpartiet göra åt att 50 hemlösa varje vinter dör i Sverige, att studenter inte kan studera de program de vill, inte minst här i Stockholm, på grund av att det inte finns lägenheter, att tusentals ungdomar inte kan flytta hemifrån därför att det inte finns några lägenheter, att 200 000 par säger att de inte kan bilda familj därför att de inte har någon lägenhet eller bor alldeles för trångt, att pensionärer får lämna sina hem därför att pensionen inte räcker för att betala fastighetsskatten och att byggföretagen inte vågar investera i byggnader, hyreslägenheter och flerbostadshus, därför att vi har ett kortsiktigt regelsystem med ad hoc -insatser som gör att investeringarna uteblir? Vad är Miljöpartiets recept för att förändra den situation som Sverige befinner sig i när det gäller bostadspolitiken efter elva år med makt från vänsterkartellen där också Helena Hillar Rosenqvist är en del?

Fru talman! Jag tackar för komplimangen. Jag använder mitt positiva inflytande i detta samarbete. Jag vill dock påpeka för Ragnwi Marcelind att Miljöpartiet fortfarande inte sitter i regeringen. Det kan låta så ibland. Men vi har naturligtvis genom vårt inflytande möjlighet att i viss utsträckning påverka. Och i budgetarbetet har vi kommit långt i dessa frågor. Jag ska citera vad Boverket skriver i rapporten Många mål - få medel till exempel om investeringsstöden. "Boverket konstaterar bl.a. följande om investeringsstöden: investeringsstöden har haft effekt på såväl omfattningen och inriktningen på bostadsbyggandet som på hyresnivåerna, stöden har kommit till användning huvudsakligen i regioner med bostadsbrist och tillväxt, hyresnivåerna har blivit märkbart lägre än de annars skulle ha varit, de som har flyttat in i dessa bostäder har i förhållandevis hög grad varit hushåll med relativt sett svag ställning på bostadsmarknaden. Ensamföräldrar, unga hushåll, enboende och hushåll med låga inkomster är överrepresenterade." Något har alltså gjorts, och bostadsbyggandet har ökat, och det är just koncentrationen till de små och billigare bostäderna som har varit meningen med detta investeringsstöd. Jag var skeptisk till det från början, det kan jag gott säga. Men effekten av det har blivit riktigt bra. Frågan är vad vi gör efter det. Det skulle vara mera intressant om Ragnwi Marcelind var intresserad av vad vi skulle göra efter det här än vad vi har gjort eftersom vi har gjort mycket. Och med min socialarbetarbakgrund måste jag säga att vi åtminstone har försökt att tillgodose de mest utsatta grupperna. Det har varit min input i samarbetet.

Fru talman! Det är ju lätt, Helena Hillar Rosenqvist, att frånsäga sig ansvaret genom att säga att man inte sitter med i regeringen. Men regeringen skulle ju falla om inte Miljöpartiet stödde den. Jag tycker att det är väldigt intressant att Helena Hillar Rosenqvist tar upp frågan om investeringsstöden. Vi har i vårt program inför den här debatten, i betänkandet och i våra motioner tydligt presenterat vårt finansieringsförslag. I tidigare replik hade Helena Hillar Rosenqvist inget finansieringsförslag över huvud taget att presentera, utan det är någonting som man ska samtala sig fram om med de övriga partierna. Som jag sade tidigare är det 2,4 miljoner hyreslägenheter som i dag beskattas till en kostnad av 5 miljarder kronor. Vårt förslag innebär att vi till exempel vill ta bort fastighetsskatten - 900 kr per lägenhet skulle kosta 2,1 miljarder. Det skulle ge 3 miljarder över till dem som bor i hyresrätter och i bostadsrätter - allt enligt Ruts egna beräkningar, för att eliminera eventuella ifrågasättanden här. Då skulle dessa 3 miljarder kunna vägas mot detta investeringsstöd på 1,6 miljarder som Helena Hillar Rosenqvist tycker är så bra. Jag skulle vilja höra Helena Hillar Rosenqvist säga att hon avstår från att sänka fastighetsskatten trots att hon vet att det kostar de 2,4 miljoner hyreslägenheterna 5 miljarder kronor per år. Ja, så är det faktiskt. Och så hyllar hon investeringsstödet, som om det skulle vara svaret på alla frågor, när hon samtidigt säger nej till en sänkning på 3 miljarder kronor.

Fru talman! Till att börja med vill jag rekommendera samtalet som en bra utgångspunkt för att nå politiska resultat. Det är ett råd till alliansen att det kanske är det som gäller. Jag ser nämligen ingen som helst likhet i era förslag när det gäller hur man ska komma till rätta med finansieringen. Kristdemokraterna har ett förslag. Det är ganska tilltalande tycker jag. Det påminner till viss del om de förslag som vi har diskuterat i Miljöpartiet. Det som jag har svårast för är de 900 kronorna per lägenhet som Ragnwi Marcelind föreslår som en lösning. Jag begriper inte det. Men vi kanske kan gå igenom våra respektive förslag och se vad som skiljer och vad som är lika. Under den tid som jag har varit med - sedan 1998, det är inte elva år utan sju år - har vi sänkt fastighetsskatten för villor från 1,7 % till 1 %, och för hyresrätter från 1 % till ½ %. Så visst har det hänt en del där och även i fråga om uttaget av fastighetsskatt för de sämst ställda.

Fru talman! Jag vill faktiskt börja med att yrka bifall till reservation 13. Jag tror faktiskt att jag har glömt att yrka på vad som är Folkpartiets uppfattning vad gäller betänkandet. Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer men yrkar bifall bara till reservation 13. Jag skulle också vilja återkomma till departementsskrivelsen om bostadsfinansiering. Anser Miljöpartiet att det är rimligt att man utelämnar det som man själv skriver här att man inte har fått titta på? Om Helena Hillar Rosenqvist egentligen tycker att man borde diskutera skattefrågor, varför har man då inte fått göra den översynen? Det känns som om det saknas en väldigt viktig del i den här bostadsfinansieringsskrivelsen. Miljöpartiet var faktiskt med oss borgerliga partier i fråga om att det skulle tillsättas en utredning om ägarlägenheter. När den utredningen gjordes hoppades vi på ett förslag i en proposition till riksdagen. Varför ändrade Miljöpartiet uppfattning i den frågan? Det var någonting som jag tog upp i mitt anförande eftersom faktiskt även bostadskonsumenter efterlyser det. Varför har Miljöpartiet ändrat uppfattning och inte längre ställer upp på detta? Sedan har jag ytterligare en liten kommentar medan Helena Hillar Rosenqvist förbereder sitt svar. I det tidigare inlägget talade Helena Hillar Rosenqvist om att man kan fortsätta en diskussion. Men det är ju nu som vi behandlar våra förslag. Var ska den diskussionen föras? Det är ett faktum för oss att vi lägger fram förslag efter förslag som sedan faller vid behandlingen, och där står ju ni bakom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet och fäller våra förslag. Jag vill bara ha en liten kommentar om var någonstans detta forum finns där man kan fortsätta diskussionen. Jag väntar med spänning på svaren.

Fru talman! Jag kan hålla med om att det är en brist att man inte går in mer på skatterna. Det har vi också efterfrågat. Det får beröras i andra sammanhang. I den här departementsskrivelsen tar man i väldigt stor utsträckning upp bostadsbeskattningen, fastighetstaxering, fastighetsskatt, inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Som sagt, detta hänger ihop med väldigt mycket. Jag sade i mitt huvudanförande att allt hänger ihop. Och detta berör inte allt, men det berör en del. Nu har massor av fastighetsskattekommittéer arbetat. Och jag tycker att det är något som är galet när man på grund av att man gör till exempel miljöinvesteringar i en bostad får betala det flera gånger i form av fastighetsskatt. Det är sådana saker som vi vill komma till rätta med. Beträffande ägarlägenheter tillsätter man en utredning. Enligt min mening kom utredningen inte med någon särskilt bra anledning till att man skulle införa ägarlägenheter. Det går självfallet att diskutera. Jag ser att bostadsrätten i väldigt stor utsträckning påminner om de former av ägarlägenheter som man har i andra länder. I bostadsrätten sätter man in ett väldigt stort eget kapital. Det jämställs på flera sätt med villaboendet i dag. Däremot är det ett mera indirekt ägande i bostadsrätten än i ägarlägenheten. I till exempel Finland är det systemet till förvillelse likt det svenska bostadsrättssystemet.

Fru talman! Vilka åtgärder avser Miljöpartiet att vidta om Miljöpartiet anser att fastighetsskattefrågan borde ingå i förslaget om bostadsfinansiering? Vilka initiativ tänker Miljöpartiet ta i den fortsatta diskussionen för att det ska bli möjligt. Om Miljöpartiet inte anser att utredningen kom med tillräckligt bra förslag, vilka åtgärder tänker ni vidta om ni fortfarande tycker att det är en intressant form? Jag delar alltså inte uppfattningen att bostadsrätten och ägarlägenheten är samma slags upplåtelseform. Det finns ingenting internationellt sett heller som pekar på det. Tvärtom är ägarlägenhet en mycket mer vanlig upplåtelseform för ägande i flerbostadshus än vad bostadsrätt är. Jag kunde inte uttyda vad det var som var det negativa i den utredning som kom och varför Miljöpartiet har ändrat uppfattning.

Fru talman! Vi diskuterar budgetbetänkandet, så jag tog med mig boken om bostadsfinansiering men inte den som brukar följa med, nämligen utredningen om ägarlägenheter. Att äga sin bostad har man alla möjligheter till i det här landet. Det är bara att slå upp vilken tidning som helst så hittar man en uppsjö av lägenheter att köpa. Utvecklingen i bostadskön i Stockholm visar väl, med den fördubbling som skett, att det är hyresrätter som människor efterfrågar. Jag skulle vara väldigt intresserad av att höra någon form av förklaring till varför man tycker att det viktigaste är att skapa mera spekulation i boendet i stället för att tillgodose de behov som kommer till uttryck i att folk faktiskt efterfrågar hyresrätter i det här landet.

Herr talman! Det känns lite märkligt att sitta här i kammaren och lyssna på de borgerligas eländesbeskrivningar. Nästan allt är fel, och inte nog med att det är fel, alla fel är Socialdemokraternas och den socialdemokratiska regeringens fel. Det är inte utan att man anar att en valrörelse står för dörren, en valrörelse som tydligen inte kan vinnas utan att motståndaren målas i de svartaste av färger. I valrörelsen för fyra år sedan lovade vi att det skulle byggas 30 000 bostäder om året. I år byggdes det 32 000 lägenheter. Nästa år räknar Boverket med att det kommer att byggas 36 000 bostäder, betydligt fler än vad vi lovade i valet. I valrörelsen för fyra år sedan lovade vi att det skulle byggas fler hyreslägenheter. Innan valet, när vår huvudstad styrdes av Moderaterna, ivrigt påhejade av Folkpartiet och Kristdemokraterna, byggdes det nästan bara bostadsrätter. Jag har här en tidning från den tiden, och där står det: Stockholm bygger bara bostäder för de rika, 80 % är bostadsrätter. Det är en tidning från år 2000 och som ägs av Stenbeckskoncernen. I dag är hälften av alla bostäder som byggs i huvudstaden hyresrätter. När man slår upp en tidning i dag kan man läsa: 15 lägenheter som du kan få på dagen utan att köa. Du kan få en fyrarumslägenhet i en av Stockholms förorter för 6 800 kr i månaden. Så ser skillnaden ut mellan socialdemokratisk och borgerlig bostadspolitik. Herr talman! I valrörelsen för fyra år sedan lovade vi att pressa ned hyrorna för nya lägenheter. Nu ser vi resultatet. Statistiska centralbyrån har gjort undersökningar som visar att inflyttningshyrorna sjönk år 2003 med 9 %. I Stockholms län, där vi befinner oss, sjönk de med 13 %. Eller annorlunda uttryckt: Den som förut bara hade råd med en trea kan nu flytta in i en fyra. Ett extra rum på köpet - det är effekten av socialdemokratisk bostadspolitik. Bostadsbyggandet ökar för nionde året i rad. På 30 platser runtom i vårt land har vi kunnat visa att det går att bygga bra bostäder till rimliga kostnader. Man får en tvåa för 4 000 och en trea eller fyra för 5 000-6 000 kr. Men det går inte om man inte är beredd att bedriva en aktiv bostadspolitik. Därför är det lite ledsamt att här i kammaren se de borgerliga, ledda av Moderaterna, rösta emot nästan allt det som har lett till att bostadsbyggandet ökar, rösta emot allt det som har lett till att hyrorna pressats ned och rösta emot allt det som har lett till att vi nu har fått fler hyresrätter. Boverket granskade nyligen bostadspolitiken i en rapport som heter Många mål - få medel , som flera här har hänvisat till. Där kunde Boverket konstatera att 70 % av det som byggts med hjälp av de bostadspolitiska åtgärderna inte hade kommit till stånd utan dessa åtgärder - 70 %! Det kan vara värt att för kammaren notera vilka åtgärder vi drivit igenom under mandatperioden. Vi har drivit igenom ett investeringsbidrag för hyreslägenheter. Moderaterna har röstat nej. Vi har drivit igenom ett ansvar för kommunerna att ta fram planer för bostadsbehovet i kommunen och redovisa åtgärder för bostadsbyggande. Moderaterna har röstat nej. Vi har drivit igenom ett investeringsbidrag för studentlägenheter. Moderaterna har röstat nej. Vi har drivit igenom en momssänkning för hyreslägenheter. Moderaterna har röstat nej. Det är många familjer runtom i Sverige som stolt har flyttat in i en nyproducerad bostad men som med moderat politik aldrig hade fått den chansen. Många unga har kunnat flytta hemifrån men hade fortfarande bott hemma med moderat politik. Många barnfamiljer har kunnat få ett extra rum men hade fortfarande varit trångbodda med moderat politik. Många äldre har kunnat flytta till lättillgängliga hus med hiss men hade fortfarande bott i otillgängliga lägenheter med moderat politik. Herr talman! Bruksvärdessystemet är den svenska modellen för hyressättning. Det är en framgångsrik modell som gett lägre hyror i Sverige än i de flesta andra länder, en modell som bygger på ett par grundbultar, nämligen hyror satta i fria förhandlingar mellan hyresgäster och fastighetsägare hyror baserade på bruksvärde, inte marknadsvärde ett verkligt besittningsskydd och ett verksamt skydd mot oskäliga hyror. För ett halvår sedan debatterade vi här i kammaren moderata förslag om att införa marknadshyror. Vi menade på goda grunder att Moderaternas marknadshyror skulle leda till stora hyreshöjningar. Kungl. Tekniska högskolan har nu räknat på vilka effekter en marknadsprissättning på bostäder, hyreslägenheter, skulle ge. I en utredning har forskaren Hosan Zahir på KTH räknat ut att hyrorna i eftertraktade områden som Östermalm, där nästa alla moderata riksdagsledamöter från Stockholm bor, skulle höjas med 200 %. Det kommer väl inte som någon stor överraskning. Lite mer överraskande är kanske att Kungl. Tekniska högskolan kommer fram till att marknadshyror skulle leda till kraftigt höjda hyror i mindre eftertraktade områden. I exempelvis Tensta, där ingen moderat riksdagsledamot bor, skulle hyrorna öka med 50 % - tvärtemot vad de moderata förespråkarna för marknadshyror brukar hävda. Efter vår debatt i kammaren började Moderaterna dra åt sig öronen. Partistrategerna kom fram till att marknadshyror och stora hyreshöjningar skrämde bort väljare. Lösningen blev att skicka ut partiledare Reinfeldt i tidningen Vår bostad där han med de brunaste och mest förlåtande ögonen påstod att marknadshyror var ett dött ord, något som Moderaterna inte alls var för - klara besked. Tyvärr hade inte Reinfeldt någon vidare kontakt med partikansliet, för samma dag på Moderaternas hemsida stod fortfarande att läsa att Moderaterna var för marknadshyror. Panik i partikansliet ledde till att alla spår av marknadshyror omedelbart raderades från Moderaternas hemsida. Moderaternas gruppledare här i riksdagen, Mikael Odenberg, gick längre. Han påstod i en radiodebatt med mig att Moderaterna aldrig hade varit för marknadshyror. I sann sovjetisk stil hävdade han att det beslut som han själv varit med och fattat i riksdagen den 3 juni och som basunerats ut på Moderaternas hemsida sedan dess aldrig hade funnits. Okej, kanske har Moderaterna ändrat sig. Kanske har de när det lackar mot jul bestämt sig för att inte höja hyrorna med ett par hundra procent och låta folk bo kvar i sina hyreslägenheter. Då borde väl Socialdemokraterna och Anders Ygeman kunna glädjas med Moderaterna och den moderata omsvängningen? Ja, det hade väl jag och Socialdemokraterna kunnat göra om det inte varit så att Moderaterna en månad efter Reinfeldts totalomvändning, en månad efter Odenbergs förkunnande i radio, lämnat in en motion till riksdagen där de återigen kräver marknadshyror, där de återigen vill höja hyrorna för hyresgästerna. I motion BoU276 som delvis behandlas i det här betänkandet skriver Moderaterna: "Vår utgångspunkt är att prisbildningen så långt som möjligt ska ske på den marknad som i det här fallet utgörs av hyresgäster, bostadssökande och hyresvärdar." På mindre än ett halvår har alltså Moderaterna hunnit rösta för marknadshyror i riksdagen, förklarat att det var ett dött ord, aldrig varit för marknadshyror för att sedan återigen väcka en motion i riksdagen som kräver just marknadshyror. Vad ska väljarna tro? Varför vågar ni inte stå för er egen politik? Varför gäller en politik i retoriken och en politik i riksdagen? Är ni så rädda att väljarna ska få reda på hur ni röstar i riksdagen att ni inte vågar stå för politiken utanför kammaren? Herr talman! De borgerliga ledamöterna har delvis i den här debatten men framför allt utanför den här kammaren valt att torgföra sin politik som alliansens politik. Flera av talarna tog också upp alliansens politik. Jag har ingenting emot det, men när man läser betänkandet och hör att vissa av de borgerliga ledamöterna inte nämner det undrar jag: Vilken allians? Den enda gemensamma uppfattning som kommer fram i det här betänkandet verkar vara densamma som regeringens utredning har kommit fram till, att räntebidraget ska avskaffas. Väl så långt. Men när det gäller mål för bostadsbyggandet har kd en reservation, Moderaterna en annan. Var är alliansen? När det gäller bostadsbidragen vill Moderaterna avskaffa dem och Kristdemokraterna höja dem. Var är alliansen? När det gäller bostadspolitikens utformning har Moderaterna en reservation, fp en andra, kd en tredje och Centern en fjärde. Var är alliansen? När det gäller studentbostäder vill c och kd ha olika varianter av investeringsbidrag. Moderaterna och Folkpartiet går lika självklart emot. Var är alliansen? Så här skulle jag kunna fortsätta hela min talartid och lista upp reservation på reservation, men tiden räcker inte till. Jag kan bara konstatera att det spretar åt alla håll. Det enda alliansen är överens om är sådant som föreslås av regeringens egna utredningar. Det är på bostadspolitikens område precis som på så många andra politikområden. Det finns ingen allians. Herr talman! Det byggs nu 36 000 bostäder årligen i Sverige. Det är det högsta bostadsbyggandet på nio år. Bostadsbidraget har höjts. Familjerna har fått en bättre ekonomi via maxtaxan och barnbidragshöjningen. Det byggs, och det byggs i alla upplåtelseformer. Nyinflyttningshyrorna sjunker kraftigt. Du får nu en fyra för samma hyra som du tidigare bara fick en trea för. Mot denna politik står Moderaternas marknadshyror med flerdubblade hyror för vanliga människor som följd. Mot denna politik står den så kallade alliansen som inte är överens om mer än det som står i regeringens egna utredningar. Mot denna politik står förslagen om att riva upp alla de åtgärder som har lett till ett ökat bostadsbyggande och ett billigare boende. Sällan har valet varit så tydligt. Sällan har valet varit så enkelt. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Sällan får man höra Anders Ygeman så engagerad i en debatt, men det är klart att här gäller det verkligen att se till att försöka täcka över splittringen i den regeringskoalition som vi har att beskåda framför oss. Anders Ygeman har väldigt medvetet valt att recensera alliansens politik i stället för att recensera den politik som egentligen är den enda möjliga att recensera, den befintliga politik som vi har framför oss i dag. Han har talat om alliansens oenighet, men han har glömt att över huvud taget kommentera det som redan har uppenbarats i dag. Jag kanske kan få svar på de frågorna. Vänstern har till exempel nu helt plötsligt en helt annan fastighetsskattepolitik än vad regeringen har. De har helt andra volymmål än vad regeringen har. De vill ha en statlig bostadsfond med 100 miljarder från AP-fonderna. Står Anders Ygeman bakom denna fondsocialism? Miljöpartiet räknar upp ett antal punkter där man avvek från regeringens politik och ställde krav inför kommande förhandlingar. Det skulle jag vilja höra något om. Socialdemokraterna har ju inget eget alternativ efter den 31 december 2006. Osäkerheten är total om vad det är för spelregler som ska gälla för dem som ska bygga bostäder eller dem som ska äga bostäder. Om Socialdemokraterna får makten igen finns det inget löfte om någonting någonstans. Regeringen har inte vågat komma fram med ett nytt finansieringslösningssystem. Efter debatten i dag kan vi se att det blir väldigt komplicerat. Jag ber att få återvända till det i den fortsatta repliken. När det gäller lägenheter säger Anders Ygeman att 32 000 lägenheter byggs. Men man kan inte bo på en bottenplatta. Mycket är bara bottenplattor av detta.

