Verksamheten inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under år 2008

Herr talman! Detta fåordiga, viktiga och helt eniga betänkande hör kanske inte till de mest upphetsande eller debattframkallande, men det är ändå tillfredsställande att det ägnas några minuters uppmärksamhet just i dessa dagar. På måndag högtidlighålls 20-årsdagen av Berlinmurens fall, det konkreta, synliga tecknet på Warszawapaktens upphörande. Av alla faktorer som samverkade till Sovjetunionens sammanbrott kan OSSE:s betydelse inte överskattas. ESK, Europeiska säkerhetskonferensen, senare OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, grundat på Helsingforsavtalet 1975, med det breda säkerhetstänkandet och uppfattningen att mänskliga rättigheter inte bara är varje nations inre angelägenhet, kom bland annat med stöd i tusentals Helsingforskommittéer över hela sitt verksamhetsområde att bana väg fram till 1989. Vid sin tillkomst var ESK, senare OSSE, ett viktigt forum för politiska förhandlingar mellan öst och väst. Det är det fortfarande, även om det nu också finns andra organisationer som fyller liknande funktion. Man kan ibland få höra uttryck för oro över att OSSE, Europarådet och Europeiska unionen sysslar med samma frågor inom samma länder. En sådan oro är ogrundad, enligt min mening. De olika organisationerna arbetar på olika sätt och med olika grad av krav och kravuppfyllelse. Efter att under en rad av år ha varit något ifrågasatt från en del håll kom OSSE 2008 att spela en vital, aktiv och konstruktiv roll i Ryssland-Georgien-kriget. Det finska ordförandeskapet och alerta företrädare för OSSE:s parlamentariska församling var snabbt på plats med idéer om vad som kunde göras. Många aktörer och iakttagare kände sig manade att snabbt ta ställning, ibland med mindre väl valda ord. Vad som var rätt och fel och vem som provocerade vem utreddes på uppdrag av EU av Heidi Tagliavini, tidigare FN:s utsända i Georgien-Abchazien-konflikten. Hon har gjort ett försök att fördela skuld och gracer. Sista ordet är säkert inte sagt i denna infekterade och komplicerade konflikt. Tyvärr kom det i slutänden att leda till att Georgien blev av med sin OSSE-mission vilket i huvudsak berodde på ryskt motstånd. Det är dystert eftersom OSSE har en av sina styrkor i fältmissionerna. Det är de som gör OSSE i så hög grad operativt. I dag handlar det för missionernas del om att stärka respekten för MR - mänskliga rättigheter -, bygga upp demokratiska institutioner och vidta förtroendeskapande åtgärder. OSSE:s parlamentariska församling har numera tre fasta möten varje år plus ett vårmöte som återkommer vartannat år. Man arbetar via sin byrå, sitt ständiga utskott, sina tre kommittéer, ett varierande antal ad hoc-grupper och arbetsgrupper och speciella representanter. En viktig uppgift är valobservationerna där OSSE:s parlamentariska församling har en speciell samordningsstatus i de fall flera internationella organisationer deltar. Där samarbetar parlamentariker och experter och kompletterar varandra på ett sätt som vore eftersträvansvärt även i andra sammanhang. Det är självfallet arbetsuppgifterna på hemmaplan i det egna parlamentet som sätter ramar och gränser för parlamentarikernas internationella engagemang, men det vore önskvärt om parlamentariker i högre grad kunde få möjlighet att vara med i såväl genomförande som uppföljning av alla de olika åtaganden som OSSE har och tar sig. Det är underbart med alla fantastiska experter som i hela OSSE-området har workshoppar och håller seminarier i alla ämnen som man kan önska, men det vore bra - bättre, tror jag - om parlamentariker fanns med både som medverkande och som mottagare. Att lagstiftare talar med andra lagstiftare tror jag på intet sätt skymmer budskapet. Min erfarenhet är den motsatta. Det vore önskvärt med en större parlamentarisk insyn i det permanenta rådet som möts i Wien med stor regelbundenhet. Självklart borde vi som är aktiva i olika internationella organ i mycket högre grad på hemmaplan följa upp och jaga på vad den egna regeringen gör. Att det inte sker i högre grad kan möjligen bero på att även om vi har politiska grupperingar också i OSSE:s parlamentariska församling händer det, även inom det område där jag själv har haft glädjen att vara särskilt aktiv, det vill säga i genusfrågorna, att man känner större samhörighet med en svensk liberal än med en socialist från ett annat land - hur konstigt det än kan låta. Jag har förstått av den tidigare debatten att det går annorlunda till i Europarådet. Herr talman! Som jag antydde inledningsvis är det svårt att ha några invändningar mot detta betänkande. Det är väldigt bra att det sparas, det vill säga läggs till handlingarna.

