Fru talman! Kammaren ska nu behandla justitieutskottets första betänkande för detta riksmöte och denna mandatperiod. Det gäller regeringens budgetproposition, utgiftsområde 4 Rättsväsendet, och omfattar polismyndigheterna, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, domstolsväsendet, Kriminalvården, Brottsförebyggande rådet, rättsmedicinsk verksamhet, Gentekniknämnden och många andra områden. Det är alltså ett mycket omfattande utgiftsområde, och det har också en mycket stor budget. Utskottsmajoriteten har tillstyrkt regeringens proposition och förslag om budgetförstärkningar. Utskottet kommer i dag att även debattera oppositionens förslag, dels de kompletta budgetmotionerna från Vänstern och Miljöpartiet, dels Socialdemokraternas förslag. I betänkandet behandlas också 86 motioner med synpunkter på allt från polisens prioritering av sin verksamhet, vilken kompetens och vilket bemötande som ska finnas inom de olika rättsvårdande myndigheterna, var häkten ska kunna placeras till övrigt som rör rättsväsendet. Fru talman! Detta var en kort inledning. Debatten kan börja.

Fru talman! När vi för ett år sedan hade budgetdebatt i kammaren sade Beatrice Ask att Moderaterna ville lägga 1,2 miljarder mer än den socialdemokratiska regeringen på rättsväsendet. 1,2 miljarder! Det står att läsa i protokollet. Var och en kan se hur det blev. Höll de löftet? Nej, det gjorde de inte. Det blev 253 miljoner mer. Det handlar om en större satsning på polisen, som dock inte kommer att ge flera poliser. Jag återkommer strax till det. Resterande 947 miljoner har man ännu inte förklarat. Jag hoppas få svar på en rak fråga: Vart tog de vägen, Beatrice Ask? Vad har gjort att du inte uppfyllt ditt löfte? Jag vet att det inte är något som du önskar - kanske är det Fredrik Reinfeldt och Anders Borg som ligger bakom detta - men hur kommer det sig att du misslyckats så kapitalt så att 947 miljoner försvunnit från ditt löfte? Oavsett vad man säger, oavsett vilka prioriteringar man har, handlar det om att väljarna måste kunna lita på det som politikerna säger. Om man gör en sådan avvikelse måste man också ha en mycket bra förklaring till det. Man kan inte låtsas som om det inte hänt och i stället börja prata om andra satsningar som man gjort. Det vi vill höra är varför det blev så mycket mindre än det som sades. Vart tog de 947 miljonerna vägen under det gångna året? Det löftesbrottet innebär att högerregeringen nu satsar mindre än Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern på Åklagarmyndigheten, på domstolsväsendet, på Kriminalvården. Är det någon som någon gång hört Beatrice Ask i opposition säga att om de kommer till makten så kommer åklagare, domstolar och kriminalvård att få mindre pengar än om den socialdemokratiska regeringen fortsätter att styra landet? Har det någonsin hänt? Nej, det har det inte. Däremot har vi många gånger hört att om de kommer till makten ska de satsa på domstolarna, ska åklagarna få resurser, ska vi ha en riktig kriminalvård. Verkligheten blev det motsatta - mindre pengar till åklagarna, mindre pengar till domstolarna, mindre pengar till kriminalvården än vad Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern föreslagit. Då kan man inte säga att man gjort satsningar. Nu är det inte fråga om det, utan det skulle ju bli 1,2 miljarder mer än Socialdemokraternas satsning. Det görs en större satsning på polisen. Samtidigt flaggar Moderaterna för att korta ned utbildningen, och vidareutbildningen ska ske under den tid man arbetar som polis. I stället för att utreda brott, i stället för att vara ute och arbeta bland ungdomar ska poliserna gå i något slags vidareutbildning. Detta har polisfacket, som organiserar och företräder 99,8 % av Sveriges poliser, gjort till en stridsfråga. Beatrice Ask har alltså på ett par månader lyckats hamna i total konflikt med polisfacket och är faktiskt just nu polisens fiende nummer ett. Frågan har diskuterats, och den kommer att ha direkt beröring på budgeten. Om man gör på det här sättet behövs det ytterligare flera hundra miljoner och många flera poliser för att vi verkligen ska uppnå målet att poliser kommer ut i större utsträckning. Sedan måste jag fråga: Vart tog Folkpartiets åsikter vägen? Jag tror att det även gäller Centern, men i varje fall gäller det Folkpartiet och Kristdemokraterna, som var så positiva till detta. Hur kan ni, som drivit denna fråga, låta er bli överkörda av Regeringskansliets moderater? De styr ju detta helt och hållet - kanske inte Beatrice Ask, men andra. Hur kan ni som drivit dessa frågor acceptera detta när ni ser hur polisen och Polisförbundet reagerar och skriver artiklar som de inte ens får svar på från Beatrice Ask? Jag kan efter dessa månader konstatera att det finns en stor kompetens bland borgerliga ledamöter i justitieutskottet och i riksdagen. Därför undrar jag hur länge ni ska finna er i förnedringen att från Regeringskansliets moderatstyrda positioner bli överkörda i era hjärtefrågor. Jag vet inte hur många diskussioner jag haft med bland annat Folkpartiet, som drivit frågan att vi ska ha en akademisk utbildning för poliser. Det har varit en av deras viktigaste frågor. Förklara hur ni står ut med förnedringen. Jag tror inte att ni ens blivit tillfrågade, och nu förbereds direktiven om en kortare utbildning. Jag tycker att detta är viktigt, för det handlar om riksdagens och ledamöternas integritet att man inte låter sig behandlas på detta sätt. Vi har sett kompetensen. Det är här den finns. Den tycker jag att man ska ta vara på. Vi socialdemokrater vill fortsätta att bekämpa grov organiserad brottslighet. Det tror jag inte att det råder något tvivel om. Det finns ingen splittring bland oss i den frågan. Vi vill se till att det blir flera poliser. Vi har sett till att det blivit så sex år i rad tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det ska bli flera poliser, men de får inte bli något slags Kling och Klang som bara struttar runt hursomhelst. Det ska vara poliser som verkligen gör ett bra arbete - förebyggande genom att vara ute på gator och torg - och de ska arbeta de tider då de bäst behövs och alltså inte sitta i skolbänken som utbildade poliser. Vi ska fortsätta med samverkan. Det handlar om barnahus och om stöd för brottsoffer. Vi ska se till att polis och åklagare samarbetar ännu bättre än i dag. Vi ska se till att kompetensen och forskningen ökar så att vi får just den kunskap som behövs för att kunna bekämpa brott. Vi ska också fortsätta driva en linje som går ut på att vi ska bekämpa den internationella brottsligheten. Allt detta har vi nått stora framgångar med, men det är klart att det är mycket som återstår. Vi kan aldrig vara helt nöjda. Vi måste se till att kvinnor och barn får ett ännu bättre skydd. Enligt forskarna har vi i dag världens bästa lagstiftning när det gäller brottsoffer - och det är Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet som har drivit igenom den. Ändå kan vi inte vara nöjda. Vi måste gå vidare. Redskapen för polis och åklagare och de möjligheter som finns är också viktiga i budgethänseende, för de sparar resurser. Man kan alltså spara stora pengar om man fortsätter arbetet med att utveckla besöksförbud med kombinerad fotboja. Jag hoppas att regeringen kan sätta ytterligare lite fart på det arbetet och att vi ska bli först i världen med ett sådant skydd. Vi får aldrig glömma, hur mycket vi än vill bekämpa brottsligheten, att vi också måste bekämpa de sociala orsakerna bakom brott. Dessa företeelser går hand i hand och är minst lika viktiga. Vi vet sedan gammalt att det är sociala orsaker och sociala skillnader som är grogrunden för brottslighet. Det behöver man inte ägna en enda sekund i forskningen, för detta vet vi. Ju större sociala och ekonomiska skillnader, desto större är risken för brottslighet, och den ökar. Vi har sett det i Sverige och i andra länder, och det behövs ingen forskning om det. Därför är det ytterst allvarligt att den moderatledda regeringen driver en högerpolitik som man aldrig någonsin tidigare har sett i Sverige. Det gör man med förevändningen att man ska minska utanförskapet och minska arbetslösheten. Visst, det är klart att man ska göra det, men vi ska komma ihåg att vi nu har nästan störst andel personer i arbete i hela Europa. Det är alltså inte detta regeringens politik handlar om. I stället är det vanlig högerpolitik. Vilka får mer jobb för att jag, Thomas Bodström, får 10 000 eller 15 000 mer i plånboken? Varför ska jag få det på bekostnad av dem som har det allra sämst? Detta har också stor betydelse för brottsbekämpandet. Vi skulle kunna spara stora resurser om vi i stället bekämpade de sociala orsakerna. Jag är förvånad över att Folkpartiet, med de socialliberala värderingar som man tidigare har haft, och Kristdemokraterna, som har haft ett socialt engagemang, och även Centern kan acceptera att det i praktiken nu förs en högerpolitik som bokstavligen innebär att människor i Rinkeby och Tensta ska ge pengar till dem som bor i villorna i Täby. Det är så det blir. Moderaterna skrattar, men det är så här det blir. Man blir fattigare i Rinkeby och Tensta. De i Täby och Djursholm blir rikare. Också i Nacka, där jag bor, blir man rikare. Det är politiken. I Göteborg är det familjerna i Hammarkullen och Bergsjön som blir fattigare medan familjerna i Örgryte blir rikare. Det är en medveten högerpolitik där man har tagit Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centern som gisslan. Man skapar spänningar och ökar grogrunden för brottslighet. I Malmö är det i Rosengård man blir fattigare, för man ger pengar till Vellinge och andra rika kommuner. Detta är en politik som kommer att innebära att vi får just de spänningar vi inte vill ha. Allt har inte varit bra. Det finns problem, och det är jag den förste att säga. Det är klart att det skulle kunna bli mycket bättre. Men inget kan väl bli bättre av att man tar från dem som har det allra sämst och ge till dem som har allra mest. Detta är den moderata, högerledda politiken. Om vi ska lyckas bekämpa brottsligheten måste vi fortsätta att göra satsningar för att bekämpa brottsligheten. Vi ska se till att det blir flera poliser. Det är alla sju partier överens om. Där kan vi ha något slags auktionsmarknad och försöka bjuda över varandra. Att de borgerliga partierna ville detta också när de var i opposition råder det ingen tvekan om. Det är inget snack om den saken. Det har alla partier vetat. Det handlar inte bara om flera poliser. Det handlar också om att polisen ska ha redskap, så att de klarar sitt arbete. Vi har gett detta genom DNA och mycket annat. Vi har hunnit långt med detta, och vi är nästan klara. Nu får den borgerliga regeringen ta över och slutföra de arbeten som vi har gjort när det gäller buggning och preventiva tvångsmedel. Men vi får aldrig glömma bort att bekämpa de sociala orättvisorna. Det är en sak att man inte lyckas fullt ut. Vi kan inte vara nöjda med hur det ser ut. Men det är en helt annan sak att aktivt driva en politik som innebär att man medvetet bidrar till att öka klyftorna och utanförskapet i samhället. Det är det som den moderatledda regeringen nu gör. Detta kommer att få konsekvenser när det gäller brottsligheten. Varför skulle Sverige vara det första landet i världen där sådana konsekvenser inte märks? Nej, vi kommer att få se dem. Beatrice Ask! Du ska ju ta till orda sedan, och då får du gärna förklara vart de 947 miljonerna tog vägen på ett år. Det har försvunnit 3 miljoner om dagen sedan du senast stod här i en budgetdebatt. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 4 och 6. I detta anförande instämde Christer Adelsbo, Kerstin Andersson, Elisebeht Markström, Margareta Persson och Maryam Yazdanfar (alla s).

