Vissa frågor om militär verksamhet m.m.

Herr talman! Detta ärende gäller motioner från 2011, 2012 och 2013 och kallas Vissa frågor om militär verksamhet. Vi ska göra ett försök att debattera detta, och jag vill börja med en liten exposé över hur världen är just nu. Försvarsfrågor och Försvarsmakten handlar mycket om en försäkring som vi investerar i här i Sverige och som ska göra att vi inte behöver utsättas för hot. I många stunder har vi sagt att det inte behövs så mycket därför att världen är relativt god och trevlig, men just nu ser vi att andra saker händer. Vi måste hela tiden förhålla oss till det som händer både nära och långt borta, för det kan ske även här. Från Sveriges sida vill vi helst inte använda denna försäkring alls annat än när FN kallar oss till olika missioner. Men vi måste ändå ha lite muskler hemma. Vi måste ha tillräckligt med muskler, och det är detta vi kommer att debattera i dag. Det tar lång tid att bygga dessa muskler, men de måste kunna användas för väldigt snabba insatser. Det har vi sett de senaste dagarna. När jag nu går in på ärendet börjar jag med material och anskaffning av sådant. Vi socialdemokrater vill att det ska finnas en särskild översyn av detta material i dag. Vi vill att man ska göra en rejäl utredning om det. Just nu handlar det i första hand om våra ytstridsfartyg. Vi har ett antal korvetter som kallas Visby, och de måste ha relevant utrustning. Alla måste vara på plats, men de måste också ha de sensorer och vapensystem de behöver tillsammans med ett luftvärnsskydd. Detta måste finnas i anslutning till flygbaser, och det måste vara ett lång- eller medelräckviddigt luftvärn. Detta diskuterar vi en hel del just nu i Försvarsberedningen, som håller på med dessa frågor. Det handlar om investering. Så fort ordet investering nämns tänker man på väldigt mycket pengar, och då gäller det att investera i rätt saker. Men vi måste se över livslängden på de saker vi redan har. Ibland går det att livstidsförlänga, och det är inget fel med det. Vi måste också ha saker som är relevanta och som går att använda i dag. Det måste till praktisk handling runt allt detta, och sedan måste vi förstås också prioritera. Det viktiga är dock att vi får en särskild översyn av material och dess anskaffning. Vi vet att försvarsindustrin behöver långsiktighet för att kunna verka. Vi kräver ett nationellt samverkansprogram i syfte att värna och utveckla vår försvarsindustriella kompetens. Det handlar om förmågor där vi redan är unika, till exempel luftstrid och marina försvarssystem, men också om arméns behov. Vi vill ha en säkerhetspolitisk syn på detta samverkansprogram, och industrin måste förstås vara med när vi utformar det. För att få en bred samsyn i dessa frågor är det inte bara industrin och de företag vi pratar om som måste vara med utan också akademin och de fackliga organisationerna. Självklart har detta också regionalpolitisk betydelse. Jag behöver bara nämna Linköping, Örnsköldsvik, Karlskrona, Karlskoga - jag skulle kunna fortsätta med en lång rad orter som vi alla känner har stor betydelse för försvarsindustrin och regionalpolitiken. Vi måste lägga en säkerhetspolitisk hörnsten för detta. Det är viktigt att ha ett nära samarbete med svenska staten i de här frågorna. Vi har hört många gånger här i kammaren att när det gäller utveckling av förmågor måste det finnas en beställare på den svenska sidan. Det är nästan omöjligt att sälja system till andra om vi inte själva utnyttjar dem. Den svenska u-båtsförmågan är unik, och den har vi också debatterat många gånger i den här kammaren. Den måste vi ta till vara här i Sverige så att vi kan få de u-båtar vi behöver och inte ställa oss i kö med andra som också vill ha dem. Vi har en unik och lång kust, och där måste vi kunna ha många u-båtar. Den svenska undervattenstekniken är väldigt speciell. Det handlar också om finansiering av hemvärnet. I budgeten för 2012 var hemvärnets budget 1 procent av Försvarsmaktens. Det är bara 1 procent som går till hemvärnet, trots att de är nästan lika många som i Försvarsmakten. Vi har många hemvärnssoldater hos oss, och de har blivit betydligt effektivare de senaste åren och allt bättre utrustade. De är en väldigt kostnadseffektiv resurs, och det är viktigt att ta vara på deras kompetens. Det kan handla om den gamla värnplikten men också om den nyare GMU:n, grundläggande militär utbildning. Vi ska ta vara på dessa killar och tjejer. Hemvärnet har verksamhet över hela landet - det är nästan bara de som finns överallt. Jag kommer från en del av Sverige där det är väldigt tomt förutom hemvärnet, så jag vill inte att vi sparar in på dem. Vi har naggat dem i kanten på senare år, och därför lägger vi tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet fram en reservation om ett eget anslag för hemvärnet. Man ska inte kunna nalla av deras pengar. De ska ha ett eget anslag som ska vara stabilt och långsiktigt så att de kan ha en verksamhet där de vet att de vågar investera och styra. Man kan styra en verksamhet lättare när man själv kan förändra budgetar över åren och ser vad de innehåller. Vi vill ha en finansiering där hemvärnet har ett eget anslag som ingen annan kan ta pengar från. För att spara tid i kammaren - jag vet att vi har ont om det - yrkar jag inte bifall till de reservationer vi har skrivit utan enbart till reservation 14.

Herr talman! Vättern är vattentäkt för hundratusentals människor och är en av Europas största dricksvattenreservoarer. Den har därmed stor betydelse för människor som bor runt sjön. Vättern skyddas också enligt miljöbalken genom fyra riksintressen, för friluftsliv, fiske, natur och kulturmiljö. Dessutom är Vättern i sin helhet en del av EU:s nätverk av skyddade områden, ett så kallat Natura 2000-område, och har därmed stort riksintresse. Regering och riksdag har lovat att skydda Vättern för eftervärlden. Just i denna sjö ville Försvarsmakten i ett första skede öka den militära verksamheten med 300 procent, från 20 till 80 dagar per år. Man ville även kunna fälla bomber 10 nätter per år. Men efter hårt tryck från allmänheten mot Försvarsmaktens planer ändrade sig Försvarsmakten och minskade antalet skjutdagar från 80 till 50 dagar per år. De har också backat något och kan nu tänka sig att skjuta lite färre skott än vad de sade först. Helt plötsligt kunde de halvera sin ökning med 150 procentenheter av den ökning som de först ville ha. Men Försvarsmakten vill fortfarande ha en ökning med just 150 procent från det antal dagar som det var från början, nämligen 20 dagar, så att det blir 50 dagar. Man vill fortfarande ha tillstånd att ha skarpa stridsövningar tillsammans med främmande makt, där attackplanet JAS 39 Gripen, flera helikoptertyper, obemannade farkoster, UAV, och raketer med undervattensexplosioner ska användas. Målen är både land- och sjöbaserade. Man har ansökt om att få skjuta närmare 10 000 raketer och avlossa upp till 30 000 skott med automatkanon i Vätterns dricksvatten. Dessutom vill man öka utsläppen från 193 till drygt 5 000 kubikmeter flygfotogen varje år. Flyghöjderna för JAS 39 Gripen varierar mellan 100 och 400 meter. För de fyra olika helikoptertyperna är flyghöjden lägre än 100 meter. Ökningen av utsläpp av flygfotogen blir dramatisk och får naturligtvis konsekvenser för naturen. Särskilt belastade områden är vid målområdet men även vid vändkurvorna för JAS 39 vid Karlsborg och Visingsö, där ökat kraftpådrag från JAS-planen ger ökade utsläpp. Projektilskrot som bly, stål och koppar kommer att påverka sjön negativt. Ingen bottensanering är planerad. Området skulle kunna betecknas som en plats för dumpning av miljöfarligt gods. En fråga som jag ställde tidigare till dåvarande försvarsministern var: Vilka är Försvarsmaktens nya behov, när man först ville öka sin verksamhet med 300 procent men nu nöjer sig med 150 procent? Försvarsmakten hänvisade då till tre huvudargument för utvidgningen. Det första skälet var ökad internationell inriktning och internationella uppdrag och behov. Det andra var nedläggningen av F 6 i Karlsborg. Det tredje var att det inte finns någon annan plats att öva på än just Vättern. Försvarsmakten har erkänt att de inte har utrett någon annan plats för sin verksamhet än den som finns i Vättern, trots att Miljöbalken anger att man måste utreda flera alternativ när man gör en så stor förändring. Försvarsmakten hänvisar till ökad internationell inriktning och internationella uppdrag och behov men har inte redovisat vilka uppdrag eller behov som skulle motivera en sådan kraftig ökning av den militära verksamheten. De har inte heller redovisat vilka länder som kommer att öva med Försvarsmakten. Om man får komma med någon form av gissning, som man måste göra när man inte får reda på något, kommer de här samövningarna kanske att ske med Nordic Battlegroup och Partnership for Peace, Nato-samarbetet. Men det har Försvarsmakten och försvarsministern varken bekräftat eller dementerat. Den föreslagna ökningen av bombningar i Vättern medför ökade risker av blyutsläpp, som påverkar dricksvattnet. Den utökade flygverksamheten bidrar också till ökat buller, vilket kommer att ha negativ inverkan på bland annat näringsliv, turism, djurliv och rekreation inom ett stort geografiskt område. Protesterna runt Vättern har varit massiva och är fortfarande kraftiga. Samtliga partier är faktiskt emot ökningen av Försvarsmaktens verksamhet över Vättern. Det finns också protester från näringslivet och de företag som finns runt sjön. Människor som vill få en lugn stund och vara ute och fiska har också protesterat, och djurlivet påverkas naturligtvis också. Det är något jag tycker är lite märkligt. Om man tittar bakåt i tiden, kanske på 60- och 70-talet, ser man att Försvarsmakten hade en balans, kan man säga, mellan sin verksamhet och allmänheten. Men i dag kommer Försvarsmakten i konflikt på många områden, och detta är ett exempel. Från vårt håll tycker vi inte att Försvarsmakten hanterar detta på ett optimalt sätt. Den verksamhet som Försvarsmakten nu planerar utmanar den balans som tidigare har rått mellan försvarsintresset och andra intressen. Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 14. Jag vill också, herr talman, säga några ord om vindkraften. Försvarsmaktens vindkraftsstopp är ett av de största hindren för att nå Sveriges potential för ökad vindkraft. Försvarets stoppområden har vidgats sedan riksdagen senast behandlade frågan. Halva landytan i södra Sverige omfattas i dag av försvarets vindkraftsrestriktioner. Stora ekonomiska värden och en betydande andel förnybar el står på spel. Den utredning som Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har presenterat visar att det omfattande stopp för vindkraft som svenska försvaret har infört saknar motstycke i andra länder. År 2010 åberopade Försvarsmakten sitt veto och införde vindkraftsförbud inom en godtycklig radie av 40 kilometer runt sina flygplatser. Det har man nu backat på. Därefter har området i och för sig vidgats, och även så kallade MSA-ytor, med en radie på 55 kilometer runt en flygplats, skjutområden och områden omkring väderradarstationer utesluter i dag vindkraft. Olyckligtvis är detta ofta områden där vindförhållandena är som allra bäst. Försvarsmakten har ett uppdrag att bidra till att nå den nationella planeringsramen för vindkraft men motverkar aktivt och konsekvent den förordningen. De försvårar mer än bidrar till att nå målet om vindkraftsutbyggnad. Det anser vi är allvarligt. Regeringen har vid flera tillfällen försökt styra Försvarsmakten mot att agera i överensstämmelse med lagstiftningen. Men hittills har Försvarsmakten själv fått utreda konsekvenserna för den egna myndighetens verksamhet, och det tycker vi inte har fungerat. Försvarsmakten får yttra sig inför alla beslut om att tillåta etablering av vindkraftverk. Genom sin starka ställning i miljölagstiftningen har Försvarsmakten i praktiken fått vetorätt mot nya vindkraftverk. Denna vetorätt används flitigt, ofta med vaga hänvisningar till rikets säkerhet, när en vindkraftsetablering stoppas. Detta gör det omöjligt att pröva rimligheten i Försvarsmaktens ställningstagande och hindrar också vindkraftsprojektörerna att förändra vindparkens utformning för att på så sätt kunna få den godkänd. Med försvarets ökande anspråk på användning av markområden ter det sig motiverat med en mer preciserad och snävare syn på vad som i dessa sammanhang kan anses ligga i begreppet "rikets säkerhet". När två riksintressen står mot varandra kan det inte vara rimligt att Försvarsmakten ska ha tolkningsföreträde för vilket riksintresse som ska gälla. Försvarsmaktens vindkraftsstopp behöver omprövas för att vindkraften ska låtas samexistera med försvaret. Jag yrkar därmed bifall till reservation 8.