Herr talman! 32 000 lägenheter har färdigställts i år, färdiga att flytta in i. Boverket tror att man under nästa år kommer att färdigställa 36 000 lägenheter, färdiga att flytta in i. Om man ska tro Marietta de Pourbaix-Lundin har vi under våra första två år byggt 66 000 lägenheter, alltså betydligt mer än vad vi lovade i valet. Jag kanske inte är den rätta att ge Ragnwi Marcelind en grundkurs i statsvetenskap. Men det är en socialdemokratisk regering som styr Sverige, som har fått stöd i kammaren för sin politik i åtta år. Vi är stolta över den politik vi har bedrivit. Vi är inte nöjda, men vi är stolta över den politik vi har bedrivit som gjort att många människor har kunnat flytta in i ett nytt hem. Om Ragnwi Marcelind hade läst den propositionsförteckning som varje riksmöte delas ut till ledamöterna i riksdagen hade hon sett att vi i vår kommer att komma med en proposition om den framtida bostadsfinansieringen. Då kommer Marietta de Pourbaix-Lundin också att få möjlighet att diskutera den. Vem vet, kanske kommer du att ställa upp bakom de förslag som kommer om hur den framtida bostadsfinansieringen ska se ut. Jag tar inte det för omöjligt.

Herr talman! Det är ju väldigt intressant. I bostadsfinansieringsgruppens utlåtande säger man till och med så här: Den avreglerade kapitalmarknaden erbjuder i dag bostadssektorn väsentligt bättre finansiella betingelser än det varit möjligt att reglera eller subventionera fram. När Anders Ygeman skryter med att investeringsbidragen har gjort en så himla stor nytta är det så att för vart och ett av åren 2003-2006 har regeringen anslagit 600 miljoner kronor till investeringsbidraget för anordnande av hyresbostäder. Länsstyrelserna kunde bara fördela 289 miljoner. För 2005 är prognosen 428 miljoner. Vid årsskiftet 2005/06 uppgår de anslagna medlen till över 900 miljoner. Jag tror inte att de har haft den effekt som man skulle kunna önska. Jag vill återkomma till att Anders Ygeman säger att han är så stolt över att den socialdemokratiska regeringen styr Sverige. Jag vill än en gång be Anders Ygeman, som också är ledamot i bostadsutskottet och regeringen, att tala om för alla tv-tittare om han är nöjd med att 50 bostadslösa dör varje vinter på grund av att de inte har någon bostad. Tusentals studenter kan inte studera där de vill studera eller de program de vill studera därför att det inte finns några bostäder. Tusentals ungdomar bor kvar hos sina föräldrar upp i 30-årsåldern därför att det inte finns några lägenheter. Tusentals människor står utan bostad. 200 000 säger att man inte kan skaffa familj eftersom man inte har tillräckligt stor bostad. Pensionärer måste flytta från sina hem därför att fastighetsskatten är så hög att pensionen inte räcker. Är det det som Anders Ygeman och den socialdemokratiska regeringen är så himla stolta över att man vill önska väljarna god jul med det paketet?

Herr talman! Jag delar delvis Ragnwi Marcelinds problembeskrivning, men inte när det gäller fastighetsskatten och pensionärer. Det är ren lögn. Vi har en begränsningsregel som gör att ingen behöver betala mer än 5 % av sin inkomst i fastighetsskatt. För övrigt håller jag helt med. Det är en bra beskrivning av de bostadspolitiska problem vi har. Det är en bra beskrivning av bakgrunden till den politik som regeringen har bedrivit som har lett till att vi nu bygger 36 000 bostäder om året och som gör att det nu är lättare att få bostad på nästan alla studentorter. Ragnwi Marcelind har ju ingen politik som skulle kunna hjälpa studenterna. Du går ju emot alla de åtgärder som har lett till det största bostadsbyggandet på nio år och alla de åtgärder som har lett till att studentbostadsbyggandet har kommit i gång. Jag påminner om löpsedeln som talade om hur det såg ut när Ragnwi Marcelinds partikamrater styrde huvudstaden: Stockholm bygger bostäder bara för de rika, 80 % bostadsrätter. Så såg det ut när Kristdemokraterna satt vid det bostadspolitiska rodret i Stockholm. Nu byggs det hyresrätter. 51 % av det som byggs i huvudstaden är hyresrätter. Sanningen är att det finns en politik för fler bostäder och den bedrivs av Socialdemokraterna, delvis med stöd av Vänstern och Miljöpartiet.

Herr talman! Jag skulle också uppgivet kunna utropa: Var är vänsterkartellen? I det här betänkandet finns det sammanlagt åtta reservationer från Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Ni sitter i en form av regering tillsammans och ändå finns de här reservationerna. Jag befarade just detta att Anders Ygeman skulle slå sig för bröstet och säga att det byggs tack vare regeringen och alla de förslag som man har drivit igenom i riksdagen. Så är det inte. Om Anders Ygeman har lyssnat på mitt anförande eller läser i protokollet sedan kan han konstatera det. Det som har byggts har byggts utan några subventioner över huvud taget. De 66 000 bostäder som jag pratade om är på tre år, inte två år. Anders Ygeman försöker göra sig lustig över Moderaternas förslag när det gäller hur man ska sätta hyran. Vi har nog egentligen sagt samma sak hela tiden. Vi vill att Hyressättningsutredningen - trepartsöverenskommelsen - ska gå igenom. Jag kan läsa ur våra motioner; det gjorde ju Anders Ygeman. Vi vill att bruksvärdessystemet återförs i den ordning som gällde när det infördes 1968. Jämförelseunderlaget vid bruksvärdesprövning blir större eftersom vi vill att allmännyttan inte ska vara hyresledande utan att även andra bostäder ska få ingå. Vi vill också på det här sättet eliminera möjligheten för politiskt styrda hyror. Det har man i dag. Jag tycker inte att det är något att bli så himla upprörd över som Anders Ygeman blir. Jag vill fråga Anders Ygeman om det framtida bostadsfinansieringssystemet. Jag tycker att vi kan kräva att få en liten hint om vart det lutar i dag med tanke på Vänsterns förslag att ta pensionärernas pengar till bostadsbyggande.

Herr talman! Det finns ingen vänsterkartell. Det har aldrig funnits någon. Jag eftersträvar en socialdemokratisk regering. Sverige har en socialdemokratisk regering. Vi har med starkt stöd av Vänstern och Miljöpartiet kunnat leverera en bostadspolitik där bostadsbyggandet har ökat nio år i rad. Om man vill ha en hint om hur den framtida bostadsfinansieringen ska se ut kan man se på det system vi har i dag. Det är ungefär den volym vi kommer att ha. Som jag har sagt, tror jag att vi kommer att göra om räntebidragen kanske till investeringsbidrag, kanske till något annat. Vi återkommer till den frågan i propositionsförteckningen i vår. Ni har ju i riksdagen röstat för marknadshyror. Det du säger nu är ju marknadshyror. Ni vill att hyran ska sättas på en marknad. Det citerade jag ur den moderata reservationen. Ni vill avskaffa taket för hyreshöjningar, nämligen allmännyttans bruksvärdesnormerande roll. Då finns det inget tak för hur hög hyran kan bli. Då blir det som man har forskat fram på Kungl. Tekniska högskolan. Då höjs hyran med 50 % i Tensta och med 200 % på Östermalm. Det är det som väljarna är oroliga för. När ni står här i riksdagens talarstol går det jättebra att vara för marknadshyror. När ni röstar i riksdagen röstar ni för marknadshyror. När ni går ut i tidningen Vår bostad är det ett dött ord. När er gruppledare, Mikael Odenberg, debatterar med mig i radio säger han - om det förslag som han själv har röstat för i riksdagen - att det aldrig har funnits. Varför kan ni inte möta väljarna och stå upp för er politik? Om ni tror - vilket många moderater gör - att det blir bättre med marknadshyror, kan ni då inte bara stå för det?

Herr talman! Jag vill egentligen inte läsa innantill, men jag ska läsa ur vår motion igen: De så kallade bruksvärdesreglerna är inte ett hyressättningssystem utan spärregler mot oskäliga hyreshöjningar. Bruksvärdesreglerna säger ingenting om vilka hyresskillnader som kan vara skäliga mellan lägenheter med olika bruksvärde. Det är inte på det sätt som Anders Ygeman försöker säga. Det är en hyresförhandlingsfråga. Vi säger att allmännyttan inte ska vara hyresnormerande. Herr talman! Jag kan konstatera att Anders Ygeman försöker säga att det är Socialdemokraterna som styr. Det är det inte. Ni sitter vid makten av ett enda skäl, nämligen att Vänstern och Miljöpartiet stöder er. De har varit era trogna stödpartier hela tiden, trots att de kritiserar er och låtsas att de är i opposition, vilket de egentligen inte är. Jag frågar åter Anders Ygeman, och önskar ett svar, vad han anser om Vänsterpartiets förslag att använda pensionärernas pengar för att finansiera bostadsbyggandet och ombyggnaden av bostäder. Det skulle jag vilja veta. Jag kan också konstatera att Anders Ygeman har suttit vid makten de senaste tolv åren. Socialdemokraterna har suttit vid makten 65 av 74 år. Vi ser hur det ser ut i dag. I Stockholms stad har vi en bostadskö på 132 000 människor. Den har ökat med 40 000 sedan förra året. Vem sitter vid makten i Stockholms stad? Det ska vi visserligen inte debattera här, men det är Socialdemokraterna. Vi har facit i hand på en socialdemokratisk politik i stort och en socialdemokratisk politik när det gäller bostäder.

Herr talman! Vi börjar med Stockholms stad. Så här ser det ut i dag: Du kan få en lägenhet på dagen. Du kan få en attraktiv lägenhet med ett eller två års kötid. Kötiden i bostadsförmedlingen har halverats. Det är också skälet till att människor ställer sig i kö. Man vet att det går att få en bostad. Jag kan byta min bostad till ett annat boende. Det är det som har lett till att folk ställer sig i bostadskö. Det ser inte ut som när Moderaterna styrde Stockholm då det bara byggdes bostäder för de rika - då 80 % av nyproduktionen var borätter, som det stod i Stenbecks tidning. Kanske ska vi också reda ut hur hyressystemet i Sverige fungerar. Det finns bara en spärr mot oskäliga hyror, och det är bruksvärdessystemets normerande roll. Tar man bort detta system tar man bort den spärren. Det innebär att vi får samma hyressystem som för lokalhyror, nämligen att hyrorna saxas upp från år till år. Det kommer att gå lite långsammare än för lokaler eftersom man har en annorlunda form av besittningsskydd, med vi kommer att komma till samma hyresnivåer som för lokaler. Hyreshöjningar på 200 % på Östermalm och 50 % i Tensta är ingenting som jag har kommit på. Det är Kungl. Tekniska högskolan som säger att om man sätter hyrorna på den marknad som består av hyresgäster och fastighetsägare, som ni säger i er motion, kommer hyrorna i Stockholm att höjas med mellan 50 % och 200 %. Vore det inte ärligare om ni gick ut till väljarna och stod för er egen politik? Rösta på Moderaterna! Då får ni en rejäl hyreshöjning i julklapp.