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag naturligtvis står bakom Vänsterpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 1 och 7. Vänsterpartiet vill se en offensiv ekonomisk-politisk satsning på jobb, utbildning och välfärdspolitik. Att vi ska minska klyftorna mellan dem som har och dem som inte har har varit grundläggande i vårt budgetalternativ. I motionen om riktlinjer för den ekonomiska politiken, som antogs av riksdagen, har vi förslag till en helhet när det gäller hur rikets budget ska se ut, hur den ska fördelas och hur den ska prioriteras. Därför har Vänsterpartiet valt att i ett särskilt yttrande utveckla vad vi vill ha för fördelning, ram och prioriteringar på justitieområdet. Fru talman! Ett väl fungerande rättsväsende är grundläggande för en väl fungerande demokrati. Människor ska uppleva att de blir rättvist behandlade och bemötta oavsett ursprung, kön, sexuell läggning eller tjockleken på deras plånbok. Vänsterpartiet lägger en ram på justitieområdet som bara är 34 miljoner lägre än regeringens. Vi säger "bara" eftersom högeralliansen var ute så sent som i våras och lovade att rättsväsendet skulle få mycket större resurser än vad den dåvarande majoriteten lovade. Det var också det vi kom överens om våren 2006 tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Vi var då uppe i en historiskt stor budget för rättsväsendet. Vi kan nu notera att i den budget som regeringen nu lägger fram saknas det mycket pengar. Det har Socialdemokraterna redan varit uppe i debatten och aviserat. Frågan har i den allmänpolitiska debatten ställts till utskottets majoritet: Vart tog pengarna vägen? Svaret blev då att man prioriterat annat för att helheten skulle gå ihop. Detta borde man väl tänkt på när man i valrörelsen gick ut och lovade väldigt stort. Man kan också ställa sig frågan om regeringspartierna fuskade när de skrev motioner tidigare. När det kommer till kritan med högeralliansens partier är stora skattesänkningar för redan välbeställda viktigare, liksom att dessa välbeställda ska få subventionerad städhjälp i sina hem på skattebetalarnas bekostnad. Fru talman! Vi i Vänsterpartiet vill att polisens anslag ska ligga på den höjda nivå på 700 miljoner kronor som vi i vårpropositionen kom överens om med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Vi säger att man inom polisen bör prioritera resurserna så att polisen blir mer synlig för samhället och allmänheten. Vi i Vänsterpartiet lägger fokus på att det ska synas på landsbydgen. Regeringen säger att det ska bli 20 000 poliser. Men man nämner inte med ett ord hur det ska gå till för att man ska få poliser att söka sig exempelvis till landsbygden. Vi i Vänsterpartiet vill också öronmärka 7 miljoner kronor av tillskottet till polisens budget för att förstärka det viktiga arbetet mot miljöbrott också i förebyggande syfte. Vänsterpartiet har länge drivit att man ska förbättra, bredda och akademisera polisutbildningen. Denna fråga utreds nu, och det ska vara klart i januari. Det är glädjande. Ett särskilt yttrande som Vänsterpartiet stöder om polisutbildningen finns i betänkandet. Jag är också orolig för polisutbildningen. Hur blir den? När kommer tilläggsdirektiven? Det är lite bråttom nu. Fru talman! När det gäller Säkerhetspolisens anslag stannar vi på den föreslagna summa vi kom överens om med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om 25 miljoner, detta med tanke på en ökad omfattning av personskyddet. Det är en minskning med 75 miljoner jämfört med regeringens förslag. Vi vill samtidigt utdela kritik mot att riksdagen inte har rimlig insyn i Säkerhetspolisens användning av anslagen. Eftersom riksdagen ska besluta om Säkerhetspolisens anslag borde riksdagen när man år efter år vill ha ett högre anslag inom Säkerhetspolisen få en rimlig förklaring till varför man vill ha den ökningen. Ingen förtroendevald kommunalpolitiker - som jag har varit - skulle godta ständigt ökade anslagsäskanden utan att få något hum om vad anslagen ska användas till. Fru talman! Det är mycket tydligt att den ekonomiska brottsligheten måste bekämpas hårdare. Vi kan inte stillatigande se och höra att den omfattar 150 miljarder kronor om året och att man där undanhåller skatter och avgifter på ca 100 miljarder kronor. Detta ska och måste bekämpas. Vi kan inte acceptera att ministrar i Sveriges regering fuskar. Vi kan heller inte acceptera att de rika männen inom näringslivet begår grova brott eller att den svarta sektorn tillåts breda ut sig. Vad ska den vanliga Svensson tänka? Kan de så kan jag. Kampen mot den ekonomiska brottsligheten är viktig för tilltron till hela skattesystemet och rättsväsendet i den meningen att alla typer av brott måste bekämpas effektivt. Vänsterpartiet föreslår därför att man ska anslå 13 miljoner extra till Ekobrottsmyndigheten. Fru talman! I vårt förslag förstärker vi Kriminalvården med 67 miljoner kronor. Vi föreslår också ett nytt anslag på 5 miljoner kronor till en fångombudsman. Inom kriminalvården föreslår vi också en halvtidsfrigivning. Jag kommer inte att närmare gå in på det. Det kommer Alice Åström att utveckla i sitt anförande längre fram i debatten. Fru talman! När det gäller rättsliga biträden finns det anledning att vara bekymrad i och med att staten frånsade sig huvudansvaret för rättshjälpen och överlät den åt försäkringsbolagen, en förändring som vi i Vänsterpartiet gick emot. Vi skriver i vår reservation 7 att rättshjälpen måste utvärderas. Vi kan inte ha det som i dag där det för att föra en process vidare krävs en fet plånbok. Den som har små inkomster ställs åt sidan. Vi anser inte att det är förenat med rättvisa att man som medborgare med väldigt små resurser inte ska ha möjlighet till att rättvisa skipas. Därför anser vi att en förändring av rättshjälpen snarast ska utredas. I väntan på detta föreslår vi att anslaget höjs med ytterligare 100 miljoner jämfört med regeringens förslag, eftersom även det nuvarande systemet är underfinansierat. Fru talman! Sist men inte minst föreslår vi en stor utbildningssatsning när det gäller det sexualiserade våldet för personal inom rättsväsendet och de sociala myndigheterna. För rättsväsendets del öronmärker vi 15 miljoner inom polisen, 2 miljoner inom Åklagarmyndigheten och 3 miljoner inom domstolsväsendet. Vi föreslår dessutom att en nationell haverikommission inrättas för att utreda brister i myndigheters åtgärder vid mord på kvinnor som utförs av närstående män. Om detta kan vi också i dag läsa i Dagens Nyheter. Det gäller alltså 75 000 kvinnor om året. Grovt räknat kostar det samhället 3 miljarder kronor. Det är väldigt viktigt. Polisen får det ekonomiska ansvaret för detta. Vi beräknar att det kommer att kosta 5 miljoner per år. Samtidigt är det glädjande att det bildas alltfler familjevårdsenheter i landet. Fru talman! Rättsväsendet är för oss i Vänsterpartiet viktigt. När man läst regeringens förslag till budget har det varit lite svårt att hänga med i svängarna där de ökar och minskar till och från i olika anslag. Men summerar man anslagen blir ni oss svaret skyldiga. Ni lovade så stort att höja ganska kraftigt på anslaget till rättsväsendet. Det lovade ni väljarna. Vi tycker att ni ska ha vänligheten att tala om för dem varför det inte blev så. Vänsterpartiet anser att det är väldigt viktigt att bekämpa brottsligheten. Det grundläggande, som också har sagts här, är att det är väldigt viktigt att vi bekämpar de sociala orättvisorna. Det är grogrunden för den brottslighet som finns i dag.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 2 under punkt 8 och naturligtvis också de särskilda yttrandena från Miljöpartiet under punkterna 3 och 6. Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem. Det gäller oavsett vilket samhälle vi lever i och oavsett vilken del av världen vi kommer ifrån. Våldet sker ofta inom familjen, och brottsoffret är i regel mer eller mindre värnlöst mot gärningsmannens angrepp. Att utreda och beivra denna typ av brottslighet kräver ofta stora utredningsinsatser och mycket stöd till brottsoffret och de närstående, till exempel barnen. Insatserna från samhällets sida är inte tillräckliga i dag. Bekämpandet av mäns våld mot kvinnor måste därför intensifieras och prioriteras mer inom polisväsendet. Det är Miljöpartiets övertygelse. I Sverige utsätts i dag 75 000 kvinnor för detta våld från sin nuvarande eller före detta partner - detta enligt Socialstyrelsens uppskattning. Förutom det lidande och den smärta där depressioner, ångest, självmordsbenägenhet och posttraumatiskt stress-syndrom snarare är regel än undantag kostar detta pengar. Enligt Socialstyrelsen kostar det 3 miljarder kronor lågt räknat. 1 miljard av dessa 3 miljarder härrör till rättsväsendet - det område som vi i dag diskuterar. Det är alltså mer än anslaget till Säpo eller till Åklagarmyndigheten. Betänk då att detta område ändå är prioriterat, relativt sett, här i Sverige jämfört med i många andra länder! Rättsväsendet är ett stort och viktigt politikområde. Kriminalpolitiken måste vara oupplösligt kopplad till demokrati, rättssäkerhet och trygghet. Kriminalpolitiken måste också vara kopplad till en allmän välfärdspolitik som främjar rättvis fördelning och solidaritet människor emellan. Det är för oss i Miljöpartiet nödvändigt att ha med det större helhetsperspektivet när vi diskuterar innehållet och delarna i kriminalpolitiken. Ibland får jag intrycket att en del debattörer vill bryta loss kriminalpolitiken från detta större sammanhang och inte vill se vidare orsakssamband med problemområden inom rättsväsendet. Om man angriper problemen med ett alltför snävt perspektiv riskerar man att inte komma åt dessa problem i grunden eller så riskerar man oförutsedda effekter på andra områden. Kriminalvården måste alltså ses i ett större sammanhang och hänga ihop med andra politikområden. Det är mot bakgrund av detta perspektiv naturligt att se det brottsförebyggande arbetet som en utgångspunkt för debatten. Det är mot bakgrund av detta som jag är besviken på Miljöpartiets vägnar över att Brottsförebyggande rådet inte har fått de pengar som skulle vara nödvändiga för att man ska kunna utföra ett arbete av kvalitet. Detta är ett arbete som har många aktörer, allt från medborgare och föreningsliv över kommunala myndigheter och beslutsfattare till rättsväsendets myndigheter. Inom rättsväsendet handlar det bland annat om polisens medverkan och synlighet, om kriminalvårdens arbete för att förhindra återfall och om Brå. Inledningsvis nämnde jag den generella välfärdens betydelse också i det brottsförebyggande arbetet, inte minst bland ungdomar. Jag hörde ledande företrädare för polisen här i Stockholm när jag själv bodde i Rinkeby, där jag har växt upp, i början av 90-talet. Det var ett stort bekymmer med utvecklingen när det skedde kraftiga neddragningar av resurser till fritidsgårdar och fältassistenter. Det var en befogad oro, och det är Miljöpartiets absoluta övertygelse att en konsekvent strävan efter att minska de ekonomiska och sociala klyftorna och att värna den generella välfärden är en mycket viktig brottsförebyggande grund. De här områdena benämns lite olika beroende på betraktarens glasögon. Ibland säger man invandrartäta områden. Man kan också kalla dem paraboltäta områden och socialt utsatta områden och stigmatisera dem ännu mer. Just här handlar det mycket om vart ungdomar ska ta vägen efter skoltidens slut. Ungdomar har normalt så mycket kreativitet att de ska kunna lägga den tiden på många andra, intressanta och utvecklande saker. Jag menar inte att det handlar om ett förutbestämt handlingsmönster och att man bara för att man är uppvuxen i Rinkeby kommer att hamna i finkan, utan jag menar att det beror mycket på hur samhället ser på alla sina medborgare. Därav denna betoning på den generella välfärden. Det ska inte spela någon roll om man är uppvuxen i Rinkeby eller i Täby, när avståndet bara handlar om några få mil. Många länder i världen med stora klyftor och starka sociala spänningar uppvisar också en mycket omfattande och våldsam brottslighet. Det drabbar inte minst människor som redan tidigare är utsatta socialt och ekonomiskt. Det är också fallet här i Sverige. Därför måste kriminalpolitiken utvecklas och ges resurser. Men om man tittar på hur dessa resurser fördelas måste man också se hur prioriteringar kan göras. För några år sedan visade ett delbetänkande i en utredning att polisen kan hantera frågorna mycket bättre om man koncentrerar sig på de kärnområden man har. Man tog upp ett antal områden och menade att polisen inte ska behöva jobba med hantering av till exempel djur, vapentillstånd, jakttillstånd och många andra områden där det inte behövs polisiär kunskap eller vetskap. Där pekade man på att man skulle kunna frigöra ett antal hundra tjänster. Det här är något som vi i Miljöpartiet tycker att man borde ha tittat närmare på. En viktig del av det brottsförebyggande arbetet är att bekämpa drogmissbruket och att arbeta konsekvent för en restriktiv alkoholpolitik. Det är glädjande för mig att se att den nya regeringen faktiskt har tagit fasta på detta, även om det finns en del övrigt att önska. Våldsbrotten tycks tyvärr öka i vårt samhälle, och det finns ett mycket väl dokumenterat samband mellan missbruk och våldsbrott. De flesta våldsbrott har koppling till drog- eller alkoholintag. Nu sker också en snabb ökning av totalkonsumtionen av alkohol, där vi på några få år har kommit över den magiska gränsen på tio liter sprit per person och år. En restriktiv alkoholpolitik är brottsförebyggande verksamhet, anser Miljöpartiet. Jag undrar om alla partier är överens om detta. När vi pratar om brottsförebyggande verksamhet och Brås verksamhet vill jag understryka att vi tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet under föregående mandatperiod lyfte fram frågan och menade att det behövdes mer pengar inom detta område. Ett särskilt skäl framfördes. Det var att Brå skulle ha ansvar för statistiken över hatbrott. Det har nämligen länge varit så att enbart vissa typer av hatbrott har statistikförts, medan andra helt har lyst med sin frånvaro i statistiken. Bland människor har det varit annorlunda. Det är väldigt tydligt att just den typ av hatbrott som riktar sig mot en viss grupp i samhället, som är stor men har få röster - det är muslimer jag pratar om - har lyst med sin frånvaro i siffrorna. Det var bland annat just den islamofobiska typen av hatbrott, tillsammans med antisemitiska och homofobiska hatbrott, som Brå skulle jobba extra med. Nu finns inte pengarna, och den kvalitativa verksamheten kommer inte att kunna utvecklas inom just detta område. Fru talman! Jag vill avsluta med att ta upp Integritetsskyddskommittén, som tillsatts och som jobbar på. Det är allvarligt och högst anmärkningsvärt att de under den tidigare mandatperioden bordlagda lagförslagen om buggning och preventiva tvångsmedel kommer att genomföras utan hänsyn till resultatet i kommitténs betänkande. Det här rör vårt område, och därför vill jag ta upp det. Det skickar nämligen ett tydligt budskap till svenska folket: att regeringens avvägningar för att säkerställa medborgarnas rättssäkerhet inte är något annat än tomma ord. Integritetsskyddskommitténs slutsatser kommer alltså inte att bli föremål för avvägningar, detta på grund av regeringens iver att införa så kallade antiterrorlagar. Vi ser det således som ofrånkomligt att regeringen inväntar Integritetskommitténs betänkande för att därefter föreslå lämpliga åtgärder för att tillförsäkra medborgarna reella rättssäkerhetsgarantier. Med dessa ord tackar jag för mig och önskar er en trevlig lucia.

Fru talman! Låt mig börja med att önska detsamma till Mehmet. Inför den här debatten, som är den första för min del i justitieutskottet, har jag ägnat mig lite grann åt att läsa tidigare inlägg som har gjorts i debatter om rättsväsendet. Det var intressant. Då var det sällan Thomas Bodström som deltog, har jag förstått när jag har läst. Det var andra företrädare för Socialdemokraterna, och förra året var det Britta Lejon. Hon sade så här i debatten: "Utanförskap, marginalisering och arbetslöshet ger ett otryggare Sverige." Hennes inlägg var tänkt att varna för vad en kommande alliansregering eventuellt skulle ställa till med. Men ironiskt nog slår det i stället tillbaka på henne själv, på Socialdemokraterna och på den regering som har suttit vid makten så länge. Utanförskap, marginalisering och arbetslöshet har lett till att vårt land har blivit otryggare att leva i. Thomas Bodström fortsätter att visa på den nidbild som Britta Lejon försökte måla upp inför en eventuell alliansregering. De sociala klyftor vi har i Sverige i dag finns verkligen, men de beror inte på en alliansregering som har suttit i tre månader. För att förändra den här situationen krävs det självfallet åtgärder inom många olika politikområden. Därför har allianspartierna bland annat gjort en mycket kraftfull satsning på jobben för att förbättra för de hundratusentals människor som på grund av arbetslöshet hamnat i en social situation som har lett till just utanförskap och en känsla av de inte är behövda i vårt samhälle. Det är en väldigt farlig grogrund - det håller jag med Thomas Bodström om - för kriminalitet och extremism, inte minst när det är ungdomar som drabbas. Barn och unga har rätt till en trygg uppväxt i en familjemiljö i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse. Det är inte jag som säger det, utan det är FN:s barnkonvention. Forskning och erfarenhet visar också att föräldrarna är samhällets viktigaste brottsförebyggande resurs. Om den här naturliga överföringen av normer och värden, som de allra flesta föräldrar står för om de får tillräckligt mycket tid tillsammans med sina barn, inte fungerar fordras det enorma resurser i form av tid och pengar för att kompensera det senare i livet, om det över huvud taget är möjligt. Därför är också de familjepolitiska satsningar som allianspartierna kommer att genomföra direkt relaterade till samhällets brottsförebyggande arbete. Det är också satsningarna på trygghet, arbetsro och mobbningsförebyggande arbete i skolan. Tyvärr fortsätter våldet i skolan att öka. Senast i går eller förrgår kunde vi läsa om detta i en undersökning. Det drogförebyggande arbetet, som Mehmet var inne på, är också en viktig brottsförebyggande del av vårt arbete. Om barn och unga hamnar på villovägar, som man brukar säga, är det viktigt med snabba och resoluta reaktioner från föräldrarna, skolan, socialtjänsten och polisen. Det är den viktigaste åtgärden för att bryta den olyckliga spiral som leder till allt grövre brottslighet ju längre tiden går. Därför markerar vi i alliansen nu så tydligt att vi vill prioritera kampen mot ungdomsbrottslighet. Förr sade ordspråket att det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål. I dag skulle vi nog behöva säga att det börjar med en mobiltelefon och slutar med ett värdetransportrån. Jag har aldrig gillat uttrycket vardagsbrott. Det ger intryck av detta är någonting som vi får acceptera och att det är mer eller mindre naturligt att snatta och göra inbrott, bara det är i mindre skala. Den attityden måste vi förändra. Ingen enda blir hjälpt av att det ses genom fingrarna när de första brotten begås, men många har blivit stjälpta av just det. Ett brott är ett brott, och det ska beivras. Att hitta nya möjligheter för att snabba på processen så att tiden från gripande till dom blir kortare är en angelägen uppgift för hela rättsväsendet. Jag skulle personligen kunna tänka mig någon form av jourdomstolar som finns i många andra länder. Det skulle kunna vara ett sätt. Jag vet att polisen i Stockholms län till exempel just nu jobbar med att öppna flera närpolisstationer. Det är ett annat mycket bra sätt för att komma närmare ungdomarna och arbeta förebyggande. För dem som trots allt hamnar i fängelse måste en individuell plan för behandling och rehabilitering inte bara upprättas utan också följas. Det kan inte vara rimligt att 40 % återfaller i kriminalitet inom tre år, trots att de befunnit sig inom kriminalvården under lång tid och det har funnits stora möjligheter att påverka attityder, beteendemönster och missbruk av alkohol och narkotika om det hade funnits fungerande behandlingsplaner. Behandling handlar inte om daltande med fångar, som en del verkar tro, utan det handlar om att varje individs inneboende möjligheter till förändring måste tas till vara. Alla har rätt att få en ny chans. Det handlar om att antalet brottsoffer minskar för varje person som inte återfaller i brott. Det handlar självfallet också om att samhället sparar stora resurser för varje person som lyckas återvända till ett liv utan kriminalitet. Fru talman! Den nyss tillträdda alliansregeringen gör i sin första budget den största satsningen hittills på rättsväsendet. Det är en stark markering av hur viktigt vi anser att det är att vända brottsutvecklingen. Vi varken kan eller vill acceptera att antalet brottsoffer växer för varje år, att antalet ouppklarade våldtäkter ökar i nästan lavinartad fart och att misshandlade kvinnor och barn inte får det stöd och den hjälp de behöver och har rätt till. Vi kan självfallet inte heller stillatigande se på att den grövre brottsligheten och det oprovocerade våldet ökar. Människors verkliga eller upplevda otrygghet måste minska genom att flera poliser finns tillgängliga när de behövs, att flera poliser också syns ute i gatubilden och att flera brott klaras upp. Att den socialdemokratiska regeringen stängde polishögskolan 1996 var ett misstag som vi fortfarande lever med sviterna av. Vi kristdemokrater har länge krävt flera poliser, och det har flera av de andra partierna också gjort. Nu kommer antalet att öka till 20 000 fram till år 2010. Men det räcker förstås inte att antalet ökar. Polisen måste ägna sig åt rätt saker. Därför behöver ledarskapet och kompetensen höjas. Poliser vill självfallet, som alla andra yrkeskategorier, göra ett bra jobb, men om strukturerna förhindrar det blir även den mest entusiastiska efter en tid avtrubbad och väljer den verksamhet som är enklast och lättast att mäta. Det finns ett behov av ökad specialisering, både under utbildningen och i kompetensutvecklingen. Den nya polisutbildningen, som är under utredning och kommer att fortsätta att vara det, blir ett viktigt redskap för en sådan förändring. En utbildning som är anpassad till den verklighet som poliserna möter när de kommer ut är avgörande för om den stora satsning på polisen som görs ska lyckas. De alltfler tidiga avgångar som pågår inom polisen väcker också viss oro, inte bara för att nettoantalet poliser blir mindre utan också för att den kompetens och erfarenhet som finns inte tas till vara tillräckligt. Att poliser utför arbete som civilanställda kan utföra lika bra eller bättre är ännu ett systemfel som behöver åtgärdas. De stora satsningar som regeringen nu gör på polisen de närmaste åren är ett sätt att komma till rätta med de skevheter som finns och underlätta för professionen att ta sitt ansvar för att skapa en struktur på arbetet som leder till att polisen kan återfå det förtroende hos allmänheten som tyvärr har minskat oroväckande de senaste åren. Fru talman! De 1,5 miljarder som alliansregeringen utökar budgeten för rättsväsendet med satsas på alla delar av rättsväsendet, även om polisen är den organisation som får mest. Om jag vore Thomas Bodström skulle jag akta mig för att dribbla med siffror, för de stämmer inte och de är olika från gång till gång. Att vi gör satsningen i hela rättskedjan är viktigt, därför att om den inte fungerar smidigt uppstår flaskhalsar. Därför tillförs Åklagarmyndigheten 25 miljoner, bland annat för att kunna inrätta specialtjänster så att lagföringen av familjevåld och övergrepp mot barn ska bli effektivare. Kriminalvården tillförs 370 miljoner bland annat för att kunna fortsätta utbyggnaden av platser. Sveriges domstolar tillförs 125 miljoner bland annat för att häva den balansökning som uppstått i samband med de stora organisationsförändringar som domstolsväsendet har genomgått. Den förändringen, som har gått snabbt, kommer nu för övrigt också att följas upp och utvärderas av alliansregeringen. Sammanfattningsvis: Den största satsningen som har genomförts på rättsväsendet hittills innebär, Thomas Bodström, att varje enskild anslagspost, utom en som står kvar på samma nivå, ökar i förhållande till den budget Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet presenterade förra hösten. Vem som helst kan gå in och titta i papperen, jämföra och se att detta stämmer. Den här massiva ekonomiska satsningen, tillsammans med en rad lagändringar som förbereds inom olika områden, är ett viktigt led i att vända brottsutvecklingen. Men inte heller det räcker. Hela samhället måste mobiliseras. Därför räknar vi med att föräldrar, lärare, ideella organisationer och, naturligtvis, företrädare för hela rättsväsendet deltar i arbetet, som förhoppningsvis ska leda till att Sverige blir ett tryggare och varmare land att leva i. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet i dess helhet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Fru talman! Vi får ofta höra i den här kammaren att det skylls ganska mycket på den gamla majoriteten. Då kan vi gå ännu längre tillbaka, Inger Davidson - det kostade väldigt mycket att städa efter er sist också, och det tog tid. Man talar om ökade klyftor, och då skulle jag vilja ställa en fråga: Hur minskar man klyftorna när man sänker skatterna för de redan välbeställda? Vad ska du säga till de barn som växer upp med föräldrar som blir arbetslösa, sjukpensionärer eller sjuka? Vad ska du säga till barn med föräldrar som finns i olika arbetsmarknadsåtgärder eller som hade hoppats få en ny utbildning som ni drar in? Ska du säga till dem att ni minskar de ekonomiska klyftorna i de här familjerna?