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1. Ett folkförsvar grundar sig ytterst på en gemensam identitet och en beredvillighet att offra sig själv för sitt folks skull. Att offra sig själv i en krigssituation är naturligtvis bland det yttersta offer man kan göra. Bara människor i ett välmående kollektiv gör detta frivilligt. Motsatsen till folkförsvar är legosoldater som har krigskonsten som ett yrke. Fördelen med ett folkförsvar är att det är mycket svårt att besegra; det försvarar sig in i det sista. Det har många kolonialmakter fått erfara i krig mot tekniskt underlägsna motståndare med stort mod och offervilja. Även om det i Sverige inte längre finns plats för hela årskullar att genomgå värnplikt finns det goda skäl att låta hela årskullar genomgå en fysisk mönstring. En del av varje årskull bör sedan värnpliktutbildas. De färdigutbildade värnpliktiga placeras i krigsorganisationen men utgör också en rekryteringsbas för militära yrkeskontrakt. Allra viktigast är skalförsvaret. Det är det som ger den omedelbara tröskeleffekten. Därför budgeterar vi för två-fyra stridsflygdivisioner till och ett återöppnande av F 16 år 2016. Detta tillsammans med att vi budgeterar för ett nytt långräckviddigt luftvärn redan i år till skydd för Stockholm, Gotland och våra flygbaser skulle redan i år skapa en kraftigt stärkt tröskeleffekt. En förstärkt tröskeleffekt skulle också tre kustartilleribrigader bidra till, och vi budgeterar för att det ska vara klart år 2023. Likaså skulle återupprättande av Marinbas Väst och Öst år 2016 ha en sådan effekt. Sex mekaniserade brigader i var sitt militärdistrikt skulle ge ett försvar på djupet. Vi budgeterar för att det ska vara klart år 2023. Ledningscentraler och andra mål som är högvärdiga för fienden ska skyddas i bergrum eller på annat sätt. Jag vill påminna om att skillnaden mellan Sverigedemokraterna och andra partier som kallar sig försvarsvänliga är att vi prioriterar fram resurser. Ingen blir lyckligare än jag den dag då fler partier prioriterar fram ordentliga resurser till försvaret. Vi kan fortfarande hoppas att Försvarsberedningen kommer att ha den effekten på partierna. Men det räcker inte med en höjning på 100 miljoner kronor. Det krävs en kraftig höjning av försvarsanslaget. Tänk på det alla ni som säger att försvaret är viktigt! Sverigedemokraterna ser inte den dagsaktuella hotbilden som den viktigaste utgångspunkten när behovet av militärt försvar ska bedömas. Hotbilden kan snabbt förändras, men acceptabel försvarsförmåga kan inte skapas lika snabbt. Den potentiella hotbilden, som sträcker sig över tio år framåt, är den som vårt försvar måste dimensioneras för. Försvaret har bantats på alla sätt. Det märker man ju mer man besöker verksamheterna och finner alla olika dolda och öppna underskott. Naturligtvis försöker alla som arbetar i Försvarsmakten att leverera så bra som möjligt i alla fall, annars vore de ju inte våra duktiga svenska officerare och soldater. Men problemen är enorma. Allra mest problematiskt verkar bemanningssidan vara hos marinen och flygvapnet. Kritiska kompetenser är inte alltid dubblerade, och där det borde finnas drygt två besättningar per farkost finns det knappt en. Vad det betyder för uthålligheten vid höjd beredskap kan man lätt föreställa sig. Det är också lätt att förstå att farkosterna, vare sig de är för strid under eller på vattenytan eller i luften, inte blir utnyttjade på ett sätt som motsvarar deras inköpskostnad. För att politikerna fullt ut ska förstå situationen och kunna debattera den måste redovisningen till riksdagen göras bättre. En sådan tydligare redovisning innebär enligt expertis ingen säkerhetsrisk. Förvarsmakten bör styras med budget, mål och riktlinjer. Regeringen bör undvika direkt inblandning. Om regeringen direktstyr i Försvarsmakten är det viktigt att detta protokollförs. De genomförandegrupper som denna regering skickat in i Försvarsmakten har haft skrämmande effekt. Materielprojekt har avbrutits och återstartats, och därigenom har stora kostnader och oreda skapats. Kanske talar jag i egenintresse när jag talar om att återupprätta den särskilda beredskapspolisen. Jag kallades själv in till den särskilda beredskapspolisen år 1999. Den särskilda beredskapspolisen bestod av 1 500 män med höga värnpliktsbetyg uttagna i landet. Med värnplikten i ryggen och lite påbyggnadsutbildning, framför allt polisjuridik, var detta en mycket användbar styrka. Ambitionen var mycket hög, och alla i förbanden hade olika yrkesbakgrunder att spetsa den gemensamma kompetensen med. Kostnaden för den särskilda beredskapspolisen var 25 miljoner kronor årligen. Att regeringen Reinfeldt har lagt ned den särskilda beredskapspolisen är en stor skandal. Hur vi än går vidare bör inte hemvärnet användas vid insatser mot folkmassor eller dylika känsliga operationer. Det är en uppgift för polisen. Men polisen bör förstärkas med någon form av gendarmeri, särskild beredskapspolis eller annan organisation. Dessa bör få polismans befogenheter efter inkallelse vid civila kriser, naturkatastrofer, sjukdomsutbrott, sökning efter försvunna personer, utrymning vid olyckor och ordning vid internationella konferenser i Sverige med mera. I händelse av krig anser jag att beredskapspolisen främst ska verka för skydd av civilbefolkningen.

Herr talman! Det betänkande som vi nu behandlar innehåller en hel del olika saker. Det känns lite grann som gott och blandat, och vi ska plocka fram en del som har blivit över när det gäller försvarsdebatten. Jag tänker ta upp några saker. Men jag börjar med att yrka bifall till vår egen reservation 4, som handlar om Natoövningar. Först ska jag ta upp frågan om skjutfält. Peter Rådberg tog upp den. På ett förtjänstfullt sätt beskrev han situationen och hur det ser ut framför allt runt Vättern. Vi har i vår reservation tagit upp lite andra saker också, till exempel Göteborgs skärgård som också är ett område som är hotat av Försvarsmaktens planer på utökade övningar. Vi tycker att det är fel, och vi tror att det går att göra på ett annat sätt utan att hota miljövärden som vi måste bevara på olika sätt. Nu har Försvarsmakten faktiskt backat. Vi har haft en process där. Jag bor i Östergötland. Och runt Vättern har det varit många processer, både kring Försvarsmaktens övningar och kring gruvnäringen när det gäller prospektering för att utvinna metaller. Jag tror att det finns en stor oro bland befolkningen runt Vättern för vad detta ska leda till. Det är inte bra att vi har en försvarsmakt som kanske inte alltid har en viss ödmjukhet inför dessa frågor. Jag vet att Försvarsmakten vid vissa möten har haft en ganska stel inställning till dessa frågor. Nu har man backat och har kanske förstått att det krävs en ödmjuk inställning för att få detta att fungera. Utgångsläget med bland annat Vättern som en stor dricksvattentäkt för många människor runt Vättern måste beaktas på ett sådant sätt att man hittar andra ställen att öva på. Försvarsmakten måste öva - det är vi överens om - men frågan är var. Jag tror att man kan komma överens om att hitta andra ställen att öva på om man iakttar dessa miljöfrågor. Det går nog att komma överens om. En annan sak som jag vill lyfta fram och som jag tycker är mer besvärande är den Natoverksamhet och de övningar som pågår på svensk mark. Vi i Vänsterpartiet har alltid hävdat vår alliansfrihet, och vi har haft en mycket kritisk inställning till organisationen Nato. Vi ska skilja på Natoländer och organisationen Nato, för i det här fallet handlar det om att Nato som organisation tillåts öva på svensk mark. Vi tror att detta definitivt är ett led i vissa partiers strävan att mota in Sverige i Nato, och vi tror att det är någonting vi måste titta på och beivra. Vi anser att man helt enkelt ska ta bort alla Natoledda övningar över svenskt territorium som syftar till att vi ska samarbeta mer med Nato som organisation - som syftar till att utöka samarbetet och kanske till och med driva in Sverige i Nato. Ju närmare vi kommer Nato, desto svårare blir det att motivera att vi står utanför, och det är en utveckling vi behöver ha med oss när vi pratar om det här. Vi har egentligen ingenting emot ett samarbete med andra länder, framför allt i Norden, och vi tror att det går att göra det på ett bra sätt. Det görs redan i dag. Det har egentligen inte heller så stora komplikationer att både Norge och Danmark är Natoländer; jag tror att det går att hantera det på det sätt vi har gjort hittills, utan att blanda in organisationen Nato på det sätt som i dag görs när det gäller skjutfälten. Jag tror att det här är något vi definitivt måste lyfta upp mycket mer även i den debatt som förs i övrigt i försvarspolitiken när det gäller just Natosamarbetet. Jag tror nämligen att det finns fler saker i det här, men det är detta som lyfts upp när det gäller övnings- och skjutfält och de övningar som görs där. Den tredje frågan jag tycker är besvärande handlar om materielsidan när det gäller Försvarsmakten. Från Försvarsmaktens egna investeringsplaner vet vi i dag att JAS 39 Gripen E upptar ungefär 57 procent av alla de ekonomiska ramar vi har för investeringar, i alla fall under de kommande åren. Det blir alltså en propp när det gäller andra investeringar. Vi tror att det kan bli ett väldigt stort problem framöver om vi inte hittar antingen mer pengar eller ett sätt att bygga in en planering där vi får fram fler vapenplattformar som inte är flygplan. Jag tror att det här är någonting vi kommer att få väldiga problem med framöver när vi ska titta på hur vi ska investera i och förändra vår svenska försvarsmakt. Det är något vi definitivt kommer att få besvär med, och vilken regering vi får i höst har ingen betydelse. Det blir en annan regering, hoppas jag, men jag tror inte att det är någonting man kommer undan - problemet kommer att ligga och mala i ett antal år för att vi ska få till det. Då krävs också en bred uppslutning för att vi ska få till någonting som fungerar när det gäller de bitarna. Jag vill kort säga något om vindkraften. När det gäller olika saker i vindkraften var Peter Rådberg inne på det på ett bra sätt, och jag tror att vi kommer att kunna lösa det. Det finns i dag, kanske ungefär som med skjutfälten, en mer ödmjuk inställning till att man måste kunna samexistera på olika sätt även när det gäller energiförsörjning. Jag tror att vi kommer att kunna lösa det på ett bra sätt. Den sista punkt jag tänker ta upp, herr talman, är hemvärnet. Vänsterpartiet har varit tydligt med att vi anser att hemvärnet är en av de viktiga delarna av Försvarsmakten och vårt försvar. Det finns i dag från många en positiv inställning till hemvärnet som en del av försvaret, och vi har en rekrytering som kanske går rätt bra på olika ställen. Vi tror att det här är någonting vi behöver markera genom att ge hemvärnet en egen budgetpost. Det skulle vara en stark markering för att visa hur högt vi värderar hemvärnets roll. Jag tror att det är rätt väg att gå. Vi har i dag en problematik när det gäller insatsorganisationer som handlar om både personalförsörjning och materiel, och vi skulle kunna lösa en del av problemet genom att utöka hemvärnets såväl befogenheter i krig som materiel och uppgifter. Jag tror att det är någonting vi måste ta in i debatten. Vi har haft en diskussion om militärstrategi där framför allt Gotland har varit ett hett ämne på många ställen. Jag tror att det är en lösning för att inte ur militärstrategisk synpunkt rucka på det vi faktiskt vill göra med vår insatsorganisation. Ett rörligt och flexibelt försvar kan lösa problematiken med Gotland genom att vi utrustar hemvärnet mycket mer och ge dem fler uppgifter. Hemvärnets stora positiva påverkan är att man faktiskt hela tiden finns på plats lokalt. Ger man dem mer och bättre utrustning samt bättre uppgifter kan de klara uppgiften på ett sådant sätt att vi kanske inte ens behöver rucka på insatsorganisationen. Jag menar att hemvärnet i dag är en modern del av försvaret och Försvarsmakten som definitivt kan ges fler uppgifter och lösa de uppgifterna på ett bra sätt. Då behöver vi inte hantera militärstrategin på ett sådant sätt att vi förstör det som egentligen är tänkt med en insatsorganisation. Det behöver vi ta i beaktande. Jag har också hört och sett i medierna att hemvärnet på Gotland blir mer och mer populärt - fler och fler söker sig till hemvärnet på Gotland utifrån just aspekterna att vi behöver ha en militär närvaro på Gotland som är lokal och som har både lokalkännedom och något slags känsla för hembygden. Det är en av hemvärnets stora och positiva effekter. Jag tror därför att det är någonting vi kommer att få diskutera. Vi har mycket att tjäna på att ge hemvärnet bättre uppgifter och en säkrare finansiering samt en säkerhet i att vi räknar med dem när det gäller försvaret av Sverige.

