Vissa frågor om underhållsstöd

Herr talman! Jag yrkar bifall till S-reservationen nr 1. I dag debatterar vi vissa frågor gällande underhållsstödet, som är en viktig fråga för många ensamstående föräldrar och framför allt för barnet. Varje år är ca 50 000 barn med om en skilsmässa. En del barn har också föräldrar som aldrig har levt ihop. Man kan säga att det är cirka en halv miljon barn i åldrarna upp till 17 år som har särlevande föräldrar. Föräldrar är underhållsskyldiga för sitt barn tills det fyller 18 år eller längre om barnet fortfarande går i skolan. Efter en separation bor barnet antingen växelvis eller stadigvarande hos en av föräldrarna. Då ska den andra föräldern betala underhållsbidrag. Föräldrarna kan komma överens om ett lämpligt belopp eller beräkna det efter föräldrabalkens regler. Stödet uppgår i dag till 1 273 kronor per barn och månad. Syftet med underhållsstödet är att förbättra barnets uppväxtförhållanden. Om föräldern inte kan betala underhållsbidraget eller betalar mindre än 1 273 kronor i månaden kan Försäkringskassan gå in och betala i form av underhållstöd. Herr talman! Klyftorna har ökat i samhället. För Sverige, som har gott rykte ute i världen, är det oacceptabelt att så många barn lever med fattiga föräldrar. Underhållsstödet fyller en stor lucka. I dag är det ca 220 000 barn som får underhållsstöd. Det är många. Flera av dem lever under svåra förhållanden. Underhållsstödet, som infördes 1997, höjdes senast 2006 och då med bara 100 kronor. Detta ersätter bidragsförskottet, som infördes 1930. Herr talman! För oss socialdemokrater är detta att föräldrarna har ett arbete den enskilt viktigaste insatsen för att ge alla barn bästa möjliga uppväxtvillkor. Men också familjepolitiken har stor betydelse för att alla barn ska få goda uppväxtvillkor och de bästa förutsättningarna för att förverkliga sina drömmar. Vi vill ha en familjepolitik som bidrar till bästa möjliga start i livet för alla barn. Vi ska inte göra skillnad på barnen, utan det ska gälla alla barn. Vi vill fortsätta att utveckla den familjepolitiska modell som vi har i Sverige. I vår kommittémotion om familjepolitiken redovisar vi en mängd insatser som skulle kunna göras för att förbättra situationen för många familjer. Det är med oro jag ser på den ökande arbetslösheten och de försämringar av den generella välfärdspolitiken som har skett sedan 2006, vilket har ökat klyftorna i det svenska samhället. Herr talman! Enligt Rädda Barnen växer nästan 250 000 barn i Sverige upp med fattiga föräldrar. Det är inte acceptabelt. Vi vill ha goda uppväxtvillkor för alla barn så att alla, inte bara några, kan växa upp och förverkliga sina drömmar. Den politik regeringen driver gör dock att utvecklingen går åt helt fel håll. Klyftorna fortsätter att öka. Inget barn ska behöva växa upp i fattigdom och skämmas för att inte ha råd att delta i fritidsaktiviteter eller skolresor. En solidarisk omfördelning mellan dem som har och dem som inte har barn är en viktig del av den generella välfärden. En aktiv jobbpolitik är en förutsättning för att man ska kunna ha något att fördela. Bristen på jobbpolitik har gjort att allt fler står utan arbete. När arbetslösheten ökar drabbas både enskilda och hela samhällsekonomin. Värst blir det naturligtvis för dem som redan tidigare hade det tufft ekonomiskt. I regeringens proposition Vissa frågor om underhållsstöd skulle regeringen kunna lägga fram förslag om förstärkt underhållsstöd och om hur stödet till ensamstående skulle kunna utvecklas. Men i stället väljer regeringen att enbart lägga fram ett antal korrigeringar i nuvarande system som främst handlar om hur avbetalningen av underhållsstödet ska regleras. Herr talman! Vi har inget emot förslagen, men vi tycker att regeringen är för passiv. Bland de familjer som är mest utsatta för fattigdom finns de som är ensamstående med barn. Underhållsstödet har inte höjts på många år, och det är hög tid att de ensamstående föräldrarna får ta del av de ekonomiska satsningarna. Vi har därför i vårt budgetalternativ föreslagit en höjning av såväl barnbidraget med 100 kronor per månad som underhållsstödet med 50 kronor per månad. Tillsammans skulle förslagen bidra till att stärka barnfamiljernas ekonomi, och därmed också bidra till att färre barn växer upp i knappa ekonomiska förhållanden. Situationen för ensamstående föräldrar handlar också om hur det omkringliggande samhället fungerar - alltifrån tillgången till barnomsorg till hur arbetsmarknadsinsatser utformas. Det är andra familjemönster i dag än för 30 år sedan, och de stödsystem som i dag finns kring ensamföräldrar behöver utvecklas för att möta nya tiders krav och utmaningar. Mot den bakgrunden föreslår vi att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om ett reformerat underhållsstöd. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till S-reservation 1. (Applåder)