Fru talman! Jag tar gärna en finanspolitisk debatt där vi går igenom alla de olika förslag som alliansregeringen har lagt. Jag kan bemöta dem på varje punkt. Men jag tycker nog att vi ska hålla oss till den debatt som vi har här, nämligen den som handlar om rättsväsendet. Den nämnde inte Lena Olsson över huvud taget. Jag tycker att det är lite märkligt att budgetprocessen har gått till så som den har gjort. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna, som tidigare har sagt sig vilja samarbeta, har nu lagt fram helt olika förslag. Vi har fått olika uppgifter från gång till gång om vad som skulle gälla och om det är utökningar eller neddragningar. Men sanningen är att ni i alla tre partierna gör en mindre satsning. Det står minus på de satsningar som ni gör. Sedan har ni gjort enskilda insatser. Alla de satsningar som vi nu gör på rättsväsendet som kan leda till - jag säger kan leda till, för jag kan inte garantera det, men jag tror det - att de sociala klyftorna kommer att minska är så viktiga, inte minst de familjepolitiska och de drogförebyggande satsningarna och satsningarna på skolan, om vi nu ska dra in alla de andra områdena. Sedan satsar vi mycket på skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare, och det kommer bland annat ensamstående föräldrar och många andra med lite pengar i plånboken att bli glada för redan i januari.

Fru talman! Att man ska hålla sig till ämnet - jag tyckte att Inger Davidson svävade ut ganska mycket i sitt anförande. I en budgetdebatt är det väl ändå helheten som berörs, och däri ligger rättsväsendet. Inger Davidson säger ena minuten att hon är ganska säker på att man minskar klyftorna, men nu tror hon att man gör det. Som jag sade i mitt anförande är de sociala och ekonomiska klyftorna en grogrund för den brottslighet vi har i dag, och den måste vi göra någonting åt. Det hänger ihop med familjers trygghet, att barn ska kunna växa upp tryggt och anständigt. Därför frågar jag dig: Minskar du klyftorna i de familjer där det finns arbetslösa, sjukpensionärer, sjuka eller personer som ni nu drar in åtgärder för?

Fru talman! Om det är någonting jag kan vara säker på är det att vänsterkartellens politik har lett till ökade sociala klyftor. Det kan man gå in och läsa i vilka genomgångar som helst, där det står väldigt tydligt att de sociala klyftorna har ökat under den tid som bland andra Vänsterpartiet har varit med och fört politiken genom att vara ett stödparti till Socialdemokraterna. Jag är säker på att när vi har gått igenom den här perioden kommer vi att visa på att det har blivit en förändring, inte minst när det gäller det brottsförebyggande arbetet. Det var där jag gick in på några andra områden, eftersom de är så tydligt brottsförebyggande, till exempel familjepolitiken, skolpolitiken och det drogförebyggande arbetet. Om man arbetar brottsförebyggande motverkar man också de sociala klyftorna i samhället. Vi gör det också på många andra sätt, bland annat det jag var inne på, genom att sänka skatter för dem som i dag betalar de högsta skatterna i världen. Nu talar jag inte om höginkomsttagarna utan om de låg- och medelinkomsttagare som får sänkta skatter från och med januari. De får behålla mer av sin lön. Det är samma sak som om de hade fått en rejäl löneförändring, höjt barnbidrag eller någonting annat.

Fru talman! Nej, Inger Davidson, det dribblas inte med siffrorna från vårt håll. Jag har en liten folder som du ska få av mig där det står exakt på kronan hur mycket mer vi satsar på åklagarna, domstolarna och kriminalvården. Men eftersom vi nu har en debatt ska jag också läsa upp det. Socialdemokraterna satsar alltså 7 950 000 kr mer än högerregeringen när det gäller åklagarna. När det gäller Sveriges domstolar är satsningen 39 792 000 kr större. När det gäller Kriminalvården är satsningen 86 546 000 kr större. Så mycket mer än moderatregeringen vill vi satsa. Det är just detta som jag tror är en fullständig överraskning för många människor. Så här lät det inte från den borgerliga oppositionen, utan man skulle vara bättre på andra områden. Jag har aldrig hört Beatrice Ask eller någon annan borgerlig politiker säga att när de kommer till makten ska de ha mindre pengar till åklagarna, domstolarna och kriminalpolitiken. Men detta är dagens sanning, Inger Davidson, och det är detta som jag tycker är fel. Det som kanske är det ännu större sveket är just att man lovar saker och sedan inte håller dem. Jag talade om 1,2 miljarder, men det gällde Moderaterna och det ska inte ni lastas för. Men om man tar det ni sade i våras, om 770 miljoner mer, fattas det alltså 569 miljoner. Om jag skulle köpa ett hus för 1,2 miljoner och senare kom och sade att vi har gjort så stora satsningar att vi ger några hundra tusen och struntar i 700 000-800 000 skulle det vara fullständigt galet. Men detta är exakt vad ni har gjort. Ni tycker att ni har gjort en satsning, vilket ni har gjort, men ni har inte hållit vad ni har lovat. Det är där problemet ligger, att man inte kan lita på vad ni har sagt. Du ska inte lastas för det personligen, Inger Davidson, för du var inte med och skrev det här i våras. Men när man läser exakt vad som sades i våras från dina partikamrater och andra partier ser man att resultatet är någonting helt annat nu.

Fru talman! Jag behöver ingen folder. Jag vet att Socialdemokraterna i den här budgeten satsar något mer på de här tre områdena. Men det jag också vet är att om man tar fram budgeten från förra året, motsvarande den här debatten, och går igenom punkt för punkt ser man att vi ökar anslagen på varje punkt, utom på en där vi ligger på samma nivå som Socialdemokraterna vid den tidpunkten. Alltså kan vi med gott samvete säga att vi har utökat hela ramen för rättsväsendet, och vi har gjort den största satsningen hittills. Sedan är jag förvånad, Thomas Bodström. Om en person som inte suttit i regeringen hade pratat om de 569 miljoner som har farit i luften här hade jag haft en viss förståelse, för då förstår man kanske inte riktigt hur det fungerar. Men dessa 569 miljoner har ju bland annat använts till att finansiera de propositioner som har lagts fram efter vårpropositionen. Pengarna behövs i kommunerna för att de ska kunna genomföras. Så har regeringar alltid gjort, år efter år. Man har alltså inte tagit bort någonting. Pengarna finns, men de förs till det område som har gått igenom via hanteringen av propositioner som kommit efter vårpropositionen. På så sätt skjuts polissatsningen framåt ett år. Jag kan möjligen hålla med om att man kanske skulle ha insett att det tar lite tid att ge ut alla dessa pengar till löner och annat. Det går inte första året, och därför sker en viss förskjutning framåt. Men det är detta som Thomas Bodström nu har hållit på och dribblat med i flera debatter. Det förvånar mig eftersom han själv har suttit i regeringen.

Herr talman! Det är inte fråga om det, Davidson. Du var som sagt inte med och skrev detta, så jag ska inte lasta dig personligen. Det handlar alltså om att Moderaterna i den här budgetdebatten förra året sade att man skulle satsa 1,2 miljarder mer på rättsväsendet. Då handlar det inte om att man ska portionera ut pengar till polisen eller kommunerna, utan det handlar om att man ska satsa 1,2 miljarder mer. Det har man inte gjort. Man har inte förklarat detta på något sätt. Nu väntar vi spänt på att Beatrice Ask ska förklara vart dessa 947 miljoner tog vägen. Det som hela högeralliansen ska ta ansvar för är dock att man i våras sade att man skulle göra den här stora satsningen som sedan försvann. Det försvann 569 miljoner. Det är det människor upplever som ett svek. Man har hört er säga att det skulle bli stor skillnad i alla delar av rättsväsendet. Nu satsar den moderatledda regeringen mindre pengar än Socialdemokraterna på åklagarna, domstolarna och kriminalvården, och det gläder mig att vi är överens om detta. Jag tror inte att någon enda människa har hört en borgerlig politiker i opposition säga att när vi kommer till makten kommer vi att se till att det blir mindre pengar till åklagare, domstolar och kriminalvård. Den som hittar den borgerliga politiker som säger det ska jag faktiskt bjuda på en lussebulle så här på lucia. Jag har i alla fall under mina sex år aldrig någonsin hört det. Motsatsen har jag däremot hört många gånger: Oj, vad det ska satsas pengar! Oj, vad vi ska göra satsningar på åklagarna, domstolarna och kriminalvården! Nu har vi sett att detta faktiskt inte var något annat än ett rent bedrägeri. Det blev mindre pengar, och det är det jag tycker är så svekfullt.

Herr talman! Beatrice Ask kan säkert svara för sig själv. Jag kan bara konstatera att alliansregeringen som helhet ökar satsningarna med 1,5 miljarder, alltså inte med de 1,2 miljarder som du är ute efter. Och vi ökar på varje punkt. Ja, vi har sagt att vi ska satsa mer på åklagare, på polisen och på Sveriges domstolar. I förhållande till den budget som vi då talade om gör vi det också. Men det är detta som Thomas Bodström inte riktigt vill förstå och ta till sig. Det är väldigt knepigt, tycker jag, för det är ju inte så svårt att förstå. Jag hade inte tänkt ta upp de här siffrorna, för jag tycker att det är lite fånigt, men i Socialdemokraternas budget står det att ni gör en satsning på Säpo, att ni utökar Säpos verksamhet eftersom ni vill motverka terrorism. Men det ni gör är en neddragning i budgeten i förhållande till regeringen, och det är så man räknar här i riksdagen. Det är en neddragning av anslagen till Säpo. Om man inte kan hålla reda på det här har jag viss förståelse för att det också blir svårt med andra siffror. Det tycker jag är tråkigt, för vi borde tala mycket mer om vad vi vill göra i stället för att stå och dribbla med dessa siffror. Men vi kan äta en lussebulle och fortsätta en annan gång.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. I dag kan de som röstade för en ny regering och en ny politik inom rättsväsendet och för att få en ny, hungrig, kompetent och engagerad justitieminister känna sig både glada och stolta. Ja, det finns faktiskt anledning för alla medborgare att med tillförsikt se fram emot en tid med förhoppningsvis lägre brottslighet och färre brottsoffer. Nu kan det äntligen bli rejäla satsningar på polisens brottsbekämpande förmåga. Regeringen har, precis som Inger Davidson tog upp, lagt fram ett budgetförslag som innebär den enskilt största satsningen ett enskilt år på rättsväsendet, ett tillskott om 1 530 000 000 kr, och en ambition att redan år 2010 ha 20 000 poliser. Tyvärr är det nödvändigt att nu göra insatser för att människor i vårt land ska få en ökad trygghet och slippa bli utsatta för brott. Vi har under den socialdemokratiska regeringen sett en mycket oroande ökning av antalet människor som utsätts för våldsbrott. Bara under första halvåret 2006 har flera än 36 000 människor anmält till polisen att de blivit utsatta för våld, och vi vet att det också finns ett mörkertal. Det som gör mig mest bekymrad är alla de kvinnor som har utsatts för misshandel av någon som de har eller har haft en nära relation med. Utöver det stora psykiska lidande och de ofta fysiska skador som våldet har förorsakat har Socialstyrelsen också kunnat visa på stora samhälleliga kostnader, i genomsnitt 3 miljarder kronor per år. Man talar om att ca 75 000 kvinnor varje år utsätts för våld i en nära relation. Det har också, herr talman, skett en ökning av våldet mot kvinnor utomhus. Det har ökat med ungefär 10 % under den socialdemokratiska regeringen, senast det första halvåret 2006. Även övergreppen i form av våldtäkter har ökat. Och då talar jag inte om de våldtäkter som kan vara föremål för en ändrad lagstiftning utan om överfallsvåldtäkterna, som har ökat med 10 % under årets första månader 2006, och kvinnofridskränkningarna. För oss moderater blir det uppenbart att polisen måste få stärkta resurser för att kunna förebygga brott. Vi kan se i polisens årsredovisning att man tyvärr har tvingats minska det förebyggande planerade arbetet. Man har haft fullt sjå att med sina små resurser och fåtaliga poliser åka på de mest akuta uppdragen. Jag menar, herr talman, att polisen måste bli mycket bättre på att förebygga brott så att färre riskerar att bli utsatta. Det är det jag hoppas att denna debatt kan handla om i stället för att uteslutande handla om kronor och ören. För oss moderater och för alliansregeringen har det varit nödvändigt att satsa på polisen. Det är omöjligt att förstå hur Socialdemokraterna resonerar när de i stället drar ned på anslagen till polisen. Hur kan minskade resurser egentligen leda till en minskning av brotten? Hur kan minskade resurser leda till bättre kvalitet, modernare teknik, nya metoder, bättre utbildning, flera civilanställda, flera uppklarade brott eller flera poliser? Hur kan färre poliser med mindre resurser leda till en minskad brottslighet? Det skulle vara intressant att få ett svar på den frågan i den här debatten. Tyvärr finns det inget motionsförslag från Socialdemokraterna, så det går inte att följa resonemanget och argumenten för hur minskade resurser leder till minskad brottslighet. Det kanske var lika gott att det inte kom någon motion, för jag tror att det är svårt att förklara i text hur den ekvationen går ihop. Herr talman! Socialdemokraternas och den övriga vänsterkartellens budgetförslag leder inte till en förbättrad brottsbekämpning. Vi vet hur det ser ut i verkligheten i dagens Sverige. Det vet alla. Polisstationer har lagts ned. Man har plockat ned skylten eller minskat öppettiderna radikalt. Det är färre poliser som jobbar förebyggande ute i lokalsamhället. I stället för en polisnärvaro har många tvingats börja med en sorts ideell verksamhet med nattpatruller för att försöka freda sin kommun och sin egendom. Vi vet också att många kommunalpolitiker till och med har gått så långt att de krävt att själva få ta över polisens verksamhet, det vill säga krävt en kommunal polis. Många kommuners utgifter har också ökat genom ökade bevakningskostnader. Särskilt hårt drabbas människorna med de sämsta förutsättningarna och de minsta ekonomiska marginalerna, de som inte har råd att köpa sig trygghet, köpa larm, åka bil, sätta in gallergrindar eller på annat sätt skydda sig själva och sin egendom. Då, herr talman, blir det obegripligt att som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslå minskningar i anslagen i förhållande till regeringens budget. Att Socialdemokraterna drar ned med 342 miljoner och samtidigt säger sig vilja satsa går inte ihop. Hur har man resonerat? Polisen är den första och viktigaste länken i rättskedjan. Det är polisen som kan minska inflödet, antalet brott, totalt sett. Därför är det nödvändigt att göra stora satsningar på polisen. Men polisen har också andra uppgifter - inte minst måste polisen bli bättre på att klara upp brottslighet. Den personuppklarade brottsligheten måste förbättras. I dag klaras färre än vart tionde brott upp. Ett led i detta är förstås att ha en välutbildad polis. Vi behöver rusta polisen så att man på ett bättre sätt kan möta den brottslighet som finns i dag och den som vi kan se i framtiden. Det är skillnad på olika sorters polisarbete, och därför är det nödvändigt att göra en ordentlig översyn av vad en ny polisutbildning ska innehålla. Olika polisarbetsuppgifter ställer olika krav på kunskap. Att vara närpolis och arbeta med den viktiga uppgiften att förebygga brott i lokalsamhället ställer andra krav än att utreda ekobrott, att förhöra barn som har utsatts för sexuella övergrepp, att bekämpa internationell grov brottslighet, människohandel eller narkotika, eller att vara verksam i den minutoperativa akuta verksamheten i en radiobil. Kraven är alltså olika. Utan att lägga någon direkt synpunkt på vad som kan anses vara svårast måste man helt enkelt utreda hur polisens utbildning bättre ska matcha behoven och en ökad specialisering. Det är inte rimligt att den kanske allra svåraste polisuppgiften oftast ska hanteras av den minst erfarna personalen med den kortaste utbildningen. Därför är det nödvändigt att göra en ordentlig genomlysning av den framtida polisutbildningen. Den har i sig ingenting att göra med regeringens satsning på 20 000 poliser år 2010. Socialdemokraterna har också avvisat regeringens förslag om en särskild brottsofferfunktion på länens 21 polismyndigheter. Devisen "allas ansvar, ingens ansvar" är en modell som prövats tidigare. Vi har den i dag, och tyvärr upplever många brottsoffer att de inte får ett bra stöd i sin kontakt med polisen och andra inom rättskedjan. Vi anser att det inte ska behöva vara någon skillnad på var man bor i landet i förhållande till vilket stöd man har rätt att påräkna. Det ska vara likartat över hela landet och hålla en hög kvalitet. Vi menar att brottsoffrens ställning behöver stärkas genom hela rättskedjan. Det främsta målet är förstås att minska antalet människor som över huvud taget utsätts för brott. Därefter ska de som faktiskt blivit utsatta för brott få ett reellt stöd och en upprättelse. Upprättelsen kan ske till exempel - och det är väl det allra bästa - genom att brottet klaras upp. Men när färre än vart tionde brott klaras upp är det inte mycket att hoppas på i dag för många brottsoffer. Det är också viktigt med professionellt bemötande för att kunna gå vidare i livet. Herr talman! När människors fred, frihet och hälsa kränks på grund av ökat våld i samhället är det nödvändigt att agera kraftfullt. Det allra viktigaste är att aktivt med alla de medel som står till buds försöka förebygga och förhindra att ännu flera i värsta fall får hela framtiden spolierad och blir utsatta för brott. Det är för oss moderater viktigare att minska antalet brottsoffer än att tänka på hur jobbigt det kan bli för alla andra myndigheter i rättskedjan. Socialdemokraterna resonerar i sitt särskilda yttrande om att man måste balansera upp övriga myndigheter som har en pressad situation. Det blir för oss moderater faktiskt underordnat. Det viktiga är att människor inte blir utsatta för brott. Det är det jag hoppas att den här debatten kan leda fram till snarare än att peka på siffror som är obegripliga för inte minst den förra justitieministern. Det går inte att följa den röda tråden. I årets budget ligger fokus på färre brott och färre brottsoffer. Men det är också viktigt att poängtera - vilket också Inger Davidson gjorde - att alla myndigheter får mer i regeringens budget. (Applåder)