Herr talman! Det ryska olagliga införlivandet av Krim och hoten mot Ukraina visar än en gång att fred och frihet tyvärr ingalunda är några självklara eller naturliga tillstånd i världen. När nu ett europeiskt land i vårt närområde drabbats finns all anledning att återigen påminna om att friheten inte kan eller ska tas för given. För oss som står upp för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter är Ukrainas sak vår. Det är också vår EU-flagga som har använts som frihetssymbol av folket på Majdan - mot korruption, mot frånvaron av rättsstat och mot närvaron av kleptokrater till ledare. Herr talman! År 1814 slöts freden i Kiel, vilket vi har celebrerat i riksdagen och kammaren. Med detta inleddes den kanske längsta oavbrutna - och fortfarande pågående - tiden av fred. Dessa två hundra år av oavbruten fred för Sverige har vi lyckats uppnå genom inställda stormaktsambitioner och ett relevant försvar av våra gränser och territorium samt genom att våra tidigare fiender gjorts till närmaste vänner och allierade. Jag tror att det finns åtskilligt att lära sig av dessa två sekel av svensk historia. Sverige är en av världens äldsta fortfarande fungerande demokratier. Trots politiska olikheter har vi en lång och stolt tradition av breda överenskommelser. Vårt system är stabilt, förutsägbart och förankrat hos medborgarna. Det är med denna omvärldsbeskrivning som orientering jag förfäktar behovet av ett fortsatt svenskt försvar som förmår skydda, bevaka och försvara. Vi gör det tillsammans i vårt närområde, och vi strävar efter en så bred politisk bas för agerandet som möjligt i vårt parlament. Herr talman! I motionsbetänkandet behandlas 10 överväganden och 15 reservationer. Här berörs allt från Försvarets organisation till försvarsindustriella spörsmål. De fyra tidigare talarna har visat på bredden. Som vanligt är det stort och smått i ett motionsbetänkande. Somt har hörts och önskats tidigare, och somt är nytt. Låt mig beröra något. Herr talman! Försvarets grundorganisation spikades i samband med 2004 års försvarspolitiska beslut. I detta framgår bland annat att Försvarsmakten skulle inrätta fyra regionala staber som skulle samordna den markterritoriella verksamheten. Av instruktionen framgår att Försvarsmakten själv beslutar om sin grundorganisation gällande de delar som inte är instruktionsreglerade. Samtidigt måste ett samlat försvarsmaktsperspektiv genomsyra behandlingen av grundorganisationen. Till detta läggs att effektivitet och långsiktighet ska vara hörnstenar i den fortsatta utvecklingen. Utskottet delar den bedömningen men noterar en reservation från Sverigedemokraterna. Herr talman! Det måste anses som självklart att varje myndighet ska ha möjlighet att bedriva sin verksamhet på ett sätt som avspeglar verkliga förhållanden. Således är tillgången till och ledningen av övnings- och skjutfält en självklarhet för den svenska Försvarsmakten - vårt försvar måste kunna öva och utveckla sina förmågor. När det handlar om övningar är det givetvis lika viktigt att försvaret får genomföra dessa i olika typer av miljöer, för att på så sätt utveckla sin förmågebredd. Därför är försvaret självt bäst lämpat att avgöra vilka övningsfält det vill använda och hur det vill utveckla verksamheten vid dessa. Således blir det avslag på förslag från Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Sverige bedriver i dag internationella samarbeten med olika partner som Nato och PFF, alltså Partnerskap för fred, där tillträdesförordningen reglerar tillträde till svenskt territorium. Det är dock viktigt att sagda övnings- och skjutfält finns tillgängliga för de verksamheter som dessa samarbeten kräver. Notabel är Vänsterpartiets beröringsångest inför allt som har med Nato att göra. Partiet säger nej till övning i Sverige, tvärtemot idén om samverkan och samarbete och att säkerhet byggs tillsammans. Ett nej räcker som idé, menar Vänsterpartiet. Herr talman! En framgångsrik verksamhet kräver tillgång till rätt utrustning på rätt plats, rätt ordnad och till rätt pris. Detta gäller även den svenska försvarsmakten. Huvudregeln för försvaret är att materielanskaffningen ska ske på operativ behovsbasis, att varje sådan anskaffning måste prövas mot andra alternativ och att den måste vara ekonomiskt försvarbar. Det har vi i alla fall varit överens om tidigare. Dessutom har grunden varit försvarets behov, inte någon annans behov, inte behovet av någon industripolitik som försvann för 30-40 år sedan, sörjd lika lite som de svartvita tv-mottagarna eller trattgrammofonerna och sannolikt ungefär lika modern som 70-talets industripolitik. Regeringen har tillsatt en utredning om styrningen av materielinvesteringar. Utredningen leds av Dan Ohlsson, överdirektör på FMV, och ska inkomma med förslag kring hur regeringen kan förbättra planeringen för investeringar i försvarsmateriel. Möjligheten till projektuppföljning ur såväl ekonomiska som förmågemässiga perspektiv ska förbättras. Därmed tillgodoses också riksdagens önskemål om en mer spårbar materielredovisning. Jag tror att vi är rätt många som har förväntningar på vad utredningen kommer fram till när den läggs fram den 31 mars. Regeringen har dessutom utvecklat materielredovisningen i flera budgetpropositioner de senaste åren. Materielprioriteringen i inriktningspropositionen fokuserar på försvarets operativa behov, och detta är en viktig del i försvarsreformen mot ett insatsberett försvar. Herr talman! Svensk försvarsindustri saknar i dagsläget inhemska orderstorlekar som medger full kostnadstäckning för de krav som försvaret ställer vad gäller ordervolym eller prestanda och kvalitet. Därför krävs att försvarsindustrin kan få avsättning på andra marknader för att på så sätt kunna bibehålla både rimlig prissättning och teknologisk kompetens. Det handlar om samverkan med andra länder. Det handlar om export. Allmänna förutsättningar och marknadsmässiga principer gynnar bäst den exportberoende försvarsindustrin. Generella insatser för att skapa ett gott innovationsklimat är prioriterade av regeringen. I dag exporteras mer än 60 procent av försvarsindustrins produkter. Herr talman! Låt mig avsluta med några reflektioner kring ekonomi och finansiering. I en av sina reservationer räknar Socialdemokraterna upp eller antyder ett antal materielprojekt, många av dem intressanta. Vid vart och ett av dessa hänger och dinglar en prislapp. Försvarsberedningen som nu arbetar kan mycket väl komma med förslag som leder till behovet av ökade försvarsutgifter. Men då är det centralt med ordning i ekonomin. Det går inte att komma med utgiftslöften när närmare hälften av finansieringen fallit, bland annat på grund av att Socialdemokraterna nu säger sig stå bakom det förstärkta jobbskatteavdraget. I Socialdemokraternas budgetmotion, framlagd här i riksdagen, presenterades sammantaget utgiftslöften på 27 miljarder kronor, men det fanns bara finansiering på 16 miljarder kronor. Det innebär ett hål i Socialdemokraternas budgetförslag på 11 miljarder kronor, enligt det vi hitintills har kunnat räkna på. Utan kontroll över de offentliga finanserna hotas både jobben och tryggheten för dem som är i störst behov av samhällets stöd. Senast en svensk regering tappade kontrollen över de offentliga finanserna var för ungefär 20-25 år sedan, då svensk ekonomi gick omkull, ungefär 500 000 svenskar miste jobbet och trygghetssystemen skakades i grunden. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har sammantaget gjort över 100 nya utspel efter att deras budgetmotioner presenterades i oktober, 100 utspel om saker de tre partierna vill göra men där man saknar täckning i finansiering och genomförande. Därför, herr talman, går det att tala om ett finansieringshål. Dock ska erkännas att de rödgröna partierna, som har som ambition att utgöra någon form av regeringsalternativ till Alliansen, har olika syn på just försvaret. S har hitintills tagit rygg på Alliansen i fråga om försvarsbudgeten, även om det som tidigare påpekats antyds saker både här och där. Miljöpartiet vill skära ned försvarsanslaget med 7,2 miljarder de närmaste fyra åren. Vänsterpartiet vill skära ned försvarsanslaget med 3,4 miljarder de kommande tre åren. Så ser det ut, herr talman! Det är dessa realiteter svensk politik och försvarspolitik handlar om. Med dessa avslutande ord vill jag yrka avslag på motionerna och yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet. I detta anförande instämde Anders Hansson (M).

Herr talman! Det är alltid intressant att lyssna på Hans Wallmark, som är rätt vältalig. Han började med Krim och Ukraina som något slags kontext till det vi ska prata om i dag. Jag tycker att det fattas lite där, nämligen en bild av hur det verkligen ser ut och de problem som man har oavsett hur det utvecklar sig, men det kanske vi kan ta i en annan debatt. Jag har några frågor som jag skulle vilja ha svar på. Först gäller det skjutfält och miljöproblem. Är det så att Hans Wallmark inte ser de problem som finns och som vi har lyft fram i våra motioner och vår reservation när det gäller till exempel Vättern? Är Hans Wallmark oroad för befolkningen runt Vättern? Man känner oro för både gruvnäringen, som faktiskt ökar och är ett miljöproblem i sig, och Försvarsmaktens eventuellt ökade verksamhet. Detta har stor påverkan på de människor som bor runt Vättern, framför allt när det gäller miljöfrågan, föroreningar och sådana saker. Vi ska "ladda ned" en väldig massa mer ammunition och sådant i Vättern, och vi ska dessutom ha en massa mer flygbränsle i luften. Är det sådant som ni inte tar hänsyn till? Är det så att Moderaterna tycker att det är helt okej? Sedan handlar det om Natosamarbetet. Hur är det bilden av Nato egentligen är? Hans Wallmark tycker att vi på något sätt är överdrivet kritiska mot Nato. Men hur är det med den kritiska bilden från Moderaterna? Kan man se problematiken med Nato som försvarsallians, där framför allt USA, vår enda supermakt, har en oerhört stor påverkan? USA står för närmare 70 procent av pengarna till Nato. Det är klart att de påverkar. Ser Moderaterna några problem över huvud taget? Eller finns det inga problem med att ha ett samarbete med organisationen Nato, när vi dessutom ska ladda in en massa pengar för att vara med? Vad är det som i så fall skulle kunna vara problematiskt? USA försöker som supermakt i världen sätta press på en massa länder utifrån sina egna syften. Går det inte att se något problem med det?

Herr talman! Jag fick frågor från Torbjörn Björlund om två ämnen. Först gällde det miljöproblematiken. Det här är reglerat. Tillståndsgivningen har stöd i miljöbalken. Det finns dessutom platser i Sverige där man nu känner saknad efter de plan som funnits i luften. Jag kommer från Ängelholm. Där fanns det under min tid som kommunalråd, när vi fortfarande hade F 10 som flottilj, en del kritik mot flygbuller. I dag tror jag att många saknar det flygbullret. Det är samma sak på andra håll; man är stolt över att den typen av verksamhet finns. När det gäller skjut- och övningsfält är det ytterst så att man måste göra en prövning i balans mellan miljöproblematiken, som Torbjörn Björlund fäster uppmärksamheten på, och Försvarsmaktens behov. Det gäller även vindkraften. Min kollega Staffan Danielsson, som kommer att tala om en stund, är en mycket engagerad person när det gäller vindkraftens möjligheter. Det har också sagts tidigare i debatten att den typen av ordnade processer behövs, det vill säga en dialog mellan Försvarsmakten och det civila samhället. Det gäller såväl övningsfälten som vindkraften. Nej, herr talman, jag har inte den beröringsångest inför Nato som Torbjörn Björlund har. Jag tror att det är viktigt att vi kan samverka och samarbeta med alla, även Nato och Natoländer. Vi har i olika sammanhang och i olika tonlägen betonat behovet av nordiskt samarbete. Då är det så att två av de nordiska länderna, Norge och Danmark, är Natomedlemmar, medan Sverige och Finland inte är det. Jag tror därför att det är bra att vi har den typen av samverkan. Då måste jag kontra med att ställa en fråga till Torbjörn Björlund. Det han nu representerar, är det Vänsterpartiets ensamma politik eller någon form av rödgrön politik? Jag har uppfattat att Socialdemokraterna, som är en tilltänkt koalitionspartner, har en syn som ligger närmare min än Torbjörn Björlunds.

Herr talman! Jag uppmärksammar att Hans Wallmark inte på något sätt problematiserar USA:s agerande i världen. Det tycker jag är relativt besvärande. När det gäller Natosamarbete har vi sagt att vi är positiva till ett nordiskt samarbete. Vi kan nog utöka det också. Men då blir det på premisser som utgår från vår och kanske även Finlands alliansfrihet. Natoländerna Norge och Danmark får anpassa sig efter det, och det tror jag att de kommer att göra i ett sådant nordiskt samarbete. Däremot är Nato som organisation en helt annan sak. Det är en försvarsallians, och det samarbetet bygger på helt andra premisser. Det borde man ta hänsyn till, och man borde vara försiktigare. Eftersom vi fortfarande vad jag vet är ett alliansfritt land borde man ta detta i beaktande mycket mer. Jag tycker att det är besvärande att borgerliga företrädare inte på något sätt kan problematisera USA:s inverkan på världsläget. Det är väldigt konstigt att man inte ser några problem. Jag har haft debatter med utrikesministern också, och det är som att hälla vatten på en gås. När det gäller miljöfrågan undrar jag varför det är så svårt att diskutera alternativ. Försvarsmakten kan hitta alternativ till de ställen som är svåra när det gäller miljöpåverkan. När det finns flera faktorer som runt Vättern när det gäller både gruvnäring och Försvarsmakten övningar borde man kunna ta det i beaktande och se till att Försvarsmakten gör på ett annat sätt. En tredje sak som jag skulle vilja fråga om är prislappen. Finns det inte några öppningar för den borgerliga regeringen att hitta andra varianter för hur budgeten ska se ut? Vi i Vänsterpartiet presenterar alltid i vårt budgetförslag alternativ till hur man skulle kunna utforma Försvarsmaktens budget. Man kan ta bort en del saker. Vi vet att Nordic Battlegroup, EU:s stridsgrupper, inte har använts någon gång. Det är pengar som i princip har kastats i sjön hela tiden. Varför ska vi göra det? Varför lämnar man inte tillbaka ett antal miljoner från den budgetposten till statsmakten när man inte använder dem?