Herr talman! Vi har i dag att besluta om ett förslag i ett betänkande som rör ett förtydligande i socialförsäkringsbalken. Det gäller betalningsskyldigheten vid anstånd med betalning av underhållsstöd. Det gäller således ett förtydligande i 19 kap., att betalningsskyldigheten ska fullgöras med en avbetalningsplan. Om en avbetalningspost ej är betald i rätt tid måste den betalningsskyldige komma i fatt med betalningen efter senast fem månader; annars förfaller hela skulden till omedelbar betalning. Det anförs i propositionen att det inte framgår av bestämmelserna för vare sig betalningsskyldighet eller anstånd när förfallotiden inträder i dessa fall. Det finns alltså all anledning att få en lagändring som klargör att skulden ska betalas i delposter enligt en avbetalningsplan. Om detta verkar vi vara överens, men debatten i dag har hittills - i och för sig bara en talare - rört sig om så mycket mer än om detta förtydligande i socialförsäkringsbalken. Den har rört sig mer om innehållet i flera motioner som också ska behandlas i dag. Det finns en kommittémotion från Socialdemokraterna där man begär ett tillkännagivande om en reformering av underhållsstödet, då de mest utsatta för fattigdom är ensamstående med barn. Det är helt rätt att ensamstående med barn, framför kvinnor och i synnerhet om de är utlandsfödda, är mer ekonomsikt utsatta än andra grupper. Det är vi nog alla rörande överens om och om att vi måste arbeta för att avhjälpa detta. Alliansregeringens olika åtgärder och förslag i flera budgetar har varit inriktade på att åtgärderna inom familjepolitiken ska nå de människor som är mest i behov av stöd. Herr talman! Alliansregeringen har föreslagit och riksdagen har beslutat om höjning av flerbarnstillägg, höjt särskilt bidrag för hemmavarande barn och att bostadsbidrag beviljas för lägre bostadskostnader än i dag. Normen för försörjningsstöd har höjts. I årets budgetproposition föreslås en höjning av grundnivån i föräldrapenningen från 180 till 225 kronor. Att förslaget gäller just grundnivån innebär att det är de unga och de som inte arbetat upp en SGI, sjukpenningsgrundande inkomst, som ska nås av dessa höjningar. Det är således ett tydligt fördelningspolitiskt förslag. Socialförsäkringsutskottet understryker i sitt ställningstagande beträffande de familjepolitiska stödens betydelse för de mest utsatta barnhushållen att utskottet inte heller utesluter att det även framöver kommer att finns behov av satsningar på denna grupp. Det finns ett tillkännagivande i budgetpropositionen att regeringen avser att återkomma vad gäller att förbättra för särlevande föräldrar på olika sätt. Mer om detta ska vi debattera den 12 december då vi debatterar hela budgeten. Herr talman! Vi har en utredning, Särlevandeutredningen, som i sitt betänkande Fortsatt föräldrar - om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull konstaterar att det finns ett flertal problem förknippade med särlevande på grund av att det finns två parallella system. Utredningen betonar att det är föräldrarna som har det yttersta ansvaret för sina barn, oavsett om förhållandet mellan föräldrarna upphör. Att skaffa barn är ett livstidskontrakt. Det är i dag inte tillräckligt uttalat, tycker jag och många med mig. Underhållsstödet är till för att försäkra barnet en rimlig försörjning. Underhållsstödet är ett förskott från staten för uteblivet underhåll. Underhållsstödet ska täcka hälften av ett barns normalkostnad inklusive barnbidrag. Jag anser inte att underhållsstödet ska användas som ett fördelningspolitiskt instrument som ska kompensera för låga inkomster. Det finns andra politiska medel att använda för detta, som jag nämnde förut. Flera utredningar med mera visar att det finns problem med återbetalningen. Ofta har de bidragsskyldiga byggt upp stora skulder och har problem med återbetalningen. Skulle underhållsstödet höjas är det de bidragsskyldiga som faktiskt i stor utsträckning kommer att finansiera detta, och det i sig kan vara konfliktökande. Herr talman! Utredningen visar att föräldrar har för liten kunskap om reglerna, och det har medfört att underhållsstödets nivå på 1 273 kronor blivit alltför normerande för vad som för ofta anses utgöra ett maximibelopp för ett barns underhåll. Enligt de civilrättsliga reglerna i föräldrabalken skulle många barn vara berättigade till ett större underhållsstöd vid civilrättsliga avtal om reglering av underhåll. Utredningen pekar på att så många som 40 procent av barnen skulle få mer i underhållsstöd om underhållet reglerades civilrättsligt. Förbättringen skulle, enligt Särlevandeutredningen, framför allt gynna barnen i de lägsta inkomstklasserna där uppemot 90 procent av barnen skulle få ett större underhållsstöd. Det är viktigt att systemen ses över. Utvecklingen i vårt samhälle är att många fler barn upplever en separation och att allt fler barn lever med särlevande föräldrar. I dag utgör de 450 000-500 000. 