Herr talman! Vi har problem med Hillevi Engströms sätt att argumentera. Om du säger att vi vill dra ned på polisen tror vi att nästan alla människor tror att vi vill att polisen ska få mindre pengar än tidigare. Är det av ohederlighet eller okunnighet, eller vad är det som gör att du säger så? Hillevi Engström borde veta att vi vill satsa 700 miljoner mer på polisen - inte göra neddragningar. Då går det inte att i riksdagens talarstol säga att det är obegripligt att Socialdemokraterna vill dra ned. Vi vill höja med 700 miljoner. Däremot anser vi inte att det är nödvändigt att höja med 950 miljoner. Det är skillnaden. Det finns två skäl. Först och främst kommer det säkert att bli ett överskott i år. Kommer polisen att få behålla överskottet eller kommer det att tas tillbaka till staten? Då är vi ungefär på samma nivå redan där. Det är en direkt fråga. Mitt andra påstående är att polisfacket säger att en förkortad utbildning kommer att innebära att det trots allt blir färre poliser. Våra satsningar på 700 miljoner, utan den av moderaterna aviserade förkortade utbildningen, skulle innebära flera poliser. Det allvarligaste är när Hillevi säger att det dras ned när det faktiskt sker en ökning med 700 miljoner. Det är så ohyggligt viktigt att vi håller oss till sanningen och att medborgarna ska uppfatta vad vi säger. Vi kan ha olika uppfattningar, men det går inte att uttrycka sig på det sättet om man vill ha den respekt som en riksdagsledamot förtjänar. Då ska man inte tala om neddragningar när det sker en höjning. Vi kan ha diskussioner om mer höjningar, men stå inte och säg sådana saker. Du förlorar på det själv. Jag kan försäkra dig det.

Herr talman! Det intressanta är att Thomas Bodström gör sig till ombud för alla, för regeringen, enskilda riksdagsledamöter och mig själv. Jag läser faktiskt i budgetbetänkandet på s. 107. Där finns en fin tabell där det står vad regeringen föreslår för budget. Där går det att se förslagen för polisen, det vill säga regeringens förslag, Socialdemokraternas förslag och en jämförelse mellan regeringen och Socialdemokraterna. Det är det som är intressant för dem som lyssnar på debatten. Det framgår att Socialdemokraterna ger mindre pengar till polisen, det vill säga 342 635 000 kr. När det gäller Säkerhetspolisen rör det sig om 35 623 000 kr. Jag tycker att vi har diskuterat dessa siffror mycket fram och tillbaka, men det jag saknar är hur brottsligheten ska bekämpas. Varför har våldsbrotten ökat så mycket under den socialdemokratiska regeringen? 75 000 kvinnor blir varje år misshandlade i en nära relation. Är det inte justitieutskottets uppdrag att göra förbättringar så att vi kommer till rätta med de problemen snarare än att stå i talarstolen och diskutera olika siffror i budgeten? Det räcker med att läsa s. 107 i betänkandet. När det gäller polisutbildningen är jag medveten om att Polisförbundet har drivit frågan länge om en kontinuerlig vidareutbildning och ökad kompetens för poliserna i Sverige. I dag finns uppenbara problem med polisutbildningen. Jag tror inte att mer av samma löser de problem som vi står inför. Det är inte fråga om att minska utbildningen för poliser. Där har justitieministern varit tydlig. Det är fråga om att förbättra utbildningen för poliser så att den blir mer adekvat i förhållande till vad uppdraget är, nämligen att minska brotten. Där har polisen mycket att göra framöver. Jag hoppas att vi kan vara överens om att polisen behöver en bättre utbildning och inte en förkortad utbildning.

Herr talman! Vi är överens i Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att satsa mer på åklagare, domstolar och kriminalvård. Jag skulle aldrig drömma om att säga att borgarna vill dra ned på detta, men de satsar inte lika mycket. Precis så är det med polisen. Hillevi Engström får kanske finna sig i att man diskuterar de ekonomiska förutsättningarna i en budgetdebatt. Jag förstår att ni inte vill prata om detta med tanke på de enorma svek ni har kommit med här jämfört med vad ni lovade förra året och i våras. Säg inte att det är fråga om neddragningar när det faktiskt är fråga om ökningar med 700 miljoner. Jag skulle aldrig drömma om att säga detsamma på de andra områdena. Detta vilseleder och är inte till gagn för någon - allra minst för er. När det gäller utbildningen har Polisförbundet varit tydligt med att resultatet av den utredning vi satte i gång är det som förbundet vill ha. Det som nu flaggas för från Moderaterna i Regeringskansliet är någonting som man absolut inte vill ha och som kommer att innebära att även om man satsar på flera poliser kommer färre poliser att arbeta, därför att de ska ägna sig åt något slags vidareutbildning. Detta skrev också Polisförbundet, som alltså representerar 98 % av poliserna, den 5 december på DN debatt. Vi har inte sett något svar än. Där skriver de just hur viktigt det är att man inte nu gör några förändringar i direktiven till den här utredningen. Det är det jag menar att man bör lyssna på. Bryr man sig om vad poliserna säger - det är bara att lyssna på Jan Karlsen, som representerar de här poliserna - så ska man inte göra de saker som man nu flaggar för, utan då ska man i stället låta den utredning som arbetar komma med sina förslag i februari och låta poliserna få sin akademiska utbildning, precis det som Polisförbundet har drivit som sin allra viktigaste fråga.

Herr talman! Det kanske är svårt att inse att rollen som riksdagsledamot är annorlunda än rollen som ombud. Vi som är valda riksdagsledamöter är inte ombud för Polisförbundet eller för enskilda poliser. Vi är faktiskt ombud för allmänheten, och vårt uppdrag är att minska brottsligheten i Sverige. Det har den förra regeringen misslyckats med. Våldsbrotten har ökat, Thomas Bodström. Det är tyvärr så. Och det är väldigt tråkigt att det inte är det som diskussionen handlar om, även om detta visserligen är en budgetdebatt. Vi gör oss till ombud för de kvinnor, barn och män - vuxna, barn och gamla - som är utsatta för brottslighet i Sverige. Hur ska de få en tryggare tillvaro? Det är det hela uppdraget går ut på. Då måste det finnas poliser, Thomas Bodström, i hela Sverige dygnet runt, året runt, poliser med rätt kompetens. Och den behöver säkert, tror jag, ändras en hel del. Jag tror att man måste satsa mer på att de som är ute i den operativa verksamheten ska få en betydligt bättre utbildning för att klara sitt uppdrag, samtidigt som barnutredare måste få en bättre utbildning liksom ekobrottsutredare och de som utreder skattebrott. Det är det vi ska satsa på, och inte att gå en facklig organisations ärenden. De har mycket goda förslag många gånger, men uppdraget är vidare än så. Det handlar om att bekämpa brottsligheten totalt sett. När det gäller polisverksamheten är jag övertygad om att den nya regeringen, med en så engagerad justitieminister som verkligen tar det här på fullt allvar, kommer att försöka lösa den här uppgiften genom att ge polisen en bättre utbildning. Men glöm inte bort, Thomas Bodström, vad uppdraget är. Det är inte att vara ombud, varken för oss i alliansen eller för Polisförbundet, här i talarstolen i riksdagen.

Herr talman! Jag skulle vilja fråga dig, Hillevi Engström, om det du också antydde i ditt anförande, och det är att vi anslår mindre - precis det som Thomas tog upp. Det var så att vi i våras kom överens med socialdemokratin och med Miljöpartiet om att anslå ytterligare 700 miljoner till polisen. I budgeten gör ni en liten, liten höjning till, och den ställer vi inte upp på. Så är det. Däremot lovade ni ganska stort i våras. Ni lovade en kraftig höjning när det gäller satsningarna på rättsväsendet. Och jag undrar också vart de här pengarna tog vägen. Det var allmänpolitisk debatt här i höstas, herr talman, och frågan om de här så att säga tappade pengarna ställdes till Hillevi Engström. Det är ju inte heller konstigt att vi pratar om pengar, herr talman, därför att det här är ju en budgetdebatt. Det har ordats om det lite. Då svarade du så här: "Jag kan tillstå att jag gärna skulle se betydligt större satsningar på rättsområdet. Där finns oerhört många hål att fylla. Men en budget ska ju också gå ihop." Så svarade alltså Hillevi Engström då. Det är ju beviset på att ni gick ut och lovade för stort och höll väldigt lite. Det tycker jag att väljarna ska ha en rimlig förklaring till. Hillevi Engström talar om poliserna. Vi vill ju se fler poliser allihop, men varför talar majoriteten inte om att man på landsbygden har en polisbrist? Jag återkommer till det.

Herr talman! Det här är en budgetdebatt, och jag tycker att det har getts väldigt många besked om det som står i betänkandet. Det kommer också att ges flera besked. Tittar man i betänkandetexten ser man att skillnaden mellan regeringens anslag till rättsväsendet och Vänsterpartiets är 155 miljoner kronor när det gäller polisen. För oss moderater är det viktigt att satsa på den förebyggande verksamheten. Det är därför vi lägger mer pengar på just polisen. Det är den viktigaste länken för att vi ska kunna få ett minskat tillflöde i brottskedjan. Det är skälet till att vi gör den här satsningen på polisen. När det gäller poliserna på landsbygden, som Lena Olsson började prata om, kan jag ju säga att vi gör den här satsningen precis därför att vi ska få ut flera poliser, dygnet runt och året runt. På senare år har det stängts mer än hundra polisstationer. Då kan någon vän av ordning säga att man inte löser några brott på polisstationen. Nej, det gör man inte, men om poliser börjar och slutar sin tjänst ute på landsbygden, på de här småorterna, så finns det poliser på plats. Om man inte ens har en polisstation så kommer polisen bara när man ringer - när ett brott redan har inträffat. Därför är de här satsningarna på polisen så oerhört viktiga för att förebygga brott.

Herr talman! Visst är det viktigt att vi satsar på poliserna och att vi ska kunna förebygga brott, men det gäller 20 000 poliser. Jag ställde frågan: Hur ska vi få dessa att söka tjänsterna på landsbygden? Det är ett väldigt stort problem. Man söker helt enkelt inte. Hillevi Engström, du undviker i väldigt hög grad att svara på den här frågan. Man gick på ordentligt i våras och trummade ut kraftiga höjningar inom rättsväsendet. Vart tog de vägen? Socialdemokraterna har också frågat efter de här pengarna. Vi satsade 700 miljoner till på polisen. Ni lovade ännu mer, och jag tycker att ni är skyldiga väljarna svaret här. Vart tog de här pengarna vägen? Du tillstod ju det också i den allmänpolitiska debatten i höstas. När det gäller brottsförebyggande, Hillevi Engström, tycker jag faktiskt att det man ska titta mer på är de sociala ekonomiska klyftor som finns i samhället. Jag kan inte se i alliansens budgetalternativ att det finns några speciella satsningar på just arbetslösa, sjuka och förtidspensionerade eller satta i åtgärder. Där skulle man kunna göra en insats och se till att även de här familjerna har barn som växer upp tryggt, men där rycker man loss mycket pengar. Då blir det ju en väldig klyfta socialt och ekonomiskt, och det gör man ju ingenting åt. Inger Davidson svarade inte heller på frågorna om hur man skulle minska klyftorna hos just de här familjerna. Du har ju möjlighet att svara nu.

Herr talman! Lena Olsson tar upp en viktig fråga som gäller just rekryteringen av poliser till landsbygden. Jag håller med Lena Olsson om att det är ett bekymmer. Det finns skäl att se över rekryteringskraven till polisyrket. Det kanske behöver vara lite olika sorters människor. Man kanske behöver vara uppväxt och bosatt på vissa orter i Sverige för att kunna trivas där. Sedan tror jag att distansutbildning är ett bra exempel. Det är också en viktig koppling till akademiseringen av polisutbildningen. Det tar vi inte ställning till förrän vi ser förslaget från utredaren. Jag tror dock att det är viktigt att det inte blir för stort avstånd mellan poliserna och dem de har att ingripa mot. Det finns alltså många frågor i det här. Vi måste också få flera poliser med invandrarbakgrund. Det är också en viktig fråga för att minska brottsligheten framöver. Det är angeläget att se över hur utbildningen ska se ut och inte bara säga att det ska bli mer av samma eller att det bara blir bättre om det blir en högskoleutbildning. Vi ska titta på vilka vi vill ha som framtidens poliser: kloka, stabila och trygga människor som kan förebygga brott i hela Sverige. När det gäller budgeten tycker jag att det har getts bra svar på den frågan, inte minst av Inger Davidson, och det kommer säkert att ställas frågor även till justitieministern om den. Därför avstår jag från att gå in ytterligare i pengatricksandet just nu.