Herr talman! Sverige samverkar med andra länder. Det har vi fastslagit på en mängd olika sätt. Det är det naturliga sättet att väva säkerhet. Vi gör det inom Europeiska unionen. Vi gör det i ett Östersjösamarbete. Vi gör det i Norden. Det är med Nato-länder och icke-Nato-länder. Herr talman! Jag måste erkänna att jag inte har den beröringsångest som Torbjörn Björlund har. Jag hör inte heller till dem som likt Torbjörn Björlund vill kalla hem Sveriges EU-ambassadör från Bryssel. Jag uppfattar att den position jag har i hög utsträckning är en huvudfåra i svensk försvarspolitik i dag där Torbjörn Björlund tillhör det stora undantaget. Nu har inte Torbjörn Björlund rätt till någon mer replik. Jag vill ändå få honom att reflektera kring detta och om han är ensam om den uppfattningen eller huruvida det skulle vara en rödgrön uppfattning. Mitt intryck är att det är en distinkt röd uppfattning. När det sedan gäller ekonomi kan vi självfallet diskutera exakt hur vi ska formulera de budgettekniska räkneverken. Det pågår hela tiden en dialog inte minst mellan Ekonomistyrningsverket och Försvarsmakten. Men i grunden är det som Torbjörn Björlund nu pekade på, den nordiska stridsgruppen, bra. Jag är stolt över att Sverige i bred politisk enighet har sagt att vi ska ha ett gemensamt ansvar för en ny nordisk stridsgrupp 2015. Visst kan man göra en del. Jag tror också att en del av de samtal vi nu för i Förvarsberedningen också ger den typen av underlag. Däremot delar jag inte den syn som Torbjörn Björlund gav uttryck för, nämligen att man kan ta bort saker och ting från försvarsbudgeten. Jag tror att de kommande årens diskussion inte kommer att handla om vad vi ska ta bort, som Vänsterpartiet och Miljöpartiet har fört fram, utan snarare om vad vi ska lägga till.

Herr talman! Jag har två frågor till Hans Wallmark. Den ena frågan handlar om de utvidgade bombningarna i Vättern. Du sade att i din hemkommun saknade de bullret. Jag tror inte det är så många som saknar mycket buller. Det intressanta i den här frågan är att se hur Förvarsmakten resonerar. Även med det som händer i Ukraina upplever vi i dag en ganska fredlig period i hela Europa. Försvarsmakten vill sedan 2010 utöka sin verksamhet med 300 procent i Vättern. Nu har man som jag sade backat med 150 procent. Helt plötsligt gick det bra med 50 dagar i stället för 80 dagar. Det är intressant att se på vilka som protesterar. Det är samtliga politiska partier runt Vättern som är emot detta. Näringslivet är emot detta, turismen är emot detta, och människor som vill ha det skönt och bekvämt är emot detta. Försvarsmakten säger att det är de internationella övningarna som är de viktigaste. När vi frågar vilka de är får vi inget svar. Försvarsmakten är fortfarande efter två, tre år skyldiga oss svaret. Den andra frågan jag har till Hans Wallmark gäller det monopol som Försvarsmakten har på markanvändning. Det finns två riksintressen. Det enda är vindkraften, och det andra är försvarets intressen. Problemet är att Försvarsmakten har monopol på vilket av dessa två riksintressen som ska gälla. Vi har väckt ett antal motioner om att man bör se över lagstiftningen. Vi kan inte ha en Försvarsmakt som har ett totalt monopol som ligger tillbaka sedan kalla kriget och andra världskriget. Det måste ses över utifrån dagens hotbild. Hur ser Hans Wallmark på dessa två frågor?

Herr talman! Jag måste inledningsvis tacka Peter Rådberg för gårdagens debatt. Vi var båda i Lund och diskuterade försvarspolitik, inte minst med anledning av det som sker i Ukraina och Ryssland. Jag tror precis som Peter Rådberg säger att det kanske inte är så att man nödvändigtvis saknar bullret i Ängelholm. Men man saknar sin flottilj. Bullret var en del av den dagliga verksamheten. Om vi ser tillbaka på svensk försvarspolitik under 90-talet och början av 2000-talet var det i väldigt stor utsträckning förbandsnedläggningar. Försvarspolitik under den tiden var förbandsnedläggningar. Därför kan man också dra den parallellen. Jag tror att de flesta både här i kammaren och ute i samhället tycker att det är bra med skjut- och övningsfält, men inte hos mig. Det är problematiken. Därför gäller det att hitta den här typen av avvägningar. Jag är helt övertygad om att det Peter Rådberg säger är korrekt. Det finns en opinion emot och breda politiska överenskommelser som talar emot att man vill ha just skjut- och övningsverksamhet hemma hos sig. Ytterst tror jag att man måste avgöra detta med stöd i den lagstiftning som finns och att det också är ordnade processer. Jag tror inte att rätt ställe för detta är att vi har den typen av listor här i riksdagen. När det gäller vindkraften kan jag bara notera att vi själva i vårt utskottsbetänkande skriver att i Försvarsmaktens årsredovisning för 2013 framkommer att myndigheten hanterat totalt 659 vindkraftsremisser under året. Försvarsmakten konstaterar dessutom att myndigheten i mer än 80 procent av fallen inte haft något att erinra. Återigen tror jag att det belyser behovet av ordnade processer och att finns den här typen av dialogytor mellan det civila samhället och dem som vill uppföra vindkraftverk å ena sidan och Försvarsmakten å andra sidan.

Herr talman! Vättern är en av Europas största dricksvattenreservoarer. Det är hundratusentals människor som är beroende av detta. Vad frågan handlar om är inte att Försvarsmakten inte ska få öva. Men varför ska man göra ökningen? Det är vad frågan handlar om. Varför ska man göra ökningen med 150 procent just i Vättern? Vi har rätt många områden i norra Sverige där man skulle kunna öva om man nu skulle vilja det. Det är inte vad vi är motståndare till, utan det är själva platsen. Försvarsmakten bröt också mot Miljöbalken genom att de inte tittade på flera alternativ enligt rekommendation i Miljöbalken. Det fick de backning på och fick komma tillbaka. Det är lite pinsamt. Det finns plats. Det handlar naturligtvis om ekonomi. Det är billigare för Försvarsmakten att vara så nära sin övningsplats som möjligt. Jag tror inte på den nostalgi som Hans Wallmark säger finns och att man vill ha skjutövningar. Här är det andra intressen som måste vägas mot det, och det är vad man inte riktigt gör. Hans Wallmark svarade inte riktigt på frågan om de två riksintressena där Försvarsmakten har monopol på att bestämma. Det är själva poängen. Det finns två riksintressen. Det ena är vindkraften, och det andra är Försvarsmaktens intresse. Försvarsmakten kan faktiskt bestämma vilket av de två riksintressena som ska gälla genom att de kan köra över det andra riksintresset. Det kan inte vara rimligt år 2014 att det ska vara så. Därför vill vi åtminstone se över och få en helt annan lagstiftning där parterna samlas, har en diskussion och löser tvisterna från fall till fall. Det avslås gång på gång, och Försvarsmakten får behålla detta monopol. Det är vad frågan handlar om.

Herr talman! Peter Rådberg talar om ekonomi. Det kan förvisso vara så. Som av en händelse tog jag med mig det vi diskuterade inför budgeten 2014. Jag noterar att Miljöpartiet ligger 1,6 miljarder kronor lägre än alliansregeringen samlat i försvarskostnader. Jag ser också att Vänsterpartiet ligger ungefär 1 miljard lägre bara för 2014. Visst handlar det om ekonomi, Peter Rådberg. Ytterst måste det göras en avvägning. Jag vet att det förekommer den typen av dialog och att man försöker påverka Försvarsmakten. Jag tror också på att det civila samhället engagerar sig. Jag är helt övertygad om att det Peter Rådberg beskriver om engagemanget runt Vättern är riktigt och korrekt. Samtidigt måste det ytterst vägas mot Försvarsmaktens behov. Jag vill påminna om att det är min erfarenhet att de flesta tycker att det är bra med skjut- och övningsfält. Men det ska vara någon annanstans och inte just där jag bor. När det gäller riksintressen har jag, herr talman, under ett antal år varit kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd i Ängelholm. Jag vet att det oftast är den typen av problem när man har att göra med statliga myndigheter. Tidigare i debatten nämnde någon att det kan vara hårt och att man kan uppfatta att ens åsikter inte blir hörda. Men ytterst tror jag ändå på denna typ av ordnade processer. Man måste helt enkelt väga olika former av riksintressen mot varandra. Jag tycker att Sveriges försvar är ett viktigt riksintresse, Peter Rådberg.

Herr talman! Det tände till i mitt socialdemokratiska hjärta när Hans Wallmark lyfte upp frågan om finansiering. Jag har funnits med i hela mitt vuxna socialdemokratiska liv och diskuterat budgetar och förslag till olika saker, och det har alltid varit ordning och reda. Det har varit en stor fråga för mitt parti att alltid kunna lägga fram budgetar som är motiverade och helt färdiga. Jag har varit med om att diskutera JAS-projektet. Det är underfinansierat av Moderaterna och den borgerliga regeringen med 5,5 miljarder. Också då sträckte vi ut en hand och sade: Vi gör en uppgörelse om detta. Vi tillför 300 miljoner varje år för att komma till rätta med budgeten. Det avvisades. Detta projekt är fortfarande underfinansierat, och det är inte vi som står för den delen. Vi vill göra upp. I denna kammare har jag hört partiledare från Socialdemokraterna stå och säga: Vi vill göra upp. Vi har sträckt ut en hand i Försvarsmaktens frågor och sagt att det här är någonting som vi gör tillsammans, och det är ingenting som vi ska diskutera och bråka om. Vår försvarsmakt är någonting som ska vara bra för oss, och den ska vara finansierad. Senast var det Peter Hultqvist som stod här och sträckte ut en hand och sade: Vi vill göra upp. Försvarsberedningen är tillsatt för att vi ska komma överens. Jag har en absolut tilltro till den. Vår ordförande i Försvarsberedningen, som är din partikollega, säger samma sak. Vi ska komma överens så långt det någonsin går. Hon vill inte heller ha några avvikande meningar eller reservationer i Försvarsberedningen. Vi sitter där för att jobba och slita - och det gör vi verkligen - för att komma överens. Dit har vi inte kommit än. Jag skulle vilja ställa frågan: Har Hans Wallmark missat hålet på 5,5 miljarder i JAS-projektet?

Herr talman! Åsa Lindestam har rätt. Det är min bild av Socialdemokraterna att man, inte minst när man har haft regeringsmakt, verkligen har haft ambitionen att ha ordning och reda i rikets finanser. Därför är det också intressant att nu ta del av den budgetmotion ni har lagt fram och se skillnaden mellan vad ni vill ha som utgifter och hur ni vill finansiera det. Till detta kan läggas att vi nu går in i en valrörelse, och det lovas saker i lite olika riktningar. Men jag tar verkligen Åsa Lindestam på orden när hon säger att man vill vara ett parti med ordning och reda. Då finns det skäl att uppmärksamma det finansieringshål som inte minst min partiledare Fredrik Reinfeldt försökte upplysa Åsa Lindestams partiledare Stefan Löfven om i söndags när de hade en debatt. Jag tror att vi kommer att få diskutera olika former av finansieringsfrågor, inte minst i den försvarsberedning som både Åsa Lindestam och jag är en del av. Det kan handla både om materielsidan och insatsorganisationen. Jag tror att det är viktigt att vi är medvetna om att det finns en prislapp som dinglar på olika saker, och då får man göra en samlad sammanvägning av det hela. Som jag sade i mitt anförande tycker jag att det finns en styrka i att vi har ambitionen att ha breda parlamentariska överenskommelser, inte minst på försvars- och säkerhetspolitikens område. Därför har jag, precis som Åsa Lindestam, stora förhoppningar knutna till Försvarsberedningens arbete. Jag inser också att det är rätt omfattande och arbetsamt fram till dess att vi ska presentera den andra delrapporten i mitten av maj. Jag vill ta fasta på det som Åsa Lindestam säger, herr talman: Det är viktigt med ordning och reda i ekonomin. Det är viktigt med insikt i att både materielprojekt och insatsorganisation medför olika former av prislappar. Då får vi göra den avvägningen - Socialdemokraterna, Moderaterna men också tilltänkta samverkanspartier som utifrån Socialdemokraternas perspektiv blir Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Herr talman! Min uppfattning är att det är Försvarsberedningen som ska prova varje sak som vi har på bordet just nu. För närvarande handlar det mycket om material och personalförsörjning. Vi vill absolut ha ordning och reda i budgeten, precis som jag har redogjort för, och det har vi haft hela tiden. Vi har aldrig lagt fram förslag som har varit ofinansierade. Vi sträcker ut handen hela tiden. Vi har stått här, vi har stått inne i Försvarsberedningens rum och vi har stått i försvarsutskottet och sagt: Vi sträcker ut handen. Vi gör någonting tillsammans! Men nu ska jag avslöja att vid det senaste tillfället i Försvarsberedningen, där jag var med, sade Peter Hultqvist: Vad vill ni? Hur ska vi göra? Hur ska vi lösa det här? Uppfattningen från vår sida är att ni är tysta. Vi har inte fått några förslag där vi får veta vad ni egentligen vill göra. Allting ser bra ut, får vi som svar. Allting verkar fungera. Vi vet i denna kammare att det inte är så. Det finns många, många hål som vi måste täppa till. Det finns många saker som vi behöver investera i. De delarna måste vi ta itu med, lyfta upp och diskutera. Jag hörde i det förra inlägget att Hans Wallmark talade om förband och förbandsnedläggningar med värme i rösten. Du talar om Ängelholm. Jag skulle kunna tänka mig F 15 i Söderhamn, men det gör jag inte. Hur många förband har ni öppnat under den här tiden, om det nu ligger er så varmt om hjärtat? Inte ett enda, vad jag vet. Så ser det faktiskt ut. Återigen: Det måste vara ordning och reda i budgeten när vi lägger fram förslag oavsett om det handlar om JAS, om förband eller om annat materiel. Min fråga är fortfarande: Har Hans Wallmark missat hålet när det gäller JAS på 5,5 miljarder? Det är underfinansierat just nu. Hur ska vi lösa det?