30-40 procent av dessa barn lever växelvis med sina föräldrar, och den andelen ökar. Det är en positiv utveckling, anser jag. Det visar sig nämligen att barn ofta mår bra med detta system att bägge föräldrarna tar ett ansvar. Särlevandeutredningen bereds för närvarande inom regeringen och beräknas komma till riksdagen under våren eller sommaren 2013. Många av problemen skulle undvikas med mer kunskap hos föräldrarna. Mer kunskap, hjälp och vägledning - kanske borde en instans inrättas som ansvarar för detta? Jag kan ändå tycka att det är lite märkligt att man i en motion anför att hela systemet ska reformeras med tanke på det som pågår och bereds och som kommer till riksdagens bord. Herr talman! I andra motioner anförs att beräkningen av inkomst ska vara mer dagsaktuell än det system som används i dag. Vi har en utredning om månadsuppgifter som bland annat har föreslagit att uppgift om utgiven ersättning och förmån i inkomstslaget tjänst ska kunna lämnas varje månad. Betänkandet har varit ute på remiss och bereds inom Regeringskansliet. Det finns all anledning att avvakta den utredningen. I en annan motion anförs att utebliven skolgång ej ska påverka skolpengen. I dag kan ett förlängt underhållsstöd ges till barn som fyllt 18 år och som studerar på heltid. Underhållsstödet kan beviljas till juni månad det år barnet eller ungdomen fyller 20 år - jag tror inte en 19-åring uppskattar att bli nämnd som barn. Betalningen sker efter 18-årsdagen direkt till den unge. Jag kan bara konstatera att även här finns en utredning, Studiehjälpsutredningen, som har i uppdrag att bland annat analysera de nuvarande bestämmelserna om indragning av studiehjälp på grund av otillåten frånvaro. Det finns även här anledning att avvakta utredningen som kan ge vägvisning även om underhållsstöd, framför allt när utredningen faktiskt ska redovisa sitt uppdrag senast den 30 juni, det vill säga om lite drygt ett halvår. Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Herr talman! Det är glädjande att Moderaterna och Gunilla tycker att det är dags att se över systemet. Som jag sade tidigare får 220 000 barn underhållsstöd, och 250 000 barn lever med fattiga föräldrar. Det här är en viktig fråga för många. Det finns barn som inte har råd att delta i fritidsaktiviteter. Vet du vad det kostar att köpa fotbollsskor eller träningskläder eller att delta i någon danskurs? Avgifterna är höga. Alla barn har inte råd att vara med, och många får därför vara hemma. Det är det som bekymrar mig. Vi ska inte ha ett sådant samhälle, det är vad det handlar om. Det är dags att se över detta. Jag tycker att du som själv är mamma borde engagera dig ännu mer i frågan. Vi ska avvakta tills alla dessa utredningar är klara, men hur lång tid tar det? Vi ska inte behöva vänta i ett eller två år till. Det är dags att vi ser över detta, och det är dags att man kommer tillbaka med ett bra förslag och säger: Självklart kan vi höja stödet så att barnen får det bättre. Vi har sagt att vi vill höja barnbidraget med 100 kronor och underhållsstödet med 50 kronor så att de här barnen kan leva ett vanligt liv som alla andra barn.

Herr talman! Shadiye, du var inne på att klyftorna av någon underlig anledning har ökat sedan 2006. Jag kan inte riktigt hålla med om det, därför att det finns undersökningar som visar att den absoluta fattigdomen inte har ökat. Ni hänvisar ofta till Rädda Barnen och deras sätt att räkna. De har ju en egen modell för att räkna där de tar med försörjningsstöd. Det är faktiskt så ironiskt att om man höjer normen för försörjningsstödet kan den relativa barnfattigdomen öka. Jag tycker inte att man bara ska titta där, för det finns andra felkällor, till exempel att barnen bara är skrivna på en adress - Statistiska centralbyrån har fått i uppdrag att titta på detta - och då blir det den förälderns inkomst som räknas. Där har vi ett problem. Rädda Barnen har också detta att det räknas som bara en inkomst när det gäller människor som jobbar på andra sidan en gräns - det kan vara Norge, Finland eller, som i mitt fall, Danmark. Här finns alltså felkällor. Tittar man på den absoluta barnfattigdomen ser man att den tenderar att minska, tack och lov. Det tror jag att vi är överens om. Du säger också att det tar tid att reformera. Ni vill reformera det, och det tar också tid. Jag tror att det går snabbare att komma fram till ett beslut om vi tar till oss vad de här utredningarna har kommit fram till.