Herr talman! Först vill jag ställa en kontrollfråga till Anders Ygeman. När han anger de här siffrorna för nyproduktion säger han att det är inflyttningsklara bostäder, det vill säga att man kan flytta in, möblera och bo i lägenheterna. Jag kan konstatera utifrån betänkandet och budgetpropositionen att Boverket säger att detta är prognoser för produktionen. Varför är frågan viktig? Jo, på grund av alla överklaganden, Anders Ygeman - regeringen har ett par hundra överklaganden, och det ligger 60 hos länsstyrelsen - har vi också i tidningarna kunnat följa debatten om att man stoppar byggandet. Mängder av aktörer hör av sig och undrar varför inte bostadspolitikerna som har makten engagerar sig i att se till att dessa bostäder byggs. Vad tänker Anders Ygeman göra åt att dessa så kallade prognostiserade bostäder faktiskt stoppas i mycket stor utsträckning? Där är, inte minst i Anders Ygemans egen hemstad Stockholm, bullerproblematiken ett typexempel. Alla väntar på någon form av beslut som kan vara prejudicerande så att man vet hur man ska hantera detta. Vad är ditt förslag för att faktiskt också komma i gång med byggandet av dessa prognostiserade bostäder? Det andra är detta med hyressättningssystemet. Anders Ygeman har inte ställt frågan till oss, men jag tar i alla fall tillfället i akt att svara på den. Folkpartiet står upp för bruksvärdessystemet. Vi anser att hyresförhandlingslagen ska kvarstå. Vi anser att det handlar om att ha fria förhandlingar på hyresmarknaden. Vi är däremot också för att reformera hyressättningssystemet för nyproduktion. Jag trodde att Anders Ygeman också var för det. Där vill jag ha ett svar i dag, för nu blir jag osäker. En del av dessa stoppade bostäder hänger ju ihop med att man inte vet vilken hyra som gäller när spaden ska sättas i backen, och då stoppas produktionen. Vad är Anders Ygemans svar på det? Sedan vill jag ta upp detta med konsumentmakt och ägande. Vad tänker ni göra för att även personer med utländsk bakgrund ska kunna få äga sin bostad?

Herr talman! Jag hoppas att jag under denna tid ska hinna besvara alla tre frågorna, som jag uppfattade dem. Den första var kontrollfrågan om de lägenheter som jag tog upp som nyproduktion var prognostiserade eller inflyttningsklara. Där måste jag erkänna att tre fjärdedelar av de 32 000 jag nämnde redan är inflyttade. Det gäller årets produktion. Det jag sade om 2006 är naturligtvis prognosen. Det finns inga inflyttningsklara lägenheter nästa år eftersom vi inte är där än. Däremot tar ju prognosen hänsyn till överklaganden och allt sådant. Det finns alltså väsentligt fler än 36 000 lägenheter i pipeline. Det vi ser runtom i Sverige är också att handläggningstiderna minskar dramatiskt på våra länsstyrelser när det gäller överklaganden. Det är tack vare ett aktivt beslut i regeringen om att man ska prioritera bostäder och hyresrättsboenden. Därför har handläggningstiderna sjunkit dramatiskt. Nina Lundström frågar mig om jag är för trepartsöverenskommelsen om reformerad hyressättning. Ja, det är jag, till hundra procent. Det gäller även reformeringen av nyinflyttningshyrorna. Om man förhandlar om hyran med en hyresgästförening ska man inte kunna få den hyran omprövad i domstol. Det står jag bakom till hundra procent. Jag tror att det är ett viktigt steg för att den som bygger bostäder också ska kunna veta vilka hyror det går att få ut. Däremot är jag inte för att man skulle ha marknadshyror när det gäller nyinflyttningshyrorna. Det tror jag skulle leda snett. Det var väl de tre frågorna. Eller glömde jag någon fråga? (NINA LUNDSTRÖM (fp): Ja, ägandet.) Ägandet var det ja! Jag tror att vi i dag ser banker som missgynnar folk med utländsk bakgrund. Jag tror att vi måste gå in med statliga insatser för att garantera att människor med låg inkomst eller utländsk bakgrund får banklån på samma villkor som alla andra människor. Jag tror inte att den fria bankmarknaden i dag klarar av det, tyvärr. Det såg vi exempelvis i Rinkeby när radhusen byggdes där.

Herr talman! Jag tycker ändå att Anders Ygeman precis har bekräftat bilden att det måste till ytterligare åtgärder för att det ska kunna byggas bostäder långsiktigt. Jag kan konstatera att det i budgetpropositionen sägs följande: Trots att bostadsbyggandet har ökat de senaste åren har det fortfarande inte nått upp till de nivåer som krävs för att möta efterfrågan. Det finns ett antal hinder. Vi har i den här debatten försökt påvisa att när det gäller dessa hinder måste riksdagen agera. Jag hoppas att Anders Ygeman också kommer att fullfölja så att det blir skarpa förslag. Vad gäller ägandet är förstås diskrimineringen jätteviktig. Folkpartiet vill ha en enhetlig diskrimineringslagstiftning som gäller alla. Jag kan konstatera att ägandet bland kvinnor med utländsk bakgrund är 30,9 % och bland svenska kvinnor 50,7 %. För män med utländsk bakgrund är siffran 34,8 % och för svenska män 54,3 %. Vi vill skapa möjligheter att äga sina bostäder också i förorter där man inte i dag har den möjligheten. Jag vill höra om Anders Ygeman tänker bidra eller om det uteslutande är diskrimineringsfrågorna som det handlar om. Det andra är att införa ägarlägenheter. Jag tror att det finns ett stort intresse för detta i Rosengård liksom i många andra förorter. Det är en internationellt erkänd upplåtelseform. Vad tänker Anders Ygeman göra i det avseendet? Vi väntar ju på de legala förutsättningarna. Visst är bostadsfinansieringsfrågan en viktig fråga för riksdagen, men det legala ramverket, lagstiftningen, förhindrar dessa möjligheter. Det handlar om hyressättningssystemet, upplåtelseformerna, att se till att fler kan äga sin bostad, att ta bort tillståndsprövningen så att man också i dessa förorter kan använda sig av möjligheten att bilda bostadsrättsföreningar samt att se till att vi fullföljer det som är riksdagens roll. Ansvaret är delat mellan kommunerna och riksdagen, men riksdagen kan göra oerhört mycket mer. Ni sitter i majoritet, Anders Ygeman. Ni har regeringen. När kommer propositionerna?

Herr talman! Man får inte glömma att vi har gjort ganska mycket under den här perioden. Jag var inne på det i mitt anförande. Vi har infört tredimensionell fastighetsbildning, investeringsbidraget och en massa andra saker som har möjliggjort den kraftiga ökning av bostadsbyggandet som har skett. Vi får inte glömma att bostadsbyggandet i Sverige har ökat nio år i rad. Vi fick en liten dipp efter 1991-1994. Sedan tog det något år, och så svängde bostadsbyggandet upp och har nu ökat nio år i rad. Sedan tror jag att Socialdemokraterna och Folkpartiet ändå är hyfsat överens om problembilden när det gäller att ytterligare öka bostadsbyggandet och ytterligare underlätta för byggandet. Jag tror att vi måste reformera plan- och bygglagen. Vad jag har förstått har vi varit ganska överens i den utredningen. Vi måste få till ett långsiktigt bostadsfinansieringssystem. Det kommer att presenteras för riksdagen under våren. Om fler människor ska kunna äga sin lägenhet, sin bostad eller sin villa tror jag att det viktigaste är att man har ekonomi och möjlighet att göra det. Där ser jag de lägsta räntorna i mannaminne i Sverige, som är effekten av en framgångsrik ekonomisk politik, som det kanske viktigaste bidraget. För dem med de lägsta inkomsterna tror jag att vi måste vara beredda att diskutera kreditgarantier, att staten faktiskt ställer upp för dem som bankerna i dag menar inte klarar av risken med att äga sin egen lägenhet. Jag tror däremot inte, och det är en tydlig skillnad mot Folkpartiet, att vi ska göra det lättare för människor att äga sin lägenhet genom att hyresrätter ombildas till bostadsrätter. Vi har en extremt stor efterfrågan på hyresrätter. Jag tror att det behövs fler både hyresrätter och bostadsrätter. Vill man tillföra nya lägenheter eller nya villor med äganderätt i våra förortsområden ska det ske genom nyproduktion, på samma sätt som jag tror att vi i våra mest utpräglade villa- och bostadsrättsområden måste tillföra nya hyresrätter genom nyproduktion. Bara så kan vi bryta segregationen.

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt intressant med bostadspolitik. Jag tycker också att det är väldigt intressant att man i debatter, bland annat i massmedierna, kan se ett större intresse för bostadspolitiken nu. Därför har jag följt den debatt som har förts i bland annat Byggindustrin. Ur novembernumret 2005 ska jag be att få läsa: Det är anmärkningsvärt att regeringen verkar anse att vi redan i dag bygger i en takt som motsvarar människors efterfrågan. Har regeringen verkligen kontakt med utvecklingen på bostadsmarknaden? Det finns en mängd olika källor som talar emot regeringens tolkning av verkligheten. En del av källorna har dessutom nära anknytning till regeringen. Sverige halkar efter. Regeringens expertmyndighet Boverket noterar i rapporten Bostadsmarknaden år 2005-2006 att 111 kommuner uppger sig ha brist på bostäder. I dessa kommuner bor ungefär 60 % av landets befolkning. År 1999 hade 11 kommuner brist på bostäder. Bristen har ökat med 900 % på sex år. Hyresgästföreningen uppger i sin nya rapport Unga vuxnas boende: förändringar i riket 1997-2005 att det skulle behövas ungefär 110 000 bostäder för att tillfredsställa de ungas efterfrågan. Enligt BI:s prognos påbörjas i år 31 000 bostäder i Sverige. Men bortsett från svackan det senaste decenniet är det bara under två år sedan andra världskriget som vi byggt färre bostäder än i dag. Jag undrar vad Anders Ygeman har för kommentar. Det är ändå byggindustrin som säger detta.

Herr talman! Det här blir helt förvirrat. Flera stycken talare har här i kammaren redovisat Boverkets statistik. Antingen har ni inte läst statistiken eller också försöker ni medvetet föra kammaren bakom ljuset. Ni beskriver ju inte den fråga som ställts i undersökningen, nämligen: Finns det i någon del av den kommun du bor i någon brist? Då svarar 111 kommuner ja. Det innebär ju inte att bostadsbristen har ökat med 900 %. Det är nonsens. Jag är, herr talman, förvånad över att inte 290 kommuner uppger att de har bostadsbrist någonstans i kommunen. Det räcker med att det på Kungsgatan finns åtta lägenheter och nio som vill bo där så har man enligt Boverkets statistik brist i kommunen. Varför redovisar ni inte i stället hur det ser ut på bostadsmarknaden i Sverige, där fler och fler flyttar in i nya bostäder. Rigmor Stenmark säger att det inte har byggts så här lite sedan andra världskriget. Bostadsbyggandet har ökat nio år i rad. Det byggs 36 000 lägenheter om året från nästa år. Om ni inte tror mig som socialdemokrat kan jag referera till Fredrik Reinfeldt. Om man röstar på Rigmor Stenmark ska ju Fredrik Reinfeldt bli statsminister. Så här säger han i Vår bostad för bara några månader sedan: Nu fungerar marknaden på bästa sätt. Vi bygger för behoven. Vi bygger där folk vill bo, och vi bygger som de vill bo. Så beskriver Fredrik Reinfeldt bostadssituationen i Sverige.

Herr talman! Det är roligt med bostadspolitik, till och med så roligt att talmannen brister i skratt när Anders Ygeman står i talarstolen. Det tycker jag är ett bra betyg. Det är faktiskt inte jag som talar om de här siffrorna. Jag tänkte att det kanske skulle vara lite starkare om Anders Ygeman fick det direkt från vd:n för Sveriges Byggindustrier som har tagit fram de uppgifter jag läste. Det är faktiskt så att det inte byggs tillräckligt i Sverige. Det går ju inte att komma ifrån den frågan. Det är problem, Anders Ygeman. Och det finns någonting i Sverige som är utanför Stockholms tunnlar. Vi måste se hela Sverige. Det är faktiskt ett problem ute på landsbygden att man inte får tillräckligt med lån så att man kan bygga. Många ungdomar flyttar hem till landsbygden, vill inget hellre. Blunda inte för problemet, Anders Ygeman, för ser man inte problemen kan man aldrig lösa dem. Anders Ygeman säger att man inte har någon kartell med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Men strunta i dem då! Strunta i dem, Anders Ygeman. Jag skulle vilja säga det till svenska folket också. Strunta i Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna! Vi är fyra olika politiska partier som gärna vill bilda en allians och bilda en borgerlig regering efter valet. För närvarande har vi inte den regeringen. För närvarande är det en halv socialdemokratisk regering som inte ens orkar se problemen.

Herr talman! De statsvetenskapliga studierna verkar vara begränsade på den borgerliga fronten. Vi har en socialdemokratisk regering bestående av 22 socialdemokrater, 22 medlemmar i det socialdemokratiska partiet. De regerar. Vi har ett stöd i riksdagen framför allt av de kompetenta Vänsterpartiet och Miljöpartiet men även av andra partier. Jag vet att för flera av de saker vi har fört fram i bostadsutskottet har vi haft Rigmor Stenmarks stöd. Det tackar vi för. Så fungerar det i en parlamentarisk demokrati. Men jämför man den politik vi bedriver med det som Rigmor Stenmark kallar alliansens är det som Hasse Alfredsson sade: Det är som en påse. Den är tom tills man fyller den med innehåll. Här är det ännu värre. Det spretar åt alla håll. Ni är inte överens om någonting annat än det som regeringens egen utredning är överens om. Hur ska väljarna kunna ta det på allvar? Sedan ska jag vara ense med Rigmor Stenmark om en sak. Det är att det behöver byggas mer. Vi har nått 36 000 lägenheter om året. Vi kanske måste upp till 40 000 lägenheter om året. Inget problem! Men kom inte och säg att bostadsbristen har ökat med 900 %, att det skulle vara skriande brist på bostäder i 111 kommuner. Det är inte sant. Det är en lögnaktig beskrivning av verkligheten. Bostadsbyggandet i Sverige har enligt den officiella statistiken utgiven av Statistiska centralbyrån ökat nio år i rad. Vi har i dag det högsta bostadsbyggandet på nio år. Det kommer enligt Boverkets prognoser att öka nästa år. Då har vi det högsta bostadsbyggandet på tio år i Sverige. Mot det står en splittrad så kallad allians utan några skarpa förslag på förändringar. Man vill bara riva ned alla de förslag som har lett till det högsta bostadsbyggandet på ett helt decennium. Väljarna måste känna oro för att ni skulle få något ansvar för den svenska bostadspolitiken.