Herr talman! Mycket har redan sagts av Inger Davidson och Hillevi Engström. Det jag kommer att säga blir förmodligen en del upprepningar. Men det blir i så fall också ett intyg på att vi är överens i alliansen, vilket det finns de som påstår att vi kanske inte är. Alliansregeringen lägger nu den största summa pengar någonsin på rättsväsendets utgiftsområde. Det innebär då att vi kommer att kunna ta stora kliv framåt för att öka tryggheten på gator och torg. Vi kommer att kunna göra stora satsningar på polisorganisationen, precis som det var lovat. Vi kommer att få en synligare polis, så att vi får flera brott utredda och uppklarade. Vi kommer också att kunna styra undan vilsekomna ungdomar från en kriminell karriär genom tidigare och tydliga insatser. Vi tar ungdomsbrottsligheten på allvar. En annan ökning av anslagen i budgeten går till Kriminalvården. Och i det anslaget finns en särskild satsning för att förstärka behandlingen av sexualbrottsdömda män som dömts för våld i nära relationer. Det är ett område som jag finner väldigt viktigt. En förstärkt behandling under strafftiden kommer ju att begränsa upprepade brott och bör kunna leda till en ökad trygghet för berörda brottsoffer. Det är ett exempel i den här budgeten. Herr talman! Vi hör att Thomas Bodström har svårt att acceptera att den nya regeringen tänker satsa mer pengar på flera poliser och på kriminalvården än den socialdemokratiska regeringen gjorde i budgeten för 2006 och nu för 2007. Man har från s-sidan en kvarts miljard mindre än regeringens förslag. Kan denna frustration bero på att Socialdemokraterna inom rättsväsendets budgetområde lägger fram ett lägre budgetförslag än vad regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör? Där Vänsterpartiet vill öka med 100 miljoner för rättsliga biträden vill Socialdemokraterna ta bort 17 miljoner. Var fanns alternativet där, för att vara överens? Visst, Thomas har rätt när han påstår att det i valrörelsen har talats om en ännu större budgetförstärkning, på hundratals miljoner kronor, för att klara av att öka polisens närvaro i samhället och skapa ett tryggare Sverige för alla. Och yrkandet i alliansmotionen, som väcktes före valet, innehöll en målsättning om 20 000 poliser före 2010. Vi är inte vid 2010 än. Hur kan vi då lugna Thomas Bodströms upprördhet, herr talman? Skulle det hjälpa att berätta att de pengarna kommer i takt med att det finns poliser att anställa? Den tidigare regeringen har inte skapat den framförhållning i polisutbildningen som hade behövts 2007 för att motsvara alliansregeringens motionsyrkande. Under s-regeringens tid examinerades det 1 200 poliser samtidigt som det pensionerades 500 poliser - många av de äldre hade kunnat vara kvar några år till. Den matematiken gav inte så stor förstärkning. Dessutom skedde nästan en halvering av utbildningsplatserna. För att komma upp till nivån 20 000 poliser, som är vår målsättning, gäller det att klara av att rekrytera och också rekrytera i samma takt som pensionsavgångarna och bromsa de förtida pensioneringarna, för att ta vara på de äldres erfarenhet och kompetens. Därför aviserar regeringen redan nu, inför budgeten 2008, att man vill plocka in ytterligare pengar, hundratals miljoner ytterligare, för att klara det vallöfte som har givits. Herr talman! Det här innebär att jag vid nästa budgetdebatt, nästa år, kommer att kunna stå här i talarstolen och upprepa samma budskap som jag inledde med, att alliansregeringen kommer att lägga den största summa pengar någonsin på rättsväsendets område, för att göra Sverige tryggt att bo i och för att också fortsätta att uppfylla givna vallöften. Med de här orden vill jag därför yrka bifall till förslaget i sin helhet i justitieutskottets betänkande och yrka avslag på reservationerna. Har jag några minuter kvar skulle jag vilja använda dem också. Jag tycker att Thomas sätt att räkna pengar är att blanda ihop äpplen och päron - och sedan kastar han in några bananer på slutet. Fruktkompott är ju en mängd - det kan jag hålla med om. Men vad består mängden av? Ibland utgår han från vårpropositionen 2006 och från motioner från alliansen före valet. Och ibland utgår siffrorna från den budget som regeringen nu har lagt för 2007, och ibland utgår han från föregående budget för 2006. Om man hade varit överens om att jämföra den budget som lades för 2006 med den som läggs nu för 2007 skulle man tydligt se att det är en budgetförstärkning på 1 ½ miljard. Det är betydligt mer än vad som fanns 2006 när s satt i regeringen. Socialdemokraternas skuggbudget för 2007, som i övrigt presenterades långt efter motionstidens utgång, innehåller vissa förstärkningar på vissa områden inom rättsväsendets ansvarsområde. Det är sammantaget en lägre siffra än den som regeringen nu lägger fram. Den siffran är alltså en kvarts miljard lägre. Om vi kan vara överens om att vi försöker räkna samma siffror skulle vi komma långt i den här debatten. Eller så utesluter vi siffrorna och pratar om vad vi faktiskt tänker göra. (Applåder)

Herr talman! Jag ska först ge Cecilia Wigström en eloge. Du är faktiskt den första som medger att det inte blev så mycket som man har sagt - det tycker jag var väldigt hederligt - och att det kanske kommer sedan. Det tycker jag faktiskt att man ska ha en viss respekt för. Då har man i alla fall tagit till sig det, och man erkänner att man har sagt saker i våras och i höstas och så vidare. Så det tycker jag faktiskt var hederligt. Sedan gällde det att jämföra siffror med varandra. Det är klart att hur man än jämför - 2006 med 2006, 2007 med 2007 - är det inte vad man sade tidigare. Man sade nämligen inte att man skulle öka 2007 jämfört med 2006, utan man sade att det alltid skulle bli mer pengar. Det tror jag att alla har hört. Jag sade tidigare att jag aldrig någonsin hade hört någon säga att det skulle bli mindre pengar till åklagare, domstolar och kriminalvård. Hur du än räknar, hur du än ser på vad ni har sagt tidigare, ser man att det inte stämmer överens. Men, som sagt, du ska ha en eloge för att du faktiskt sade att det kommer att komma mer senare. Sedan sade du att det har varit en halvering av utbildningen. Nej, under de här åren har vi gått från en till tre utbildningar. Och här måste jag ställa en fråga. Folkpartiet har under många år drivit hur viktigt det är med en akademisk polisutbildning. Jag har ju stått sida vid sida med er och slagits för den här saken. Det är också någonting som Polisförbundet har tyckt varit väldigt viktigt, som sagt. Polisförbundet säger, utöver att man annars inte får ut flera poliser, att det om man ska ha en poliskår - och nu läser jag vad Polisförbundet säger - som speglar samhället är viktigt att rekrytera både män och kvinnor och personer med annan etnisk bakgrund. Risken med en kortare utbildning är att den i första hand attraherar unga män som dras till farliga utmaningar. Med högskoleutbildning är det tvärtom. Andelen kvinnor och personer med annan etnisk bakgrund som söker dessa utbildningar är högre. Allt detta har ni slagits för. Då är min fråga till dig: Tycker ni inte så här längre? Har ni ändrat uppfattning plötsligt, och i så fall varför? Det är en konkret fråga som jag vill ha svar på.

Herr talman! Jag sitter inte inne med de enskilda siffrorna för 2006 års budget, men med 1 ½ miljard i ökning har du en generell ökning som är oerhört stor. Sedan kan jag inte jämföra, som sagt, eftersom jag inte har siffrorna för 2006 för de enskilda områdena. De siffrorna kanske du har. Men du jämför den nu framlagda propositionen med vad ni lägger, och där finns det några kronors ökning från er sida. Men jag kan inte utesluta att det redan finns en ökning från 2006 års budget i de siffror som faktiskt är framlagda av den nuvarande regeringen. När det gäller Folkpartiets löfte före valet och vad man kommer fram till där tycker jag att nästa talare som just representerar Folkpartiet mycket väl ska kunna fylla i och svara.

Herr talman! Ja, men nu frågar jag återigen om utbildningen. Och nu vill jag ha ett direkt svar - nu kommer Inger Davidson fram här. Nu ställer jag frågan igen. Ni har drivit frågan så hårt om att det ska vara en akademisk utbildning. Det här gjordes just för att, precis som poliserna själva säger, se till att det blir flera kvinnor och personer med annan etnisk bakgrund och att vi verkligen också får ut poliserna på gator och torg, så att de inte stannar kvar för vidareutbildning. Vad tycker du i dag? Vad tycker ni i dag? Har ni lagt er platt och fullständigt bytt åsikt och bara blivit ett alibi för Regeringskansliets moderatledda politik? Vad är det i så fall som har gjort att ni har ändrat uppfattning när det gäller polisutbildningen? Jag har hört er så många gånger stå och tala er varma för det. Ni har haft möte med Polisförbundet. Johan Pehrson har talat om hur viktigt det är med en akademisk polisutbildning. Vad har hänt med det löftet? Har ni lagt er platt? Eller kommer ni att driva den här frågan med den hederlighet som det kräver förstås att tycka likadant före valet som efter?

Herr talman! Jag vill att Thomas lyssnar på det jag sade alldeles nyss och funderar lite över vilket parti jag företräder. Nästa talare är Cecilia Wigström som är Folkpartiets företrädare. Du får säkert svaret från henne när hon kommer upp här. Jag företräder Centerpartiet.

Herr talman! Jag vill säga till Karin Nilsson, Centerpartiet, att budget innefattar massor med siffror. Det är faktiskt en budgetdebatt vi har. Vi måste ha rätten från oppositionens sida att ta upp just det som gäller budgeten. När det gäller satsningen inom rättsväsendet sade vi i våras, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, att vi var överens om att göra en ytterligare satsning på resurser till poliser med 700 miljoner kronor. För att gå vidare satsar vi 2 miljoner på Åklagarmyndigheten, 13 miljoner på Ekobrottsmyndigheten, 3 miljoner på Sveriges domstolar, 67 miljoner på Kriminalvården, Brottsförebyggande rådet får 6 miljoner, och rättsliga biträden, som det nu heter, får 100 miljoner. Vi har ytterligare ett anslag på 5 miljoner för en fångombudsman. Jag vill ta upp att alla partier har sagt, och vi är överens om det, att det behövs ytterligare satsningar på polisen. Karin, herr talman, företräder Centerpartiet - jag har mött centerpartister i åtskilliga debatter - som har gjort sig till företrädare för landsbygden. Vi kan säga 20 000 poliser, men vilket recept har Centerpartiet för att vi just ska få ut dem på landsbygden? När det gäller de stora satsningarna inom rättsväsendet, vart tog den stora satsningen vägen? Det blev ju inte så stor skillnad. Vänsterpartiet lägger bara 34 miljoner mindre på hela området.

Herr talman! Om vi går upp till en målsättning på 20 000 poliser tror jag att väldigt många poliser på landsbygden skulle känna sig mindre ensamma. Det gagnar verksamheten, och det gagnar möjligheten att rekrytera poliser när man vet att det finns flera än de enstaka poliser som finns i dag. Jag ser ett hopp i detta, att det ska finnas en möjlighet att rekrytera, också ute på den riktigt glesa landsbygden, med hjälp av att vi får flera poliser totalt att rekrytera. Jag hade säkert, precis som du, kunnat stå och räkna upp hur vi fördelar de 1,5 miljarderna om jag hade haft siffrorna framför mig hur vi fördelar dem i förhållande till 2006 års budget. 1,5 miljarder är mycket pengar, och de är utspridda på en hel lång rad av de konton som ni också har lagt pengar till i ert förslag. Det skiljer dock en del. Det regeringsförslag som ligger är större än alla övriga förslag som oppositionen har lagt.

Herr talman! När det gäller poliser på landsbygd är det faktiskt så att man inte vidtar några speciella åtgärder för att poliser ska söka sig till landsbygd. Detta borde ju Centerpartiet om något parti veta om. När det gäller kriminalvården - jag har läst budgetpropositionen sedan förra året - ligger man på om hur viktigt det är att man ska satsa på kriminalvården. Med tanke på det som komma skall med skärpta straff och så vidare beräknar Kriminalvården själv, utöver de platser som hittills är tagna, att man behöver drygt 2 000 platser till. Då borde man se till att det finns mycket pengar att ta och bygga för, för platserna behöver byggas ut när straffen ska skärpas. Du kan ju börja med att svara på hur man ska åstadkomma att poliser söker sig ut på landsbygden. Det kanske behövs lite morötter. Men ni har inget recept på det.

Herr talman! Du anser att det saknas ett recept för att få ut de 20 000 poliserna så att några hamnar på landsbygden. Vi har lovat att fram till 2010 ha försett Sverige med 20 000 poliser. Det är det som är vallöftet. Har vi lovat detta finns det en möjlighet att under den närmaste tiden komma med det receptet. Jag tycker inte att allt måste ha skett under det antal veckor som var innan budgetpropositionen lades och de få månaderna innan vi står här i dag. Vallöftet är inte sviket på något vis för att receptet inte fanns med i första omgångens text.

Herr talman! Den nya riksdagen, den nya regeringen och vår nya justitieminister Beatrice Ask tar tryggheten för medborgare på största allvar och gör därför den största satsningen någonsin med en förstärkning av polis, åklagare, domstolar och andra myndigheter inom rättsväsendet med 1,5 miljarder nästa år. Detta har vi i Folkpartiet länge väntat på, och vi har fått ett tydligt mandat från alliansens väljare för att nu genomföra detta. Det behövs. Den organiserade brottsligheten breder ut sig i Sverige. För tio år sedan fanns en handfull mc-gäng, och nu räknar polisen med att det finns ett fyrtiotal brottssyndikat som härjar i vårt land. I min hemstad Göteborg har det sedan i somras skjutits och använts både bil- och brandbomber i gänguppgörelser mitt inne i centrala Göteborg där vanliga medborgare kan komma till skada. I fredags upptäckte polisen en bombverkstad inne i ett industriområde i Göteborg. Polisen räknar med att nästan varenda restaurang i min hemstad har fått besök av maffiagäng för att utpressas på pengar. Få vågar ta kontakt med polisen för att man är rädd för repressalier. Krögarparet Garakoei har fått utstå mycket sedan de vågade anmäla den utpressning på flera hundra tusen som de utsattes för. Samhället har ett ansvar att se till att skydda människor. Det allvarliga med den organiserade brottsligheten är att den är så kallat systemhotande. Genom att man försöker hota vittnen till tystnad och genom att man försöker hota polisen till att se bort undergrävs tilltron till rättsstaten. Det är mycket allvarligt för vår demokrati. Gängen måste stoppas innan de får större utbredning. Stödet från allmänheten till krögarparet Garakoei visar på en vilja att stå upp mot gängen. Det kommer den nya regeringen också att göra. Herr talman! En annan typ av brottslighet som berör mig och Folkpartiet särskilt illa är mäns våld mot kvinnor. Brottsförebyggande rådets statistik har flera talare här varit inne på tidigare, men jag tycker att det tål att upprepas. Förra året mördades 75 kvinnor i Sverige av sina män. 170 kvinnor utsattes för mordförsök. 42 000 kvinnor misshandlades. 3 800 kvinnor utsattes för våldtäkt. Det är stora siffror, men det är inte bara siffror. Bakom varje siffra döljer det sig en personlig tragedi. Dessutom beräknar Socialstyrelsen i en ny rapport som kom häromdagen de samhällsekonomiska kostnaderna till 3 miljarder kronor. Vi ska ta fram en bred handlingsplan för att bekämpa dessa övergrepp som inte borde förekomma på 2000-talet. Folkpartiet har sedan länge drivit konkreta förslag om bland annat elektronisk fotboja vid överträdelse av besöksförbud och haverikommission då en kvinna mördas av en närstående. Detta kan vi nu förverkliga i och med att vi har fått en ny regering. Polisens omhändertagande av brottsoffer förbättras när regeringen nu ger varje polismyndighet i uppdrag att utse en person med ansvar för brottsofferfrågor. När alliansen regerade på 90-talet inrättades Brottsoffermyndigheten uppe i Umeå. Därför har jag stor tilltro till att både polisens och domstolsväsendets möjligheter att bemöta brottsoffer på ett professionellt sätt kommer att förbättras under de kommande åren. Regeringen gör nu den största satsningen någonsin genom att stärka rättsväsendet med 1,5 miljarder kronor nästa år. Vi i Folkpartiet har tillsammans med våra allianssystrar och alliansbröder länge kämpat för att öka antalet poliser i Sverige från 17 000 till 20 000. Socialdemokraterna säger i den här debatten att de också vill öka antalet poliser i Sverige. Men det är skillnad på att vilja och att också ha handlingskraft. Under den förra, socialdemokratiska regeringens tid lades flera än 100 närpolisstationer ned i landet, och polisens närvaro minskade. Under senare år insåg regeringen sitt misstag och man såg till att flera poliser utbildades. Men eftersom det också var många pensionsavgångar blev nettotillskottet av poliser inte mer än ungefär 200 förra året. Vi i alliansregeringen vill se till att flera poliser utbildas så att vi om fyra år har 3 000 flera poliser. Det blir väldigt tomma ord när Thomas Bodström står här och säger att han också vill öka antalet poliser när Socialdemokraterna föreslår totalt 380 miljoner kronor mindre än vi på polisen nästa år. Med flera poliser kan polisen klara av sin uppgift att vara närvarande, förebygga och utreda brott. Polisen kommer att få i uppgift att utreda alla brott som begås även när förövaren är under 15 år. Det är en oerhört viktig signal från samhällets sida gentemot unga tonåringar att vi på det sättet visar att brottsliga handlingar inte är acceptabla. Om vi kan få stopp på ungdomsbrottsligheten kan vi också stoppa rekryteringen till den grövre brottsligheten. Folkpartiet liberalerna anser det vara högprioriterat att polisen jobbar förebyggande genom att arbeta preventivt med ungdomar. Det ska inte vara som det är i Göteborg i dag där ungdomspolisen på grund av polisbristen tvingas skydda valstugor från anarkister och tvingas åka till Skövde för att spana på dagisbrännare i stället för att vara ute och möta ungdomar i Göteborg. Polisen behöver samarbeta med andra. Familjen och skolan spelar en viktig roll. Men den socialdemokratiska skolpolitiken har lämnat ungdomar i sticket. Var femte elev går ur grundskolan utan godkänt i svenska, engelska och matte med de svårigheter som det innebär för deras framtid. Som tur är har skolminister Jan Björklund redan kavlat upp ärmarna för att ge alla barn en bra start i livet. Det är inte bara socialdemokratisk skolpolitik som har misslyckats och därmed givit en grogrund för brott. Socialdemokraternas bidragspolitik har också lett till att mer än en miljon människor i Sverige befinner sig utanför arbetsmarknaden. Klyftorna har ökat, och det är Socialdemokraternas politik som bara går ut på bidrag, bidrag och bidrag som har lett till den här sociala katastrofen. Vi i alliansen står inte för bidrag, bidrag och bidrag, utan vi har gått till val och fått väljarnas mandat för en politik för jobb, jobb och jobb. Det ska löna sig att arbeta, och vi vill att alla människor ska ha ett jobb att gå till och få hundraprocentig lön att leva på. Herr talman! Det behöver inte bara bli flera poliser. Polisen behöver också få nya verktyg för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Regeringen kommer därför att se till att en rättssäker lagstiftning med tillstånd att använda hemlig rumsavlyssning, så kallad buggning, kommer på plats. Det är oerhört viktigt att integritetsaspekterna beaktas. Nyligen presenterades en utredning med förslag på att buggade människor i efterhand ska underrättas om att de buggats och kunna få skadestånd om fel har begåtts. Dessutom ska ett kontrollorgan inrättas för att övervaka polisens användning av buggning. Utredningen var ett direkt resultat av Folkpartiets krav på ökad rättssäkerhet när det gäller buggning. Att öka tryggheten och minska brottsligheten i Sverige tar tid. Det är långsamma processer. Varje ny polis måste utbildas. Med en satsning på 1,5 extra miljarder i år börjar regeringen starkt. Och jag är övertygad om att väljarna om fyra år kommer att vara nöjda med det som vi har åstadkommit och kommer att ge oss förnyat mandat att leda landet och se till att polis, åklagare och domare har de bästa möjligheterna för att bekämpa de kriminella gängen, mäns våld mot kvinnor och ungdomsbrottsligheten - allt med det överordnade syftet att skapa ett tryggare Sverige för alla oss som bor här. (Applåder)

Herr talman! Jag ska först be om ursäkt för att jag förväxlade dig, Cecilia Wigström, och Karin Nilsson. Men allvarligt talat, Cecilia Wigström, när man hör dig tala om bidrag, bidrag, bidrag och jobb, jobb, jobb, så är det ju taget direkt från Carl Bildt. Du tar det rakt av. Och det är inte alldeles lätt att känna igen socialliberaler längre när ni så direkt har lagt er platt för Moderaterna. Och jag undrar när er integritet ska börja göra sig gällande hos lite flera riksdagsledamöter än bara hos Birgitta Ohlsson, när man till och med använder samma uttryck som Carl Bildt. Ja, vi är helt överens, och vi har haft ett bra samarbete med Folkpartiet när det gäller bekämpning av organiserad brottslighet. Och det är klart att det ska genomföras buggning. Men då är min första fråga till dig: Kommer preventiva tvångsmedel, det vill säga möjligheten att förhindra brott, förslag som vi drev igenom och som nu finns i riksdagen, också att bli en realitet i vår? Om du kan garantera det här vore det bra. Det är nämligen någonting som polisen verkligen behöver för att kunna bekämpa och förhindra terrorism men också grov organiserad brottslighet. Det andra som jag vill ta upp handlar om just det som jag har sagt tidigare, nämligen Folkpartiets oerhörda kamp för att vi skulle få en akademisering av polisutbildningen. Och från Polisförbundet, och även från Folkpartiet, har man sagt att det behövs därför att man ska få in flera kvinnor, flera med annan etnisk bakgrund och framför allt för att få ut de poliser som du talar om och för att man ska få ut dem direkt så att de kan arbeta bland ungdomar. Och det som man varnar för i artikeln från den 5 december är just att dessa poliser annars inte kommer att komma ut. Jag har en annan fråga, utöver frågan om huruvida vi får preventiva tvångsmedel. Var står Folkpartiet i denna fråga i dag? Jag har hört det så många gånger i debatter, och jag vet att ni har haft samtal med polisen och med Polisförbundet om detta, och ni har lovat att stå för dessa saker. Kan man lita på att ni i Folkpartiet fortfarande står upp för att polisutbildningen ska akademiseras?