Herr talman! Jag går tillbaka till att prata om idrottskläderna, för jag har kontakt med barn som inte har råd att vara med på fritidsaktiviteter. Det är stor skillnad på vad det kostar i dag och vad det kostade 2006. Det kan vi alla vittna om, eller hur? Du pratade om att det finns andra instrument, och då vill jag ha svar på vad du menade för instrument. Menar du att man kan ta ut underhållsstöd via RUT-avdrag, eller hur tänker du? Det är viktigt att få reda på det. Jag utgår från vad Rädda Barnen säger, för de har bra fakta. I den rapport som jag läste var det en 14-åring som sade: Jag umgås med dem som är som jag. Vad innebär det? Det är alltså de som inte har råd att åka på skolresorna eller delta i fritidsaktiviteterna. Jag har själv barn, och jag vet att det är jätteviktigt för ungdomarna att ha möjlighet att vara ute precis som alla andra och dansa, spela fotboll, tennis, ishockey eller vad det än är. Kläderna kostar pengar och avgiften är hög. Vem har råd med det? Jag och du kanske har det men inte alla andra.

Herr talman! Med andra instrument menar jag barnbidrag och riktade bostadsbidrag till barnfamiljer och unga med barn, alltså till dem som behöver det mest. Det är vad jag menar med andra instrument. Jag menar också att underhållsstödet är ett förskott från staten för vad den andra föräldern skulle betala. Därför tycker jag inte att underhållsstödet ska användas som fördelningspolitiskt styrmedel, utan man ska snarare använda flerbarnstillägg med mera, alltså de vanligare metoderna inom familjepolitiken. Det är dyrt att spela ishockey, och barnen och ungdomarna behöver nya skor, det vet jag. Naturligtvis önskar man att alla skulle ha råd med allt. Det finns, tror jag, 13 definitioner av vad barnfattigdom är. Ni talar oftast bara om Rädda Barnens sätt att räkna, och de har ju ett sätt att definiera detta där försörjningsstödet till exempel ingår medan det finns andra definitioner i EU, och det finns relativ och absolut barnfattigdom och så vidare. Jag tror att vi är överens om vårt långsiktiga mål att alla ska ha det bra. Men jag anser inte att det ska vara via underhållsstödet, för det är ingen fördelningspolitisk nyckel i det, utan det är ett bidragsförskott från statens sida.

Herr talman! Det vi ska besluta om i dag handlar om en ändring i lagen som reglerar hur återbetalning ska gå till om det uppkommit skuld till Försäkringskassan. Betänkandet handlar inte om underhållsstödet i sig, men det är ändå värt att här i dag att ta upp viktiga utgångspunkter. De flesta barn bor efter en separation mellan föräldrarna hos mamman. Det underhållsstöd som Försäkringskassan betalar ut till en del av dessa barn för att kompensera försörjningsbortfall har sedan 1994 höjts med endast 100 kronor per månad. Det är 8,8 procent, vilket innebär en kraftig urholkning av värdet. Det här har främst drabbat hushållstypen ensamstående kvinnor med barn. Därför föreslår Miljöpartiet de gröna i samband med budgetbehandlingen att stödet ska höjas med 250 kronor per månad från nästa år. Allianspartierna har dock valt att avslå den höjningen. Det akuta just nu är inte att se över regelverket - där pågår det en utredning som vi får vänta på - utan det behövs en höjning av det här stödet. Även om Moderaterna inte vill kännas vid det betyder de här pengarna väldigt mycket för de familjer som får dem. De ensamstående föräldrarna är de som sticker ut i statistiken. När underhållstödet kom till var det en del av välfärdsamhällets stöd till de här barnen. Det är alltså illa att det knappt har höjts alls sedan 1994 utan endast med 100 kronor. Klyftorna ökar i Sverige. Barn med utlandsfödda föräldrar, barn i socialt utsatta bostadsområden och barn till ensamstående är särskilt utsatta. Enligt Rädda Barnen lever mer än vart tionde barn i fattigdom i Sverige i dag. Fattigdom är resultatet av politik. Att fler föräldrar blir fattiga när det inte längre går att läsa klart sin utbildning på komvux eller att de blir utförsäkrade av socialförsäkringssystemen handlar om politiska beslut som denna riksdag har fattat, eller som majoriteten i denna riksdag har fattat, rättare sagt. Det drabbar barnen. Syftet med den ekonomiska familjepolitiken, att jämna ut klyftor, har avtagit under hela 2000-talet och är snart helt borta. I dag lever fyra av tio ensamstående kvinnor med barn under fattigdomsgränsen. Det är en ökning med 200 procent på bara tio år. Alliansregeringen har ändrat målet för den ekonomiska familjepolitiken, så det är alltså ett resultat av medveten politisk vilja och medvetna politiska beslut. Miljöpartiet vill att vi ska ha ett mål för familjepolitiken som både bidrar till jämställdhet och utjämnar klyftor mellan olika familjetyper. Det här är inte bara en fråga för de enskilda barnen, utan det är också en samhällsfråga. Det här handlar om folkhälsopolitik. Ekonomisk utsatthet är en riskfaktor för ohälsa. Tidigare här i kammaren diskuterades siffror hit och dit, och Moderaterna vill inte kännas vid begreppet relativ fattigdom utan vill bara titta på begreppet absolut fattigdom. Många forskare, till exempel Michael Marmot på WHO samt Denny Vågerö och Tapio Salonen, menar att den relativa fattigdomen har betydelse för barns utveckling och familjers möjligheter. Med ett underhållsstöd på rimlig nivå kan man minska risken för ohälsa. Det är bra för barnen, för deras familjer och för samhället. I våras lade Miljöpartiet fram rapporten Tio insatser för att alla barn ska få samma livschanser . Den innehåller konkreta förslag som både på kort och på lång sikt bekämpar barnfattigdomen i Sverige. Ett höjt underhållsstöd är en viktig pusselbit i detta. Politik som är bra för barn är bra för hela samhället.