Herr talman! Det är inte lätt att komma efter Anders Ygeman. Han är rolig att lyssna på, och det är inte jag, speciellt inte när jag ska prata om ett stort och allvarligt problem, nämligen segregationen. Jag är rädd för, herr talman, att jag kanske drar över någon minut. Jag hoppas att det ursäktas. Segregationen är ju ett av våra allra största problem, tillsammans med arbetslösheten. Vi vet vad som följer i segregationens spår, kriminalitet, utanförskap, utslagning och så vidare. Jag kan ta min egen kommun Malmö som exempel. Där är segregationen förfärande. Vi kan se på skolsituationen att det är betydligt tuffare klimat i de östra och södra delarna av Malmö än det är i de västra delarna där det är ett riktigt bra klimat. Vi kan se det i skillnader i arbetslöshet. Vi kan se det i skillnader i hälsotillstånd och missbruksberoende mellan olika stadsdelar. Herr talman! Till och med levnadsåldern skiljer flera år mellan olika stadsdelar i Malmö. Segregationen är ett jätteproblem. Vad ska man då göra? En sak borde vi rimligtvis ha lärt oss. Man kan inte bygga bort segregation. Man kan inte bygga bort den. Socialdemokraterna har försökt. Herregud, hur många miljarder har man inte plöjt ned i miljonprogrammen i ett försök att komma till rätta med sådant här. Men det blandar ju inte människorna för att man bygger om bostadsområdena. Det blandar inte människorna. Man kan alltså inte bygga bort detta. Men man kan hindra att segregation byggs in. Hur ska man då göra? Jo, då ska man göra som vi säger: blanda boendeformer, blanda ägandeformer, blanda villor och flerfamiljshus, blanda ägarlägenheter, bostadsrätter och hyresrätter när man bygger nytt. Hur ska man då göra i de befintliga områdena? Jo, man ska naturligtvis släppa fram människornas egen längtan efter att äga någonting, och man måste tillåta olika ägarformer i förortsområdena. Det är den enda möjligheten att få en blandning till stånd, säger vi. Herr talman! I den gamla staden, staden före förorternas tid, hade vi en naturlig blandning. Jag är lyckligt lottad som har vuxit upp i den gamla staden mitt inne i centrum. Där hade vi den här blandningen naturligt. Den fanns i kvartersstrukturen. De som hade väldigt gott om pengar bodde i stora lägenheter ut mot gatan, och vi som hade mindre pengar att röra oss med bodde i mindre lägenheter in mot gården. Det var på många sätt en oerhört lycklig tid. Jag lekte med direktörens grabbar utan att känna minsta lilla utanförskap eller segregation. Tro nu inte för en sekund, vare sig herr talman eller någon annan, att jag förespråkar en återgång till den tiden. Men allting var ju inte dåligt förr, och vi måste lära oss att ta till vara det som var bra. Det fanns en tid när vi naturligt bodde blandat, och vi måste komma tillbaka till den situationen igen. Vi ska helt enkelt överföra den naturliga blandningen till den moderna tiden, och då måste vi släppa fram och tillåta att människor själva tar över och äger sina bostäder ute i förortsområdena. Socialdemokraterna säger hela tiden nej till det här. För oss, herr talman, är detta elementa. För ett halvår sedan var hela bostadsutskottet på Irland och studerade deras bostadspolitik. De hade kristallklart klart för sig att vi måste blanda boende- och ägarformer. De gick så oerhört drastiskt till väga att de rev ned hela jättelika bostadsområden för att bygga upp någonting nytt. Man rev ned hela områden i storleksklass med Rosengård och bygger sedan upp nytt. Det väsentligaste syftet med detta var att blanda boende- och ägarformer. Man hade allt, man hade hyresrätt och till och med det som kallas för social housing , man hade ägarlägenheter och bostadsrätter. Och hela tiden tryckte samhället på och uppmuntrade att människorna själva skulle kunna bli ägare till sina lägenheter. Även de som var väldigt fattiga hade genom olika system en möjlighet att på 20-30 år själva ta över sina lägenheter. Så gör man på Irland. Och man har gått från att ha varit ett fattigt land till att vara världens näst rikaste land i dag. I Sverige har vi regelstyrningar, förbud och stopplagar som hindrar varje sådan här utveckling. Herr talman! Samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin skrev i Dagens Nyheter för en styv månad sedan: Segregationen ska brytas till år 2010. Det var den stolta rubriken. Då studsar jag ju till, för det är ju i sanning djärva mål. Men så börjar jag läsa och ser en massa floskler av gammalt känt märke om allt vad som bör göras och allt vad som måste göras och så vidare, men inte ett dyft konkret. Jag läser sedan vidare att alla ska uppleva att det har påbörjats till 2010. Det är något helt annat än att det ska vara färdigt till 2010. Men, herr talman, det är värre än så, för sedan kommer det ytterligare en brasklapp när hon säger "om ekonomin tillåter det". Alltså bidde det, som i sagan, en tumme av alltihop. Vi kan sedan läsa att en nationell handlingsplan ska upprättas, och jag frågar er socialdemokrater: Hur många planer har ni inte upprättat genom åren, och vilken nytta har de gjort? Nu ska vi få ytterligare en. Vi ska också få en välbehövlig upprustning av förorterna, skriver man. Och jag frågar mig: Hur många gånger ska de byggas om? Hur många gånger ska vi bygga om miljonprogramsområdena? Har Socialdemokraterna inte lärt sig någonting? Slutligen sticker då bockfoten fram i artikeln, för samhällsbyggnadsministern säger att satsningen är en del av kampen för att rädda de allmännyttiga bostadsföretagen. Jaha, det var alltså att rädda bostadsföretagen som var det viktiga, inte att lösa segregationsproblemen. Återigen ser vi att för Socialdemokraterna är systemen viktigare än människorna. Man ska nu ha en ny utredning för att se över villkor och förutsättningar för allmännyttan. Jag frågar mig själv och jag frågar er socialdemokrater: Hur löser det segregationen att ni ska se över allmännyttans ställning? Herr talman! Allmännyttan i all ära, men inte har allmännyttan löst segregationsproblemen. Vill man vara elak kan man säga att det är precis tvärtom. Det finns ingen som har byggt så storskaligt, så tråkigt och så likriktat som allmännyttan har gjort, så där finns inte lösningen på segregationen. Och några andra lösningar har ni inte att komma med. Det är bara prat, prat och nya planer och nya utredningar. Det förfärliga är, herr talman, att medan ministern ser över allmännyttans ställning fortsätter arga unga män växa upp, gå igenom en skola i kaos, gå ut i arbetslöshet, våld och kriminalitet. Det vilar ett tungt, oerhört tungt, ansvar på Socialdemokraterna. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 13.

Herr talman! Carl-Axel Roslund talar sig varm för att blanda upplåtelseformerna i våra bostadsområden. Jag delar helt uppfattningen att det är absolut bäst om vi kan göra på det sättet. Men jag tycker nog också att det handlar om att ha blandade upplåtelseformer även i de villakvarter och bostadsrättskvarter där inkomsterna är höga. Den här frågan vill vi lyfta fram eftersom vi har stiftat en lag om att kommunerna ska upprätta bostadsförsörjningsprogram, där man naturligtvis ska analysera och komma med förslag på hur man ska lösa integrationsproblem. Men till det säger Moderaterna helt nej. Man säger: Sådana program behövs inte, det ordnar sig ändå. Därför skulle jag vilja veta på vilket sätt Carl-Axel vill lösa den här problematiken. Min egentliga fråga hann jag inte med tidigare. En kollega till Roslund, George Danell, tog fram ett nytt räntebidragssystem som gällde från mitten av 1990-talet. Det skulle vara neutralt, rättvist och effektivt. Det gick ut på att egnahemsägarnas ränteavdrag skulle motsvaras av ett räntebidrag för bostadsrätt och hyresrätt. Neutrala villkor skulle råda. Nu vill ni ta bort räntebidragen helt och hållet och inte ersätta dem med något annat. Det som sedan har hänt är att bostadsrättsföreningarna har anpassat sig till det rådande systemet, eftersom räntebidragen inte fungerar fullt ut, genom att lägga mer av lånen på den enskilde bostadsrättshavaren som kan utnyttja ränteavdragen. Var finns rättvisan och neutraliteten i att, som ni vill göra, ta bort räntebidragen och inte ersätta dem med några andra system?

Herr talman! Owe Hellberg säger att vi är överens om att vi måste blanda boendeformer för att därigenom bryta segregationen. Men varför kan ni då inte släppa fram det som är människornas egen önskan, Owe Hellberg? Det gäller de människor i Akalla som ville omvandla sina hyresrätter till bostadsrätter. Varför kunde de inte få lov att göra det? Det hade ju varit ett jättesteg i riktning mot just den blandning som ni och vi förespråkar. Eller har du samma uppfattning som Anders Ygeman hade? Han framförde ju hela tiden att bostadsrätter är för de rika. Underförstått är då hyresrätter för de fattiga. Anders Ygeman visar hela tiden upp en tidning. Har Owe Hellberg samma uppfattning? Om man tror att bostadsrättsinnehavarna är de rika förstår jag att man har ett motstånd mot att låta människor omvandla till bostadsrätt. Ni vill väl inte att människor ska bli rikare och få det bättre i Sverige. Du säger att man medvetet måste släppa fram detta inte bara i hyresbostadsområdena, utan i villaområdena också. Owe Hellberg! Du var med när bostadsutskottet var i Malmö. Du såg vad vi gör i Malmö. I villaförorten Bunkeflo bygger vi Annedal. Du har själv med och tittade. Det är hyreslägenheter inne i villasamhället. Så visst ska man göra så, och det görs också! Men det är människorna som ska få lov att välja. Det är människorna som ska avgöra. Det är inte en Owe Hellberg från Vänsterpartiet eller en vänsterkartell från statens sida som ska avgöra. Jag vill inte heller se en kommun som sitter och pekar finger. Jag vill låta människorna själva bestämma hur det ska vara. Och när människorna får bestämma själva efterfrågar de bostadsrätter.

Herr talman! Ombildningen till bostadsrätt sker i 90 % av alla prövningar. Detta är alltså inte något stort hinder. I de fall där man har sagt nej beror det på att man tar bort blandningen av upplåtelseformer genom att man helt enkelt tar bort hyresrätten i ett område, och det tycker vi inte är något bra system. Carl-Axel säger att vi ska göra som individerna själva vill. Det är inte så lätt att efterfråga en hyresrätt om inte kommunen planerar för sådana i ett bostadsförsörjningsprogram och är noga med målsättningen att man ska ha blandade upplåtelseformer i alla typer av områden. Om inte kommunen fattar sådana beslut har man ingen möjlighet att efterfråga något som man skulle vilja ha. Sådana beslut kan inte den enskilde individen fatta. När det gäller de ekonomiska frågorna fick jag inget svar på varför man ska ta bort det som ni tyckte var neutralt, effektivt och rättvist - räntebidragssystemet - och inte ersätta det med någonting annat. Ni siktar in er enbart på fastighetsskatten när det gäller ekonomin i bostadspolitiken. Om man tittar på hur stor del den är av den totala boendekostnaden ser man att det handlar om mellan 0 och 5 % för hyresrätten. För egnahem handlar det om mellan 8 och 16 %. Det som betyder mycket mer är vad energikostnaderna, räntekostnaderna och driftskostnaderna är. Men det vill ni inte diskutera. Därför fullföljer vi nu neutraliteten och rättvisan genom att vilja införa ett investeringsbidrag för hyresrätten som i princip motsvarar vad ränteavdragen är för egnahemsägarna. De används ju också i hög grad i dag av bostadsrättsinnehavarna eftersom man har gått mer från att bostadsrätten har lånet till att den enskilde individen har det i stället.

Herr talman! Owe Hellberg representerar en samhällssyn som bygger upp ett enormt skattetryck - 65 % av bostadskostnaden är ju skatter. Det är ett tryck som är uppbyggt av Owe Hellberg och hans kamrater på vänstersidan. När då skatterna slår så hårt på alla områden - fastighetsskatt, energiskatt och allt vad han räknade upp - måste man tydligen ha ett subventioneringssystem för att människorna ska ha råd att klara sig i detta system. Jag tar fullständigt avstånd från ett sådant synsätt. Miljöpartiet har myntat uttrycket grön skatteväxling. Från Moderaternas sida har vi också en skatteväxling, från bidrag och subventioner till lägre skatt. Man kan bryta loss en bit, som Owe Hellberg gör, och säga: Vad gör ni med detta räntebidrag? Jag kan garantera Owe Hellberg och alla svenskar som eventuellt lyssnar eller tittar nu att ingen hyresgäst förlorar på den moderata politiken.

Herr talman! Jag har några frågor till Carl-Axel Roslund som representant för Moderaterna. Jag har med intresse lyssnat på diskussionen om blandningen av upplåtelseformer. Jag vill höra lite om hur Moderaterna ser på den fjärde upplåtelseformen, som jag tycker har lyst med sin frånvaro här, nämligen den kooperativa hyresrätten. Den är den mest efterfrågade av människor som inte har så mycket pengar. Det är ett minimum av kontantinsats för kooperativ hyresrätt och den är totalbefriad från spekulation. Det finns många projekt med kooperativ hyresrätt som är på gång, och jag vill höra hur Moderaterna ser på det. Jag har förgäves letat i motionsfloden inför budgetbetänkandet och sett med fasa att Moderaterna vill plocka bort bidrag som har konsekvenser för människors hälsa. Vi försöker åtgärda mögel och radon i bebyggelsen, och jag kan se att Moderaterna plockar bort 36 miljoner kronor från Fonden för fukt- och mögelskador, nämligen alla pengar som vi anvisar till den. Jag ser väldigt lite av förklaring till detta. Jag blev besviken när jag läste motionen över att det inte fanns mer underlag. Jag vill veta vad ni har för underlag för att säga att det är dags att avveckla fonden. Ni menar att de problem som finns redan har visat sig och att det därför är dags att avveckla den nu. Det är likadant med radon i bostäder. Där tar ni bort 32 miljoner kronor i ett enda drag. Kvar finns 800 000 kr för informationsverksamhet om riskerna med radon. Jag vill höra hur Moderaterna kan motivera det här.

Herr talman! Helena Hillar Rosenqvist pratar om kooperativ hyresrätt. Och så säger hon att det är den mest efterfrågade av alla boendeformer. Jag känner inte igen någonting av det. Mig veterligen är kooperativ hyresrätt en oerhört marginell företeelse. Men som den moderat jag är tillåter jag alla människor att fritt välja precis vad de vill. Jag har inga som helst problem med att acceptera kooperativ hyresrätt. Det tror jag inte att någon moderat har. Låt människorna själva välja vilken boendeform de vill ha! Då säger vi naturligtvis också ja till kooperativ hyresrätt. Det är egentligen trist att debattera med folk från vänstersidan, för det är bara bidrag hela tiden. Som om bidrag hade byggt det här landet! Om jag fick råda så skulle jag plocka bort vartenda bidrag. Det skulle inte behövas i mitt drömsamhälle. Där skulle människor kunna leva på sin lön och göra det utan att behöva bidrag. Men det är ju det enda ni pratar om. Helena Hillar Rosenqvist pratar om mögel, radon och så vidare. Radonfaran har varit känd i 25-30 år nu. Här har vi satt in många och stora insatser för att komma till rätta med den. Jag tror att folk är väl medvetna om detta nu. Vi behåller en liten del som en form av upplysningskampanj i den mån det finns någon som fortfarande inte vet vad radon är och att man bör skydda sig mot det. När det gäller mögel är det samma sak. Vi hade en period, framför allt på 1970-talet, med alla plastmattor och så vidare. Men jag vågar nog påstå att det allra mesta är åtgärdat. Om man sedan skulle råka ut för mögel ändå är det faktiskt en försäkringsfråga, och ingenting som stat, regering och riksdag egentligen ska lägga sig i.

Herr talman! Jag vidhåller att jag tycker att man avfärdar problemen och spelar lite med människors hälsa. Man har åtminstone byggt de här bostäderna en gång med tillåtelse. Man har fått bygglov för att bygga, och man kanske har övertagit en villa. Det är inte människor själva som har åsamkat sig problemen. Det kan väl ändå ingen påstå. Det är inte så lätt om man måste bygga om sitt hus. Det kostar 300 000-400 000 kr. Jag skulle vilja se de försäkringsbolag som betalar det. Jag vet att man redan nu börjar ifrågasätta hur man ska kunna försäkra sig emot de här problemen. Jag har också funderingar om Moderaternas syn på bullerfrågor. Det är så mycket som har konsekvenser för människors hälsa. Jag undrar om Moderaterna verkligen anser att stockholmare är tåligare än andra. Jag vet att en ung moderatkvinna tyckte att stockholmare var klokare än andra, men är stockholmare också tåligare än andra och drabbas inte så mycket av tinnitus och hörselbesvär som andra människor? Hur kan de synpunkter som finns om bostadsbyggande och människor som drabbas av buller avfärdas så slarvigt?

Herr talman! Jag vidhåller att det är egentligen inte för stat, regering och riksdag att ta hand om mögelskador, radon och liknande. Det finns byggfelsförsäkringar. Det finns dolda fel-klausuler. Om du säljer eller köper en villa och det finns ett dolt fel träder försäkringar och liknande in. Egentligen är frågan löst, och det är ingenting som vi behöver lägga krut på. Sedan var det frågan om buller. Vad har du fått det ifrån att vi avfärdar larmrapporter om buller? Vi tar dem på allra största allvar. Det måste väl alla människor göra. Vi kan väl också konstatera att den människa som väljer att bo i Stockholms innerstad, eller i Göteborg, Malmö eller någon annan storstad, accepterar en högre grad av buller. Det är helt uppenbart. De högsta hyrorna i världen ligger förmodligen på Manhattan. Det är nog den bullrigaste och mest trafikintensiva miljö som finns, men där finns världens högsta hyror. Människor vill bo mitt inne i city. Om Helena Hillar Rosenqvist åker till Paris, inte åker hon ut till förorten och sätter sig i en skogsdunge. Nej, jag vågar påstå att hon gör som jag, nämligen sitter på Champs-Élysées mitt i trafiklarmet och njuter. Det är allom bekant att de flesta människor vill bo centralt. Staden i sig själv med sin brusande miljö utgör en oerhörd lockelse för oss alla. Fick jag en chans att flytta min villa in till centrala Malmö, kan jag lova Helena Hillar Rosenqvist att jag skulle göra det omedelbart.