Herr talman! I dag lägger utrikesutskottet fram sitt betänkande som behandlar två skrivelser, en från regeringen om OSSE:s verksamhet under 2008 och en från Sveriges delegation vid OSSE:s parlamentariska församling. Betänkandet är, som Tone sade, enhälligt. Det är dessutom kort, men innehållet är av stor vikt. Det gläder mig därför att det finns fyra anmälda talare här i dag. Sverige spelar en viktig roll inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa dels vad gäller samarbetet på ministernivå, dels i den parlamentariska församlingen. Från Sveriges sida betonar vi OSSE:s samarbete med de andra internationella aktörerna såsom FN, Europarådet och Nato. Under 2008 låg tyngdpunkten för Sverige i samordningen med Europarådet där vi innehade ordförandeskapet. Det har vi just fått en redogörelse för här i kammaren. OSSE samordnar 56 medlemsländer och 10 partnerländer. Organisationens länder täcker hela norra halvan av jordklotet och sträcker sig från Vladivostok till Vancouver. OSSE:s samarbete med partnerlandet Afghanistan är av central vikt för stabiliteten i landet. Där handlar huvuduppgifterna om konfliktförebyggande, krishantering, återuppbyggnad och demokratiutveckling. OSSE är den enda organisation där alla europeiska stater - med undantag för Kosovo - tillsammans med USA, Ryssland och Kanada samt länderna i det östliga partnerskapet och Centralasien deltar på lika villkor. Det gör detta samarbete unikt. Herr talman! Under 2008 var vårt grannland Finland ordförandeland i OSSE. Arbetet bestämdes i huvudsak av konflikterna mellan Georgien och Ryssland samt av efterspelet av Rysslands militära invasion i de georgiska provinserna Abchazien och Sydossetien. Detta gällde både för själva OSSE och för den parlamentariska församlingen. Sedan dess har det parlamentariska arbetet fokuserat på demokratiutvecklingen i södra Kaukasus och i Centralasien. År 2008 var ett år präglat av starka motsättningar inom OSSE. Det finska ordförandeskapet under först Ilkka Kanerva, sedan Alexander Stubb har skickligt hanterat konflikterna. Här vill jag särskilt lyfta fram det idoga och inledningsvis framgångsrika arbetet för att behålla OSSE:s fältmission i Georgien och Sydossetien. Denna fältmission blockerades intensivt av Ryssland, och sorgligt nog tvingade Rysslands veto missionen att avslutas under denna vår. Dess bättre förlängdes OSSE:s båda fältmissioner i Kosovo och Zagreb. Fältmissionerna är ett viktigt sätt att bidra till konfliktförebyggande och demokratiutveckling i ett område. Därför är det viktigt att dessa finns kvar och jobbar aktivt i sitt område. Under ministermötet i december 2008 i Helsingfors blev det på nytt uppenbart att USA och Ryssland hade olika uppfattningar dels om inflytandet över OSSE:s verksamhet, dels om demokratifrågor. Skillnaden mellan öster och väster om Wien blev allt tydligare vad gäller den grundläggande inställningen i dessa frågor. Dessutom blev det stora diskussioner med Ryssland om den nya europeiska säkerhetsordningen. Det är viktigt att påpeka att OSSE:s parlamentariska församling spelar en avgörande roll i demokratiutvecklingen, inte minst genom sitt uppdrag att övervaka valen i OSSE:s medlemsstater. I samarbete med systerorganisationen ODIHR - Office for Democratic Institutions and Human Rights - övervakade parlamentariker under 2008 fyra parlamentsval och tre presidentval. Det handlade om Georgien, Armenien, Serbien, Makedonien, Vitryssland och Förenta staterna. Herr talman! År 2008 var temat för OSSE:s parlamentariska församling öppenhet/transparens. Under sommarmötet i Astana i Kazakhstan belystes denna fråga genom ett flertal resolutioner i församlingens tre utskott. Även jämställdhetsfrågorna har haft en viktig plats i det parlamentariska arbetet genom församlingens genusrepresentant Tone Tingsgård som arbetar outtröttligt i denna anda. Det vill jag tacka henne för. Hon gör ett fantastiskt jobb och lär mig mycket med sitt arbete. Det är också väsentligt att betona det arbete som den parlamentariska församlingen genomför inom OSSE. Därför finns det skäl att med oro se på de diskussioner som uppkommit om den parlamentariska församlingens status i förhållande till OSSE i sin helhet. Det är angeläget att den parlamentariska församlingens roll inom OSSE respekteras. Redan vid OSSE-mötet i Istanbul 1999 erkändes den parlamentariska församlingen som en av de viktigaste institutionerna inom OSSE. Från svenskt håll behöver vi verka med kraft för att hålla den parlamentariska dimensionen levande. Utan den parlamentariska dimensionen skulle OSSE inte vara samma slags institution. Den parlamentariska församlingen har spelat en betydande roll inom OSSE inte minst när det gäller att försöka lösa de så kallade frysta konflikterna i exempelvis Transnistrien och Nagorno-Karabach, men även i Sydossetien och i Abchazien - just nu av stor aktualitet. Herr talman! OSSE:s roll har förändrats under de 20 åren sedan järnridåns fall och sammanbrottet av de kommunistiska regimerna. År 1975 grundades den dåvarande Europeiska säkerhetskonferensen som ett forum för politiska förhandlingar mellan öst och väst. I dag har OSSE axlat dess mantel och är med sitt konfliktförebyggande och med sitt demokratibyggande ett sätt att föra Europas stater närmare varandra och ett sätt att göra vår kontinent mer fredlig och mer enad. Därmed yrkar jag att skrivelsen respektive redogörelsen läggs till handlingarna.