Herr talman! Jag godtar Thomas Bodströms ursäkt, alltså att ordföranden i justitieutskottet inte känner igen mig och Karin Nilsson som är ledamöter i samma utskott. Jag kan väl tipsa den förre justitieministern om att det finns en talarlista som man kan titta på. Och om man inte känner igen en person kan man där hålla koll på vem det är som talar. Det kan vara bra att veta hur det går till här i riksdagen. När jag talade om jobb, jobb, jobb så visste jag faktiskt inte att jag travesterade Carl Bildt. Men det visar väl bara helt enkelt att vi i alliansen faktiskt är väldigt överens om att det är jobben som gäller. Så på den punkten är jag helt överens med Carl Bildt och helt oense med dig Thomas Bodström. Jag tror att det är jobb som leder Sverige framåt - inte höga bidrag. Och det är jobb tillsammans med en bra och vettig skolpolitik som lägger en bra grund för det brottsförebyggande arbetet, alltså att man minskar de sociala klyftorna i Sverige. Jag ska svara på dina frågor. Preventiva tvångsmedel är någonting som vi i Folkpartiet har varit för, och vi kommer att ta upp denna diskussion med våra alliansvänner för att se vad regeringen kommer att göra framöver. Jag kan inte ge några andra besked här i dag. Jag får säga samma sak när det gäller akademiseringen av polisutbildningen. Där har vi från Folkpartiet och de övriga allianspartierna helt enkelt sagt att vi ska vänta på utredningen. Vi kan inte föregripa en utredning. Vi får se vad utredningen föreslår. Och jag tror att det är precis som Hillevi Engström sade här i debatten, att det är väldigt viktigt att vi också går vidare och tittar lite mer professionellt på vad polisen ska göra. Men jag skulle också vilja ha besked från Thomas Bodström. Du står här i debatten och säger att ni vill ha flera poliser i landet. Men jämfört med regeringens budget för nästa år så föreslår ni 380 miljoner kronor mindre till polisen och Säpo. Hur ska ni då se till att få flera poliser ute i landet? Det är de poliser som behövs för att människor inte ska mista tilltron till vårt rättsväsende.

Herr talman! Jag tror att det kan bli viss upprepning när man har sådana här debatter. Men återigen: Vi satsar 700 miljoner mer på polisen. Det kommer gott och väl att räcka till, särskilt som vi inte vill ha den förkortade utbildning som Moderaterna föreslår. Därutöver kommer det sannolikt att bli ett överskott för polisen i år. Därför vill jag nu ha svar på frågan om polisen kommer att få behålla de pengarna eller om de kommer att dras in till staten - då är vi på samma nivå. Men tala inte om en minskning! Vi vill alltså satsa 700 miljoner mer än tidigare. Sedan vill ni satsa 950 miljoner. Det är samma sak när det gäller åklagare, domstolar och kriminalvård. Vi vill satsa mer. Men jag skulle aldrig påstå att ni skulle vilja minska här. Det är inte hederligt att uttrycka sig så. När det gäller polisutbildningen frågar jag efter er åsikt. Ni säger att ni ska vänta på den utredning som nu ska komma i februari. Men det är ju det man säger från Moderaterna - de har fullständigt kört över er - att man inte vill. De vill komma med nya tilläggsdirektiv, till och med nu före jul - tilläggsdirektiv där de fullständigt kör över er. Man flaggar till och med för att det ska bli en kortare utbildning. Man gör detta därför att man inte vill akademisera utbildningen - just detta som är så viktigt för polisen. Kommer ni att ta strid för detta och driva era frågor - det ni sade före valet? Ni stod ju upp och sade att detta är en oerhört viktig fråga för polisen. Kommer ni att kunna stå upp för det löfte som ni gav, eller kommer ni bara att säga att vi får se hur det blir med tilläggsdirektiven. Men utredningen är klar i februari. Det behövs ingenting mer. Där kommer förslagen, och då kan man ta ställning till utredningens förslag. Du måste ju i dag ha en åsikt. Vill du ha en akademiserad utbildning eller inte? Skyll inte på detta med utredningen, utan svara bara ja eller nej på följande fråga: Vill du att det ska bli en akademisk utbildning? Det är min andra fråga.

Herr talman! Det stämmer inte att regeringen har sagt att polisutbildningen ska kortas. Regeringen har pratat om att eventuellt använda olika vidareutbildningsmoduler, men utbildningen blir antagligen lika lång som den i dag. Vi har, som sagt, en utredning som är på gång. Vi får vänta på resultatet av den. Det är mycket troligt att vi behöver titta närmare på eller ytterligare utreda också polisutbildningens innehåll. I den utredning som hittills varit har man inte gjort det utan bara fått ett enkelt snabbspår när det gäller att titta på akademiseringen. Jag tycker att det är ganska oseriöst att inte också titta på vilka uppgifter polisen ska ha framöver, om 10-20 år. Vilka utmaningar står polisen då inför? Vi behöver ha en utbildning som är anpassad inför det. Det är som Karin Nilsson - nästan min namne; du blandade ju ihop mig med henne - så väl uttryckte det här i debatten. Jag tänker på detta med bananer, äpplen och päron. Du står här och säger mindre, mindre, mindre. Mindre än vad? Man måste ju ha referenspunkter att utgå från. I rättsväsendebetänkandet på s. 108 framgår det mycket tydligt att vi från regeringens sida bedömer att vi behöver göra satsningen på 1,5 miljarder, varav det mesta går till polisen, för att ha 20 000 poliser ute senast år 2010. Ni lägger 380 miljoner kronor mindre än vad vi satsar. Det är precis vad jag sade i en replik. Ni lägger alltså 380 miljoner kronor mindre. Hur ska ni då kunna få flera poliser ute på gatan? Det skulle det vara intressant att veta. Jag ser det som helt omöjligt, men det är ju vad vi i dag behöver. I mitt anförande tog jag upp frågan om ungdomspoliserna i Göteborg som inte kan ägna sig åt ungdomar utan som får åka ut och speja efter dagisbrännare i Skövde därför att vi har en sådan brist på poliser. Det är bristen på poliser, bland annat ute i våra förorter, som gör att många medborgare i dag inte längre har tilltro till rättsväsendet. Det vill vi åtgärda.

Herr talman! Jag har sett fram emot den här debatten. Mina erfarenheter från riksdagsarbetet gör att jag vet att det i kammaren finns mycket kunskap och många erfarenheter som är värdefulla när det gäller brottsbekämpning. Jag vet inte om vi har fått ut så mycket matnyttigt av detta. Men lite underhållande är det att konstatera att justitieutskottets ordförande inte har riktig koll vare sig på detta med att yrka i samband med betänkanden eller på vilka ledamöter och partier som finns representerade i justitieutskottet - för att nu inte tala om hur han räknar! Men det är svårt. Ta gärna råd av Margareta Persson eller kanske Kerstin Andersson som har lång politisk erfarenhet och erfarenhet av kammaren, så ska vi nog kunna reda ut detta. Jag tror nämligen att Sveriges riksdag och regering tillsammans har uppdraget att faktiskt försöka säkerställa ett rättsväsende värt namnet. Utgångspunkten för den regering i vilken jag har ansvaret för justitiefrågorna är att alla människor ska känna sig trygga i sina hem och i sin vardag. Sverige ska vara ett tryggt land att leva i för alla, vare sig man bor i Malmö eller Stockholm eller man bor i Sveg. Så är det inte i dag. Många människor lever i områden med stora sociala problem, inklusive hög brottslighet. Såväl i staden som på landet drabbas oskyldiga människor av stölder, våld och annan kriminalitet. På Internet utsätts människor för övergrepp och bedrägerier. Tusentals unga testar droger, fastnar och hamnar i missbrukarträsket. Vi har också ett växande antal extremister och ett gränsöverskridande nätverk av kriminella som ständigt gör oss påminda om detta. I och med budgetpropositionen har vi sjösatt den mest ambitiösa satsningen någonsin på polisen. Det ska möjliggöra en kraftig ökning av antalet poliser med målet att vi ska ha 20 000 poliser senast år 2010. Sammantaget har anslaget till rättsväsendet för år 2007 ökat med 1,5 miljarder kronor jämfört med den förra regeringens anslag för år 2006. För polisens del innebär det en ökning med 875 miljoner kronor. Under vänsterkartellens regering såg vi en skrämmande utveckling. Brotten blev flera på många områden. Människors tilltro till polisen sviktade. I dess ställe tog bevakningsföretagen över, och ropen på kommunala poliser från desperata kommunalråd blev alltfler. Den utvecklingen är den här regeringen fast besluten om att bryta. En av de absolut viktigaste frågorna för den borgerliga alliansregeringen är att polisen ska bli mer synlig. Vi skapar förutsättningar för det genom att öka antalet poliser med ungefär 2 500 på fyra år. Men tilltron till rättsväsendet är också beroende av annat, till exempel av att antalet uppklarade brott ökar. Därför kommer mängdbrotten att stå i centrum för regeringens satsning på rättsväsendet. Inbrott, skadegörelse och misshandel är inte alla gånger de mest spektakulära brotten men många gånger de brott som har mest påverkan på människors livskvalitet och som kanske allra mest bidrar till otryggheten. Den som drabbas av brott ska veta att han kan få hjälp, stöd och skydd av samhället. Brottsoffer måste känna förtroende för rättsväsendet. Vi måste motarbeta tendenser till att människor inte tycker att det är lönt att anmäla brott därför att det ofelbart leder till en risk för att medborgare förr eller senare själva ordnar rättskipningen. Den nya regeringen kommer därför att lyfta brottsofferfrågorna högre upp på dagordningen. Att bekämpa mäns våld mot kvinnor kommer att vara en prioriterad fråga för alliansregeringen. Utöver det oändliga lidande som tusentals kvinnor och barn drabbas av fick vi i morse, vilket har varit uppe här i debatten, siffror på vad detta kostar samhället. Tillsammans med jämställdhetsministern och socialministern kommer jag att se till att vi tar fram en nationell handlingsplan - en handlingsplan som ska fyllas med konkreta åtgärder för att både förebygga och öka skyddet för kvinnor som utsätts för mäns våld. Regeringen kommer bland annat att se till att det hos polisen i hela landet finns specialiserad kompetens för att utreda mäns våld mot kvinnor och barn. Relationsrelaterad brottslighet är svårutredd. Men det finns kunskaper och framgångsrika arbetsformer. De måste spridas. Vi ska också förbättra användningen av besöksförbud så att det i framtiden utgör ett bättre skydd än i dag. Här är vi beredda att pröva nya grepp, till exempel elektronisk övervakning när det gäller vissa besöksförbud. Det gläder mig att i debatten höra att det till och med över blockgränsen finns ett slags stöd där. I det internationella perspektiv som blir allt viktigare är arbetet mot den grova internationella brottsligheten ständigt närvarande. Arbetet med att förebygga och bekämpa den internationella terrorismen är komplicerat och tar tid. Den nya regeringen har därför tillfört säkerhetspolisen ytterligare 75 miljoner kronor för att säkerställa att de kan rekrytera den kompetens de behöver och för att de ska klara sitt svåra och viktiga uppdrag. Inte minst samordningen inom landet och internationellt behöver mer kraft för att fungera väl. Herr talman! Alliansregeringen fick ett mycket tydligt uppdrag av väljarna i höstens val. Väljarna underkände också det alternativ som andra stod för. Svenska folket var innerligt trötta på en regering och en vänsterkartell som inte såg människorna utan tjusades av den egna tillrättalagda statistiken. Det är slut på det nu. Vi har lyssnat och kommer att lyssna på de människor som upplever otrygghet i sin vardag, som tycker att rättsväsendet många gånger abdikerar och att bus och kriminalitet får breda ut sig. Den här regeringen har hört det och förstått det. Jag är stolt över att kunna säga att vi nu har lagt fram förslag till den största satsningen någonsin på en upprustning och en förstärkning av rättsväsendet. Herr talman! Det är dags att ta tillbaka våra gator och torg så att människor känner sig trygga. Jag vill att min mamma ska våga gå ut med hunden på kvällarna. Vi tycker att det är rimligt att folk ska våga sova över i sina sommarstugor utan speciallarm. Jag vill inte att föräldrar ska ligga sömnlösa på nätterna därför att deras barn är ute och de vet vad som händer. Det är dags att sätta stopp för den tolerans mot brottsligheten som har fått breda ut sig alldeles för mycket. Det arbetet har vi nu inlett, och det finns mycket att göra. I den här debatten har jag lyssnat på många intressanta replikskiften, och jag kanske återkommer till det, men det allra mest intressanta är ändå den nya inriktning som Socialdemokraterna har tagit. Det är ett tema som också medierna är så intresserade av. Varken Miljöpartiet eller Vänsterpartiet har utmärkt sig här i riksdagen för att vara de som kommer med störst satsningar på polisen. Tvärtom brukar det ingå i Vänsterpartiets och Miljöpartiets profil att sätta sig till motvärn när det här i kammaren blir tal om extra poliser och mer satsningar på det området. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet föreslår i sina budgetalternativ något lägre, kraftigt lägre kan man säga, polisanslag jämfört med regeringens budget. Av de tre partierna i vänsterkartellen är Vänstern och Miljöpartiet ändå de som vill skära minst i förhållande till regeringen på polisanslaget. Socialdemokraterna utmärker sig nu för första gången genom att föreslå allra minst resurser till polisen. Till och med om man lägger ihop Miljöpartiets och Vänsterns besparingsförslag vill Socialdemokraterna dra ned mer - ytterligare 140 miljoner kronor - på regeringens anslag till polisen. Min fråga till Thomas Bodström, som ju representerar Socialdemokraterna i den här debatten, är: Är det en del i Socialdemokraternas nya profil på kriminalpolitikens område att vara det mest polisfientliga partiet i Sveriges riksdag? Vilken analys är det som ligger bakom den här tanken? Har ni rest land och rike runt och upptäckt att det finns för många poliser i Sverige och att människor känner sig tillräckligt trygga? Är det er bild att polisen har för mycket resurser och för modern utrustning och att vi har tagit i för mycket? Tycker ni att brottsligheten är på en lagom nivå i dag? Eftersom ni inte har skrivit någon budgetmotion är det svårt att veta hur ni har resonerat när ni har bestämt er för den nya inriktningen, som så kraftfullt håller igen på polisen och lägger något på en del andra anslag? Det vore därför klargörande om Thomas Bodström i den här debatten kunde redovisa för svenska folket hur ni tänkte när ni bestämde er för den här nya polisfientliga politiken, som ni har lagt fram förslag inför riksdagen om. Det vore naturligtvis också intressant att få en redovisning av om det finns andra så här spännande nyheter i den socialdemokratiska politiken. Det finns inga resonemang ens i den reservation som redovisas i betänkandet. Vi får inte veta någonting om hur ni tänker, mer än att ni tycker att alliansen naturligtvis har fel. Men det räcker inte så långt, för det är ingen överraskning direkt. Jag har respekt för att oppositionen på flera punkter vill lägga mer pengar på åklagare, domstolar och annat. Jag skulle jättegärna lägga ännu mer pengar, men min bedömning är att de resurser som tillförts de andra myndigheterna är tillräckliga. Vi har tagit itu med det som känns allra mest akut, nämligen problemet att vi har städer i Sverige - Sandviken brukar jag ta som ett bra exempel - och orter och kommuner, till exempel Bollebygd, där det inte finns någon polis i dag. Bollebygd är en liten kommun mellan Borås och Göteborg där Göteborgs förorter snabbt växer ihop med kommunen, med ganska så mycket som händer. De har ingen polis utan måste lita på en annan. Det här är akut om man vill förebygga brott. Vi har Riksrevisionens rapport som pekar på att det mest allvarliga problemet hos polisen i dag är att man inte gör tillräckligt mycket när det gäller brottsförebyggande insatser. Vi svarar upp mot det genom att tillföra kraftfulla resurser, genom att tydligt markera att poliser ska vara ute bland människorna, möta människor, ta del av deras erfarenheter och synpunkter och på olika sätt arbeta brottsförebyggande. Det måste gå först. Utan tilltro till rättsväsendets förmåga hos människorna spelar det nästan ingen roll om vi lyckas få ett eller annat ärende till löst eller om vi lyckas förstärka domstolarna lite mer. Jag tror att de sakerna kommer så småningom, men vi måste faktiskt öka tryggheten för människor på gator och torg och ute i landsbygden. Jag är bedrövad över att vi har så många helt vita fläckar i Sverige, och jag ser hur brottsligheten agerar utifrån det. Där vi inte har ett fungerande rättsväsende börjar man planera sin verksamhet. Det utgår man ifrån och ställer till med väldigt mycket elände för medborgarna i det här landet. Det är det vi ska ändra på, och det är därför prioriteringen ligger på polisen. Detta är den mest kraftfulla satsning som någonsin har gjorts på polisen, oavsett vilka matematiska övningar ni försöker ägna er åt. (Applåder)