Herr talman! Om stockholmare är tåligare än andra kräver nog en statlig utredning att klarlägga. Om de skulle vara smartare än andra vet jag inte. De kanske låter smartare! Jag skulle vilja hänga på det Carl-Axel Roslund talade om, nämligen segregation. Det är naturligtvis ett allvarligt problem på många ställen. Vi i Folkpartiet har kartlagt detta och skapat det vi kallar utanförskapets karta. Vi har sett att det här är ett fenomen som finns på många orter över hela landet. Det är inte ett specifikt storstadsproblem utan det finns också på många andra orter. En av huvudpunkterna för oss har varit att för att lösa upp vissa knutar skapa egenmakt i boendet i dessa områden. Det är naturligtvis inte hela lösningen, men det är den del av lösningen som vi inom bostadspolitiken kan stå för. När vi ska skapa denna blandning av upplåtelseformer måste vi ändå skilja på vem som ska fatta besluten och vem som har frågan i sin hand. När det gäller frågan om att blanda upplåtelseformer är det riksdagen. Vi har lagstiftningen i vår hand. Det finns vissa lagstiftningar som hindrar en blandning av upplåtelseformer. Det är tillståndsprövningen för omvandlingen till bostadsrätter. Samtliga borgerliga partier har fört fram förslag om ägarlägenheter. Inte efter denna debatt eller någon annan debatt har vi fått någon bra förklaring. Var finns den ideologiska spärren mot ägarlägenheter? Anders Ygeman framförde införandet av tredimensionell fastighetsbildning som en merit. Så länge det finns spärrar i det systemet som gör att det ändå inte går att skapa ägarlägenheter är det andra problem och inte detta problem som löses. Det är viktigt att göra distinktionen att det är lagstiftningen vi kan ändra. Det är det vi ska arbeta med. Allt hänger ihop sade Helena Hillar Rosenqvist i debatten. Så långt är det helt rätt. Allt hänger ihop. Bostadspolitiken måste ses som en helhet. Därför hade jag tänkt att koppla ihop bostadspolitiken med vissa andra områden som har berörts mycket tidigare i dag. Det är bland annat de frågor som Bostadsfinansieringsutredningen inte fick se. Man fick möjligen kartlägga dem men inte komma med skarpa förslag. Det gällde frågan om fastighetsskatten. Det enda vi egentligen har hört från vänsterkartellen är ett visst raljerande hos Owe Hellberg om våra borgerliga förslag när det gäller sänkningen av fastighetsskatten. Det skulle bli bara några hundralappar hit eller dit. Men vad man ska se här är att samtliga borgerliga partier har förslag om sänkningar. Eftersom vänstersidan tar sig friheten att diskutera förslagen i budgetsammanhang kommer naturligtvis även de borgerliga partierna att göra det. Jag ser mycket positivt på frågan om att vi ska komma fram till en gemensam lösning på problemet. Det är ändå ett tydligt budskap till våra väljare i landet att en ny borgerlig regering kommer att verka för att fastighetsskatten sänks. Sedan måste man börja med den första hundralappen. Annars kommer man ingenstans. För att travestera Cato den äldre i den romerska senaten: För övrigt anser vi att fastighetsskattesystemet måste reformeras och skatten sänkas. Jag hoppas väl få leva så länge att jag ser att den sänks. Det gjorde tyvärr inte Cato den äldre. Han fick aldrig se Karthago förstöras - men det hände ändå till slut. Folkpartiets förslag om fastighetsskatten kan analyseras hit och dit. Men huvudsyftet är att vi ser att problemet är så pass akut för många småhusägare att vi har lagt fram ett förslag om att gå in direkt i nuvarande system och sänka skatten. Det är mest fråga om att svara upp mot de höjningar av taxeringsvärdena som kommer nästa år. Det har nämnts i debatten tidigare att vi naturligtvis inte ska glömma att även hyreshusen är behäftade med fastighetsskatt. Vi föreslår även där betydande sänkningar, även om man kan tycka att det handlar om några hundralappar hit eller dit. Det är väl mest hit - från ett håll eller nedåt. Vårt förslag om fastighetsskatt innehåller också förslag om att flerfamiljshusen ska fasas in långsammare i systemet med fastighetsskatt än i dag. Vi har avsatt pengar för ytterligare nedsättning av fastighetsskatten för de flerfamiljshus som fasas ut med räntebidragssystemet. Vi har ändå sett att det finns vissa problem, och det är fastighetsskatten som är en del av lösningen i sammanhanget. Herr talman! Plan- och bygglagskommittén har arbetat färdigt. Nu förväntar vi oss att nästa gång vi diskuterar dessa frågor ska de goda förslag som Folkpartiet har lagt fram inte hänvisas till den kommittén. Nu är det upp till bevis för regeringen att visa att regeringen kan lägga fram utlovade skarpa förslag. Det är främst överklagandeprocessen man måste titta på. Det finns en skillnad i utredningen. Bland annat Folkpartiet vill gå på linjen med förvaltningsdomstol. Det vill inte utredningens majoritet. Det är ändå oerhört viktigt att effektivisera processen. Det har absolut ingenting att göra med att inte ha detaljplaneprocesser där det finns en insyn från medborgarna, medbestämmande, samråd och så vidare. Det är inte det som är problemet utan det är att överklagandeprocesserna är så oerhört tröga. Där har regeringen ett ansvar att lägga fram förslag. Jag yrkar bifall till reservation nr 13. I detta anförande instämde Nina Lundström (fp).

Herr talman! Jag hade den stora förmånen att i tisdags få vara på en fastighetsskattedebatt i Borås när mina partikamrater hade julfest. Men jag tror att jag hade lika roligt. Fastighetsskattefrågan och synen inom alliansen på hur det är ställt med det här kom då upp. Där fanns representanter för Folkpartiet, Moderaterna och Centern. Ekström, Västerteg och Sjösten var där. Också en lokal kristdemokrat var på plats. Där redovisades de olika marginella sänkningar som de tre partierna vill göra. Kristdemokraterna däremot har ett helt annat förslag. Den lokale representanten sade: Jag har pratat med Mats Odell, och han sade att när alliansen lägger fram sitt förslag är det Kristdemokraternas fastighetsskatteförslag som gäller. Naturligtvis ställde då moderatorn Harald Treutiger frågan till de tre partierna, bland annat till Folkpartiet, om det blir så. Nja, nej, så blir det nog inte eftersom vi inte ställer upp på de här förslagen, blev svaret. När vi pratar om fastighetsbeskattningen tycker jag att det är viktigt att tala om de tre olika formerna. Sett till budgeten och skatteavvikelser är det faktiskt främst hyresrätten som är negativt behandlad i skattehänseende, tätt följd av bostadsrätten. Hyresrättens fastighetsbeskattning anses vara en överbeskattning eftersom man också betalar bolagsskatt. När det gäller bostadsrätterna kan inte avdragsrätten utnyttjas eftersom man kan göra avdrag bara för den del som bostadsrättsföreningen har på sitt konto så att säga. Frågan är hur ni ser på rättvisan i det ni föreslår i förhållande till de olika boendeformerna. Vad får vi då för förslag från alliansen?

Herr talman! Först gäller det detta med marginella sänkningar. Jag håller med Folkpartiet där. För nästa år gäller för vår del en sänkning av fastighetsskatten med sammanlagt 3,8 miljarder. Det är tydligen en marginell sänkning. Men då är det väl också en marginell höjning att höja med 4 miljarder. Rör man sig med sådana storheter kan jag förstå att Vänsterpartiet över huvud taget inte tar tag i fastighetsskatteproblemet och inte ser det som ett problem. Den marginella höjningen på 4 miljarder vart tredje år verkar ju inte vara något som helst problem. Det blir de facto problem för dem som ska betala detta. Om Owe Hellberg inte har träffat någon sådan person kan jag hälsa att det finns de som ser detta som ett problem, och de är ganska många. Jag kan hålla med när det gäller fastighetsskattesystemet som sådant. Vad vi säger är att det måste reformeras. I en sådan reformering måste naturligtvis ingå att man ser till att det är neutralitet, att beskattningen inte gynnar eller missgynnar någon upplåtelseform. Jag kan inte stå här och med säkerhet säga att det verkligen är neutralt i dag - jag kan nog inte heller tänka mig att det är det, utan detta är säkert något som måste ses över. Sedan har vi frågan om vilket system som ska gälla, vilket borgerligt partis fastighetsskatteförslag som ska gälla för en borgerlig regering. Det är lite märkligt. I varenda fråga här hänvisar Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet till att detta får man prata om, detta får man förhandla om och det och det har vi kommit överens om. Annat är det med de borgerliga partierna som inte sitter med i regeringen. Vi har inte ens varit i den ställningen att vi behövt förhandla om detta. Naturligtvis kommer vi att komma överens om det här.

Herr talman! Jag måste ändå ge något slags exempel utifrån de förslag som finns från Folkpartiets sida. En genomsnittlig taxering i Borås, där vi var, ligger på runt 800 000 kr. Man betalar alltså 8 000 kr om året i fastighetsskatt. Er sänkning innebär 800 kr för den enskilde egnahemsägaren. På grund av taxeringshöjningen blir det en ökning med 500 kr, så det handlar om 300 kr. Det är kanske mycket pengar som Lars Tysklind talar om, men utslaget på en normal egnahemsägares villabeskattning är det inte det här som är det stora problemet när man talar om boendekostnader - det är vad jag vid flera tillfällen har försökt att lyfta fram - utan det är annat som har mycket större betydelse för boendekostnaden. Exempelvis skulle 1 % höjning av räntan direkt ge ökade boendekostnader med 1 500 kr. Därför är det viktigt att föra en balanserad ekonomisk politik som gör att vi har låga räntor. Jag vill också gå tillbaka till den andra frågan. Ni skjuter in er på fastighetsskatten. När ni pratar om räntebidrag heter det: Nu tar vi bort hela det här systemet. Men när den borgerliga regeringen en gång införde det här tyckte ni att det var ett bra system. Det var neutralt och rättvist gentemot de olika upplåtelseformerna. Men nu är ett sådant tänkande tydligen helt borta. Då undrar man naturligtvis varför. Vi kan väl också se att räntebidraget i sig kanske passar mindre bra i en låginflationsekonomi - andra insatser behöver göras. Därför säger vi i Vänsterpartiet att det är bättre att få ned själva produktionskostnaden så att räntekostnader, hyra och annat kan falla ut på en lägre nivå. Har ni ändrat uppfattning i den här frågan? Ni måste ju ha någon förklaring till att det man tyckte var bra för tio år sedan i dag är helt förkastligt.

Herr talman! Jag vill svara på detta med fastighetsskatten. Först och främst är det inte riktigt rätt räknat - vi sänker med 0,15 %. Å andra sidan kan man när det gäller neutraliteten och fastighetsskatten konstatera att det även finns en geografisk icke-neutralitet i detta. Den som har en villa i Borås som kostar 800 000 kr har kanske inte de största problemen, utan det är naturligtvis i storstadsområden och i vissa kustområden som de stora akuta problemen finns. Hade man valt att exemplifiera med en villa i Gullspång hade man fått ett ännu lägre värde. När det gäller räntebidragssystemet kan man säga att i ett låginflationssystem är ett räntebidragssystem i budgeten kanske inte något stort problem över huvud taget, för det är egentligen inte någon större utgift. Men det är ändå en gökunge i budgeten - man vet inte vart den kan ta vägen. Därför är det naturligtvis eftersträvansvärt att få bort sådana faktorer ur budgeten. Även om vi för tio år sedan kunde tycka att det fanns ett visst berättigande tycker jag att vi i dag ska försöka få bort det här ur budgeten.

Herr talman! Owe Hellberg har tidigare redogjort för vårt bostadsfinansieringsförslag. Jag tänkte bara helt kort ge en förklaring till Marietta de Pourbaix-Lundin som trodde att vi skulle ta pensionärernas pengar. Nej, det handlar inte om det, utan det handlar om att vi långsiktigt kan ge bra ränta och bra avkastning på pensionspengarna. Det handlar om att vi när det gäller de senaste fem årens ungefär 1,5 % ränteavkastning på pensionspengarna med vårt system garanterar 3 % avkastning. Skulle det visa sig att ränteläge och annat ändras är det fullt möjligt att ändra vad staten ska återkalla. Ragnwi Marcelind påstår att det här skulle vara någon sorts fondsocialism. Ja, om det var så väl. Här handlar det bara om ett sätt att finansiera. Det handlar inte alls om fondsocialism. Fondsocialism trodde jag var att använda fondpengar för att ta över ägandet i företag. Här är det fråga om ett sätt att få kapital för att bygga bostäder och därmed skapa arbetstillfällen i Sverige, inhemskt, vilket också kommer att påverka pensionerna positivt i framtiden. Det jag egentligen har tänkt uppehålla mig vid är två saker, herr talman, och det är för det första integrationen i boendet och för det andra bostadsbidragens utformning på sikt. I betänkandet har Vänsterpartiet ingen som helst reservation avseende integration i boendet. Skälet till det är att våra förslag kommer att behandlas i andra betänkanden. Herr talman! Jag kan inte låta bli att förundras över den syn som präglar den borgerliga reservationen på den punkten i betänkandet. Under lång tid var grunden för svensk politik Ett land, ett folk. Fullvärdig medlem i samhället var du inte förrän du assimilerats till majoritetskulturens identitet. Inte minst samer, romer och finsktalande minoriteter har bittra erfarenheter av den här politiken. För att bryta den förtryckande politiken började begreppet integration att användas. Integration borde då innebära en ömsesidig förändring av samhället, där alla kulturer och ursprung bedöms likvärdiga och som i processer berikar och påverkar varandra. Tyvärr har begreppet integration i svensk politik alltmer kommit att få samma betydelse som assimilering, och därmed har man förstärkt vi-och-de-synen. Det hördes inte minst i Carl-Axel Roslunds anförande hur vi-och-de-synen har fått ett oerhört starkt fäste i den borgerliga politiken. Den politik som syftade till en gemensam förändring har snarare blivit en politik som förstärker utanförskapet och ställer krav på minoriteter att anpassa sig till majoritetskulturen. Den borgerliga reservationen är en tydlig och nästan läroboksaktig uppvisning i hur fel det kan bli. Herr talman! Den borgerliga reservationens förslag är ensidigt inriktade på förändringar i det de kallar fattiga och utsatta områden, och inte på en enda punkt tar man upp de problem som finns i de mest segregerade områdena, nämligen rikemansreservaten, där fattiga människor och människor med utländsk bakgrund konsekvent stängs ute. Man skriver om behovet av bostadsrätter i de fattiga bostadsområdena, utan att samtidigt tala om behovet av billiga hyresrätter i de områden som i dag inte är tillgängliga för alla som inte har möjligheten att för dyra pengar skaffa sig en bostad. Man skriver inte en rad om hur diskrimineringen och den strukturella rasismen stänger ute många från de privilegierades områden. Det är självfallet både nödvändigt och önskvärt med blandade upplåtelseformer i alla bostadsområden. Men, herr talman, förändringarna måste börja i de områden där segregationen är som störst. I annat fall kommer bristen på bostäder som är tillgängliga för alla att minska ytterligare, och segregationen kommer därmed att förstärkas. Om vi börjar bygga hyresrätter i Djursholm och i Limhamn i Malmö i de delar där det fattas sådana, och vi ser till att skapa bostäder, kan vi sedan börja tala om att omvandla i de fattiga områdena. Det ena leder till det andra. Vi kan se i våra innerstäder hur segregeringen ökar därför att bostadsrätterna växer fram i en hastighet som inte är önskvärd för någon och stänger ute alltfler människor från dessa områden. Herr talman! Om segregeringen är problemet och vi för en liten stund skulle leka med tanken att den som lever i de mest segregerade områdena är den som är utsatt, därför att man inte är delaktig i det mångkulturella samhället, blir den borgerliga reservationen fullständigt obegriplig. Det står bland annat så här i den borgerliga reservationen: "Bildandet av bostadsrätt i s.k. problemområden måste därför underlättas." Om det är ett problem att det är segregerat, som Carl-Axel Roslund hävdar, kan man konstatera att i de mest segregerade områdena är det väldigt gott om bostadsrätter. Det står vidare i reservationen: "Det är också nödvändigt att människor i utsatta bostadsområden uppmuntras att ta ett större ansvar för sin egen situation och ges möjlighet till ökat boendeinflytande." Om vi fortfarande tänker tanken att den som är utsatt inte är delaktig i det mångkulturella samhället, kan vi konstatera att i de mest segregerade områdena är ägandeformen villa den absolut vanligaste, där man alltså har ett mycket stort inflytande över sitt boende. Detta, herr talman, är tecken på hur den borgerliga reservationen framför allt hjälper till att stigmatisera de fattiga bostadsområdena och göra integrationspolitiken till en assimileringspolitik. Vänsterpartiet har naturligtvis några förslag när det gäller det här. Jag tänker dra några av våra förslag - vi har betydligt fler. Vi föreslår 1. att en kommunal bostadsförmedling med bostadsanvisningsrätt införs, 2. att kommuner i sin obligatoriska boendeplanering aktivt arbetar för blandade upplåtelseformer, 3. att socialtjänstlagen garanterar rätten till bostad, 4. att det ska utgöra grund för tvångsförvaltning när privata fastighetsägare medverkar till etnisk diskriminering och 5. att kommuner motverkar segregationen genom tillgång till allmännyttiga hyresrätter i alla bostadsområden med överkomliga hyror. Med andra ord: Bryt diskrimineringen, bryt den strukturella rasismen och skapa en lagstiftning som förhindrar diskriminering! Herr talman! Jag ska avsluta med att säga något om vår reservation om bostadsbidraget. Jag instämmer i det yrkande som Owe Hellberg tidigare har ställt, och för att vi ska få chansen att umgås lite längre under voteringen senare i dag yrkar jag dessutom bifall till reservation 38. Bostadsbidraget har under en följd av år omvandlats från ett stöd för möjligheten att efterfråga bra bostäder till alltmer ett familjepolitiskt stöd. Vi tror att det är dags att återföra bostadsbidraget, och målet för bostadsbidraget, som en möjlighet för människor att efterfråga bra bostäder. Vi skulle därför egentligen allra helst vilja flytta bostadsbidragen från Socialdepartementet till Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet, för att på det viset tydliggöra att bostadsbidraget är pengar för att man ska kunna efterfråga bra bostäder. Jag kan konstatera att urholkningen av bostadsbidragen har varit total, och det största felet är att man inte har räknat upp hyres- och inkomstgränser sedan 1996. Det betyder att det är allt fattigare människor som får bostadsbidrag. Och det är allt färre människor som lever två i familjen och som har barn som har möjlighet att få bostadsbidrag för att kunna efterfråga en bra bostad. Jag ska lite kort, herr talman, visa några punkter på vad vi vill göra. Vi vill se till att trångboddhetsnormen fastställs, så att man kan använda sig av en bra norm när trångboddhet har uppstått. Vi vill se till att 28-årsgränsen försvinner, så att även vuxna studerande men också många av de hemlösa som i dag inte kan få bostadsbidrag får rätt till bostadsbidrag. Vi vill att en godtrosparagraf ska införas i regelsystemet, för att undvika risken att man inte vågar ta ett jobb eller något annat därför att man blir återbetalningsskyldig. Vi vill se till att inkomstöverföring från ett år till ett annat blir möjlig. Om man får en tillfällig mycket stor inkomst ska det inte påverka bostadsbidraget, som det har gjort hitintills. Vi har dessutom en rad andra förslag, som vi har tagit upp i tidigare förhandlingar. Men det viktigaste av allt är att bostadsbidraget återigen måste bli ett verktyg för människors möjlighet att efterfråga bra bostäder i rimlig storlek. I detta anförande instämde Owe Hellberg (v).