Herr talman! Jag ska säga ett par saker. När det gäller hålet tycker jag nog att vi kan känna oss rimligt trygga med den anslagsökning som vi gav redan förra året i finansiering av en uppgradering av JAS Gripen till version E. Däremot är jag helt övertygad om att vi kommer att fortsätta att diskutera både materiel och insatsorganisationen i Försvarsberedningen. Jag ska inte heller avslöja för mycket om Försvarsberedningens arbete. Jag tror dock inte, herr talman, att man kan beskriva våra ledamöter som tysta. Snarast är det väl så att Försvarsberedningens ordförande ibland har haft synpunkter på att åtminstone jag har sladdrat för mycket. Herr talman! När det gäller att öppna respektive stänga förband tycker jag att det är en viktig poäng som Åsa Lindestam pekar på, men inte på det sätt hon tror. Det är väsentligt att vi vet varifrån vi kommer för att veta var vi är och därmed vad vi ska göra. Jag gick in på Wikipedia - som kanske inte alltid ska tas som ett sanningsvittne, men ändå - för att ta fram de förbandsnedläggningar som har gjorts under de försvarsbeslut som fattades 1996, 2000 och 2004. Det blir sju sidor, herr talman, när man trycker ut från Wikipedia med olika former av nedläggningar och neddragningar. Detta är verkligheten. Det är härifrån vi kommer. Vi försöker nu bygga upp någonting nytt - ett nytt försvar med en ny insatsorganisation. Vi går in mot en framtid. Därför finns också en försvarsberedning. I denna försvarsberedning kommer vi fortsatt att diskutera materiel och personalförsörjning, herr talman. Då ska vi vara oerhört medvetna om att till varje sådan sak finns det prislappar som hänger och dinglar. Jag är beredd att axla mitt ansvar, och jag är helt övertygad om att Åsa Lindestam är beredd att axla sitt ansvar. Det som möjligtvis är ett litet problem för en socialdemokrat är att man långsiktigt vill ha ett regeringsalternativ med Vänstern och Miljöpartiet. Då går inte ekonomin ihop, igen.

Herr talman! Ibland finns det verkligen skäl att tala om snabba scenförändringar. Vi har nu under några få veckor upplevt en militär rysk ockupation av Krimhalvön i Ukraina följd av en anslutning av samma område till den ryska rådsrepubliken. Under gårdagen vädjade utbrytarrepubliken Transnistrien om att få undergå precis samma behandling och ansluta sig till Ryssland. Medan paniken nu sprider sig i Baltikum och Nato förstärker sin insats Baltic Air Policing över det baltiska området står vi här i kammaren och diskuterar huruvida Lansen och Draken ska skänkas till Flygvapenmuseet eller inte. Det ger en lätt surrealistisk känsla. Min bedömning är att Sverige strategiskt sett är en ö. Innebörden av detta är att en potentiell motståndare antingen måste komma över Östersjöns yta eller genom luftrummet ovanför Östersjön. När denne potentielle motståndare befinner sig där är han utsatt, exponerad och nåbar och långt mycket enklare att stoppa än då han har stigit i land. Detta leder fram till slutsatsen att det viktigaste i en svensk försvarsidé rimligen måste vara våra fjärrstridskrafter, alltså marinen och flygvapnet, som har möjligheten att kunna möta en motståndare tidigt. Här finns, herr talman, många pigga förslag på hur vi ska kunna förstärka det som normalt kallas för skalförsvaret. Socialdemokraterna vill blicka framåt mot nästa generation av stora ytstridsfartyg. Sverigedemokraterna förslår en kraftig utökning av antalet Gripendivisioner i Sverige. Jag för min del tror att det allra viktigaste är att se på det som brukar kallas för lågt hängande frukter, alltså vilka enkla, förhållandevis billiga åtgärder som leder till en ökad förmåga här och nu. Det har alltid funnits en ansats till flykt mot framtiden i försvars- och säkerhetspolitiken. Man har alltid lagt upp ambitionerna på en tidshorisont om tre, fem eller tio år och sagt att kanske inte i dag, men då ska ni få se på annat. Vi har upplevt att det alltid har funnits en närmast outtömlig framtid att ösa ur. Men, herr talman, givet den utveckling som nu sker väldigt hastigt är det inte säkert att vi har all möjlig tid på oss. Då handlar det i första hand, tror jag, om att försöka få balans i de system av system som våra olika stridskrafter utgör. Ett flygvapen är inte bara flyg. Det är också vapen. Men det är inte bara vapen som tillägg, utan det är också stridsledning, flygtid för piloter, infrastruktur, verkstadsresurser och mycket, mycket annat. Vill Sverige öka sin förmåga på kort tid är det här, väldigt nära lyktstolpen, som vi ska leta. Det är mycket materielfrågor i de reservationer som de rödgröna partierna har presterat. Jag kan konstatera att medan de flesta politiska partier i den här kammaren funderar på hur vår försvarsmakt ska få utökade möjligheter att öva sig och därmed bygga upp sin kompetens tycks både Miljöpartiet och Vänsterpartiet vara helt inriktade på att begränsa de möjligheter till övning och kompetensuppbyggnad som Försvarsmakten nu så innerligt behöver. Torbjörn Björlund säger: Vi har ingenting emot Natoländer, men vi har någonting emot att Nato som organisation övar på svenskt territorium. Jag vill påminna Torbjörn Björlund om att Nato som organisation såvitt jag vet förfogar över någon handfull Awacsflygplan för stridsledning och två C-17 Globemaster för strategiska lufttransporter. All annan materiel och alla andra förband i Nato tillhör medlemsländerna. Då kan jag vara positiv och säga att det uppenbarligen finns oanade möjligheter med det vänsterpartistiska perspektivet för Nato att öva i vårt närområde. Ja, det kan vara en bra idé att fundera över ett eget anslag för hemvärnet. Men den typen av frågor behöver övervägas i ett större sammanhang där det handlar om hur politiken, både regeringen och riksdagen, ska kunna få ett ökat inflytande över styrningen av Försvarsmakten. Jag noterar, herr talman, att det, oaktat denna strukturella förändring som efterfrågas, inte finns någon vilja att här och nu utlova några ökade ekonomiska resurser till hemvärnet. Torbjörn Björlund säger att om man vässar hemvärnet är det möjligt att man inte behöver ha någon annan militär närvaro på Gotland. Givet det jag sade inledningsvis om att kunna möta en fiende tidigt framstår Vänsterpartiets slutsats för mig som helt felaktig. Hemvärnet har inga långräckviddiga vapen, och de har inga robotar som kan bekämpa fiender långt från det gotländska fastlandet. Om man inskränker sig till att ha den ringa militära närvaro som 400 hemvärnssoldater utgör nyttjar vi inte den strategiska betydelse som Gotland har för försvaret av Sverige. Finns man på Gotland, herr talman, med långräckviddiga vapen når man varje potentiell motståndare inom hela Egentliga Östersjön. Men om någon motståndare sätter sig på Gotland blir Sverige oändligt mycket svårare att försvara givet de långräckviddiga, precisa robotvapen som stormakter i dag förfogar över. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Nu blev jag apostroferad rakt av av Allan Widman. Annars hade jag kanske inte gått upp i talarstolen. Några saker som definitivt skiljer oss från Folkpartiet, och det är väl rätt tydligt för många, är synen på Försvarsmaktens utformning och framför allt Natofrågan. Vi har diskuterat det här många gånger och är väl rätt klara över ståndpunkterna. Jag skulle vilja fråga Allan Widman om ett par saker. När han pratar om övning och sådana saker för det svenska försvaret berör han inte möjligheten att hitta alternativ. Vättern till exempel är en oerhört viktig dricksvattentäkt för befolkningen runt sjön. Varför kan man då inte hitta alternativ? Vi vet att vi har ett flygvapen som rör sig över stora delar av Sverige och faktiskt kan öva på andra områden och inte just där man har ett stort problem med befolkningens oro när det gäller miljön. Jag tycker det är lite märkligt att man inte kan titta på vad det finns för alternativ, och jag tror att Försvarsmakten själv skulle kunna göra det. De vet vilka alternativ som finns. Man måste inte vara i Göteborgs skärgård eller vid Vättern för att öva, utan man kan göra det på andra ställen. Vi har ett rörligt försvar. Sedan handlar det mycket om att göra en distinktion mellan bilateralt samarbete med olika länder, oavsett vad de tillhör för allianser, och Nato som organisation. Nato som organisation, i de förutsättningar som finns för Nato, med en allians ställer speciella krav på dem som är med och dem som samarbetar. Det gör att man måste skilja på vad Nato som organisation gör i Sverige och vad som görs med andra länder. Vi har sagt att vi är positiva till ett nordiskt samarbete oavsett att Norge och Danmark är Natoländer, för de kan tillföra sådant som vi i Norden tillsammans kan göra och samarbeta kring för att få ett bättre försvar. Det är inga problem egentligen, utan det handlar verkligen om vad vi gör för distinktion när det gäller just Natosamarbetet om vi ska vara alliansfria. Några uttryckte att man kan göra nästan precis vad som helst med Nato utan att gå med, men då är det ingen mening med det, utan då kan man lika gärna gå med. Det är den distinktionen vi måste ha för att veta vad vi pratar om.

Herr talman! Det finns ett amerikanskt uttryck som lyder "not in my back yard", och flera talare har ju här beskrivit de olustkänslor som en del människor i Västra Götaland och de som finns nära både våra militära anläggningar och våra övningsområden har. Det är just därför som det militära försvarets möjlighet att få lägga synpunkter brukar karaktäriseras som ett riksintresse. Någonstans i vårt land måste det övas. Och givet den befolkningsökning vi har haft, och givet den grad av exploatering som sker runt om i Sverige upplevs det som att den militära verksamheten och den civila verksamheten trängs alltmer. Nu har man emellertid undersökt miljökonsekvenserna av blyet som finns i Vättern och kan konstatera att blyförgiftningen av Vättern började redan på tidig medeltid i det här landet. Men av de prover som Sahlgrenska sjukhuset har tagit översteg blyhalten inte i något fall mer än 1 procent av det tillåtna gränsvärdet i dricksvattenreservoaren i de fem kommuner som ingick i undersökningen. Det återstår alltså i så fall 99 procent för att komma upp i en nivå där man når gränsvärdet. Vi brukar säga att politik ska vila på vetenskaplig grund - inte minst Miljöpartiet brukar tycka det - och detta ska vi också ta med i ekvationen. Herr talman! Jag har svårt för att riktigt förstå vad Torbjörn Björlund menar utgör skillnaden mellan Nato som organisation och de enskilda medlemsländerna. Vartenda fartyg som färdas och vartenda flygplan som flygs i Sverige och som tillhör ett Natoland är inte en tillgång för organisationen utan för den enskilda medlemsstaten.

Herr talman! Framför allt när det gäller miljöfrågorna är det lite svårt att hantera Allan Widmans inställning att vi i dag vet att det inte finns några miljöproblem. Men man oroar sig för det i framtiden. Om man tittar på hur det ser ut runt Vättern finns det flera saker som påverkar. Försvarsmaktens eventuella utökade övningar är en sådan sak. Utöver kommer man att förstöra miljön genom gruvnäring och prospektering. Man måste ha en helhetsbild av vad Vättern egentligen betyder. Försvarsmaktens eventuellt utökade övningar blir då en sak som påverkar. Och det blir inte marginellt om man utökar med 150 procent, som någon sade. Det påverkar på ett helt annat sätt, och det måste vi ta ställning till. Det finns kanske alternativ för att lägga Försvarsmaktens övningar på annat ställe, om man nu ska ha något slags gruvnäring. Det går alltså att hitta alternativen, och jag är övertygad om att försvaret kan göra det själva. Jag har två frågor till. Vi talade lite om Gotland som just nu är ett samtalsämne som ibland kan upplevas som lite populistiskt. Vi hade ÖB på besök i försvarsutskottet. Han förklarade att tanken bakom Insatsorganisation 14 inte är att stationera styrkor på olika ställen. Det ska vara en flexibel organisation, och man ska kunna flytta styrkor dit det behövs. Men genom att komplettera med hemvärnet kan man få en tröskeleffekt tills man gör det här. Jag vet att Allan Widman är reservofficer. Han borde vara militärstrateg och borde då ta till sig det här. Hur gör vi för att på bästa sätt utnyttja vår försvarsmakt när det gäller de sakerna? Nato tror jag att vi kommer att diskutera i många år - i alla fall så länge vi finns i riksdagen - Allan Widman och jag. Men att inte kunna skilja på ett medlemskap eller ett nära samarbete med Nato som organisation, som faktiskt påverkar medlemsländerna i försvarsalliansen, och bilateralt samarbete där vi själva bestämmer villkoren tycker jag är märkligt. Den distinktionen måste man kunna göra och se vad som är skillnaden.