Herr talman! Jag vill i likhet med Walburga Habsburg Douglas betona vikten av OSSE. Det är naturligtvis angeläget att vi har en organisation för säkerhet och samarbete i Europa som har detta breda spektrum som OSSE har. Jag tycker att det är bra att vi denna gång får en samlad debatt. Jag önskar att vi hade haft ytterligare parlamentariska församlingar samlade vid samma tidpunkt och att vi hade fått en redogörelse för dem också. Det är en viktig roll för oss i denna kammare att granska och diskutera på vilket sätt de valda delegaterna i olika församlingar verkar och se till att vi får en genomlysning av detta. Herr talman! I detta sammanhang vill jag också säga att det är bra att man från riksdagens och talmannens sida har försökt lyfta fram de olika delegationerna för att se om man på det sättet kan få ett bättre utbyte mellan delegationerna, vilket naturligtvis är angeläget. Jag delar också den bedömning som framgår av betänkandet om att man under det gångna året har verkat för ett nära samarbete mellan OSSE, Europarådet, FN och Nato och att det är en viktig del för att kunna lösa konflikter och för att kunna förebygga konflikter, om möjligt, och i det fall något inträffar ta hand om det. Jag beklagar också den utveckling som har skett i Georgien och att man inte längre har tillträde till hela Georgiens territorium och att man därmed inte längre har möjligheter att verka. Det ser närmast ut som om MR-kommissionären i Europarådet är den enda som har möjlighet att vara med, och det är naturligtvis inte tillfredsställande på något sätt. Man kan önska att vi får möjligheter att vidareutveckla den del som handlar om valövervakning. Här finns det alldeles uppenbart ett gnissel i relationerna mellan OSSE och Europarådet. Det finns skäl att fundera på hur man kan utveckla och få hela systemet med valövervakning mer stadigt eftersom det i dag är kraftigt ifrågasatt och diskuteras och undermineras på olika sätt, vilket vi också har kunnat se. Det gäller valövervakning före men också omhändertagande efter val. Det har också varit en verklighet att flera valövervakningar först har lett till en kommentar och en slutsats men sedan till ett eftermäle som inte har varit bra för medborgarna som har deltagit i valet, för staterna som sådana eller för tilltron till demokratin och vår valövervakning. Här finns alltså ett utvecklingsområde för både Europarådet och OSSE. Avslutningsvis instämmer jag helt i värdet av parlamentariska församlingar och att parlamenten finns med i dessa miljöer eftersom det är där som möjligheterna till dialog är mycket större. Arbetssättet ser helt annorlunda ut, och den parlamentariska diplomatin kan inte nog understrykas i dessa sammanhang. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i det eniga betänkandet.

Herr talman! I kväll har vi diskuterat verksamheten inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, under år 2008. Det är ett enigt betänkande från ett enigt utskott. Det finns alltså inga reservationer. Jag vill därför instämma i yrkandet att redogörelsen och skrivelsen läggs till handlingarna. Miljöpartiet har till skillnad från de andra partierna inte någon representant i OSSE:s parlamentariska delegation. Det är som sig bör. Vi är än så länge riksdagens minsta parti. Men jag hoppas att det kommer att bli ändring på den punkten om ett år. Då gäller det naturligtvis även att vi kommer att ha en representant i den parlamentariska församlingen. Det är i alla fall någonting som vi från Miljöpartiet hoppas på. OSSE är en väldigt viktig organisation, och den gör ett mycket viktigt arbete när det gäller demokratibyggande, när det gäller krishantering och när det gäller att skapa förtroende, vilket i sig minskar riskerna för kommande militära konflikter. Det är en otroligt viktig organisation, och det kanske är den mest framgångsrika organisationen av det slaget som vi har i Europa. Jag vill så här i debattens sista skälvande minuter få fört till protokollet det faktum att denna organisation som är så viktig också är så kostnadseffektiv. Vi får så mycket av OSSE. Ändå lägger vi i budgeten enbart 49,4 miljoner på denna viktiga organisation.