Herr talman! Om man satsar 700 miljoner på polisen, som vi vill göra, är det precis det som behövs för att kunna fortsätta satsningen på flera poliser, vilket jag och de övriga partierna gjort under de här sex åren. Jag tror inte att 20 000 räcker 2010, jag tror att det behövs mer. Men det är du, Beatrice Ask, som får kritik av polisen. Här står det i den artikel som jag har med mig vad som händer om man gör det du vill. Här står det att poliserna uttryckligen säger att om man gör som du vill och förkortar utbildningen finns det skäl att anta att poliser efter avslutad utbildning måste arbeta i inre tjänst under en längre tid. Det är inte vad din mamma behöver. Det är inte vad som behövs enligt de exempel som du nämnde. Du ska få den här artikeln sedan som jag tycker att du ska svara på, därför att du har hamnat i direkt konflikt med polisen. Du är polisens fiende nr 1, Beatrice Ask, efter ett par månader som justitieminister. Det har aldrig någonsin hänt i Sveriges historia. Jag kunde konstatera att du i ditt anförande inte nämnde ett enda ord om vårt kanske absolut största problem, nämligen människohandel. Det var en sak som det speciellt inom polisen fanns en diskussion om under lång tid. År 2004 påbörjades en öronmärkning av pengar för bekämpning av människohandeln. Poliser som arbetar mot trafficking och människohandel säger att den absolut viktigaste saken för dem är inte mer resurser utan en fortsatt öronmärkning av pengarna. Jag träffade polisen senast 2004. Men jag har inte sett någonting av det i budgeterna för 2007, 2008 och 2009. Därför kräver jag och begär att du ska fortsätta satsningen för att kunna bekämpa människohandel också 2007. Polisen i Göteborg väntar på besked, och jag anser att du ska ge det så fort som möjligt.

Herr talman! Jag fick fortfarande inget besked om de tankegångar som Socialdemokraterna har när det gäller neddragningen på polisen som man föreslår och som är mycket kraftfullare än vad till och med Vänstern och Miljöpartiet har förordat. Jag behöver inga urklipp, jag läser tidningarna varje dag. Jag träffar dessutom poliser varje dag och varje vecka och diskuterar med dem både utbildningen och resurserna. Det jag kan säga är att den samstämmiga bild som ges är att det finns många hål där det behövs resurser. Man behöver framför allt mer folk och mer stöd för att kunna arbeta ute bland människorna. Det är precis det vi gör. När det gäller frågan om människohandel tog jag upp i mitt anförande - det finns tidsbegränsning i riksdagsdebatter så att man inte hinner med alla detaljer - den grova internationella organiserade brottsligheten och kampen mot den. Människohandel är en del av det. Jag kan försäkra Thomas Bodström att den här regeringen inte kommer att sitta stilla när det gäller människohandel eller grova sexualbrott mot barn, vilket är en del av människohandeln. Det är många barn som säljs. Vi agerar mot det. Vi har redan gjort det, inte minst i EU-sammanhang, och vi kommer att fortsätta göra det. Det är också viktigt att vi har poliser med den specialkompetens och den inriktning som behövs för att arbeta med de frågorna. Jag kan försäkra att riksdagen inte behöver vara nervös över att detta inte ska fortsätta. Det är en viktig del av polisens uppgifter. Men om man som Socialdemokraterna inte vill öka lika mycket som regeringen blir det naturligtvis mindre folk som kan jobba med detta. Den neddragning som Thomas Bodström förordar i budgetförslaget motsvarar 700 poliser - 700 poliser färre. Det är klart att det då blir färre kommissarier och andra som kan ägna sig åt människohandelsfrågor eller åt att reda ut pedofilbrott eller vad vi nu ska ta för exempel. Detta hänger ju ihop med hur man satsar pengarna.

Herr talman! Tänk att det ska vara så svårt att svara på frågor. Jag frågade: Kommer det att öronmärkas pengar? Det är precis det som poliserna så oerhört gärna vill när det gäller trafficking. Det handlar inte om något annat utan frågan är väldigt enkel: Kommer det att öronmärkas pengar? Det är den första frågan. Den andra frågan gäller det överskott som nu blir inom polisen i december, bland annat tack vare de stora satsningar som vi har gjort. Kommer det att tillfalla polisen eller kommer det att gå tillbaka till staten? Det är inte jag som kräver svar, utan det är Polisförbundet och poliserna, Beatrice Ask. Artikeln publicerades den 5 december, men jag har inte sett något svar på den. Jag vet att det är många som väntar på din reaktion, inte på det som du har flaggat för, nämligen en förkortad utbildning, därför att då tas poliser från gator och torg in till vidareutbildning. De får då en sämre utbildning, vi får färre kvinnor och vi får färre poliser med annan etnisk bakgrund. Du skrattar åt Polisförbundet nu, Beatrice Ask, för det jag läser är ur deras artikel. Om du inte vill ha den får du i alla fall kommentera den och förklara varför du driver en politik som innebär att vi får färre kvinnliga poliser, färre poliser med annan etnisk bakgrund, färre poliser på gator och torg. Det är inte jag som säger detta utan det är poliserna själva. Det är de som du ska ge ett svar i stället för att stå här och tala om helt andra saker. Nu har jag ställt två konkreta frågor, om pengarna kommer att tillfalla staten eller polisen och om det blir en öronmärkning av pengar för bekämpande av människohandel. Det är de frågorna som vi behöver få svar på. Det är faktiskt så, Beatrice Ask, att jag fortfarande har bra kontakter med myndigheter och kommer att fortsätta att ha det. Det är nämligen så att här har de lurat dig. Det är i många frågor som de har kört över dig. Du måste bli mer uppmärksam. Det finns frågor där man måste visa politisk handlingskraft, som när det gäller kampen mot människohandel. Det har varit ett stort problem med bland annat människohandeln i Norrbotten. Det finns krafter som inte vill se någon handlingskraft här därför att de vill bestämma helt själva. Det är därför som det är så viktigt att man får svar på dessa frågor.

Herr talman! Jag är glad över att justitieutskottets ordförande har kontakt med myndigheterna. Man kan få mycket information och kan föra många diskussioner genom att ha de kontakterna, precis som man gör det när man är statsråd. Jag vet att utskottet tidigare har ägnat mycket arbete åt att ta till sig myndigheternas synpunkter och funderingar och att man har fört en diskussion med dem. Förra veckan träffade jag länspolismästarna, vilka är en del av polisen, och jag träffar regelbundet Rikspolisstyrelsens chef. Det är klart att de får väldigt tydliga riktlinjer för vad regeringen vill med sin budget och sina satsningar. Detta behöver inte Thomas Bodström fundera över. Vi har inte tänkt sitta i fyra år med armarna i kors och låta saker och ting bero. Människohandel är bland det grövsta man kan ägna sig åt. Vi fick många motioner avslagna, också på detta tema, av den socialdemokratiska majoriteten under föregående period. Man avslog motion efter motion och hänvisade till någon utredning på departementet. Vi tar den här frågan på allvar och det är jag mycket tydlig med. Att man får överskott i budgeten händer ibland. Jag är inte så säker på att polisen kommer att få det. Man har nämligen glömt att räkna på sådana saker som att nya poliser behöver lokaler och utrustning. Man har inte heller tänkt på de omkostnader som det blir om man behöver bredda polisverksamheten till att också omfatta en del vita fläckar. Jag tror alltså att det blir ett mindre problem. Men min grundinställning är att en myndighet som håller hårt i pengarna och använder resurserna väl ska, så långt som det över huvud taget är möjligt i kampen mot Finansdepartementet, få använda pengarna året därpå. Det finns regler för detta. Men min grundinställning är att om vi har anslagit pengar till en verksamhet så är det dit de ska gå. Frågan om polisutbildningen har vi diskuterat tusen gånger. Vi föreslår ingen kortare utbildning. Det behöver man inte skriva debattartiklar om. Det har vi pratat om i kammaren. Men jag noterade en nyhet i reservationen från Socialdemokraterna som jag ska återkomma till. Där har ni gjort en svängning som är mycket spännande.

Herr talman! Det var glädjande att höra justitieministern prata om extra insatser mot mäns våld mot kvinnor. De måste genomföras å det snaraste. Jag hoppas verkligen att vi inom de närmaste åren ska kunna se denna ökning av insatser som kommer att innebära att vi får ett bättre samhälle att leva i, framför allt för barn och kvinnor. Justitieministern tog upp frågan om extra satsningar och vad de olika partierna vill och inte vill. Miljöpartiet vill satsa 700 miljoner extra, och det står vi fast vid. Men vi tycker inte att extra tillskott behövs enligt vårt sätt att resonera. Det jag vill veta av justitieministern är varför ni inte tittar på metoden att från polisen överföra uppgifter som inte är kärnverksamhet men med bibehållna resurser. I dag har polisen hand om ett antal olika områden, bland annat förlustanmälningar, hittegodshantering och tillståndsärenden. Alla dessa ärenden behöver inte handhas av polisen. De kan i stället koncentrera sig på sina kärnområden. Det märkligaste är kanske felparkeringsavgiftshanteringen. Det är också ett intressant område som polisen kanske inte riktigt behöver lägga ned sin polisiära del av verksamheten i. Det är ungefär 500 årsarbetskrafter som skulle kunna frigöras. Min fråga är vad justitieministern avser att göra i frågan.

Herr talman! Jag har noterat att Miljöpartiet vill satsa 700 miljoner mer på polisen i år, men det är inte lika mycket som regeringen avser att satsa. Problemet, som jag var inne på tidigare, är att Socialdemokraterna har gått ifrån det som ni tidigare tyckte och drar ned på det som ni tidigare var överens om. Man undrar om ni har pratat om det. Det var det som jag diskuterade förut. Polisens arbetsuppgifter är en viktig fråga. Det finns mycket som polisen gör som någon annan skulle kunna utföra. Där måste vi hjälpas åt att överföra uppgifter. Det är dock inte alltid så att det blir billigare. Till exempel kan man fundera över om polisen ska övervaka missbrukare som har tagits in i arresten. Polisen har inte alltid den medicinska kompetens som krävs för det. Det är klart att omhändertagandet kostar, men man kan använda polisen bättre genom att tydliggöra detta. Problemet är att med tolv års erfarenhet av socialdemokratiskt styre och vänsterstyre är det den normala polisverksamheten, att förebygga och ingripa mot brott på gator och torg, som har privatiserats. Bevakningsbranschen har fått otroligt stort utrymme och har fått svara för medborgarnas trygghetsbehov. Här har polisen dragit sig tillbaka. Det måste vi ändra på. Men jag är helt med Miljöpartiet om ni vill hjälpa oss att se till att vi får aktörer som gör sådant som andra gör bättre än polisen. I dag är det så att polisen oftast får göra sådant som ingen annan gitter att göra. Det gäller också ungdomar på glid. Många gånger ser vi brister i hur kommunerna tar hand om unga som har begått brott och de enda som alltid finns där är polisen. Det räcker inte. Låt oss hjälpas åt att hitta bra förslag. Jag kommer att studera Miljöpartiets förslag noga i denna del, för detta är jätteviktigt.

Herr talman! Jag vill ställa några frågor till ministern när det gäller våra satsningar på budgeten. Man säger att Vänsterpartiet faktiskt anslår mer än Socialdemokraterna. Jag blir lite illa berörd av det. Det låter som om det skulle vara något väldigt oväntat från vårt håll. Vi har under flera år ställt upp på de satsningar som vi gjort tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet när det gäller polisen framför allt. Jag blir illa berörd av att det skulle vara väldigt konstigt att vi vill satsa på polisen. Det vill jag ha ett rakt svar på. Hur ska man bete sig för att få ut de här 20 000 poliserna på landsbygden, till Älvros och Yttermalung? Det finns ingen teknik för att få ut dem på landsbygden.

Herr talman! Jag vet att Vänsterpartiet i flera år har ställt upp på den socialdemokratiska politiken, som du uttryckte det själv. Det är alldeles riktigt. Det var då jag kände att ni väl inte alltid har varit pådrivande när det gäller polissatsningen. Nu visar det sig att ni är pådrivande, och jag blev något förvånad. Jag är jätteglad. Vänsterpartiet har av och till sett ljuset när det gäller kriminalpolitiken. Det är ju jättebra om vi kan arbeta över gränserna. Det jag har varit förvånad över i den här debatten är att Socialdemokraterna så radikalt har ändrat inriktning. Det är möjligt att jag har haft fördomar om Vänsterpartiets politik. Jag är jätteglad över att ni ligger på här. Jag tror att det är viktigt, inte minst för de människor som bor i utsatta områden. Där finns inte polisen. Nu tvingas vi att försöka öppna nya stationer i förortsområden där det har varit helt tomt. Jag tror att det har oerhört stor betydelse för unga människor, och även för vuxna. Vi måste fortsätta på den vägen. Hur ska vi få några till Ljusdal och Älvros? Ja, det kan man undra. En positiv sak som jag tror en del på är faktiskt distansutbildningen. Förra veckan var jag med när vi examinerade 45 nya poliser som har gått den här distansutbildningen. Den har väldigt hög kvalitet. Det är ingen som har varit emot den. Det var roligt att se att det var poliser som nu skulle till Ljusdal, till Norrbotten och ned till olika ställen i södra Sverige. De här poliserna sade att de nog aldrig hade kunnat gå den här utbildningen om inte distansutbildningen hade funnits. Det hade betydelse för dem att de kunde läsa i annan form. De var något äldre och hade kanske annan yrkeserfarenhet tidigare. Hur formen på utbildningen ser ut tror jag är en sak som vi måste fundera över. Jag tror att distansutbildningen har en hel del att ge. Problemet är rekryteringen som ibland gör att det inte bara är sådana som vill bo på landsbygden som kommer in.

Herr talman! Det är ju jättetrevligt att höra att ministern tillstår att distansutbildningarna är bra. Det vet jag. Jag har också träffat dem som har gått dem. Vi ska passa på att ta åt oss äran, Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet. Det var vi som gjorde satsningarna. Man ska passa sig för att ha förutfattade meningar. Det har varit vår vilja och vi har sett problemen. Det ser man om man sätter sig in i Vänsterpartiets politik. Det är klart att vi behöver flera poliser. När man tittar på regeringsförklaringen ser man att vi i framtiden kommer att behöva flera platser för interner. Man aviserar att man vill skärpa straffen. Kriminalvården har gjort en grov beräkning om ca 2 000 platser mer än vad som är beräknat. Det kommer ju att kosta. Då kanske det inte bara är polisen som får de framtida ökningar som man aviserar nu. Jag vill väldigt gärna nu när jag ändå står här passa på att säga: Vi får se. Vi får se hur det blir med den ekonomiska politik som regeringen för. Det kanske blir inskränkningar. Som jag sade förut lovades det mer i valrörelsen, men det blev inte så mycket. Med den framtida politiken är jag inte alls säker på att man kan göra de här stora satsningarna.