Herr talman! Sten Lundström började med att säga att vi har haft en lång period i Sverige då Ett land, ett folk var grunden för svensk politik. Säger man det på tyska låter det riktigt ruggigt, Sten Lundström, så det är väl skönt att vi har kommit ifrån det. Du lägger ett vi-och-de-perspektiv på diskussionen här och antyder att jag har lagt fram denna typ av perspektiv. Då frågar jag: Vad var det i mitt anförande som var ett vi-och-de-perspektiv? När du sedan pratar om att bilda bostadsrätt tycker jag att du har en syn på invandrare som är förfärande. Du förutsätter ju - det ligger underförstått i ditt resonemang - att det är bara svenskar som är intresserade av eller som har möjlighet att bilda bostadsrätt. Det är inte sant. Du måtte inte känna någon invandrare över huvud taget. Du pratar om rika reservat. Ja, det finns sådana. Men det är ju inte hundraprocentigt, för nog hittar du invandrare ute i Limhamn i Malmö. Du bor ju själv i Malmö, Sten. Du säger vidare att vi först måste se till att vi får hyresrätter i rika områden och att vi sedan kan tänka oss att bilda bostadsrätter i de så kallat fattiga områdena. Men är det inte det man de facto gör redan nu, Sten Lundström? Du var ju själv med och tittade på vad som sannolikt är Sveriges elegantaste hyreslägenheter, Turning Torso, som är byggt mitt i ett rikt kvarter. Nog gör man så. Vad var det i mitt i anförande som fick dig att studsa till och tycka att det var ett vi-och-de-perspektiv?

Herr talman! Jag tror inte att jag kommer att kunna förklara det här för Carl-Axel Roslund. Jag kan bara konstatera att jag inte för en sekund pratade om invandrare i mitt anförande. Jag tycker dessutom att det är ett ganska fånigt begrepp. Jag pratar om fattiga människor som stängs ute och diskrimineras. Jag pratar om etnisk diskriminering. Det finns gott om folk från andra länder som har en ganska god inkomst. Det har till och med visat sig att om du bryter på amerikanska har du ungefär fem gånger större chans att få jobb än om du inte bryter över huvud taget. Det är inte så enkelt. Det här handlar om diskriminering av vissa folkgrupper. Det handlar om diskriminering av fattiga människor och folk som inte platsar i den så kallade majoritetskulturen. Jag som vänsterpartist har inga problem med att folk väljer att bo tillsammans med andra med samma ursprung. Det är ett val som alltid har skett. Under hela migrationens historia har folk valt att bo tillsammans. Problemet uppstår när man minskar valmöjligheterna för folk och tvingar folk att bo i vissa speciella områden. Det är det ditt anförande går ut på. Ditt anförande går ut på att det är i de fattiga områdena som förändringarna ska ske, och inte genom att göra folk rika, genom att ge folk jobb eller genom att bekämpa diskrimineringen utan genom att bygga bostadsrätter i de här områdena. Det minskar utan tvivel tillgången på hyresrätter och folks möjligheter att skaffa bostad, och per automatik ökar också segregeringen i samhället. Carl-Axel, jag valde att prata om vi-och-de-perspektivet utifrån de exempel som du tog upp om hur våldet, kriminaliteten och utanförskapet växer fram i vissa delar av städerna medan man har det jättebra i andra delar. I många av de rika områdena frodas en nazistisk vurm bland ungdomar. Det är inget ovanligt att sådant växer fram i de här områdena. Där var min tid ute.

Herr talman! Det var ju för väl det. Sten Lundström förde in rasism och Gud vet allt. Vem kan rasismen vara riktad mot om inte mot invandrare? Jag kan väl inte som svensk vara utsatt för rasism i Sverige? Det var väl inte speciellt märkvärdigt att jag gjorde en koppling till invandrare. Sedan tyckte jag att du nästan bagatelliserade när du pratade om segregation. Den värsta segregationen som finns för dig är tydligen att rika människor bor i dyra och fina bostadsområden eller villaområden. Det är nästan ett skräckexempel på segregation för dig. Jag tycker inte heller om den typen av segregation, men för mig är det absolut inget problem. Däremot är det ett problem att fattiga människor klumpas ihop i fattiga områden som präglas av arbetslöshet, hopplöshet och så vidare. Det är den segregationen som jag tycker är problematisk för samhället. Sedan säger du att om man bygger bostadsrätter gör man folk rikare. Ja, men det är väl bra, Sten? Är det inte bra om folk blir rikare? Nu är det ju så att folk vill det här. Även invandraren i Rosengård vill naturligtvis bli rikare. Han när en dröm om att lyckas och få det bättre i det nya landet. Han är inte dummare än att han också vet att om man äger sin lägenhet bor man med största sannolikhet i en lite bättre miljö. Vi vet att miljön är bättre i bostadsrättsområden än vad den är i hyresrättsområden. Han vet också att han har gjort en investering som innebär en ekonomisk trygghet och ger en ökad frihet framöver. Vad är det som är så fel om några i Rosengård vill omvandla sitt hus till bostadsrätter? Viljan och intresset finns där. Möjligtvis finns inte förmågan ekonomiskt. Men hjälp oss då i stället att tillskapa möjligheten så att de kan, i stället för att bara ideologiskt säga nej!

Herr talman! Återigen hamnar du i ett vi-och-de-perspektiv, Carl-Axel Roslund. Återigen är det där du hamnar. Om man inte förstår att man måste bryta segregationen genom att bryta den överallt får man problem. Då kvarstår det plötsligt en brist på hyresrätter för folk som inte har möjlighet att efterfråga bostäder. Om man inte inser att detta är diskriminering, om man inte inser att det svenska samhället i många stycken är både strukturellt och rent faktiskt rasistiskt får man svårigheter att lösa de här problemen. Det är väl bra att de får bo där och ha det jättebra i de rika områdena, som du säger. Men hur ska de här människorna bli blandade då? Hur ska man kunna blanda i de här områdena om man inte tillåter vem som helst att bli granne? Det är bland annat din plånbok som förbjuder det. Sedan frågar du mig om bostadsrätter. Vad jag vet finns det ganska många bostadsrätter i Rosengård. Fortsätt inte att odla bilden av att Rosengård är ett stort ensidigt hyresbostadsområde! Det finns ganska många bostadsrätter. På ena sidan von Lingens väg är det i stort sett bara bostadsrätter, och det finns en hel del bostadsrätter insprängda i andra delar av Rosengård också. Jag känner folk som bor i de bostadsrätterna. Det är inte så att det inte finns bostadsrätter. Problemet för rosengårdsborna är att de inte kan efterfråga bostäder i andra delar av staden. För min del spelar det, som sagt, ingen roll hur man själv väljer att bo. Problemet är när man inte har valmöjligheterna. Visst ska antidiskrimineringslagen skärpas. Vi måste faktiskt se över hur de finansiella instituten verkar gentemot folk med annan bakgrund. Tror man inte att det är diskriminering och strukturell rasism som gör att folk inte kan få lån och att folk inte får möjlighet att starta egna företag på grund av sitt ursprung, vet jag inte riktigt vad begreppet rasism borde vara.

Herr talman! Jag tänkte tala lite om bostadssituationen för de äldre. Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Vi står inför en omfattande utmaning när befolkningen blir allt äldre. Om 30 år kommer en fjärdedel av Sveriges befolkning att vara över 65 år. Det ställer nya krav på hur vi organiserar både samhället och våra egna liv. När jag var barn levde folk inte många år efter sin pensionering. I dag kan vi glädjande nog konstatera att många av oss kommer att leva ett tjugotal år efter pensioneringen. Men det kommer att ställa helt andra krav både på samhälle och på boendet. Detta påpekas i motioner som har kommit in till bostadsutskottet under den allmänna motionstiden. Det är bra att frågan om de äldres boende blir föremål för politiska samtal och kommer upp på den politiska agendan. Att åldras är ingen sjukdom eller omsorgsfråga. Själv konstaterar jag att bor gör vi hela livet - de flesta av oss. Arbetar gör vi faktiskt knappt halva livet. Bostaden är i detta perspektiv en av de viktigaste förutsättningarna för hur vi kan leva och planera våra liv. Herr talman! I samtal med många äldre personer möter jag en utbredd osäkerhet inför samhällets möjligheter att i framtiden ge stöd, vård och omsorg under den senare tiden i livet. Många känner rädsla för att inte få tillsyn eller trygghet i sitt boende. Hur vi hanterar dessa frågor upplever jag som en av de stora utmaningarna inför framtiden. En av nycklarna till att känna trygghet inför sin ålderdom är vetskapen om att man kommer att ha ett boende som fungerar bra. De flesta äldre vill bo kvar hemma och inte i ålderssegregerade områden. I de få seniorbostäder som ändå byggs borde det vara möjligt att organisera bostäderna efter livsstilar och inte efter hur gammal man är. Att göra det möjligt för äldre att så länge som möjligt bo kvar hemma är också en rättighetsfråga. Men man ska också kunna erbjuda alternativa bostäder om så önskas. Var fjärde pensionär bor i dag i allmännyttiga bostäder. Dessa bostäder består till en tredjedel av trevåningshus utan hiss. De är byggda någon gång på 1950-1970-talen. Det handlar helt enkelt om att förbättra möjligheterna att ta sig in eller gå ut och handla samt att någon kan komma på besök. Hissbidraget var en bra början, men mer behöver göras. Därför är det bra att Ulf Karlsson i sin utredning om bostadsfinansieringssystemet, som han avlämnade i höstas till regeringen, pekar på frågan om anpassningen av bostadsbeståndet till den åldrande befolkningen och också på teknikutveckling, som kommer att behövas för att förbättra tillgängligheten för äldre. Ökad tillgänglighet är en fråga som också pekas ut av PBL-kommittén. Den fäster uppmärksamhet på att med en mer åldrande befolkning måste planerna anpassas efter dessa förutsättningar. Här kommer också kommunernas bostadsförsörjningsprogram in. De har här en viktig roll. Vi måste alla bli medvetna om den demografiska situation vi står inför och att bostädernas utformning och samhällsplaneringen är nycklar till att alla människor, oavsett ålder, ska kunna utvecklas som individer, påverka och bidra till samhällsutvecklingen samt mötas med respekt. Detta var ett av de utvecklingsmål som vi i utredningen Senior 2005 pekade på. Det är ett av de krav som kd tar upp i sin motion. Det politiska målet var alla politiska partier överens om i den utredningen om framtiden för oss som blir äldre. Det målet skulle vi ha. Därför har vi alla ett ansvar att gemensamt förverkliga det. Alternativet blir annars att vi får fler äldre som blir isolerade i sina lägenheter, vilket är både ovärdigt och odemokratiskt. Det leder också till att samhällskostnaderna i form av sjukvårdskostnader ökar. Trygghet handlar också om den enskildes inflytande och självbestämmande och att man respekterar detta hela livet ut. För äldre har bostäderna en stor betydelse, och därför är det bra att vi har bostadsanpassningsbidrag. Dessa bostadsanpassningsbidrag har ju ökat hela tiden. I dag är det 63 300 människor som har bostadsbidrag. Vårt investeringsbidrag har gjort att vi också fått hyresbostäder som har god tillgänglighet, vilket har gjort att fler äldre människor har kunnat flytta in. På så sätt har man också fått i gång flyttkedjan. Det är viktigt att man har en god kvalitet i äldreomsorgen, men som jag sade är mycket av de äldres situation inte en äldreomsorgsfråga. Därför är det viktigt att vi också har höjt bostadsbidragen, som gör att man kan leva ett ekonomiskt självständigt liv så länge som möjligt. De höjer vi den 1 januari 2006.

Herr talman! Vi ska väl inte förlänga debatten alltför mycket här i dag. Jag ville bara göra en markering och fråga Siw Wittgren-Ahl en sak, med tanke på att hon nu har stått och talat väldigt positivt om den motion som vi kristdemokrater har lagt fram, inte bara i år utan också föregående år. Jag tycker att det är sympatiskt att Siw Wittgren-Ahl, som jag också vet har varit engagerad i äldrefrågorna, vill lägga tyngd på att det här är en viktig fråga. Men det hjälper ju inte om man år efter år säger nej till mycket konkreta förslag på hur man skulle kunna förändra den här situationen. Vi kan se på den yrkandesats där vi talar om futtiga 5 miljoner, som ändå skulle kunna vara ett startkapital för ett forum för äldres boende där man kunde samla den kunskap som man behöver för att kunna bygga ett framtida äldreboende som lever upp till de förväntningar som finns hos sådana som Siw Wittgren-Ahl och jag, som inom en snar framtid kanske kommer att vara sådana personer som vill flytta in i en annan form av boende. Men då säger man tvärt nej. Samtidigt tycker man att det är oerhört angeläget att inrätta ungdomsbostadssamordnare och lägger jättemycket pengar på detta, därför att de ungas bostadssituation är som den är. Men vi har ju alltså en allvarlig situation för en stor grupp mycket äldre människor i Sverige i dag, och då blir min konkreta fråga: Men varför har ni inte ställt upp på det här förslaget om ett forum för äldres boende?

Herr talman! Boverket har en del av det uppdraget redan nu, och nästa år kommer regeringen med en äldreplan. Det skulle väl vara mycket bra om man kunde ha något forum, tycker jag, där man på ett enkelt sätt kunde hämta information om vad man ska tänka på när man vill ha ett projekt eller ska bygga. Men som det nu är har Boverket det uppdraget, och de har också samarbetat med Senior 2005, och vi har då lagt fram olika förslag om hur det skulle kunna gå till. Där är tillgängligheten en viktig del i boendet, och att man också kan mötas över generationsgränser. Mycket av det som ni pekar på i er motion är ju faktiskt sådant som Äldreberedningen kom fram till.