Herr talman! Jag har två frågor till dig, Gunvor. Ni vill höja underhållsstödet med 250 kronor. Jag sade i mitt anförande att jag inte anser att underhållsstödet, som är ett förskott från staten som den andra föräldern egentligen ska betala, ska ingå som fördelningspolitisk del, utan det finns andra bidrag som kan användas för det. Har ni tänkt på att om man höjer de 1 273 kronorna med 250 kronor höjer man därmed betalningsansvaret för de bidragsskyldiga, och de har det ofta ganska tufft? Sedan var det Rädda Barnen igen. Jag sade inte att jag inte vill tala om relativ barnfattigdom. Vi har relativ, vi har absolut, vi har Rädda Barnen och sedan har vi säkert ytterligare tio definitioner. Där kan man säga att vissa befinner sig under fattigdomsgränsen. Det jag menar är att Rädda Barnens rapport, för det första, har felkällor i själva systemet. Det gäller detta med mantalsskrivningsort, bokföringsort och sådant. Eftersom de, för det andra, har försörjningsstödet med i beräkningarna innebär det att om man höjer normen för försörjningsstödet så har man ökat barnfattigdomen. Jag skulle gärna vilja höra hur du ser på det.

Herr talman! Man kan stödja barnfamiljerna på många olika sätt. Att låta underhållsstödet ligga kvar på samma nivå som 1994, det har bara höjts med 100 kronor 1994, låter som att Moderaterna vill försvara den politiken. Det var inte syftet med underhållsstödet när det kom till. Man såg att det fanns ett behov av stödet i familjerna. Självklart har vi sett underhållsstödet som endast en del. Vill man ha det på annat sätt mellan föräldrarna när man separerar kan man i stället, om man så vill, skriva ett civilrättsligt avtal. Underhållsstödet innebär att de familjer som bäst behöver resurser kan få del av det. För den som ska betala underhållsstödet är det en norm, eftersom man fortfarande har ett betalningsansvar, ett delat ansvar för de gemensamma barnen. När det gäller den relativa barnfattigdomen är jag förvånad över Moderaternas ton mot de forskare som lyfter fram begreppet relativ fattigdom. Det är inte bara i Sverige man talar om relativ fattigdom. Även FN:s expertorgan WHO har i rapporten Closing the Gap in a Generation lyft fram vikten av att jobba för att minska klyftorna i samhället. Också de talar om relativ fattigdom. Fattigdomsbegreppet i sig är kopplat till status. Statussyndromet av Michael Marmot är en bok som jag varmt rekommenderar Gunilla Nordgren att läsa.

Herr talman! Gunvor säger att stöd kan ges på många sätt, men det skiljer sig på så sätt att underhållsstödet egentligen är den andra förälderns betalning. Man är underhållsskyldig för sina barn oavsett om man lever ihop med den andra föräldern eller inte. En mycket bättre lösning är att få fler civilrättsliga avtal genom att ge hjälp och kunskap till föräldrarna om hur man når dit så att de 1 273 inte blir så normerande. Utredningen visar att många barn då får ett större underhåll, framför allt de som har föräldrar med låg inkomst. Underhållsstödet är inget vanligt stöd. Det är ett förskott. Jag säger inte att vi inte ska tala om relativ fattigdom. Jag vet att det finns. EU med flera räknar på det sättet. Det jag sade var att Rädda Barnen har med försörjningsstödet som en del i sin beräkning. De har ju en blandmodell. Det blir lite konstigt när man då höjer normen, det vill säga att staten ger mer pengar i försörjningsstöd. Man höjer normen för försörjningsstöd. Det innebär enligt Rädda Barnens sätt att räkna att det är fler som blir fattiga. Det är lite konstigt. Vi kan visst tala om relativ fattigdom, men vi tycker att vi också ska tala om absolut fattigdom. När det finns så många definitioner är det väl bra om man tar upp någon mer utredning än enbart Rädda Barnens. De är naturligtvis en av de tretton.