Herr talman! Oavsett vilka övningar som utländsk makts militära förband genomför i Sverige är det Sverige och bara Sverige som sätter villkoren för det. Så ser lagstiftningen ut i dag, och det gäller oavsett om det är organisationer eller om det är enskilda länder. Jag vill gärna framhålla att det faktum att jag är reservkapten inte är det som kvalificerar mig till att göra strategiska analyser. Men jag tror att överbefälhavaren säger att man bakbinder sig om man placerar militära förmågor på Gotland. I det ligger att när korten en gång har placerats ut kan de inte tas tillbaka. Min övertygelse är att det, givet den militärteknologi som finns i dag med långräckviddiga vapen och rymdbaserade sensorer med mera, kommer att vara svårt att transportera militära förmågor från svenskt fastland till Gotland när läget redan har blivit mycket spänt. Min bedömning är att när kriget börjar är det som då finns på Gotland det som kommer att finnas där och inget annat. Sannolikt kan det som finns där inte heller tas därifrån. När det gäller miljöproblemen och blyets påverkan på Vättern kan vi konstatera att den övningsverksamhet som Försvarsmakten har i dag och där man så långt det är möjligt försöker byta ut blyad ammunition mot andra alternativa metaller kanske är någon enstaka procent av vad som var under hela 1900-talet. Vi befinner oss nu i ett läge där det svenska försvaret behöver öva och bygga upp sin kompetens. Jag är oroad, herr talman, över att varken Vänsterpartiet eller Miljöpartiet tycks inse detta och tar detta på allvar.

Herr talman! Ryssland behärskar Krim i strid med internationell rätt. Försvarsberedningen har fått förlängd tid. Försvarsutskottet behandlar 18 motioner från den allmänna motionstiden om olika delfrågor inom och med koppling till Försvarsmakten. Jag tänker uppehålla mig vid vårt betänkande och ge några korta kommentarer kring några av motionerna och vad utskottet säger. Vad utskottet säger är ganska lätt att sammanfatta. Utskottsmajoriteten visar på att frågorna genomgående har behandlats de senaste ett två åren och att liknande motioner då har avslagits, vilket efter en kort argumentation i utskottet nu också föreslås. Jag yrkar alltså bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Sverigedemokraterna har sex motioner av varierande innehåll. Två nya marinbaser och två nya Gripendivisioner vill man ha, vilket kostar väldigt mycket pengar. De tidigare rödgröna partierna vill att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag på ett eget budgetanslag för hemvärnet. Det finns motiv för att fundera i sådana banor, vilket jag själv har gjort vid några tillfällen. Men det finns också motiv för att hemvärnet nu ska vara en del av Försvarsmakten och inte skiljas ut ekonomiskt från densamma. Centerpartiet står liksom i fjol bakom utskottsmajoritetens avslagsyrkande. Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna talar i var sin reservation för att en försvarsindustristrategi borde upprättas. Före regeringsskiftet 2006 vill jag minnas att flera allianspartier var intresserade av detta men att dåvarande S-regeringen bestämt motsatte sig en sådan. Även i denna fråga finns det goda argument i båda riktningar. Frågan har nyligen riksdagsbehandlats, och Centerpartiet vidhåller samma avslagsyrkande i dag som förra gången. Socialdemokraterna har också spenderbyxorna på sig vad gäller anskaffandet av flera nya materielsystem, till exempel bör ett långräckviddigt eller medelräckviddigt luftvärn anskaffas. Utskottet hänvisar till att regeringen redan arbetar för detta och att det ligger inlagt i Försvarsmaktens materielplan. Samtidigt som oron i norra Europa är på den högsta nivån på mycket länge föreslår Vänsterpartiet att Natoländer inte ska tillåtas öva i Sverige, medan Sverige däremot - antar jag - ska fortsätta att öva med Nato i andra länder. Den delen är väl bra, eftersom övningar, som Allan Widman sade tidigare, verkligen behövs. Försvarsmakten har i sin perspektivplan med stor kraft understrukit hur viktigt det militära samarbetet med andra länder är, genom till exempel övningar, för att upprätthålla en hög nivå på det svenska försvaret och för att långsiktigt trygga vår säkerhet. Mitt förtroende för Försvarsmakten är väsentligt större än för Vänsterpartiet, och Centerpartiet står fullt ut bakom utskottets avslagsyrkande. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill att riksdagen ska ingripa i den pågående prövningen som försvaret begärt enligt miljöbalken om verksamheten vid olika skjutfält i Sverige, till exempel utanför Karlsborg vid Vättern. Jag tycker att partierna skjuter lite snett i frågan. Riksdagen har beslutat om en sträng miljöbalk, vilket vi är överens om, och prövningen av enskilda ärenden ska enligt balken avgöras av domstol i en noga reglerad process. Om miljöbalken är för svag eller behöver omarbetas borde väl kravet snarare vara att så ska ske och att riksdagen skulle tillkännage det i stället för att kräva att riksdagen utan någon genomgång av fakta ska fatta beslut vid sittande bord. Vi får se var pågående miljöprövningar landar. Min utgångspunkt är att vi har och ska ha en stark och bra miljöbalk och att det är för tidigt att bedöma om den eventuellt behöver förstärkas på några punkter. Det skulle bli ett lapptäcke om riksdagen tog över miljöprövningsprocesserna när det till exempel gäller enskilda skjutfälts förutsättningar. Jag tycker att den riktiga vägen är att ha en sträng miljöbalk och en noggrann prövning till sista instans. Riksdagen är inte en miljödomstol. Jag tycker nästan att det vore konstitutionellt tveksamt om vi gick in i en pågående prövning av ett enskilt ärende och tog över domstolens roll. Vad gäller Försvarsmaktens syn på vindkraftverk och hur de utnyttjar sin mycket starka ställning håller jag med Peter Rådberg. Försvarsmakten har en unikt stark ställning i miljöbalken då det handlar om att pröva om de blir förhindrade i sin verksamhet. Har man en så stark ställning måste man utnyttja den med stort omdöme och med ödmjukhet. Peter Rådberg hade en hel del goda poäng i det han sade. Försvarsmakten har gått in för starkt och begränsar för mycket. Jag känner till förhållandena i mitt hemlän och vet att det är så också på många andra håll. Även om man släpper igenom de flesta vindlägen finns det många goda vindlägen som Försvarsmakten går in i. Vi får se var det hela landar. Jag hoppas att Försvarsmakten verkligen prövar med omdöme så att de kan behålla en stark ställning. Om de utnyttjar sin rätt för mycket kommer det att prövas på något sätt.

Herr talman! Det gläder mig att höra Staffan Danielsson säga att det maktmonopol som Försvarsmakten har bör ses över. Det är så jag tolkar honom. Om vi ska få någon ändring i fråga om markanvändningen måste vi inse att Försvarsmaktens monopol står över det andra intresset vi har, nämligen att utöka vindkraften. När vi har två nationella intressen kan det ena inte ha företräde framför det andra. Staffan Danielsson får gärna utveckla det, men jag tolkade honom så att det bör ses över. Det är i så fall glädjande. När det gäller Vättern förstår jag inte varför Försvarsmakten inte skulle kunna öva någon annanstans. Det handlar inte om att de inte ska få öva. Vi talar om vilken plats de ska få öva på. Vi talar dessutom om en vattentäkt, en av Europas största dricksvattenreservoarer. Det berör hundratusentals människor i Sverige. Vi vet hur klimatet slår hårt mot jordklotet, vattnet stiger och så vidare. Det kan bli oerhört allvarligt inom en 50-100-årsperiod. Allan Widman sade till Torbjörn Björlund att beslutet ska fattas på vetenskaplig grund. Problemet är att Försvarsmakten vill skjuta mer bly i Vättern. Vilka konsekvenser det får kan vi inte veta i dag. Det är själva grundproblemet. I dag är det fråga om väldigt lite, men om de får utöka användningen vet vi inte vilka effekter det ger. Därför måste man, enligt vårt sätt att se, använda försiktighetsprincipen. Varför, Staffan Danielsson, kan Försvarsmakten inte öva någon annanstans? Varför ska de utnyttja Vättern, som är en vattentäkt?

Herr talman! Det är två viktiga frågor vi diskuterar, och jag ska försöka uttrycka mig så tydligt som möjligt vad gäller vindkraft och Försvarsmaktens vetorätt, som det kanske kan kallas. Försvarsmakten har en mycket stark ställning i de här prövningarna. Det förstår jag, eftersom försvaret är viktigt för att trygga Sveriges säkerhet. Därför har de den ställningen. De är ett riksintresse. Sedan finns det andra starka riksintressen, till exempel att förse Sverige med energi. Det jag säger är att Försvarsmakten har givits en mycket stark ställning, och förutsättningen för att de ska kunna behålla den ställningen långt fram i tiden är att de utnyttjar sin starka ställning med stort omdöme och med försiktighet. Jag delar Peter Rådbergs uppfattning. Den 1 april 2010 sade Försvarsmakten plötsligt att det inte ska finnas några vindkraftverk närmare än fyra mil från varje militärt flygfält och att de måste monteras ned, kosta vad det kosta vill. Det var vad de egentligen sade. Det tycker jag inte är att med ödmjukhet, omdöme och försiktighet hantera situationen. Jag hoppas att Försvarsmakten kommer att hantera det hela på ett bra sätt framöver. Vad gäller Vättern säger Peter Rådberg att den prövning som nu sker borde resultera i att skjutfältet ska ligga någon annanstans och så vidare. Det är den prövningen, med alla grundfakta, som ska ske enligt miljöbalken och göras av domstol. Ska verkligen Peter Rådberg, jag och riksdagen på några timmar köra över den prövning som nu sker, sätta ned foten och säga att om Peter Rådberg säger att det är fel med skjutfält i Vättern så kör vi på det. Det är väl inte rättssäkert, tryggt och bra, Peter Rådberg?

Herr talman! Låt mig börja med Försvarsmakten och Sveriges säkerhet som det hänvisas till. Vad är det för något? Man definierar aldrig begreppet Sveriges säkerhet, utan när man blir pressad in i ett hörn säger man att man vill utöka bombningarna i Vättern för det handlar om Sveriges säkerhet. Men definiera då detta! Sedan sägs det att vi ska ha internationella övningar. Vad är det för något? Inte heller där får vi något svar. Vi måste kunna få ett svar av Försvarsmakten eller av regeringen beträffande varför man vill utöka sin verksamhet just där med 300 eller nu 150 procent. Man kan inte ge ett rimligt svar utan hänvisar till Sveriges säkerhet. Det blir ett moment 22. När det gäller miljöbalken, Staffan Danielsson, vill jag nämna att miljöbalken ger en rekommendation. Den är inte skarp nog, utan det är en rekommendation som innebär att om man ska göra en så pass omfattande utökning av Vättern ska det finnas flera alternativ. Det är ingen bestämd lag som tvingar Försvarsmakten, och det är där svagheten ligger. Länsstyrelsen sade att Försvarsmakten fick backa på den punkten och hitta andra alternativ att jämföra med. Det är ett bevis på att Försvarsmakten nonchalerar frågan. Det är inte så att Försvarsmakten inte kände till hur det var, utan jag utgår från att de naturligtvis vet vad som står i miljöbalken. De tar bara Vättern och kör på, lägger fram ett förslag om att utöka verksamheten och struntar i rekommendationen i miljöbalken. Där ligger problemet. Återigen undrar jag varför man inte kan se över frågan och titta på andra ställen när det finns en massiv kritik från näringsliv, alla politiska partier, turistbranschen och så vidare. Försvarsmakten måste stå i samklang med övriga samhället, och det gör de inte i den här frågan och tyvärr inte i andra frågor heller. Det tycker jag är ett stort bekymmer.

Herr talman! Det som Peter Rådberg anför i sak, hur Försvarsmakten borde agera vad gäller skjutfältet utanför Karlsborg i Vättern, är relevant. Ska skjutfältet ligga där? Ska Försvarsmakten kunna öka sin verksamhet? Ska den minska? Ska det ske någon annanstans? Allt det ska självfallet prövas, men det ska prövas enligt vår stränga miljöbalk och av de miljödomstolar vi har. Jag är helt med på sakfrågans vikt, att vi ska skydda dricksvatten och ha en god miljö, men vi måste också ha övningar. Det ska prövas, och självklart ska man kolla vilka alternativ som finns. Min poäng är att vi har en miljöbalk. Försvarsmakten agerar enligt de lagar vi har stiftat. Vi kan inte säga till Försvarsmakten att vi i riksdagen visserligen har stiftat lagar, sagt hur myndigheten ska agera, hur frågan ska prövas och hur beslut sedan ska fattas men att de struntar i det och att vi därför tar över den rollen i Sveriges riksdag och utan ett enda papper med fakta på bordet yxar till ett beslut. Det tycker jag vore lite "miljöpartistiskt", om jag får säga så. Så ska vi inte agera. Vi är helt överens, Peter, om vikten av att ha en sträng miljöprövning, att Försvarsmakten ska agera professionellt när de ansöker. De kan vilja öka verksamheten, men det ska nu prövas. Vi får se var det landar. Skulle vi sedan tycka att resultatet av hanteringen enligt miljöbalken blir att miljöbalken kanske inte är tillräckligt sträng får vi återkomma och diskutera om den ska förbättras och göras strängare.