Herr talman! Det finns ju en stark kritik mot regeringen just när det gäller äldreplaneringen. Det finns alltså inga framsynsprojekt för bostadssektorn. Det finns framsynsprojekt för en rad andra områden, men inte just för bostadssektorn. Det är då lite alarmerande att regeringen gång på gång lägger på Boverket en massa uppdrag. Vi vet ju att Riksrevisionen faktiskt har kritiserat regeringen för detta. Man anser att Boverket ska syssla med PBL, alltså plan- och bygglagen, och hur man planerar. Här sade Siw Wittgren-Ahl tidigare att kommunerna har ett stort ansvar. Ja, visst har de det, men de har inte bara ett ansvar för hur man planerar byggnationer för äldre. De har ju också ansvar för äldres hela livsmiljö. Jag är ändå oroad över den utveckling vi ser på bostadsmarknaden i dag, där väldigt lite hänsyn tas till alla dessa äldre. Vi har i dag ett antal äldre personer som faktiskt vill flytta hemifrån, men man är inte i det skicket att man kan flytta till särskilda boenden. Om det hade funnits ett attraktivt alternativ som hade kunnat vara ett slags mellanform mellan det egna boendet - man kanske bor i en stor villa på övre våningen, isolerad i ett sovrum utan att ta sig ut - och ett särskilt boende dit man bara får komma när man är färdig att dö. Jag skulle önska att regeringen tog den här frågan på mycket större allvar och inrättade ett forum för äldres boende i enlighet med Kristdemokraternas yrkande. Där skulle vi kunna sätta fokus på det som är den verkliga problematiken i framtiden, nämligen hur herr talman, Ragnwi Marcelind och Siw Wittgren-Ahl kommer att få tillbringa sina sista dagar i livet.

Herr talman! Det tycker jag är bra att vi diskuterar nu, för när vi sitter där kan vi inte diskutera hur vi ska ha det, för då är det kört! Det här är en fråga som berör de flesta som sitter i den här församlingen. Till Ragnwi Marcelind, med anledning av hennes engagemang i frågan, kan jag säga att dels färdigställdes ungefär 10 000 seniorbostäder förra året, och 11 000 seniorbostäder ligger nu i planerna. Det är klart att det på gott och ont kommer att växa fram olika typer av boende, för vi är många människor som står inför åldrandet. Jag tror att då kommer olika lösningar till för hur vi kan bo tillsammans och i olika organisationer, kopplat till hyresrätt, kooperativa äldrebostäder och den typen av boende, vilket jag tycker är bra. Det viktiga är att vi redan i dag diskuterar hur det ska se ut, och då kan jag glädjande nog meddela Ragnwi Marcelind att Ylva Johansson som är socialminister tar detta på stort allvar. Men jag vill föra in även boendet. Det här är också en bostadsfråga. Åldrandet handlar ju inte om att alla behöver omsorg. Vi kanske behöver bo lite annorlunda, men de flesta av oss kommer faktiskt att vara friska, och det är vi som måste diskutera och skapa förutsättningar för det så att man inte hamnar i den situation som Ragnwi beskrev, det vill säga att man ligger på andra våningen och inte får den hjälp och tillsyn man skulle behöva för att ha ett rikt och människovärdigt liv. Det är det vi måste diskutera även i bostadsutskottet och med bostadsförsörjningsprogram skapa alternativ så att människor har alternativ till sitt boende och så att man kan flytta vidare den dagen man vill göra det. Man måste också ha bra bostadsbidrag för de äldre.

Herr talman! Ett av vår tids mest svårlösta problem är bostadssegregationen. Utanförskap, fattigdom och sociala problem förekommer på många ställen. Miljonprogramsområden byggdes på den tiden då Sverige hade akut bostadsbrist. Visst har fel begåtts, men de senaste tio åren har vi med hjälp av storstadssatsningen och de så kallade Blommanpengarna arbetat aktivt för att motverka segregationen. Vi har fortsatt att rusta upp och kompletteringsbygga miljonområdena där vi satsar på både den inre och den yttre miljön. Ett av flera exempel på vad vi gör och kan göra är Gårdsten i Göteborg. Vi besökte området i samband med bomässan i augusti i år. Herr talman! Bostadsintegrationen är en viktig fråga. I dag är situationen sådan att bostadsadressen för många är förknippad med utanförskap. Denna bild måste förändras. Våra barn och ungdomar som växer upp i dessa områden måste känna sig trygga i och stolta över sina bostadsområden. Därför är bostadsintegrationen en rättvisefråga. Alla bostadsområden måste ha en blandad bebyggelse med flera olika upplåtelseformer. De ska vara trygga och attraktiva och kunna efterfrågas av alla oavsett ålder och etnicitet. Ett viktigt problem som jag vill lyfta fram är hur människor diskrimineras på bostadsmarknaden. Vi socialdemokrater har en vision av folkhemmet som vi måste fortsätta att kämpa för. Herr talman! Har vi alla samma möjligheter på bostadsmarknaden, oavsett ekonomiska förutsättningar? Jag kan förstå att det är lättare att anvisa lägenheter där det finns ett överskott, men om jag sedan vill flytta får ingen hindra mig. Integration innebär samma rättigheter och samma skyldigheter. Jag som individ ska inte diskrimineras. När det sker gång på gång, både då jag söker arbete och bostad och i mötet med myndighetspersoner, hamnar jag i ett ofrivilligt utanförskap, vilket gör det svårare för mig att bli integrerad. Jag vill bestämt hävda att det finns en koppling mellan diskriminering och integrering. Herr talman! Till Carl-Axel och Sten vill jag säga att även invandrare vill göra bostadskarriär. Men hur bemöts de bostadssökande av dem som förmedlar bostäder? En del kommunala bostadsbolag sorterar sina hyresgäster. Senast såg vi detta i fallet med MKB i Malmö som hade en speciallista över vilka man inte ville ha som grannar eller som hyresgäster. Hur behandlas man då på den privata bostadsmarknaden? Jag ska säga att situationen inte är bättre där. Inte ens mina pengar kan göra att jag slipper bli diskriminerad. Enligt Masoud Kamalis rapport Sverige inifrån vittnar flera personer med utländsk bakgrund om hur de förhindrats att flytta in i bostadsrätter och villaområden med många vita svenskar. Mäklare avråder med argumentet att bostadsrättsföreningen inte godkänner dig eller att du som bostadsägare, genom din närvaro, skulle sänka värdet på fastigheten. Det tycks vara okej att även invandrare bor i bostadsrätter bara de har bildat förening med andra invandrare. Jag ser verkligen fram emot förslagen mot bostadsdiskriminering i vårens proposition för att motverka strukturell diskriminering som statsrådet Jens Orback kommer att presentera, och jag välkomnar regeringens mål med bostadsintegrationen. Herr talman! Vi socialdemokrater slår vakt om och vill utveckla kommunala allmännyttiga bostadsföretag. Alla hushåll, oavsett ekonomisk och social bakgrund, ska kunna bo i samma områden och hos samma fastighetsägare. Vi vill inte ha det som på engelska kallas social housing . Bostaden är för oss en social rättighet, inte en marknadsfråga. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Mariam Osman Sherifay tar storstadssatsningen, Blommanpengarna och så vidare som exempel på en oerhört framgångsrik socialdemokratisk bostadspolitik. Menar du verkligen på fullt allvar att alla de miljarder och åter miljarder som plöjts ned gett något nämnvärt resultat? I de utvärderingar som gjorts i Malmö har man kommit fram till att det mesta varit fullständigt meningslöst. Det du säger här är att ni ska fortsätta på precis samma sätt. Sedan säger du att alla områden måste ha en blandad bebyggelse. Där är vi helt överens, och då blir min enkla fråga: Varför säger ni nej när någon vill omvandla till bostadsrätt? Varför säger ni nej om ni, precis som vi, inser hur viktigt det är att det finns en blandad bebyggelse? Det började med Sten Lundström och rasism och sedan späder du på. Det har ju egentligen inte med bostadsfrågan att göra, men jag är inte dummare än att jag inser att det finns problem inom det här området. Vi är helt överens. Om det skulle finnas någon människa som tvivlar vill jag säga att varje form av diskriminering är straffbart, och jag hoppas vid Gud att alla fall av diskriminering anmäls. Det är en styggelse. Jag kan garantera dig att på de barrikaderna kommer moderater och socialdemokrater att stå tillsammans. I mitt villaområde är snart alla mina grannar invandrare. De är förtjusande människor, och vi har inga som helst problem. Så låt oss gemensamt kämpa för det. Men varför säger ni nej till att ombilda till bostadsrätter?

Herr talman! Jag förstår inte riktigt din fråga. Vad är det för fel med att rusta upp våra bostäder? Tycker du att vi ska låta dem förfalla som i det fall vi såg tidigare i höst? Det är väl inget fel i att rusta upp. Jag har aldrig sagt att vi är mot bostadsrätter. Jag tycker inte att vi ska ha områden med enbart hyresrätter, men jag tycker inte heller att vi ska ha områden med enbart bostadsrätter eller enbart villor. Det är en segregering som är av ondo. Sedan är jag förvånad, Carl-Axel, över att du undrar om det verkligen är så med diskrimineringen som jag beskriver. Ja, det är så. Det är min verklighet. Det är så jag upplever den, och jag tycker inte att du ska komma och beskriva min verklighet.

Herr talman! Jag önskar att jag kunde göra mig till talesman för hela svenska folket, men jag kan ju inte det tyvärr. Det finns dumma människor även i Sverige. Jag kan bara beklaga det, och jag beklagar om du är utsatt för någon form av rasism och diskriminering. Jag beklagar det verkligen, men jag kan som sagt inte göra mig till talesman för alla. Tyvärr finns det dumma människor även här. Du undrar vad det är för fel att använda storstadssatsning och Blommanpengar till att rusta upp våra områden. Jag hoppas vid Gud att man hade större ambitioner med storstadssatsningen än bara att rusta upp bostadsområdena. Det är faktiskt hyresvärdens skyldighet att hålla bostäderna i stånd. När man presenterade Blommanpengarna, storstadssatsningen och så vidare hade man betydligt stoltare ambitioner och talade mycket yvigare om dem än du gör nu när du säger att pengarna skulle gå till att rusta upp de nedslitna områdena. Och nu ska vi tydligen göra det ytterligare en gång. Jag kan inte låta bli att ställa frågan: Hur många gånger ska vi bygga om miljonprogramshusen?

Herr talman! Jag är fortfarande förvånad, för det handlar bland annat om att just rusta upp bostäder. Man satsar på skolorna i dessa områden. Jag har själv min tjänst i ett av dem, Tensta, och det är inget fel i det. Jag vet precis hur mycket det betytt för tenstaborna. En sak till: Det verkar på dig, Carl-Axel, som att du som politiker ger upp. Det bästa vore kanske att bomba bort dessa områden. Det vore väl den enkla lösningen. Men det finns också en annan bild, en bild som inte är lika svart som den du målar upp. Det är en bild av dessa områden som faktiskt besökare från andra europeiska länder väljer att visa. Det har vi sett nyligen. Jag har stått här och berättat om problemen som finns. Jag är ärlig. Jag säger precis som det är. Och när jag pratar om mig själv måste jag faktiskt också nämna Masoud Kamalis rapport, för det är inte bara jag som är diskriminerad. Det är många andra som vittnar om detta. Och jag tycker att vi måste ha en politik för att stoppa det här. Jag kan nämna både nära och kära som faktiskt har flyttat och bor i bostadsområden och i villaområden, och jag vet vad de har fått stå ut med.

Herr talman! Jag vill börja med att kommentera det här med diskrimineringen. Jag hade en debatt med samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin för några veckor sedan som handlade om diskrimineringen. Jag hade låtit Rut ta fram hur många diskrimineringsfall det fanns som berör bostäder. Det är 108 stycken under åren 2004-2005. Inget av dem har lett till vidare åtgärder. Då ställde jag också frågan vad Socialdemokraterna vill göra. Folkpartiet har lagt fram förslag om att bland annat stärka och slå ihop diskrimineringsombudsmännen. Vi anser att det ska kosta att diskriminera. Då tycker jag att det också är viktigt att höra något från Socialdemokraterna. För den delen, herr talman, kan jag konstatera att jag beklagar att samhällsbyggnadsministern inte finns med i debatten i dag. Jag har noterat att flera statsråd kommer att delta i en senare debatt, men då handlar det om utbildningsfrågor. Sedan har jag en annan fråga till Mariam Osman Sherifay. I Sveriges riksdag har vi inte stiftat en lag som förbjuder områden med villor att kompletteringsbygga med hyresrätter. Det är en fråga för kommunerna, enligt planmonopolet. Däremot har vi en lagstiftning som faktiskt säger att det ska överprövas om en kommun och de som bor i en stadsdel och bor i hyresrätter skulle vilja ombilda hyresrätterna. Sådan lagstiftning har vi. Och det ska tillståndsprövas av länsstyrelsen och av Boverket. Jag har debatterat detta många gånger med statsrådet och påtalat orimligheten. Ytterst handlar det nämligen om att de här människorna, som vill ombilda och som vill få ökad egenmakt, inte får chansen därför att det där är Sveriges riksdag som är ansvarig. Vad tänker Socialdemokraterna göra åt det?

Herr talman! Jag kan inte kommentera statsrådet, om hon är här eller inte här. Jag kan tänka mig att hon har fullt upp. Jag vill bara säga att jag, just när det gäller ombildning av bostadsrätter, faktiskt inte har något emot det. Det finns många. Mycket av det som byggs i dag är bostadsrätter, så det valet kan man göra om man har pengar eller annat. Kompletteringsbygga gör vi, Nina. Både du och jag bor i Sundbyberg. Det är klart att vi gör det, och det görs i många andra kommuner. Att ombilda hyresrätter till bostadsrätter eller att äga verkar vara den enda lösningen, som jag har hört här tidigare, på problematiken. Men alternativet, som jag har lyft fram, är blandade upplåtelseformer. Jag bor själv i en hyresrätt i vår kommun. För ett tag sedan ville mina grannar ombilda till bostadsrätter. Det fick man göra. Man fick rösta. Man fick säga vad man ville. Men det fanns inte en majoritet. Finns det en majoritet säger vi aldrig nej. Jag förstår inte riktigt. Det finns regler, så det är ingenting att diskutera. Finns det en majoritet är det klart att man får göra det. Sedan är det en sak till just vad gäller diskriminering som jag verkligen måste lyfta fram. Jag är besviken över att många inte har förstått hur människor har det, att strukturell diskriminering är ett mycket stort problem som drabbar väldigt många människor. Ursäkta, herr talman, jag ser att jag inte har så mycket tid kvar. Men jag vill bara säga att just strukturell diskriminering är en viktig fråga. Och våra förslag, som Nina efterlyser, kommer faktiskt att presenteras under våren. Den här frågan är otroligt viktig. Vi kan inte bara komma med halvbra förslag eller med snabba förslag. Vi har en utredning som snart är klar, och utifrån den kommer vi att lägga fram våra förslag.

Herr talman! Jag kan konstatera att av Sveriges totala bostadsbestånd är det 16 % som är bostadsrätter. Och den fråga som Mariam Osman Sherifay inte vill svara på gäller riksdagens roll. Du menar att det är fritt fram för de här personerna att bilda föreningar och därmed också att få möjlighet att äga sin bostad. Men så fungerar det inte i dag. Vi har tillståndsprövning. Det är därför man har stoppat detta. Akalla är ett exempel. Jag har varit i Östberga. Jag har haft en debatt om östra Skogås och många andra områden. Därför menar jag att man skulle fokusera på att överlåta makten till de boende, de kommunala bolagen, som det faktiskt oftast handlar om i de här förorterna, och också till kommunerna. I dag överprövas detta av länsstyrelsen och Boverket. När det gäller de här stadsdelarna och förorterna som jag diskuterar kan man naturligtvis säga: Ja, men det finns en uppblandning redan i dag. I de stadsdelar som vi talar om är det ofta upp till 98 eller 100 % hyresrätter, som ägs av ett bolag. På vissa ställen kan man inte kompletteringsbygga. Om de boende faktiskt vill bo kvar i sitt område men skulle vilja ha en ökad makt förstår jag inte varför detta ska överprövas av Sveriges riksdag genom lagstiftningen. Låt oss se till att skapa möjligheter för de människor som bor i de här bostadsområdena! Jag tror på ökad egenmakt. Jag tror på fler bostadsrätter. Jag tror på ägarlägenheter. Sedan anser Folkpartiet att det är en del av diskussionen kring hur man ska skapa möjligheter för alla människor. Utöver det finns det frågor om arbetsmarknad, trygghet, närpolisens roll med mera. Men här diskuterar vi bostadspolitikens roll, och jag tror att Sveriges riksdag skulle kunna göra oerhört mycket mer. Framför allt handlar det om att flytta ut makten, så att de som frågorna berör får en chans att få inflytande över dem.