Herr talman! Jag ska alltså tolka Moderaterna så att de egentligen inte vill ha underhållsstödet eftersom de hellre ser till andra, civilrättsliga, avtal. Vi har i en rapport i våras lagt fram tio förslag. I höstens budget hade vi ett höjt underhållsbidrag med 250 kronor med också ett avdrag till ensamstående föräldrar på 400 kronor per månad just för att ge ökade ekonomiska resurser till dem som har det allra sämst, alltså till dem som har det allra tuffast ekonomiskt. Det är ett exempel, men även det förslaget har ni från Moderaternas sida avstyrkt. När det gäller diskussionen om relativ fattigdom nämnde jag som ett exempel Rädda Barnen. Det finns en uppmaning från WHO att Sverige ska inrätta en egen Closing the Gap-kommission. Det har Sverige valt att inte göra. Man gjorde en liten tummetott när man gav ett uppdrag till Folkhälsoinstitutet som bara skulle titta på en liten del. Man sade att man skulle stärka barns uppväxtvillkor, men vad har det blivit av det? Ingenting.

Herr talman! För att ett barn ska må bra behöver det kärlek och omsorg. Tyvärr räcker det inte med kärlek och omsorg. Barn behöver också föräldrar som bidrar ekonomiskt till deras försörjning. I de flesta fall finns det två närvarande föräldrar som vill sina barns bästa, men det innebär inte alltid att föräldrarna bor tillsammans. För att ett barn, trots att föräldrarna lever åtskilt, ska få en ekonomisk grundtrygghet ska den föräldern som barnen mest lever hos få möjlighet till underhållsbidrag av den andra föräldern. Många föräldrar löser det sinsemellan, och betalningen sker på det sätt de kommit överens om vid varje månadsslut. De gör det utan att någon tredje part behöver vara inblandad i det hela. Om den underhållsskyldiga föräldern inte kan eller vill betala för barnet finns det möjlighet att begära underhållsstöd från Försäkringskassan. Beloppet som betalas ut är ett minimibelopp, och det är lika för alla. Tyvärr har det beloppet blivit någon form av norm även för dem som sinsemellan på frivillig väg gör upp om underhållsbidraget, detta oavsett om den underhållsskyldiga föräldern har ekonomiska förutsättningar att bidra med ett högre belopp eller inte. Många föräldrar har alldeles för lite kunskap om hur de ska gå till väga för att få ett mer individanpassat belopp på underhållsbidraget. Även om man har den kunskapen kan den mottagande parten av underhållsbidraget tycka att det är en stor och jobbig process att kräva den högre ersättningen och väljer att inte säga något för att behålla det goda förhållandet till den andra parten. Tanken var aldrig att underhållsstödet skulle vara normgivande för underhållsbidraget, men så har det blivit. Nu pågår ett arbete med att se över hur särlevande föräldrar kan få bättre råd och stöd så att de själva kan lösa detta på ett enkelt och smidigt sätt. Jag ser med stort intresse fram emot att få ta del av vad som kommer fram i det arbetet. I slutändan är det barnen som kommer i kläm och får lida för att de inte får den ekonomiska uppbackning som de så väl behöver. Härmed yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Herr talman! Det är ett viktigt betänkande som vi ska behandla i dag även om det är ganska kort. Det visar på att föräldrarna har ett gemensamt ansvar för sina barn även om de inte bor tillsammans. Det visar och poängterar att delad vårdnad inte bara innefattar det fysiska, det psykiska och det sociala ansvaret. Det visar också att de har ett ekonomiskt ansvar. Jag vill poängtera detta med ekonomiskt ansvar. Det är just det betänkandet handlar om när det gäller underhållsstödet. Det finns brister, och det pekar betänkandet på, när det gäller betalningsskyldigheten. Det är vad som har förtydligats här. Eftersom de talare som har varit före mig har fördjupat sig ytterligare i det ekonomiska ansvaret tänker också jag göra det. I en av de motioner som finns med i betänkandet skriver Hillevi Larsson från Socialdemokraterna: Bland barn till ensamstående föräldrar är fattigdomen mer än tre gånger högre än bland barn till sammanboende föräldrar. För mig är detta ofattbart. Hur kan man när man bor ihop ha en bättre ekonomisk ställning än när man bor separerat? Man tjänar väl lika mycket oavsett om man bor ihop eller om man bor var och en för sig. Det för mig säger att den särlevande föräldern - det vill säga pappan, vilket det i de flesta fall är - inte betalar det den skulle betala. Vi vet att när man separerar utgår underhållsstödet nästintill omedelbart utan att man behöver ifrågasätta vad den andra parten tjänar. Det betyder att det finns brister i sättet att se på vad den särlevande föräldern ska betala. För mig är det mycket viktigare att se till att båda föräldrarna bidrar efter sin inkomst och sin ekonomiska förmåga än att höja bidragen. Det är för mig inte det viktigaste. Jag ser precis som flera från Alliansens sida har gjort på Särlevandeutredningen, som just ska titta på separationsteam. Det handlar om hur man med olika kompetenser kan förmå, hjälpa och stödja föräldrarna att separera