Herr talman! Jag kan inte låta bli att begära replik när vi blir anklagade för saker som inte stämmer. Jag trodde att vi skulle förhålla oss till fakta här i talarstolen. Staffan Danielsson säger att vi har på oss spenderbyxorna. Vi kan gå tillbaka lite i historien, till att börja med. På 90-talet ansvarade Centerpartiet och Socialdemokraterna för att återställa ekonomin till ett nollresultat. Men hur är det egentligen i dag? Jo, Ekonomistyrningsverket har skrivit på sin hemsida att det största underskottet i offentliga finanser är det som de just nu har levererat, i december 2013. Det har inte någonsin varit ett så här stort underskott. 87 miljarder kronor har staten i underskott just nu i sin budget. Det är alltså mer än dubbelt så mycket som Försvarsmakten har i hela sin budget. Varje gång som Socialdemokraterna har lagt fram en budget har den varit finansierad. Alla våra budgetar har varit finansierade. Jag kan lova Staffan Danielsson att den blir det i höst också. Vi kommer inte att lägga fram en budget som inte är finansierad. Jag har haft debatter tillsammans med försvarsministern om de beslut som ligger i budget som ännu inte är tagna, för Försvarsmakten får inte investera i någonting över 200 miljoner kronor om inte regeringen säger sitt ja. Till den regeringen hör Staffan Danielsson. Det är en regering där man har detta underskott och inte ens kan ta beslut längre eftersom man har spenderat för mycket, förmodligen på fel saker. Jag vill fråga Staffan Danielsson: Hur tänker Centerpartiet agera i den frågan när budgetunderskottet är så stort som det är?

Herr talman! Jag uppfattade tre frågeställningar som jag ska försöka hålla mig till. Jag är överens med Åsa om att vi ska hålla oss till fakta. Har jag inte gjort det ber jag om ursäkt. Centerpartiet och Socialdemokraterna samarbetade på 90-talet och 2000-talet om budgeten. Vi lade ned många regementen. Det var beslut som riksdagen ibland var överens om. Ibland var man inte riktigt överens. Men inget parti hade förfärligt mycket pengar, så det hade säkert lagts ned i stort sett lika mycket även om vi hade haft en annan regeringskonstellation. Nu diskuterar vi läget, som det är, och hur vi ska gå vidare i försvaret. Jag delar inställningen att det är mycket som talar för att det inte behövs mindre pengar till försvaret, utan vi ska diskutera i Försvarsberedningen om det kan tillföras resurser. Sedan gäller det Sveriges ekonomi och att vi har underskott på 87 miljarder på något ställe. Min bild är att Sverige har en väldigt välskött och stark ekonomi, att vi sticker ut bland Europas och EU:s länder och att vi är absolut bäst i klassen. Det är jag väldigt glad för. Min bild är att vi har resurser att använda på olika områden, vilket vi ska göra på ett klokt sätt, även på försvarsområdet. Det är en prioritering vi får göra. Jag nämnde att vi har samma budget att förhålla oss till. Jag är glad över att Socialdemokraterna har ökat den med 2 miljarder till vår nivå. Sedan handlar det om hur vi ska använda budgeten på ett bra sätt. Ni vill ha robotar på Visbykorvetterna - vem vill inte det? Ni vill ha luftvärn. Ni vill ha resurser till Gotland. Det är rätt många förslag som duggar i luften. Jag säger bara: Det kostar pengar. Men vad gäller luftvärn är vi överens om att Sverige behöver förbättra sin förmåga vad gäller medel- eller långräckviddigt luftvärn. Det kräver ni i en reservation, men jag hänvisar till att vi i utskottsbetänkandet har visat att det är på gång. Jag tycker att det är positivt att vi är överens.

Herr talman! Det är intressant att lyssna till Staffan Danielsson. Försvaret är inget särintresse. Det tror jag framkom både av mitt inlägg och av Staffan Danielssons inlägg. I den delen kanske vi är väldigt överens, till skillnad från vissa andra partier. Vi har som socialdemokrater ansträngt oss för att sträcka ut handen i Försvarsberedningen, i försvarsutskottet och här i kammaren för att vi ska komma fram till en gemensam lösning. Men dit har vi inte nått än. Och Staffan Danielsson hör till den regering som just nu visar ett underskott på 87 miljarder. Vi har lösningar när det gäller vad vi ska lägga på vår försäkring, som är Försvarsmakten. Måtte vi aldrig behöva använda den i skarpt läge för Sveriges del. Men vi vet inte. Därför måste vi lösa vissa saker. Jag uppfattar det som att Staffan Danielsson är villig att hjälpa till i den delen, som centerpartist och som person, för att vi ska komma fram till gemensamma lösningar. Det är helt nödvändigt, tror jag. Men det finns alltså saker i budgeten där regeringen måste sätta ned foten och säga: Ja, beställ! Gör detta! Där är vi inte. Försvarsministern fick en fråga från mig för ett tag sedan och svarade att det inte var några större bekymmer. Men det är det. Vi har både en marin och ett flyg som måste underhållas, och så fort det är ett beslut som går över 200 miljoner kommer det till regeringens bord. Där kan Staffan Danielsson, tack vare att han nu säger att han vill hjälpa till, göra en insats så att vi kan få vårt försvar på den nivå där vi tycker att det ska vara. Det tror jag inte är något större bekymmer. Men jag går tillbaka till den första frågan. Jag tycker att det är lite olämpligt att säga att vi har spenderbyxorna på, för alla budgetar - jag säger det igen - som vi har lagt fram har varit i balans.

Herr talman! Jag är beredd att korrigera mitt uttalande. Jag går över till att säga att Socialdemokraterna har sina långbyxor på - då kan vi komma ifrån detta. Det är intressant att diskutera med Åsa Lindestam - jag uppskattar det. Försvaret är ett nationellt intresse. Och det är bra att vi kan ha en så bred samsyn som möjligt i Sveriges riksdag om det viktiga försvarsområdet. Jag är fullständigt enig med Åsa Lindestam om detta. Det är därför vi arbetar i Försvarsberedningen för att försöka hitta en så bred samsyn som möjligt. Det är ett allvarligt läge i norra Europa nu. Det gör det ännu viktigare att vi kommer fram, liksom vi gjorde i Försvarsberedningens senaste rapport, till en bred samsyn mellan sex partier. Jag tycker att Socialdemokraterna i många stycken i försvarsdebatten agerar klokt och konstruktivt med förslag som jag tycker att vi ska lyssna till. Jag tycker att alliansregeringen också agerar klokt och konstruktivt. Då borde vi kunna mötas på samma vis, som vi gjorde i rapporten i juni, i den rapport vi ska leverera i maj. Visst har ni lite dåliga förslag. Det har Centerpartiet aldrig haft någonstans. Så det kan skilja oss lite. Men vi har våra olika förslag. Vi har en gemensam vilja. Vi ligger rätt nära varandra i Sveriges riksdag i försvarsfrågorna. Det är en styrka för vårt land, och jag hoppas att vi kan hitta en bra samsyn när det gäller det kommande försvarspolitiska inriktningsbeslutet vi ska ta.