Herr talman! Ja, Nina, jag vet faktiskt inte riktigt. Jag sade just att det som har byggts och byggs just nu är mycket bostadsrätter. Jag har inga problem med detta. Det är inte det som jag är emot. Jag sade också att det finns regler. Du fick det nästan till att det skulle vara nästan omöjligt att ombilda till bostadsrätter. Min fråga är om det verkligen skulle hjälpa min son Muhammad om han skulle köpa sig en bostad i Hallunda. Blir han då integrerad? Det är det som är viktigt för mig. Vad är det som skulle hjälpa mig att bli integrerad? Jag skulle bli integrerad - det är min åsikt - om jag skulle bli granne med dig eller Sven eller någon annan här inne. Men där det redan finns en överrepresentation av invandrare där ska man då köpa sin lägenhet eller ombilda den. Tror du att det skulle leda till integrering? Nej, det tror inte jag på.

Herr talman! Jag skulle egentligen vilja ställa frågor lite grann utifrån det anförande som jag själv försökte hålla om integration. Nu hörde jag en ganska positiv hållning till Blommanpengarna och storstadssatsningen. Jag delar uppfattningen att det finns delar av det här som har varit bra, men det är också mycket som är ganska dåligt. Det som egentligen är riktigt allvarligt är att de här pengarna på något sätt har bidragit till stigmatiseringen av de här bostadsområdena. Det är ganska allvarligt. De har egentligen spätt på vi-och-de-tänkandet. Och jag kan konstatera att inga Blommanpengar eller pengar till storstadssatsningen har använts i Djursholm eller i Limhamn i Malmö eller andra områden där folk är som mest segregerade. Ingenting har egentligen gjorts för att bryta den totala vita medelklassens förmåner. Sedan är det något annat jag skulle vilja fråga om. I mitt anförande tog jag upp fem olika förslag på hur man skulle komma åt diskrimineringen och rasismen på bostadsmarknaden. Det handlar om 1. kommunala bostadsförmedlingar, obligatoriskt med bostadsanvisningsrätt, 2. obligatorisk boendeplanering som är bredare än bostadsförsörjningsprogrammen, 3. att socialtjänsten garanterar rätten till bostad. För att du nu ska få en chans att svara stannar jag där, och så återkommer jag med de andra frågorna sedan.

Herr talman! Jag håller med dig, Sten, när du beskriver det här med baksidan av Blommanpengarna. Varför går de just till dessa områden? Varför inte till Djursholm? Varför inte till de här rika områdena? Men tänk om de pengarna inte fanns! Tänk om de områdena inte skulle få någon hjälp! Hur tror du att det skulle ha sett ut då? Sedan gäller det de förslag som du nämnde. Vi har öppnat för en bostadsförmedling. Sedan får man kalla det vad man vill, och man får ha det i vilken regi som helst. Jag tycker att det är viktigt att man förmedlar bostäderna. Det är viktigt att ingen diskrimineras. Alla oavsett etnicitet, rörelsehinder, ålder, kön eller sexuell läggning ska kunna känna sig rätt behandlade. Det är annars en sådan kränkning. Jag väntar till våren när vi kan presentera våra förslag just vad gäller bostadssegregering. Frågan förtjänar väl en egen proposition.

Herr talman! Att de fattiga bostadsområdena har underskott på pengar har Hyresgästföreningen visat. Det är egentligen ett problem med hur vi fördelar medel i samhället över huvud taget. Hyresgästföreningen har kunnat visa att Rosengård skulle ha haft 100 miljoner mer om man fördelade lika mellan människor i Malmö stad. Så ser det ut konsekvent i landet. Fördelningen av medel är orättvis. Det jag talar om är stigmatisering. Det är det som brukar kallas integrationspolitikens paradox. Genom att ensidigt peka ut de fattiga områdena som problem stigmatiserar man också de människor som lever i de områdena. Man skapar också vi-och-de-känsla. Sedan återgår man till den gamla traditionella assimileringspolitiken som alltid har varit den svenska politiken. Jag tror att det är allvarligare än så här. Egentligen handlar det om hur vi fördelar pengar rent generellt i samhället. Det gäller via både inkomst- och kostnadsutjämningen till kommunerna men också de inomkommunala och inomregionala fördelningarna av medel. Jag hade gärna sett att en del av pengarna hade hamnat i dessa områden för att bryta den segregering som finns framför allt i Djursholm, Limhamn och andra områden. Jag konstatera att ni än så länge när vi har föreslagit en bostadsanvisningslag svarat positivt och sagt: Det kan vi tänka oss. Men ni har aldrig tänkt er det. Den andra delen gäller socialtjänstens rätt att garantera rätten till bostad. Där svarar du inte alls, och det har ni än så länge sagt nej till. Hur är det med tvångsförvaltning? Det gäller privata fastighetsägare eller kommunala fastighetsägare som medverkar till etnisk diskriminering. Är det en intressant lösning? Eller hur är det med att kommunen ska motverka segregation genom att se till att det finns allmännyttiga hyresrätter i samtliga bostadsområden i en kommun?

Herr talman! Mycket av det du efterlyser finns det faktiskt förslag för. Men för det ena eller andra som du nämner är det kanske inte precis som Vänsterpartiet önskar. Ändå har vi svar både vad gäller bostadsmedling och det andra. Visst är bostaden en rättvisefråga. Jag undrar fortfarande: Hur skulle det ha sett ut i dessa områden om de inte fått pengar? Jag kan förstå precis vad du menar med stigmatisering och allting. Men hur skulle det ha varit? Hur tror du att det skulle ha sett ut om vi inte hade pekat ut just de områdena? Det är viktigt. Annars hade de inte ens fått de pengar som de har fått. Jag förstår inte riktigt. Du talar om Djursholm. Det finns inte de problemen i Djursholm. Varför skulle just Djursholm pekas ut? Vi vet redan vilka som bor där. Där bor människor som redan kan köpa sin bostad. De behöver inte tänka på hur det ser ut på andra ställen. Om vi inte skulle ha riktat våra storstadspengar som här fått så mycket kritik vet jag inte hur de områden som fått pengar skulle ha sett ut i dag.

Herr talman! Av de fyra och en halv timme vi har haft debatt här kan vi konstatera bredden och djupet i frågorna. Det är lite underligt att det inte finns något statsråd på plats i den här debatten. Samtidigt kan vi se att det på nästa punkt finns tre statsråd med i den debatten. S-ledamöterna bör ta med sig frågan hem hur representationen från statsrådssidan är i debatterna. Andelen äldre i samhället ökar. Det är därför viktigt att vi har en bostadssituation som når upp till kraven om tillgänglighet. Om vi inte klarar det kravet kommer belastningen att öka radikalt på kommunerna genom ökade bostadsanpassningsbidrag. Vi är alla överens om att alla människor så länge de vill ska kunna bo kvar i sin ursprungliga miljö. Bostadsanpassningsbidragen blir det som får finansiera det om man behöver en komplettering av boendet. En nyckelfråga i sammanhanget är hissar. Frågan om hissbidrag är viktig utifrån såväl tillgängligheten för äldre och funktionshindrade som för den primärkommunala ekonomin. Från Centerpartiet har vi föreslagit hissbidrag i vårt budgetförslag. Tidigare tillfälliga hissbidrag gick till dem som redan hade planerat sina hissinstallationer och också finansierat dem. Anslaget blev ett slag i luften. De som hade behoven men kanske inte de ekonomiska förutsättningarna hamnade i en kö, och man har inte kunnat förverkliga den ökade tillgänglighet som man hade strävat efter. Boverket konstaterade att kön när hissbidraget upphörde var fyra gånger som lång som det ursprungliga anslaget hade möjlighet att finansiera. Det visar att det finns ett tydligt behov av hissbidrag i samhället. Nu avstyrker utskottet motionen, vilket förvånar mig. Givetvis pågår en utredning i frågan, som utskottet mycket riktigt påpekar. Av den departementsskrivelse som nu är på remiss kan jag se att förslaget om hissbidrag kommer att tas upp igen. Men hindrar det utskottet och kammaren att ha en åsikt i en fråga som är av så strategisk vikt för de äldres situation i dag och många år framöver? Jag tycker inte det. Jag tycker att vi ska ha en åsikt. Vi vet inte vad propositionen så småningom kommer att innehålla. Det är som jag ser det den här församlingen som ska ha en åsikt när en fråga väcks och inte som nu mörka i hela frågan. Herr talman! När utredningen ändå kommit på tal kan jag inte underlåta att kommentera även andra skevheter som tidigare har funnits i stimulansåtgärder för byggande som man nu föreslår ska upprepas. Det gäller att redan etablerade tillväxtcentrum ska stimuleras ytterligare på bekostnad av andra orter. Det är ingen bra signal. Föreställningen att det är dyrare att bygga i Stockholm än i övriga landet kvarstår trots att såväl Byggkostnadsforum som regeringens sakkunnige på området har konstaterat att byggkostnaden är densamma var man än bygger i landet. Det som skiljer är spekulationen i mark, vilket knappast bör slå igenom i sådana här sammanhang. Vad som inte lyfts fram men som finns i motioner här i riksdagen är att bostadsfinansieringen på landsbygden i dag är ett problem. Som situationen ser ut och som staten styr marknaden innebär det att samhällets åtgärder medför en ökad social klyvning. Det kan vara en politisk målsättning för regeringen. Men det är långt ifrån den målsättning och utveckling som vi från Centerpartiet vill se. Vi vill ha en levande bygd i hela landet. Vi talar nu om landsbygden. Om jag ser till min hembygd är det all bygd utanför Västerås centrum. Det är stora tätorter av typen Västerås och Köping. Avslutningsvis måste jag ändå kommentera det Owe Hellberg sade om fastighetsskatten. Han säger att borgerligheten lägger fram förslag som ger några hundralappar. Villaägarföreningen har tagit fram ett typexempel. Man har tittat på samtliga partiers motioner. För en Stockholmsfastighet där man betalar 18 340 kr om året i fastighetsskatt kommer Centerpartiets förslag att innebära en sänkning med drygt 9 500 kr. I min föreställningsvärld och med mina referensgrunder är det inte bara några hundralappar. Det är en mycket stor sänkning. Det är ett första steg i utvecklingen som Centerpartiet har tagit genom att föreslå att man ansvarsfullt ska avveckla fastighetsskatten. I detta anförande instämde Rigmor Stenmark (c).

Herr talman! Det passar väl alldeles utmärkt att jag tar replik på Jörgen Johansson. Fastighetsskatteberäkningen utgår inte från ett normalfall. Det utgår från lägen i fastighetsbeskattningen som ligger på nivåer som inte är de vanliga. Du glömmer också all diskussion om de andra sakerna. Som jag sade tidigare motsvarar fastighetsskatten 8-16 % av boendekostnaderna. Det är många andra faktorer som påverkar det hela. Man måste föra en hel diskussion om boendekostnaderna och inte bara som ni vill göra ta ut en del i det hela. Ni vill samtidigt avveckla räntebidrag och investeringsstöd och allt vad det heter. Man får väga ihop det och se vad det blir i slutändan. Det jag vill säga först och främst är att det är väl jättebra att Jörgen Johansson tycker att vi ska införa ett hissbidrag. Det har ju vi slitit hårt för i Vänsterpartiet. Vi fick ju in det under en tid, och vi såg att det var väldigt verkningsfullt, efterfrågat och att det verkligen behövs. Den här departementsskrivelsen säger också att det här är en viktig framtidsfråga. Det hoppas jag att vi i majoriteten ska kunna genomföra. Men frågan är ju var Jörgen Johansson ska hitta stöd i alliansen i den här frågan. Dina kompisar säger ju nej, blankt nej, till sådana här förslag. Så det blir liksom ett slag i luften när du diskuterar denna fråga. En annan sak som Centerpartiet lyfter fram här är byggandet på landsbygden. Jag delar er syn på att kreditmöjligheterna där inte är tillfyllest. Därför har vi i vårt program, som jag inte har berättat om i sin helhet i dag, också lyft fram frågan om att Bostadskreditnämnden borde ha ett högre tak när det gäller var gränsen för kreditgarantin ska ligga - inte minst på grund av att man faktiskt lyfter bort räntebidragen. Det är dem man utgår från i dag, den produktionsnivå som finns där. Och den är inte anpassad till dagens verklighet.

Herr talman! Jag håller med Owe Hellberg om att det är totalbilden i boendet som man måste titta på. Tittar vi på den period då Owe Hellberg har suttit med som stödparti till regeringen har fjärrvärmekostnaderna ökat med 22 %, elen med 34 %, vatten och avlopp med 25 % och avfallskostnaden med 30 % - medan konsumentprisindex har höjts med 9 %. Till det här ska läggas förmögenhetsskatter, fastighetsskatter och så vidare. Givetvis måste man titta på helhetsbilden. Helhetsbilden är att förmögenhetsskatten drabbar många. Fastighetsskatten drabbar många. I den typfastighet som Villaägarföreningen valde att ta fram när man gjorde jämförelsen mellan partierna är det ändå så att det var ungefär 800 kr netto i månaden som Centerpartiets förslag sänkte boendekostnaden med. Jag tycker faktiskt att det är en rätt stor kostnad. Sedan kan man naturligtvis se att det är olika på olika håll, men den typfastighet som man trots allt tog fram för att få en jämförelse gav det här utfallet. Jag tycker att det är ett mycket bra första steg. Vi kompletterar sedan med en successiv avveckling av förmögenhetsskatten, som drabbar många. Vad gäller hissbidraget är det bra, Owe Hellberg, att vi är överens. Det är kanske en djupare fråga än när man ser på en ytlig del. Det är dels fråga om de människor, äldre och funktionshindrade, som har nytta av det här. Men det skapar också, som jag ser det i dag som varande kommunalpolitiker, ett mycket stort hål i den kommunala ekonomin eftersom vår skyldighet är att se till att bostäder ska anpassas så att människor ska kunna bo kvar i dem. Jag tycker att det är en bra målsättning, men vi måste också stimulera genom att ge kommunerna rimliga förhållanden. Med den utveckling som Owe Hellberg med sina vänner har sett till att det har blivit i kommunerna har man utarmat den kommunala ekonomin successivt under den gångna åttaårsperioden.

Herr talman! Jörgen Johanson säger att förmögenhetsskatten drabbar många och att fastighetsskatten drabbar många. Det är väl en sanning med modifikation att det drabbar många om man pratar om de stora värdena i fastighetsskatten och förmögenhetsbeskattningen. Vi har ju faktiskt infört en dämpningsregel som gör att de som har låga inkomster, de som vi också menar drabbas av det här, faktiskt inte behöver betala full fastighetsskatt. Det finns också en koppling till förmögenhetsskatten i den här frågan. Den procentsatsen sänks nu från 5 % till 4 %. Det är en oerhört viktig förändring. Det är träffsäkert och effektivt. Men genom att göra förändringar med en tiondel eller fem hundradelar, som Folkpartiet föreslår i sitt andra år, smetar man bara ut de här pengarna på väldigt många. Då får vi inte de rättvisekonsekvenser som dämpningsregeln har. När det gäller hissbidraget är det jättebra att vi är överens och att vi båda inser att det här är en jättefråga för framtiden och för kommunerna. Det är väldigt svårt att få ekonomi i att sätta in de här hissarna i de hyresfastigheter som man behöver göra det i. Men frågan kvarstår, och jag får väl ställa den en gång till då: Hur ska Jörgen Johansson få med sig sina allianspartier på det här? De vill ju inte. De vill inte höra talas om stöd i någon form. Det enda stöd som gäller är avdragsrätt och skattereduktion. Det kan man ha hur mycket som helst av. Men den omvända modellen, där man försöker rikta stöden dit de verkligen behövs, säger de ju faktiskt nej till, även till det här förslaget.

Herr talman! Alliansen består av fyra partier. Det Owe Hellberg företräder, och det vi i dag kritiserar, är en reell politik. Vi håller på att bygga upp ett alternativ till den sittande regeringen, och det är ganska naturligt att vi som fristående partier i det här skedet också har en fristående roll i vissa frågor. Vi har ännu inte hunnit få fram den totala bilden. Med tanke på att vi är fyra partier kanske vi inte ska ha en gemensam politik. Då skulle vi kanske bara ha ett parti. Vi sitter i precis samma situation som Owe Hellberg gör i relation till Socialdemokraterna. Sedan gäller det begränsningsregeln och att den är rättvis. Man kan inte säga att en begränsningsregel är rättvis i ett system som är helt godtyckligt. Fastighetsskatten är i dag helt godtycklig. Vi har en indelning i värdeområden. Vi har belägenhetsfaktorer. Vi har situationer där hus byggda vid samma tidpunkt, av samma entreprenör liggande bredvid varandra har en skillnad i taxeringsvärde så att det ena har 900 000 kr. och det andra 1,6 miljoner. Tala inte om rättvist system i samband med fastighetsskatten och begränsningsregeln när hela grundsystemet är sjukt!