på ett bra sätt som också innebär att man tittar på de ekonomiska förutsättningarna för barnet. Inspektionen för socialförsäkringen poängterade i sitt remissyttrande över Särlevandeutredningen att det som brister i den utredningen är att man inte har tittat på hur förutsättningarna är för de föräldrar som tillsammans delar det ekonomiska ansvaret utan att man blandar in Försäkringskassan och underhållsstödet. Skulle man titta mer på det skulle man också få en lärdom om de barnen har de bättre eller sämre på alla plan. Det är en viktig del att skicka med till regeringen att man också ska titta på hur de har löst detta, även om de är väldigt få. Det ska påpekas. En annan del i stödet till barnen är det som gäller studiestödet. Där ska en utredning se över hur studiestödet betalas ut efter att man har fyllt 18 år. Det gäller inte minst det som har att göra med aktivitetsersättning utifrån familjeekonomiska skäl. Det finns många delar när det gäller barnens ekonomiska förutsättningar och barn som lever i familjer där man har mycket dålig ekonomi, det vill säga nästintill uteslutande de som lever med ensamstående mammor. Det finns väldigt mycket mer att göra i det sammanhanget. Särlevandeutredningen tar upp flera aspekter på det. Man tar upp delat barnbidrag, vårdbidrag för handikappade barn, bostadsbidraget och fördelningen av föräldrapenningen i vissa fall. Jag och Centerpartiet vill att vi ska ta ett helhetsansvar för barns ekonomiska förutsättningar. Det är absolut nödvändigt för att vi ska få det hållbart över tid. Herr talman! Med detta tillstyrker jag utskottets förslag i betänkandet och yrkar avslag på samtliga motioner. (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Herr talman! Det är inte lätt att av debatten bedöma vad betänkandet handlar om. Betänkandet kommer sig av ett påpekande av Justitiekanslern att det behövdes förtydligande i gällande lagstiftning. Det finns starka skäl att titta på hur barns situation efter föräldraseparationer ska kunna förbättras. Det finns starka skäl att titta på hur barns ekonomiska förutsättningar kan förbättras. Det gör också regeringen. På Socialdepartementet under Kristdemokraternas partiledare och socialminister Göran Hägglunds ledning har vi gjort mycket. Vi tittar på hur föräldrar bättre ska kunna samarbeta. Till syvende och sist är det detta som är det viktigaste för barnen. I utredningen Fortsatt föräldrar - om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull får vi läsa om vad föräldrarna svarar på frågan om hur deras situation kan förbättras. Ibland handlar det om deras egna insatser men många gånger också med hjälp av stöd från oss politiker. Det handlar om stöd i den praktiska hanteringen men självklart också stöd i de ekonomiska frågorna. Framför allt får vi också veta vad barnen själva säger och hur barnen upplever situationen när föräldrar inte kan samarbeta. Det är många barn som upplever att föräldrarna aldrig någonsin är överens om några frågor som gäller dem. Barn känner att de kastas och bollas mellan sina föräldrar. Det är frågor som inte vi med hur mycket välvilja och politik vi än försöker kan lösa. Det är någonting som i första hand åvilar föräldrarna. De förändringar som vi föreslår i betänkandet är små men viktiga. Vi gör också andra saker för att förbättra det som flera har tagit upp i debatten, bland annat den ekonomiska situationen. Ett jätteviktigt steg som jag hoppas att riksdagen kommer att besluta om nästa vecka är höjningen av grundnivån i föräldraförsäkringen. Det är ett område som kommer att ha väldigt stor betydelse för de familjer och föräldrar som har den allra sämsta ekonomin. De ekonomiska förutsättningarna för specifikt barn till särlevande skulle framför allt förbättras om föräldrar blev bättre och i högre grad reglerade bidraget dem emellan utan statlig och politisk inblandning. Utredningen kommer fram till att 40 procent av barnen skulle få en mycket bättre ekonomisk situation om man inte lutade sig mot det som upplevs som ett satt tak på 1 273 kronor per månad. En höjning av det beloppet måste vi hela tiden fundera över. Ökar kostnaderna i samhället, så ökar därmed kostnaderna för barnet. Därför måste vi hela tiden ha en beredskap för att se hur ekonomin utvecklas på det området. Men en höjning av underhållsstödet kommer aldrig någonsin att vara tillräckligt. Det är föräldrarnas ansvar som är mest nödvändigt. Det finns också motioner som berörs i betänkandet, bland annat en motion från min partikamrat Anders Andersson som handlar om hur vi aktuellt beräknar underhållsstödet och det belopp som den ena föräldern ska betala. Det finns en utredning som har tittat på hur vi ska kunna få mer aktuella belopp fastställda, den så kallade Månadsuppgiftsutredningen. Det kan vara ett bra sätt att komma till rätta med problemen. Därför är vi inte nu beredda att gå vidare med ett tillkännagivande på det här området. Fru talman! Barn behöver båda sina föräldrar. Man behöver det ekonomiska stödet från båda sina föräldrar. Och föräldrar behöver mer stöd från samhället för att ta sitt fortsatta gemensamma ansvar. Regeringen fortsätter att titta på hur vi kan utveckla och förbättra det stödet. I nuläget är vi inte beredda att gå vidare med mer än det förslag som det här betänkandet innehåller. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner. (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Fru talman! Barnen är vår framtid, Emma, och jobben är avgörande för att barnen ska ha det bra - eller hur? Vi måste alla samarbeta för att ge dem en bra start i livet. Men om föräldrarna är arbetslösa eller har låga inkomster och inte har möjlighet att betala, vem ska då göra det? Det är ändå samhällets ansvar att gå in och täcka upp för dem och hjälpa till, tills de har ett arbete eller högre inkomst så att de kan betala. Det är få fall där föräldrar som har separerat inte betalar på grund av att de är arga eller sura på varandra och där staten går in och betalar. Det är på grund av arbetslöshet eller låg inkomst som föräldrar inte har råd att betala stödet, och det är därför Försäkringskassan går in och betalar. Sedan har vi detta med Fortsatt föräldrar . Jag har läst den utredningen. Men det finns faktiskt brister i informationen. Försäkringskassan ger inte föräldrarna information om hur de ska göra - eller hur? Socialtjänsten har ett ansvar för att hjälpa till i samband med separation, så att de går in och hjälper till, men det har inte Försäkringskassan. Jag har hört från Försäkringskassan och även från utredningen att det pågår ett arbete med att man ska bilda någon typ av separationsteam. Det är bra om ni arbetar för det, så att Försäkringskassan också ingår i teamet och finns med från början och hjälper till så att föräldrarna vet hur de ska gå till väga. Den ekonomiska situationen och arbete är självklart avgörande för att våra barn ska ha det bra. Alla föräldrar vill ju ta ansvar för sitt barn, inte lägga ansvaret på någon annan.

Fru talman! Separationsteam - team för att stötta föräldrar precis efter separationen - är ett viktigt sätt att hjälpa föräldrarna i en situation där det är lättast att redan från början få föräldrarna att ta det fortsatta gemensamma ansvaret. Jag tror att de allra flesta föräldrar vill sina barn det absolut bästa som de förmår. Det är inte alltid man hyser riktigt samma omsorg om sitt ex. Många gånger har man konflikter med den andra föräldern - men inte på grund av att det handlar om barnets förälder utan på grund av att det gäller ett ex. Det kanske är ett svek som ligger bakom separationen som man har svårt att överbrygga. Men med hjälp och stöd kan man många gånger komma förbi de hinder som man finns och det som gäller förhållandet till den andra parten. De som jobbar med familjerådgivning ser ofta hur de behöver gå in och ta barnets perspektiv, få de två vuxna att sätta sitt eget bästa i bakgrunden och sätta barnets främsta i förgrunden. Det behöver vi hjälpa till att stötta. Det är därför vi har lagt fram förslaget och tittat på hur vi ska kunna inrätta separationsteam. Vilka kompetenser behövs? Det går inte att sätta det på plats första dagen. För att det ska bli bra och för att föräldrarna ska kunna få det stöd och den hjälp som de behöver är det bra att vi använder metoder för att titta på hur det ska utformas, så att det blir något som så många som möjligt får nytta av.

Fru talman! En sista fråga till Emma Henriksson: Delar du Moderaternas kritik vad gäller Rädda Barnen?

Fru talman! När det gäller barnfattigdom, som jag uppfattar att frågan handlar om, vill jag säga att det finns barn i Sverige som lever i alla de olika grupper som man kan räkna fram när det handlar om barnfattigdom. Alla de barnen har stora utmaningar. Det finns barn i Sverige som har det så att man inte känner att man kan äta sig mätt varje dag. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle. Oavsett hur vi mäter barnfattigdomen - och även om man kan se att vissa av måtten inte riktigt visar på hela sanningen - kan ingen av oss blunda för att vi har en utmaning och att det finns ett problem som vi behöver hantera. Det är också därför regeringen jobbar väldigt hårt för att människor ska komma i arbete. Precis som Shadiye Heydari själv lyfter fram är arbete för föräldern det främsta medel vi kan använda för att barn inte ska hamna i barnfattigdom. Det finns vissa saker som regeringen är beredd att göra trots att det kommer att göra att barnfattigdomen i vissa mått kommer att öka. Till exempel har det varit viktigt för oss kristdemokrater att barn i familjer som lever med försörjningsstöd får rätt att behålla sin egen inkomst. När man är tonåring och får sitt första sommarjobb ska det inte göra att förälderns försörjningsstöd minskas. Det kommer att innebära att fler får ett högre belopp i försörjningsstöd, så i det mått vi använder kommer det att se ut som om fler har blivit fattiga. Men barnet får behålla sin egen inkomst - det är viktigt. Då får vi leva med att måttet går upp, för situationen för barnet och hela familjen förbättras.