Herr talman! Det är en förmån som oppositionen har att påstå att den största satsning som någonsin har genomförts på polisen och en enorm satsning på rättsväsendet inte blev så mycket. Det är ett privilegium. Jag gratulerar er till det. Det är en förmån man har. Jag är ändå rätt nöjd med att vi kan lägga fram de förslagen. Vi har en målmedvetenhet när det gäller vad vi ska göra. Jag är också glad att Lena Olsson tar upp frågan om kriminalvården. Det är viktigt att man ser hela kedjan. Det finns en utbyggnadsplan för kriminalvården. På grund av de krångliga regler vi har i det här landet går det inte så fort som man hade tänkt sig att få fram de nya lokalerna. Vi har bedömt resurstilldelningen när det gäller kriminalvården delvis utifrån den planen. Vi begär också en uppdatering av den för att kunna kolla av det hela. När det gäller behandling och verksamhet på anstalterna gör vi en del. Jag tror att det finns oerhört mycket mer att göra. Man måste erkänna att med de trängselproblem i kriminalvården som vi har ärvt måste man nog börja i rätt ända och se till att det finns rum för de intagna innan man tror att man ska kunna åstadkomma hur mycket som helst när det gäller behandling. Vi har inte respekt för den lösning som jag tror att Vänsterpartiet vill ha, nämligen att skicka ut folk efter halva tiden. Vi tycker att om man har dömts till fängelse får man nog avtjäna huvuddelen av straffet. Ni har lösningen att man släpper ut folk. Då lättar ju trycket. Vi accepterar inte den lösningen. Då får man nog göra som jag säger och börja med att se till att vi får plats för folk innan vi bygger ut innehållsverksamheten. Men vi gör inga neddragningar utan förstärker också behandlingen, bland annat för sexualbrottsdömda och givetvis när det gäller narkotikasatsningen. Den måste fortsätta på anstalter och inom frivården.

Herr talman! Det har varit ganska intressant att lyssna på debatten i dag. Jag hade kunnat inleda mitt anförande med att läsa från tidigare debatter på justitieutskottets områden. Jag hade kunnat citera företrädare för de olika partierna där man tidigare har lagt stora anslagsäskanden och beskrivit varför man behöver göra de här stora ekonomiska satsningarna på varje område för att få en fungerande verksamhet. Jag hade kunnat läsa upp inlägg från tidigare debatter om kriminalvården, innehållet i kriminalvården, vård och behandling, rätten att få en utbildning och ha en verksamhet under den tid man sitter av straffet och den överbeläggning som finns inom kriminalvården. Där har man lagt stora äskanden från de tidigare oppositionspartierna och argumenterat stenhårt för varför just de här resurserna behövs. I dag, herr talman, ser vi resultatet. I dag har vi kommit till sanningens minut. Den budgetdebatt vi hade förra gången och de förslag som den dåvarande majoriteten hade för nästa år och som då var fullständigt otillräckliga har i dag egentligen inte renderat några större förändringar. Jag tycker att det är anmärkningsvärt när jag tänker på hur debatterna har förts tidigare. Det är politikens villkor och det får man väl lära sig att leva med. Desto större förvåning känner jag när jag hör debatten i dag om den oerhört stora satsning på 1 ½ miljard som är den största genom tiderna. Det stämmer inte om man tittar på den budgetdebatt vi hade förra gången. Det som låg i budgeten för 2007, som då var helt otillräckligt, var faktiskt den större delen av de anslagsökningar som görs i dag. Det är intressant att höra hur de stora satsningarna kommer att förändra Sverige. De kommer att förändra polisväsendet. De kommer att förändra det förebyggande arbetet. Det är nu det händer. Det har inte hänt någonting på tolv år, utan vi har sett ett fullständigt förfall. Man har suttit med armarna i kors och låtit kriminaliteten breda ut sig - trots de stora satsningar som gjorts under de senaste åren. Om vi, herr talman, tittar på hur den enorma skillnad som nu ska inträffa i Sverige ser ut, liksom den stora satsningen som så avsevärt skiljer sig från den politik som tidigare förts, ser vi att satsningen är på 30 753 868 000. Det är vad majoriteten lägger fram i dag. Vänsterpartiet satsar 34 miljoner mindre. På 30,7 miljarder skiljer det alltså 34 miljoner, och det ska då utgöra den avsevärda skillnaden för ett fungerande rättsväsende. Nu kan vi bekämpa all brottslighet. Nu kommer det brottsförebyggande arbetet att genomgå stora förändringar. Nu ska Sverige kunna känna trygghet. 34 miljoner på 30,7 miljarder! Det gäller Vänsterpartiet. Jag kanske inte ska svara för Socialdemokraternas del, men vi har fått höra att Socialdemokraterna blivit både rättsväsendets och polisens fiende nr 1 och ska göra stora, drastiska nedskärningar. Men, gott folk, hur ser det egentligen ut? På 30 753 000 000 vill Socialdemokraterna sammanlagt satsa 254 miljoner mindre. Miljöpartiet vill satsa 213 miljoner mindre. Herr talman! Hade jag någon gång som politiker vetat att 34 miljoner eller 254 miljoner skulle vara avgörande för om vi verkligen kan skapa ett tryggt samhälle eller inte - med poliser överallt, ett väl fungerande brottsförebyggande arbete, en kriminalvård som kommer att fungera - ja, då hade jag nog skakat fram de där 34 miljonerna i vårt budgetalternativ. Det stora problemet är att vi nu kommer att få en politik som ökar skillnaderna i samhället. Vi kommer att få se att det är människorna i de mest utsatta områdena - flera har redan varit inne på det - som får sänkt a-kassa och en minskning av aktivitetsstödet, som får avsluta sin arbetsmarknadsutbildning och där förtidspensionärerna får sämre ekonomiska villkor. Det är också i de mest utsatta områdena vi har den största barnfattigdomen, och den kommer att öka. Det handlar om de områden där vi redan har problem med kriminalitet, utanförskap och missbruk. Och det kommer att öka. Med en politik som ökar klyftorna kommer ni att behöva åtskilligt mer pengar att satsa på rättsväsendet. Jag håller faktiskt helt med justitieministern när hon talar om vikten av ett väl fungerande polisväsende och ett väl fungerande rättsväsende. Jag håller också med om att vi behöver flera poliser i de mest utsatta områdena, att de är närvarande och kan bedriva ett brottsförebyggande arbete. Det är ett arbete som jag gärna deltar i och fortsätter att se till att det utvecklas. Men, herr talman, då måste vi kunna föra en debatt i kammaren där en minskning med 34 miljoner eller 254 miljoner av totalt 30,7 miljarder inte utmålas så att den ena sidan är den handlingskraftiga, den som står för rättsväsendet, medan den andra bara sitter med armarna i kors och låter brottsligheten breda ut sig. Det är ett gemensamt ansvar som vi alla, i alla partier, har. Vi kanske inte alltid kommer att välja samma metoder och vi kanske inte alltid kommer att hamna på exakt samma budgetäskande, men vi måste väl trots det visa varandra respekt och tro att varje riksdagsledamot och varje parti som sitter i riksdagen vill ha ett tryggare samhälle, ett samhälle där vi bekämpar brottsligheten och ser till att människorna får en bra plats. Då ska vi inte heller utmåla varandra som de värsta fienderna, för det kommer inte att leda till ett bättre samhälle och ett bättre fungerande rättsväsende. (Applåder)

Herr talman! Det är intressant och roligt att lyssna på Alice Åström, som är både kunnig och engagerad i dessa frågor. Jag har några frågor utifrån Vänsterpartiets motion. Om vi säger 11 september och bombningarna i London, Madrid och på andra platser i världen vet alla att terrorismen är ett hot även mot oss i Sverige. Läser man Vänsterpartiets motivering till att inte ge Säkerhetspolisen ett ytterligare anslag på 75 miljoner kronor just för att bekämpa terrorism motiveras det med att man inte har någon insyn i Säkerhetspolisens verksamhet. Jag skulle därför vilja veta hur Vänsterpartiet resonerar och hur de ser på terroristbekämpningen. Jag tycker att Vänsterpartiet har ett bra förslag som tål att granskas när det gäller en nationell haverikommission för mord på kvinnor. I Sverige faller varje år ungefär 16 kvinnor offer för våld och avlider. Nu kommer regeringen att göra en översyn av den nationella handlingsplanen, och jag förutsätter att detta kommer att prövas där. Det är viktigt att arbeta förebyggande för att minska antalet våldsdödade kvinnor. Sedan tror jag att det också är viktigt att se på haverikommissioner generellt. Vi har i färskt minne pojken Bobby, som föll offer fastän han delvis stod under myndigheternas beskydd. Även barnen måste därför värnas. Samtidigt som det inte får gå inflation i detta med haverikommissioner ligger det mycket i det som Vänsterpartiet tar upp. Avslutningsvis vill jag fråga: Varför vill Vänsterpartiet införa halvtidsfrigivning? Vad är motivet till det? Vi vet att straffskalan för till exempel grov kvinnofridskränkning i dag ligger på mellan sex månader och sex år. Snittet ligger på mindre än ett års fängelse för den som är dömd för grov kvinnofridskränkning. Varför ska man släppa ut gärningsmännen efter halva tiden?

Herr talman! Jag ska börja med frågan om halvtidsfrigivning. Vi hade tidigare halvtidsfrigivning i Sverige, och det har man i de flesta europeiska länder - med olika variationer. All kriminologisk forskning visar att längre eller hårdare straff inte minskar brottsligheten. Snarare finns det - när vi ser på forskningen och inte bara tycker - en tendens till att längre tid i fängelse medför svårare återanpassning. Vi ser en ökad återfallsfrekvens ju längre straffet är. Halvtidsfrigivning innebär inte att man släpps helt fri. Man befinner sig fortfarande i frivården. Det kan fortfarande vidtas olika typer av åtgärder, till exempel att man genomgår ett behandlingsprogram. Det innebär bara att man inte ska sitta inne på anstalt. Vi tror inte att anstaltstid är det som löser problemet, och forskningen visar att vi har rätt. Men då måste vi ha det politiska modet och säga att lösningen inte är att låsa in människor i fängelserna. Den åsikten har vi vidhållit under alla år. Vad gäller haverikommissioner håller jag med om att det inte får gå inflation i dem. Jag tror dock att vi har möjlighet att lära oss mycket om hur vi kan förbättra arbetet för att i framtiden skydda kvinnor. Vi kan lära av de misstag som gjorts. Det är många länkar som ska passa ihop, och det är lätt att falla emellan. Det behöver vi få kunskap om. Jag ser fram emot ett sådant förslag. Jag får återkomma till frågan om terroristbekämpning och Säpo i min nästa replik.

Herr talman! När det gäller halvtidsfrigivning avtjänas i dag relativt kort tid i fängelse. Jag tror att det är viktigt att det under tiden man sitter i fängelse sätts in insatser för att påverka människor att ta itu med till exempel missbruk, att påverka sexualbrottsdömda och män som misshandlat sina kvinnor att faktiskt ändra beteende och komma till insikt. Då är det viktigt att behandlingstiden inom kriminalvården inte är för kort. Det påstås av dem som är aktiva inom kriminalvården att det är den som är avgörande. Inte minst de som jobbar med sexualbrottsförbrytare vill ha förbrytarna inne lite längre tid för att kunna få en ordentlig påverkan, så att återfallen inte ska fortsätta eller vara så många som de är i dag. Jag tror också att det är viktigt för brottsoffrets upprättelse att till exempel en man som har blivit dömd för grov kvinnofridskränkning faktiskt inte släpps ut efter nio månader, som det i genomsnitt blir med nuvarande regler. Det är också viktigt att människor sitter i fängelse en rimlig tid så att medborgarna ute i samhället skyddas. För det är faktiskt så att när man sitter inlåst kan man inte begå några brott. När det gäller terroristbekämpningen väntar jag på svar om hur ni resonerar i Vänsterpartiet.

Herr talman! När det gäller terroristbekämpningen tror vi inte att Säpo är det verktyg som vi behöver använda oss av. Det är principiellt viktigt att om vi ska sitta och fatta beslut om ytterligare resurser till terroristbekämpning där vi vet att det i dag begås många övergrepp när det gäller rättssäkerhet och regleringar, så är det också viktigt att vi här i riksdagen är medvetna om exakt vad det är vi anslår pengar till och hur terroristbekämpningen ser ut. Faktum är att till exempel Storbritannien har en säkerhetstjänst med resurser långt utöver vad vår regerings säkerhetstjänst har, men det har inte varit nyckeln till att förhindra terrordåd. Vi ser att terroristbekämpning behöver ske på en mängd andra områden. De resurser som finns inom säkerhetstjänsten, där terroristbekämpningen är en av de viktigaste uppgifterna, är i dag fullt tillräckliga.

Herr talman! Det är alltid intressant att lyssna på Alice Åström som har lång erfarenhet och ett stort engagemang när det gäller kriminalpolitiken. Alice Åström sade i sitt anförande att man hade kunnat läsa tidigare debatter och att vi i dag ser resultatet. Jag tror att det bara är att erkänna att det här är bara början. Det är väldigt svårt att åstadkomma resultat på några få veckor, några få månader. Men vi har lagt en bra grund för den inriktning som vi vill satsa på, nämligen att vi vill ha en bredare och mer folkförankrad polisverksamhet så att vi verkligen förebygger och arbetar med de brott som gör att så många medborgare känner sig otrygga. Alice sade också att skillnaderna i budgeten är marginella. Det beror på vilket perspektiv man har. Om man ser det ur ett statsbudgetperspektiv kan man tycka att det inte är mycket att hänga i julgranen. Men om man ser det ur ett medborgarperspektiv är de 342 miljonerna som Socialdemokraterna vill ligga lägre när det gäller polisen en oändlig summa. Tänk den som fick vinna 342 miljoner på bingo! Det är ju en otrolig summa! Den socialdemokratiska neddragningen motsvarar ungefär 700 poliser. Det intressanta är att vad som nu har hänt i oppositionen är att Socialdemokraterna ju inte bara lägger sig lägre än alliansregeringens förslag, utan de går också på tvären mot er. Man lägger sig under det ni har varit överens om. Jag skulle jättegärna vilja ha en kommentar från Vänsterpartiet. Hur ser ni på den här nya socialdemokratin som nu uppenbarligen ska ta rollen som det mest polisfientliga partiet i riksdagen, även om det då ur ett statsbudgetperspektiv är marginella förändringar?

Herr talman! Vi är helt övertygade om att vi inte kommer att ha några som helst problem att samarbeta med socialdemokratin, även när det gäller utgiftsområde 4, som handlar om rättsväsendet och utvecklingen av polisen framöver. Det är ganska intressant att det var med viss förvåning som justitieministern i sitt anförande sade att Vänsterpartiet låg högre. Jag kan informera justitieministern om att vi har drivit frågan om mer pengar till poliserna i budgetförhandlingar under flera år. Därför blev jag lite upprörd när jag satt och lyssnade och fick höra det påståendet. Jag ser inte alls socialdemokratin som polisfientlig. Vi ser ändå att satsningen på 700 miljoner som vi har varit överens om faktiskt rullar vidare. Jag skulle vilja ställa frågan till justitieministern om hur vi ska kunna effektivisera polisen. Jag saknade den både i justitieministerns och i övrigas anföranden. Trots att vi har fått flera poliser i poliskåren, och vi har fått flera civilanställda under de senaste åren, har man inte förmått att få ut flera poliser på gator och torg. Vi har fått en organisation som behåller poliser internt snarare än får ut dem. Det har varit ett svårt arbete, och vi har fört många diskussioner om hur man ska kunna förändra organisationen. Jag kommer med intresse att följa hur man ska kunna utnyttja de resurser som faktiskt finns inom polisen på ett annat sätt än i dag.

Herr talman! Jag visste faktiskt inte att det var Vänsterpartiet som hade drivit på Socialdemokraterna för att få en anständig polisbudget under den tidigare regeringen. Jag trodde aldrig att jag i kammaren skulle säga att jag är glad över att Vänsterpartiet var med i regeringsunderlaget, men det känns nästan så. Det här var en överraskning för mig. Nu när ni är i opposition har ni i vart fall en betydligt mer bastant syn på detta och vad som måste göras för att människor runtom i Sverige ska känna sig lite tryggare, även om jag inte tycker att ni satsar tillräckligt mycket. När det gäller detta med att effektivisera polisen finns det mycket som måste göras. Jag håller med om att det inte håller för ett kort inlägg. De riktlinjer som jag kommer att ange kommer att handla mycket om att det ska bli flera i yttre tjänst. Det är också viktigt att vi inte gör som min företrädare och i varje fråga hänvisar till polisfacket, utan vi ser varje fråga vidare. Det krävs förändringar i organisationen. Det krävs att man är beredd att betala för dem som ska stå längst ut i ledet. I dag är det ibland svårt att rekrytera bra poliser till förortskommenderingar därför att regelverken och avtalen är sådana att man inte kan anslå de pengar som behövs för att få de absolut bästa till detta. Där tror jag att det finns en del att göra. Det finns många sådana frågor. Man måste vända lite på strukturen för att få ut flera i organisationen. Vi ska nog inrikta oss på arbete på det området och när det gäller ledarskapet inom polisen snarare än på organisationsförändringar. Jag tror också att bättre ledarskapsutbildning och rekrytering av chefer har betydelse för detta. Man måste uppmuntra dem som gör rätt saker i yttre tjänst och jobbar med brottsförebyggande arbete, så att man vänder attityderna så att alla i organisationen uppfattar att det är lika fint att jobba med ungdomar ute i förorterna som att sitta på RPS.

Herr talman! Jag tror också att det är viktigt att man ser på kulturen och ledarskapsutbildningen. Det finns en mängd frågor som man behöver göra något åt. Jag hoppas att det även finns en möjlighet att ha ett bra samarbete om detta, för vi är alla betjänta av att vi ser till att vi får en polisorganisation som fungerar i allmänhetens tjänst. Jag är övertygad om att vi alla har det intresset, oavsett om vi är socialdemokrater, miljöpartister, centerpartister eller moderater. Sedan kommer vi kanske inte alltid att vara överens om de åtgärder som ska vidtas och hur saker och ting ska göras, men jag tror att det är viktigt att vi har en dialog och respekterar varandra. Vi har en gemensam målsättning, nämligen att få en väl fungerande poliskår som i första hand är i allmänhetens tjänst.

Herr talman! Låt mig önska utskottet och debattörerna en riktigt trevlig jul. Jag hoppas att vi får många trevliga debatter framöver!