Herr talman! I dag diskuterar vi försvarsutskottets betänkande Vissa frågor om militär verksamhet . Låt mig börja med att säga att jag yrkar bifall till förslaget i dess helhet i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Den här debatten sker i skuggan av vad som just nu händer i Ukraina. Det känns viktigt att börja där och påminna om det fullständigt oacceptabla beteende som Ryssland och Putin har gjort sig skyldiga till när de har ockuperat ett grannland. Det visar också att det som hände i Georgien för några år sedan inte var en engångsföreteelse. Detta händer en gång till. Jag tycker att det är uppenbart att det här är en del i en långsiktig plan som Putin har haft under en lång tid, där det ingår en militär upprustning och där man vill visa att man är tillbaka som stormakt och att man har ambitioner. Man kan i det här fallet inte acceptera att Ukraina närmar sig EU och Nato. Man säger att man ska skydda en rysk minoritet. I och med det ger man sig rätten att ingripa militärt. Som förut har påpekats i talarstolen har detta skickat chockvågor till andra delar av världen. Vi har våra grannländer Estland och Lettland, som också har stora ryska minoriteter. De undrar naturligtvis om det är deras tur någon gång i framtiden. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att visa att Sverige har en förmåga att hantera kriser i vårt närområde. Det är också viktigt att påpeka att utvecklingen i världen påminner om den grundläggande saken att det finns godhet och ondska, att det finns anledning att ha ett militärt försvar. Vi ser också den ryska upprustningen i vårt närområde. Ryssland hade i höstas en övning, Zapad, och hade anmält att 22 000 man skulle delta. Det visade sig bli över 60 000 man. Man övade också invasion av Baltikum. Ingen av oss tror att Sverige är hotat, men det visar på vikten av att vi får ordning på vår försvarsmakt och att svenska folket kan få tillbaka förtroendet för att vi har en fungerande försvarsmakt som kan försvara Sverige. Jag vill peka på vad som händer just nu när vi talar om Ukraina. Proryska trupper har i dag stormat den ukrainska flottans högkvarter på Krimhalvön. I går dödades en ukrainsk soldat när en militärbas stormades. Detta är en utveckling vi inte har sett slutet på. Tyvärr kan vi förutse att denna konflikt kommer att bli långvarig. Det är viktigt, som nu sker, att omvärlden reagerar. Det ser vi också i EU - som agerar. Det är viktigt att inte förbli stillatigande inför den oacceptabla händelseutvecklingen. Flera har här påmint om Gotlands betydelse för Sverige. Gotland har i alla tider varit av central militär betydelse, och vi hade militär närvaro på ön fram till 2004. Det finns en försvarsberedning som arbetar just nu. Kristdemokraterna arbetar för att få tillbaka en kontinuerlig militär närvaro. Det finns visserligen tolv stridsvagnar - de är bättre än ingenting - men vi behöver även ha militär personal som kan sköta dem och se till att de fungerar och att det övas. Det finns 400 soldater i hemvärnet på Gotland. Det är bra, men det räcker inte. Med tanke på Gotlands strategiska betydelse är det centralt att komma ihåg att detta är vad vi har vid en kris eller om det i värsta fall bryter ut ett krig. Det är inte tänkbart att något kan fraktas till Gotland riskfritt. Därför är den militära närvaron på Gotland så viktig. Den som har kontrollen över Gotland har kontroll över en stor del av Östersjön. Vi har sagt i den solidaritetsförklaring som riksdagen har antagit att vi ska kunna både ta emot hjälp och ge hjälp. Då blir det helt avgörande att vi har en fungerande militär närvaro på Gotland. Det är inte svårt att förutse att en för låg tröskel för en fiende kan utgöra en stor lockelse att "låna" svenskt territorium. Därför är det så viktigt med en rejäl närvaro på Gotland. Vi måste i närtid bygga upp denna närvaro. Det är också viktigt att påminna om att vi behöver ha mannar. Insatsorganisation 2014 kommer tyvärr inte att vara på plats 2014. Det var sagt att mannarna ska vara på plats 2019. Sedan blev det 2023. Nu finns det signaler om att det kan dröja ända till 2028. Det är naturligtvis helt oacceptabelt, inte i minst i ljuset av den snabba händelseutvecklingen vi har sett i Ukraina. Saker och ting kan utvecklas. Vi måste tidigare än så ha vår insatsorganisation i funktion så att vi kan komma i gång med övningar. Vi måste också se till att det finns materiel. Det är inte minst viktigt att få på plats luftvärn så att vi kan försvara våra flygbaser. Även om vi har ett fint och bra JAS-plan kan det inte vara i luften hela tiden. Då behövs ett luftvärn för att försvara flygbaserna på marken. Miljöpartiet och Vänsterpartiet säger att man motsätter sig övningar och att Försvarsmakten har tillgång till skjutfält. Man vill dra ned på övningsverksamheten. Det är helt fel. Vi behöver tvärtom se till att det finns en övningsverksamhet. Vi kan inte bara öva i Norrlands inland, utan på de platser som är viktiga för Försvarsmakten måste det finnas fungerande övningsverksamhet. Vänsterpartiet säger att man motsätter sig att Nato kan genomföra övningar tillsammans med Sverige på svenskt territorium. Det är en uppfattning som går i stick i stäv med majoritetens uppfattning i både försvarsutskottet och Försvarsberedningen, nämligen att vi behöver ett utökat samarbete med Nato. Sverige är världens mest aktiva partnerland, och det är helt avgörande för Försvarsmaktens förmåga att vi har en övningsverksamhet tillsammans med Nato. Allra sist kan jag inte avhålla mig från att påminna om att vi också behöver se till att komma i gång med en Natoutredning. När vi diskuterar försvarsförmåga är det viktigt att vi på lång sikt inte sticker huvudet i sanden. Vi behöver diskutera frågan, och vi behöver göra en förutsättningslös utredning för att se till att vi får svar på om det är riktigt att fortsätta som nu, att vara världens mest aktiva partnerland till Nato, eller om det är bättre för Sverige, vår säkerhet och vår förmåga, att bli en fullvärdig medlem. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Vattenbristen i världen är redan svår, och den blir allt värre på många håll, inte minst på grund av klimatförändringarna. Vi måste vara mycket rädda om det dricksvatten vi har för både vår egen skull och kommande generationer. FN:s säkerhetsråd har slagit fast behovet av att förebygga väpnade konflikter genom att angripa deras grundorsaker, det vill säga fattigdom, brist på demokrati och mänskliga rättigheter och utnyttjandet av naturresurser, till exempel vatten. Att värna och bevara dricksvatten är alltså god säkerhetspolitik. Därför är det en så viktig säkerhetsfråga att Vättern skyddas. Sveriges näst största sjö är dricksvattentäkt för drygt en kvarts miljon människor. Ytterligare kommuner, till exempel Örebro, är på väg att ansluta sig till Vätternvatten. Nyligen blev Vättern äntligen vattenskyddsområde. Sjön kommer också med största sannolikhet att bli ännu viktigare i framtiden om till exempel havsnivån stiger så att saltvatten tränger in i Mälaren. I princip hela Mälardalen får sitt dricksvatten från Mälaren i dagsläget. Det är något som troligen kommer att hända inom en hundraårsperiod. Även på den europeiska kontinenten har man börjat titta på Vättern som dricksvattentäkt. Men sjön hotas nu på flera sätt. Det handlar om den planerade gruvan vid Norra Kärr nära Gränna. Här planeras ett stort dagbrott mindre än två kilometer från Vättern. Riskerna med lakvattenavrinning till Vättern är överhängande, inte minst på längre sikt. Ännu ett hot mot Vätterns vattenkvalitet och närmiljön i stort är de planer som finns i Motalatrakten på utvinning av fossilgas genom så kallad frackning. Jag kommer att tala mer om dessa problem i debatten om ett annat betänkande senare i dag, med bland annat Miljöpartiets förslag om att göra Vättern till ett överordnat riksintresse. Nu kommer jag att uppehålla mig vid Försvarsmaktens skjutövningar i Vättern, den säkerhetspolitiska aspekten och Försvarsmaktens intressen i relation till andra viktiga samhällsintressen. I en värld som till stor del präglas av brist på rent dricksvatten borde det vara otänkbart att Försvarsmakten använder värdefulla dricksvattentäkter som Vättern som övningsfält. Men det har den fått göra i över 60 år, och nu har man ansökt om att utöka skjutandet och flygandet kraftigt. Det skulle innebära att ännu mer ammunition hamnar i sjön, ännu mer buller och att ännu mer flygfotogen sprids, som Peter Rådberg med flera tidigare redogjort för. Det är verkligen illa nog, men det finns också en uppenbar risk att flygverksamheten orsakar ännu fler miljöproblem. Fru talman! De senaste dagarna har SVT uppmärksammat att PFOS, ett farligt ämne i brandsläckningsskum, förgiftat grundvatten bland annat i närheten av flygfält. Karlsborgs flygplats ligger alldeles intill Vättern. Vad läcker ut därifrån? Det vet vi inte. Det finns all anledning att tillämpa försiktighetsprincipen, att minimera och, där det går, eliminera miljöskadlig verksamhet intill sjön. Kraftigt utökat flygande medför ökade risker för miljön och människors hälsa, liksom naturligtvis kraftigt utökade skjutningar. Därtill ska läggas risken för haverier som kan få svåra konsekvenser i detta känsliga område. Verksamheten handlar till stor del om utbildning av piloter. Och apropå det internationella samarbetet - vad finns i den ammunition i de utländska plan som Försvarsmakten vill bjuda in att skjuta i Vättern? Vad använder de? Det har Försvarsmakten inte redovisat. Det kanske kunde verka praktiskt med skjutövningar i Vättern i en tid då miljömedvetandet ännu var outvecklat, men nu vet vi bättre. Vi har ingen ursäkt att utsätta sjön för ytterligare miljöbelastning. Det är både onödigt och otidsenligt att skjuta i Vättern. Måste Försvarsmakten öva skjutning finns det ett lämpligt skjutfält i Älvdalen. Det finns också avancerade simulatorer att tillgå, till exempel i Linköping. Kanske kan dessa utnyttjas mer än nu. Varför gör man inte det? Varför talar man inte om detta? Ändå har Försvarsmakten kvar sin gräddfil i lagstiftningen jämfört med alla andra samhällsintressen. Men det här är ingen naturlag utan kan ändras av oss som sitter i den här församlingen. Att försvarets riksintresse ställs över alla andra motiveras med rikets säkerhet. Men sedan drygt tio år tillbaka har försvarets uppdrag från riksdag och regering reviderats. Det ska nu också fungera som en ren uppdragsverksamhet utomlands och, i samband med övningar tillsammans med utländska försvarsmakter, marknadsföra svensk krigsmateriel. Detta har inte med rikets säkerhet att göra, och därför borde även försvarets riksintresse revideras så att Försvarsmakten inte själv kan ta sig friheten att prioritera sin verksamhet framför alla andra. Fru talman! Som riksdagsledamöter har vi ett särskilt ansvar. Vi har fått förtroendet att styra vårt land, och med förtroendet följer skyldighet att utöva vår makt på ett ansvarsfullt sätt med hänsyn till samhällets bästa och kommande generationer, baserat på kunskap. Det duger inte att hoppas att till exempel försvaret använder sitt maktmonopol på ett sätt som gör att miljön inte skadas. Det är inte bara onödigt och ansvarslöst utan också dålig säkerhetspolitik att låta Försvarsmakten öva krig i dricksvatten och bjuda in andra nationer att vara med när brist på naturresurser som rent vatten blir ett allt större hot mot fred och säkerhet i världen och när uppåt en miljard människor saknar rent dricksvatten. Är det värdigt för Sverige som nation? Nej, det tycker inte jag. Staffan Danielsson talade om att respektera lagar. Ja, det är viktigt. Då vill jag påminna om att Sverige har anslutit sig till EU:s vattendirektiv, som är entydigt när det gäller hanteringen av dricksvatten. Det får inte försämras eller utsättas för onödiga risker. Vättern är även ett Natura 2000-område. Det ska garantera skydd mot verksamhet som hotar dess naturvärden. Betyder EU-lagen som Sverige förbundit sig att följa ingenting? Vilka är vi att hantera viktiga naturresurser som Vättern som om morgondagen inte fanns? Argumenten som att väga riksintressen mot varandra låter bra. Men det är som om vi kunde förhandla med naturen, och det kan vi inte. Låter vi Vätterns dricksvatten förorenas mer är det inte bara att säga att det har blivit tokigt, utan då är det förstört, och det kan vara för sent att göra något. Vi har inte råd att riskera Vätterns vatten. Därför hoppas jag att riksdagsledamöter från alla partier lyssnar på sina partivänner från trakten runt Vättern och den starka folkopinion som kräver att Vättern ska skyddas. Försvarsmakten måste underordnas samma regler som andra aktörer. Det är vi folkvalda som sätter ramarna för Försvarsmakten, och vi har ett perfekt tillfälle att uppdatera spelreglerna nu. På lördag är det dags för den årliga världsvattendagen. Den instiftades av FN 1993 för att få människor i hela världen att uppmärksamma vikten av att verka för en hållbar förvaltning av världens vattentillgångar. Därför yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation 2, som innebär att man bidrar till att förvalta åtminstone Vättern på ett mer hållbart sätt. Jag tycker att det vore ett mycket bra sätt att fira världsvattendagen om vi kunde gå härifrån med ett beslut som stärker skyddet av Vättern. Vårt förslag att göra skyddet av Vättern till ett överordnat riksintresse kommer jag att återkomma till senare i dag i debatten om civilutskottets betänkande 17. I detta anförande instämde Agneta Börjesson (MP).

Fru talman! Vi är överens om mycket, Centerpartiet och Miljöpartiet, Annika Lillemets och jag. Dricksvatten är en väldigt viktig resurs. Vi ska värna Sveriges vatten, inte bara Vätterns, och vi ska värna också Vätterns vatten, självfallet. Det är därför vi har en väldigt sträng miljölagstiftning. Det är därför vi har en mycket sträng miljöbalk, som till exempel Centerpartiet har varit med att driva fram. Försvarsmakten bedriver i dag verksamhet utanför Karlsborg vid Vättern på ett övningsfält, ett skjutfält. Man har lämnat in, helt i enlighet med lagen, en ansökan om att få öka verksamheten, som man anser sig behöva göra. Våra miljödomstolar, som har stor sakkunskap om detta och som lutar sig på våra stränga miljölagar, ska pröva om det finns möjlighet till annan lokalisering. Man ska pröva om verksamheten ska fortsätta i nuvarande form, om den kan ökas lite eller begränsas eller om den kanske inte ska fortsätta. Detta kommer att ske, och jag har stort förtroende för vår miljölagstiftning och för våra miljödomstolar. Min fråga till Annika Lillemets är: Är det verkligen Annika Lillemets och Miljöpartiets uppfattning att vi här i riksdagen - utan att ha sett ett enda papper, underlag och rapporter om denna fråga eller haft diskussioner om var övningsverksamheten ska ligga och situationen i Vättern - ska fatta ett beslut pang bom och föregripa den process som pågår? Det är väl inte rättssäkert och bra att riksdagen arbetar på det sättet? Har riksdagen fastställt en sträng lagstiftning ska vi låta den fungera. Tycker vi att den ger ett dåligt resultat kan vi strama upp lagen. Men vi ska väl inte gå in i en pågående process?

Fru talman! Nej, vi ska inte gå in i en pågående process. Det vi föreslår är att vi ska tillämpa och ta på allvar de lagar som vi faktiskt ställt oss bakom, som vattendirektiv och Natura 2000. Vi tycker att det är helt orimligt att Försvarsmakten ska ha monopol på att själv få prioritera var den ska ha sina skjutövningar och att man i samband med ansökan inte redovisade alternativ när vi vet att det finns. Det går att öva i Älvdalen, och det finns simulatorer. Men detta gjorde man alltså inte. Hur ser Staffan Danielsson på försiktighetsprincipen? Ska vi vänta i all evighet och låta Vättern bli mer och mer förorenad? Eller ska vi ändra spelreglerna och säga att vi måste ta hänsyn till de verkliga säkerhetshoten också, det vill säga brist på rent vatten, med den kunskap som vi har om vad som är stora hot i världen nu? Ska vi då inte kunna gå in och stifta lagar här i riksdagen som säger att det måste bli en balans mellan riksintressen, Försvarsmakten och andra intressen? Det gäller exempelvis Vättern. Hur ser Staffan Danielsson på att Vättern nu är ett vattenskyddsområde? Det är många saker som inte går ihop. Vättern skulle ha ett starkt skydd om lagarna verkligen tillämpades. Så enkelt är det, men nu är det inte så.

Fru talman! Självfallet ska riksdagen ta de lagar som vi själva har beslutat om på stort allvar och som ska tillämpas av myndigheter, precis som i det här fallet. Det tycker jag inte att vi gör om vi går in och tar över besluten utan något underlag. Annika Lillemets säger här att skjutningarna borde ske i Älvdalen i stället. Ja, det är möjligt, men vi har inget underlag för att här kunna ta ställning till detta. Det ska ju Miljödomstolen göra. Det är det som är min poäng. Varför lyfter ni frågan till omröstning i Sveriges riksdag i dag? Jag förstår inte riktigt det. Prövningen sker ju enligt våra lagar, och vi som har stiftat lagarna måste ju ha stor respekt för hur de ska tillämpas. Vi är överens om miljöfrågorna. Det ska vara en sträng prövning. Det ska nu ske. Jag hoppas att det kommer att landa i välavvägda beslut av domstolen enligt den miljöbalk som vi har. Skulle vi då bedöma att så inte har skett kan riksdagen givetvis ta upp frågan om att skärpa lagarna. När det gäller Försvarsmaktens mycket starka ställning vid beslut enligt miljöbalken om vindkraft och annat tycker jag att jag utvecklade det väl i diskussionen med Peter Rådberg tidigare, så jag hänvisar till den.

Fru talman! Det vi har föreslagit i dag är att miljöbalken inte längre automatiskt ska ge försvarsintresset företräde. Försvarsmakten ska inte utan motivering kunna hävda att till exempel vindkraftverk inte ska få byggas eller att man ska få ha skjutövningar i Vättern utan att ens redovisa alternativ. Det är det som vi vänder oss emot och argumenterar emot. Vi har ett överordnat långsiktigt ansvar som folkvalda representanter. Vi måste tänka längre än till det absolut kortsiktiga intresset som Försvarsmakten kan ha. Jag kan förstå att man tycker att det är praktiskt att ha skjutövningar i Vättern, men det finns sådant som är oerhört mycket viktigare, och det är det som vi uppmärksammar. Vi måste ha dricksvatten på lång sikt. Vi måste skydda Vättern. Vi måste respektera de EU-lagar som vi har skrivit under. Men Staffan Danielsson har inte svarat på frågan hur han ser på Natura 2000 och på vattendirektivet, som går stick i stäv med skjutövningar och med de övriga hot som Vättern ställs inför, som jag tänker ta upp senare i dag i andra debatter. Vi ser väl olika helt enkelt på vad som är det viktigaste och vad som är långsiktigt hållbart. Men jag tycker att det i det här sammanhanget, när vi diskuterar försvars- och säkerhetspolitik, också är viktigt att hänga med och ta till sig ny kunskap som bland annat FN har pekat på. Det stora hotet mot fred och säkerhet är brist på resurser. I det läget är det helt enkelt vansinnigt att öva krig i en av våra viktigaste dricksvattentäkter och riskera att förorena den. Det är så enkelt. Man måste se de stora dragen.